min Pinot noir och din Pinot noir

[StefanAkiko]

Är priserna så illa i Japan? HRM Rex Goliath Giant 47 Pound Roaster har ett snittpris på winesearcher på €4,5

Det var ett spektakulärt vin
Iaf på vissa nivåer

Ridge Lytton Springs går i Japan loss på knappt 700 spänn putellen då de släpps här. Protektionsism
Att köpa vin i Japan är som att köpa Brittisk öl i Frankrike . . . Bara dyrt.
Så, jag överimporterar varje gång jag reser mellan.
Betalar hårresande ~8 kr per flaska jag tar genom tullen till Japan (utöver min generösa gratisgräns om 3 fl vin).

Har tränat kendo med Finansministeriets salta killar flera ggr, och vi hamnar alltid (under träningarnas efterfester) i diskussioner om VAD som är fel med Japans skattelagstiftning... En burk öl (0,5 L, standard, lager, starköl) kostar nästan 25kr i butik... Därför har det i Japan fötts en "avart" som är maltfri öl. Smakar "mnjaeuuhywa" men kostar ca 13kr burken istället. Personligen köper/dricker jag dem aldrig, mer än som avskräckande exempel på överstatlig inblandning (då jag har gäster från främmande länder som tex Swä). Särskilt gäster från Swärje!

Snart kanske vi i Japan får bekanta oss med ett slags icke-druvat vin också? Skulle inte förvåna mig. Men då vinkonsumtionen i Japan håller sig under 3 fl/capita per år (!) så är det sannolikt inte en prioriterad skatteinkomst för japanska staten vad gäller försäljningen, men då man gärna skyddar inhemska produktionen av Saké och Shouchu, så... (Handlar du i Japan risvin, Nihonshu (saké), direkt från producenten I HANS HUS, så slipper alla inblandade i affären all beskattning. Vore ngt för Brännlands Cider och Swänska Regäringen att fundera över!) @brännladscider

I all ärlighetens namn:
De fåtalet japanska vinälskare jag lärt känna hitintills är antingen töntnördar modell "gumendtjdjdjduuu" eller ÄLSKAR vin (=drömmen om Europa) men kan ingenting. Klarar inte ens av att blint skilja mellan en Chardonnay och en Zinfandel. Men, några av de skarpaste sommelierer jag någonsin stött på finns i Tokyo! Go figure!

Pris - prestanda ...

 

[StefanAkiko]

Nej en bib blir inte bättre för den ligger i en plastpåse, inte en flaska. Det är också av samma anledning som bibbar har extra sulfiter.

Aj, oj... Nu behöver du studera lite kemi, valenselektroners vandringar och syremolekylens aggressiva inverkan på allt.

(Är du intresserad av din egna hälsa, så spana in antioxidanter och vad som sker både (rätt) och (fel + felhantering) i cellens förbränning av energi och skapande av energikvanta för att driva cellens alla processer.)

 

[StefanAkiko]

Jag tror inte att jag någonsin helt kommer att kunna känna, förstå och bedöma den framtida potentialen i ett ungt vin, och då testar jag i princip alla viner jag köper för lagring även som unga (undantag finns, t ex vet jag att jag inte alls tycker om röda unga kraftigt extraherade viner eller en del unga champagner). Det där att man alltid kan ana en storhet är jag inte riktigt säker på, om man nu inte har otroligt mycket erfarenhet och är extremt skicklig. En del viner går ju igenom fullständiga metamorfoser...

Det är bara att träna
Hårt, ärligt, eftertänksamt!
Trodde heller aldrig tidigare att jag någonsin skulle kunna banka en med 5:e gradens svarta bälte i huvudet, men nu gör jag det ... med enkelhet.
Magi? Tur? Slump? Gener?
Näe, hård träning med bra coacher.

 

[StefanAkiko]

Tror inte det handlar om det utan om att plastpåsen får i sig mer luft när den tappas än en flaska gör samt att förslutningen på boxen inte går att jämföra med en kork, kapsyl eller skruvkapsyl. Alltså att boxviner de facto blir sämre av lagring, snarare än tvärtom.

