buteljen
Medlem
Nej inget fnös vad jag kunde se
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Daniel A
Administratör
Kände mig träffad av @LeChat!
2013 Greywacke Wild Sauvignon
Väldigt trevlig och uttrycksfull sauv blanc, som ger bra mycket "blast from the past"-känsla med alla sina krusbär och nässlor, men även med lite svårdefinierade mognadstoner. Kraftig smak, och fatbehandlingen märks med lite kryddighet (tror det är faten i alla fall). Grillad citron. Klarar sina år bra, men är nog i nerförsbacken nu. Känns lite obalanserad. Satte inga poäng där och då, men hade landat runt. 87-88p (lika mycket som boken).
Omar Khayyam
Medlem
Instämmer till fullo! Älskade 2007an. drack den för ett år sedan och den var ganska tajt först men öppnade upp sig på ett underbart sätt allteftersom.
Jesper L
Medlem
Om du endast har en flaska kvar, när hade du poppat den?
Sigdarve
Medlem
Gillade den skarpt. Drack den rätt kyld. Passade perfa till burgaren.
https://www.systembolaget.se/produkt/vin/stolpman-vineyards-9130401/
https://www.systembolaget.se/produkt/vin/stolpman-vineyards-9130401/
The Wall
Medlem
Tack tack för de vänliga ordenEn eloge till dig, @The Wall, för ditt enträgna skrivande!
buteljen
Medlem
Om 4-5 år för att få lite mer mognadstoner och se hur den är då
buteljen
Medlem
2011 Roagna Barbaresco Pajè
Tegelfärgad
Stor öppen aromatisk doft - verkligen härliga nebbioloaromer, rök, lakrits, röd frukt, körsbär, örter, kryddor, floral, tobak och precis lagom volatilt lyft.
I munnen fin balans. Elegant med syran inbäddad i frukten. Underbar textur och midpalate. Mogna, silkiga tanniner med lite bett i avslutet. Lång finish.
Har dålig koll på Piemonte men vad jag förstår så speglar detta vin årgång 2011 i Barbaresco riktigt bra.
The Wall
Medlem
Ingen spearmint i doften?
buteljen
Medlem
Inget jag noterade
The Wall
Medlem
Aha, ok. Jag brukar hitta spearmint som en typisk markör i (italiensk) nebbiolo, därav min nyfikenhet.
Det dricks enheldel med tanke på vad man ser på sitt Instaflöde ifrån medlemmar härifrån forumet, jag kan villigt säga att jag är en lat jävel som inte delar med mig särskilt mycket, instämmer helt att det uppskattas att @The WallEn eloge till dig, @The Wall, för ditt enträgna skrivande!
delar med sig så generöst mycket mer än vad vi andra gör
Mattias Schyberg
Administratör
Är i Malmö och botaniserar. Vinbaren L’enoteca i det här fallet och det röda instegsvinet från underbara producenten Caroline Morey och appellationen Chassange-Montrachet i glaset. Kanske har varma 2018 hjälpt frukten en del. Struktuterat och läckert med blond tobak, sandelträ och mörkröd kryddig frukt. Visst märks det att intensiteten inte är på högsta volym, men det är sällan en enklare bourgogne är bättre än så här. (90p)
LeChat
Medlem
Som du säkert förstod så var ju uttrycket ”lata j-vlar” mest för att få lite knorr på texten. Visst, det är semestertider och man bör ju kanske göra mycket annat än att sitta och hänga på FW.Det dricks enheldel med tanke på vad man ser på sitt Instaflöde ifrån medlemmar härifrån forumet, jag kan villigt säga att jag är en lat jävel som inte delar med mig särskilt mycket, instämmer helt att det uppskattas att @The Wall
delar med sig så generöst mycket mer än vad vi andra gör
Men vad jag egentligen vill ha sagt, vilket jag har sagt även tidigare, är att jag får känslan av att en del drar sig för att skriva för att man tror att man måste vara överjävligt kunnig på det här med vin och att kunna analysera dofter och smaker på ett nästan omänskligt sätt. Jag tror att vi är många som sitter och undrar över flaskor vi har i källaren. Då är det kul och intressant när någon har öppnat en sån flaska och ger lite information om den, som t.ex, var den tillgänglig?, drickfärdig?, god?, någon dominerande arom? Eller något annat som man känner för att skriva.
