[Champagne] Idag dricker vi... som vanligt skumpa!

[Darth Angelus]

"96 poäng [...] Kan knappt tänka mig att den skulle bli än bättre"


Alltid tråkigare att dra i de negativa aspekterna när någonting är så bra... Men, när du frågar...

Först vill jag påpeka att det var vinet i sig jag avsåg när jag skrev att det inte skulle kunna bli bättre - inte att ett vin (en Champagne) inte skulle kunna bli bättre)

Men, som svar på din fråga - den är inte helt 100% i balans. Brödigheten och de röda äpplena dominerar lite väl mycket. Jag hade gärna önskat än något mer bubblor, och tre snäpp mer åt det eleganta hållet (Då gillar jag ändå den PN-dominerade tyngre och kraftfullare stilen) än var den ligger idag på en 100-gradig kraftfull<==>elegant-skala.

Sen lider den av att jag drack en än bättre Champagne i mellandagarna - men det är ju relativt.

Men, som svar på "varför inte 100".

Sen är det fortfarande en fabulöst grym Champagne som förtjänar idel lovord!!!

Jag förstod det också som att den här champagnen inte kunde bli bättre, inte att ingen champagne kan bli bättre.

Men hursomhelst, vad var det för mästerverk till champagne som du drack i mellandagarna?

 

[Poussard]

Först vill jag påpeka att det var vinet i sig jag avsåg när jag skrev att det inte skulle kunna bli bättre - inte att ett vin (en Champagne) inte skulle kunna bli bättre)

Ah! Sant! Men tack för svar i vilket fall.

 

[tobbe81]

Torsdagen var en riktigt trevlig dag rakt igenom byob med Instagram vänner skrev inga noter men dagens bästa enligt mig själv var helt klart vilmart rubis 2010 och philippe gonet belemnita 2004

Uppställningen från vänster
Pertois moriset 2008 bdb
Pertois Lebrun 2007 bdb
Philippe gonet 2004 bdb
Paul Dethune 2010 bdb
Fresnet juillet 1996

 

[FredrikC]

Händer det att man stöter på defekt Champagne? Korksmak t.ex.

Jajamen, köpte en 95 henriot i somras I Portugal I vinbutik och den var ingen höjdare tyvärr. Alldeles för brödig eller hur man säger.

 

[Mattias Schyberg]

Jajamen, köpte en 95 henriot i somras I Portugal I vinbutik och den var ingen höjdare tyvärr. Alldeles för brödig eller hur man säger.

Låter som en klassisk champagnemarkör snarare än korkdefekt.

 

[FredrikC]

Låter som en klassisk champagnemarkör snarare än korkdefekt.

Fel uttryck av mig. Den smakar liksom dåligt och en viss besk/sur smak tar över för mycket.

 

[Elvis]

En årgångschampagne från ett bra år, behöver många år på sig för att vara på topp vad jag kan förstå, 50 år såg jag nån skrev. Kan då en vanlig standardchampagne, vara ett bättre köp än en nysläppt årgångschampagne från ett kanonår om skumpan ska konsumeras direkt? Eller är en årg.ch. alltid godare även som färsk?

Man behöver absolut inte vänta 50 år på sina årgångschampagner. Nysläppta Louis Roederer Rosé 2012 är riktigt bra redan nu även om den säkert blir ännu bättre om några år. Louis Roederer Rosé 2008 tycker jag är fantastisk nu. Sedan finns det andra årgångschampagner som behöver mycket längre tid. Jag låter till exempel mina Winston Churchill 2002 ligga i några år till. Men 50 år? Nej.

Men att köpa en bra non-vintage kan absolut vara ett bra alternativ om man vill konsumera direkt.

 

[Trydebull]

Mellandagarna bjöd på en familjesammankomst hemma hos @MartinE med familj. Det bestämdes att vi även skulle kunna passa på att prova lite Champagner. Jag plockade med mig en flaska som skulle kunna stå sig i ”bra konkurrens”. Väl på plats mitt på eftermiddagen har värden matchat flaskan med fyra egna! En riktigt härlig kväll väntade – både mat- och sällskapsmässigt – men verkligen även när det gäller drycken!

Det bjöds förutom Champagnen även på ett rött vin till maten, och med pennan i handen kunde jag, i en förstående hustrus närvaro, strax innan maten även få lov att plita ner några noter om detta – dock passar de ju inte i den här tråden.

Så, Champagnerna:
Glas 1:
Nästan helt transparent i glaset

Doften ger gröna äpplen, lite lätt kola-ton, vår-rabarber och krusbär.
Efter ett antal timmars luft tillkommer syrliga hallon och röda vingummin

Smaken säger främst gröna äpplen, rabarber och krusbär

Det här är en väldigt bra Champagne – men i den här fasen tämligen o-komplex och ganska rak i sin stil – fem-sex timmar med luft ger en bättre hint om vad den kommer att bli med ytterligare några år på rygg.
När man går tillbaka och provar – och dricker – om kvällens Champagner så ter sig den här som den klart mest äppeldominerade och dova. Men det beror främst på att övriga glas känns som ett antal streck till i boken.

