Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

Peder

Medlem
Inte så aktiv på forumet nuförtiden, men ibland måste man bryta tystnaden. Dricker Uhudler ikväll och det är lustigt, men gott som sällskapsvin och man blir förvånad över hur torr den är när man upplever en bomb av smultron och jordgubbar i näsan. Ett riktigt kul vin som man älskar eller hatar.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Uhudler

PXL_20201002_182738158.jpg
 

Michael_M0!

Medlem
Inte så aktiv på forumet nuförtiden, men ibland måste man bryta tystnaden. Dricker Uhudler ikväll och det är lustigt, men gott som sällskapsvin och man blir förvånad över hur torr den är när man upplever en bomb av smultron och jordgubbar i näsan. Ett riktigt kul vin som man älskar eller hatar.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Uhudler

Visa bifogad bild 20991

Intressant. Kan du berätta lite mer om vad Uhudler är, för den oinitierade :)?
 

zippan

Medlem
Öppnade min första ikväll

Denna var bra som fan. Jävligt murken kork som luktade ättika. Men drickat endast antytt jordkällardammig vid sniff. Lite romrussin och te i doften med. Ffa torr och syrlig med mycket smak av torkade mörka bär. Och jordiga löv. Mycket lyckad. Har några kvar och blir kul att testa.
Kul! Ska dricka en flaska inom snar framtid och hoppas på samma utfall.
 

Magikern

Medlem
Benanti Rovittello 2010
Doft: Mycket svag doft av skogsbär eller något liknande. Inga tecken på mognad.
Attack:Fullmogen smak av sangiovesekryddor och kokt frukt.
Mellansmak: Här märker man att intensiteten minskar rejält. Träig och ihålig smak skulle jag vilja säga. Inga nya nyanser men vinet är någorlunda fylligt och syran är medelhög.
Eftersmak: metallisk och trist. Eftersmaken drar ner betyget. Medellång

89+ och helt fullmoget. Inte prisvärt men kul att prova ändå. Någon som provat?
 

Martin F

Medlem
Benanti Rovittello 2010
Doft: Mycket svag doft av skogsbär eller något liknande. Inga tecken på mognad.
Attack:Fullmogen smak av sangiovesekryddor och kokt frukt.
Mellansmak: Här märker man att intensiteten minskar rejält. Träig och ihålig smak skulle jag vilja säga. Inga nya nyanser men vinet är någorlunda fylligt och syran är medelhög.
Eftersmak: metallisk och trist. Eftersmaken drar ner betyget. Medellång

89+ och helt fullmoget. Inte prisvärt men kul att prova ändå. Någon som provat?
Prövade i våras med liknande erfarenhet. Oklart om den kanske är i en tunnel? Ser överlag inte mycket till anledning att lagra nerello mascalese utan dricker dem med fördel relativt unga. Som av en slump kommer en kompis förbi med en Patria från 2005 ikväll. Blir intressant att se om min tes står sig.
 

The Wall

Medlem
2016 Giacomo Grimaldi Barolo och 2014 Roquette & Cazes Douro DOC

Inspirerad av att en barndomsvän susar iväg till Portugal på någon form av ”träningsresa” klickar jag hem en trevlig portugis som vi haft tidigare trevliga erfarenheter ifrån från BS; Rouqette & Cazes till kvällens grillade Bambi, framlår istället för baklår den här gången samt rotfruktsgratäng istället för svamprisotto. En ny tid är här… Nåväl, det var ju svårt att hålla tassarna borta från en för ung Barolo, Giacomo Grimalids, så det var bara att korka upp.

Ok, vi börjar med två timmar i karaff för båda vinerna och sedan blir det mestadels Zalto. 2016 Giacomo Grimaldi Barolo är först ut i Zalto Bourgogne; här är det äntligen spearmint, dessutom i sådan överflöd att det kompenserar för de tidigare nebbiolovinerna som har saknat all antydan till spearmint tidigare under hela 2020. Det var mao en ordentlig dos som var svår att missa. Nåväl, det dyker upp lite nyponrosor också tillsammans med en skvätt tjära och bittermandel och körsbärskärnor, men det är spearmint som totaldominerar i nuläget. Det dyker även upp lite Earl Grey i doften så småningom. Kan bli lite annorlunda imorgon, men det är en senare fråga. I munnen är det onekligen ”Tjoflöjt!”, men när första intrycken väl har lagt sig förekommer det viss syra, viss eldighet (2 underdrifter) och även en viss strävhet när tungan väl lossnat från gommen. Fin och bra smak i nuläget, men troligen ännu bättre om 10 år; 2016 verkar vara ett superår för nebbiolo i Piemonte helt enkelt. Det finns nyponros i smak och eftersmak, och även den efterlängtade spearminten. Det här är helt klart bra grejer, men jag tippar att vinet ger väldigt bra utväxling om sådär 10 år och mer om man lyckas glömma bort det och kommer ihåg att minnas det.

