Mattias Schyberg
Administratör
Gillar Ojai mycket och likaså Stolpman. Inte särskilt dyra heller.
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Deek
Medlem
Syrah från Santa Barbara brukar i regel vara trevliga. Finns många mindre producenter där som gör väldigt väldigt bra men håller med @Mattias Schyberg om Stolpman och Ojai gör en aldrig besviken.
LeChat
Medlem
Om man inte nödvändigtvis måste handla på SB, var kan man mer köpa viner (syrah) från USA?Gillar Ojai mycket och likaså Stolpman. Inte särskilt dyra heller.
Mattias Schyberg
Administratör
Har dålig koll på det. Det mesta jag har druckit och utforskat utanför SB har varit på plats.
Mattias Schyberg
Administratör
Kan vara värt att hålla utkik efter Paul Lato om du letar utanför Sverige. Svinläcker syrah det också!
The Wall
Medlem
1998 Mommessin Côte du Rhône Villages
Plan A till grillat baklår från Bambi. Två tredjedelar av den torra korken kommer upp och när jag ska ge mig på den sista tredjedelen med korkskruven säger det ”plopp!!” och korken flyger ner i flaskan så att vinet skvätter upp ur öppningen. Intressant. Gäller upp en skvätt i Zalto Universal och det kommer en grumlig tegelfärgad sörja ur flaskan. Det doftar multna löv och när dessa skrapats bort gammal våt jord som ligger därunder. Så småningom kommer det fram etylacetat och lite oxiderade madeira-toner.
I munnen då; syran river till, vinet uppenbarligen förvånat över att väckas ur sin bortglömda källarslummer. Jösses vad saliven flödar när jag med skräckblandad förtjusning tar en försiktig klunk till. Väldigt slank, någon direkt smak är lite svåridentifierad, men eftersmaken påminner om en kvarglömd pyrande cigarr i ett askfat. 13,5% lämnar lite eldiga spår i halsen. Känns inte som den optimala törstsläckaren efter en löparrunda. Intressant upplevelse när jag sväljer vinet; tungan drar sig uppåt bakåt i gommen som om den ångrar att den medverkat till sväljningen. Nåja, vi får nog hala fram Plan B. Jag googlade som en galning och den vettigaste informationen jag kunde hitta var tydligen på en japansk sida. Min japanska är lite vissen så @StefanAkiko kanske kan googla och förklara.
Har möjligen passerat sin topp beroende på vem man frågar.
Plan A till grillat baklår från Bambi. Två tredjedelar av den torra korken kommer upp och när jag ska ge mig på den sista tredjedelen med korkskruven säger det ”plopp!!” och korken flyger ner i flaskan så att vinet skvätter upp ur öppningen. Intressant. Gäller upp en skvätt i Zalto Universal och det kommer en grumlig tegelfärgad sörja ur flaskan. Det doftar multna löv och när dessa skrapats bort gammal våt jord som ligger därunder. Så småningom kommer det fram etylacetat och lite oxiderade madeira-toner.
I munnen då; syran river till, vinet uppenbarligen förvånat över att väckas ur sin bortglömda källarslummer. Jösses vad saliven flödar när jag med skräckblandad förtjusning tar en försiktig klunk till. Väldigt slank, någon direkt smak är lite svåridentifierad, men eftersmaken påminner om en kvarglömd pyrande cigarr i ett askfat. 13,5% lämnar lite eldiga spår i halsen. Känns inte som den optimala törstsläckaren efter en löparrunda. Intressant upplevelse när jag sväljer vinet; tungan drar sig uppåt bakåt i gommen som om den ångrar att den medverkat till sväljningen. Nåja, vi får nog hala fram Plan B. Jag googlade som en galning och den vettigaste informationen jag kunde hitta var tydligen på en japansk sida. Min japanska är lite vissen så @StefanAkiko kanske kan googla och förklara.
Har möjligen passerat sin topp beroende på vem man frågar.
