Norda Bar & Grill (Göteborg)

[Mattias Schyberg]

Gårdagen var en tung vindag. Den började redan kl 13:00 på Norda Bar & Grill med arrangemanget Judgement of Sweden där ett stort antal producenter från Oregon och Washinton State var på plats. Vi som var där från forumet (som gick tillsammans) var: @vininfo.nu, @chambertin och @Grapeskull Många oerhört bra viner totalt och mycket som kändes oerhört svalt. Pinoterna från Oregon visade hög och jämn kvalitet med diverse toppar. Jag blev lite extra förtjust i de röda från Powers Winery och Maryhill Winery, som hade mycket sval frukt och ryggrad av titan (mestadels Bordeaux-druvor men även Syrah samt blends). Både Washington State och Oregon är helt klart på frammarch! Många av de mer erkända producenterna levererade såklart också bra skit: Hedges, Edelheim m.m. (hann inte prova alla, hoppade bland annat över Charles Smith, Evening Lands, Shea m.m. som kändes väl bekant ändå).
Tack för ett otroligt trevligt arrangemang med imponerande viner, @Jimmy Örnewald och @Fine Wines Sweden!

Senare på kvällen var det dags för vinprovning, lite lagom rund under fötterna, serverades 8 st röda viner blint. Temat visade sig vara Tempranillo, men enbart av den moderna skolan, dvs ingen överdriven dill- och vaniljfest. Faktum är att det var ingen som kunde avslöja temat. Vinerna andades mycket nya världen med lite generisk mörk frukt och viss dragning åt cabb, men samtliga var bra, koncentrerade och goda med få undantag. Tre stycken jokrar hade dock letat sig in: Girard Old Wine Zinfandel -10, Kanonkop Pinotage -11 och Serres del Priorat -11. Samtliga av dessa kändes urtypiska i sin stil, just denna dag var de relativt enkla i alla fall.

För egen del var det just jokrarna jag lyckades pricka in. Lite besviken blev jag på Kanonkop Pinotage som var överdrivet rökig på ett negativt vis. Prioraten var också lite av en besvikelse, lite trött och oxiderad med väl mycket drag av äppleskal (typisk grenache för mig). Favorit för kvällen blev Zinfandeln. Oerhört fin och balanserad frukt åt det syltiga hållet, med tydlig drag av vanilj, rabarber, svarta vinbär och blåbär. Enkelt, trevligt och syndigt gott. Bra vin att avsluta dagen med tycker jag. Munnen kändes aningen sargad, varvid denna lite mjukare skapelse passade perfekt. Under andra förhållanden så hade jag mest sannolikt föredragit någon av de stramare skapelserna med mer koncentration.

Vinlistan orkar jag inte skriva in, ni för nöja er med denna (tomtelösa) bild...

 

[Jimmy Örnewald]

Gårdagen var en tung vindag. Den började redan kl 13:00 på Norda Bar & Grill med arrangemanget Judgement of Sweden där ett stort antal producenter från Oregon och Washinton State var på plats. Vi som var där från forumet (som gick tillsammans) var: @vininfo.nu, @chambertin och @Grapeskull Många oerhört bra viner totalt och mycket som kändes oerhört svalt. Pinoterna från Oregon visade hög och jämn kvalitet med diverse toppar. Jag blev lite extra förtjust i de röda från Powers Winery och Maryhill Winery, som hade mycket sval frukt och ryggrad av titan (mestadels Bordeaux-druvor men även Syrah samt blends). Både Washington State och Oregon är helt klart på frammarch! Många av de mer erkända producenterna levererade såklart också bra skit: Hedges, Edelheim m.m. (hann inte prova alla, hoppade bland annat över Charles Smith, Evening Lands, Shea m.m. som kändes väl bekant ändå).
Tack för ett otroligt trevligt arrangemang med imponerande viner, @Jimmy Örnewald och @Fine Wines Sweden!

Senare på kvällen var det dags för vinprovning, lite lagom rund under fötterna, serverades 8 st röda viner blint. Temat visade sig vara Tempranillo, men enbart av den moderna skolan, dvs ingen överdriven dill- och vaniljfest. Faktum är att det var ingen som kunde avslöja temat. Vinerna andades mycket nya världen med lite generisk mörk frukt och viss dragning åt cabb, men samtliga var bra, koncentrerade och goda med få undantag. Tre stycken jokrar hade dock letat sig in: Girard Old Wine Zinfandel -10, Kanonkop Pinotage -11 och Serres del Priorat -11. Samtliga av dessa kändes urtypiska i sin stil, just denna dag var de relativt enkla i alla fall.

