finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi
- Thread starter Jimmy Forsman
- Startdatum
SV: Idag dricker vi
Personligen blev jag lite besviken när jag provade 2007 Canon La Gaffeliere. Dock gav jag den inte ordentligt med tid så ta det med en nypa salt. De hade med sig den på primeurprovningen för 2011-orna och jag provade bara ett glas. Tyckte den var väl kort och tam, även i ljuset av årgången. Möjligt att jag hade upplevt den annorlunda om jag hade haft en hel flaska som jag kunde lufta ordentligt etc.
Skulle dock lägga en rekommendation på 2008 Beauregard från Pomerol som en riktigt god och drickbar högra stranden Bordeaux som dock kommer vara ännu bättre om några år. Den är också prissänkt och ligger nu på under 300:-. Nån annan som provat den?
kayaker skrev:
Personligen blev jag lite besviken när jag provade 2007 Canon La Gaffeliere. Dock gav jag den inte ordentligt med tid så ta det med en nypa salt. De hade med sig den på primeurprovningen för 2011-orna och jag provade bara ett glas. Tyckte den var väl kort och tam, även i ljuset av årgången. Möjligt att jag hade upplevt den annorlunda om jag hade haft en hel flaska som jag kunde lufta ordentligt etc.
Skulle dock lägga en rekommendation på 2008 Beauregard från Pomerol som en riktigt god och drickbar högra stranden Bordeaux som dock kommer vara ännu bättre om några år. Den är också prissänkt och ligger nu på under 300:-. Nån annan som provat den?
SV: Idag dricker vi
Vilmart Grand Cellier d'Or 2002
Stor bred oxidativ stil, en producent som man har svårt för att inte bli imponerad av.
Alltid lika bra med bakade äpplen, autolytisk, lång bred stil med massvis av smöriga fat.
Årgångens Granny smith-drivna-syra är här.
Testade också 2004an nyligen. En sak som slår mig är att Vilmarts viner alltid är så öppna och tillgängliga väldigt snabbt efter Degg, vilket får mig att fundera om hans viner går igenom malolaktiskjäsning med tanke på att de är så bra som unga?
Domaine Grosbois Clos du Noyer 2010
Drog korken, direkt benhård.
Åkte genast ned i karaff. Återkommer efter en stund för att mötas
av en relativt stor, koncentrerad doft av grönbanan, smultron, svarta vinbär, grön paprika och massvis med krossad sten. Vinet är somsagt först ganska hårt. Men är riktigt spännande, då det händer saker under hela kvällen. Sista klunkarna är heltklart bäst, med nästan komplext frukt-spektra av skogsbär, lena tanniner, massvis med mineral som läskar gommen på ett väldigt annorlunda sätt som är så långt ifrån typisk Chinon jag någonsin testat. Jag ska också erkänna att Cab-Franc är en av få druvor jag alltid haft väldigt svårt för. Men dethär är en lite egen stil, väldigt personligt med stor lagringspotential, riktigt bra!
Vilmart Grand Cellier d'Or 2002
Stor bred oxidativ stil, en producent som man har svårt för att inte bli imponerad av.
Alltid lika bra med bakade äpplen, autolytisk, lång bred stil med massvis av smöriga fat.
Årgångens Granny smith-drivna-syra är här.
Testade också 2004an nyligen. En sak som slår mig är att Vilmarts viner alltid är så öppna och tillgängliga väldigt snabbt efter Degg, vilket får mig att fundera om hans viner går igenom malolaktiskjäsning med tanke på att de är så bra som unga?
Domaine Grosbois Clos du Noyer 2010
Drog korken, direkt benhård.
Åkte genast ned i karaff. Återkommer efter en stund för att mötas
av en relativt stor, koncentrerad doft av grönbanan, smultron, svarta vinbär, grön paprika och massvis med krossad sten. Vinet är somsagt först ganska hårt. Men är riktigt spännande, då det händer saker under hela kvällen. Sista klunkarna är heltklart bäst, med nästan komplext frukt-spektra av skogsbär, lena tanniner, massvis med mineral som läskar gommen på ett väldigt annorlunda sätt som är så långt ifrån typisk Chinon jag någonsin testat. Jag ska också erkänna att Cab-Franc är en av få druvor jag alltid haft väldigt svårt för. Men dethär är en lite egen stil, väldigt personligt med stor lagringspotential, riktigt bra!
