finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Bastardo
Medlem
André Jacquart Vertus Experience Extra Brut Premier Cru Blanc de Blancs kan jag tänka mig att även själv skaffa, om det inte hinner försvinna till dess.
Obs! Systembolaget har numera ganska många fel i sina artikelnamn för produkter de säljer. Så även här.
Bastardo
Medlem
Hann du bekanta dig med viner från serien: Jurij & Figlia? Det verkar oerhört spännande med viner som görs i mycket begränsade mängder och enligt vad jag har läst är de alla av mycket hög kvaltet.
Vore häftigt om du hade material från besöket hos vinfirman.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Onsdagens välvalda baguette 
och bricka med tonvikten lagd på grönsaker och korv fick gott sällskap:
1993 Cantina di Montalcino Brunello di Montalcino, 91p
Vinet är fullt moget, men utan några tecken på att vara på väg utför stupet.
Doft och smak är mörkfruktiga och välbyggda, där de mogna aromerna dominerar: bränt krut, tjära, läderbehandling, rostade pekannötter och en överton av pepparmynta. Syran är fortfarande påtaglig medan tanninerna är i stort sett nersmälta. Vinet är åt hållet swulligt, men i fin balans. Det är ett läderklätt vin med erfarenhet och pondus, som vet exakt vilka knappar det ska trycka på för att ge maximal, nästan oanständig, njutning.
Saknar lager, intensitet och en känsla av 'plats' då ekipaget är väldigt polerat.
Hade aldrig gissat att det var en BdM i en blindprovning. En riktig överraskning och ett sant nöje att dricka.
En iakttagelse: detta är en av de första årgångarna från BdM's enda kollektiv av små odlare från EFTER det köptes upp 1990. Om man får gissa är det starka kommersiella önskemål om likriktningspolering och publikfriande swullig frukt som varit karta och kompass vid makningen.
2010 Domaine Seguela Côtes du Roussillon Villages Planète
Ploppades och ned i glaset, utan luftning: flytande kärv taggtråd. Då detta vin sägs vara ett utmärkt exempel på ett kraftfullt och elegant vin från Roussillon i södra Frankrike, skapat under en stark årgång.
Varför jag valde att ploppa det:
Rekommenderat att drickas 2019-21.
Hyllat av Parker.
50/50 Syrah och VV Carignan.
Hittade en referens på nätet i stil med "2010 Planète är nu, med sin ålder, ett fullt utvecklat och moget vin"
Mitt första, men knappast sista, möte med Domaine Seguela. Det verkar också vara första gången som denna producent nämns på FW.
Efter två glas fick det vara nog. Visst kan man beskriva det som man bör "Vinet kombinerar kraft med finess." Men, då missar man taggtråden.
Fortsätter på denna flaska under torsdagen. En sniff efter frukosten visar på att det nog kan ha hänt saker över natten och jag satte i en kork.
Färg Intensivt, djup röd färg
Doft En någorlunda komplex och uttrycksfull doft av sval (!) Syrah. Här finns toner av björnbär och plommon, blandat med mognadstoner som lakrits, tjära, kaffebönor, kakao och en aning Garrigue (för backtimjan kliver lite fram).
Smak Mycket kärv, hård och komplex. Med stora doser insörplad luft och liten god vilja, kan man förnimma en palett av mörka frukter, kaffe och lera, kanske nyskördad potatis. Tanninerna beskrivs i de källor jag funnit som "silkeslena och väl integrerade", men denna afton har vi svårt att se det...
Domaine Seguela är fö en familjeägd vingård i Roussillon som drivs av Jean-Pierre Seguela. De arbetar hållbart utan kemiska bekämpningsmedel och alla druvir skördas för hand vid optimal mognad. De strävar mot viner med stor personlighet som uttrycker sin terroir. Deras olika jordmåner är skiffer, gnejs och granit. Jag gissar att detta vin vuxit på skifferjord, men det är ingenting mer än en killgissning.
och bricka med tonvikten lagd på grönsaker och korv fick gott sällskap:1993 Cantina di Montalcino Brunello di Montalcino, 91p
Vinet är fullt moget, men utan några tecken på att vara på väg utför stupet.