The Wall
Medlem
2019 Montirius Vacqueyras Garrigues
Eftersom Plan A från 1998 troligen inte skulle passa alla i smaken korkade vi upp Plan B. Ur med korken, ner med vinet i karaff och en skvätt ner i Zalto Bordeaux; lite Pez, björnbär, vaniljkräm, aningen bittermandel/björnklister. I munnen då? Viss beska och hyggligt närvarande tanniner, en örtighet som drar markörerna åt grenache-hållet (70% grenache, 30% syrah). Inte riktigt ”sitta och sippa på”, men kan bli bra till maten. Trots 14% känns inte det inte påtagligt eldigt. Vinet upplevs betydligt piggare än Plan A, av förklarliga skäl.
Gott och bra, men på tok för ungt att dricka nu. Bättre om 10 år.
Eftersom Plan A från 1998 troligen inte skulle passa alla i smaken korkade vi upp Plan B. Ur med korken, ner med vinet i karaff och en skvätt ner i Zalto Bordeaux; lite Pez, björnbär, vaniljkräm, aningen bittermandel/björnklister. I munnen då? Viss beska och hyggligt närvarande tanniner, en örtighet som drar markörerna åt grenache-hållet (70% grenache, 30% syrah). Inte riktigt ”sitta och sippa på”, men kan bli bra till maten. Trots 14% känns inte det inte påtagligt eldigt. Vinet upplevs betydligt piggare än Plan A, av förklarliga skäl.
Gott och bra, men på tok för ungt att dricka nu. Bättre om 10 år.
Vera Wind
In vini veritas?
Idag vågade jag mig på att öppna en 38-årig Bordeaux; Chateau Dauzac 1983.
Lite smulig kork, men annars i fantastisk form!
Vackert tegelrött med en intensiv doft av plommon, körsbärskärnor, multnade löv och jordkällare. Lite sälta och animaliska toner.
I gommen har frukten gett vika till förmån för en sammetslen känsla i munnen. Stjälkar, källartrappa, blod och rönnbär. Fin syra. Lång eftersmak. En upplevelse!
Lite smulig kork, men annars i fantastisk form!
Vackert tegelrött med en intensiv doft av plommon, körsbärskärnor, multnade löv och jordkällare. Lite sälta och animaliska toner.
I gommen har frukten gett vika till förmån för en sammetslen känsla i munnen. Stjälkar, källartrappa, blod och rönnbär. Fin syra. Lång eftersmak. En upplevelse!
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Låter sönderoxiderad eller helt enkelt död. Precis som med människor är det långt ifrån alla viner som utvecklas på ett bra sätt över åren.
Ge mig en länk! Då kan jag iaf försöka.
The Wall
Medlem
Med Peugeot-bladaren i högsta hugg!
Snyggt!
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Då fruktstunden övergått till mognad händer det spännande saker med vin. De som inte är döda brukar ge mer eller mindre goda upplevelser. Somliga så bra att man hänförs...
Vera Wind
In vini veritas?
Jag är nog mer eller mindre hänförd, däremot har jag dålig vana att beskriva såna här smaker, så jag kan inte beskriva det så det får rättvisa.
The Wall
Medlem
Ånej, jag tyckte beskrivningen var utmärkt.
Omar Khayyam
Medlem
Det är detta som är mitt huvudbry med Montirius. Alla viner jag druckit har haft samma känsla - inget helt och hållet drick nu njutbart vin men samtidigt oomtvistligt hög kvalitet för liten peng - så bra att jag ändå gått tillbaka till källan ett dussin gånger och som högst satt 92 poäng på Le Clos 2015. Det som stör mig litet är dock att efter att ha provat årgångar 2009-2016 har jag varje gång tänkt att "detta borde bli bättre med litet källarlagring". Som att det alltid känns som att det behöver tio år eller mer.
