Esko
Medlem
Dungar så klart rätt. Är dock sökbart på ”Dancer” så får hoppas att de ska räcka tills nästa gång!Skriv gärna ut identitet på vinet när du gör en not så man kan få en träff på det om man söker. Speciellt om det är så där bra
!
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
buteljen
Medlem
Är det Malmöslang???
The Wall
Medlem
”En av varje, tack!”
Esko
Medlem
Nä de är feta fingrar, skulle stå ”du har”.Är det Malmöslang???
matage
Medlem
Jag är fortfarande störd över två saker gällande det vinet:
1 - Årgångshoppet på SB - direkt från 1985 till 2004. Vad hände där??
2 - Att jag inte gjorde slag i saken och köpte fler -85'or när de fanns... tror jag har 4-5 stycken kvar.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
buteljen
Medlem
Vad dricker ni ikväll? Öppnade just kvällens middagsvin - 1998 Penfolds Grange - för att ge det lite luft. Helt makalöst vilken koncentration, komplexitet, balans och en flera minuter lång finish känns det som . Avrundade tanniner och massor med lager på lager av mörk körsbärsfrukt, mörk choklad, kryddor, lakrits, läder and you name it. Nu börjar en fem timmar lång väntan tills middagen serveras
.(97% Shiraz, 3% Cabernet Sauvignon. Kalimna, Barossa Valley, Padthaway, Magill)
Boletus
Medlem
Fantastiskt vin, blir säkert en underbar upplevelse!Visa bifogad bild 26975
Vad dricker ni ikväll? Öppnade just kvällens middagsvin - 1998 Penfolds Grange - för att ge det lite luft. Helt makalöst vilken koncentration, komplexitet, balans och en flera minuter lång finish känns det som . Avrundade tanniner och massor med lager på lager av mörk körsbärsfrukt, mörk choklad, kryddor, lakrits, läder and you name it. Nu börjar en fem timmar lång väntan tills middagen serveras
(97% Shiraz, 3% Cabernet Sauvignon. Kalimna, Barossa Valley, Padthaway, Magill)
Har precis dragit korken ur en 2015 Il Poggione BdM som jag har druckit flera gånger med stor behållning. Ska laga carbonara ikväll enligt konstens alla regler - ungarna har tjatat i två veckor om hur god skolans carbonara är och bett att jag ska laga det. Ska bli mycket underhållande att se deras reaktion när maten varken innehåller bacon eller bechamelsås utan istället dryper av guanciale och pecorino. Tror ett kraftigt vitt hade varit bättre men källaren ekar i den kategorin, så det blir Brunello istället vilket aldrig slår fel.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Vi besökte PRIMO igår och jag har nu lagt upp en artikel om denna italiensktalande pärla i Yokohama. Här!
Medhavt:
2019 Estate Argyros Cuvée Monsignori, Santorini (Assyrtiko), 92p
Som att dricka ström. Inte på samma nivå som Evdemon från häromsistens, men grym. Intensiv, elektrisk, lång, har varm frukt men ändå fantastisk mineralitet i en öppen arkitektur.
2019 Il Carbonaione, 94p
Vi ploppade en flaska nyligen och ingenting är annorlunda utom att jag pillade upp poängen ett snäpp. Det här är så bra att det har potential för 100p. Men idag galet för ungt. Bara 4 flaskor kvar...
En rätt:
Carpaccio med gazpacho.
Sedan blindserverades vi ett bonusvin:
2018 Baglio di Serramarocco, Nero d'Avola, Sicilien, 85p
Det enda jag kunde säga om detta ljusröda vin var att det var inte varken Nebbiolo, PN, Gamay, Nerello Mascalese eller underlig tagning på Grenache.
På nosen: dov och djup, mörk frukt med en parfymerad släng av sminkavdelning.
I munnen är det mycket kort, men har bra frukt, ren "vinös" karaktär utan inslag av varmt klimat. Bra syror och i det närmaste inga tanniner.
Jag gissade norra Italien men var helt renons på druva.