Om någon mugglare på jobbet säger att den druckit ett svingott vin i helgen, så betyder det ingenting för mig, men om en vinentusiast på FW enbart skulle orka med att skriva samma sak, så skulle jag bli klart intresserad. Särskilt om jag läst något tidigare och märkt att vi har samma preferenser.
Vad var det han sa, Kay Pollak, att välja glädje… Så en kort kommentar där du beskriver känslan av din vinupplevelse. Det skulle glädja mig!
Mattias Schyberg
Administratör
Det är lätt att hamna på Instagram när det vankas inlägg av enklare slag. Når där en lite annan ”målgrupp” än här på gott och ont. Speciellt brukar restaurangfolk lysa med sin frånvaro på vårt kära entusiastforum och det är svårt att få hit dem.Det dricks enheldel med tanke på vad man ser på sitt Instaflöde ifrån medlemmar härifrån forumet, jag kan villigt säga att jag är en lat jävel som inte delar med mig särskilt mycket, instämmer helt att det uppskattas att @The Wall
delar med sig så generöst mycket mer än vad vi andra gör
Hade faktiskt gärna sett ett instaflöde här på forumet där enbart våra registrerade medlemmars inlägg fångas upp av de som vill. Har för mig att det är möjligt att få till på ett eller annat vis? Ping @Daniel B
På så vis kan den som inte vill ha Instagram ändå få möjlighet att se intressanta inlägg av finewines-folk..
The Wall
Medlem
Tack för ånyo vänliga ord.Det dricks enheldel med tanke på vad man ser på sitt Instaflöde ifrån medlemmar härifrån forumet, jag kan villigt säga att jag är en lat jävel som inte delar med mig särskilt mycket, instämmer helt att det uppskattas att @The Wall
delar med sig så generöst mycket mer än vad vi andra gör
Jag är instagram-lös och plågar därför FW med mina inlägg, tankar och funderingar.
The Wall
Medlem
Spot on!Jag tror att vi är många som sitter och undrar över flaskor vi har i källaren. Då är det kul och intressant när någon har öppnat en sån flaska och ger lite information om den, som t.ex, var den tillgänglig?, drickfärdig?, god?, någon dominerande arom? Eller något annat som man känner för att skriva.
Om någon mugglare på jobbet säger att den druckit ett svingott vin i helgen, så betyder det ingenting för mig, men om en vinentusiast på FW enbart skulle orka med att skriva samma sak, så skulle jag bli klart intresserad. Särskilt om jag läst något tidigare och märkt att vi har samma preferenser.
Vad var det han sa, Kay Pollak, att välja glädje… Så en kort kommentar där du beskriver känslan av din vinupplevelse. Det skulle glädja mig!
Skaggs
Medlem
Det begicks mini-BYOB igår i Simirishamn där undertecknad, @MartinE @Daniel A och @David Nilsson deltog. Majoriteten av vinerna var mousserande men en vit flight och en miniflight med sött blev det också.
Vit flight:
2004 R. López de Heredia Rioja Blanco Reserva Viña Tondonia - i utmärkt fas, mycket bra.
1989 Huguet Pinon Vouvray Sec - svag flaska, nära vasken.
2009 Domaine Huet Vouvray Sec Clos du Bourg - riktigt bra, höga poäng och ett av dagens absolut bästa viner.
Söt:
2001 Müller-Catoir Gimmeldinger Schlössel Rieslaner Auslese - wow, riktigt bra
NV Champagne Gaspard Brochet Ratafia de Champagne Le Cochon Noir - ok ratafia, inte mer.
