Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

Mattias Schyberg

Administratör
Det blev en liten mini-BYOB igår med @chambertin, @Appel, @karl_ek och undertecknad. Helt temalöst, men trots det blev det hela fyra viner från Sydafrika och jag hade enbart med mig ett av dem. :eek:

Allt provades blint förutom de egna bidragen...

2014 Rupert & Rotschild Baroness Nadine Chardonnay
Ett riktigt gott vin med hjärtat på rätt ställe. Svalvarm frukt (kvällens ord). Tropisk frukt med aprikos persika och mörk citrus dansar galant med rikligt krutiga fat, smör, mandel och ett uns stendamm. Fylligt och visköst med en syra som håller kroppen i balans. Hög intensitet med en gnutta eldighet. Jovars, chardonnay kändes inte orimligt och med tanke på den som medtagit flaskan och den relativt varma frukten, kändes Sydafrika som en vettig gissning. Vi som provade blint var någorlunda överens. Mer tur och kvalificerad gissning än skicklighet. (89p)

2014 Velenosi Rêve Pecorino

Här blev det klart svårare. Blyg arom. Inte mycket alls som avslöjar varken druva eller ursprung, men möjligen är det för att jag aldrig hört talas om druvan pecorino. Slankt och krispigt men ändå solmoget på något vis trots den späda och krispiga frukten. Lite syrliga sultanrussin, gula plommon och rosor med en bakgrund av sötlakrits, halm och grönt gräs. Hög syra, men lite tunt och klent, speciellt med tanke på tidigare vin. Var helt vilse i pannkakan och vill minnas att det enda jag fick ur mig var att kroppen och strukturen påminde om en chablis. Ingen favorit men säkert dugligt som matvin. (84p)

2010 Torraccia del Piantavigna Vigna Pelizzane (Ghemme)
Ett av mina viner denna kväll och det blev en ganska stor besvikelse med tanke på pris. Påtagligt blommigt (hibiskus?) och bärigt (hallon och körsbärskärna) med undertoner av jord, järn, lakrits och antydan till stall. Finstämda fat. Lätt i kroppen och ganska bra tanninstruktur, men kvalitetsmässigt minst 50 % för dyrt. 200 pix hade varit ok. (87p)

2015 Crystallum Peter Max Pinot Noir
Har druckit storebror innan. Detta är producentens enklaste och det imponerade mycket med tanke på prisläge. Klassisk pinot noir av det varmare och kraftigare slaget. Rotfrukt med drag av rödbeta, solmogna jordgubbar, krutrök och snygga drag av sandelträ. Lite småpepprigt och allmänt kryddigt. Bra intensitet och medelfyllig kropp med aningen eldighet. Även här så spelade jag ut Sydafrika-kortet, kanske på grund av den som tagit med sig det, men mest för att jag tycker mig ha lite känsla för hur sydafrikansk pinot noir brukar smaka. Trodde nog att det var ett toppvin från Walker Bay och landade på hela (90p).

1999 Vega Sicilia Valbuena 5o Año
Wow! Även blint så lyckades vinets kvaliteter lysa som den klaraste stjärna hos oss alla. Första sniffen pratade franska och Bordeaux med svarta vinbär och ceder för att därefter gå över i klassiska spanska dillfat med höstlöv, jord, plommon, torkade körsbär och mynta. I munnen exploderade det fullständigt, men mer på grund av den höga intensiteten och hårdnackade strukturen än att det är tal om ett bombastiskt vin. Allt är läckert balanserat. Perfekt mognad med en frukt som inte viker ner sig en tum. Det blev även bättre och bättre under kvällen, speciellt efter avtäckning. :rolleyes: Var främst i Rioja initialt, men spekulerade även kring en elegant priorat med mycket cabernet sauvignon. Hur som, kvällens vin utan minsta konkurrens. (94p)

2004 Overgaauw Cape Winemakers Guild D.C Classic (bordeauxblend)
Mitt andra bidrag och självklart fick det bli en sydafrikan! Helt okänd producent för mig. Hittade vinet i köpenhamn för några månader sedan. Klassisk Stellenbosch på alla sätt och vis i min oblindade mun, vilket även @chambertin tyckte då han självsäkert nailade vinet med en beskrivning som var spot on hur vintypen brukar/brukade smaka härifrån. "Som en enklare bordeaux från 80-talet minus kroppen", hörde jag nämnas i sammanhanget. Mycket gröna och stjälkiga toner med röd grillad paprika, svarta vinbär, rotfrukt, bränd jord och trycksvärta i mängder från faten. Påtagligt moget och grusigt, nästan som en bra cabernet franc från Loire, men ändå inte. Mycket tannin och det är helt klart i en välmående fas med flera år kvar innan det passerar kullen. Ett utmärkt och klassiskt vin. (91p)

