StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Nix pix. Men du är nära i din gissning. De låter bara tre klasar bildas per ranka.
Last edited:
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Ah spännande, då beskär de rätt ordentligt (därav priset antar jag), man räknar väl med ca 10-30 klasar på en ranka annars?
The Wall
Medlem
Vi drack en 2010 Piccolomini inte-Pianrosso i lördags och uppskattade den skarpt. Not är på gång när mungiporna behagar släppa sitt grepp om mina öron.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Det må du Googla eller anlita en AI Agent för. Jag ser fram emot en rapport! Det är en mycket komplex frågeställning som har att göra med så många aspekter: från antal rankor per ytenhet till medeltemp, avrinning, regnfall, kvalitetskrav osv. Maxwell's ekvationer kanske kan vara till stöd.
Last edited:
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
2009 Chateau Nairac, Barsac, 97p
I all ärlighetens namn förväntade jag mig en generisk, rättfram söt Bdx utan krusiduller.
Vinet har inte avhandlats på något värdigt sätt, någonsin, på detta forum.
Men!
Fru**ing hell! Det här är riktigt bra.
Hittar bara en (!) hyfsat modern smaknot från proffsen, och den är på 97 poäng av:
Färgen ljust gyllene.
Nosen är grande med honung, Lonicera, apelsinblom, schersmin, saffran och annat vackert. Ännu ungt i nosen.
I munnen är det en veritabel kioskvältare. Jag betraktade denna flaska som en potentiell vaskning (med hårda ord från hustrun om hur illa det stinker ned vår lägenhet), men kommer försvra den som en familjeklenod… Allt från nosen går igen, med tydliga extra tillägg av galiamelon, piptobak, varma kryddor, libbsticka (!), mörk sirap, caramel, konditori, nya kläder, etc… Tar liksom inte slut. Superbt balanserad med en längd som står i samma klass som alla de allra bästa Sauternes-Barsac-viner.
Har 92,4 snittpoäng på CT, med över 40 noter och noterar att detta slott verkar lyckas riktigt bra med jämna mellanrum. Har fört upp dem på min lista över hårt eftertraktade Sauternes-Barsac.
#köprekommendation
I all ärlighetens namn förväntade jag mig en generisk, rättfram söt Bdx utan krusiduller.
Vinet har inte avhandlats på något värdigt sätt, någonsin, på detta forum.
Men!
Fru**ing hell! Det här är riktigt bra.
Hittar bara en (!) hyfsat modern smaknot från proffsen, och den är på 97 poäng av:
Har aldrig druckit detta slott tidigare, även om det är klassificerat.
Färgen ljust gyllene.
Nosen är grande med honung, Lonicera, apelsinblom, schersmin, saffran och annat vackert. Ännu ungt i nosen.
I munnen är det en veritabel kioskvältare. Jag betraktade denna flaska som en potentiell vaskning (med hårda ord från hustrun om hur illa det stinker ned vår lägenhet), men kommer försvra den som en familjeklenod… Allt från nosen går igen, med tydliga extra tillägg av galiamelon, piptobak, varma kryddor, libbsticka (!), mörk sirap, caramel, konditori, nya kläder, etc… Tar liksom inte slut. Superbt balanserad med en längd som står i samma klass som alla de allra bästa Sauternes-Barsac-viner.
Har 92,4 snittpoäng på CT, med över 40 noter och noterar att detta slott verkar lyckas riktigt bra med jämna mellanrum. Har fört upp dem på min lista över hårt eftertraktade Sauternes-Barsac.
#köprekommendation
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Torsdagspizza på kontoret pga gigantiska övertidsbehov. Efter 11 timmars arbete, ingen kendo ov, behöver man en liten paus. Efter denna paus är det städning som gäller, så det funkar med lite vin 
Mathis-skogens rövare har låtit PN-druvans personlighet smyga ut, utan överdrifter eller förklädnader. Ingen påträngande ek, ingen kladdig frukt, enbart återhållsamhet och elegans. Syran spelar med nerv och en smått flirtig lekfullhet, som en violinist som hinner blinka åt publiken mitt i ett mollstycke. För detta vin går definitivt i en lågmäld moll. Vinet är varken långt eller djuplodande, men det utklassar ändå de flesta Bourgogne Villages jag druckit, med en slags självklar och obesvärad överlägsenhet.