Vit flight:
2004 R. López de Heredia Rioja Blanco Reserva Viña Tondonia - i utmärkt fas, mycket bra.
1989 Huguet Pinon Vouvray Sec - svag flaska, nära vasken.
2009 Domaine Huet Vouvray Sec Clos du Bourg - riktigt bra, höga poäng och ett av dagens absolut bästa viner.
Söt:
2001 Müller-Catoir Gimmeldinger Schlössel Rieslaner Auslese - wow, riktigt bra
NV Champagne Gaspard Brochet Ratafia de Champagne Le Cochon Noir - ok ratafia, inte mer.
The Wall
Medlem
Ett Von-igt Winning-ande koncept?
Ibland dyker möjligheterna upp oväntat snabbt; på fredagsförmiddagen meddelade hustrun att det hade inhandlats rödingfilé och vips så kändes det som en utmärkt idé att korka upp de nyinförskaffade flaskorna. Som tillbehör tänkte jag mig kokt potatis och citronsås medan hustrun tänkte blomkålspuré, champinjoner och forellrom. Det gör ju inget om alla blir nöjda så på svenskt kompromissmanér fick det helt enkelt bli rödingfilé med blomkålspuré som varmrätt ett (varmr-ett) följt av rödingfilé med citronsås som varmrätt två (varmr-två). ”Om något kan krånglas till är det lika bra att göra det” som vi brukar säga (oftast jag. Faktiskt bara jag, när jag för en gångs skull tänker efter.) hemma i köket när det planeras mat.
Nåväl, distriktsmässigt har viner från Rheingau (oftast Breuer, Leitz och Johannishof) ofta passat våra smaklökar lite bättre än vissa andra distrikt, även om det finns undantag och favoriter, som tex Schäfer-Fröhlich och Dönnhoff i Nahe och Keller i Rheinhessen. Från Pfalz har vi oftast gett oss på bland annat A Christmann och Dr Bürklin-Wolf med lite varierande resultat; bra producenter med fina viner men för vår del inte riktigt den smakmässiga fullträff som vi söker, eller så har vi helt enkelt varit lite för otåliga. Von Winning har givetvis också testats, men bara i standardprisklassen och det senaste tillfället som vi drack Win Win var nog för någon/några månader sedan, men jag missade att såväl fota som att notera vad vi tyckte så risken finns att vinet inte gjorde något större intryck just då. Nu blir det däremot dags för mellanprisklassen, men vi tar med Win Win som jämförelseobjekt tillika minnesuppfriskare. Ozyetra, Marmar, Kirchenstück, Pechstein, Jesuitengarten och de andra tungviktarna får vänta till ett senare tillfälle.
Hur söta/inte söta är då de alster som vi testar ikväll? Den ”vanliga” Von Winning Win Win Riesling Trocken innehåller 7,7 g restsocker/liter (”residual sugar”) enligt producentens hemsida, men 5 g/l (”sockerhalt”) enligt SBs sida. Har jag blandat ihop begreppen eller råder det divergerande uppfattningar om sockerhalten? Nåja, vi får helt enkelt anta att producentens siffra stämmer och då borde vinerna söthetsmässigt upplevas som normaltorr, medeltorr, knastertorr och normaltorr om vi antar att 5 systembolagsgram motsvarar 7,7 producentgram. Som jämförelse; producentens Scheurebe Beerenauslese ligger på 155,6 producentgram/liter.
Även om vi håller till utomhus men ändå inomhus (uterum) kan vi inte motstå att jämföra lite olika glas; det blir helt enkelt Veritas riesling och Zalto vitvin (riesling) som vi häller upp vinerna i till en början. Eventuellt kan det urarta och tillkomma ytterligare glas. Visserligen är alla viner i yngsta laget, men eftersom vi är både nyfikna och otåliga så korkar vi upp redan nu istället för om 5-10 år. Det var lite varmt igår och trångt i kylskåpet så vinerna åkte direkt från flaska ner i glas utan att passera karaff, dessutom blev det lite snabbprovning av vinerna eftersom det skulle lagas middag.