2012 Newton Johnson L'illa Noble Late Harvest
Knepig och intressant sötis. Inlagda päron med vaniljglass initialt med toner av hjortron, pommac, ananas och kanderarade citrusskal. Lite bittermandel i bakvattnet och drag av smutsig honung, men mer smutsen och mindre själva honungstonen. Perfekt avvägd sötma med skyhög syra och lång intensiv eftersmak utan kladd. Gillar det mycket, men det är lite knasigt på något vis. I runda slängar en 90-taggare, men funderade inte på poäng här av någon anledning. Ja, samma person som de två övriga sydafrikanerna (förutom mitt), så visst borde även detta följa samma tema. Inte direkt en uppenbar chenin blanc, men syran finns ju där utan tvekan, så varför inte.

Småskaliga vinträffar är den absolut trevligaste byob-formen och vi hade en grymt trevlig kväll. Alla kommer till tals och man får verkligen tillfälle att testa vinerna ordentligt. Rekommenderas!

image.jpeg

Ej med på bild, men imponerande ändå: 2015 Crystallum Peter Max Pinot Noir
 

LeChat

Medlem
IMG_7172.JPG

För ett par dagar sedan blev det 2011 Massolino och idag blir det Renato Rattis 2012 Marcenasco. Marcenascon är lite yppigare och lite mer utåtriktad än Massolinon. Doften är ljuvlig. Jag känner muscovadosocker och kola men det är snyggt integrerat vilket bara genererar pluspoäng. Lite fruktigare med snälla tanniner, bra fräsch syra. Avslutar med lakrits och lite äpple. Inga stordåd men en rätt komplett vardagsbarolo vilket även gäller Massolinon, som gjord för italieninspirerad mat eller svensk husmanskost.
 

Sjödin

Joråsåatt...
Varför fick inte jag någon barolo ikväl? :( Hade gått fint med polentan gjord på en del av buljongen från lammlångkoket, samt lite blomkål och broccoli. Hade iofs kunnat äta polentan med sked och sköljt ner med lite barolo, satan vad god den blev.

Polentarecept mottages tacksamt!! Jag får inte till det...
 

Gomseglet

Medlem
Jaha, så drog jag upp en av den där chansningen, 1999 Fontanafredda Lazzarito Vigna La Delizia.

Med min begränsade erfarenhet är jag lite osäker på vad som kan räknas som ett överårigt vin. Jag kopplar ändå åldern till den diskreta frukten. Mycket mentol blev det, och svalheten i det var i och för sig inte så dum, men något mer intensiv frukt hade varit bra. Syra och tannin var i en mycket bra balans med resten, tanninerna klippte av smaken på rätt ställe utan att göra väsen av sig, och syran gav en väldigt trevlig lätt munkänsla. På slutet fanns rejält med beska, och jag tyckte faktiskt inte det var så dumt mot den svala frukten, särskilt inte eftersom den inte smakade trä.
Bäst var doften - kryddig lakrits och anis så det stod härliga till.
Korken var skör och hade nästan blött igenom. Det fanns en del fällning också.
Över 600 kronor på Systembolaget var det inte värt, även om det var gott. För mig var det ett steg mot att lära mig något om hur Barolo mognar.

Nuvarande vinmakare, Danilo Drocco, på blandar-och-ger-producenten Fontanafredda hade just tagit över när den här årgången gjordes. För mig är det oklart hur det påverkade just den här årgången.
Och just det, jag hällde upp på karaff i en timme innan slurp. Nästa flaska ska dras omgående och få andas lite till, i hopp om att få mer liv i frukten.
 

Mmm

Medlem
Som många andra så är jag väldigt svag för den Livio Pavese 2010 Barbera som säljs på bolaget just nu (färdigmoget bra vin för en hundring!). Tänkte jag skulle prova mer från den producenten och slog till på Corniolo också årgång 2010. Barbera blandat med merlot och carbernet sauvignon.

Nja, barberan är mycket roligare! Italiensk cabernet är inte min grej
 
M

Mouton

Som många andra så är jag väldigt svag för den Livio Pavese 2010 Barbera som säljs på bolaget just nu (färdigmoget bra vin för en hundring!). Tänkte jag skulle prova mer från den producenten och slog till på Corniolo också årgång 2010. Barbera blandat med merlot och carbernet sauvignon.

