Elvis
Medlem
Då är svärföräldrarna och hälsar på här i LA så det skulle passa mycket bra.
Tyvärr, jag kommer till Stockholm först helgen efter.
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Då är svärföräldrarna och hälsar på här i LA så det skulle passa mycket bra.
Tyvärr, jag kommer till Stockholm först helgen efter.
Jag är osäker på om det är exakt det vinet jag testat, de är samma producent och årgång men gör han verkligen madeira med så många olika druvor eller är det bara vissa årgångar ?Den var tappad i år om jag förstått det rätt. Intensiv, komplex, hög syra, lång finish. Verkligen bra
Larseman
Medlem
Har ännu inte hunnit prova 2012 men 2011 var absolut Nebbiolo-parfymerad på ett typiskt sätt med målarfärg, hallon och tjärpastiller. Spännande med skillnaden, undrar om det avspeglar sig i Barolo-viner också. Jancis Robinson säger om 2011 att "A warm season has created Nebbiolo with refined tannins and powerful perfume". Får se när de första Barolo 2011 kommer nästa år hur de uppför sig. Jag tror att 2011 blir minst lika bra som 2010
Återstår sedan att se hur 2012 blir...
Mattias Schyberg
Administratör
Kanske så var det min dagsform som spökade också? Jag plockade den trots allt som en Nebbiolo, så någon form av typicitet fanns nog där.Har ännu inte hunnit prova 2012 men 2011 var absolut Nebbiolo-parfymerad på ett typiskt sätt med målarfärg, hallon och tjärpastiller. Spännande med skillnaden, undrar om det avspeglar sig i Barolo-viner också. Jancis Robinson säger om 2011 att "A warm season has created Nebbiolo with refined tannins and powerful perfume". Får se när de första Barolo 2011 kommer nästa år hur de uppför sig. Jag tror att 2011 blir minst lika bra som 2010
mad dog mikey
Medlem
Om du skulle jämfört med en Au Bon i samma prisklass skulle du fått en garanterat bättre upplevelse. Den här är grymt fin; http://www.systembolaget.se/99471Blev två Pinoter i helgen efter tips från forumet. (Stort tack för det!)
Sta. Rita Hills (72772) och Au Bon Climat (79975)
Sta Rita Hills var ett verkligen ett trevligt vin som fick mig undra varför jag inte dricker mer Pinot från Amerikat. Härlig frukt, fin längd och utmärkta tanniner. Så jäkla gott att jag ångrade att jag slösade en skwätt till såsen och en större skwätt till frun. Detta kommer jag köpa mer av, och jag känner mig nästan lite nyfrälst. Halleluleja!
Dracks till en lågtempad tackafié med ungsrostad potatis och attackreducerad rödvinsgojja. -Satt som en keps.
Au Bon Climaten var dock inte alls min påse, tråkig längd och lite mer syltig i stilen, helt klart värt att lägga en extra hunka för att få en Sta Rita istället.
Mattias Schyberg
Administratör
Ensam hemma ikväll och vad gör då en gentil man i sina bästa år? Nä, inte riktigt det ni tänker på, man korkar såklart upp ett stöddigt rödvin.
Årgång 2007 och södra Rhône brukar innebära fruktiga kraftpaket, så ett sådant fick det bli!
2007 E. Guigal Chateauneuf-du-Pape
Visst finns det frukt. Ganska mustig sådan, men någon bomb är det inte. Mörka plommon, svarta vinbär och björnbär dominerar. Glädjande nog så finns där också en skön stallighet som jag misstänker är brett. Hittar även en hel del rått kött, chokladiga fat och kryddor som drar åt kryddpeppar och lagerblad, kanske även lite soja, tobak och lavendel. Fin komplexitet således.
I munnen så finns det helt klart kraft och eldighet, precis som jag hade hoppats. Trots detta så känns det ändå Inte överdådigt. Bra tannin och syra, men möjligen är balansen lite baktung.
Jag är mer än nöjd med mitt köp. Klockrent fredagsvin som sitter som ett smäck. Blint så hade jag garanterat gissat på att det var en Bandol av bra slag (vilket är ett bra omdöme). Plockar gärna upp ett par flaskor till av detta, dessutom känns det helt rätt prissatt. 91p
Årgång 2007 och södra Rhône brukar innebära fruktiga kraftpaket, så ett sådant fick det bli!