2020 Von Winning Win Win Riesling Trocken (7,7 g restsocker, 12% alkoholhalt)
Veritas riesling; initialt lite välanvänd grå gymnastiksalsmatta och mineraler plus en touch av honungston. Något senare dämpas gymnastiksalsmattan och det dyker istället upp lite mer behagliga (jämfört med gymnastiksalsmattan) tuttifruttitoner. I munnen helt klart en törstsläckande och läskande känsla med mycket syra. Finns lite lime i eftersmaken. Ger ett relativt enkelt intryck.
Zalto vitvin; här är det, jämfört med Veritas, mer lime/citrus och mineraler än gymnastiksalsmatta plus en aning tropisk ton som får bestämmas till mango istället för tuttifrutti. I munnen ett liknande intryck som i Veritas, men märkligt nog inte lika syrligt intryck. Här dyker det upp päronsplit i eftersmaken istället för lime.
2020 Von Winning Deidesheimer Leinhöle Erste Lage (6,2 g restsocker, 12% alkoholhalt)
Veritas riesling; nysågade granspån i doften blandat med kådan från nämnda gran plus mineraler. Det dyker även upp lite honungstoner. I munnen en viss beska som helt klart påminner om blond grapefrukt som dessutom stannar kvar i eftersmaken. Fin syra som hänger kvar i munnen ganska länge. Det märks helt klart att vi har klivit upp en nivå även om stilen känns oväntat annorlunda.
Zalto vitvin; liknande intryck som i Veritas, dock att doften känns mer öppen och det har tillkommit en märklig ton av plastpåse (typ Icas). I munnen rejäl beska och mycket blond grapefrukt plus en tidigare inte noterad lätt spritzighet.
2018 Von Winning Ruppertsberger Reiterpfad Erste Lage (5,9 g restsocker, 12,5% alkoholhalt)
Veritas riesling; tät doft som ger ett mognare intryck, vilket inte är så konstigt, och nu finns det även tydliga petroleumtoner med i bilden vilket saknades i de två förra vinerna. Till min förvåning dyker det även upp lite avfyrat knallpulver innan mineralerna presenterar sig. Vinet ger ett lätt dammigt intryck såsom snustorr dammande grusväg på sydligare breddgrader (bortom Skåne). I munnen klart tuggbart, börjar känna lite honungstoner även här men trots det initiala intrycket slutar det ändå med ett ”kanske något slank” visar det sig. Det här känns lite mer som i vilken riktning Win Win skulle kunna utvecklas om 5-7 år.
Zalto vitvin; tydliga, men lite mildare/snällare, petroleumtoner jämfört med Veritas, fin begynnande mognadston och inte riktigt lika dammigt intryck som i Veritas. Skulle kanske trivas lite bättre i ett bredare glas, typ Universal? I munnen då? Vinet känns som lite fyrkantigare/spetsigare än i Veritas, men det passar faktiskt vinet utmärkt och det känns så Pfalz-igt som vi minns tidigare druckna viner från Pfalz.
2017 Von Winning Deidesheimer Mäushöhle Erste Lage (7,0 g restsocker, 12% alkoholhalt)
Enligt producentens hemsida har namnet inget med möss att göra utan härstammar från familjenamnet Maus.
Veritas riesling; här har vi helt klart kommit längre med mognaden, tät, kompakt och mogen ton med inslag av grillad persika, petroleum och mineraler. I munnen vassast hittills, sitter ihop bäst och ger ifrån sig lite milda honungstoner, grillad citron, stenkross och elegant petroleum. Det här upplevs märkligt nog som aningen högre nivå än de två föregående vinerna, trots mer eller mindre samma pris (229 SEK).
Zalto vitvin; intressant nog ger Zalto ånyo ifrån sig mycket liknande doftmässiga intryck som Veritas, men med ett lite spetsigare intryck där de olika markörerna är lite mer åtskilda och aningen mer lättidentifierade. I Veritas flyter de ihop på ett elegant sätt som gör att man får sniffa lite extra. I munnen ett lite eldigare intryck än i Veritas och påminner faktiskt lite om Schloss Johannishof Berg Rottland Rüdesheim GG men i en lite enklare version.