Doft och smak är mörkfruktiga och välbyggda, där de mogna aromerna dominerar: bränt krut, tjära, läderbehandling, rostade pekannötter och en överton av pepparmynta. Syran är fortfarande påtaglig medan tanninerna är i stort sett nersmälta. Vinet är åt hållet swulligt, men i fin balans. Det är ett läderklätt vin med erfarenhet och pondus, som vet exakt vilka knappar det ska trycka på för att ge maximal, nästan oanständig, njutning.
Saknar lager, intensitet och en känsla av 'plats' då ekipaget är väldigt polerat.
Hade aldrig gissat att det var en BdM i en blindprovning. En riktig överraskning och ett sant nöje att dricka.
En iakttagelse: detta är en av de första årgångarna från BdM's enda kollektiv av små odlare från EFTER det köptes upp 1990. Om man får gissa är det starka kommersiella önskemål om likriktningspolering och publikfriande swullig frukt som varit karta och kompass vid makningen.
2010 Domaine Seguela Côtes du Roussillon Villages Planète
Ploppades och ned i glaset, utan luftning: flytande kärv taggtråd. Då detta vin sägs vara ett utmärkt exempel på ett kraftfullt och elegant vin från Roussillon i södra Frankrike, skapat under en stark årgång.
Varför jag valde att ploppa det:
Rekommenderat att drickas 2019-21.
Hyllat av Parker.
50/50 Syrah och VV Carignan.
Hittade en referens på nätet i stil med "2010 Planète är nu, med sin ålder, ett fullt utvecklat och moget vin"
Mitt första, men knappast sista, möte med Domaine Seguela. Det verkar också vara första gången som denna producent nämns på FW.
Efter två glas fick det vara nog. Visst kan man beskriva det som man bör "Vinet kombinerar kraft med finess." Men, då missar man taggtråden.
Fortsätter på denna flaska under torsdagen. En sniff efter frukosten visar på att det nog kan ha hänt saker över natten och jag satte i en kork.
Färg Intensivt, djup röd färg
Doft En någorlunda komplex och uttrycksfull doft av sval (!) Syrah. Här finns toner av björnbär och plommon, blandat med mognadstoner som lakrits, tjära, kaffebönor, kakao och en aning Garrigue (för backtimjan kliver lite fram).
Smak Mycket kärv, hård och komplex. Med stora doser insörplad luft och liten god vilja, kan man förnimma en palett av mörka frukter, kaffe och lera, kanske nyskördad potatis. Tanninerna beskrivs i de källor jag funnit som "silkeslena och väl integrerade", men denna afton har vi svårt att se det...
Domaine Seguela är fö en familjeägd vingård i Roussillon som drivs av Jean-Pierre Seguela. De arbetar hållbart utan kemiska bekämpningsmedel och alla druvir skördas för hand vid optimal mognad. De strävar mot viner med stor personlighet som uttrycker sin terroir. Deras olika jordmåner är skiffer, gnejs och granit. Jag gissar att detta vin vuxit på skifferjord, men det är ingenting mer än en killgissning.
Last edited:
Vingubben
Medlem
Jag skall dit i november. Hur många flaskor vill du ha?
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Vinproducent från Muscadet i år nummer 33:
Marc Bredif.
2022 Marc Bredif Royal Oyster Muscadet de S&M sur Lie, 92p.
En vackert krämig uppenbarelse. Makad på fullt mogen frukt är den fortfarande lite fylligare och mindre "precis" än hur jag föredrar mina Muscadetter. Rekommenderar således några års vila för den som har ett lager.
Blodapelsin, bivax, halm, blötlagda (milda) örter och krusbär är vad jag hittar i denna rika komposition.
Mums!