Och samtidigt denna gnagande misstanke om att det är för litet frukt, för mycket tanniner och att slutresultatet kommer att bli mer örtig beskhet. Ungefär som jag brukar tänka med Madiran-vinerna från Bouscassé. Sen tror jag att det är ett relativt nytt fenomen med att enbart cementlagra så pass kraftfull druvmust och att ekfatslagring i åtminstone gamla stora ekfat hade gjort just Montirius viner en välgärning.
Vad är forumets tankar kring Montirius? Riktigt bra strukturerade matviner för pengen (syra, tanniner och örtig stramhet) som ska drickas tidigt till grillat kött eller dylikt, eller viner som ska lagras i tio år för att komma ut som vackra svanar på andra sidan? Eller just något som hamnat i det som marknadsförarna brukar tycka är en dålig strategi: "straddling the middle" mellan strama lagringsviner (men inte riktigt det som krävs för långlagring) och fräscha drick nu cementlagrade naturviner (men utan "the juiciness")?
Last edited:
The Wall
Medlem
Lagra i minst 10 år och drick till grillat kött med smakrik marinad är min slutsats efter några år av empiriska studier. Upplever dessutom att Les Clos ger bättre utdelning än Garrigues.
Håller helt och hållet med om funderingarna och min känsla är att vinerna från Montirius var lite mer lättillgängliga för 10-15 år sedan jämfört med idag.
Last edited:
The Wall
Medlem
Det intressanta är att vinet upplevs inte riktigt lika trött efter 4 timmar i karaff. Kanske en natt i kylskåpet (för vinet alltså) kan ha en läkande effekt?
Boletus
Medlem
Ikväll öppnade jag en flaska Jean Foillard Morgon Côtes du Py 2018. Beajoulais är en vattendelare för många. Jag är inte så där värst förtjust i lätta, saftliknande viner normalt men i Beajoulais finns ibland ett djup i vinerna som gör att jag hittar mer än bara något som gör sig bäst som kylskåpskall bersådricka. Foillard är en sån producent för mig.
Det här vinet har jag som många andra följt i flera år men första gången jag öppnade en 2018 i somras tyckte jag för första gången att det var för ungt. Antagligen var det den höga alkoholen (14,5%) som spökade. Ikväll börjar det dock infinna sig en balans och det finns både mörk frukt och pigga örter samtidigt som alkoholhettan lagt sig. Blir till att plocka hem några 2019 från kontinenten trots allt.
Det här vinet har jag som många andra följt i flera år men första gången jag öppnade en 2018 i somras tyckte jag för första gången att det var för ungt. Antagligen var det den höga alkoholen (14,5%) som spökade. Ikväll börjar det dock infinna sig en balans och det finns både mörk frukt och pigga örter samtidigt som alkoholhettan lagt sig. Blir till att plocka hem några 2019 från kontinenten trots allt.
Mattias Schyberg
Administratör
För mig är det klockrena ”drick-nu-viner” med det mesta på plats direkt vid pop (Le Clos – Garrique brukar inte passa mig lika bra). Tänker dock att det finns mer att hämta också, men har inte provat mer än deras Confidentiel-05 som var en grym upplevelse tidigare i år.
buteljen
Medlem
Låter ju som ett riktigt fynd! Så kul!
Och härligt att min bladöppnare fått ett nytt hem där den gör nytta!!
buteljen
Medlem
2019 Clos Floridene Blanc
Drack detta ikväll till nässelsoppa. Riktigt bra vin, var tvungen att gå in och beställa några fler flaskor. Kände redan i första klunken att det här gillar jag och vill ha mer av. Vinet greppar tag om dig med en superfin energi. Kul med vit Bordeaux!
Frisk och fräsch syra, lite floral (vita blommor), grönt äpple, citrus, aprikos, persika, melon, lite rökig mineral och rostade toner. Lite krämig i texturen och bra djup med frukt hela midpalate som övergår i en fin frisk finish. Väldigt välbalanserat. 90-91p
55% sémillon och 45% sauvignon blanc.
100% ek varav 25% ny (9 månader)