För egen del var det just jokrarna jag lyckades pricka in. Lite besviken blev jag på Kanonkop Pinotage som var överdrivet rökig på ett negativt vis. Prioraten var också lite av en besvikelse, lite trött och oxiderad med väl mycket drag av äppleskal (typisk grenache för mig). Favorit för kvällen blev Zinfandeln. Oerhört fin och balanserad frukt åt det syltiga hållet, med tydlig drag av vanilj, rabarber, svarta vinbär och blåbär. Enkelt, trevligt och syndigt gott. Bra vin att avsluta dagen med tycker jag. Munnen kändes aningen sargad, varvid denna lite mjukare skapelse passade perfekt. Under andra förhållanden så hade jag mest sannolikt föredragit någon av de stramare skapelserna med mer koncentration.

Vinlistan orkar jag inte skriva in, ni för nöja er med denna (tomtelösa) bild...
Visa bifogad bild 853

Kul med det stora intresset igår..! tack alla som kom!! TACK.

 

[Magnus L]

Kul med det stora intresset igår..! tack alla som kom!! TACK.

Tack för ett bra arrangemang!

 

[chambertin]

Var även jag på Judgement of Sweden i onsdags och får tacka arrangörerna för ett bra arrangemang med många intressanta odlare.

Riktigt kul att språka lite med Lars Torstensson som stod och hällde utmärkta Pinot Noir från Ponzi och en av de godare Arneis jag druckit.

Om man skall börja med Oregon-vinerna så var jag generellt sett imponerad av flertalet Pinot Noir. Uttrycken var väldigt varierade med allt från fruktmogna kraftpaket från Archery Summit till mera finstämda och eleganta från Adelsheim, Ponzi, Domaine Drouhin, King Estate m.fl (han tyvärr inte med att prova t.ex Elk Cove och flera andra som var på plats).

Kvaliteten finns definivt där numera hos flertalet vad gäller Pinot Noir medans många vita var korrekta och druviga men inte särskilt komplexa. Kanske har det mer med efterfrågan och marknaden att göra än vinmakning som sådan. Det verkar inte vara några stora problem att sälja Pinot Noir för 30-40-50 $/fl men de vita kryper sällan över 20-25$ verkade det som. Många gör Pinot Gris som inte var så mycket mer än druvigt och gott men inget som man direkt kastar sig på köpknappen efter. Lite som nästa uppföljare till internationell Sauvignon Blanc. Undantagen från mainstream-smaken hos de vita för mig var framför allt Drouhins Arthur Chardonnay som jag skulle jämställa med en 1:er Crû från Bourgogne utan vidare. Tyvärr verkar inte Hjo Grosshandel ha detta i sitt sortiment för tillfället.

Sedan över till vinerna från Washington State och här blev det direkt en helt annan produktmix på borden. I Columbia Valley är klimatet väsentligt torrrare än i t.ex Willamette Valley i Oregon och i alla fall de blå druvorna är här ofta synonyma med Bdx-varieteterna + en hel del Syrah. Även här kändes handlaget med druvorna och vinifikationen väldigt kompetent hos de vi provade och man kan inte undgå att imponeras av kvaliteten hos vinerna som här i Sverige skulle kunna säljas för runt 120-150:-/fl. Över lag var jag mest imponerad av Bdx-blends och några druvrena Cabernet Sauvignon.

Hedges imponerade på mig med sin Estate Red Blend och Goedhart Family Syrah liksom flertalet röda från Maryhill Winery och Powers Winery. Powers hade en härlig line av vingårdsbetecknade Reserve Cabernet Sauvignon och Bdx Blend som jag tror skulle piska många Napa/Sonoma Cab för samma peng (<300:-/fl). Fantastiskt bett i frukt, syra och tanniner i nuläget och vinmakningen tyder på att vinerna kommer att klara många år i källaren och utvecklas fint med det.

Känner inte helt igen mig i vissa Syrah-viner i Washington dock men därmed inte alls sagt att kvaliteten inte är bra men det är bara jag som inte riktigt hajat stilen ännu. Den är inte varm och syltig alls men ändå väldigt intensiv och peppar/chark/björnbär syns inte så väl. Kan kanske liknas mer vid en sydfransk Syrah (typ Languedoc) snarare än en nord-Rhônsk. Lite generellt känns det som vissa röda viner har en tendens att flyta ihop vad gäller druvans identitet om man nu skall vara kritisk mot ngt därifrån.

Tyvärr han jag inte med så många producenter från Washington och med tanninerna hos de röda vinerna så var snart gränsen nådd för vad man klarade av att prova på så kort tid.

 

[Mattias Schyberg]

Var även jag på Judgement of Sweden i onsdags och får tacka arrangörerna för ett bra arrangemang med många intressanta odlare.

Riktigt kul att språka lite med Lars Torstensson som stod och hällde utmärkta Pinot Noir från Ponzi och en av de godare Arneis jag druckit.