Över till 2014 Roquette & Cazes Douro i Zalto Universal och Riedel Veritas OW Syrah; Universal är först ut. Lite blåbär/skog som ger zinfandel/syrah-triggning men på något sätt ändå inte. Dyker upp vaniljtoner, björnbär och nytuggat tallbar. I munnen lite eldigt, korta men intensiva tanniner, liten beska, lite rotfrukter i eftersmaken. Inte alls dumt vin, faktiskt riktigt trevligt, vilket var våra tidigare intryck när vinet fanns att tillgå i ordinarie sortimentet för några år sedan. Det här hade nog varit finfint till sommarens grillningar av bland annat Mamma Mu, men även till Bambi med rotfruktsgratäng är det finfint. Vinet ger ett lite sötare intryck än Barolon som drar åt det beskare hållet.

Riedel Veritas OW Syrah; :lite mer kompakt och sammansatt doft än i Zalto, mer tallbarr och mindre vanilj. Ger faktiskt mer zin-vibbar än i Universal. I munnen mildare och lite mineraltoner samt tydligare toner av nytuggat tallbarr.

Slutsats? Tja, portugisen upplevdes som snällare i Universal än i Veritas men faktiskt ärligare i Veritas. Grimaldi gjorde knappast bort sig heller och vilket vin man föredrar är helt enkelt en smaksak i kombination med vilken sås och övriga tillbehör som väljs. Nu hade vi en rotfruktsgratäng med grädde och vitlök till grillat framlår av Bambi och en besk snarare än söt rödvinssås.

Vi hade en flock viner kvar sen förra helgen, men de var inte så mycket att rapportera om tros intensivvård i kylskåpsmiljö.
portugalvsitalien.JPG
 
Då gillade jag faktiskt den vita Tablas Creek bättre - men den behövde vara väl kyld och dekanterad en lång stund. Så nu beställde jag bara en flaska av det vita (för det rabatterade priset :cigarr: ).
Även årgång 2015 av den vita cuvéen visade sig vara riktigt bra - behövde litet luft, men har en härlig mandelmjölksfetma som balanseras av litet nervig mineralitet och en liten örtighet. Till en kycklingsallad satt det som en smäck.
 

LeChat

Medlem
EE82F819-F2AB-4C09-A4FF-BD9D15072BE0.jpeg

1998 Chateau Musar


Kvällens middag kräver något i stil med mogen bourgogne så ytterligare en flaska av 1998 Musar fick bjuda till. Hade helst provat en flaska från 1997 som egentligen borde finnas här hemma, men eftersom idioterna på Postnord skickade tillbaka lådan till Tyskland så får jag vänta ett tag till på det smakprovet.

Detta är tredje flaskan på kort tid och får nog säga att kvaliteten har varit hög och jämn hos dessa flaskor. Så ingen större flaskvariation, däremot är det första flaskan som har en anständig kork som håller ihop.:)

Jag är väldigt svag för den här stilen på vin. Den där magin som inte låter sig formuleras med ord. Och då är detta ett vin för ca 400:- !

Sommaren 2018 vid 48 års ålder var första gången jag smakade på Musar. Att jag inte köpt en flaska tidigare vid något tillfälle tycker jag själv är väldigt märkligt. Har ju i alla fall känt till vinet i minst 25 års tid.
2006 Musar, som var min första Musar, upplevdes som ett bra och välgjort vin men jag blev ändå inte jätteimponerad. Sen fick jag smaka på 2010 nyligen hos @Christer J. vid en champagneprovning. Den gillade jag skarpt! Ung och stram men ändå fantastisk. (Bra årgång att lägga undan några flaskor av.) Den fick mig att nästa dag gör en beställning av 1998, 1999 och 2010. Och när jag nu fått smaka 1998 och 1999, Musar med mognadstoner, så är jag ett stort fan.

