Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

Larseman

Medlem
2011 Loimer Pinot Noir
Jag har aldrig fattat grejen med PN. Jordgubbsaft, blaskiga, utspädda. Och jag vet att man måste upp i pris för att få en OK PN. Men,,, denna gav mig lite aha-upplevelse. Jordgubb, tuttifrutti. Bra med syra, men det upphävdes ändå av de röda bären. Sen tyckte jag att tonerna av ceder, blyerts gav vinet en dimesion till. Första PN som faktiskt gav ett intryck.
Vet inte om det är dagsform eller tillvänjning, men jag känner igen mig i din beskrivning. Drack alldeles nyss en enkel PN från NZ, 2010 Seifried Nelson, med bra syra, kryddighet och röda bär i form av jordgubbar och körsbär. Gav den utan att tveka 85p vilket kanske t.o.m. var i underkant (svårt att ge höga poäng när man vet priset...). Drack samma vin för nästan ett år sedan och tyckte då att det mest doftade och smakade jordgubbssaft, fick låga 78p den gången. Tror inte att vinet har utvecklats så mycket utan det är smakpreferenserna som har ändrats. Börjar verkligen gilla enklare PN skarpt, särskilt till mat som inte är så kraftfull i smakerna.
 

Elvis

Medlem
@Mesnil från forumet på besök och han hade med sig en perfekt lagrad Moët & Chandon 1964 på magnum för att fira sin frus 50-årsdag. En helt underbar champagne. Mycket kaffe och kola på doften och gräddig i munnen, fantastisk syra. Ett stort vin.

Vi ville ha något yngre som aperitif så det fick bli en pigg 25-åring: Grande Dame 1989. Rätt lik Grande Dame 1988 som jag drack på nyårsafton men lite fräschare och vassare.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Vet inte om det är dagsform eller tillvänjning, men jag känner igen mig i din beskrivning. Drack alldeles nyss en enkel PN från NZ, 2010 Seifried Nelson, med bra syra, kryddighet och röda bär i form av jordgubbar och körsbär. Gav den utan att tveka 85p vilket kanske t.o.m. var i underkant (svårt att ge höga poäng när man vet priset...). Drack samma vin för nästan ett år sedan och tyckte då att det mest doftade och smakade jordgubbssaft, fick låga 78p den gången. Tror inte att vinet har utvecklats så mycket utan det är smakpreferenserna som har ändrats. Börjar verkligen gilla enklare PN skarpt, särskilt till mat som inte är så kraftfull i smakerna.
Backhouse enklaste PN och Yellow Tails PN är viner som i min mun är supersmarriga. Men de där dyrare rackarna från Bourgogne är betydligt svårare att mjölka fram något ur. Men, man spar ju pengar genom att föredra annat :)
 
Trådskapare
A
@Mesnil från forumet på besök och han hade med sig en perfekt lagrad Moët & Chandon 1964 på magnum för att fira sin frus 50-årsdag. En helt underbar champagne. Mycket kaffe och kola på doften och gräddig i munnen, fantastisk syra. Ett stort vin.

Vi ville ha något yngre som aperitif så det fick bli en pigg 25-åring: Grande Dame 1989. Rätt lik Grande Dame 1988 som jag drack på nyårsafton men lite fräschare och vassare.

64 är en riktigt bra årgång. Inte druckit Moëts vanliga men väl Dom Perignon (på halvmagnum) och det var ett mycket bra vin så kul. Grattis till @Mesnils fru också

Intressant att GD 88 och 89 liknar varandra. På så många andra champagner slår verkligen 89an karaktär igenom.
 

MartinE

Medlem
@Mesnil från forumet på besök och han hade med sig en perfekt lagrad Moët & Chandon 1964 på magnum för att fira sin frus 50-årsdag. En helt underbar champagne. Mycket kaffe och kola på doften och gräddig i munnen, fantastisk syra. Ett stort vin.

Vi ville ha något yngre som aperitif så det fick bli en pigg 25-åring: Grande Dame 1989. Rätt lik Grande Dame 1988 som jag drack på nyårsafton men lite fräschare och vassare.
Ingen dålig 50-årspresent! Kul kombination med GD 1989!
 

SUPRA

Bäst
Fresnet-Juillet Spécial Club Premier Cru 1996, på Magnum.
Inköpt dec 2008 på SB.
Riktigt härlig "pop" i korken. Torr, frisk, rostat bröd, äpplen och citrus.
Har nog aldrig tidigare testat det här huset, men lite besviken då jag väntat såå länge ;) och det är en Special Club.
Den klarar säkerligen längre lagring, frågan är hur länge druvinnehållet orkar med? Massor med bubblor erbjöd den i vilket fall.
Kanske 84-85/100 på skalan? Har för mig RJ gav den 89 i potential.
 