Jaha, slutsats? Tja, det var onekligen fyra helt olika viner och jag har varit lite för lat för att leta upp exakta detaljer om vinerna, men det går att konstatera att det lär ju knappast skada med att vänta några år med att korka upp. Intressant nog, och möjligen något förvånande, tyckte vi att vinerna upplevdes väldigt lika i Veritas och Zalto, med endast små nyansskillnader. Smak- och upplevelsemässigt föredrog jag Musgrottan medan hustrun föredrog Ensamgrottan.
Till mat då? Tja, som inledning till den kommande middagen intogs kontemplerande tilltugg i form av chips, räkor, dill, stenbitsrom och citronspetsad vispad crème fraiche. Win Win gjorde nästan skäl för namnet och passade bäst till den anrättningen, de övriga vinerna…inte så bra. Till ugnstillredd (filéerna fick ligga på bakplåtspappersprydd plåt i 175 grader så är filéerna stekta? Bakade?) rödingfilé med blomkålspuré, forellrom och stekta kastanjechampinjoner passade Mäushöhle bäst till, även om det inte var en riktig fullträff. Jag anar att champinjonerna var lite av boven i dramat, de tog smakmässigt för sig lite väl friskt av utrymmet i gommen. Till den andra halvan av rödingfilén med citronsås och kokt potatis låg Mäushöhle också bäst till, men jag hade föredragit ett vin med lite mindre petroleum och istället tydligare citrustoner som bättre ackompanjerar citrustonerna i såsen. På det hela ändå en mycket lyckad middag.
Eftersom vi nu har fyra öppna flaskor med cirka två tredjedelar vin kvar i varje kan det bli både ”utveckling över några dagar” och ”vitvinssås” under kommande vecka.
Vad-Pfalz? Ist es Bad Dags?
Ibland dyker möjligheterna upp oväntat snabbt; på fredagsförmiddagen meddelade hustrun att det hade inhandlats rödingfilé och vips så kändes det som en utmärkt idé att korka upp de nyinförskaffade flaskorna. Som tillbehör tänkte jag mig kokt potatis och citronsås medan hustrun tänkte blomkålspuré, champinjoner och forellrom. Det gör ju inget om alla blir nöjda så på svenskt kompromissmanér fick det helt enkelt bli rödingfilé med blomkålspuré som varmrätt ett (varmr-ett) följt av rödingfilé med citronsås som varmrätt två (varmr-två). ”Om något kan krånglas till är det lika bra att göra det” som vi brukar säga (oftast jag. Faktiskt bara jag, när jag för en gångs skull tänker efter.) hemma i köket när det planeras mat.
Nåväl, distriktsmässigt har viner från Rheingau (oftast Breuer, Leitz och Johannishof) ofta passat våra smaklökar lite bättre än vissa andra distrikt, även om det finns undantag och favoriter, som tex Schäfer-Fröhlich och Dönnhoff i Nahe och Keller i Rheinhessen. Från Pfalz har vi oftast gett oss på bland annat A Christmann och Dr Bürklin-Wolf med lite varierande resultat; bra producenter med fina viner men för vår del inte riktigt den smakmässiga fullträff som vi söker, eller så har vi helt enkelt varit lite för otåliga. Von Winning har givetvis också testats, men bara i standardprisklassen och det senaste tillfället som vi drack Win Win var nog för någon/några månader sedan, men jag missade att såväl fota som att notera vad vi tyckte så risken finns att vinet inte gjorde något större intryck just då. Nu blir det däremot dags för mellanprisklassen, men vi tar med Win Win som jämförelseobjekt tillika minnesuppfriskare. Ozyetra, Marmar, Kirchenstück, Pechstein, Jesuitengarten och de andra tungviktarna får vänta till ett senare tillfälle.