Om man skall börja med Oregon-vinerna så var jag generellt sett imponerad av flertalet Pinot Noir. Uttrycken var väldigt varierade med allt från fruktmogna kraftpaket från Archery Summit till mera finstämda och eleganta från Adelsheim, Ponzi, Domaine Drouhin, King Estate m.fl (han tyvärr inte med att prova t.ex Elk Cove och flera andra som var på plats).

Kvaliteten finns definivt där numera hos flertalet vad gäller Pinot Noir medans många vita var korrekta och druviga men inte särskilt komplexa. Kanske har det mer med efterfrågan och marknaden att göra än vinmakning som sådan. Det verkar inte vara några stora problem att sälja Pinot Noir för 30-40-50 $/fl men de vita kryper sällan över 20-25$ verkade det som. Många gör Pinot Gris som inte var så mycket mer än druvigt och gott men inget som man direkt kastar sig på köpknappen efter. Lite som nästa uppföljare till internationell Sauvignon Blanc. Undantagen från mainstream-smaken hos de vita för mig var framför allt Drouhins Arthur Chardonnay som jag skulle jämställa med en 1:er Crû från Bourgogne utan vidare. Tyvärr verkar inte Hjo Grosshandel ha detta i sitt sortiment för tillfället.

Sedan över till vinerna från Washington State och här blev det direkt en helt annan produktmix på borden. I Columbia Valley är klimatet väsentligt torrrare än i t.ex Willamette Valley i Oregon och i alla fall de blå druvorna är här ofta synonyma med Bdx-varieteterna + en hel del Syrah. Även här kändes handlaget med druvorna och vinifikationen väldigt kompetent hos de vi provade och man kan inte undgå att imponeras av kvaliteten hos vinerna som här i Sverige skulle kunna säljas för runt 120-150:-/fl. Över lag var jag mest imponerad av Bdx-blends och några druvrena Cabernet Sauvignon.

Hedges imponerade på mig med sin Estate Red Blend och Goedhart Family Syrah liksom flertalet röda från Maryhill Winery och Powers Winery. Powers hade en härlig line av vingårdsbetecknade Reserve Cabernet Sauvignon och Bdx Blend som jag tror skulle piska många Napa/Sonoma Cab för samma peng (<300:-/fl). Fantastiskt bett i frukt, syra och tanniner i nuläget och vinmakningen tyder på att vinerna kommer att klara många år i källaren och utvecklas fint med det.

Känner inte helt igen mig i vissa Syrah-viner i Washington dock men därmed inte alls sagt att kvaliteten inte är bra men det är bara jag som inte riktigt hajat stilen ännu. Den är inte varm och syltig alls men ändå väldigt intensiv och peppar/chark/björnbär syns inte så väl. Kan kanske liknas mer vid en sydfransk Syrah (typ Languedoc) snarare än en nord-Rhônsk. Lite generellt känns det som vissa röda viner har en tendens att flyta ihop vad gäller druvans identitet om man nu skall vara kritisk mot ngt därifrån.

Tyvärr han jag inte med så många producenter från Washington och med tanninerna hos de röda vinerna så var snart gränsen nådd för vad man klarade av att prova på så kort tid.

Härlig rapport, bra jobbat. Håller dessutom med om det mesta.

 

[Mattias Schyberg]

Var på Norda Bar & Grill efter jobbet, för lite torsdagsrekreation. @Jimmy Örnewald tog väl hand om både mig och frugan och serverade lite trevlig Champagne som start. Jag är ju, som ni säkert vet, inte särskilt kunnig när det gäller denna ädla dryck, men den smakade riktigt trevligt i min mun. Ruinart NV hette vinet (mer minns jag inte) och smakade rejält friskt med mycket citrus, viss brödighet och lite havskänsla. Mycket gott med viss finess.

Var därefter sugna på lite kraftigare rödtjut och erbjuds följande syrah från södra delen av Oregon...

2008 Dobbes syrah Rogue Valley, Oregon

Mycket fruktigt vin med lätt rostad fatkaraktär som inte går till överdrift, inslag av mörka bär (björnbär), hallon, smörkola och aningen kött. Efter några cirkelrörelser med glaset dyker både ceder och järn upp. I munnen är det fylligt och relativt intensivt, med friska syror och ett heltorrt avslut med viss eldighet. Oklanderlig längd.

Ett gott och generöst vin i typisk nya världen-kostym, mer australisk Shiraz än fransk syrah. Jag uppskattar båda stilarna och detta levererade bra. Jag och frugan kände oss nöjda och belåtna.

Som färdknäpp fick vi testa en trevlig riesling från Oregon. Trevlig näsa som andades Rheingau av bra slag (petroleum och flinta i stora lass), men en aningen vek intensitet och längd. Mycket lemonad-känsla av torrt och rejält saliverande slag. Vad vinet hette har jag glömt, kanske kan @Jimmy Örnewald påminna mig?