SV: Idag dricker vi
Ja det gjorde jag nog, minns dock inte vad. Har druckit två eller tre flaskor av den, men det bör kanske tilläggas att jag sällan har några problem med unga viner så länge de inte är slutna. Det uppfattade jag i alla fall inte 2008 Beauregard som vid något av tillfällena. Bäst är väl att lagra den ett par år till, det sa även proprietären när jag pratade med honom på årets primeurprovning (bäst om 2-3 år), men jag tycker helt klart att den är drickvänlig redan. Ni kanske skulle tycka annorlunda.
Magikern skrev:
Ja det gjorde jag nog, minns dock inte vad. Har druckit två eller tre flaskor av den, men det bör kanske tilläggas att jag sällan har några problem med unga viner så länge de inte är slutna. Det uppfattade jag i alla fall inte 2008 Beauregard som vid något av tillfällena. Bäst är väl att lagra den ett par år till, det sa även proprietären när jag pratade med honom på årets primeurprovning (bäst om 2-3 år), men jag tycker helt klart att den är drickvänlig redan. Ni kanske skulle tycka annorlunda.
CH
Medlem
SV: Idag dricker vi
Didier Dagueneau Buisson Renard 2001
Mycket tropiska frukter, päron, lite klister och övermogna äpplen. I munnen ett ordentligt drag med stor kropp. Syran finns där men har lugnat ner sig betydligt jämfört med Silex -06 som var det senaste jag provade från DD. Riktigt trevlig och en bra början på helgen.
Didier Dagueneau Buisson Renard 2001
Mycket tropiska frukter, päron, lite klister och övermogna äpplen. I munnen ett ordentligt drag med stor kropp. Syran finns där men har lugnat ner sig betydligt jämfört med Silex -06 som var det senaste jag provade från DD. Riktigt trevlig och en bra början på helgen.
SV: Idag dricker vi
Baulos la vergne -01 på rekomendation från forumet, dracks till middagen. Helt ok vin men inget mer än så för mitt tycke, borde inte lagras längre. Fanns en del fällning och en bismak som störde mig personligen men inte dom andra i mitt sällskap.
Bernard Hatte special.club -04 en bra balanserad välsmakande champagne helt värd sitt pris, finns inte många i den prisklassen som lever upp till det här. Hade önskat en.längre eftersmak men kan ju vara en bieffekt efter veckans Selosse.
Baulos la vergne -01 på rekomendation från forumet, dracks till middagen. Helt ok vin men inget mer än så för mitt tycke, borde inte lagras längre. Fanns en del fällning och en bismak som störde mig personligen men inte dom andra i mitt sällskap.
Bernard Hatte special.club -04 en bra balanserad välsmakande champagne helt värd sitt pris, finns inte många i den prisklassen som lever upp till det här. Hade önskat en.längre eftersmak men kan ju vara en bieffekt efter veckans Selosse.
Elvis
Medlem
SV: Idag dricker vi
Var på Skyfall igår och hade tänkt gå och äta en bit på Sturehof efteråt. Men när filmen är klar har vi fått sms från grannarna om att de har hummer, räkor och havskräftor över och undrar om vi vill ha. Lätt val och till det korkade vi upp en Krug Rosé, deg 2007 om jag tydde korken rätt. Vilken underbar champagne Krug Rosé kan vara!
Var på Skyfall igår och hade tänkt gå och äta en bit på Sturehof efteråt. Men när filmen är klar har vi fått sms från grannarna om att de har hummer, räkor och havskräftor över och undrar om vi vill ha. Lätt val och till det korkade vi upp en Krug Rosé, deg 2007 om jag tydde korken rätt. Vilken underbar champagne Krug Rosé kan vara!
Anders Landström
Medlem
SV: Idag dricker vi
Trevligt, på hel eller halvflaska?
PS ska man inte dricka Bollinger till Bond
Elvis skrev:
Trevligt, på hel eller halvflaska?
PS ska man inte dricka Bollinger till Bond
chambertin
Medlem
SV: Idag dricker vi
Efter några magra veckor på vinfronten och diverse stolpskott i form av korkade buteljer (Ch. Cantemerle -05, Ataraxia Serenity -07) och premox (Louis Michel Chablis 1:er Crû "Vaillons" -08) så blir det att korka upp ngt gott till kvällens lamm.
Först tänkte vi börja med Cuvée Laetitia, H.Billiot (Ambonnay) följt av 1995, Ruchottes-Chambertin, A.Rousseau.