87-88 poäng

Jag kom så långt som att jag var tämligen säker på att det var en odlare, att det var en Bdb eller kraftfullt Chardonnay-dominerad Champagne. En halvgissning gav sedan också Cote de Blanc.
Sen tog det stopp och jag fick, med hjälp av ”på-spåret-ledtråden” – något i stil med – ”det är viktigt med mycket luft” – in Bonnaire.

NV Bonnaire Champagne Grand Cru Blanc de Blancs Brut
2012/2013-bas


Glas 2
Ljust råggul och klar i glaset

Doften ger vitt bröd utan kanter, torr disktrasa, något som jag associerar med ”rostfritt stål”, gröna äpplen och lätt omogna röda äpplen.
Med mer luft tillkommer även citronzest och en touch av fönsterputs.

Smaken säger både röda och gröna äpplen med en tonvikt på det senare. Brödigare (än glas ett) och en lätt touch av grillad citron.
Med mer luft efter ett antal timmar kommer mer citron – rakt upp och ner.

Känns också ung, och i sammanhanget både oförlöst, och rakare – mindre komplex. Luften och tiden med ett antal timmar förändrar den absolut så att man kan ana att det kan komma mer. Väldigt lovande! (men inte där i nuläget)

88-89 poäng

Jag kom även här fram till att Bdb borde ligga bra till hands. Odlare kändes som mest troligt. Och att det var ett ungt vin – men inte 2008. Var nog lite inne på 2009 och sedan 2006. Men sen vill jag minnas att jag körde fast fullständigt.

2010 Diebolt-Vallois Champagne Blanc de Blancs Millésimé

Glas 3
Guldaktigt ljust gul i glaset

Doften var direkt väldigt, väldigt karaktärsfull! Jag sniffade mycket och länge på glaset och doften var en blandning av ”wow” och ”vad fasiken är det här” – det var väldigt speciellt. Gröna vingummin, lakto toner, 40%-ig grädde och gräddkola. Parfym.
Efter mer luft och tid tillkommer smör, tydligare parfym, undersidan av en vävd matta, hyacint, gummi (typ gummislang)

Smaken säger: OJ! Fräscht, syrligt, hög syra, kompakt, muskler! Kraftfull – inte elegant!
Med mer tid och luft kommer lite fler olika sorters citrustoner – och vinet öppnar sig definitivt. Med ytterligare tid och luft skrev jag kåda också. Senare på kvällen kommer fudge, kola med vanilj och lite gummi.

Det kändes kanske inte superslutet direkt i början men visade definitivt efter fem-sex timmar att det verkligen varit slutet.

”92-93” poäng

Jag gillade detta från första sniffen. Faktum är att jag, som en möjligt okvalificerad gissning, efter tre snabba sniffar slängde ur mig – ”Det här är Krug, eller hur Martin”?. Martin log snett och svarade ”Intressant...”.

Jag fortsatte att sniffa och smaka, och var den första halvtimmen i mitt huvud fortsatt inne på både Krug – och att Martin försökte lura mig med det här vinet (utanför Champagne då alltså…). Jag uppfattade det som VÄLDIGT speciellt! Men väldigt gott! Så jag släppte tanken på en icke-Champagne ganska snabbt.

Sen börjar då utfrågningen. Jag var även här inne på Chardonnay-dominans. Kanske även här Bdb. När jag efter ett tag fick ”ja” på det var jag ganska säker på att det även var ett hus det här handlade om. (Det fanns ett gäng olika nivåer, och någon form av ”sortering” av smaker och dofter som jag tycker känns hus. Jag kan inte riktigt förklara det, men om det är någonting som jag faktiskt brukar sätta så är det just, kooperativ, odlare, hus.).

Men nej, det krävdes en ny ”På-spåret-ledtråd” i form av att det fanns oljebolagskopplingar till det här vinet innan jag, åtminstone direkt, drar Bruno Paillard (BP). Åldern kom jag fram till var äldre, och syradominerad. Jag tror att jag först gissade på 1996. Tror att jag vandrade framåt i tiden men att det tog tre fyra gissningar innan jag var på 2002. Alla de (ja, de jag kommer ihåg som utmärkande) 2002r som jag druckit har varit betydligt mer syra/citrus/grönt äppliga än den här var.

Jag gillade det skarpt. Jag gissar att det finns både ett och två plus på mitt betyg av det med fem-tio år till på rygg.

2002 Bruno Paillard Champagne Blanc de Blancs Brut

Glas 4
Färgen är mörkare rapsoljefärgad i tonen.