Skumpagne

Husmor/Älskare/Lagrare/Pappa
Fresnet-Juillet Spécial Club Premier Cru 1996, på Magnum.
Inköpt dec 2008 på SB.
Riktigt härlig "pop" i korken. Torr, frisk, rostat bröd, äpplen och citrus.
Har nog aldrig tidigare testat det här huset, men lite besviken då jag väntat såå länge ;) och det är en Special Club.
Den klarar säkerligen längre lagring, frågan är hur länge druvinnehållet orkar med? Massor med bubblor erbjöd den i vilket fall.
Kanske 84-85/100 på skalan? Har för mig RJ gav den 89 i potential.
Drack en sån för ca 2-3 år sedan. Kommer ihåg att jag gillade den skarpt. Välbalanserad och frisk.
 

chambertin

Medlem
Blev (till slut) två helt ok Bdx i helgen som var.
20140112.jpg.jpg

Dekanterade först en 1999, Ch Monbousquet men då den visade sig ha en svag TCA-ton så fick reserven rycka in i form av
1989, Ch Ducru-Beaucaillou.
Hade inga större förhoppningar på Ducrun eftersom jag provat ett antal andra 80-talare från dem (-83, -85, -86 som jag kommer ihåg) och ingen har någonsin övertygat speciellt men det här var annorlunda i positiv bemärkelse.
Den var förstås först väldigt sluten och lite för kall men efter en 45 minuter så började den öppna upp riktigt fint.
Vinet hade en lätt mognad både i färg och doft men inget som andades att jag för sent ute eller så.
Näsan blev så småningom ganska intensiv men i början är det mer sparsamt med uttryck, lite korinter, ceder och en touch lakrits finns där ihop med plommon som utvecklas mer och mer under kvällen. Som vanligt så blev den bäst efter 2-3 timmar men då hade man ju tyvärr bara slattar kvar men ack så härliga att dofta på i alla fall. Plommonen, korinterna och ceder tar över ju mer luft och tid den får. Ett underbart vin på näsan blev det i alla fall.
I munnen är den mjuk och följsam i syrorna men fortfarande med riktigt bra bett i tanninerna. Längden är väldigt bra och vinet har en fin rund ton och bra kropp utan några skavanker alls.

Under tiden vi äter och dricker av Ducrun så händer det fina att Ch Monbousquet visar tecken på att TCA:n gick att vädra ut vilket gör alla vid bordet glada (St.Emilion var beställt och utlovat den här kvällen). Nu möter en stor eterisk (kamfer, eukalyptus) och lite parfymerad doft med korinter, blommor (rosor/hyacinter ?), kryddpeppar/stjäranis ihop med en diskret ek/vaniljton. Av 18 månaders 100% ny ek-regim märks inte mycket alls på doften utan det är välintegrerat så här drygt 14 år efter skörden. Allt är en storlek större på det här vinet jfrt med Ducrun men det är samtidigt inte alls i samma harmoni utan det är kraften och intensiteten i frukten som dominerar.

I smaken så är intrycket åt krafthållet även det men man hittar en fin flora av smaker och kryddburken blommar ut i eftersmaken när vinet får lite högre temperatur.
Syror och tanniner finns det gott om dessutom men kanske har eken satt lite mer spår här vilket gör tanninerna lite för grova och kantiga för min del i nuläget. Känns ändå som att den här typen av lite större och mer koncentrarde/extraherade viner inte kommer att utvecklas lita harmonskt som de bästa 80- och tidiga 90-talarna. Å andra sidan så besitter dom en drickvänlighet i unga år som den äldre skolan inte alltid lyckades frambringa så det känns ändå bra att de olika stilarna finns att tillgå.

Sparade lite Monbousquet till dagen efter och det var hur vitalt som helst även då men med lite lägre intensitet.