2007 E. Guigal Chateauneuf-du-Pape
Visst finns det frukt. Ganska mustig sådan, men någon bomb är det inte. Mörka plommon, svarta vinbär och björnbär dominerar. Glädjande nog så finns där också en skön stallighet som jag misstänker är brett. Hittar även en hel del rått kött, chokladiga fat och kryddor som drar åt kryddpeppar och lagerblad, kanske även lite soja, tobak och lavendel. Fin komplexitet således.
I munnen så finns det helt klart kraft och eldighet, precis som jag hade hoppats. Trots detta så känns det ändå Inte överdådigt. Bra tannin och syra, men möjligen är balansen lite baktung.
Jag är mer än nöjd med mitt köp. Klockrent fredagsvin som sitter som ett smäck. Blint så hade jag garanterat gissat på att det var en Bandol av bra slag (vilket är ett bra omdöme). Plockar gärna upp ett par flaskor till av detta, dessutom känns det helt rätt prissatt. 91p
vintomas
Numera lågaktiv bloggare
Är inte förvånad över dina intryck - de stämmer rätt bra överens med hur det här vinet brukar vara, även i andra årgångar. Guigals Châteauneuf-du-Pape brukar alltid ligga på den strama sidan bland châteauneufer och definitivt inte vara någon alkoholbomb. Guigals nordrhônare karaktäriseras ju av rätt mycket fruktmognad och "generös" karaktär jämfört med genomsnittsstilen i norr, så många brukar bli förvånade över att châteaneufen inte alls är så bombastisk jämfört med många andra viner från trakten.
2008 E. Guigal Hermitage
Första doften är klart intressant med skön kryddighet, menthol och rosor. Efter en timmes dekantering har doften utvecklats ytterligare. Smaken är elegant förenat med bra längd och kryddigt. Detta har mycket av det jag letar efter i ett vin och det försvinner i stora klunkar. Hade relativt stora förväntningar när vinet införskaffades men recensionerna på nätet har varit sådär. Svårt att förstå de svaga betygen utifrån vad min flaska levererade. Beställde tre flaskor direkt och hoppas det kan utvecklas fint de närmsta åren. När kan ett vin som detta tänkas vara på sin topp?
Första doften är klart intressant med skön kryddighet, menthol och rosor. Efter en timmes dekantering har doften utvecklats ytterligare. Smaken är elegant förenat med bra längd och kryddigt. Detta har mycket av det jag letar efter i ett vin och det försvinner i stora klunkar. Hade relativt stora förväntningar när vinet införskaffades men recensionerna på nätet har varit sådär. Svårt att förstå de svaga betygen utifrån vad min flaska levererade. Beställde tre flaskor direkt och hoppas det kan utvecklas fint de närmsta åren. När kan ett vin som detta tänkas vara på sin topp?
chambertin
Medlem
Är ledsen att erkänna att jag en av belackarna av Guigals röda viner utanför Côte Rôtie. Tycker ofta att dom är tunna, överekade och inte så sällan atypiska. Samtidigt är jag väldigt förtjust i deras vanliga Côte Rótie Brune et Blonde så för mig är det väldigt vanskligt att ge huset ngt generellt betyg.
2008 som du provat är minst sagt en svår årgång i Rhóne men jag har inte provat just detta vinet men väl en del andra från 2008 och jag minns dem som trevliga på näsan men med tydlig avsaknad av stoppning.
Gillar du vinet nu så är det nog läge att dricka det under de närmaste 1-2 åren skulle jag tro.
Till Guigals försvar får väl sägas att dom utanför trofé-vinerna har en sympatisk prissättning.
vintomas
Numera lågaktiv bloggare
Som @chambertin säger räknas 2008 som en svag årgång i Rhône, så många har nog provat med ett kritiskt sinne. Står det dessutom Hermitage på etiketten finns det nog de som kan dissa det om det inte finns lika generös frukt som vanligt och om tanninerna inte är lite mer polerade än i andra nordrhônare, även om de skulle gilla exakt samma vin med St-Joseph eller Cornas på etiketten.