Enligt Internet:
Marc grundade sitt vinhus 1893 och med just detta vin, ville han skapa det perfekta vinet att ackompanjera ostron. 1980 klöptes egendomen upp av de Ladoucette som bevarat detta märke och fortsätter följa samma vision för det.
Marc Bredif.
2022 Marc Bredif Royal Oyster Muscadet de S&M sur Lie, 92p.
En vackert krämig uppenbarelse. Makad på fullt mogen frukt är den fortfarande lite fylligare och mindre "precis" än hur jag föredrar mina Muscadetter. Rekommenderar således några års vila för den som har ett lager.
Blodapelsin, bivax, halm, blötlagda (milda) örter och krusbär är vad jag hittar i denna rika komposition.
Mums!
Enligt Internet:
Marc grundade sitt vinhus 1893 och med just detta vin, ville han skapa det perfekta vinet att ackompanjera ostron. 1980 klöptes egendomen upp av de Ladoucette som bevarat detta märke och fortsätter följa samma vision för det.
Last edited:
Bastardo
Medlem
En lycklig man! Tack för erbjudandet, men det kan bli lite besvärligt att skicka flaskorna vidare här i landet … Eller rättare sagt, det kanske inte blir billigare i slutändan och just nu måste jag ligga lite lågt med vinköp och även musiken får jag vara ganska sparsam med, om det är bara möjligt.
Von Galtén
Medlem
Middag med farsan och trots rätt fina viner på förhand så vill det inte riktigt släppa loss. Svårt att veta om det beror på dåligt humör hos smaklökarna eller om vinerna helt enkelt inte riktigt är var de borde vara.
Camille Giroud Volnay 1er Cru Clos des Chenes 1999 : En producent vi drukcit många ggr då farsan köpte på sej rejäla mängder av årgångarna i slutet på 90-talet. Deras filosofi var att vinerna skulle kunna lagras i en mansålder, och det märks ikväll. Rätt bittra tanniner kvar och inte mycket till aromatik. Lite mer som en gammal dammig julpyntslåda. Kanske modern vinmakning inte är så dumt i alla fall.
Chateau Montrose 1991: Vinet som Travkungen bjöd mej på för några månader sen. Den gången fylldes hela köket av mogen Bordeaux och jag var helt såld. Köpte fyra flaskor på auktion på studs och har nu öppnat två. Första var korkskadad och denna flaskan fyller inga kök med väldoft men jag kan inte känna någon kork (det kan dock morsan, men jag tror hon har fel). Iaf, det är rejält stumt i doften och smaken känns betydligt mer tunn och åldrad än Travkungens flaska. Vi försöker lufta vinet men det har snarare motsatt effekt. Kan vara smygkork eller bara att mina flaskor inte haft ett så bra liv. Dock riktigt hög nivå och lagom källarskitiga ettiketter.
Champagnen var iaf bra.
Camille Giroud Volnay 1er Cru Clos des Chenes 1999 : En producent vi drukcit många ggr då farsan köpte på sej rejäla mängder av årgångarna i slutet på 90-talet. Deras filosofi var att vinerna skulle kunna lagras i en mansålder, och det märks ikväll. Rätt bittra tanniner kvar och inte mycket till aromatik. Lite mer som en gammal dammig julpyntslåda. Kanske modern vinmakning inte är så dumt i alla fall.
Chateau Montrose 1991: Vinet som Travkungen bjöd mej på för några månader sen. Den gången fylldes hela köket av mogen Bordeaux och jag var helt såld. Köpte fyra flaskor på auktion på studs och har nu öppnat två. Första var korkskadad och denna flaskan fyller inga kök med väldoft men jag kan inte känna någon kork (det kan dock morsan, men jag tror hon har fel). Iaf, det är rejält stumt i doften och smaken känns betydligt mer tunn och åldrad än Travkungens flaska. Vi försöker lufta vinet men det har snarare motsatt effekt. Kan vara smygkork eller bara att mina flaskor inte haft ett så bra liv. Dock riktigt hög nivå och lagom källarskitiga ettiketter.
Champagnen var iaf bra.