Hoppas vi slipper att drabbas av den lille TCA-djävulen idag.
Efter några magra veckor på vinfronten och diverse stolpskott i form av korkade buteljer (Ch. Cantemerle -05, Ataraxia Serenity -07) och premox (Louis Michel Chablis 1:er Crû "Vaillons" -08) så blir det att korka upp ngt gott till kvällens lamm.
Först tänkte vi börja med Cuvée Laetitia, H.Billiot (Ambonnay) följt av 1995, Ruchottes-Chambertin, A.Rousseau.
Hoppas vi slipper att drabbas av den lille TCA-djävulen idag.
Gurto
Medlem
SV: Idag dricker vi
Ikväll höll jag i en liten vinproving med familj och kusin tillsammans med lite god mat. Temat för vinerna var mognad (med sista vinet som undantag) och franskt på de vita och italienskt på röda sidan. Så detta dracks (och åts):
Dom Perignon 1998 (löjrom, créme fraîche med citronzest och rödlök på smörstekt surdegsbröd) Djup halmgul färg. Ganska svag mousse. Doftade rikt av mogna gula äpplen, brödigt, nötigt, mandel. Smakmässigt var det koncentrerat med äpplena och citron. Fin mineralitet och vettig syra.
En bra champagne helt klart men kunde ha funnit lite mer syra och lite mer yttrycksfullhet - känns välgjord på alla sätt och vis men inte superspännande. Passade fint till löjrommen.
Domaine des Baumard, Savènnieres, Clos de Saint Yves, Loire, 1982 (kräftor med blomkålspuré och brynt smör smaksatt med citron) Väldigt djup guldaktig färg. Doftar framförallt honung men även inslag av övermogna äpplen, exotisk frukt, gummi, mandel, lite trä och dillchips. Efter några timmmar dyker torkade aprikoser upp. I smaken är det återigen honung med lite mogen frukt och dillinslag. Låg syra. Lite kort eftersmak.
Ett väldigt speciellt vin som var väldigt svårt att beskriva. Som att dricka torr honung var det närmsta jag kunde sammanfatta med. Häftiga utvecklade smaker och dofter men lite platt och endimensionellt. Funkade till maten.
Castello Banfi, Brunello di Montalcino Riserva, Poggio All'Oro, 1993 (trattkantarellsrisotto) Mörkt rubinrött med lite bruna nyanser i kanterna. Doftar stort av mörka bär (körsbär och lite svarta vinbär och björnbär), mycket fat (välintegrerade), ceder, läder, lite pennväss och en gnutta stall, jordigt, torkade örter och svarta oliver. Även lite inslag av köttbuljong. I munnen är det fin stram frukt och välintegrerade fat. Finkorniga tanniner och balanserad syra. Lång härlig eftersmak.
Ett riktigt gott vin! Fick både Bordeaux och lite Bourgognevibbar här. Komplext i doft och smak. Passade också riktigt bra med risotton. Måste dricka mer bra brunello!
Pio Cesare, Barolo, 1978 (högrev långkokt i rödvin, örter och lite calvados med polenta med parmesan och basilika) Ljust röd, mycket transparent. Massiv fällning. I doften slås man först av madeiratonerna. Sötaktig frukt främst i form av fikonmarmelad, sötlakrits, tjära. I smaken är det också sötaktig frukt och Madeiratoner med lite fatkryddighet.
Ett komplext och intressant vin snarare än verkligt gott (även om det var fullt drickbart och njutbart på sitt sätt). Har helt klart passerat sin peak. Gick till maten men blir lite för sötaktigt.
Fontanafredda, Barolo, 1958 (utan något till) Ljust röd-orange, ännu mer transparent. Även här massiv fällning. I doften är det stall, läder, ceder, tjära, sötlakrits. Den något pinot-ruttna/unkna frukten (inte menat på ett negativt sätt alls) lurar i bakgrunden med körsbär och hallon. Kryddigt, blod och järn. I munnen är det utvecklad, mogen röd frukt, mycket välintegrerade fat, kryddigt, blod, järn. Finkorniga tanniner, balanserad syra och lång fatkryddig eftersmak.
Även om vinet nog varit bättre förut är det mycket mer levande än sin 20 år yngre granne. Inte alls några oxiderade drag (även om jag blev orolig för det när jag drog ur korken - den var verkligen förkrympt). Både komplext, intressant och verkligt gott! Detta hade nog passat bättre till maten.
