Idag läser vi, böcker och tidningar.

Diskussion i 'Vinkällare och annat' startad av Anders Landström, 1 februari 2014.

  1. LarsW

    LarsW Medlem

    Shantaram av Gregory David Roberts.
    Självbiografi av en australisk heroinberoende bankrånare som rymmer till Bombay och
    ...jobbar som läkare i slummen, frekventerar lyxhotellen, tvättar pengar åt maffian, kastas i indiskt fängelse, smugglar vapen åt Mujaheddin (utspelar sig på 1980-talet) och så vidare.
    Miljöbeskrivningarna är fantastiska! Persongalleriet ännu bättre!
    Rolig, sorglig, tankeväckande och brutal. 900+ sidor kändes kort.
    Läste den första gången på plats i Indien när jag var där som utbytesstudent, gjorde den säkert minst två nivåer bättre.
    Rekommenderas starkt.

    Sveriges motsvarighet utspelar sig 1000 år tidigare och hoppas de flesta redan läste denna, jag har gjort det säkert 10 gånger genom åren.
    Röde Orm av Frans G. Bengtsson
    Handlar om den rödhårige Orm som
    ...blir kidnappad från gården av vikingar och stormar ett fort i spanien, blir tillfångatagen och blir först galärslav och sedan livvakt åt en muslimsk kung, stjäl först en gigantisk kyrkklocka och lite senare en kungadotter, hugger av huvuden och händer, invaderar England, blir kristen och bygger en kyrka, gräver upp guldkistor och dricker jäst komjölk.
    En av de bästa vikingasagor som finns och en av de viktigaste svenska böckerna genom tiderna.
     
  2. Per Stade

    Per Stade Lege artis

    "Det tog sin tid, sade Toke, men nu har han pissat färdigt".
     
  3. Silenos

    Silenos Medlem


    Ja, det är ungefär så det ser ut här hemma också. Lite färre ryssar och fler skandinaver och centraleuropéer kanske. Just nu Hamsuns "Barn av tiden". Karls förmåga att på få rader beskriva alla möjliga sidor av mänskligt liv är makalös. När det inte blir romaner så ofta historia, såvida författaren kan skriva, vilket många av dem kan. Mellan varven gärna något riktigt dammigt, typ Herodotos eller Livius.

    Dessutom gillar jag att ta huggskott i lyrik och aforismsamlingar. Utmärkta texter att ha tillgängliga när man har ett glas vin bredvid sig och inte känner för att foka fullständigt. Just nu tjänstgör E.M. Cioran i den rollen, och med bravur! Känner man sig lite för optimistisk så är det bara att slå upp en sida, och vips så är man mer balanserad igen. "På zoo. – Alla dessa djur har en anständig hållning, förutom aporna. Man känner att människan inte är långt borta."



    Och du skrev att Bergtagen var långrandig! Ganska nyligen hade jag kommit in i ett fint ryss-stim, med Anna Karenina som höjdpunkt, men även Lermontov och Turgenjev var mycket läsvärda. Så varför inte tänkte jag, nu är det dags för bröderna Karamazov. Och visst, jag har ju trots allt läst mig fram till en bit in i rättegången (och att läsa ut böcker bara för att, det har jag slutat med för länge sedan), så någonting har den väl; men herrejösses vilket babbel! Jag har fått lägga den åt sidan, för att ta omtag efter jag är klar med Hamsun.

    Edit: Och tack för recensionen av åttiofyran. Som du skriver är det lätt hänt att ett så vidlyftigt rykte gör boken en otjänst. Nu blir det till att faktiskt läsa den.
     
    Last edited: 5 maj 2020
    Crist(al)ian 77 gillar detta.
  4. chambertin

    chambertin Medlem

    Pic#10.jpg
     
  5. Crist(al)ian 77

    Crist(al)ian 77 50 Shades of Grape

    Många år sedan jag läste "Pesten" men har inga bra minnen av boken. Kommer mest ihåg att den var trögläst men det kanske beror på översättningen. Större skäl är nog att jag förväntade mig en "Främlingen 2".

    Vältajmad nyöversättning i alla fall ur förläggarens perspektiv...:ängel:

    Har av någon oklar anledning börjat bakifrån när de gäller Greene och har först på senare tid kommit in på de mest kända alstren. Amerikanen är högst upp i kön nu.:)


    Var tvungen att googla här och kom fram till att det var så många band att författaren hann dö innan sista bandet.:eek:

    "Röde orm" är också en klassiker som jag tror mig kan ha läst någon gång i begynnelsen. Har för mig jag fick med mig den i ett arv så inte helt omöjligt att den blir läst utan tvekan i framtiden.

    Tack för de uppslagen. Lyrik har jag aldrig förstått mig på eller snarare inte gjort något seriöst försök med, men "På zoo. – Alla dessa djur har en anständig hållning, förutom aporna. Man känner att människan inte är långt borta." var allt som behövdes för att göra ett försök!