 

[Mattias Schyberg]

Var på Norda Bar & Grill ännu en gång. Käkade lite charkuteritallrik och lite trendig och god Pulled Pork. Okomplicerat matval från min sida men gott och passande en fredag kväll i lättjans tecken.

Bad om ett kul vin med lite drag i, fick följande oväntade vin, vilket serverades blint av restaurangens charmanta chefssommelier @Jimmy Örnewald ...Titta vilken fin dekanteringskorg @Arvid

2005 Cleneden Family Vineyards, 'Bricco Buon Natale' Nebbiolo, Santa Maria Valley, Kalifornien

Blyg arom med aningen söta fattoner samt inslag av korinter, rosor/tulpaner, torkade körsbär, sötlakrits och kakao. I munnen tar vinet för sig rejält med kraftfulla nebbiolo-tanniner och en fin och kompletterande syra. Lättfotat, stramt men med en intensitet likt en duracell-kanin. Behövde en stund i karaffen innan det öppnade upp fullständigt.

Riktigt kul att få testa en Nebbiolo från USA, dessutom gjorde vinet oss knappast besvikna. Gott med en härlig strävhet, detta trots en ganska respektabel ålder.

Mina blinda gissningar fick mig först och främst till USA, men stramheten i smaken gjorde mig konfunderad. Gissning två blev Nebbiolo från Italien. Slutsats (efter god hjälp på traven): En amerikansk Nebbiolo!

 

[Mattias Schyberg]

Firade nationaldagen på Norda Bar & Grill. Käkade lite grillat lamm med tomatsallad, frugan körde läckerheter från havet. Lite ost och annat sött gled ner till efterrätt. Mycket gott som vanligt, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade @Jimmy Örnewald som alltid brukar ta fram det lilla extra för oss att dricka. Nåväl, vi fick nöja oss med vad menyn hade att erbjuda och vi blev inte missnöjda.

2011 Cristom Pinot Noir Mt. Jefferson Cuveé (89p)

En kompetent PN i ung skepnad med fina animaliska drag (rått kött) och en skön mix av rabarber, blodapelsin, björnbär, kryddor, eleganta fat och örter. Ganska kraftig med viss tanninstruktur och hög och krispig syra. Längden och intensiteten kunde möjligen varit högre, men det funkade riktigt bra just där och då. Tummen upp således.

2012 Adelsheim Pinot Noir Deglacé (91p)

Hur ofta dricker man isvin gjort på PN? Inte ofta men igår fick jag chansen att testa. Mängder av söta röda bär som drar åt hallon, körsbär, plommon och rosor. Mycket elegant och balanserat med fin syra, viskös munkänsla och fin längd. Unikt vin som jag gillade mycket, frugan gick fullständigt upp i brygga. Häftigt vin! Lite mer komplexitet och detta hade nått riktigt höga höjder.

 

[Mattias Schyberg]

Ett kärt återseende hos gentila @Jimmy Örnewald på Norda Bar & Grill igår. Lite härlig entrecôte och ett mycket speciellt vin serverades. En cuveé som gjorts särskilt för just Clarion Post Hotel. Högsta hönset på @Fine Wines Sweden (lätt att vara om man är själv ) har dessutom agerat blender. I vilket fall som helst så imponerade vinet på både mig och frun.

2012 Trisaetum Pinot Noir Artist Series no 20 (93p)

Rejält vin med tuggbara tanniner och otroligt fin intensitet. Ganska typiska PN-toner av det tyngre slaget med rabarber, lagerblad, björnbär, hallon, lite blodapelsin och tydliga fat som drar åt kaffe och lite funk. Rejält bra längd. Ett kraftpaket (för att vara PN från Oregon) som dock inte saknar finess. Borde utvecklas rejält med några år på rygg, men var riktigt bra även nu och av en stil jag gillar mycket.

 

[Mattias Schyberg]

USA, eller närmare bestämt, Kalifornien var på agendan när @Jimmy Örnewald tog fram lite vin att dricka under gårdagens middag på Norda Bar och Grill. Vi åt grillat lamm och hamburgare och det var gott och prisvärt som vanligt.

2010 Stag's Leap Wine Cellars Sauvignon Blanc (90p)

Brukar inte vara förtjust i druvan. Detta hör dock till ett av undantagen. Inte i nivå med Silex från Pouilly Fumé direkt, men stilen drar åt samma håll. Ruggigt gott och läskande. Mineralisk (undervegetation, ngt krut) och knivskarp med fina citrusdrag och nässlor i mängder. Rejäl syra och koncentration med helt ok längd och fin grapefruktsbeska samt ett uns salt i eftersmaken.

2009 Villa Creek Mas de Maha (92p)

Tempranillo-blend från Paso Robles dricker man inte varje dag. Fick detta blint.