Nja, barberan är mycket roligare! Italiensk cabernet är inte min grej
Skulle kunnat skrivit ditt inlägg rakt av, håller med till 100%
 

Dalskåning

Medlem
Lammracks, vitlök, rosmarin, Cote Rotie.
Det känns som om denna sista marskväll kan bli riktigt trevlig.

Guigals BeB 2010 tänkte jag öppna till kvällens middag.

Vad tror vi om luftning av detta?

16-18 grader enligt Guigal och jag kommer att hålla mig i det lägre spannet där.
 

Attachments

  • IMG_2531.JPG
    IMG_2531.JPG
    39,2 KB · Visningar: 214

Mattias Schyberg

Administratör
image.jpeg


Bordeaux möter Stellenbosch i ungefär samma prisläge med viss slagsida åt Frankrike.

Ganska jämt skägg, men framförallt så representerar båda klassiska uttryck för respektive region. Här handlar det om personlig preferens, men jag måste säga att jag gillar båda ungefär lika mycket. Kan inte bestämma mig!

2011 Vergelegen Cabernet Sauvignon Reserve
Rök, tång, plommon, ceder, svarta vinbär, stearin och rostade fat med lite grillad paprika i bakgrunden. Fylligt med finess i balanserad stil. Fin komplexitet och intensitet med viss tyngd. (89p)

2012 Château Poujeaux
Svarta vinbär, mörka körsbär, jord, kaffebönor, ett uns paprika, korinter, blyerts och ceder. Hög syra och medelfyllig kropp med bra intensitet. En bra bordeaux med snygg balans. Klart drickmogen, men med viss utvecklingspotential. (89p+)

Sydafrikanen är fylligare, mer komplex, har mindre syra, mer fat och är skitigare. Godare idag. Känns mer drickfärdig och vinner således tvekampen med en hårsmån. Båda känns klart köpvärda och varför inte göra som jag – köp båda och ställ dem mot varann. :)
 

mnor

Medlem
Visa bifogad bild 9721

Bordeaux möter Stellenbosch i ungefär samma prisläge med viss slagsida åt Frankrike.

Ganska jämt skägg, men framförallt så representerar båda klassiska uttryck för respektive region. Här handlar det om personlig preferens, men jag måste säga att jag gillar båda ungefär lika mycket. Kan inte bestämma mig!

2011 Vergelegen Cabernet Sauvignon Reserve
Rök, tång, plommon, ceder, svarta vinbär, stearin och rostade fat med lite grillad paprika i bakgrunden. Fylligt med finess i balanserad stil. Fin komplexitet och intensitet med viss tyngd. (89p)

2012 Château Poujeaux
Svarta vinbär, mörka körsbär, jord, kaffebönor, ett uns paprika, korinter, blyerts och ceder. Hög syra och medelfyllig kropp med bra intensitet. En bra bordeaux med snygg balans. Klart drickmogen, men med viss utvecklingspotential. (89p+)

Sydafrikanen är fylligare, mer komplex, har mindre syra, mer fat och är skitigare. Godare idag och mer komplex. Känns mer drickfärdig och vinner således tvekampen med en hårsmån. Båda känns klart köpvärda och varför inte göra som jag – köp båda och ställ dem mot varann. :)

Drack själv Vergelegen utspritt under 2 helger och tycker att det blev bättre över tid. Inser att det jag inte själv kunde sätta fingret på vad det smakade, vilket var tång var det som tonades ner med att vinet fick drickas under två helger. Tycker att svartvinbärssmaken också blev mer framträdande.
 

Bror

Så lite plats, pengar och tid.. så mycket vin
2003 Selosse Milessime
Det är bara att inse att jag inte känner skillnader i Champagne lika bra/stora som skillnaderna i vin. Särskilt rött.
Betyget, eller det "förbjudna", prisvärdhet så lämnar detta vin en hel del att önska.
Tvåtusenspänn när man kan få en SQN... No way..
 

gece

Man vänjer sig.
Är det någon som har provat de andra Ribera del Duero Reserva som finns på Bolis? Många av dem säljs bara på 6-pack, så det blir lite mastigt att gå igenom dem...
Nu är Toro inte Ribera, men druvan och landet är desamma och jag tyckte att Celsus smakade mer Ribera än vad Protos gjorde när jag drack den i somras. Man kan till och med säga att jag blev störtförälskad. Bra pris och inga kollikrav, dessutom.
 
Toppen