Inte "luft"
SYRE
.
.
.
(Luft består av ~78% kväve)

 

[StefanAkiko]

Jag brukar inte skriva "mousserande Champagne" - det är enklare att skriva champagne. Stilla viner från Champagne brukar inte innefattas i det begreppet utan kallas för Coteaux Champenois.

En av de bästa obornerade champagnerna jag druckit var en som öppnades utan "ploff-pssssscht". Den hade helt enkelt en gång i tiden varit en bubblande champis, men under resans gång förlorat den bornerande förmågan...

Vad kallar du dem, dåh?
Är det inte ett bra sätt att särskilja dem som bubblande Champagne och obubblande Champagne?

(Coteaux de Champenois är mer som ett slags specialfall. Efter 30 års sökande med lykta och vetgirighet, har jag bara avverkat EN. Områdets produktion är ju också rätt oomfattande av denna sura mjölk.)

 

[StefanAkiko]

Mest fördomar dessvärre. Jag tror dock inte att jag kommer få nån empirisk kunskap i ämnet heller, då det känns lite som att strössla en bajskorv.

Menar du att dricka PN är som att strössla bajskorvar?
I så fall förstår jag PRECIS vad du menar
För jag tror ibland att PN förespråkare är lite som flugor och föredrar just det DÄR ... men utan strössel

Vill dock understryka att jag ännu inte givit upp min jakt efter den Heliga Graalen PN.
Men Tvivlet har kommit över mig, O Herre!
Fräls mig (gärna!) ifrån detta tvivel!

(Varnar för satir!)

 

[StefanAkiko]

Har dock en spännande dialog i PM-tunnan, som absolut kan vara av vikt på flera plan. Kanske som argument till varför jag aldrig någonsin mer skall ge mig på en enda till Champis (Pommac) eller PN (Pommard).

Känns lite som att taga farväl av en älskad fiende. *snyft*

 

[Jos]

Bourgogne är det vin som kommer närmast perfektion på alla sätt och vis! Både vad gäller vitt och rött

Bästa röda Bourgogne för mig är DRC Echezeaux 2005 i en blindprovning mot andra fina etiketter.

Synd bara att de bästa är så jäkla pricey Tror förresten att detta är något som irriterar många. De vill liksom kunna fynda något som är minst lika bra, eller i alla fall nära, som de dyraste och när det inte går blir man frustrerad och avfärdar hela regionen.

 

[ChristianB]

De vill liksom kunna fynda något som är minst lika bra, eller i alla fall nära, som de dyraste och när det inte går blir man frustrerad och avfärdar hela regionen.

Symptomatiskt för vinkulturen i Sverige och väldigt "huvudet på spiken" från dig! Ett av de allra största problemen med alla viner som hela tiden ska säljas in är att de alltid är liiite bättre än sina förlagor och liiite billigare... Det är väl ungefär så Prosecco har sålts in på landets Systembolag. De flesta är ju aldrig i närheten av ursprungsmodellen i alla fall, möjligen av hyfsat god kvalité.

De framgångsrika Pinot Noir-viner man hittar idag som inte är Bggne har anammat sin egen plats och unika stil, medan andra försöker efterlikna Bggne så långt det går och misslyckas förstås när de ställs mot de bästa från PNs hemtrakt! Kanske finns det något där emellan också, men jag vet inte riktigt vad det skulle vara.

 

[Skrutt]

Jag håller med om att Murdoch James är mycket god. Lite grundare i smaken men balanserad och fint kryddig upplever jag 2013 S:t Clair Vicar's Choice Pinot Noir (nu i ny årgång enl länken) som nästan inte kostar någonting. Den där uppfattningen att billig PN nästan alltid är skräp har jag väldigt svårt att förstå. Ska jag spekulera så kan jag tänka mig två slags vindrickare som kommer fram till den slutsatsen:
1) De som aldrig kan acceptera ett uns av det du kallar josighet och som ibland även får det föraktfulla tillmälet syltighet. Om den påträffas så är det oförlåtligt även om den är balanserad mot andra faktorer.
2) De som i allmänbildningens namn vill prova precis allt istället för att följa tips. Kanske får denna vällovliga ambition stundom till följd att man inte dricker det man verkligen gillar så ofta som man egentligen vill.