Två riktigt goda viner hur som helst men det känns tydligt att de kommer från olika vinmakartraditioner och är influerade av sin tids trender.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Blev (till slut) två helt ok Bdx i helgen som var.
Visa bifogad bild 465
Dekanterade först en 1999, Ch Monbousquet men då den visade sig ha en svag TCA-ton så fick reserven rycka in i form av
1989, Ch Ducru-Beaucaillou.
Hade inga större förhoppningar på Ducrun eftersom jag provat ett antal andra 80-talare från dem (-83, -85, -86 som jag kommer ihåg) och ingen har någonsin övertygat speciellt men det här var annorlunda i positiv bemärkelse.
Den var förstås först väldigt sluten och lite för kall men efter en 45 minuter så började den öppna upp riktigt fint.
Vinet hade en lätt mognad både i färg och doft men inget som andades att jag för sent ute eller så.
Näsan blev så småningom ganska intensiv men i början är det mer sparsamt med uttryck, lite korinter, ceder och en touch lakrits finns där ihop med plommon som utvecklas mer och mer under kvällen. Som vanligt så blev den bäst efter 2-3 timmar men då hade man ju tyvärr bara slattar kvar men ack så härliga att dofta på i alla fall. Plommonen, korinterna och ceder tar över ju mer luft och tid den får. Ett underbart vin på näsan blev det i alla fall.
I munnen är den mjuk och följsam i syrorna men fortfarande med riktigt bra bett i tanninerna. Längden är väldigt bra och vinet har en fin rund ton och bra kropp utan några skavanker alls.

Under tiden vi äter och dricker av Ducrun så händer det fina att Ch Monbousquet visar tecken på att TCA:n gick att vädra ut vilket gör alla vid bordet glada (St.Emilion var beställt och utlovat den här kvällen). Nu möter en stor eterisk (kamfer, eukalyptus) och lite parfymerad doft med korinter, blommor (rosor/hyacinter ?), kryddpeppar/stjäranis ihop med en diskret ek/vaniljton. Av 18 månaders 100% ny ek-regim märks inte mycket alls på doften utan det är välintegrerat så här drygt 14 år efter skörden. Allt är en storlek större på det här vinet jfrt med Ducrun men det är samtidigt inte alls i samma harmoni utan det är kraften och intensiteten i frukten som dominerar.

I smaken så är intrycket åt krafthållet även det men man hittar en fin flora av smaker och kryddburken blommar ut i eftersmaken när vinet får lite högre temperatur.
Syror och tanniner finns det gott om dessutom men kanske har eken satt lite mer spår här vilket gör tanninerna lite för grova och kantiga för min del i nuläget. Känns ändå som att den här typen av lite större och mer koncentrarde/extraherade viner inte kommer att utvecklas lita harmonskt som de bästa 80- och tidiga 90-talarna. Å andra sidan så besitter dom en drickvänlighet i unga år som den äldre skolan inte alltid lyckades frambringa så det känns ändå bra att de olika stilarna finns att tillgå.

Sparade lite Monbousquet till dagen efter och det var hur vitalt som helst även då men med lite lägre intensitet.

Två riktigt goda viner hur som helst men det känns tydligt att de kommer från olika vinmakartraditioner och är influerade av sin tids trender.

Så j***a gött ni hade det!
...och så finns det de som hävdar att den förändrade redox-potentialen i ett luftat vin inte skulle spela ngn roll...
Tycker absolut att du skall copy-pastea dina noter in i CellarTracker. De är ju bara så väldigt bra!
Fö avnjöt vi alldeles nyss en '82:a av DB:n som var lika galet underbar som alla de andra vinerna vi hade plockat fram till den kvällen. (Smaknot här.)
 

MD

Medlem
Jag med!
Det är dock först de senaste åren som jag på allvar fått upp ögonen för nebbiolo så det jag har är i allmänhet ganska ungt men med lite framförhållning går det mesta att fixa

Vad som klassas som ung nebbiolo är nog lite av en smaksak... jag har inget emot att dricka vissa av dom ganska tidigt.

Men jag är gärna med också om datum inte krockar med annat i kalendern.
 

chambertin

Medlem
Så j***a gött ni hade det!
...och så finns det de som hävdar att den förändrade redox-potentialen i ett luftat vin inte skulle spela ngn roll...
Tycker absolut att du skall copy-pastea dina noter in i CellarTracker. De är ju bara så väldigt bra!
Fö avnjöt vi alldeles nyss en '82:a av DB:n som var lika galet underbar som alla de andra vinerna vi hade plockat fram till den kvällen. (Smaknot här.)
Tack för de snälla kommentarerna !
Har njutit ofta själv av dina recensioner från Japans restaurangvärld. Känns nästan som att man är där själv ibland.
Din delen av världen är en komplett svart fläck på matkartan för egen del (förutom det man stöter på här hemma i form av sushi/sashimi då förstås).

Det där med anteckningar går verkligen i vågor och man hade önskat att inspirationen fanns där lite oftare bara.
 