Kommer att tänka på Leon Barral när jag dricker en yngre Chateau Musar som 2010. De är inte helt lika men här finns absolut någon gemensam nämnare. På wikipedia stod följande om Musar:
”Nuvarande ägare är Serge Hochar, och hans vinfilosofi är att naturen får ha sin gilla gång i möjligaste mån vilket gör att varje årgång av Chateau Musar har helt egen karaktär.”
Leon Barral har väl ungefär samma filosofi tror jag.

Ungdomar, vänta inte 48 år med att smaka Musar, det är äkta kärlek på flaska.;)
 
Last edited:

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Paxton Quandong Farm Shiraz 2017. Min resa mot överkomliga Aussies går vidare. Denna gång biodynamikern Paxton. Glöm allt vad bläcksvarta översöta Shirazer heter, detta är något helt annat. Först tycker jag att det är en Pinot, i princip inga tanniner och söt frukt, dock drar den till lingon/björnbär/blåbär så Pinotspåret överges. Känns nästan som att det är för lättdrucket, nivån i flaskan sjunker oroväckande snabbt. Till en lasagne passar det dock bra, det är nästan som om maten gör att vinet får en bättre struktur och vinet stramar till sig. Inget för den intellektuelle att sjuka tillbaks med, här är det pang på som gäller, som måltidsdryck och kockdryck väldigt passande (fast kocken höll på att tömma flaskan innan maten, tur nån snodde flaskan för kocken). Blir återköp. James Hallidays 95 pinnar hittar jag dock inte nånstans.
JH är lika galet övergenerös med poäng till australiska viner som Galloni är med italienska viner. Skalan på drickbart börjar liksom på 95...
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Här kommer en sammanfattning av ett fantastiskt intressant 67 Pall Mall-webinar som Jesús Barquín, grundare av den hypade sherryproducenten Equipo Navazos, höll för ett tag sedan. Sherry är verkligen ett fascinerande område och jag kände att det var dags att bryta av Bourgogne- och Bordeaux-webinarierna med något annorlunda. Jag lägger in smaknoterna först för er som inte är så intresserade av att läsa ett hyfsat långt referat av vad han sa. Fast iofs blev det lite mer text i den delen också :oops:

I första flighten provade vi en Manzanilla mot en Amontillado. Både Manzanillan och de två Finos vi provade i flight 2 är dock mycket äldre än normalt innan de buteljeras. Manzanillan är egentligen en Pasada och Finovinerna är ännu äldre. Det betyder att de har mer oxiderade toner i sig, kombinerat med noter från den biologiska mognaden. Alltså på väg mot en Amontillado fast de är inte riktigt där ännu.

I andra flighten provade vi två Finos från samma solera, fast uttagna vid olika tidpunkter så de har olika tid i flaskan.

I tredje flighten provade vi en 30 år gammal Palo Cortado och en 80 år gammal Oloroso.

Trixade lite med ljuset när jag skulle ta bilder och såg att det blev lite fiffigt med den nedre bilden för det blev så tydligt vilka viner som är mer oxiderade (2. Amontilladon, 5. Palo Cortadon och 6. Oloroson)
Visa bifogad bild 20916
General stuff
“In general all our wines come from a solera. We are making vintage wines occationally, but our focus is the solera. A solera means there is no vintage, and when there is no vintage most people think, because it has been poorly communicated, that the wine is the same year after year and one cask to the other. It is not like that. A solera change a lot, but it is a good instrument to keep the style every year and to dilute the peculiarities of every harvest. We want to keep the differences.”

“When you age wines in the oxidative style, you can opt for different techniques and different approaches. In our case we try to keep the casks in the freshest place possible and almost topped up. This means that the wine will age more slowly, and it will get less colour, get less dark year after year. It will concentrate less, it wont show as old as if it had been ageing in an almost empty cask or in a cask filled only to 5/6 or 4/6 of its capacity. We try to keep it almost topped up. At the same time the wine will keep its freshness, terroir character and also the manzanilla character from the beginning. This is what we aim for with soleras under our control in collaboration with our partners”

“Finos and mazanillas will mature slowly in the bottle as any other great wine of good quality. At 10 or 20 years it will become an amazingly complex wine that will stay like that for decades. So no need to drink it young if you like more mature wines.”

Alla viner buteljeras ofiltrerade (eller med den minsta möjliga filtrering som går) för att bevara komplexiteten.