Då var 2016 S:t Clair Vicar's Choice Pinot Noir testad och kan inte rekommendera den alls på samma sätt som den 2013 (erkänt bra årg.) som fanns i beställningssortimentet för litet sedan. Doften är fin men i smaken finner jag vitkål och intorkad saltlakrits snarare än kryddighet och fruktighet.

 

[Magikern]

Synd bara att de bästa är så jäkla pricey Tror förresten att detta är något som irriterar många. De vill liksom kunna fynda något som är minst lika bra, eller i alla fall nära, som de dyraste och när det inte går blir man frustrerad och avfärdar hela regionen.

Prova Denis Berthaut Fixin Les Clos eller valfri Volnay premier cru från Hubert Montille. 2009 är nog en årgång jag skulle våga korka upp idag i de här fallen.

 

[Mmm]

När man provat en massa muggiga och aromatiskt döda bourgogner och sen kommer fram till en riktigt bra (typ Leroy, DRC).
Då undrar man varför inte alla gör vin på det viset? Jag vägrar att tro på att de 50 meter som skiljer i vingården spelar någon store roll!
Leroys Savigny är ju t.ex bättre än 99% av alla Echezeaux (Ok. lite höftat)..

 

[Mmm]

På samma tema...

Det finns en dokumentär på Netflix som heter "Ett år i vingården" (eller snarlikt). Där får man följa Perrot-Minot och Bize-Leroy under ett år.

Kolla in hur de två producenterna skördar sina druvor. Perrot-Minot tar in turister som släpps lösa med vars en sekatör. Allt klipps av och slängs i en gigantisk plastcontainer som sen körs in och pressas.

Bize-Leroy har professionella plockare som tar någon klase i taget (i typ kundkorgar). Sen står banne mej tanten och inspekterar varenda druva innan de går till press. Är det hemligheten? Och varför slarvar då alla andra? Perrot-Minot är väl rätt välrenommerad dessutom. Det är ingen vinmarkens fel att det blir skit av det

 

[lukastollig]

På samma tema...

Det finns en dokumentär på Netflix som heter "Ett år i vingården" (eller snarlikt). Där får man följa Perrot-Minot och Bize-Leroy under ett år.

Kolla in hur de två producenterna skördar sina druvor. Perrot-Minot tar in turister som släpps lösa med vars en sekatör. Allt klipps av och slängs i en gigantisk plastcontainer som sen körs in och pressas.

Bize-Leroy har professionella plockare som tar någon klase i taget (i typ kundkorgar). Sen står banne mej tanten och inspekterar varenda druva innan de går till press. Är det hemligheten? Och varför slarvar då alla andra? Perrot-Minot är väl rätt välrenommerad dessutom. Det är ingen vinmarkens fel att det blir skit av det

Belysande exempel på den gamla sanningen att det är i vingården vinet görs. Gäller även i bourgogne.

 

[vintomas]

(en väldig massa inlägg)

Du verkar vara tillbaka i forna tiders form?

 

[Patrik Sellin]

Då var 2016 S:t Clair Vicar's Choice Pinot Noir testad och kan inte rekommendera den alls på samma sätt som den 2013 (erkänt bra årg.) som fanns i beställningssortimentet för litet sedan. Doften är fin men i smaken finner jag vitkål och intorkad saltlakrits snarare än kryddighet och fruktighet.

Blev lite orolig när jag läste det här eftersom jag hade beställt en låda baserat på ditt förra inlägg. Testade dock vinet igår och det var en positiv överraskning: fin doft, men lite damm eller bränd bakelit i bakgrunden, bra syra och oväntat bra koncentration, med lite luft och värme (startade kallt) kommer frukten och med en bit fourme d'ambert (inte helt väntat) börjar vinet att skina. Mycket roligare än så här blir det inte för 30 pistoler (för en halvflaska).