Chateau Climens, 1er Cru Barsac, 2006 (hallonpaj med créme fraîche smaksatt med florsocker och apelsinzest). Djup saffran/guldfärg. Honungsfet doft av torkade aprikoser, citruszest/marmelad med mycket skal i, i form av kumquat, någon slags kryddighet som jag vill ha till någon form av pepparkaksdoft (kanske åt ingefärahållet). Väldigt koncentrerad smak av citruszest, kryddig. Vettig syra.
Det enda jag skulle vilja öka är syran - det är det enda som fattas för att komma upp i d'Yquemnivå (efter den lilla d'Y-upplevelsen jag haft - annars otroligt bra och gott. Gick mycket bra till desserten.
Blev sammanfattningsvis en riktigt trevlig kväll med spännande och sjysta vinet. Nöjer mig med att kora pallplatserna: 1. Brunellon 2. Climens 3. Fontanafredda -58.
Ikväll höll jag i en liten vinproving med familj och kusin tillsammans med lite god mat. Temat för vinerna var mognad (med sista vinet som undantag) och franskt på de vita och italienskt på röda sidan. Så detta dracks (och åts):
Dom Perignon 1998 (löjrom, créme fraîche med citronzest och rödlök på smörstekt surdegsbröd) Djup halmgul färg. Ganska svag mousse. Doftade rikt av mogna gula äpplen, brödigt, nötigt, mandel. Smakmässigt var det koncentrerat med äpplena och citron. Fin mineralitet och vettig syra.
En bra champagne helt klart men kunde ha funnit lite mer syra och lite mer yttrycksfullhet - känns välgjord på alla sätt och vis men inte superspännande. Passade fint till löjrommen.
Domaine des Baumard, Savènnieres, Clos de Saint Yves, Loire, 1982 (kräftor med blomkålspuré och brynt smör smaksatt med citron) Väldigt djup guldaktig färg. Doftar framförallt honung men även inslag av övermogna äpplen, exotisk frukt, gummi, mandel, lite trä och dillchips. Efter några timmmar dyker torkade aprikoser upp. I smaken är det återigen honung med lite mogen frukt och dillinslag. Låg syra. Lite kort eftersmak.
Ett väldigt speciellt vin som var väldigt svårt att beskriva. Som att dricka torr honung var det närmsta jag kunde sammanfatta med. Häftiga utvecklade smaker och dofter men lite platt och endimensionellt. Funkade till maten.
Castello Banfi, Brunello di Montalcino Riserva, Poggio All'Oro, 1993 (trattkantarellsrisotto) Mörkt rubinrött med lite bruna nyanser i kanterna. Doftar stort av mörka bär (körsbär och lite svarta vinbär och björnbär), mycket fat (välintegrerade), ceder, läder, lite pennväss och en gnutta stall, jordigt, torkade örter och svarta oliver. Även lite inslag av köttbuljong. I munnen är det fin stram frukt och välintegrerade fat. Finkorniga tanniner och balanserad syra. Lång härlig eftersmak.
Ett riktigt gott vin! Fick både Bordeaux och lite Bourgognevibbar här. Komplext i doft och smak. Passade också riktigt bra med risotton. Måste dricka mer bra brunello!
Pio Cesare, Barolo, 1978 (högrev långkokt i rödvin, örter och lite calvados med polenta med parmesan och basilika) Ljust röd, mycket transparent. Massiv fällning. I doften slås man först av madeiratonerna. Sötaktig frukt främst i form av fikonmarmelad, sötlakrits, tjära. I smaken är det också sötaktig frukt och Madeiratoner med lite fatkryddighet.
Ett komplext och intressant vin snarare än verkligt gott (även om det var fullt drickbart och njutbart på sitt sätt). Har helt klart passerat sin peak. Gick till maten men blir lite för sötaktigt.
Fontanafredda, Barolo, 1958 (utan något till) Ljust röd-orange, ännu mer transparent. Även här massiv fällning. I doften är det stall, läder, ceder, tjära, sötlakrits. Den något pinot-ruttna/unkna frukten (inte menat på ett negativt sätt alls) lurar i bakgrunden med körsbär och hallon. Kryddigt, blod och järn. I munnen är det utvecklad, mogen röd frukt, mycket välintegrerade fat, kryddigt, blod, järn. Finkorniga tanniner, balanserad syra och lång fatkryddig eftersmak.