Kan dock säga att Guigals Château d'Ampuis 2008 levererade klart över förväntan när jag provade det, från det vinet gick det heller inte att märka att det var en "dålig årgång". Har för mig att Guigal brukar minska volymerna rätt rejält i svagare årgångar, d.v.s. de är väldigt selektiva då. Jag har faktiskt inte sett så många Guigal-2008or, utan många viner hoppade från 2007 till 2009.Som en generell regel brukar man säga att Syrah-viner är slutna vid ca 4-8 års ålder (d.v.s. ungefär nu...), men Guigals långa fatbehandling verkar möjligen förskjuta "tunneln" till lite senare ålder och göra den mindre utpräglad. Funkar tumregeln borde det vara mer moget sådär 2016-2017. En bra nordrhônare ska man sedan kunna spara till 15-20 års ålder utan problem, om man gillar den mogna stilen. Risken är dock alltid att lite svagare årgångar har mindre generös frukt än annars och "torkar ut" med lagring, d.v.s. att de tappar frukten snabbare än tanninerna filas ner. Så jag skulle inte våga rekommendera lagring till 10+ års ålder (bortanför 2018) utan att ha provat vinet och utan att veta om du gillar mogna röda viner.
gece
Man vänjer sig.
Syre är ju viktigt, så vi firade oxidationens dag hemma hos mig, tillsammans med skagenröra, rökt lax och äpple.
Som fördrink till matlagningen (när vi sköljde äpplena och öppnade skagenburken) blev det lite sherry, Williams & Humbert Palo Cortado 20 yrs "Dos Cortados", en härlig blandning av nyknäckta mandlar, citronzest, champinjon och allsköns kryddor. Som sig bör för stilen är den otroligt smakrik men utan att lämna munnen bedövad, och med en ganska frisk känsla. Tror dessutom att detta var den sherry som övertygade sambon om att sherry är en viktig och ädel dryck, något jag själv insåg redan i tidiga tonåren när min salig mormor bjöd mig på detta spanska guld. Bra start på kvällen!
Nästa akt:
Avslutning i samma spår blir 1983 Toro Albalá "Don PX" Gran Reserva, en ovanligt fräsch PX. Visst, något trögflytande och söt och mastig som en sirapslimpa, men de dominerande tonerna är grönt örtiga med färskt gräs och mynta i framsätet, och lite subtilt i baksätet sitter de karakteristiska russinen tillsammans med lite katrinplommon. Färgen är så mörkt brun att jag inte fattade att flaskan var genomskinlig.
Som fördrink till matlagningen (när vi sköljde äpplena och öppnade skagenburken) blev det lite sherry, Williams & Humbert Palo Cortado 20 yrs "Dos Cortados", en härlig blandning av nyknäckta mandlar, citronzest, champinjon och allsköns kryddor. Som sig bör för stilen är den otroligt smakrik men utan att lämna munnen bedövad, och med en ganska frisk känsla. Tror dessutom att detta var den sherry som övertygade sambon om att sherry är en viktig och ädel dryck, något jag själv insåg redan i tidiga tonåren när min salig mormor bjöd mig på detta spanska guld. Bra start på kvällen!
Nästa akt:
Ja, vad kan man säga? Bra jobbat, Domaine Rolet. 70/30 Chardonnay/Savagnin, lagrad tre år på små fat. Första glaset har inte så mycket av den tunga oxiderade jurastilen, snarare en svårbeskrivlig komplex doft som får mig att tänka på taktfullt ekad, lätt oxidativ champagne utan bubblor. Med luft drar dock vinet iväg åt samma håll som palo cortadon, med svamp och nötter, och utvecklar en tydlig sälta och lite syrlig grönäpplighet.2008 Arbois Expression du Terroir (nr 5399): slänger fram p-ordet vid FWs fötter och kutar
Avslutning i samma spår blir 1983 Toro Albalá "Don PX" Gran Reserva, en ovanligt fräsch PX. Visst, något trögflytande och söt och mastig som en sirapslimpa, men de dominerande tonerna är grönt örtiga med färskt gräs och mynta i framsätet, och lite subtilt i baksätet sitter de karakteristiska russinen tillsammans med lite katrinplommon. Färgen är så mörkt brun att jag inte fattade att flaskan var genomskinlig.
Då är det med andra ord läge att prova Brune et Blonde och jämföra med Hermitagen. Min erfarenhet av Hermitage, Côte Rótie och Guigals viner är väldigt ringa vilket gör att jag har få referenser såhär långt. Skall bli intressant att öka på erfarenheten och referensobjekten.