LeChat
Medlem
2016 Château Montus Madiran
Provade att grilla flapsteak ikväll. Smakade riktigt bra med vitlökssmör även om man kan känna av att den är mörningsmarinerad.
2016 Montus är i en fin fas med smaskig frukt, smaskiga fat och med en angenäm tanninstruktur. Men de behöver ofta 8- 10 år för att leverera.
KimHartman
Medlem
Sommarviner:
2015 Keller Bürgel Spätburgunder
Decanted 1 h prior to tasting. Strawberries, raspberries, blood orange, flowers, a hint of something green and spicy, and a very slight gameyness. There is some development, but the striking features are freshness and purity. Serve cool for maximal freshness or a little warmer for more weight. Good stuff, very pretty!
94 p
2014 Keller Abtserde GG
Decanted 2 h prior to tasting. Green apples, lemon, cucumber, stinging nettles, hot chili fruit, minerality. High acidity and a slight bitterness in the finish. This is good, but I am missing some energy and tension.
92 p
2015 Talenti Brunello
Decanted 3 h prior to tasting. Red and black currants, sour cherries, banana peel, earth, tobacco, cinnamon, chocolate. Relatively high acidity which is beneficial for this modern-leaning fruity and softer style. Good, but a bit anonymous. A wine that most people would be able to appreciate.
92 p
2015 Wittmann Morstein GG
Decanted 3 h prior to tasting. Pineapple, popsicle, mint. Absolutely stunning minerality – crushed stones and smoke. Rich, but not too fruity, great balance. Exceptional now, with many years of good drinking ahead.
94 p
2021 Giuseppe Rinaldi Barbera d'Alba
Decanted 3 h prior to tasting. Tart cherries, lingonberries, yoghurt, licorice, a touch of earth. High acidity, almost no tannins. Considering how straightforward it is, it is very complex. Very serious but not a big deal. When keeping the temperature down this is an excellent red for a hot day.
92 p
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Söndagslunch på Alte Liebe. Väl spenderad kvalitetstid.
2017 Schloss Vollrads Riesling 1211, 86p
En medelattraktiv torr riesling från det anrika tyska vinhuset Schloss Vollrads. Vinet bär namnet "1211" som en hyllning till året då godset först dokumenterades som vinproducent. Detta gör naturligtvis Schloss Vollrads till en av världens äldsta vinadresser med obruten historia.
Men detta vin? Inte särskilt spännande idag vid åtta års ålder. Svårt att säga om det är på väg uppför backen eller inte.
Doft och smak drar åt citrus, med en antydan till petroleum, men frukten känns ofokuserad och anonym, som om den är täckt av ett dammigt filter. Antingen är det överpolerat… eller så väntar det fortfarande på att släppa loss sin personlighet.
Och med den här prislappen?
Hahaha
Kanske finns där något för den mycket tålmodige i en avlägsen framtid. Jag hoppas innerligt att jag har fel, men jag tror inte att det här vinet är på väg mot någonting minnesvärt.
Valdes som ett glas vin till grisen.:
2019 Ferdinando Principiano Barolo del Comune di Serralunga d'Alba Nebbiolo, 83p
Inte mycket, men av allt. En sorts eko‑estetik i modern men oextraherad stil.
Barolo har länge stått som symbol för kraft, komplexitet och tidlös elegans. En vinstil som kräver och förtjänar tålamod. Men inte alla är villiga att vänta.
Den här flaskan representerar en modern stil som verkar designad för omedelbar tillgänglighet snarare än för långsam utveckling. Mjuk, polerad, nästan charmig, men utan ryggrad. Tanninerna är silkeslena, stjärnfrukt är den klart dominerande aromen, parad med en överdrivet parfymerad blommighet. Helheten känns... urvattnad. Som ett vin med fin manikyr men utan själ.
"ELEGANT", säger vissa. Ja, om man med elegant menar "väldigt lite av allting".