Doften – det första jag sa var ”oj! – Det här är någonting verkligt speciellt, eller hur Martin?”. Det här är något stort! Otroligt lyxigt i doften från första sniffen – till sista slattarna för kvällen sisådär 10-11 timmar efter den första sniffen (jo, flaskorna stod i kylen när vi inte nallade av dem – men den här kakan ville man verkligen både äta upp och ha kvar!!!). Något mer empiriskt då – Smörkolaton! Smält smör (80%-igt såklart), sommarhonung, ringblomma (orange) samt rapsblommor lite där bakom.

Lite senare kommer än mer av allt som redan nämnts. Än tydligare. Plus lite härligt nyrostad fet kaffeton och smöriga popcorn. Än lite senare framträder redan nämnda kafffeton ytterligare.

Smaken då – Smörig, lätt och fint syrliga äpplen, gräddig mousse, lätt touch av grillad väl mogen citron och röd rabarber.
Jag skrev inte mer men ”tjatade” om det här glaset, nummer 4, hela kvällen, och lovade dyrt och heligt att sätta allt jag äger och har på att det här var något riktigt, riktigt bra! Vad? Ingen aning sådär rakt upp och ner. Borde betyda att jag aldrig druckit det…

Jag satte kanske inte direkt betyg under kvällen men här har jag i små siffror skrivit 98. Jag kan ju inte fega från det nu, det var en sagolik Champagne! Martin tyckte också att den var riktigt, riktigt bra naturligtvis – så jag gissar att han sätter 91J. Hur som helst – jag tror att den här flaskan, om den inte fått sätta korken till i slutet av nådens år 2018, hade kunnat nå upp till 100 poäng från mig, om jag hade fått den om fem år. Jag kan verkligen inte begära speciellt mycket mer av en flaska Champagne. Sagolikt!


98 poäng, som sagt.

Vad är det jag har druckit då? Ja, ”Vad tror du då?”, frågar Martin. Ja, det här är ju också en Bdb såklart svarade jag och får rätt. Det är ett hus för allting är staplat och ligger så otroligt fint sorterat på plats från början till slut. ”Japp, det är ett hus, och ett ungt sådant”. Konstpaus råder en liten stund. Sen laddar jag ”Ok. Då frågar jag om det möjligtvis kan finnas en koppling till Stålmannen på etiketten”? ”Ja”.

Så, jag har druckit en Salon 1996.

Det hade jag mycket riktigt aldrig gjort förut. Otroligt generöst av kvällens värd, och en fantastisk upplevelse. Och någonstans blir jag ändå alltid extra, extra glad när det som ”sägs vara så stort, pompöst, omtalat, eftertraktat, etiketts-aktigt” osv ändå, för mig, (ofta gång på gång) visar att det finns en stor anledning till det. Det här var så otroligt bra!

1996 Salon Champagne Blanc de Blancs Brut

Sista glaset i vår flight. Min flaska – så lite enklare med noter.
Färgen är mörkt gul – mörkast av alla glasen framför oss.

Doften är mörkt brödig, sirapslimpa, mogna röda äpplen, smörighet, kräftor med dill

Smaken är Djup, lång eftersmak, komplex, mycket! I balans. Karamelliserad mousse
Hög syra, en mangoton kommer med lite mer luft
Än lite senare tillkommer mogen grape, gula plommon och äppelpaj.

Jag har druckit Winston 96 väldigt många gånger och det här var tyvärr inte den bästa flaskan. Även om jag fortfarande tycker att den var väldigt bra. Jag har varit uppe på 95 och 96 tidigare, den här flaskan landar på 93 för min del. Möjligt att betyget lider lite av sällskapet i glaset före, men jag tycker att den här flaskan känns lite ”klumpigare” än övriga jag druckit.

Nåja, fortfarande en ruggigt bra champagne! 93, som sagt.

1996 Pol Roger Champagne Cuvée Sir Winston Churchill

Kvällen avslutas sisådär tre timmar senare än jag trott att den avslutades. Jag var inne på att klockan nog var 22-ish när vi rullade hem med två sovande barn strax efter ett-snåret. Efter att ha börjat vid 15-tiden (det här var ju en familjetillställning! – låt oss hoppas på mer ”familjeunderhållning” under 2019!)

 

[Kostjan]

Doften – det första jag sa var ”oj! – Det här är någonting verkligt speciellt, eller hur Martin?”. Det här är något stort! Otroligt lyxigt i doften från första sniffen – till sista slattarna för kvällen sisådär 10-11 timmar efter den första sniffen (jo, flaskorna stod i kylen när vi inte nallade av dem – men den här kakan ville man verkligen både äta upp och ha kvar!!!). Något mer empiriskt då – Smörkolaton! Smält smör (80%-igt såklart), sommarhonung, ringblomma (orange) samt rapsblommor lite där bakom.

Magiskt! Precis så där bra var den senaste Salon 96:an jag drack för 1 år sen.
En kvar i källaren, man är bra sugen på att ploppa efter att ha läst detta!

 

[Trydebull]

Magiskt! Precis så där bra var den senaste Salon 96:an jag drack för 1 år sen.
En kvar i källaren, man är bra sugen på att ploppa efter att ha läst detta!

