Norda Bar & Grill (Göteborg)

[Mattias Schyberg]

Besök på Norda Bar och Grill igår och vi passade på att testa deras tillfälliga matkoncept med mexikansk streetfood. Vi blev riktigt nöjda och gillade det skarpt. Extra trevligt var det att få vara lite försökskaniner för @Jimmy Örnewald med test av lite olika drycker till.

Förrätt

Trerättersmeny var det som gällde och först ut serverades en fräsch räksallad med avokado, chili och koriander. Massor av lime och syra. Smakade toppen. Lite somrigt så här mitt i vintern. Fick först en torr och krispig Riesling till detta (2012 Ovum Memorista Riesling) som dock dog en aning till maten. Rejält krispig, typisk och limig för övrigt. Fick in en annan Riesling med mer restsötma (glömde notera vinet) vilket var en klart bättre partner, mer blommig och fruktsöt dessutom. Totalt sett så gick vi nästan upp i brygga av denna underbara rätt och med rätt vin till så blev det grymt!

Huvudrätt

Lågtempat sidfläsk med syrad rödlök, avokadokräm, koriander och svarta bönor i en wrap. Även huvudrätten är tydligt präglad av mexikansk snabbmat och kändes oerhört välgjord och balanserad. Magiskt gott! Enkelt, fräscht och okomplicerat. Till detta fick vi in tre olika drycker, fatlagrad tequila, indiskt öl (Cobra) och lite amerikansk Zinfandel av det bättre slaget (2012 Carlisle Zinfandel Saitone Ranch). Riktigt trevligt att smutta på en bra (vet inget om den dock) tequila, dessutom till mat. Tycker det funkade bra trots allt, men det behövdes helt klart sköljas ordentligt med vatten efteråt, men upplevelsen blev ganska häftig. Ölet var lite trist och saknade lite umph, medan Zinfandeln var strålande (massivt och rödfruktigt med rårörda hallon och körsbär tillsammans med chokladiga fat och lakrits. 90+ utan tvekan).

Efterrätt

Svingod efterrätt med sötade lingon, sorbet, maränger och massor med annat gott jag har glömt. Riktigt fräsch och trevlig. Till detta blev det åka av med mitt livs första eiswein gjort på Grüner Veltliner (2008 Schmeltzer Grüner Veltliner Eiswein). Riktigt bra kombo även om vinet hade lite problem att möta upp fullt ut. I mitt huvud så minns jag väl ett icewine gjort på Pinot Noir (adelsheim) som jag tror hade varit perfekt till denna rätt som jag dessutom vet finns på Norda. Prova det, jimmy!

Avrundning

Lite chokladpraliner från Nordas pralinvagn fick slinka ner. Kola, lakrits och salt blev valet, till detta så tog Jimmy fram det tunga artillieriet med några sherry av riktigt bra slag. En Oloroso och en Palo Cortado, båda med 30 år på nacken (NV Matusalem 30 anos Oloroso VORS och NV Apostoles 30 anos Palo Cortado VORS, båda från producenten Gonzales Byass).

Helt sanslöst intensiva båda två, Palo Cortadon är i stort torr (halvtorr) medan Oloroson har lite sötma då den sötats en aning med PX. Massor av nötter, torkade fikon och tobak i båda ihop med drag av kaffe och choklad. Magiskt bra båda två, bland de bästa sherry jag har druckit! Oloroson var klart bäst till pralinen med tanke på sötman.

 

[Mattias Schyberg]

Drack lite smått och gott på Norda igår kväll. Någon som är förvånad?