Mineraliteten får skina i stilla majestät, jag kan inte låta bli att ätnka på porslin i stearinljus (som vi får njuta av nu på fredag på Alte Liebe). Jag dricker detta med sådan glädje att jag nästan börjar undra om jag ändå inte är en Bourgogneälskare... Kommer också att fundera över om begreppet komplexitet ibland blivit en sorts tvångstanke i vinvärlden. Ibland känner jag att detta med att föredra komplicerade vänner nog mer är bara för att kunna säga att man står ut med dem. Komplext är inte alltid bra. Och detta vin är KSITBRA tack vare avsaknad av komplexitet.
Det sägs att Mathis-bröderna en gång höll på att dela egendomen pga ett långt gräl om huruvida de skulle jaga Parker-poäng eller hålla sig till gamla stockar och låg intervention. Det sägs att en flaska Spätburgunder, förmodligen inte olik denna fast i formatet dubbelmagnum, öppnades den kvällen. Den äldre brodern hällde upp, den yngre suckade, och de drack i tystnad. I djupa drag. Morgonen därpå rev de konsultens visitkort och valde att buteljera ärlighet före yta. Det här vinet uppfattar jag som ett slags kärleksbrev till det beslutet.
De gamla stockarna, ”Alte Reben”, planterades enligt ryktet av farfadern direkt efter WW2, när det mesta av regionen låg i ruiner. Rankorna har överlevt hagelstormar, frostnätter och två tyska ekonomiska revolutioner. Rötterna har grävt sig djupt ner i vulkanisk jord. Varje klunk är vacker, ända fram till den ofrånkomliga sista droppen - och arbetet med att städa kontoret måste börja...
Voltaire hade nog sagt: “Jag förstår inte varför tyskar ibland gör bättre Pinot än fransmän, men jag skulle dö för min rätt att dricka det.”
Jag borde dricka mer från Baden.
Köper massor mer, bara jag hittar vinet någonstnas!
(Auktionsfynd)
2020 Weingut Gebrüder Mathis Spätburgunder Alte Rebe, Baden, 91p
Det här är en förbluffande vacker Pinot Noir.Mathis-skogens rövare har låtit PN-druvans personlighet smyga ut, utan överdrifter eller förklädnader. Ingen påträngande ek, ingen kladdig frukt, enbart återhållsamhet och elegans. Syran spelar med nerv och en smått flirtig lekfullhet, som en violinist som hinner blinka åt publiken mitt i ett mollstycke. För detta vin går definitivt i en lågmäld moll. Vinet är varken långt eller djuplodande, men det utklassar ändå de flesta Bourgogne Villages jag druckit, med en slags självklar och obesvärad överlägsenhet.
Mineraliteten får skina i stilla majestät, jag kan inte låta bli att ätnka på porslin i stearinljus (som vi får njuta av nu på fredag på Alte Liebe). Jag dricker detta med sådan glädje att jag nästan börjar undra om jag ändå inte är en Bourgogneälskare... Kommer också att fundera över om begreppet komplexitet ibland blivit en sorts tvångstanke i vinvärlden. Ibland känner jag att detta med att föredra komplicerade vänner nog mer är bara för att kunna säga att man står ut med dem. Komplext är inte alltid bra. Och detta vin är KSITBRA tack vare avsaknad av komplexitet.
Det sägs att Mathis-bröderna en gång höll på att dela egendomen pga ett långt gräl om huruvida de skulle jaga Parker-poäng eller hålla sig till gamla stockar och låg intervention. Det sägs att en flaska Spätburgunder, förmodligen inte olik denna fast i formatet dubbelmagnum, öppnades den kvällen. Den äldre brodern hällde upp, den yngre suckade, och de drack i tystnad. I djupa drag. Morgonen därpå rev de konsultens visitkort och valde att buteljera ärlighet före yta. Det här vinet uppfattar jag som ett slags kärleksbrev till det beslutet.
De gamla stockarna, ”Alte Reben”, planterades enligt ryktet av farfadern direkt efter WW2, när det mesta av regionen låg i ruiner. Rankorna har överlevt hagelstormar, frostnätter och två tyska ekonomiska revolutioner. Rötterna har grävt sig djupt ner i vulkanisk jord. Varje klunk är vacker, ända fram till den ofrånkomliga sista droppen - och arbetet med att städa kontoret måste börja...
Voltaire hade nog sagt: “Jag förstår inte varför tyskar ibland gör bättre Pinot än fransmän, men jag skulle dö för min rätt att dricka det.”
Jag borde dricka mer från Baden.
Köper massor mer, bara jag hittar vinet någonstnas!
(Auktionsfynd)