Och visst, jag förstår att många söker snabb drickbarhet för sina surt förvärvade slantar. Men den här typen av "Barolo Nouveau" riskerar att underminera hela arvet från Barolo. Vart tog de rustika, gåtfulla och långsamma barolovinerna vägen? De som fortfarande efter 20 år kan bete sig som ilskna bålgetingar...
En något slätstruken Rivesaltes med ansiktslös producent.
(Som tidigare not
1958 NSCR Rivesaltes, Ambré, 91p
Gott som phaen. Har lite mer sötma än syra och smaken känns mer som druvjos. Det enda ålderstigna i detta ekipage är den uttorkade korken. Gissar att detta buteljerades 80-90-tal. Men, kan inte enkelt avgöra producenten...
Tydligen är NSCR ett företag som jobbar med att förpacka saker och ting...
Har nästan bara druckit bättre Rivesaltes...
1996 Kereskedőház Tokaji Szamorodni Édes (Sweet), 81p
När man häller upp en Szamorodni från Ungerns statliga jätte Kereskedőház (numera Grand Tokaj), förväntar man sig åtminstone en viskning av sötma, en nostalgisk suck från botrytis och ekfatens viskningar från förr.
Men icket! För detta vin har tagit en annan väg.
Inte sött alls. Istället möts man av en hög syra och en nästan klosterlik asketism. Färgen är vackert bärnstensbrun, syran är furmintsk i all sin spetsiga precision. Smaken? Som att gnaga i sig färska fikon, och sen stirra ut i tomheten och vänta på nästa lager. Som aldrig kommer.
Det är som om vinet vill säga: "Jag är tyst."
Men ändå – det finns något vackert i denna åldrande asket. En torkad blomma i en bok man inte läst på tjugo år. Kanske, bara kanske, händer det något om den får stå till sig ett tag. Det finns alltid hopp.
Kereskedőház grundades som ett statsägt vinkooperativ under kommunisttiden. Det var länge det största och mest inflytelserika namnet i Tokaj, på gott och ont. Kanske mest på ont. Med tillgång till nästan alla Tokajs toppvingårdar producerade de tonvis med Szamorodni, Aszú och enklare bordsviner, vanligtvis mef kvantitet före kvalitet.
I början av 2000-talet strukturerades bolaget om och bytte namn till Grand Tokaj. De har sedan dess anställt ambitiösa vinmakare och försöker skapa bra vin.
Fick lära mig att det under 90-talet var en László Alkonyi som var Tokajs mest passionerade vinskribent och en av orsakerna till renässansen. Han inledde ett tyst uppror mot precis den typ av vin som denna flaska representerar.
Ironiskt nog bekräftar denna flaska behovet av det upproret. För, bra Tokajer är vackra mysterier.
Som sista vin serverades denna flaska blint. Som en liten bonus.
Jag gissade på ca 1990 Rivesaltes och kanske Rancio.
Gudomligt gott i min gom!
Hustrun nästan kväljdes... För där går inte Rancio hem...
1993 Domaine Vial Magnères Collioure Cuvèe Rancio Al Tragou, Banyuls, 96p
Dagens stjärnskott!
Färgen är både ungdomligt svartröd samt har en tydlig tegling.
Doften är övermåttans Rancio, med brittisk julkaka, torkade fikon, sviskon, russin och nötter. Har även inslag av hallonsylt, örter, kryddnejlika och julbak (dock ej saffran).
I munnen är det mycket fylligt men välkomponerat. Många lager har den och den är dessutom ett elegant kraftpaket med rondör och längd.
Förbaxnande gott!
Några av rätterna:
2017 Schloss Vollrads Riesling 1211, 86p
En medelattraktiv torr riesling från det anrika tyska vinhuset Schloss Vollrads. Vinet bär namnet "1211" som en hyllning till året då godset först dokumenterades som vinproducent. Detta gör naturligtvis Schloss Vollrads till en av världens äldsta vinadresser med obruten historia.
Men detta vin? Inte särskilt spännande idag vid åtta års ålder. Svårt att säga om det är på väg uppför backen eller inte.