Fick in ett vitt förvin som visade sig vara 2012 Stag's Leap Wine Cellars Chardonnay Karia. Riktigt välgjord historia med fräscha syror och balanserade fattoner. Korrekt, ekad Chardonnay, stilmässigt mitt emellan Kalifornien och Bourgogne. Fin och ren frukt med härligt pirr i eftersmaken. Gissade såklart Chardonnay från USA spontant, men backade upp med Bourgogne. Slank ner utan problem till lite ostron. ~87-89p

Maten för kvällen landade på lite Surf 'n Turf och till detta ville vi ha ett rött blindvin och det fick vi med råge då det visade sig vara 2010 M. Chapoutier Châteauneuf-du-Pape La Bernardine. Blint så upplevde vi det som en ganska typisk amerikansk Syrah i fyllig stil med massor av gräddkola, björnbär, hallon, tobak, chark och en gnutta peppar. Viss eldighet och hög fruktsötma i munnen. Kände mig först aningen besviken, men så fort gräddkolan avtog en aning så blev det klart bättre, eller var det när jag såg etiketten må tro. Klart mer USA än södra Rhône i stilen. Passade väldigt bra till maten och var klart njutbart, men kanske inte något att minnas trots ett högt betyg. 90p

Lite smått och gott fick avsluta kvällen...

 

[Mattias Schyberg]

Trippade förbi vattenhålet Norda Bar och Grill igår kväll. Ny råbiff på menyn fick mig nästan upp i brygga av förtjusning. En riktigt god historia som landade i att den slank ner som efterrätt också istället för något sötslisk. Ostronemulsion är på modet och denna råbiff var berikad med just detta. Väldigt järnig smak och len som sammet. Mycket bra, snudd på toppklass! Åt även lite "streetfood-inspirerad" mat med mexikanska influenser som även den levererade och var kul.

En flaska vin blev det också...

2012 Long Shadows Wineries Syrah Sequel

Detta vin har gjorts i samarbete med legendaren John Duval som legat bakom Penfolds Grange de senaste 16 åren. Fin stamtavla med andra ord.

Läckert vin och ganska typiskt för det uttryck Syrah brukar få från Washington State. Ganska långtifrån norra Rhône, klart mer åt det internationella hållet med rejält mörk och tät frukt med tydliga drag av lakritsrot, kaffe, björnbär och plommon. Små puffar av viol och charkuterier kan anas med lite luft. I munnen så är det fylligt, stramt och heltorrt med skyhög intensitet och lång fin eftersmak.

Riktigt bra vin och gott, men det saknar lite komplexitet och personlighet, men med lite lagring kan det nog bli hur bra som helst. 91p

 

[magnum]

Trippade förbi vattenhålet Norda Bar och Grill igår kväll. Ny råbiff på menyn fick mig nästan upp i brygga av förtjusning. En riktigt god historia som landade i att den slank ner som efterrätt också istället för något sötslisk. Ostronemulsion är på modet och denna råbiff var berikad med just detta. Väldigt järnig smak och len som sammet. Mycket bra, snudd på toppklass! Åt även lite "streetfood-inspirerad" mat med mexikanska influenser som även den levererade och var kul.

En flaska vin blev det...

2012 Long Shadows Wineries Syrah Sequel

Visa bifogad bild 3549

Detta vin har gjorts i samarbete med legendaren John Duval som legat bakom Penfolds Grange de senaste 16 åren. Fin stamtavla med andra ord.

Läckert vin och ganska typiskt för det uttryck Syrah brukar få från Washington State. Ganska långtifrån norra Rhône, klart mer åt det internationella hållet med rejält mörk och tät frukt med tydliga drag av lakritsrot, kaffe, björnbär och plommon. Små puffar av viol och charkuterier kan anas med lite luft. I munnen så är det stramt och torrt med skyhög intensitet och lång fin eftersmak.

Riktigt bra vin, men det saknar lite komplexitet och personlighet, men med lite lagring kan det nog bli hur bra som helst. 91p

Där du bor, finns det nåt fungerande kök/spis där?

 

[Mattias Schyberg]

Där du bor, finns det nåt fungerande kök/spis där?

Tyvärr så lagar vi nästan aldrig mat, men idag är vi bortbjudna till @vininfo.nu som är bättre på matlagning (nåväl, hans fru i alla fall).

 

[Mattias Schyberg]

Jag tänker inte ens nämna var jag gick och käkade igår, men gott var det och @Jimmy Örnewald var i toppform, och för den som inte har träffat denna kille, kramgo och gentil som få. Det blev lite blandad plockmat med lite råbiff som höjdpunkt ihop med en sanslöst trevlig efterrätt (glass kryddat med shiso).