Ja, jag gillar min källare. Men Salon 96 är verkligen, helt uppenbart, en stor vit fläck - eller ett stort svart hål om man så vill.
Grym diamant du har liggandes!

Jag skulle kunna fylla på med än fler superlativ, och än fler målande adjektiv för det här är verkligen ett av de största viner - alla kategorier - som jag druckit! Verkligen perfekt tillfälle också. På sitt sätt "tråkigt" - om uttrycket tillåts, när man får ett riktigt, riktigt bra vin på en provning - när man delar flaskan med sju-åtta andra. Inte alls för att vara ogin, men när man kan fylla på hjärnbalken med alla de intryck som kommer med tid och luft, med ryggen tillbakalutad och mellan skratt och samtal, så får man ju ut otroligt mycket mer av flaskan också.

 

[Darth Angelus]

Mellandagarna bjöd på en familjesammankomst hemma hos @MartinE med familj. Det bestämdes att vi även skulle kunna passa på att prova lite Champagner. Jag plockade med mig en flaska som skulle kunna stå sig i ”bra konkurrens”. Väl på plats mitt på eftermiddagen har värden matchat flaskan med fyra egna! En riktigt härlig kväll väntade – både mat- och sällskapsmässigt – men verkligen även när det gäller drycken!

Det bjöds förutom Champagnen även på ett rött vin till maten, och med pennan i handen kunde jag, i en förstående hustrus närvaro, strax innan maten även få lov att plita ner några noter om detta – dock passar de ju inte i den här tråden.

Så, Champagnerna:
Glas 1:
Nästan helt transparent i glaset

Doften ger gröna äpplen, lite lätt kola-ton, vår-rabarber och krusbär.
Efter ett antal timmars luft tillkommer syrliga hallon och röda vingummin

Smaken säger främst gröna äpplen, rabarber och krusbär

Det här är en väldigt bra Champagne – men i den här fasen tämligen o-komplex och ganska rak i sin stil – fem-sex timmar med luft ger en bättre hint om vad den kommer att bli med ytterligare några år på rygg.
När man går tillbaka och provar – och dricker – om kvällens Champagner så ter sig den här som den klart mest äppeldominerade och dova. Men det beror främst på att övriga glas känns som ett antal streck till i boken.

87-88 poäng

Jag kom så långt som att jag var tämligen säker på att det var en odlare, att det var en Bdb eller kraftfullt Chardonnay-dominerad Champagne. En halvgissning gav sedan också Cote de Blanc.
Sen tog det stopp och jag fick, med hjälp av ”på-spåret-ledtråden” – något i stil med – ”det är viktigt med mycket luft” – in Bonnaire.

Visa bifogad bild 15407

NV Bonnaire Champagne Grand Cru Blanc de Blancs Brut
2012/2013-bas


Glas 2
Ljust råggul och klar i glaset

Doften ger vitt bröd utan kanter, torr disktrasa, något som jag associerar med ”rostfritt stål”, gröna äpplen och lätt omogna röda äpplen.
Med mer luft tillkommer även citronzest och en touch av fönsterputs.

Smaken säger både röda och gröna äpplen med en tonvikt på det senare. Brödigare (än glas ett) och en lätt touch av grillad citron.
Med mer luft efter ett antal timmar kommer mer citron – rakt upp och ner.

Känns också ung, och i sammanhanget både oförlöst, och rakare – mindre komplex. Luften och tiden med ett antal timmar förändrar den absolut så att man kan ana att det kan komma mer. Väldigt lovande! (men inte där i nuläget)

88-89 poäng

Jag kom även här fram till att Bdb borde ligga bra till hands. Odlare kändes som mest troligt. Och att det var ett ungt vin – men inte 2008. Var nog lite inne på 2009 och sedan 2006. Men sen vill jag minnas att jag körde fast fullständigt.
Visa bifogad bild 15409

2010 Diebolt-Vallois Champagne Blanc de Blancs Millésimé

Glas 3
Guldaktigt ljust gul i glaset

Doften var direkt väldigt, väldigt karaktärsfull! Jag sniffade mycket och länge på glaset och doften var en blandning av ”wow” och ”vad fasiken är det här” – det var väldigt speciellt. Gröna vingummin, lakto toner, 40%-ig grädde och gräddkola. Parfym.
Efter mer luft och tid tillkommer smör, tydligare parfym, undersidan av en vävd matta, hyacint, gummi (typ gummislang)

Smaken säger: OJ! Fräscht, syrligt, hög syra, kompakt, muskler! Kraftfull – inte elegant!
Med mer tid och luft kommer lite fler olika sorters citrustoner – och vinet öppnar sig definitivt. Med ytterligare tid och luft skrev jag kåda också. Senare på kvällen kommer fudge, kola med vanilj och lite gummi.

Det kändes kanske inte superslutet direkt i början men visade definitivt efter fem-sex timmar att det verkligen varit slutet.