FLIGHT 1 Manzanilla - Amontillado
NV Equipo Navazos La Bota No. 93 de Manzanilla “Navazos”

Buteljerad juli 2019. 5000 flaskor.
Nionde releasen. Kommer från en omstrukturerad solera som Eduardo Ojeda (partner) har skött om i Sanlucar de Barrameda sedan 2007. Estimated average age 7 år under flor.

Det här är egentligen en Manzanilla Pasada (7 år under flor mot normalt 3-4) men de kallar den inte det eftersom deras Manzanilla Pasada är mycket äldre än denna.

Ljust bärnstensfärgad
I doften citrusskal, äpple, hav, mandel, jäst, hö, ostron med de speciella skarpa acetaldehydnoterna som kommer från den biologiska mognaden. Det finns även oxidativa toner i form av en nötighet och smörkola som kommer i o m att floret börjar tunna ut.
I smaken är den väldigt torr, elegant och balanserad, intensiv med stor sälta. Lång och lite jästig finish.


NV Equipo Navazos La Bota No. 95 de Amontillado “Navazos” ,

Buteljerad november 2019. 2800 flaskor.

Baserad på en äldre amontilladosolera från 80-talet som omstrukturerades 2007. Man valde ut ett dussin av de bästa faten 2012 för release No. 37, men sparade hälften av det vinet för fortsatt åldrande i fat separat från den ursprungliga soleran. Det är från dessa fat som denna release No. 95 kommer. Estimated average age 25 år (10 years under flor and then 15 years ageing oxidative).
“This is a wine of great complexity. Amontillado is by no doubt the king of the traditional wines, they combine the freshness and lightness of biological ageing under flor with the added complexity and layers of flavours and aromas that the oxidative ageing add.”

Bärnstensfärgad
Stor djup härlig koncentrerad doft av torkade aprikoser, rostade nötter, smörkola, marsipan, honung, och den här jästiga skarpa aromen som även kommer igen i smaken.
I smaken torkad frukt, nötighet, apelsin. En enorm finish som ökar i intensitet hela tiden med massor av sälta. Knockad av detta vin. Fantastiskt.


FLIGHT 2 Fino from the same solera released at different times

“The next two wines comes from the same solera. The solera is fed with must from grapes coming from the classic Macharnudo Alto vineyard. It is one of, if not the most, prestigious vineyard in the sherry district. It is well deserved that prestige because the quality of the fruit, the precision and the mineral profile of the wines coming from this selected cru is astonishing.

This is a wine that was 10 years old on average when each of them were bottled. No. 91 has 1,5 year in the bottle up to now in addition to those 10 years of ageing in the cask. No. 68 has been in the bottle for almost 5 years beside those 10 years in the cask. So these two wines are two versions of the same wine. It is a snapshot of the solera performed at two different times, February 2019 and June 2016. In total we have done nine releases from this solera”

Motsvarar Gonzales Byass Tres Palmas i deras Palmaserie (avg age 10 y). Närmar sig en Amontillado i stilen eftersom flortäcket tunnats ur vid denna ålder. När floret blir äldre och är på väg att försvinna så bidrar det till komplexitet via autolysen, i tillägg till oxidationen. Den här vintypen var vanlig tidigare och heter Fino Amontillado, men sedan 1970-talet så har denna stil i mångt och mycket försvunnit och ersatts med lättare stilar. I praktiken används det oftast till criaderas för Amontillados. (För Manzanilla är motsvarande beteckning Pasada).

NV Equipo Navazos La Bota No. 68 de Fino ‘Macharnudo Alto’

Buteljerad Juni 2016. 6500 flaskor.
Samma solera som No. 91. Estimated average age btw 10-11 år.

Ljust bärnstensfärgad.
Stor doft av aprikos, mandel, gräs, jäst, citrus, rostade nötter
Intensiv smak av rostade nötter, smörkola, kryddor, aprikoser. Texturen är krämig (old lees). Lång finish med nötter, jäst och sälta.


NV Equipo Navazos La Bota No. 91 Fino “Macharnudo Alto”
Buteljerad feb 2019. 5000 flaskor.
Samma solera som No. 68. Estimated average age btw 10-11 år. Denna release ville man ha en fräshare/yngre profil än No. 68 så vinet kommer främst från den första och andra criaderan (som har rikare flor), men även från hela soleran.