Hur söta/inte söta är då de alster som vi testar ikväll? Den ”vanliga” Von Winning Win Win Riesling Trocken innehåller 7,7 g restsocker/liter (”residual sugar”) enligt producentens hemsida, men 5 g/l (”sockerhalt”) enligt SBs sida. Har jag blandat ihop begreppen eller råder det divergerande uppfattningar om sockerhalten? Nåja, vi får helt enkelt anta att producentens siffra stämmer och då borde vinerna söthetsmässigt upplevas som normaltorr, medeltorr, knastertorr och normaltorr om vi antar att 5 systembolagsgram motsvarar 7,7 producentgram. Som jämförelse; producentens Scheurebe Beerenauslese ligger på 155,6 producentgram/liter.
Även om vi håller till utomhus men ändå inomhus (uterum) kan vi inte motstå att jämföra lite olika glas; det blir helt enkelt Veritas riesling och Zalto vitvin (riesling) som vi häller upp vinerna i till en början. Eventuellt kan det urarta och tillkomma ytterligare glas. Visserligen är alla viner i yngsta laget, men eftersom vi är både nyfikna och otåliga så korkar vi upp redan nu istället för om 5-10 år. Det var lite varmt igår och trångt i kylskåpet så vinerna åkte direkt från flaska ner i glas utan att passera karaff, dessutom blev det lite snabbprovning av vinerna eftersom det skulle lagas middag.
2020 Von Winning Win Win Riesling Trocken (7,7 g restsocker, 12% alkoholhalt)
Veritas riesling; initialt lite välanvänd grå gymnastiksalsmatta och mineraler plus en touch av honungston. Något senare dämpas gymnastiksalsmattan och det dyker istället upp lite mer behagliga (jämfört med gymnastiksalsmattan) tuttifruttitoner. I munnen helt klart en törstsläckande och läskande känsla med mycket syra. Finns lite lime i eftersmaken. Ger ett relativt enkelt intryck.
Zalto vitvin; här är det, jämfört med Veritas, mer lime/citrus och mineraler än gymnastiksalsmatta plus en aning tropisk ton som får bestämmas till mango istället för tuttifrutti. I munnen ett liknande intryck som i Veritas, men märkligt nog inte lika syrligt intryck. Här dyker det upp päronsplit i eftersmaken istället för lime.
2020 Von Winning Deidesheimer Leinhöle Erste Lage (6,2 g restsocker, 12% alkoholhalt)
Veritas riesling; nysågade granspån i doften blandat med kådan från nämnda gran plus mineraler. Det dyker även upp lite honungstoner. I munnen en viss beska som helt klart påminner om blond grapefrukt som dessutom stannar kvar i eftersmaken. Fin syra som hänger kvar i munnen ganska länge. Det märks helt klart att vi har klivit upp en nivå även om stilen känns oväntat annorlunda.
Zalto vitvin; liknande intryck som i Veritas, dock att doften känns mer öppen och det har tillkommit en märklig ton av plastpåse (typ Icas). I munnen rejäl beska och mycket blond grapefrukt plus en tidigare inte noterad lätt spritzighet.
2018 Von Winning Ruppertsberger Reiterpfad Erste Lage (5,9 g restsocker, 12,5% alkoholhalt)
Veritas riesling; tät doft som ger ett mognare intryck, vilket inte är så konstigt, och nu finns det även tydliga petroleumtoner med i bilden vilket saknades i de två förra vinerna. Till min förvåning dyker det även upp lite avfyrat knallpulver innan mineralerna presenterar sig. Vinet ger ett lätt dammigt intryck såsom snustorr dammande grusväg på sydligare breddgrader (bortom Skåne). I munnen klart tuggbart, börjar känna lite honungstoner även här men trots det initiala intrycket slutar det ändå med ett ”kanske något slank” visar det sig. Det här känns lite mer som i vilken riktning Win Win skulle kunna utvecklas om 5-7 år.