”92-93” poäng

Jag gillade detta från första sniffen. Faktum är att jag, som en möjligt okvalificerad gissning, efter tre snabba sniffar slängde ur mig – ”Det här är Krug, eller hur Martin”?. Martin log snett och svarade ”Intressant...”.

Jag fortsatte att sniffa och smaka, och var den första halvtimmen i mitt huvud fortsatt inne på både Krug – och att Martin försökte lura mig med det här vinet (utanför Champagne då alltså…). Jag uppfattade det som VÄLDIGT speciellt! Men väldigt gott! Så jag släppte tanken på en icke-Champagne ganska snabbt.

Sen börjar då utfrågningen. Jag var även här inne på Chardonnay-dominans. Kanske även här Bdb. När jag efter ett tag fick ”ja” på det var jag ganska säker på att det även var ett hus det här handlade om. (Det fanns ett gäng olika nivåer, och någon form av ”sortering” av smaker och dofter som jag tycker känns hus. Jag kan inte riktigt förklara det, men om det är någonting som jag faktiskt brukar sätta så är det just, kooperativ, odlare, hus.).

Men nej, det krävdes en ny ”På-spåret-ledtråd” i form av att det fanns oljebolagskopplingar till det här vinet innan jag, åtminstone direkt, drar Bruno Paillard (BP). Åldern kom jag fram till var äldre, och syradominerad. Jag tror att jag först gissade på 1996. Tror att jag vandrade framåt i tiden men att det tog tre fyra gissningar innan jag var på 2002. Alla de (ja, de jag kommer ihåg som utmärkande) 2002r som jag druckit har varit betydligt mer syra/citrus/grönt äppliga än den här var.

Jag gillade det skarpt. Jag gissar att det finns både ett och två plus på mitt betyg av det med fem-tio år till på rygg.
Visa bifogad bild 15410

2002 Bruno Paillard Champagne Blanc de Blancs Brut

Glas 4
Färgen är mörkare rapsoljefärgad i tonen.

Doften – det första jag sa var ”oj! – Det här är någonting verkligt speciellt, eller hur Martin?”. Det här är något stort! Otroligt lyxigt i doften från första sniffen – till sista slattarna för kvällen sisådär 10-11 timmar efter den första sniffen (jo, flaskorna stod i kylen när vi inte nallade av dem – men den här kakan ville man verkligen både äta upp och ha kvar!!!). Något mer empiriskt då – Smörkolaton! Smält smör (80%-igt såklart), sommarhonung, ringblomma (orange) samt rapsblommor lite där bakom.

Lite senare kommer än mer av allt som redan nämnts. Än tydligare. Plus lite härligt nyrostad fet kaffeton och smöriga popcorn. Än lite senare framträder redan nämnda kafffeton ytterligare.

Smaken då – Smörig, lätt och fint syrliga äpplen, gräddig mousse, lätt touch av grillad väl mogen citron och röd rabarber.
Jag skrev inte mer men ”tjatade” om det här glaset, nummer 4, hela kvällen, och lovade dyrt och heligt att sätta allt jag äger och har på att det här var något riktigt, riktigt bra! Vad? Ingen aning sådär rakt upp och ner. Borde betyda att jag aldrig druckit det…

Jag satte kanske inte direkt betyg under kvällen men här har jag i små siffror skrivit 98. Jag kan ju inte fega från det nu, det var en sagolik Champagne! Martin tyckte också att den var riktigt, riktigt bra naturligtvis – så jag gissar att han sätter 91J. Hur som helst – jag tror att den här flaskan, om den inte fått sätta korken till i slutet av nådens år 2018, hade kunnat nå upp till 100 poäng från mig, om jag hade fått den om fem år. Jag kan verkligen inte begära speciellt mycket mer av en flaska Champagne. Sagolikt!


98 poäng, som sagt.

Vad är det jag har druckit då? Ja, ”Vad tror du då?”, frågar Martin. Ja, det här är ju också en Bdb såklart svarade jag och får rätt. Det är ett hus för allting är staplat och ligger så otroligt fint sorterat på plats från början till slut. ”Japp, det är ett hus, och ett ungt sådant”. Konstpaus råder en liten stund. Sen laddar jag ”Ok. Då frågar jag om det möjligtvis kan finnas en koppling till Stålmannen på etiketten”? ”Ja”.

Så, jag har druckit en Salon 1996.

Det hade jag mycket riktigt aldrig gjort förut. Otroligt generöst av kvällens värd, och en fantastisk upplevelse. Och någonstans blir jag ändå alltid extra, extra glad när det som ”sägs vara så stort, pompöst, omtalat, eftertraktat, etiketts-aktigt” osv ändå, för mig, (ofta gång på gång) visar att det finns en stor anledning till det. Det här var så otroligt bra!
Visa bifogad bild 15411

1996 Salon Champagne Blanc de Blancs Brut

Sista glaset i vår flight. Min flaska – så lite enklare med noter.
Färgen är mörkt gul – mörkast av alla glasen framför oss.