Gurto

Medlem
Domaine Singla la Crinyane, Roussillon 2009 (lågtempad vildsvinskarré med rostade rotfrukter och dillbearnaise) Doftar mörka bär; körsbär och blåbär, svarta oliver, viol, sötlakrits, örter, svartpeppar, mörk mineralitet (skiffer), diskreta chokladiga fat i bakgrunden. Inledningsvis fanns där en doft av oxiderade röda äpplen men den försvann efter bara 5 min. I munnen är det mörkfruktigt, kraftigt, lite eldigt, kryddigt, mörk stenig mineralitet och rätt ordentligt med tanniner.

Ett litet neddyk i det så kallade naturvinsträsket. Inte så pjåkigt. Blev lite orolig över de oxiderade äpplena men se försvann som tur var rätt fort (är inte det lite märkligt? Borde inte oxidation bli tydligare med mer luft?) Vinet består av 100% Carignan och påminner också mest om Priorat med Carinena. Lite fläskig stil för mig men onekligen ett välgjort vin som funkar till maten.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Lördag är en dag av stor lycka :D
Inhandlade igår en flaska tempranillo, närmare bestämt en 1994 Raices Gran Reserva VI Generación från Valdepenas för hårresande 107 SEK. Öppnade den för några timmar sedan för att preparera den perfekt inför kvällens sena middag på La Verdura (Yokohama). Och vilket jädrans fyndvin! Ramlade nästan baklänges av doften och vägrar berätta vad smaken fick mig att göra... Skall se hur många lådor jag kan få tag i på måndag. Det blir helt klart taxi hem från butiken.
Jag kommer alltså tumma en liten gnutta på köpstoppet.
Men, det vore ju skamligt att inte...:rolleyes:
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
(svårt att ge höga poäng när man vet priset...)

Jag förstår dig @Larseman.
Det är en av anledningarna till att blint är bäst. Pris är ju dessutom aldrig en kvalitetsaspekt, mest bara predisponerande och intimiderande. Bestämde mig själv för ett antal år sedan att jag var leds på att gå runt på vinprovningar och bräka ur mig politiskt korrekta uppfattningar om det som fanns i glaset framför mig, och vara mycket försiktig med vad jag sa om sådant jag inte visste vad det var - innan jag visste VAD det var. Det är ju vansinnigt enkelt att säga "typiskt Pichon Barons typiskt maffiga typiska elegans" då man har flaskan framför sig.

Numer, så är jag så objektiv jag bara kan utifrån MIN smak och har stått upp för det i alla situationer sedan dess. Någon enstaka gång med resultatet att andra blivit upprörda över mina hädelser. Men, jag gillar ju det jag gillar och förbehåller mig rätten att tycka om det mina synapser de facto signalerar att jag tycker om, att förändra min uppfattning/smak över tiden, att samma vin kan ha helt olika ansikten i två olika buteljer, att en trött Stefan tycker helt olika jmf med en utvilad Stefan och att vi alla verkar ha olika preferenser.

Tycker det är helt fantastiskt att vara fri från alla onödiga "måsten". Har därigenom fått äran stifta bekantskap med fantastiska viner till struntsummor blandat med de mer klassiska underverken. Druvan Gaglioppo gjorde för 2 år sedan stor och oväntad succé i min värld och vi har hittat många spännande viner då vi tex shoppat efter fulaste etiketten...

Att vara på blindprovning och gissa rätt är skitbra. Att gissa fel är också skitbra. Men bäst ändå är att vara på blindprovningen :cool:
 
Trådskapare
A
En något försenad anteckning. Var på en välfrekventerad vinbar vid Slussen i Stockholm och passade på att dricka några trevliga viner.
Lördag är en dag av stor lycka :D
Inhandlade igår en flaska tempranillo, närmare bestämt en 1994 Raices Gran Reserva VI Generación från Valdepenas för hårresande 107 SEK. Öppnade den för några timmar sedan för att preparera den perfekt inför kvällens sena middag på La Verdura (Yokohama). Och vilket jädrans fyndvin! Ramlade nästan baklänges av doften och vägrar berätta vad smaken fick mig att göra... Skall se hur många lådor jag kan få tag i på måndag. Det blir helt klart taxi hem från butiken.
Jag kommer alltså tumma en liten gnutta på köpstoppet.
Men, det vore ju skamligt att inte...:rolleyes:

Är det någon affär som legat på ett lager eller? Priset verkar vara väldigt lågt, oavsett vilket vin vi pratar om.
 
Toppen