Lite mindre av rostad nötighet och lite mer effekter av floret i form av jäst, gröna oliver, äpplen. Men hittade nog egentligen inga jättestora skillnader mellan de två utgåvorna.


FLIGHT 3 Palo Cortado - Oloroso
NV Equipo Navazos La Bota No. 92 de Palo Cortado ‘Pata de Gallina’

Buteljerad juli 2019. 1800 flaskor.

En Palo Cortado kan antingen designas redan från början som en en Palo Cortado eller så kan det vara ett resultat av att man selekterar ut fat från en solera som har speciellt anmärkningsvärda kvaliteter. Det senare är fallet för denna Palo Cortado “Pata de Gallina”. Ursprunget till detta vin är att man plockade ut de bästa faten från en olorososolera ägd av Almacenista Juan Garcia Jarana för åtta år sedan. Två tidigare releaser har gjorts från dessa fat - no 34 (2012) och no 72 (2017). Average age på vinet är 30+ år.

Mörkt bärnstensfärgad
Stor inbjudande, komplex doft av apelsin, pomerans, torkade aprikoser, smörkola, russin, knäck, rostade nötter, lite möbelpolish, saltig havsbris
I munnen oerhört intensiv med aromer som i doften. Rund, elegant och delikat. Den har en väldigt lång finish med massor, massor med apelsin, knäck och havssälta


NV Equipo Navazos La Bota No. 78 de Oloroso ‘Bota NO’

Buteljerad i oktober 2017. 1200 flaskor.

Från en batch/solera av 12 fat som kallas “Anada 1809” (“which has not been in the market for many decades”). En av deras partners har sedan 1999 haft kontroll över dessa fat. Det finns gamla dokument från slutet av 1800-talet som nämner Oloroso från just denna solera som en av de bästa från huset. Average age på vinet är idag väldigt högt - närmare 80 år. Det är oerhört koncentrerat och har extraordinär komplexitet och djup.

Mörkt mahognyfärgad.
Oerhört stor, djup, komplex och intensiv doft med aromer som samspelar om vartannat i en fantastisk symfoni. Här finns torkade fikon, apelsinkrokant med mörk choklad, lite möbelpolish, knäck, rostade valnötter, brända mandlar, mörk sirap, kavring, salmiak, rostat kaffe …
Djupare och mer koncentrerat än Palo Cortadon. Den känns nästan aggresiv i jämförelse. Går jag tillbaka till PC’n så känns den rund och elegant, som en smekning. I smaken finns en bränd ton. Någon slags umamisälta. Finishen är extrem, den försvinner inte. Här finns en oerhörd koncentreration av aromer och smaker så att några centiliter räcker. Väldigt fascinerande vin.


Allmänt om Equipo Navazos och trender
De senaste typ 10 åren har det börjat röra på sig rejält inom sherryområdet och Equipo Navazos har hållt sig i framkant av utvecklingen. Tidigare handlade det mest om pressade priser för årgångslösa standardiserade produkter. Nu ser vi ett helt annat utbud i form av terroirdrivna produkter, separata buteljeringar av gamla fat, en rama-buteljeringar och icke-förstärkta bordsviner under flor.

Equipo Navazos startade egentligen mer som ett entusiastiskt projekt än något planerat kommersiellt. Storyn är att 2005 så hittade Jesús Barquín och Eduardo Ojedaen en gammal amontillado-solera i en källare i Sanlucar de Barrameda. Den innehöll 65 fat av exceptionellt fin 20+ år gammal amontillado. Det var så pass låga volymer att det inte varit lönt för bodegan (Miguel Sanchez Ayla) att buteljera det separat och samtidigt var det för bra kvalitet för att vara en del av en vanlig storskalig solerablend. Faten hade därmed blivit liggande och “bortglömda”. Jesus drog ihop ett gäng på runt 30 sherryentusiaster som investerade i projektet och de valde ut ett fat som de buteljerade under namnet La Bota de Amontillado Navazos no 1.

De fick blodad tand och fortsatte söka efter andra gamla soleror i regionen för att buteljera i små releaser. La Bota de Fino från Valdespino, La Bota de Pedro Ximenez från Perez Barquero i Montilla och La Bota de Manzanilla från Sanches Ayla lades till portföljen. Varje release numrerades kronologiskt och några hundra flaskor buteljerades varje gång för denna privata grupp.