Doften är mörkt brödig, sirapslimpa, mogna röda äpplen, smörighet, kräftor med dill

Smaken är Djup, lång eftersmak, komplex, mycket! I balans. Karamelliserad mousse
Hög syra, en mangoton kommer med lite mer luft
Än lite senare tillkommer mogen grape, gula plommon och äppelpaj.

Jag har druckit Winston 96 väldigt många gånger och det här var tyvärr inte den bästa flaskan. Även om jag fortfarande tycker att den var väldigt bra. Jag har varit uppe på 95 och 96 tidigare, den här flaskan landar på 93 för min del. Möjligt att betyget lider lite av sällskapet i glaset före, men jag tycker att den här flaskan känns lite ”klumpigare” än övriga jag druckit.

Nåja, fortfarande en ruggigt bra champagne! 93, som sagt.

1996 Pol Roger Champagne Cuvée Sir Winston Churchill

Kvällen avslutas sisådär tre timmar senare än jag trott att den avslutades. Jag var inne på att klockan nog var 22-ish när vi rullade hem med två sovande barn strax efter ett-snåret. Efter att ha börjat vid 15-tiden (det här var ju en familjetillställning! – låt oss hoppas på mer ”familjeunderhållning” under 2019!)

Så det var Salon 1996 som du syftade när du talade om den ännu bättre champagnen under mellandagarna. Tack för informationen!
Jag måste säga att det låter som en rätt magisk champagne-kväll. Riktigt roligt att höra.

Senast jag drack Salon 1996 var när jag hade med den till en forum-provning för några år sedan. Det är inget man bara öppnar, när man endast har ett par kvar.
Jag minns att den var väldigt, väldigt ung, för att vara knappt 20 år (då). Tog någon timme eller ett par av luftning, men sedan började den bli riktigt stor. Det förvånar mig inte alls att du fick en så enormt imponerande upplevelse av den nu.

 

[Elvis]

Jag drack Salon 1996 blint i september och satte betyg 90 på CT. Vi vara bara tre så då hade jag ändå möjlighet att prova den under några timmar. Jag tyckte att Salon 1996 var bättre för tio år sedan faktiskt men det har aldrig varit en stor champagne för mig (jag har säkert provat den 7-8 gånger). Jag håller Comtes 1996 och Charles Heidsieck BdM 1995 som flera klasser bättre.

 

[Trydebull]

Så det var Salon 1996 som du syftade när du talade om den ännu bättre champagnen under mellandagarna. Tack för informationen!
Jag måste säga att det låter som en rätt magisk champagne-kväll. Riktigt roligt att höra.

Senast jag drack Salon 1996 var när jag hade med den till en forum-provning för några år sedan. Det är inget man bara öppnar, när man endast har ett par kvar.
Jag minns att den var väldigt, väldigt ung, för att vara knappt 20 år (då). Tog någon timme eller ett par av luftning, men sedan började den bli riktigt stor. Det förvånar mig inte alls att du fick en så enormt imponerande upplevelse av den nu.

Jag drack Salon 1996 blint i september och satte betyg 90 på CT. Vi vara bara tre så då hade jag ändå möjlighet att prova den under några timmar. Jag tyckte att Salon 1996 var bättre för tio år sedan faktiskt men det har aldrig varit en stor champagne för mig (jag har säkert provat den 7-8 gånger). Jag håller Comtes 1996 och Charles Heidsieck BdM 1995 som flera klasser bättre.

Doften – det första jag sa var ”oj! – Det här är någonting verkligt speciellt, eller hur Martin?”. Det här är något stort! Otroligt lyxigt i doften från första sniffen – till sista slattarna för kvällen sisådär 10-11 timmar efter den första sniffen (jo, flaskorna stod i kylen när vi inte nallade av dem – men den här kakan ville man verkligen både äta upp och ha kvar!!!). Något mer empiriskt då – Smörkolaton! Smält smör (80%-igt såklart), sommarhonung, ringblomma (orange) samt rapsblommor lite där bakom.

Lite senare kommer än mer av allt som redan nämnts. Än tydligare. Plus lite härligt nyrostad fet kaffeton och smöriga popcorn. Än lite senare framträder redan nämnda kafffeton ytterligare.

Smaken då – Smörig, lätt och fint syrliga äpplen, gräddig mousse, lätt touch av grillad väl mogen citron och röd rabarber.
Jag skrev inte mer men ”tjatade” om det här glaset, nummer 4, hela kvällen, och lovade dyrt och heligt att sätta allt jag äger och har på att det här var något riktigt, riktigt bra! Vad? Ingen aning sådär rakt upp och ner. Borde betyda att jag aldrig druckit det…

Jag satte kanske inte direkt betyg under kvällen men här har jag i små siffror skrivit 98. Jag kan ju inte fega från det nu, det var en sagolik Champagne! Martin tyckte också att den var riktigt, riktigt bra naturligtvis – så jag gissar att han sätter 91J. Hur som helst – jag tror att den här flaskan, om den inte fått sätta korken till i slutet av nådens år 2018, hade kunnat nå upp till 100 poäng från mig, om jag hade fått den om fem år. Jag kan verkligen inte begära speciellt mycket mer av en flaska Champagne. Sagolikt!