Magplask, naturligtvis
Men, livet gick vidare mot ostbrickan och några skvättar med lite mer ålder.:
2002 Château Suduiraut, 92 p.
Den blir förmodligen inte bättre än så här innan den sherryfierar sig om en 20-40 år. Ansiktslöst men gott som phan!
1957 Château Prieuré du Monastir del Camp, Rivesaltes, 99p
Jädrar fjädrar! Det här är så bra att man knappt vet ens vartåthän man skall ta vägen. Doftar och smakar ALLT som är vackert och mer därtill. Smaken tar aldrig slut och är perfekt balanserad.
Skall ta en aftonsittning med detta vin och dissekera det.
Väl hemkommna genomförde vi en miniprovning:
1997 Tufaie Soave Classico av Bolla, F
Extremt sönderoxiderad. Totalt osniffbar. Vägrade smaka.
1991 Weinhaus Kaisergarten Blauer Zweigelt Spätlese trocken Pannonischer Reigen 90p
Druvan Blauer Zweigelt blir det sällan en bälgar i sig.
Mörkt röd med tegling. Vacker färg.
Nosen är dov med bra jordighet och en aning oxidation.
I munnen beter sig detta som en habil Bdx som nått vägs ände. Låga tanniner men bra syra och frukt som håller mot oxidationen på ett bra sätt.
Avsevärt bättre vin än vad jag hade förväntat mig!
Sen var det sovdags på temat: det är ju en dag imorgon också
Medhavt:
2019 Estate Argyros Cuvée Monsignori, Santorini (Assyrtiko), 92p
Som att dricka ström. Inte på samma nivå som Evdemon från häromsistens, men grym. Intensiv, elektrisk, lång, har varm frukt men ändå fantastisk mineralitet i en öppen arkitektur.
2019 Il Carbonaione, 94p
Vi ploppade en flaska nyligen och ingenting är annorlunda utom att jag pillade upp poängen ett snäpp. Det här är så bra att det har potential för 100p. Men idag galet för ungt. Bara 4 flaskor kvar...
En rätt:
Carpaccio med gazpacho.
Sedan blindserverades vi ett bonusvin:
2018 Baglio di Serramarocco, Nero d'Avola, Sicilien, 85p
Det enda jag kunde säga om detta ljusröda vin var att det var inte varken Nebbiolo, PN, Gamay, Nerello Mascalese eller underlig tagning på Grenache.
På nosen: dov och djup, mörk frukt med en parfymerad släng av sminkavdelning.
I munnen är det mycket kort, men har bra frukt, ren "vinös" karaktär utan inslag av varmt klimat. Bra syror och i det närmaste inga tanniner.
Jag gissade norra Italien men var helt renons på druva.
Magplask, naturligtvis
Men, livet gick vidare mot ostbrickan och några skvättar med lite mer ålder.:
2002 Château Suduiraut, 92 p.
Den blir förmodligen inte bättre än så här innan den sherryfierar sig om en 20-40 år. Ansiktslöst men gott som phan!
1957 Château Prieuré du Monastir del Camp, Rivesaltes, 99p
Jädrar fjädrar! Det här är så bra att man knappt vet ens vartåthän man skall ta vägen. Doftar och smakar ALLT som är vackert och mer därtill. Smaken tar aldrig slut och är perfekt balanserad.
Skall ta en aftonsittning med detta vin och dissekera det.
Väl hemkommna genomförde vi en miniprovning:
1997 Tufaie Soave Classico av Bolla, F
Extremt sönderoxiderad. Totalt osniffbar. Vägrade smaka.
1991 Weinhaus Kaisergarten Blauer Zweigelt Spätlese trocken Pannonischer Reigen 90p
Druvan Blauer Zweigelt blir det sällan en bälgar i sig.
Mörkt röd med tegling. Vacker färg.
Nosen är dov med bra jordighet och en aning oxidation.
I munnen beter sig detta som en habil Bdx som nått vägs ände. Låga tanniner men bra syra och frukt som håller mot oxidationen på ett bra sätt.
Avsevärt bättre vin än vad jag hade förväntat mig!