Från och med release nummer 6 (2008) öppnades projektet upp kommersiellt under namnet Equipo Navazos. Idag har man gjort 98 olika releaser av olika finos, manzanillas, amontillados, olorosos och palo cortados - viner som man alltså sourcat från olika bodegor runt om i Jerezregionen.

Equipo Navazos är i praktiken negocianter som köper viner från olika bodegor och buteljerar vinerna under eget namn. Det finns de som kritiserar dem för “bota hunting” och menar att de exploaterar historiska juveler som de hittar hos bodegorna. Att de tar åt sig all ära och kör över bodegorna som faktiskt är de som har lagt ner år av jobb för att skapa dessa soleror. Vissa bodegor vägrar tydligen att samarbeta med dem. Samtidigt så hade vinerna förmodligen fortfarande legat gömda i någon källare om inte Equipo Navazos fått tag på dem och sett till att väcka dem ur sin törnrosasömn.

Alla fat (botas) som väljs ut har viner med speciell karaktär och mycket hög kvalitet. De buteljeras ofiltrerade (eller med den minsta möjliga filtrering som går) för att bevara komplexiteten. Equipo Navazos har således gått i bräschen för hela en rama utvecklingen som en del av oss har tagit till oss med hull och hår.

Equipo Navazos har även brutit ny mark vad gäller transparens och spårbarhet hos vinerna. För varje release anger man bakgrundsinfo i form av vilken bodega vinet har sourcats från, datum vinet har tagits från soleran, antal fat som använts, vilken vingård druvorna kommer från etc etc.

Den gängse uppfattningen att sherry mest handlar om vinifikation och lagring snarare än växtplats och druva är något som Equipo Navazos vill ändra på.

“We are pioneers in the terroir approach of Andalucia. That is pretty much true, but you must put it in the context of history. We want to be champions of the comeback of terroir, we are not discovering anything in this regard because already in the 18th century there was a classification of the vineyards in a hierarchy with the best, the very good, the good and so on. So this terroir approach, as in any other serious wine region in the world, is a thing that has already been there for a long time. It is only, in the last few decades, mostly from the 1960s, when too many producers forgot about terroir in Jerez and Sanlucar. This is in my opinion catastrophic and what we wanted to do at the beginning of this century when we founded Equipo Navazos and started to do these bottlings was to try to bring back the attention to the vineyards and the subtilities that you can find there”

Enligt regelverket idag kan druvorna för t.ex en Manzanilla komma från vilken vingård som helst i sherrydistriktet. De behöver inte odlas i Sanlucar de Barrameda. Men för Equipo Navazos är terroir en grundbult och man har ett antal gamla historiska vingårdar som man tar druvor ifrån och gör sina viner. Druvor från den klassiska vingården Macharnudo Alto nordväst om Jerez används t.ex för Fino No. 91 och No. 68 i flight 2. Druvor till vinerna i första flighten - Manzanilla No. 93 och Amontillado No. 95 - kommer från vingårdar runt Sanlucar de Barrameda.

Equipo Navazos tillverkar även vita icke-förstärkta viner just för att att terroir är en central del i deras approach. Tanken är att genom dessa viner visa vingårdarnas olika terroir och vilka skillnader det ger i vinerna redan innan de fortifieras. Även dessa viner lagras under flor (ca 20 månader).

Redan 2008 gjordes den första utgåvan av ett icke-fortifierat vin under flor med druvor från vingården Macharnudo Alto, dvs samma vingård som används till La Bota de Fino Macharnudo Alto . Detta i samarbete med Niepoort. Hitills har man producerat åtta årgångar av detta vin.

Sedan 2010 har de även gjort icke-fortifierat vin under flor med druvor från vingården Miraflores La Baja in Sanlucar (som har 80 år gamla vinstockar), dvs samma druvor som används till La Bota de Manzanilla Navazos. Tidigare i år buteljerades den sjätte releasen av deras La Bota Nr. 97 de Vino Blanco “Florpower”

De kommer förmodligen även att så småningom att buteljera ovanstående viner ytterligare ett steg tillbaka i produktionen, dvs “off lees”, utan flor. För att visa vinets karaktär innan lagring.

Man gör även ytterligare två icke-förstärkta viner som heter Navazos Ovni PF (gjort på Palomino Fino) och Navazos Ovni PX (gjort på Pedro Ximenes).