Fylligt och stort med massor av fet frukt åt plommon, körsbär och limstift (VA). Finstämda söta fattoner med vanilj och julkryddor, men inte typiska amerikanska fat. Toner av blyerts och ceder finns där också ihop med lite kryddskåp. Rejält strävt men ändå snällt i munnen. Syran är medelhög och i fin balans med övriga komponenter. Inte det mest komplexa vin jag druckit, men väldigt välgjort och syndigt gott samt så växer det till sig under kvällen med fler nyanser.

Gissningen föll på Portugal och Dourodalen, alternativt någon udda italienare. USA borde jag övervägt med tanke på att det är restaurangens signum, men för mig var det aldrig snack om annat än att det borde vara från gamla världen. Så kan det gå.

 

[Mattias Schyberg]

Det blev ett litet besök hos @Jimmy Örnewald på Norda Bar och Grill igår kväll. Mat måste ju ätas, samtidigt som man får chansen att sippa på lite vin.

Beställde in Surf 'n' Turf och bad Jimmy fixa oss en flaska lämpligt vin som vi lekte blindbock med innan maten serverades. Maten var fantastiskt god och så rejält tilltagen att vi faktiskt blev så mätta att vi var tvungna att lämna en del av alla fantastiskt trevliga godsaker.

Vinet då...

2009 Powers Cabernet Sauvignon Reserve Champoux Vineyard (91p)
Fylligt och rejält stramt med ung och vital frukt. Tydliga inslag av mörka körsbär, svarta vinbär, blåbär, ceder, vanilj och lakritsrot. Efter en stund i glaset kommer det fram lite blommiga inslag och lite dammighet. I munnen känns det intensivt och ganska in your face, men mer läskande än svulstigt. Bra syror och tanninstruktur, men aningen låg komplexitet. Borde rimligtvis klara lite tid på rygg och växa till sig.

Gissningsleken hamnade i Italien när frugan fick tycka till. För egen del så kändes den ganska typisk USA (Norda Bar och Grill är dessutom specialiserade på USA, dvs en ganska enkel gissning från min sida). Aromen fick mig till Zinfandel, medan smaken avslöjade att det borde vara CS eller CS-blend i glaset. Frågan blev snarare var i USA. Vinets relativa stramhet och höga syra talar såklart kallklimat. Jag trodde nog Kalifornien och lite svalare Sonoma, men där blev det fel.

Nåja, vinet ifråga kommer från en av de producenter jag blev mest imponerad av på vinmässan "Judgement of Sweden" tidigare i år. Jag blev klart imponerad även denna gång. Riktigt bra QPR. Kanske minns @chambertin om vi provade just detta på mässan?

Som lite svalkande avslutning så käkade vi en fantatiskt fin grapefruktssorbet (?) med jordgubbar och lite roliga blad av okänt slag. En av de godaste desserter jag har ätit på LÄNGE. Så frisk och svalkande. Tyvärr glömde jag ta kort. Fick ett glas sött dessertvin från Oregon till detta som passade fantastiskt bra. Söt med aprikos, persika, lite apelsin. Möjligen lite antydan till ädelröta. Bra balanserande syra.

 

[chambertin]

Gårdagen blev sannerligen en dag i Bacchus tecken, allt för att fira början på min semester. Började dagen hemma där jag öppnade upp två nyinköpta vin för att testa.

Visa bifogad bild 1631

2011 Domaine Micael Lafarge Bourgogne Passetoutgrains L'Exeption
Slankt och ungdomligt med viss komplexitet. Inslag av blod, järn, röda bär (hallon, körsbär och lingon) och nypon. Aningen ljust läder och rårörd jordgubbssylt tittar fram efter en stund i glaset. I munnen känns det vattnigt och ganska snipigt med hög syra utan tillstymmelse till balanserande frukt eller sötma. Viss tannin i den något korta eftersmaken i form av te som fått dra aningen för länge.

Inget vin för min gom, men det finns uppenbara kvaliteter i denna späda och ungdomliga kropp. Komplexiteten i aromen hamnar strax över medel på pluskontot, medan den låga intensiteten och obalansen hamnar på minuskontot. För mig upplevdes det för mycket som ett plonk denna kväll. (82p)

2009 Fattoi Brunello di Montalchino
Medelfylligt och fatat i semi-modern stil. Inslag av gröna färska kryddor (basilika, salvia?), mörk frukt och gummi direkt vid start som dock avtar relativt snabbt. Mörka körsbär, björnbär ceder, kanel, kryddnejlika och kakao tar över showen. Mycket fatkryddor det vill säga. I munnen är det syran som utmärker sig mest ihop med en relativt lång eftersmak. Tanninstrukturen känns ganska mjuk och väluppfostrad och intensiteten hamnar på medel. (88p)

Ett gott vin, men inget som fick mig att lyfta på ögonbrynen trots ett högt betyg.