Även om vinet nog varit bättre förut är det mycket mer levande än sin 20 år yngre granne. Inte alls några oxiderade drag (även om jag blev orolig för det när jag drog ur korken - den var verkligen förkrympt). Både komplext, intressant och verkligt gott! Detta hade nog passat bättre till maten.
Chateau Climens, 1er Cru Barsac, 2006 (hallonpaj med créme fraîche smaksatt med florsocker och apelsinzest). Djup saffran/guldfärg. Honungsfet doft av torkade aprikoser, citruszest/marmelad med mycket skal i, i form av kumquat, någon slags kryddighet som jag vill ha till någon form av pepparkaksdoft (kanske åt ingefärahållet). Väldigt koncentrerad smak av citruszest, kryddig. Vettig syra.
Det enda jag skulle vilja öka är syran - det är det enda som fattas för att komma upp i d'Yquemnivå (efter den lilla d'Y-upplevelsen jag haft - annars otroligt bra och gott. Gick mycket bra till desserten.
Blev sammanfattningsvis en riktigt trevlig kväll med spännande och sjysta vinet. Nöjer mig med att kora pallplatserna: 1. Brunellon 2. Climens 3. Fontanafredda -58.
Silenos
Medlem
SV: Idag dricker vi
Ajaj! Vinet har ju inte varit i flaska i mer än ett par år och det är redan trasigt, illa!
Jag hoppas du hade större lycka med den här?
Lite gott och blandat dracks nyligen. Forumkändisen QV Discobitch kändes inte alls "trött" som någon skrivbent tidigare skrivit, moussen var förvisso vek, men annars tyckte jag det var ett gott vin. Clos Saint-Denis 1980 ifrån Grafé-Lecocq var efter några tidigare misslyckanden med äldre flaskor glädjande nog vid liv. Ålderssöt så det förslog och inte en störande skarv i sikte; knappast någon klang och jubelföreställning, men harmoniskt och gott. Den var bättre än den andra flaskan på bordet, en Cornas 1996 ifrån A. Clape. Stallig på gränsen, men inte över den, för vad jag själv tycker är ok. Fortfarande en del tanniner och mörk färg. Ett ok vin, bra så.
Och tack till Gurto för intressant läsning.
chambertin skrev:
Ajaj! Vinet har ju inte varit i flaska i mer än ett par år och det är redan trasigt, illa!
Jag hoppas du hade större lycka med den här?
Lite gott och blandat dracks nyligen. Forumkändisen QV Discobitch kändes inte alls "trött" som någon skrivbent tidigare skrivit, moussen var förvisso vek, men annars tyckte jag det var ett gott vin. Clos Saint-Denis 1980 ifrån Grafé-Lecocq var efter några tidigare misslyckanden med äldre flaskor glädjande nog vid liv. Ålderssöt så det förslog och inte en störande skarv i sikte; knappast någon klang och jubelföreställning, men harmoniskt och gott. Den var bättre än den andra flaskan på bordet, en Cornas 1996 ifrån A. Clape. Stallig på gränsen, men inte över den, för vad jag själv tycker är ok. Fortfarande en del tanniner och mörk färg. Ett ok vin, bra så.
Och tack till Gurto för intressant läsning.
chambertin
Medlem
SV: Idag dricker vi
Absolut. Vinet var strålande om än inte stort. Mycket trevlig mognad men aningen obalans mellan syra strävhet (pigg fruktsyra men nästan inga tanniner kvar). Men vad kan man begära av en bindestrecks-chambertin ?Silenos skrev:
SV: Idag dricker vi
Bjuder på lite små anteckningar från Bollinger group day från idag.
Har ju redan testat samtliga viner, men det var ändå en kul provningar då vissa var av annan bas osv.
Ayala brut Nature NV
(Baserad på 2008. Deg Februari 2012)
Ung med skarp mineral, Vädligt tydlig profil raktigenom med skarp syra och vass mineral i form av musslor, torkat ostron och krossad sten. Knaster torr med bara ett uns av små exotiska frukter. Massvis med citrus där nypressad blondgrape dominerar. Växer förvånansvärt bra i glaset, eller så är det den grymma Salma-laxen som hjälper på traven?
Ayala Blanc de Blancs 2004
(Deg September 2011)
Stor autolytisk doft, dominerat av gula äpplen.