Sen var det sovdags på temat: det är ju en dag imorgon också
Last edited:
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Poggio scalette, fantastisk producent! Har man vägarna förbi greve rekommenderar jag allt vad jag orkar att boka in ett besök hos dem. Vi var 2 personer och fick privat visning och provning som var utöver det vanliga. Utsikten var helt magisk och det blir verkligen tydligt vilken höjd man är på. Il carbonaione håller jag närmast hjärtat, men även piantonaia är en stor favorit. Kul att 19 dricker så pass bra redan nu!Vi besökte PRIMO igår och jag har nu lagt upp en artikel om denna italiensktalande pärla i Yokohama. Här!
Medhavt:
Visa bifogad bild 26985
2019 Estate Argyros Cuvée Monsignori, Santorini (Assyrtiko), 92p
Som att dricka ström. Inte på samma nivå som Evdemon från häromsistens, men grym. Intensiv, elektrisk, lång, har varm frukt men ändå fantastisk mineralitet i en öppen arkitektur.
2019 Il Carbonaione, 94p
Vi ploppade en flaska nyligen och ingenting är annorlunda utom att jag pillade upp poängen ett snäpp. Det här är så bra att det har potential för 100p. Men idag galet för ungt. Bara 4 flaskor kvar...
En rätt:
Visa bifogad bild 26986
Carpaccio med gazpacho.
Sedan blindserverades vi ett bonusvin:
Visa bifogad bild 26987
2018 Baglio di Serramarocco, Nero d'Avola, Sicilien, 85p
Det enda jag kunde säga om detta ljusröda vin var att det var inte varken Nebbiolo, PN, Gamay, Nerello Mascalese eller underlig tagning på Grenache.
På nosen: dov och djup, mörk frukt med en parfymerad släng av sminkavdelning.
I munnen är det mycket kort, men har bra frukt, ren "vinös" karaktär utan inslag av varmt klimat. Bra syror och i det närmaste inga tanniner.
Jag gissade norra Italien men var helt renons på druva.
Magplask, naturligtvis
Men, livet gick vidare mot ostbrickan och några skvättar med lite mer ålder.:
Visa bifogad bild 26988
2002 Château Suduiraut, 92 p.
Den blir förmodligen inte bättre än så här innan den sherryfierar sig om en 20-40 år. Ansiktslöst men gott som phan!
1957 Château Prieuré du Monastir del Camp, Rivesaltes, 99p
Jädrar fjädrar! Det här är så bra att man knappt vet ens vartåthän man skall ta vägen. Doftar och smakar ALLT som är vackert och mer därtill. Smaken tar aldrig slut och är perfekt balanserad.
Skall ta en aftonsittning med detta vin och dissekera det.
Väl hemkommna genomförde vi en miniprovning:
Visa bifogad bild 26989
1997 Tufaie Soave Classico av Bolla, F
Extremt sönderoxiderad. Totalt osniffbar. Vägrade smaka.
1991 Weinhaus Kaisergarten Blauer Zweigelt Spätlese trocken Pannonischer Reigen 90p
Druvan Blauer Zweigelt blir det sällan en bälgar i sig.
Mörkt röd med tegling. Vacker färg.
Nosen är dov med bra jordighet och en aning oxidation.
I munnen beter sig detta som en habil Bdx som nått vägs ände. Låga tanniner men bra syra och frukt som håller mot oxidationen på ett bra sätt.
Avsevärt bättre vin än vad jag hade förväntat mig!
Sen var det sovdags på temat: det är ju en dag imorgon också
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Står på vår gemensamma Bucket List att besöka Poggio Scalette. Tycker det är förfärligt att det är så pass underbart redan nu. Det lär inte finnas någon flaska kvar då det börjar vara dags att dricka upp dem...
Viktor Mörberg
Medlem
Har en 2017 liggandes, dricker bra redan nu förstår jag men vad vore optimalt tror du?