Kvällspasset på stan

Efter miniprovningen hemmavid så var det dags för en matbit så vi passade på att besöka @Jimmy Örnewald på Norda Bar och Grill för lite krubb. Käkade lite trevlig torsk och frugan tog in lite hamburgare. Matvin blev en trevlig PN från Alsace av riktigt bra slag. Kanske har @vininfo.nu koll på detta?

Visa bifogad bild 1632

2010 Albert Mann Les Saintes Claires Pinot Noir
Jag har fått chansen att dricka ett par PN från Alsace tidigare och brukar tycka att de lite mer ambitiösa är riktigt bra. Ingen skillnad här, detta är RIKTIGT bra skit.

Stalliga och animaliska drag (rått kött) utmärker första sniffen men får snabbt sällskap av torkade körsbär, björnbär, lagerblad och parfymerade fat (sandelträ). Fin komplexitet som växer under kvällen där det tillkommer lite kafferost och tjära. Vinet är medelfylligt och "elegant", men jag förstår om många Bourgogne-fans snarare hade bedömt det som rustikt. Fin balans, hög intensitet samt lite lagom tanninstruktur.

Jag gillar detta som tusan, en PN helt kompatibelt med mina smakpreferenser. Lite kraftigare men utan att tappa finess. Allt annat än charmlös, men ändå komplex och krävande för smaklökarna. (92p)

Lite sött som avslutning...

Vi tog in lite söta desserter och fick till detta en picolo-flaska med kvalitetsriesling från Mosel och Dr Loosen.

Visa bifogad bild 1633

2006 Dr. Loosen Riesling Beerenauslese
Uppenbara drag av botrytis (marsipan och saffran) med tropisk frukt som drar åt aprikos och aningen persika. Antydan till petroleum men mest i bakgrunden. Lagom söt med hög syra och intensitet med en rimlig längd och eftersmak.

Ruggigt gott! Påminner mer om en Sauternes än om riesling, speciellt i näsan. Lättheten med den låga alkholen är där man märker störst skillnad. En höjdaravslutning om ni frågar mig. (90p)

Klart godkänt sätt att börja semestern !

 

[kayaker]

Matvin blev en trevlig PN från Alsace av riktigt bra slag. Kanske har @vininfo.nu koll på detta?

Visa bifogad bild 1632

2010 Albert Mann Les Saintes Claires Pinot Noir
Jag har fått chansen att dricka ett par PN från Alsace tidigare och brukar tycka att de lite mer ambitiösa är riktigt bra. Ingen skillnad här

Någon som har tips på var man kan köpa Domaine Albert Mann? En av de absolut bästa producenterna i Alsace, kanske t.o.m. den allra bästa när det gäller Pinot noir. Vad säger @Jimmy Örnewald ?

 

[Mattias Schyberg]

Någon som har tips på var man kan köpa Domaine Albert Mann? En av de absolut bästa producenterna i Alsace, kanske t.o.m. den allra bästa när det gäller Pinot noir. Vad säger @Jimmy Örnewald ?

Kanske finner du ett svar här: http://www.js-vin.com/restaurangsortiment/roeda/frankrike/alsace/pinot-no-les-saintes-claires10

En tripp till Norda Bar och Grill är annars trevligt.

 

[kayaker]

Kanske finner du ett svar här: http://www.js-vin.com/restaurangsortiment/roeda/frankrike/alsace/pinot-no-les-saintes-claires10

En tripp till Norda Bar och Grill är annars trevligt.

Tack!
Inget ställe jag svänger förbi sådär lite spontant dock.

 

[Mattias Schyberg]

Bara några dagar kvar innan jag och frugan beger oss till USA i några veckor. Rejält sträv Sagrantino har jag dock lovat @Rexel att testa, samt så blev det ett litet sommarbesök på Norda Bar och Grill för att träffa @Jimmy Örnewald för lite vinsnack, mat och vin - ännu en gång!

2008 Arnaldo-Caprai Sagrantino di Montefalco Collepiano + chili - a perfect match made in heaven (not!)

Jo, visst tusan är detta vin strävt, men jag har varit med om klart värre gjort på druvan Sagrantino. Ping @chambertin.

Massivt och tätt vin med mestadels mörka körsbär och fat med mängder av fatkryddor som drar åt ceder, valeriana, kanel, kakao och trä. Inte direkt komplext, mer åt det rustika hållet. Det är i munnen det händer saker. Fylligt med hög friskhet, syra och rejäl intensitet. Tanninerna känns (no shit) rejält, men inte på ett jobbigt sätt. Det är snarare en ganska behaglig upplevelse, i alla fall för mig. Det nyper på bra och munnen känns som sandpapper efter några sippar. Gott och trevligt. Väl värt att dricka nu eller om många år. (90p)

Efter denna sträva upplevelse så var det dags att besöka Norda. Lite rejäl Syrah från Norra Rhône serverades blint.