Strukturen är silkig och tydligt dominerad av kalkrig jord i rika band.
Årgångens syra är här. Överlag inget vin som imponerar direkt, inte jätte dåligt, men bara ok.
Ayala Blanc de Blancs 2005
(Deg Februari 2012)
Tydligt bränt gummi på doften och viss fetma.
Rökig mineral, väldigt fadd frukt, nästan lite platt, för att vara 05 är det dock bra drag i syran, men överlag är detta inget vidare bra vin.
Ayala Rosé Majeur NV
(Deg Juli 2009)
Mycket autolytisk doft med viss mognad, nästan som mogen mögelost.
Vinet drivs av skarpa röda bär, Blir mycket rundare, och bättre på alla vis med lite värme. Men når ändå aldrig riktigt fram som en okej rosé
Bollinger Special Cuvée NV
(Deg oktober 2012)
Vinmakaren berättar precis då jag sticker ned näsan i den feta doften att just denna flaska är deggad för precis en månad-sedan och är baserad på 2008.
Riktigt kul! då detta är den yngsta SC jag någonsin testat. Denna är väldigt annorlunda mot de SC jag testat tidigare, jag har aldrig haft en bolly som saknar röda äpplen eller oxidation på nosen?
Vinet sköljer igenom förbluffande skarpt med tydlig exotisk-profil. Eken flyter nästan uppe på allting vilket är väldigt ovanligt för husstilen.
Förbluffande mineralkaraktär som går igenom allt som en sylvass kniv. Man kan bara känna små små feta bolly-toner som smyger i bakgrunden. Som idag inte har en chans mot årgångens brutala syra och stora stora mineralité.
Special Cuvée ser jag normaltsätt bara som en helt okej standard skumpa men dethär var så annorlunda att jag ännu en gång ställer mig frågan:
kommer inte 2008 bli en ännu större årgång än 1996 - eller är det bara jag, som gång på gång testat 08or och alltid blir förvånad?
Bollinger Rosé NV
(Basvin av 2006 med en skvätt rödvin av 2007. Deg 2011)
Bred Bolly-kostym på nosen. Här växer det på bra i glaset med mycket hustypisk stil i medel-fyllig, fet bakad frukt&bär-profil. Helt okej balans och syra. Bollinger rosé är inget vin som någonsin imponerat på mig särskilt. Det är dock inget större fel på det. En helt okej rosé.
Men prislappen kan man gärna diskutera då den inte är bättre än sitt systervin.
Bollinger La Grande Année 2002
(Deg November 2011)
Inget direkt överraskande att detta glas skulle vara den med solklart störst doft hittills.
Vinet är dock ännu väldigt ungt. Inslag av rökigt-feta-fat, bakad persika o röda äpplen. Årgångens typiska granny smith-syra är även här idag, Mer anteckningar är bara överflödigt då det känns som 99,9% av alla på forumet testat denna ett par gånger?
Bollinger La Grande Année Rosé 2004
(Deg Maj 2012)
Packad med stekta champinjoner på nosen, omslutna av fet ek.
Vinet är tydligt ett av de skarpaste. Bra drag i syran som följer med längst med hela kroppen, nästan helt integrerad mineral och en mun full med skarpa bär. Men jag tycker ändå detta var ett bra vin som på vissa led är roligare än den vanliga GA.
Bollinger R.D 1999 Magnum
(Deg Oktober 2011)
Doften är helt stängd. Här händer det ingenting förrens nästan halva flaskan är uppdrucken.
Vinet andas först i sitt slutna stadium av källare och ostronskivling.
När vinet väl börjar öppna upp sig blir vi belönade med hustypiska drag av bakad frukt och röda äpplen men med väldigt stort och brett omfång.
Kroppen är tung med breda drag av rostat bröd, mandlar och nougat. Mineralen är förvånansvärt avvaktande nästan som den redan har börjat integreras. Syran är Cox orange-driven, följd av en lång och mycket elegant svans.
Trots tveksam årgång är jag övertygad att RD på Magnum kan nå höga toppar om många år!
Bjuder på lite små anteckningar från Bollinger group day från idag.
Har ju redan testat samtliga viner, men det var ändå en kul provningar då vissa var av annan bas osv.
