Fredagsfeeling!
Vår fredagsfeeling började kl 17:30 på 米倉, (Yonekura) i Kamakura. Kaiseki. Visade sig vara ett fantastiskt första besök på en restaurang som excellerar i magiska DASHI på olika grunder. I afton serverades vi dashi på klassiska konbu och negi men inte på ultraklassiska bonito! Första gången för mig att inte få bonito-dashi då jag äter kaiseki ryouri. Andra dashi vi fick var baserade på bla: tai (uer), pilgrimsmussla och blandade grönsaker.
Jag älskar välgjord dashi!
Tankarna kring att vi inte fick dashi på bonito gick mot (befrielsen) att inte behöva sleva i oss GRÄDDE! Precis som grädde fixar "det mesta" så fixar bonito-dashi "det mesta". Det är bättre utan!
Vi förhöll oss lugna och smuttade högst försiktigt på två sakkar. Den med hurwliga etiketten (tv) var fantastisk. Den th, Sururi, var helt enkelt inte fantastisk.
Dewazakura Hiyaoroshi Namazume, 90-93p
Detta är en typ av sake som pastöriseras endast innan vila men inte inför tappning (och frakt). Hiyaoroshi (="ofiltrerad") är den vanligaste typen av Namazume Sake.
Hemmavid var fokus snabbt inriktat på ost. Och vad fungerar till ost, om inte rött vin och Säsong 2 av Nazi Hunters (med Al Pacino). Plopp! Och en flaska banade väg mot min magtarmkanal:
2009 Bodegas Iñaki Nuñez Opus 11 Pago de Cirsus, Navarra, 91p
2009 års Opus 11 Pago de Cirsus är en kraftfull upplevelse, kanske värd 91 poäng. Den levererades i en sådan där fet-tung flaska (tom väger den mer än än en fylld vanlig flaska) samt originalträlåda.
Djup färg i svartaktigt röd ton.
Doften är något återhållen, men serverar mörkfruktiga toner.
I munnen framstår detta som ett direkt fläskigt vin. En nästan ogenomtränglig fruktmur möter upp först. Den muren följer en lika imponerande tanninmur. Syran är i de lägre regionerna, men fortfarande pratar vi om ett vin i balans. En anmärkningsvärt bitter eftersmak gör detta vin till en utmaning att dricka i nuläget.
Efter nyligen upplevda besvikelser med 2007 och 2008 årgångarna, som båda drabbats av premox, hade jag inga förväntningar på denna flaska. Men den levererade en utmärkt fredagskvällsupplevelse tillsammans med film och ost.
Detta vin är balanserat och har en grundläggande komplexitet. Men det är fläskigare än vad det behöver vara. Storlek är visserligen vacker i en bemärkelse, men kan vara otymplig i många andra avseenden. Detta vin lutar mer mot det otympliga än det vackra.
Det finns bättre priser och högre kvalitet på Tempranillo än detta vin från Navarra. Detta gäller ssk från Rioja, Ribera del Duero och Toro.
En bättre Toro är ett fantastiskt uttryck av Tempranillo. Jag ser dem som Coca Cola och detta vin som en Pepsi. Pepsi är det man dricker endast om Coca Cola inte är tillgängligt.
1989 Staatliche Weinbaudomäne Trier Avelsbacher Hammerstein Riesling Auslese, 97p
Denna årgång av Staatliche Weinbaudomäne Trier Avelsbacher Hammerstein Riesling Auslese är en triumf i flaskformat, en sann pärla för oss vinälskare. Mitt betyg på 97 poäng är inget mindre än välförtjänt. Vinet glimmar i en förtrollande gyllene bärnstenston.
När man närmar sig glaset möts man av en doft som är både storslagen och elegant, men ändå något återhållsam, den avslöjar tydligt en mognande Rieslingkaraktär i de högre echelonerna.
I munnen är den Auslese-sötma som en gång var nästan helt försvunnen. Dess underbara syror ger vinet en härlig resning. Det är som en kyss! En känsla, ett uttryck, jag ofta återvänder till för dessa underbara Mosel-Rieslingar. Syrirna ger också en klar inblick i de skifferrika jordarna där druvorna vuxit. De liksom öppnar upp fönstret.
Nyckelordet är "sömlöst".
Det är en magisk skapelse som precis börjat visa sin fulla potential. Det kommer att befinna sig på denna höjdpunkt i minst ett decennium och troligtvis aldrig förlora sin charm.
Stående ovationer!!!
För den nyfikne kan det vara intressant att veta att vingården Staatliche Weinbaudomäne Trier, belägen i Moseldalen, är känd för sin rika historia och tradition av vinifikation. Vingården har en lång tradition av att odla Riesling, och deras kompetens syns tydligt i detta exceptionella vin. Jag menar: en fantastisk producent från en magisk årgång?
Kan det bli bättre?
Ja, men enbart marginellt...