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Ka-blam!Visa bifogad bild 26975
Vad dricker ni ikväll? Öppnade just kvällens middagsvin - 1998 Penfolds Grange - för att ge det lite luft. Helt makalöst vilken koncentration, komplexitet, balans och en flera minuter lång finish känns det som . Avrundade tanniner och massor med lager på lager av mörk körsbärsfrukt, mörk choklad, kryddor, lakrits, läder and you name it. Nu börjar en fem timmar lång väntan tills middagen serveras
(97% Shiraz, 3% Cabernet Sauvignon. Kalimna, Barossa Valley, Padthaway, Magill)
Ser verkligen fram mot mer noter
Grange har alltid levererat överdåd av grövsta kaliber. Priset har dock sprungit iväg rejält *ouch* och jag har bara en flaska i mitt lilla vinhörn.
Finner samma nivå av swullen perfektion och närapå syndig njutning i lägre prisade viner som The Relic, Old Bastard, Carnival of Love, Amon-Ra, The Willsmore, Greenock Creek, Clarendon, Shirvington och RunRig. Det finns säkerligen fler liknande storheter från Australien men som tyvärr ännu inte kommit min väg.
Velvet Glove står fö högt upp på min Bucket List...
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Min kristallkula är alltid både immig och dimmig
Men kanske att en ålder om 10 år blir bäst om man föredrar Sangiovese på frukten. Kanske 15-20 år om man uppskattar ett lite mer moget uttryck av Sangiovese.
LeChat
Medlem
2009 Château Phélan Ségur
Fläskig, varm frukt signerad 2009 i Bordeaux, som samtidigt saknar mycket av det som jag älskar med Bordeaux. Den känns klumpig och något obalanserad. Låg syra och inget klassiskt tanninbett. Blå frukt, läder, kaffe och söt lakrits slår igenom. Ganska gott men ospännande.
Tycker att 2009 många gånger har varit en knepig årgång. Kanske är det bara mer tid som behövs men pannan veckar sig.
2010 Château Cantemerle
2010 i Bordeaux har aldrig gjort mig besviken hitintills. Slank, men med bra intensitet, balanserat med bra bett och med trevliga stalltoner.
Smakmässigt är det en schysst Haut Medoc men inget som direkt sticker ut.
Haut Medoc brukar aldrig vinna över St. Estephe. Men 2009 är vek jämfört med 2010 så jo, nu blev det så.
Hur var Il Carbonaione map på ek? Några årgångar jag provat har varit extremt ekstinna, som att suga på ekplanka.Vi besökte PRIMO igår och jag har nu lagt upp en artikel om denna italiensktalande pärla i Yokohama. Här!
Medhavt:
Visa bifogad bild 26985
2019 Estate Argyros Cuvée Monsignori, Santorini (Assyrtiko), 92p
Som att dricka ström. Inte på samma nivå som Evdemon från häromsistens, men grym. Intensiv, elektrisk, lång, har varm frukt men ändå fantastisk mineralitet i en öppen arkitektur.
2019 Il Carbonaione, 94p
Vi ploppade en flaska nyligen och ingenting är annorlunda utom att jag pillade upp poängen ett snäpp. Det här är så bra att det har potential för 100p. Men idag galet för ungt. Bara 4 flaskor kvar...
En rätt:
Visa bifogad bild 26986
Carpaccio med gazpacho.
Sedan blindserverades vi ett bonusvin:
Visa bifogad bild 26987
2018 Baglio di Serramarocco, Nero d'Avola, Sicilien, 85p
Det enda jag kunde säga om detta ljusröda vin var att det var inte varken Nebbiolo, PN, Gamay, Nerello Mascalese eller underlig tagning på Grenache.
På nosen: dov och djup, mörk frukt med en parfymerad släng av sminkavdelning.
I munnen är det mycket kort, men har bra frukt, ren "vinös" karaktär utan inslag av varmt klimat. Bra syror och i det närmaste inga tanniner.
Jag gissade norra Italien men var helt renons på druva.
Magplask, naturligtvis
Men, livet gick vidare mot ostbrickan och några skvättar med lite mer ålder.:
Visa bifogad bild 26988
2002 Château Suduiraut, 92 p.
Den blir förmodligen inte bättre än så här innan den sherryfierar sig om en 20-40 år. Ansiktslöst men gott som phan!