Ayala brut Nature NV
(Baserad på 2008. Deg Februari 2012)
Ung med skarp mineral, Vädligt tydlig profil raktigenom med skarp syra och vass mineral i form av musslor, torkat ostron och krossad sten. Knaster torr med bara ett uns av små exotiska frukter. Massvis med citrus där nypressad blondgrape dominerar. Växer förvånansvärt bra i glaset, eller så är det den grymma Salma-laxen som hjälper på traven?
Ayala Blanc de Blancs 2004
(Deg September 2011)
Stor autolytisk doft, dominerat av gula äpplen.
Strukturen är silkig och tydligt dominerad av kalkrig jord i rika band.
Årgångens syra är här. Överlag inget vin som imponerar direkt, inte jätte dåligt, men bara ok.
Ayala Blanc de Blancs 2005
(Deg Februari 2012)
Tydligt bränt gummi på doften och viss fetma.
Rökig mineral, väldigt fadd frukt, nästan lite platt, för att vara 05 är det dock bra drag i syran, men överlag är detta inget vidare bra vin.
Ayala Rosé Majeur NV
(Deg Juli 2009)
Mycket autolytisk doft med viss mognad, nästan som mogen mögelost.
Vinet drivs av skarpa röda bär, Blir mycket rundare, och bättre på alla vis med lite värme. Men når ändå aldrig riktigt fram som en okej rosé
Bollinger Special Cuvée NV
(Deg oktober 2012)
Vinmakaren berättar precis då jag sticker ned näsan i den feta doften att just denna flaska är deggad för precis en månad-sedan och är baserad på 2008.
Riktigt kul! då detta är den yngsta SC jag någonsin testat. Denna är väldigt annorlunda mot de SC jag testat tidigare, jag har aldrig haft en bolly som saknar röda äpplen eller oxidation på nosen?
Vinet sköljer igenom förbluffande skarpt med tydlig exotisk-profil. Eken flyter nästan uppe på allting vilket är väldigt ovanligt för husstilen.
Förbluffande mineralkaraktär som går igenom allt som en sylvass kniv. Man kan bara känna små små feta bolly-toner som smyger i bakgrunden. Som idag inte har en chans mot årgångens brutala syra och stora stora mineralité.
Special Cuvée ser jag normaltsätt bara som en helt okej standard skumpa men dethär var så annorlunda att jag ännu en gång ställer mig frågan:
kommer inte 2008 bli en ännu större årgång än 1996 - eller är det bara jag, som gång på gång testat 08or och alltid blir förvånad?
Bollinger Rosé NV
(Basvin av 2006 med en skvätt rödvin av 2007. Deg 2011)
Bred Bolly-kostym på nosen. Här växer det på bra i glaset med mycket hustypisk stil i medel-fyllig, fet bakad frukt&bär-profil. Helt okej balans och syra. Bollinger rosé är inget vin som någonsin imponerat på mig särskilt. Det är dock inget större fel på det. En helt okej rosé.
Men prislappen kan man gärna diskutera då den inte är bättre än sitt systervin.
Bollinger La Grande Année 2002
(Deg November 2011)
Inget direkt överraskande att detta glas skulle vara den med solklart störst doft hittills.
Vinet är dock ännu väldigt ungt. Inslag av rökigt-feta-fat, bakad persika o röda äpplen. Årgångens typiska granny smith-syra är även här idag, Mer anteckningar är bara överflödigt då det känns som 99,9% av alla på forumet testat denna ett par gånger?
Bollinger La Grande Année Rosé 2004
(Deg Maj 2012)
Packad med stekta champinjoner på nosen, omslutna av fet ek.
Vinet är tydligt ett av de skarpaste. Bra drag i syran som följer med längst med hela kroppen, nästan helt integrerad mineral och en mun full med skarpa bär. Men jag tycker ändå detta var ett bra vin som på vissa led är roligare än den vanliga GA.
Bollinger R.D 1999 Magnum
(Deg Oktober 2011)
Doften är helt stängd. Här händer det ingenting förrens nästan halva flaskan är uppdrucken.
Vinet andas först i sitt slutna stadium av källare och ostronskivling.
När vinet väl börjar öppna upp sig blir vi belönade med hustypiska drag av bakad frukt och röda äpplen men med väldigt stort och brett omfång.
Kroppen är tung med breda drag av rostat bröd, mandlar och nougat. Mineralen är förvånansvärt avvaktande nästan som den redan har börjat integreras. Syran är Cox orange-driven, följd av en lång och mycket elegant svans.
Trots tveksam årgång är jag övertygad att RD på Magnum kan nå höga toppar om många år!