Doft och smak drar åt citrus, med en antydan till petroleum, men frukten känns ofokuserad och anonym, som om den är täckt av ett dammigt filter. Antingen är det överpolerat… eller så väntar det fortfarande på att släppa loss sin personlighet.
Och med den här prislappen?
Hahaha
Kanske finns där något för den mycket tålmodige i en avlägsen framtid. Jag hoppas innerligt att jag har fel, men jag tror inte att det här vinet är på väg mot någonting minnesvärt.
Valdes som ett glas vin till grisen.:
2019 Ferdinando Principiano Barolo del Comune di Serralunga d'Alba Nebbiolo, 83p
Inte mycket, men av allt. En sorts eko‑estetik i modern men oextraherad stil.
Barolo har länge stått som symbol för kraft, komplexitet och tidlös elegans. En vinstil som kräver och förtjänar tålamod. Men inte alla är villiga att vänta.
Den här flaskan representerar en modern stil som verkar designad för omedelbar tillgänglighet snarare än för långsam utveckling. Mjuk, polerad, nästan charmig, men utan ryggrad. Tanninerna är silkeslena, stjärnfrukt är den klart dominerande aromen, parad med en överdrivet parfymerad blommighet. Helheten känns... urvattnad. Som ett vin med fin manikyr men utan själ.
"ELEGANT", säger vissa. Ja, om man med elegant menar "väldigt lite av allting".
Och visst, jag förstår att många söker snabb drickbarhet för sina surt förvärvade slantar. Men den här typen av "Barolo Nouveau" riskerar att underminera hela arvet från Barolo. Vart tog de rustika, gåtfulla och långsamma barolovinerna vägen? De som fortfarande efter 20 år kan bete sig som ilskna bålgetingar...
En något slätstruken Rivesaltes med ansiktslös producent.
(Som tidigare not
1958 NSCR Rivesaltes, Ambré, 91p
Gott som phaen. Har lite mer sötma än syra och smaken känns mer som druvjos. Det enda ålderstigna i detta ekipage är den uttorkade korken. Gissar att detta buteljerades 80-90-tal. Men, kan inte enkelt avgöra producenten...
Tydligen är NSCR ett företag som jobbar med att förpacka saker och ting...
Har nästan bara druckit bättre Rivesaltes...
1996 Kereskedőház Tokaji Szamorodni Édes (Sweet), 81p
När man häller upp en Szamorodni från Ungerns statliga jätte Kereskedőház (numera Grand Tokaj), förväntar man sig åtminstone en viskning av sötma, en nostalgisk suck från botrytis och ekfatens viskningar från förr.
Men icket! För detta vin har tagit en annan väg.
Inte sött alls. Istället möts man av en hög syra och en nästan klosterlik asketism. Färgen är vackert bärnstensbrun, syran är furmintsk i all sin spetsiga precision. Smaken? Som att gnaga i sig färska fikon, och sen stirra ut i tomheten och vänta på nästa lager. Som aldrig kommer.
Det är som om vinet vill säga: "Jag är tyst."
Men ändå – det finns något vackert i denna åldrande asket. En torkad blomma i en bok man inte läst på tjugo år. Kanske, bara kanske, händer det något om den får stå till sig ett tag. Det finns alltid hopp.
Kereskedőház grundades som ett statsägt vinkooperativ under kommunisttiden. Det var länge det största och mest inflytelserika namnet i Tokaj, på gott och ont. Kanske mest på ont. Med tillgång till nästan alla Tokajs toppvingårdar producerade de tonvis med Szamorodni, Aszú och enklare bordsviner, vanligtvis mef kvantitet före kvalitet.
I början av 2000-talet strukturerades bolaget om och bytte namn till Grand Tokaj. De har sedan dess anställt ambitiösa vinmakare och försöker skapa bra vin.
Fick lära mig att det under 90-talet var en László Alkonyi som var Tokajs mest passionerade vinskribent och en av orsakerna till renässansen. Han inledde ett tyst uppror mot precis den typ av vin som denna flaska representerar.