Magiskt! Precis så där bra var den senaste Salon 96:an jag drack för 1 år sen.
En kvar i källaren, man är bra sugen på att ploppa efter att ha läst detta!

Även om jag och Kostjan möjligtvis verkar ha fått samma känsla för den är det verkligen intressant att vi är fyra personer inom en hyfsat snäv tidsaspekt som får så olika perspektiv på samma vin. Nu tillhör ju lagringsförhållanden och flaskvariation absolut faktorer som måste beaktas, men ändå! En uppfattar den som ung och i behov av mer tid (men en bra Champagne, om än ej fabulös), en som för gammal (lätt övertolkat möjligtvis) och "inte något speciellt", och två som fantastisk och mitt i/början av drickfönstret

 

[Christer J]

Även om jag och Kostjan möjligtvis verkar ha fått samma känsla för den är det verkligen intressant att vi är fyra personer inom en hyfsat snäv tidsaspekt som får så olika perspektiv på samma vin. Nu tillhör ju lagringsförhållanden och flaskvariation absolut faktorer som måste beaktas, men ändå! En uppfattar den som ung och i behov av mer tid (men en bra Champagne, om än ej fabulös), en som för gammal (lätt övertolkat möjligtvis) och "inte något speciellt", och två som fantastisk och mitt i/början av drickfönstret

Underbart

 

[Kostjan]

Även om jag och Kostjan möjligtvis verkar ha fått samma känsla för den är det verkligen intressant att vi är fyra personer inom en hyfsat snäv tidsaspekt som får så olika perspektiv på samma vin. Nu tillhör ju lagringsförhållanden och flaskvariation absolut faktorer som måste beaktas, men ändå! En uppfattar den som ung och i behov av mer tid (men en bra Champagne, om än ej fabulös), en som för gammal (lätt övertolkat möjligtvis) och "inte något speciellt", och två som fantastisk och mitt i/början av drickfönstret

Tyvärr låter det lite som Salon! Tycker det är ganska stor flaskvariation, ibland supervass syra, ibland närmare äppelskrutt!
Ibland känns det som det kan gå lite väl snabbt i utvecklingsfasen mellan dom två sakerna!
Drack förövrigt 2002:an för ett år sedan, helt magisk!!!

 

[Darth Angelus]

Även om jag och Kostjan möjligtvis verkar ha fått samma känsla för den är det verkligen intressant att vi är fyra personer inom en hyfsat snäv tidsaspekt som får så olika perspektiv på samma vin. Nu tillhör ju lagringsförhållanden och flaskvariation absolut faktorer som måste beaktas, men ändå! En uppfattar den som ung och i behov av mer tid (men en bra Champagne, om än ej fabulös), en som för gammal (lätt övertolkat möjligtvis) och "inte något speciellt", och två som fantastisk och mitt i/början av drickfönstret

Lite förtydligande. Jag utgår från att du syftar på mig när du skriver "En uppfattar den som ung och i behov av mer tid (men en bra Champagne, om än ej fabulös)". Efter att Salon 1996 hade luftats i någon dryg timme var den nära nog inpå fabulös, sådär 95-96 av 100 (och jag är ändå inte lika generös med poäng som vissa vinskribenter). Det skulle jag nog faktiskt säga är nära nog inpå fabulös, även om jag har druckit champagner som jag skulle ranka ännu högre.
Innan luftning var den nog omkring 91-92, enligt min smak nästan exakt jämbördig med den Pol Roger Blanc de Blancs 2004 som den ställdes emot (Pol Roger:n var av år 2004, inte 2002, som jag hade för mig tidigare i denna tråd). Skillnaden mellan dem var, som jag skrev, att Salon 1996 bara blev bättre, medan Pol Roger:n stod still på sin ganska höga nivå.
Min kortfattade beskrivning av Salon 1996 under januari 2015 skulle vara ungefär att det fanns kopiösa mängder kvalitet "under ytan".

Men, det tillfälle jag syftade på, då jag senast drack Salon 1996 (andra på forumet var med), var för nästan fyra år, vilket är ändå gett den en del ytterligare tid att utvecklas (från 18 och 1/3 år till 22 och 1/3, om man räknar sedan september 1996, då druvorna till Salon 1996 troligtvis skördades, och då blir den lite avrundat 22,33/18,33 ≈ 1,22 gånger, eller 22%, äldre).
Här är länk till tråden om provningen ifråga (kanske inte fungerar om man inte tillhör Västsverige-gruppen).