2011 Domaine Jamet Côte-Rôtie

Stor och vidöppen arom med hög komplexitet och finess. Sedvanliga inslag av chark, björnbär, mörka plommon och peppar möter näsan direkt. Norra Rhône ut i fingerspetsarna. Utöver inslagen ovan så bjuder vinet på en hel del järn, blod, rost, lakritsrot, svart krossad sten och lagerblad. En ganska rökig ton möter oss också, på ett bra sätt. Svingott och läskande med en medelfyllig och ungdomlig kropp, rejäla apelsinsyror och hyfsad intensitet samt en lång och finstämd eftersmak. (93p)

Så jäkla trevlig syrah, rent ut sagt en riktigt höjdare med alla bitar på plats. Intensiteten hade dock gärna fått vara aningen högre. Upplevdes på många sätt som Bourgognes rejäla storebror, ni vet den där brorsan som precis avslutat värnplikten och börjat få både muskler och hållning. Kanske även odlat mustasch, lärt sig snusa och förlorat oskulden.

Bortskämd och smålurig så blev det lite dessertvin av trevligt slag ihop med lite chokladsorbet och asiatisk citrussorbet som påminde om yuzu med lite grapefrukt. Till chokladen blev det lite trevlig Riversaltes (alkoholförstärkt grenache) och till citrussorbeten en ädelrötad italienare från Marsche gjord på Sauvignon Blanc. Gott som fan, speciellt det ädelrötade med citrussorbeten, som var en smått fantastisk kombination. Tog inga notiser på vinerna, njöt bara, men de smakade ungefär som förväntat.

 

[Rexel]

Bara några dagar kvar innan jag och frugan beger oss till USA i några veckor. Rejält sträv Sagrantino har jag dock lovat @Rexel att testa, samt så blev det ett litet sommarbesök på Norda Bar och Grill för att träffa @Jimmy Örnewald för lite vinsnack, mat och vin - ännu en gång!

Visa bifogad bild 1675
2008 Arnaldo-Caprai Sagrantino di Montefalco Collepiano + chili - a perfect match made in heaven (not!)

Jo, visst tusan är detta vin strävt, men jag har varit med om klart värre gjort på druvan Sagrantino. Ping @chambertin.

Massivt och tätt vin med mestadels mörka körsbär och fat med mängder av fatkryddor som drar åt ceder, valeriana, kanel, kakao och trä. Inte direkt komplext, mer åt det rustika hållet. Det är i munnen det händer saker. Fylligt med hög friskhet, syra och rejäl intensitet. Tanninerna känns (no shit) rejält, men inte på ett jobbigt sätt. Det är snarare en ganska behaglig upplevelse, i alla fall för mig. Det nyper på bra och munnen känns som sandpapper efter några sippar. Gott och trevligt. Väl värt att dricka nu eller om många år. (90p)

Efter denna sträva upplevelse så var det dags att besöka Norda. Lite rejäl Syrah från Norra Rhône serverades blint.

Visa bifogad bild 1676
2011 Domaine Jamet Côte-Rôtie

Stor och vidöppen arom med hög komplexitet och finess. Sedvanliga inslag av chark, björnbär, mörka plommon och peppar möter näsan direkt. Norra Rhône ut i fingerspetsarna. Utöver inslagen ovan så bjuder vinet på en hel del järn, blod, rost, lakritsrot, svart krossad sten och lagerblad. En ganska rökig ton möter oss också, på ett bra sätt. Svingott och läskande med en medelfyllig och ungdomlig kropp, rejäla apelsinsyror och hyfsad intensitet samt en lång och finstämd eftersmak. (93p)

Så jäkla trevlig syrah, rent ut sagt en riktigt höjdare med alla bitar på plats. Intensiteten hade dock gärna fått vara aningen högre. Upplevdes på många sätt som Bourgognes rejäla storebror, ni vet den där brorsan som precis avslutat värnplikten och börjat få både muskler och hållning. Kanske även odlat mustasch, lärt sig snusa och förlorat oskulden.

Bortskämd och smålurig så blev det lite dessertvin av trevligt slag ihop med lite chokladsorbet och asiatisk citrussorbet som påminde om yuzu med lite grapefrukt. Till chokladen blev det lite trevlig Riversaltes (alkoholförstärkt grenache) och till citrussorbeten en ädelrötad italienare från Marsche gjord på Sauvignon Blanc. Gott som fan, speciellt det ädelrötade med citrussorbeten, som var en smått fantastisk kombination. Tog inga notiser på vinerna, njöt bara, men de smakade ungefär som förväntat.

Visa bifogad bild 1677

Härligt!, då vet jag lite vad jag har att vänta mig.