1957 Château Prieuré du Monastir del Camp, Rivesaltes, 99p
Jädrar fjädrar! Det här är så bra att man knappt vet ens vartåthän man skall ta vägen. Doftar och smakar ALLT som är vackert och mer därtill. Smaken tar aldrig slut och är perfekt balanserad.
Skall ta en aftonsittning med detta vin och dissekera det.
Väl hemkommna genomförde vi en miniprovning:
Visa bifogad bild 26989
1997 Tufaie Soave Classico av Bolla, F
Extremt sönderoxiderad. Totalt osniffbar. Vägrade smaka.
1991 Weinhaus Kaisergarten Blauer Zweigelt Spätlese trocken Pannonischer Reigen 90p
Druvan Blauer Zweigelt blir det sällan en bälgar i sig.
Mörkt röd med tegling. Vacker färg.
Nosen är dov med bra jordighet och en aning oxidation.
I munnen beter sig detta som en habil Bdx som nått vägs ände. Låga tanniner men bra syra och frukt som håller mot oxidationen på ett bra sätt.
Avsevärt bättre vin än vad jag hade förväntat mig!
Sen var det sovdags på temat: det är ju en dag imorgon också
matage
Medlem
Ch Pegau -18
Min första flaska från årgången. Pop’n’pour med en skvätt i glaset och ställde sen flaskan i kylen i 30min.
Mindre brett än väntat. Gott men lite enkelspårigt utan luft.
Nästa glas nu vid 17-ish grader är en annan femma. Björnbär, körsbär i likör, bitter choklad, läder och en hel kryddträdgård.
Tuffa tanniner som drar åt nygarvat läder och körsbärskärnor.
Inget finlir direkt men skitgott redan nu.
Dracks till kolgrillat lamm med mycket vitlök och ”isländsk lammkrydda”, rostad färskpotatis och stekta kantareller. Insåg snabbt att tanninerna behövde fett så lite burk-bea sydde ihop det hela.
Börjar inse över tid att jag verkligen gillar Pegau och att de inte nödvändigtvis behöver särskilt mycket ålder. Jag gillar den bråkiga stilen!
Min första flaska från årgången. Pop’n’pour med en skvätt i glaset och ställde sen flaskan i kylen i 30min.
Mindre brett än väntat. Gott men lite enkelspårigt utan luft.
Nästa glas nu vid 17-ish grader är en annan femma. Björnbär, körsbär i likör, bitter choklad, läder och en hel kryddträdgård.
Tuffa tanniner som drar åt nygarvat läder och körsbärskärnor.
Inget finlir direkt men skitgott redan nu.
Dracks till kolgrillat lamm med mycket vitlök och ”isländsk lammkrydda”, rostad färskpotatis och stekta kantareller. Insåg snabbt att tanninerna behövde fett så lite burk-bea sydde ihop det hela.
Börjar inse över tid att jag verkligen gillar Pegau och att de inte nödvändigtvis behöver särskilt mycket ålder. Jag gillar den bråkiga stilen!
Sebran
Medlem
Två trevliga jämförelser från helgen inleddes i fredags med pinot noir och Tyskland vs Frankrike. Kanske en något ojämn jämförelse med tanke på att Trapet Gevery-Chambertain Ostrea 2010 kostade ungefär dubbelt så mycket, hade lagrats fyra år längre i flaskan samt kommer från en absolut toppårgång. Trots detta höll Knipser Kirschgarten GG 2014 den tyska fanan högt och visade att Spätburgunder inte bör underskattas.
För exakt 3 år sedan, hösten 2019, besökte jag och min flickvän Knipser i Pfalz och provade oss igenom deras olika Spätburgunder från Gutswein ända upp till GGs och Reserve. Kirschgarten GG 2014 var vinet som charmade oss mest vid detta tillfälle och ett par flaskor fick följa med hem. Producenten rekommenderade att dricka vinet vid 8 års ålder, vilket föranledde att vi öppnade den sista flaskan just denna helg. Vinet upplevs fortfarande som ungt, det är lite bett i de små små tanninerna och syran är pigg. Den primära frukten är fortfarande i förgrunden och vinet har ett starkt mineraliskt driv som skapar fräschör och ligger kvar länge i gommen. Samtidigt finns här även en rökig ton, särskilt på doften, och det kikar fram smaknyanser av mint, marsipan och höstlöv. En liten sötma märks av i eftersmaken. Jag ångrar inte att vi öppnade flaskan, men jag tror fortfarande att vinet kan utvecklas ytterligare i 3-5 år till.