En annan anledning att det numera finns fler icke-fortifierade viner är den historiska aspekten som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Jag drack en icke-fortifierat Palo Cortado från Cota 45 i Berlin förra året som genast gjorde mig nyfiken på lite mer research. Fenomenet med att göra icke-förstärkta viner under flor är på intet sätt nytt, det var så man gjorde sherry historiskt. Så här skrev jag om vinet från Cota 45:
“Vinet är klassificerat som Vino de la Tierra de Cadiz men är en Palo Cortado såsom den gjordes historiskt - icke förstärkt, med soltorkade druvor för att få upp alkoholhalten och med druvsorter som mognar senare och har tjockare skal. Det senare innebär att de har svårare att sätta flor. Buteljeras ungt (efter ca två år).

“Innan phylloxeran fanns en mängd olika druvsorter i Jerez som användes för att göra vin (43 st enligt google). Late ripening-varianter med tjockare skal medförde att vinet fick svårare att bilda ett flortäcke och därför blev stilen oxidativ. Olika delar av regionen odlade olika druvsorter vilket resulterade i olika stilar - oloroso, fino, amontillado etc. Efter phylloxeran så planterade “alla” Palomino, vilket är en early ripener som lätt sätter flor och istället mognar biologiskt under flortäcket. 1840 uppgick biologiskt mognade viner till 10-20 % av produktionen, idag är den runt 80%.

Att förstärka sherry är tydligen en ganska sen företeelse. Historiskt utvecklades alltså oxidativa stilar naturligt, nu adderar man alkohol för att döda flortäcket. Innan 70-talet så fick man upp alkoholstyrkan genom att soltorka druvorna (asoleo) snarare än att fortifiera vinet. Men på 70-talet när sherryproduktionen industrialiserades så blev det rutin att fortifiera.”


Ytterligare produkter som ges ut av Equipo Navazos:
Manzanilla En Rama “I think” buteljeras yngre och är inte lika extrem som Manzanillan i La Bota-serien.
De producerar även ut små utgåvor av mousserande vin, söta viner på PX, cream sherry och destillat (whisky, gin, brandy, rom).

Häpp!
Visa bifogad bild 20918
Där någonstans skulle @Mats och jag hängt med stirriga ögon och dreglande mungipor. Vilken underbar provning! Har själv en av AN's Palo Cortados under västen, det var en helt underbar erfarenhet och ser fram mot att inhandla fler nästa gång jag besöker Spanien.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Efter en vit september har Oktoberfest börjat! Har hunnit avverka ett flak öl och några fantastiska vinflaskor. Lugnar nu ner mig för att återgå till ett mer normalt och sunt leverne med minst en marathon i veckan och inte mer än en eller två omgångar med alkohol i veckan. Noter från CT.
Bättre Sangiovese med mognad ger mig enorm tillfredsställelse. Min plånbok sjunger lovsånger varje helg över att jag ramlade ned i denna fåra och inte i Bgn- eller Champisfåran.
Har gått från att tycka att Chianti-Brunello-Montepulciano är generiskt enahanda till att verkligen ur djupet av min själ uppskatta den bärfokuserade transparensen, de skrattande syrorna och de fantastiska körsbärsaromerna som svänger runt körsbär-höstlöv-tobak på ett sätt jag inte kan beskriva bättre än så.
Unga Sangioveseviner tenderar att vara trist generiska fruktknullare även om undantag finns.
Denna 1996 Scassino öppnade så svagt att jag omedelbart öppnade en annan flaska. Men, den kom igen. Första gången för mig (tror jag) som ett totalt platt och avslipat vin utvecklat tanniner efter ett par timmar. Råjävla bra vin!

pasta.jpg

1996 Terrabianca Chianti Classico Scassino, 92 p
Fabulous!
I recommend a minimum of 2 hrs decanting.
Upon opening, this was so poor I immediately opened a different bottle.
After an hour, the glorious aromatics started showing: autumnal leaves, glorious cherries, some tobacco and green herbs + liquorice.
In the mouth, it grew from bland to mouthwatering in 2 hours. The endstage showed a fully mature very good Chianti in the classical cherry-berry-forward-non-oaked style. There is still some tannin to give it a spine. The acids play the full spectrum and married all dishes.
This wine is towards elegant and clear and not for guys night out grilling. More like a nervy Bgn with a charming pricetag.
Quite spectacular.