    Ha, ha. Här vaskas det fram gamla sanningar.:p Gick till hyllan och kollade, bokmärket ligger kvar på sidan 330. Kommer knappt ihåg någonting annat än segheten, både i texten och i berättelsen. Har bestämt mig för att om jag någonsin plockar upp "Bergtagen" igen så ska jag fortsätta på samma ställe eftersom jag inte kommer att ha missat mycket.:rolleyes:

    Alltså "Bröderna Karamasov" är ett mästerverk men med många långa intetsägande utsvävningar. Jag blev dock fast när den fantastiska funderingen om varför de heliga starjetsen luktar illa när de dör dök upp. Har en gammal inbunden utgåva i tre delar och kom ihåg att både första och andra boken började med mer än 100 sidor drabbel som inte gav mer än att läsa Aftonbladet. Skillnaden är att i Aftonbladet skäms man inte för att vända blad men i fjorden är man rädd för att göra ett felsteg och bli blöt om fötterna för att man missat något centralt. Karamasov är ett av få och möjligen det enda mästerverket som jag hade kunnat tänka mig att läsa en förkortning av. Därför håller jag "Brott och straff" högre då den är något mer kondenserad. Ge inte upp dock, rättegången är värd att vänta på.

    Som avslutning kan jag också rekommendera den ryska tv-serien Karamasov (tror den hette så). Gick på Axess TV för en massa år sedan. Tror den var i nio delar. Såg den rätt många år efter boken och tyckte den höll hög kvalité och lyckades kondensera det centrala och få fram andan i boken. Framförallt minns jag att jag såg rättegången i ett nytt ljus. Om det berodde på att jag glömt boken eller att de ändrat i serien vet jag ej.
     
    Silenos, LarsW, Ekdahl och 1 annan gillar detta.
  6. Omar Khayyam

    Omar Khayyam Medlem

  7. Johan L

    Johan L Medlem

    Robert Jordan var bara 58 år när han gick bort. Hade han inte blivit sjuk och skrivit klart Wheel of Time i samma takt som Brandon Sanderson (som slutförde serien) gjorde hade han varit 64 när sista boken kom ut. Så det är ju inte som George RR Martin som nu är 71 år, gav ut första boken i A Song of Ice and Fire (Game of Thrones-serien, alltså) 1996, gav ut femte och senaste boken i serien 2011 och fortfarande har minst två böcker kvar i serien att ge ut.
     
    lukastollig och Crist(al)ian 77 gillar detta.
  8. Finns en prequel också så då har du 15 ;)

    Jag antar att det inte undgått dig att de håller på och gör en tv-serie av den? Tyvärr fick inspelningen läggas på is under pandemin men de hann komma en bra bit. Läser själv om serien för jag vet inte vilken gång i ordningen. Tänkt att bli en *sista* omläsning just inför tv-serien.
     
  9. Johan L

    Johan L Medlem

    Och hade Jordan hunnit slutföra sin plan hade det ju blivit åtminstone 17 böcker eftersom han hade två till prequels i tankarna. Yaowza!

    Har sett att de har en TV-serie på gång. Med Game of Thrones fortfarande färskt i minnet har jag inga stora förhoppningar, men lär förstås ge den en chans när den väl kommer ut.
     
  10. Tycker Game of Thrones är något av det bästa som har producerats i tv-väg. Blir lite orättvist att döma den efter hur den tappade på slutet. Det är den ju knappast ensam om. Försöker dock hålla nere förväntningarna på Wheel of Time då det är jäkligt svårt att hitta rätt balans så det inte blir pannkaka av det hela.
     
  11. Mats

    Mats Gone todash....

    Har läst mycket fantasy och Robert Jordans WoT är den överlägset bästa i alla aspekter. De första böckerna är lite för mycket gammal fantasy style ("Hej och hå, let´s go on a quest och hitta några viktiga saker som ska rädda världen!") men sedan blommar det ut i en värld som jag tycker saknar jämförelse. Gamle Tolkien hade sina nya språk och skapelseberättelse osv, men vad gäller berättelsemässigt och komplexitet är det inte i närheten. Som alltid måste det förstås läsas på engelska, nästan all fantasyöversättning till svenska blir töntig.

    Men han visste långt i förväg att han var döende så han valde ut en annan författare att avsluta serien och gav mycket noggranna instruktioner hur allt skulle sluta så sista böckerna kändes som att det var han själv som skrivit.

    Och 14 band på i snitt ca 900 sidor är ganska lagom, i fjuttböcker på 3-400 sidor hinner ju inget hända!
     
    gece och Martins champagne gillar detta.
  12. Johan L

    Johan L Medlem

    Läste någonstans att de sista två böckerna inte ens är översatta till svenska eftersom svenska läsare ändå tenderar att köpa böckerna på engelska.
     