Tack för informationen vintomas! Vilken kunskapskälla forumet är för oss som är relativt tidigt i vårt vinintresse. Av de tre jag nu köpt blir det till att dricka en det närmsta året, nästa runt 2017 och den sista 2020+.vinformationent: 74877 skrev:Som @chambertin säger räknas 2008 som en svag årgång i Rhône, så många har nog provat med ett kritiskt sinne. Står det dessutom Hermitage på etiketten finns det nog de som kan dissa det om det inte finns lika generös frukt som vanligt och om tanninerna inte är lite mer polerade än i andra nordrhônare, även om de skulle gilla exakt samma vin med St-Joseph eller Cornas på etiketten.
Som en generell regel brukar man säga att Syrah-viner är slutna vid ca 4-8 års ålder (d.v.s. ungefär nu...), men Guigals långa fatbehandling verkar möjligen förskjuta "tunneln" till lite senare ålder och göra den mindre utpräglad. Funkar tumregeln borde det vara mer moget sådär 2016-2017. En bra nordrhônare ska man sedan kunna spara till 15-20 års ålder utan problem, om man gillar den mogna stilen. Risken är dock alltid att lite svagare årgångar har mindre generös frukt än annars och "torkar ut" med lagring, d.v.s. att de tappar frukten snabbare än tanninerna filas ner. Så jag skulle inte våga rekommendera lagring till 10+ års ålder (bortanför 2018) utan att ha provat vinet och utan att veta om du gillar mogna röda viner.
Magnus L
urydhtfilgukj
Har bara provat Guigals Hermitage 2008 en gång, och tyckte den var helt strålande. Kanske inte lika fläskig som 2009, men rejält kryddig och med lite gröna inslag (kanske på grund av den lite svagare årgången). Har dock hört att det märkligt nog skall vara rätt stor flaskvariation, en bekant öppnade ett tiotal med flaskor och endast en av dom lär ha vart något att ha.Som @chambertin säger räknas 2008 som en svag årgång i Rhône, så många har nog provat med ett kritiskt sinne. Står det dessutom Hermitage på etiketten finns det nog de som kan dissa det om det inte finns lika generös frukt som vanligt och om tanninerna inte är lite mer polerade än i andra nordrhônare, även om de skulle gilla exakt samma vin med St-Joseph eller Cornas på etiketten.
Som en generell regel brukar man säga att Syrah-viner är slutna vid ca 4-8 års ålder (d.v.s. ungefär nu...), men Guigals långa fatbehandling verkar möjligen förskjuta "tunneln" till lite senare ålder och göra den mindre utpräglad. Funkar tumregeln borde det vara mer moget sådär 2016-2017. En bra nordrhônare ska man sedan kunna spara till 15-20 års ålder utan problem, om man gillar den mogna stilen. Risken är dock alltid att lite svagare årgångar har mindre generös frukt än annars och "torkar ut" med lagring, d.v.s. att de tappar frukten snabbare än tanninerna filas ner. Så jag skulle inte våga rekommendera lagring till 10+ års ålder (bortanför 2018) utan att ha provat vinet och utan att veta om du gillar mogna röda viner.
Själv tycker jag ofta att hans Hermitager är roligare unga än hans Brune et Blonde som jag druckit en del äldre av som varit strålande men som känns lite knutna i unga år.
Gott är det hursomhelst!
vintomas
Numera lågaktiv bloggare
Jättemärkligt i så fall, eftersom Guigal har en mycket modern anläggning, i likhet med alla stora producenter med bra rykte. Flaskvariation på unga viner är ju något man mer förknippar med gammaldags småodlargubbar i dammiga/mögliga källare, och naturvinsproducenter.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Idag: shonenkai, att fira av året som varit.
Idag: shouchu, shoukoshu, nihonshu, sawaa och iroironahai. Inget vin, men det löser vi förhoppningsvis på ett bra sätt till morgondagens lunch: 2004 Margaux.
Andra har druckit underbara juweler. Mums!
Idag: shouchu, shoukoshu, nihonshu, sawaa och iroironahai. Inget vin, men det löser vi förhoppningsvis på ett bra sätt till morgondagens lunch: 2004 Margaux.
Andra har druckit underbara juweler. Mums!
Magnus L
urydhtfilgukj
Över alla förväntningar, och en riktigt trevlig upplevelse. Grekisk Xinomavro från Kir-Yianni. Ramnista 2010.
Något utvecklad doft av sura kärsbär, lingon, lite stall, lite fat och en hel del jordighet. Strama, trevliga tanniner uppbackade av en bra intensitet, frukt och syra. Alla var rörande överens (blint) om att vinet befann sig i 150-200krs klassen. Så för 99kr vill jag gärna utbrista, prisvärt!