 

[Skrutt]

Blev lite orolig när jag läste det här eftersom jag hade beställt en låda baserat på ditt förra inlägg. Testade dock vinet igår och det var en positiv överraskning: fin doft, men lite damm eller bränd bakelit i bakgrunden, bra syra och oväntat bra koncentration, med lite luft och värme (startade kallt) kommer frukten och med en bit fourme d'ambert (inte helt väntat) börjar vinet att skina. Mycket roligare än så här blir det inte för 30 pistoler (för en halvflaska).

Kul att du blev nöjd. Det var roligare när årgången hette 2013 men visst kan man fördra även denna och kanske särskilt med lite luftning och/eller lagring.

Mein Gott!
Alde Gott, Baden (återfanns på SB härom året) är en totalt transparent och poetiskt mycket god PN-upplevelse av superb infrastruktur som är raka motsatsen till Parkers fläskfyllda köttskellett från CdP (eller SJ då,det snöar eller är blöta löv på rälsen.) Jag övergillar dessa. Förmodligen. Hustrun *avskyr*. En god vän jag lurade på (hans ord) en flaska sade "speciellt ... ähum ... vin ? ? ?"

Men, 92p för mig, ned ett p sedan första flaskan. Har ett gäng kvar.

Japp, 2014 Alde Gott. tyckte jag om! Jämfört med den nyss nämnda budget-PN, så har denna tysk från Baden lite mer frukt och lite mindre av den lätt beska undervegetationen som hos 2016 Vicar's Choice.drog en aning för mycket åt rå rotfrukt för min smak. Tysken har en härlig, klar rubinfärg och funkade ypperligt med extra framhävd frukt till tapenade, tomat och bröd.

 

[Skrutt]

Najs.

 

[StefanAkiko]

Symptomatiskt för vinkulturen i Sverige och väldigt "huvudet på spiken" från dig! Ett av de allra största problemen med alla viner som hela tiden ska säljas in är att de alltid är liiite bättre än sina förlagor och liiite billigare... Det är väl ungefär så Prosecco har sålts in på landets Systembolag. De flesta är ju aldrig i närheten av ursprungsmodellen i alla fall, möjligen av hyfsat god kvalité.

De framgångsrika Pinot Noir-viner man hittar idag som inte är Bggne har anammat sin egen plats och unika stil, medan andra försöker efterlikna Bggne så långt det går och misslyckas förstås när de ställs mot de bästa från PNs hemtrakt! Kanske finns det något där emellan också, men jag vet inte riktigt vad det skulle vara.

Jag utmanar dig och dina liktänkande på dubbelblind provning.
Det är väldigt mycket MER än ursprung, vingårdar och etiketter bakom vad som är ett riktigt bra vin. PN eller bubbel eller annat...
Ser fram mot en supertrevlig afton där alla tar med två flaskor varav EN skall vara en Bgn över 500kr och den andra kan vara precis vad som helst.

Vid provningen. Fråga ett:
Är detta en PN eller inte?
Om PN: är detta en Bgn eller inte?

Finns ingen själ som spikar 40 rätt!

Sedan: att kanske de allra bästa supervinerna kommer från Bgn och kostar 65000kr flaskan. Gudbevaremigväl. Men, jag behöver inte Latour 1982 för att gå upp i brygga. Be real! Ett tillfredsställande vin med en tillfredsställande måltid med tillfredsställande sällskap är MER än vad de flesta nördar ändå någonsin får uppleva

Just saying

 

[StefanAkiko]

Då var 2016 S:t Clair Vicar's Choice Pinot Noir testad och kan inte rekommendera den alls på samma sätt som den 2013 (erkänt bra årg.) som fanns i beställningssortimentet för litet sedan. Doften är fin men i smaken finner jag vitkål och intorkad saltlakrits snarare än kryddighet och fruktighet.

Hur var den i munnen?
Skrumpen och tunn? Syrlig och tunn? Tunn och tunn?
Elegant och tunn?
Annat och tunn?