 

[Mattias Schyberg]

Härligt!, då vet jag lite vad jag har att vänta mig.

Ett riktigt bra vin. Tog ett litet glas idag till balkonggrillad entrecôte. Supertrevligt köttvin trots sin ungdom. Jag köper nog någon flaska till av detta.

 

[Mattias Schyberg]

Var på Norda Bar och Grill i dagarna. Var ute efter en köttbit och trevligt rödvin. "Veckans grill" brukar vara ett säkert kort, beställde därför in lite Ch9dP av hyggligt slag, detta helt utan att förhöra mig kring vad det var för grillrätt. Grillad lax blev det, sötmarinerad och mustig sådan. Funkade förvånansvärt bra med ett relativt kraftigt rödvin, kanske inte mer än 1+1=2, men inte heller 1+1=0,5. Kanske sötman i marinaden samt tillbehören med kokt smakrik potatis och välkryddad sallad fixade biffen, men funkade gjorde det? Dessutom, lite bordsvatten rensar såklart smaklökarna bra.

Nåväl, mycket trevlig rätt. Mustig och smakrik med härligt fet laxsmak i kolgrillad kostym...

Vinet då?

2011 Domaine du Vieux Télégraphe Chateauneuf-du-Pape Télégramme
Generös och medelfyllig frukt med hög frisk syra och mjuk tanninstruktur. Hyfsad längd och intensitet. Inslag av fikon, hallon, lakritsfudge, peppar och spännande drag av enrisrökt cognacsmedvurst. I det mer subtila registret får jag förnimmelser av både lavendel, kardemumma och kåda.

Riktigt överraskande gott, jag gillar det skarpt! Ett vin jag gärna dricker igen, dessutom så borde såklart "storebror" testas snarast. Lite mer ryggrad och tanninstruktur hade fått mig upp i brygga, nu blev det visserligen som en riktigt trevlig och oväntat bra blindträff. 90p

 

[Mattias Schyberg]

Det blev en lång och sanslöst trevlig kväll på Norda Bar och Grill med frugan igår. @Jimmy Örnewald gjorde allt och lite till för att vår kväll skulle bli magisk och lyckades riktigt bra.

Lite förvin...

2012 Cristom Viognier Estate
Frisk och läskande med citrus, mineral (järn), vita blommor och päron. Fin citrusskalighet med tydlig kryddighet. Lång och intensiv.

Riktigt bra vin. Påminner lite om en Gruner Veltliner. Bra och krispig syra för att vara Viognier dessutom. Tummen upp, jag ger det 89p.

Förrätt
Ny meny och till min förtjusning så har de äntligen hittat plats för lite råbiff. Riktigt trevlig sådan. Det är bara att sluta ögonen och njuta...

Biff tartar med picklad svamp, senap och krasse.

Huvudrätt
Fick in en flaska rött vin till huvudrätten. Fick den blint, vilket vi brukar be om. Vi litar helt på @Jimmy Örnewald här och han lyckades överraska oss rejält genom att plocka in en riktig klassiker.

2006 Bodegas Vega Sicilia Ribera del Duero Valbuena 5
Vi blir snabbt övertygade om att det är en bättre spanjor som finns i glaset (Rioja eller Ribera mest troligt). Rejäla fattoner med smörkola och dill som vilar på en matta av torkade körsbär, kryddskåp och plommon. Ganska mjuka och mogna tanniner med balanserade syror.

Riktigt gott och typisk för sin stil. Vid avtäckningen så infinner sig dock lite av en besvikelse. Inte för att vinet inte är bra, mer för att det inte är bättre med tanke på vinets kultstatus. Saknar lite intensitet och umpa-dumpa för de riktigt höga poängen. 91p

Maten då...

Nytillskott på menyn som smakade mumma, "Swedish Jerk" närmare bestämt. Svingott och rejält kryddat.

Jerkbakad högrev, lök, svarta vinbär, rödbeta och pepparmajonnäs.

Efterrätt
Tog ett gäng av deras egengjorda praliner och åt dessa fantastiskt goda skapelser ihop med lite 20-årig Quinta do Vallado Tawny som smakade smått fantastiskt gott.

Avrundning

2012 Beaux Fréres Willamette Valley
Fick in ett glas för att prova och blev riktigt imponerad. Aromen känns ganska ung och enkel med typiska PN-drag av körsbär, blodapelsin, peppar, rabarber, men i munnen så märks det tydligt vad denna årgång går för. Sanslöst bra intensitet och längd. Jag blev riktigt imponerad och detta är ändå inte producentens flaggskeppsvin! Jag tror att 2012 kommer att bli en klassisk årgång i Oregon, detta då samtliga pinoter jag testat hittills från detta år har levererat riktigt bra skit enligt mina smakpreferenser. Den stora frågan är om komplexiteten kommer att komma med tiden, vilket jag tror och hoppas.