  13. Michael_M0!

    Michael_M0! Medlem

    Läste de första 6-7 svenska böckerna för många år sedan. Kanske är värt att ta upp igen?

    Funderar på att skaffa ljudböckerna på engelska, finns ju på Amazon bl.a.
     
  14. Johan L

    Johan L Medlem

    Med de svenska översättningarna delade man upp varje bok i två, dvs bok 1-6 på svenska är bok 1-3 på engelska, så det blir inte så mycket (nåja, 3000-ish sidor) som du får läsa om. De är ju väldigt bra, men det är också ett långt projekt att dra igenom 14-15 böcker som snittar på 900 sidor styck. Trevligt dock med en bokserie som är färdigställd så man slipper vänta på nästa del.

    Har själv aldrig lyssnat på ljudbok överhuvudtaget men har hört att det ska vara bra berättarröster till den här serien.
     
    Michael_M0! gillar detta.
  15. Silenos

    Silenos Medlem


    Jag ska inte påstå annat att den ibland, ja ok då, ofta, är seg. Visst står saker och ting och stampar. Men här finns det ju en poäng med det. Herr Castorp, en ambitiös yngling från det burgna Hamburg, blir ju faktiskt bergtagen, och håller på att förspilla sitt liv i fullständig letargi.

    Jag gillade också bataljerna mellan Settembrini och Leo Naupta. En högljudd framstegsoptimist, som ofta rasar emot ”Wien” (läs: dubbelmonarkin) och mest av allt önskar riva ner, det mesta; mot en kristen mystiker (av judisk börd!) som frossar i ritualer och det irrationella. Jag minns särskilt en passage där den senare orerar passionerat om forna tider då blåblodiga kysste de spetälskes fötter.

    Dessutom kan man ju inte annat än älska Mann när han sent in i boken växlar till icke översatt franska (översättningen finns som bilaga i den svenska utgåvan (vilket jag såklart, klant, märkte först efteråt. Med resultatet att jag så gott det gick fick traggla mig fram)). Indirekt säger han ju: ”Mina läsare förstår, och om du inte gör det, ja jag kan tyvärr inte ta någon hänsyn till din låga bildningsgrad. Var god skölj.”

    Annars, och det här vet du säkert, och/eller har läst den redan, så är Buddenbrooks högst rysk i sin stil. Och väldigt bra (den också ;)).


    Jag kommer absolut läsa ut Karamazov. Och brott och straff hamnade markant högre upp i läshögen än innan.



    Och om du någon gång ger dig på Hamsun: börja med Markens gröda.
     
    Crist(al)ian 77 gillar detta.
  16. Håkan

    Håkan Medlem

    Såg nyligen en dokumentär om Richard Feynmann och kände att jag var tvungen att läsa om hans självbiografi. Ni som inte läst den bör göra det, om inte annat för att inse att Fysiker in är direkt trista människor. Bara titeln säger något "Surely you are joking Mr Feynmann". Handlar egentligen inte så mycket om fysik, men ganska mycket om att misstro auktoriteter. Hans rapport om Challengerolyckan är dock inte med i den boken, dock hans teori om "cargo cult science".
     
    Mats och Wintermute gillar detta.
  17. Michael_M0!

    Michael_M0! Medlem

    Ah, just ja, så var det ja. Jag kan rekommendera ljudböcker om du inte prövat tidigare :)
    Jag lyssnade på en sample på Audible på första boken, Eye of the world, tyckte att det lät helt okej.
    Den får införskaffas imorgon :)
     
  18. lukastollig

    lukastollig Pudelfantast

    Tyckte själv den blev lite väl tradig med en massa upprepningar. Också tyvärr väldigt förutsägbar. Funkade fint att läsa som tonåring men skulle aldrig läsa om den. A song of ice and fire betydligt bättre även om sista boken stod och stampade en del. Tolkien litterärt mycket mer välskriven, även om själva ramhandlingen är något enklare. Rekommenderar också Robin Hobbs böcker om the Fool/drakarna som börjar med Asassins quest trilogin och Ursula K. Leguins Övärlden böcker. Där har du mina toppar i genren, där det annars tyvärr finns fruktansvärt mycket illa skrivet.

    Edit: Det är också värt att kolla in gamla klassiska Dying Earth serien av Jack Vance. Klart läsvärt.

    .
     
    Crist(al)ian 77 gillar detta.
  19. Magikern

    Magikern Medlem

    Tigerns väg av Mark Smith och Jamie Thomson är ju förvisso soloäventyr för rollspel men förvånansvärt bra översatta. Jag tycker att de är mycket välskrivna dessutom. :)
     
  20. Omar Khayyam

    Omar Khayyam Medlem

    https://www.projectaon.org - perfekt coronakarantänsysselsättning för de som är intresserade av vintage fantasy i olika genrer!
     
    Mats och lukastollig gillar detta.

Dela sidan