Hursomhelst, avseende @Elvis (och det skall sägas jag har stor respekt för honom och hans blogg, även om jag inte kommenterat där på ett bra tag, ty han har provat klart mer champagne än jag själv), så skulle jag nog säga att mitt intryck av hur hans smak ser ut vad gäller finchampagne i allmänhet, och årgångsbetecknade prestige-blanc de blancs i synnerhet, är att Salon inte är någon av hans absoluta storfavoriter. Detta baseras på vad han skrivit, även om det var för ett tag sedan nu.
Missförstå mig inte, detta är relativt andra topp-blanc de blancs som de från Selosse samt Taittinger Comtes de Champagne. Skulle inte tro att @Elvis skulle såga Salon. Men låt oss säga att det finns andra champagne-entusiaster för vilka Salon står varmare om hjärtat, och det finns andra prestige-blanc de blancs som står @Elvis varmare om hjärtat än Salon.
Detta är ingen kritik, bara ett konstaterande, och det innebär förstås inte heller att jag säger att @Elvis har "fel", bara att jag inte är förvånad att han är minst imponerad av Salon 1996 av oss fyra.
Hoppas jag inte sagt för mycket här. Du får gärna rätta mig om jag missuppfattat något, @Elvis, för när allt kommer omkring känner du till din egen smak allra bäst.

För min egen del håller jag Salon, i genomsnitt, något men inte markant högre än Taittinger Comtes de Champagne.

 

[MartinE]

Jag drack Salon 1996 blint i september och satte betyg 90 på CT. Vi vara bara tre så då hade jag ändå möjlighet att prova den under några timmar. Jag tyckte att Salon 1996 var bättre för tio år sedan faktiskt men det har aldrig varit en stor champagne för mig (jag har säkert provat den 7-8 gånger). Jag håller Comtes 1996 och Charles Heidsieck BdM 1995 som flera klasser bättre.

Med all respekt, men "några timmar" är alldeles för kort tid för att ett vin som Salon 1996 ska hinna vakna till liv! Flaskan som @Trydebull och jag delade på (med viss hjälp av våra respektive fruar) hade varit öppnad i ungefär 14 timmar när vi drack våra sista gemensamma klunkar och den blev successivt bättre ju längre tiden gick. Allra bäst hade den sannolikt varit dagen efter – om det hade gått att spara en större mängd än den lilla slatt som fanns kvar. Den slatten hade förvisso tappat all kolsyra och en del intensitet, men vunnit ytterligare i komplexitet och jag hittade ännu fler doft- och smaknoter än dagen innan.

Comtes de Champagne 1996 är också en magisk champagne och jag är helt övertygad om att både den och Salon har flera eller rent av många år kvar innan de når sin respektive peak! Charles Heidsieck BdM 1995 är helt klart en fantastisk champagne – jag drack den senast i förra veckan – men jag tycker inte den spelar i samma division som ovan nämnda!

Tyvärr låter det lite som Salon! Tycker det är ganska stor flaskvariation, ibland supervass syra, ibland närmare äppelskrutt!
Ibland känns det som det kan gå lite väl snabbt i utvecklingsfasen mellan dom två sakerna!
Drack förövrigt 2002:an för ett år sedan, helt magisk!!!

För mig har det aldrig funnits någon flaskvariation hos Salon, däremot en hel del årgångsvariation! 1997 är väl det tydligaste och mest avvikande exemplet, en årgång som var oerhört charmig och tillgänglig redan som ung. Samtidigt är de flesta övriga årgångar oerhört strama, syrastinna, vresiga, burdusa och allmänt småjäkliga i unga dar – ungefär som många prestigecuvéer från 2002 brukar bete sig som nysläppta!

Kul med 2002:an! Jag har inte vågat öppnat den än...

 

[MartinE]

Mellandagarna bjöd på en familjesammankomst hemma hos @MartinE med familj. Det bestämdes att vi även skulle kunna passa på att prova lite Champagner...

Fina noter!

Kvällen avslutas sisådär tre timmar senare än jag trott att den avslutades. Jag var inne på att klockan nog var 22-ish när vi rullade hem med två sovande barn strax efter ett-snåret. Efter att ha börjat vid 15-tiden (det här var ju en familjetillställning! – låt oss hoppas på mer ”familjeunderhållning” under 2019!)

Nästa gång måste vi helt klart starta lite tidigare!

 

[Hans Artberg]

Forumets champagnenördar är grymma - plockar ur sina källare fram åldriga Salon och Krug som vore det syltburkar...
Men - jag skulle vilja be er att blint i era demonprovningar lägga in en 2006 Beamont de Crayères, på pappret ett simpelt billigt cooperativ, men supergott!

 

[LarsW]

Forumets champagnenördar är grymma - plockar ur sina källare fram åldriga Salon och Krug som vore det syltburkar...
Men - jag skulle vilja be er att blint i era demonprovningar lägga in en 2006 Beamont de Crayères, på pappret ett simpelt billigt cooperativ, men supergott!

Ska ju vara en 2006-provning snart i Gotham City. Borde väl platsa där!