Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

Då blev det äntligen dags att prova den Couly-Dutheil Chinon Baronnie Madeleine, CF, årgång 1976 som tidigare diskuterade i den här tråden: http://www.finewines.se/threads/veckans-vin-cf-fran-loire-v-6-2014.2557/page-3
Kan bara tacka @vininfo.nu och @Matlen för tipset och jag håller med om era omdömen.

Jag vågade inte dekantera flaskan i förväg utan hällde den på karaff direkt innan den skulle drickas. Detta visade sig vara ett misstag, eftersom doften var väldigt sluten i början. Färgen på vinet i min flaska var helt mörkröd utan någon som helst dragning åt tegel. Hade jag inte öppnat flaskan själv, så hade jag också gissat på pinot noir. Syran och strävheten fanns båda behåll och balanserade varandra perfekt. I glas 2 har doften blommat ut och ger en helt annan upplevelse än det första glaset, smaken var bra redan från början, men körsbären blir tydligare och det är möjligt att det faktiskt börjar smaka lite cab franc? Slutsatsen är i alla fall ett det är ett jäkligt gott vin. Kanske på sin topp nu, men med en sådan fräschör att det klarar 40 år till utan att trötta? Definitivt inget nekrovin.

Tittar man på cellartracker verkar det som att det kan vara en avsevärd flaskvariation.
Korken i min flaska var inte rolig, utan bladöppnare skulle den ha förvandlats till korkspån. Den var väldigt torr och det skulle inte förvåna mig om flaskan hade förvarats stående under en period. Lyckligtvis hade den gjort sitt jobb på ett fördömligt sätt.

 

Jag beställde själv två pavor igår. Vinet hade helt flygit under min radar--- utan era tips hade jag missat tillfället!

(Om nu inte Bolags-helvetet kör min beställning i flisen och meddelar om ett par månader att jag har beställt ett vin som utgått och det är mitt eget fel. Gärna med en hänvisning till senaste Ripasso-boxen som "ett fullgott alternativ"...)

 

Mjaaaooo… jag tycker nästan han själv får säga något. Om jag nu inte såg fel. Men jag är ganska säker på att det är en av kändisarna här. Vi har setts på Vinbanken-provningar tidigare.

Satt en bit bort så det var inte läge för mig att kliva fram (välta bordet) och sträcka fram kardan...

 

Inte helt olikt, faktiskt. Även om glasen inte var lika ballongformade…

Jag har vält ett provningsbord i mitt liv och det får räcka. Sedan dess försöker jag röra mig i ultrarapid när jag är på provningar och har fått lite innanför västen...

 

Poppade en 2007, Proprietors's Blend, Engelbrect Els häromdagen och har följt den nu i två dagar.
Först kan jag konstatera att ingen rök/bränd/gummi-ton finns alls vilket jag personligen hälsar välkommet.
Doften är stor och intensiv och med en hel del extraktion och alkoholhetta.
Dofterna är inte så mycket bredspektra utan fokuserar mer i en punkt där plommon dominerar kraftigt och bakom en svag fläkt av svarrta vinbär. Utan facit på druvmixen skulle jag gissat detta som en ngt överextraherad Merlot/Malbec (alkoholen ligger på 15%) men etiketten säger ju 55% Cabernet Sauvignon, 22% Shiraz, 8% Merlot, 5% Malbec, 5% Petit Verdot, 5% Cabernet Franc så lite Bdx-känsla borde man ju hitta men det vill sig inte riktigt. Smaken är kraftfull med bra tannin- och fruktsyra bett men återigen så känns det som om vinet spelar över lite pga alkoholen och plommon-frukten. Det är runt, tätt, intensivt men ändå lite ihåligt här och där liksom. Mognaden är några år borta känns det som så den sista flaskan kan gott ligga till sig så får vi se om det blir intressantare sen.

 

Hade inte förmågan att formulera det då, men just doften av nyligen uppackad nätverkskabel var just det jag kände (men inte förmådde formulera) när jag drack Bonny Doon's 2010r för en stund sedan. Svårt att säga vad aromen kom ifrån, men det var mkt bra sammanfattat, sinnesmässigt.

 

Bien Nacido, Ca' del Solo, Cigare Volant, och Le Pousseur. Men det var ett halvår sedan.

