Jag har haft förmånen att vara med på två riktigt vassa provningar på sistone och även om inga avancerade noter togs tänkte jag ändå dela med mig.
Först bjöd en vän på provning för att fira att hans källare är färdigbyggd. Temat var bordeauxblandningar. Vinerna dracks halvblint - det vi fick veta var att vi drack en bordeaux, två italienare och två amerikaner från seklets första årtionde.
Colgin Cariad 2009
Kladdig och hög alkohol, ändå väldigt trevlig och balanserad. Samtliga runt bordet trodde på en jänkare.
Ridge Monte Bello 2007
Elegant, något varm och torr. Mycket långt slut och härlig balans. De flesta runt bordet trodde på en italienare.
Sassicaia 2007
Kraftfull men ytterst elegant. Glycerintoner och tydligt torrt avslut. Långt slut. Samtliga runt bordet trodde på en italienare, det framkom även korrekta gissningar på vin och årgång.
Ornellaia 2010
Svulstig och frukttät, lite mjölkchoklad. Här hade vi svårt att ena oss. Svårplacerat vin men jag gissade USA.
Leoville Poyferre 2009
Något nedstängt och funkigt, men en bredd och potential som övertrumfar de andra vinerna. Stack ut i samlingen och blev bara bättre och bättre under kvällen trots lång luftning innan. Man upphör aldrig över hur mycket det finns att hämta i Bordeaux. 2009 en årgång som bara växer och växer.
För mig var det dött lopp mellan Ridge och Sassicaia, men hade jag fått ta med en låda hem hade jag valt Leovillen då det troligtvis kommer vara det bästa av vinerna lagom till pensionen. Också bra att påminnas om att Bordeaux kan vara bra valuta för pengarna, relativt sett.
Sen var jag stand-in på en provningsmiddag på AGs där Aurélien Valance från Chateau Margaux serverade en radda flaskor direkt från slottet och så AGs käk på detta. Svårt att hitta en bättre köttrestaurang här i huvudstaden och vinerna hade inte kunnat få bättre sällskap. Ohyggligt bra kväll och kul att få pröva Chateau Margaux så brett.
Innan maten fick vi lite vitt, intressant vin med en intressant historia.
Pavillon Blanc du Château Margaux 2018
Hade aldrig satt den som vit Bdx blint, kändes helt och hållet burgundisk. 100% sav blanc vilket bara kundes förnimmas lätt på doften. Inga spår av den torra årgången. Otroligt bra vin som lär vara som bäst om 15-20 år.
Tredjevinet och andravinet serverades till förrätten, en orgie av gåslever och tryffel
Margaux du Château Margaux 2015
Väldigt primärt och fruktdrivet. Inte alls oävet, men väldigt ungt.
Margaux du Château Margaux 2009
Väldigt likt 2015 (liknande årgångar) men så klart mer färdigt. Tredjevinet är inga stora upplevelser men väldigt rena i uttrycket och behagliga viner med fin näsa.
Pavillon du Château Margaux 2004
Fadd och lite trist. Aurélien försökte snacka upp årgången som underskattad men njae. 2004 får nog bekräftas vara ett mellanår.
Pavillon du Château Margaux 1996
Överlägset bäst i rundan. Tydligen toppårgång för grand vin och andravinet behövde inte heller skämmas för sig. Underbar på näsan och tertiära toner i glaset, men det fanns gott om utveckling kvar.
Grand vin serverades med en sorts världskarta i kött, styckdetaljer från en uppsjö olika länder, med pommes och bea. Ruskigt hög klass och bra matval till vinerna, får man säga.
Chateau Margaux 2005
Muskulös årgång som är en blivande klassiker åtminstone på västra stranden, och även här fanns nästan lite Pauillac-toner med blyerts och läderfotölj. Ett strålande vin men mycket oförlöst och återbesök om 20 år är att rekommendera.
Chateau Margaux 1999
Underbar näsa, om Margaux är berömt för sin bouquet så förstod man varför här. Florala toner och mjuka tanniner och något nästan burgundiskt eller piemontesiskt i frukten. Magiskt vin och min favorit för kvällen.
Chateau Margaux 1983
En legendarisk årgång på pappret men, faktiskt, något stum. Den tog sig under kvällen men hade nog faktiskt mått bra av någon timme till i karaffen. Upplevelsen blev lite hämmad, det var helt klart ett stort vin men inte den här känslan av att himlen öppnar sig som jag fått av t.ex. Mouton 86.