Trapet Gevery-Chambertain Ostrea 2010 har kommit märkbart längre i sin utveckling, vilket märks på den aningen brunare färgen (går ej att se i bilden nedan pga solen) samt att tanninerna är i princip helt nedslipade. Resultatet är en ännu mjukare munkänsla som fullkomligt smeker gommen samt en enormt fin balans. Vinet befinner sig i ett för mig perfekt utvecklingsstadium där primära och sekundära noter samexisterar i perfekt harmoni. Här finns blodapelsin, hjortron, mogna körsbär och diverse jordiga inslag. Kanske en något diskret doft som avslöjar att detta inte är en 1er cru eller GC, men i övrigt kan jag inte önska mig särskilt mycket mer av en pinot. Underbart!
Den andra jämförelsen inträffade i lördags och kan säkert vara av intresse för Syrah-älskarna på detta forum. Målet var att kröna kungen av Saint-Joseph genom att ställa Domaine Jean-Louis Chave mot Domaine Pierre Gonon. Mig veterligen kommer båda viner från branta granitsluttningar i närheten av byn Mauves, där många anser att de bästa rödvinerna från Saint-Joseph har sina ursprung. Både viner kostar ungefär lika mycket och vi provade årgång 2018, eftersom många verkar anse att årgången från norra Rhone redan går att dricka förträffligt idag trots sin relativt unga ålder.
Domaine Pierre Gonon Saint-Joseph 2018 glider in med beskedliga 13,5% alk, vilket får anses lågt från en så varm årgång. Vinet har en sval elegans och knappt märkbara tanniner vilket bekräftar att vi inte begår något barnarov. Doften är svår att beskriva och kanske inte helt typisk för norra rhone syrah, även om en viss ton av rökt kött kan urskiljas. Här finns även många florala toner som lagerblad och lavendel. Smaken tar det hela ytterligare ett steg längre och jag blir förvånad över hur säreget och unikt Gonons druvtolkning är. Återigen lavendel, viol, lakrits, grön paprika och mörka bär. En blandning av lila och gröna toner med massor av djup och finess. Vinet blir alltmer intressant och mystiskt under kvällens gång. Spännande, unikt och minnesvärt. Jag har en flaska till som jag nog lägger undan i minst 5 år, för det här ska bli riktigt spännande att se vart det tar vägen.
Domaine Jean-Louis Chave Saint-Joseph 2018 är raka motpolen till Gonon. Här är det fullt ös direkt från start med 15% alk och alla klassiska Syrah-markörer man kan tänka sig. En bombastisk stil som nästan påminner mer om nya världen, vore det inte för den varsamma och snygga fathanteringen som ändå skvallrar om äkta norra Rhone. Stor kropp, mycket hög alkohol, fullt av mörka bär, bacon, fett, rök och peppar. Smakprofilen är helt enkelt jävligt god, men vinet kräver i dagsläget en blodig köttbit för att man inte ska knockas totalt. Även med mat upplever jag vinet som aningen för mycket. Det här kräver helt klart längre tid i flaskan, men huruvida den höga alkoholhalten någonsin kommer att maskeras av frukten vågar jag inte uttala mig om.