Just den där artificiella parfymerade plastiga tonen störde mig. Det som du sammanfattade med "ny elektronik". Tyvärr störde det ut andra intryck

 

Jupp. Instämmer fullständigt. Tillsatt tartarsyra…

Randall börjar bli bekväm på äldre dagar.

 

Förra veckans besvikelse stog kvar i kylen. Tänkte att innan jag häller ut så kan man ju kolla läget och ta mig tusan, kanske finns där något spännande trots allt. Lite frukt döljer sig bakom den ganska strama och torra doften, lite stall, en del kryddor och de typiska gröna tonerna, tankarna går till hö och torrt gräs. Fortfarande mycket stram och hög syra, men också lite syrlig frukt och en ganska bra längd. Ska nog spara de kvarvarande flaskorna några år och hoppas på större upplevelser senare

 

Fick Cigare Volant 2008 blint för drygt ett halvår sen. Då tyckte jag följande

20 min luft. Tydlig Grenache-association i doften, men känns inte riktigt sydfranskt. Fruktig med mogna hallon och blåbär. Salmiak, sötlakrits, nötter, tobak och ny ek. Ung, ganska osträv smak. Lättare än vad doften antyder, och innan den har luftats mer ordentligt finns det ungdomliga stick av gräs, örter och omogna lingon. Ngt kort slut.

Helt OK, men inget man minns, som jag minns det..

 

Idag slank en Nebbiolo Bric buon Natale från Jim Celeneden Family Vineyards, från 2005 ner.
05 var lite varmare än 04 vilket gör den lite riktigt lika barololik som 04 var då tanninstrukturen är något lenare, men ändå, såhär bra nebbiolo görs bara i piemonte annars. Blint är man alltid i norra Italien när man får det här vinet. Tydlig nebbiolofrukt med rosor, nypon och surkörsbär. Oerhört balanserad trots sju år på fat. Jag jobbar inte med poäng utan säger sjukt gott istället.
Nu fortsätter kvällen med en Francois Chidaine Les Tuffeaux 07. Montlouis sur Loire. Perfekt mognad. Perfekt balans, önskar jag hade en låda till. Sjukt gott det också.

 

Det var värst vad det dricks Le Cigare Volant här på sistone.

Själv bestämde jag mig nyligen för att göra en liten källarrensning och dricka upp några udda flaskor. Eftersom jag hade en risotto på spisen, valde jag italienskt till glasen och drog jag korken på en Roagna Barbera d'Alba 2004. När jag satte ner näsan i glaset för att prova vinet möttes den av en massiv doft av våt kartong.

Det blev därför ännu en tur till förvaringen, denna gång med målsättning att hitta en flaska med skruvkork. Valet föll därför på en Le Cigare Volant 2005. Vinet kändes dock inte alls särskilt likt sin förebild. Initialt enbart stall & läder, följt av lite mörk frukt (med betoning på "lite") och till sist cederträ. Syran var medel, vinet var helt torrt och tanninerna hade börjat mjuka upp sig. Frukten var väldigt klen och överlag kändes vinet rätt stramt och tillbakahållet. Rätt poänglöst och på en hel kväll drack vi inte ens upp halva flaskan på två personer. En vecka senare hittade jag dock slatten som jag hade glömt bort i kylskåpet. Nu hade frukten satt sig i förarsätet och vinet rört sig i riktning mot Rhône, dock utan att ha nått ända fram. (Nu hade jag ju i och för sig inte köpt vinet för att det skulle smaka som en CdP, utan mer för att jag var nyfiken på det.)

Som tur var har jag dock även druckit några riktigt goda viner: Grüner Veltliner Smaragd Loibenberg och Riesling Smaragd Steinertal, båda av årgång 2012 och från F.X. Pichler. Vinerna dracks sida vid sida och var båda väldigt typiska. Veltlinern kännetecknades av nätmelon, litchi, vitpeppar och mineraler. Syran var frisk, vinet var torrt och eftersmaken var fruktig och lång. Rieslingen mötte upp med karaktäristisk persika, ananas och mineraler. Även detta vin var friskt, torrt och hade en lång eftersmak. Flaskorna dracks ur successivt under några dagar och visade aldrig några tecken på avmattning.