Zalto vitvin; tydliga, men lite mildare/snällare, petroleumtoner jämfört med Veritas, fin begynnande mognadston och inte riktigt lika dammigt intryck som i Veritas. Skulle kanske trivas lite bättre i ett bredare glas, typ Universal? I munnen då? Vinet känns som lite fyrkantigare/spetsigare än i Veritas, men det passar faktiskt vinet utmärkt och det känns så Pfalz-igt som vi minns tidigare druckna viner från Pfalz.
2017 Von Winning Deidesheimer Mäushöhle Erste Lage (7,0 g restsocker, 12% alkoholhalt)
Enligt producentens hemsida har namnet inget med möss att göra utan härstammar från familjenamnet Maus.
Veritas riesling; här har vi helt klart kommit längre med mognaden, tät, kompakt och mogen ton med inslag av grillad persika, petroleum och mineraler. I munnen vassast hittills, sitter ihop bäst och ger ifrån sig lite milda honungstoner, grillad citron, stenkross och elegant petroleum. Det här upplevs märkligt nog som aningen högre nivå än de två föregående vinerna, trots mer eller mindre samma pris (229 SEK).
Zalto vitvin; intressant nog ger Zalto ånyo ifrån sig mycket liknande doftmässiga intryck som Veritas, men med ett lite spetsigare intryck där de olika markörerna är lite mer åtskilda och aningen mer lättidentifierade. I Veritas flyter de ihop på ett elegant sätt som gör att man får sniffa lite extra. I munnen ett lite eldigare intryck än i Veritas och påminner faktiskt lite om Schloss Johannishof Berg Rottland Rüdesheim GG men i en lite enklare version.
Jaha, slutsats? Tja, det var onekligen fyra helt olika viner och jag har varit lite för lat för att leta upp exakta detaljer om vinerna, men det går att konstatera att det lär ju knappast skada med att vänta några år med att korka upp. Intressant nog, och möjligen något förvånande, tyckte vi att vinerna upplevdes väldigt lika i Veritas och Zalto, med endast små nyansskillnader. Smak- och upplevelsemässigt föredrog jag Musgrottan medan hustrun föredrog Ensamgrottan.
Till mat då? Tja, som inledning till den kommande middagen intogs kontemplerande tilltugg i form av chips, räkor, dill, stenbitsrom och citronspetsad vispad crème fraiche. Win Win gjorde nästan skäl för namnet och passade bäst till den anrättningen, de övriga vinerna…inte så bra. Till ugnstillredd (filéerna fick ligga på bakplåtspappersprydd plåt i 175 grader så är filéerna stekta? Bakade?) rödingfilé med blomkålspuré, forellrom och stekta kastanjechampinjoner passade Mäushöhle bäst till, även om det inte var en riktig fullträff. Jag anar att champinjonerna var lite av boven i dramat, de tog smakmässigt för sig lite väl friskt av utrymmet i gommen. Till den andra halvan av rödingfilén med citronsås och kokt potatis låg Mäushöhle också bäst till, men jag hade föredragit ett vin med lite mindre petroleum och istället tydligare citrustoner som bättre ackompanjerar citrustonerna i såsen. På det hela ändå en mycket lyckad middag.
Eftersom vi nu har fyra öppna flaskor med cirka två tredjedelar vin kvar i varje kan det bli både ”utveckling över några dagar” och ”vitvinssås” under kommande vecka.
Vad-Pfalz? Ist es Bad Dags?
Poussard
Medlem
Det låter som en bra idé tycker jag.Det är lätt att hamna på Instagram när det vankas inlägg av enklare slag. Når där en lite annan ”målgrupp” än här på gott och ont. Speciellt brukar restaurangfolk lysa med sin frånvaro på vårt kära entusiastforum och det är svårt att få hit dem.
Hade faktiskt gärna sett ett instaflöde här på forumet där enbart våra registrerade medlemmars inlägg fångas upp av de som vill. Har för mig att det är möjligt att få till på ett eller annat vis? Ping @Daniel B
På så vis kan den som inte vill ha Instagram ändå få möjlighet att se intressanta inlägg av finewines-folk..