Ironiskt nog bekräftar denna flaska behovet av det upproret. För, bra Tokajer är vackra mysterier.
Som sista vin serverades denna flaska blint. Som en liten bonus.
Jag gissade på ca 1990 Rivesaltes och kanske Rancio.
Gudomligt gott i min gom!
Hustrun nästan kväljdes... För där går inte Rancio hem...
1993 Domaine Vial Magnères Collioure Cuvèe Rancio Al Tragou, Banyuls, 96p
Dagens stjärnskott!
Färgen är både ungdomligt svartröd samt har en tydlig tegling.
Doften är övermåttans Rancio, med brittisk julkaka, torkade fikon, sviskon, russin och nötter. Har även inslag av hallonsylt, örter, kryddnejlika och julbak (dock ej saffran).
I munnen är det mycket fylligt men välkomponerat. Många lager har den och den är dessutom ett elegant kraftpaket med rondör och längd.
Förbaxnande gott!
Några av rätterna:
Last edited:
Vingubben
Medlem
Jag fixar transporten utan kostnad och leveran och betalning sker först om tre månader. Hur många flaskor vill du ha?En lycklig man! Tack för erbjudandet, men det kan bli lite besvärligt att skicka flaskorna vidare här i landet … Eller rättare sagt, det kanske inte blir billigare i slutändan och just nu måste jag ligga lite lågt med vinköp och även musiken får jag vara ganska sparsam med, om det är bara möjligt.
Bastardo
Medlem
Tack för din generositet, Vingubben, men jag måste fundera på lite, då mitt smaksinne är inte helt optimalt just nu. Annars låter det som once in a life erbjudande, så klart. Och det beror naturligtvis på totalpriset, ganska ofta är det dyrare hos producenten än vad vi betalar på bolis. Sen dricker jag inte champagne så ofta, och jag har inga nära vinvänner som jag kan dricka det tillsammans - så, sammantaget lite för många osäkra alternativ enligt mitt tycke.
Så klart har jag vänner, men inte sådana som gillar vin på samma sätt som jag.
Går det bra att köpa mindre än sex flaskor, eller måste det vara helst halvdussin minst? Svara helst på PM.
P.S. Nästa gång kommer jag att kontakta dig via PM, så att inte precis alla kan se vad vi skriver här.
Last edited:
LeroyHilarious
Medlem
Lucien Le Moine Chambertin-Clos de Bèze Grand Cru 2008
Hemma från sommarstugan och sista helgen med 19-åringen innan inryck. Värt att knäcka en finare vinare med andra ord! Och vad passar väl bättre till än helgrillad majskyckling med tillbehör? 2008 var inte direkt ett toppår i Bourgogne, med sitt svala och blöta väder. Efter 2h dekantering var jag minst sagt nyfiken på hur vinet skulle komma fram.
Färgen har börjat dra lite åt tegelhållet, inte mycket men ändå tydligt. Även kanten mot glaset är lite lätt transparent. Som sig bör, alltså.
Fin, klassiskt kryddig doft med lite trä och mörkröd frukt som hänger kvar länge. Bra tryck, lovande! Ett litet uns alkohol kan kännas, de där små stickningarna i näsan du vet. Dock bara 13,5 %.
Smaken är elegant och silkig med mörka bär som bas. Bra syra, en del ek och rätt tydliga tanniner. Tyvärr är frukten åt det svagare hållet och matchar inte riktigt strukturen, balansen är inte på GC-nivå. Smaken ligger kvar en bra stund. Lite besviken, men antar att det är årgången som lyser igenom.
Andra dagen hade frukten tunnats ut något ytterligare. Mitt intryck (och gissning) är att vinet var på topp för fem år sedan då rukten redan börjat avta. En grand cru från Gevrey-Chambertin är i min värld åt det kraftigare hållet, men här kändes det mer som en premier cru från Volnay. 92 p.
Needless to say, vinet gick väldigt bra till maten!