2018 Fontanafredda Roero Arneis Pradalupo, 82 p

Not my preference as this is both too young and with a terribly low level of acidity. I've tried to score it objectively, and have decided that it's a tad better than "Good", hence: 82 p.
The aromatics are the strong go-to-point for this wine. A quite beautiful and rich "Summer garden" bouquet.
The taste is slightly sweet and oily due to the very low acidity and a highly qualified "easy-drinking" with a small somersault in the finish, that of a tiny bitter excitement.
One glass at La Pecorella, Kamakura (Japan).

1234t.jpg

2002 Domaine de la Louvetrie (Landron & Fils) Muscadet de Sèvre-et-Maine sur lie, 95 p
This wine is singing the most beautiful hymns, more beautiful than anything any Christian could ever imagine from Heaven. More poetic than any Viking ever could imagine Valhalla. More fluid than any camel. This is a beautifully matured Muscadet de S&M.
There's a reason why people love both Jo's wines and his moustaches :)
Mature Muscadets are one of the Wine World's most under-appreciated secrets.
Beautiful amber colour.
Aromas of pears, wet stones, sawdust and burning matches.
In the mouth, this is ruled by its happy acids, a transparent, yet rich, build with yellow fruits, a summer garden and a plethora of tertiary aromas that are all very easy to love.
I'm almost in tears by this wine's beauty.

Wife: 79p. "Disgusting and smells like the inside of a very old fridge."

Vi är rörande överens om de flesta yngre viner och Bdx i nästan alla åldrar. Men, då det kommer till mogna vita torrviner fnyser hon som om det handlade om mina träningskläder.
 
Oktober, lägre mellanprisviner med okänd härkomst:
is2idqAQRgivTTgJe6K%Wg.jpg


2016 Luna Estate Pinot Noir, Martinborough, NZ
Kostar 179 kr. Litet småtrevliga övermogna jordgubbar på näsan. I munnen märkligt obalanserad; saftig men litet tidigt plockad röd frukt, rätt så tunn kropp, inte alltför hög syra, litet vattnig, och med en finish som har alkohol, ekkrydda och litet grepp. Generöst bedömt: 81 poäng, eftersom jag bara drack ett halvt glas (resten blev en sås till rôtisseriekycklingen). Inget stort fel på vinet men helt ointressant.

2018 Etraire de la Dhui, Domaine des Rutissons, Isère
Mörk färg, bärig doft som är litet knuten, i munnen ren rödfrukt (körsbär och röda vinbär), sedan litet spännande something-something som jag inte kan identifiera i efterhand och en ren och fin och mycket syrlig och elegant finish med en del grepp. (kran #12). Ska spara nästa flaska ett eller två år till tror jag. 90 poäng. Udda druva (Etraire de la Dui). 12 % alkohol och kan nog bli riktigt bra. Rôtisserikycklingen med paprika, cayenne, vitlök i torr-rubben blev litet för mycket för detta vin. Men med chark och litet spansk ost var den fantastisk.

(tur att jag hade en flaska Ch Montrose 2004 som passade perfekt - trots att den öppnades i ren desperation och bara fick en splash dekant - till kycklingen, som grillades för att fira storebrors födelsedag).
 

LarsW

Medlem
Piccolomini Brunello di Montalcino 2015
I näsan är det jordgubbsyllt och solmogna körsbär. Mynta och rosmarin. Kanske, kanske inte en hint av ek..?
I munnen har tanniners mjuknat dag 4. Nu anar man vad detta kommer bli om några år. Mogna jordgubbar och körsbär. Svarta oliver och läder. Lakrits, rostad mandel och kaffe. Fin syra.
Detta kommer att sjunga när det har fått vila lite till men riktigt gott redan nu. Kan man hålla sig till dess 10-års dag så kommer man bli belönad.
91++p

Abbadia Ardenga Brunello di Montalcino 2015
I näsan är det björnbär, vinbär och lite höstlöv. Körsbärslikör och ek.
I munnen Är det stramt med syrliga körsbär och lite jordgubbar. Hö, ek, lakrits och svart olivspad.
För en budget-brunnello (Phillipson sålde dessa för 225 kr vill jag minnas) är det inget att klaga på.
88p Kanske kan få nån poäng till med lagring.

Båda två var bäst efter några dagar öppnade. Tänker 3-6 år innan de öppnar sig på riktigt.

thumbnail_20201004_204225.jpg
 
Toppen