För mig var Gonon kvällens vinnare idag, men andra runt borde föredrog Chaves mer klassiska smakprofil. Nästa gång får kanske även Guigal ge sig in i matchen med sin Vignes de l'Hospice
För exakt 3 år sedan, hösten 2019, besökte jag och min flickvän Knipser i Pfalz och provade oss igenom deras olika Spätburgunder från Gutswein ända upp till GGs och Reserve. Kirschgarten GG 2014 var vinet som charmade oss mest vid detta tillfälle och ett par flaskor fick följa med hem. Producenten rekommenderade att dricka vinet vid 8 års ålder, vilket föranledde att vi öppnade den sista flaskan just denna helg. Vinet upplevs fortfarande som ungt, det är lite bett i de små små tanninerna och syran är pigg. Den primära frukten är fortfarande i förgrunden och vinet har ett starkt mineraliskt driv som skapar fräschör och ligger kvar länge i gommen. Samtidigt finns här även en rökig ton, särskilt på doften, och det kikar fram smaknyanser av mint, marsipan och höstlöv. En liten sötma märks av i eftersmaken. Jag ångrar inte att vi öppnade flaskan, men jag tror fortfarande att vinet kan utvecklas ytterligare i 3-5 år till.
Trapet Gevery-Chambertain Ostrea 2010 har kommit märkbart längre i sin utveckling, vilket märks på den aningen brunare färgen (går ej att se i bilden nedan pga solen) samt att tanninerna är i princip helt nedslipade. Resultatet är en ännu mjukare munkänsla som fullkomligt smeker gommen samt en enormt fin balans. Vinet befinner sig i ett för mig perfekt utvecklingsstadium där primära och sekundära noter samexisterar i perfekt harmoni. Här finns blodapelsin, hjortron, mogna körsbär och diverse jordiga inslag. Kanske en något diskret doft som avslöjar att detta inte är en 1er cru eller GC, men i övrigt kan jag inte önska mig särskilt mycket mer av en pinot. Underbart!
Den andra jämförelsen inträffade i lördags och kan säkert vara av intresse för Syrah-älskarna på detta forum. Målet var att kröna kungen av Saint-Joseph genom att ställa Domaine Jean-Louis Chave mot Domaine Pierre Gonon. Mig veterligen kommer båda viner från branta granitsluttningar i närheten av byn Mauves, där många anser att de bästa rödvinerna från Saint-Joseph har sina ursprung. Både viner kostar ungefär lika mycket och vi provade årgång 2018, eftersom många verkar anse att årgången från norra Rhone redan går att dricka förträffligt idag trots sin relativt unga ålder.
Domaine Pierre Gonon Saint-Joseph 2018 glider in med beskedliga 13,5% alk, vilket får anses lågt från en så varm årgång. Vinet har en sval elegans och knappt märkbara tanniner vilket bekräftar att vi inte begår något barnarov. Doften är svår att beskriva och kanske inte helt typisk för norra rhone syrah, även om en viss ton av rökt kött kan urskiljas. Här finns även många florala toner som lagerblad och lavendel. Smaken tar det hela ytterligare ett steg längre och jag blir förvånad över hur säreget och unikt Gonons druvtolkning är. Återigen lavendel, viol, lakrits, grön paprika och mörka bär. En blandning av lila och gröna toner med massor av djup och finess. Vinet blir alltmer intressant och mystiskt under kvällens gång. Spännande, unikt och minnesvärt. Jag har en flaska till som jag nog lägger undan i minst 5 år, för det här ska bli riktigt spännande att se vart det tar vägen.
Domaine Jean-Louis Chave Saint-Joseph 2018 är raka motpolen till Gonon. Här är det fullt ös direkt från start med 15% alk och alla klassiska Syrah-markörer man kan tänka sig. En bombastisk stil som nästan påminner mer om nya världen, vore det inte för den varsamma och snygga fathanteringen som ändå skvallrar om äkta norra Rhone. Stor kropp, mycket hög alkohol, fullt av mörka bär, bacon, fett, rök och peppar. Smakprofilen är helt enkelt jävligt god, men vinet kräver i dagsläget en blodig köttbit för att man inte ska knockas totalt. Även med mat upplever jag vinet som aningen för mycket. Det här kräver helt klart längre tid i flaskan, men huruvida den höga alkoholhalten någonsin kommer att maskeras av frukten vågar jag inte uttala mig om.
För mig var Gonon kvällens vinnare idag, men andra runt borde föredrog Chaves mer klassiska smakprofil. Nästa gång får kanske även Guigal ge sig in i matchen med sin Vignes de l'Hospice
The Wall
Medlem
Intressant val av glas till Knipser, ser ut som Pokal från Ikea