Last edited:
Vingubben
Medlem
Jacquart är alltid billigare på plats och det går bra att köpa styckvis.
LeChat
Medlem
2012 Clos Fourtet Saint- Émilion
Ibland har jag tyckt att vissa vänstra stranden i årgång 2012 har varit lite tunna. På högra stranden har jag istället upplevt att vissa från St. Emilion känts en aning överextraherade och obalanserade.
Kvällens Clos Fourtet är däremot av annan kvalitet. Här bjuds man på lagom fatkaraktär och harmoni med bl.a. körsbär, plommon, rosor, läder, kaffe och choklad. Bra intensitet i frukten, lagom tanninstruktur och en frisk syra.
Riktigt bra bordeaux som utvecklat fina mognadstoner men behållt energin.
På tallriken blir det perfekt matchning med grillad lammytterfilé, vitlökssmör och potatis.
matage
Medlem
Värmen ställer helt klart till det men det ger ju också lite roliga insikter.
Heartland Wines Directors Cut Syrah 2022
Jag tycker allt som oftast att Glaetzers viner är lite för syltiga och extraherade för min brett-anpassade gom men i den här kontexten funkade dagens spontanare fint!
Kylde ner vinet till runt 12C med tanke på utomhustemperaturen och serverade till grillad T-benstek med dill/mojito-coleslaw och mojo rojo.
Trots att det var väl kylt så är vinet väldigt fruktigt och syltigt på nosen.
I munnen är det dock en annan historia. Återhållsamt med björnbär, peppar, en touch köttighet och kanderad anis i eftersmaken. Inte mycket tanniner att prata om men bra syra och svalkan håller allt i schack och gör att det funkar fint till det grillade.
Kallt rött är inte så dumt om det är rätt rött för ändamålet.
Heartland Wines Directors Cut Syrah 2022
Jag tycker allt som oftast att Glaetzers viner är lite för syltiga och extraherade för min brett-anpassade gom men i den här kontexten funkade dagens spontanare fint!
Kylde ner vinet till runt 12C med tanke på utomhustemperaturen och serverade till grillad T-benstek med dill/mojito-coleslaw och mojo rojo.
Trots att det var väl kylt så är vinet väldigt fruktigt och syltigt på nosen.
I munnen är det dock en annan historia. Återhållsamt med björnbär, peppar, en touch köttighet och kanderad anis i eftersmaken. Inte mycket tanniner att prata om men bra syra och svalkan håller allt i schack och gör att det funkar fint till det grillade.
Kallt rött är inte så dumt om det är rätt rött för ändamålet.
Guigal La Mouline 2011
Doft: Fikonkaka med kryddnejlikor och örter. Öppen och utmärkt
Attack: Wow! Fyllig och präglad av underbara toner av björnbär, garrigue och röda bär. Medelhög syra
Mellansmak: Toner av chark och ekfat märks tydligt. Även viol. Sammetslent i munnen och det är ingen tvekan om att det är riktigt bra kvalitet.
Eftersmak: Mycket bär, frukt och köttiga toner med ek. rätt lång
Jag diggar detta vinet skarpt och det är i en utmärkt fas. Visst kan man ge generösa 95 poäng med ett minus efteråt.
Doft: Fikonkaka med kryddnejlikor och örter. Öppen och utmärkt
Attack: Wow! Fyllig och präglad av underbara toner av björnbär, garrigue och röda bär. Medelhög syra
Mellansmak: Toner av chark och ekfat märks tydligt. Även viol. Sammetslent i munnen och det är ingen tvekan om att det är riktigt bra kvalitet.
Eftersmak: Mycket bär, frukt och köttiga toner med ek. rätt lång
Jag diggar detta vinet skarpt och det är i en utmärkt fas. Visst kan man ge generösa 95 poäng med ett minus efteråt.
Vingubben
Medlem
Någon gång kring 2016 så såldes detta vin ut snorbilligt, 69 kr om jag inte mins helt fel. Köpte på mig mängder, men ändå för lite. Dags att prova igen.