Förutom en del annat smått och gott att dricka så blev det åka av med ett vin som överraskade mig rejält denna kväll. En bdx-blend (Merlot, CF) från det udda distriktet Applegate Valley i södra delen av Oregon (på gränsen till Kalifornien). Så jäkla bra, satt som ett smäck denna kväll!

2009 Quady North Arsenal

Intensivt med en längd som sitter kvar i evigheter. Stramt och saftigt med lite begynnande mognad. Så in i bänken härligt vin som kombinerar kraft, struktur och finess med bravur. Näsa, mun och svalj fylls med plommon, körsbär, tobak och blyerts som smälter samman med små delikata stråk av lakritsrot, svarta oliver, dill och aningen kafferost.

Mycket bra vin som jag gladeligen kan rekommendera om någon skulle stöta på det någonstans. Om jag måste hitta något negativt så har det möjligen lite bristande komplexitet i dagsläget (behöver nog lagras lite mer) och möjligen så saknas lite funk och skit. Väl värt 92p.

 

[Mattias Schyberg]

Ibland har man dagar då det mesta går ens väg, gårdagen var en sådan och det hela började hemma...

Fick som vanligt ett blindvin att analysera av frugan och denna gång hade hon varit snäll och valt 2012 Domaine Les Bruyères Crozes-Hermitage Cuvée Georges Reynaud (99276). En riktigt bra CH med allt man kan önska sig av peppar, chark, oliver och björnbär som svävar ovan en grund av malt, choklad och mörk sten. Allt presenterat med charm och hög kvalitet i medelfyllig kostym. Det är bara att plocka upp på SB genast för moderata 189 kr!

Ja, hur gick det med blindgissningen? Just Syrah av detta slag missar jag i princip aldrig (faktiskt, men det får jag nog snart äta upp), domen blev såklart Crozes-Hermitage för 150-200 kr och poängen landade på 89p.

Tog senare på kvällen en tripp till Norda och @Jimmy Örnewald som såklart bidrog med kvällens andra blindvin som dracks ihop med en rejäl portion med lågtempade spare ribs...

...som smakade mumma.

Kvällens huvudvin blev...

2006 Donatella Cinelli Colombini Brunello di Montalcino

Oerhört elegant, moget och italiensk så det skriker om det med mörka körsbär, viol, kakao, stall, basilika, (min markör för Sangiovese) och ceder. Heltorrt och rejält syrligt med medelfyllig kropp och bra struktur.

Att det var en italienare var aldrig någon tvekan, inte heller att det borde handla om Sangiovese och mest troligt Toscana. En Chianti är dock sällan så stram så gissningen föll på Brunello och varför inte en från den fina årgången 2006? Priset bedömde jag mellan 300-400 kr (tror nog det är dyrare på sina håll) och betyget blev 91p

Sorry för skrytet, men ibland förtjänar man det även om det egentligen mest är tur såklart.

Men inte var kvällen slut redan här, dock var det slut på blindprovningslekarna. @Jimmy Örnewald hade nämligen öppnat finvin denna kväll för ett annat sammanhang och kom fram med en liten skvätt av
2009 Domaine de la Romanée-Conti Echezeaux. Inte många droppar dock så något seriöst omdöme tänker jag inte ge mig på, men på många vis så fick jag faktiskt lite CF-vibbar med tjära, stendamm och gröna drag (inte direkt paprika dock) därefter mer typiska PN-drag med röd osöt frukt åt nypon, rabarber och hallon med en del fat åt kaffe och sandelträ. Smaken var svår att bedöma med tanke på den lilla mängden i glaset, men slankt och syrligt är det absolut. Gott men inte magiskt, men visst skulle jag gärna prova lite mer än en slatt så länge man slipper betala för det.

 

[Mattias Schyberg]

Lite smått och gott vid vattenhålet en fredag kväll i slutet på mars...

2013 Kurt Angerer Grüner Veltliner "Kies"

Grüner Veltliner med allt man kan önska sig med friska drag av citrus, grapefrukt, steniga mineraler och lite grönt gräs samt lite köttiga kryddor i eftersmaken. Fin syra och härlig beska. Riktigt trevligt och uppfriskande vin. 88p

2013 Acústic Celler Priorat ritme

Intensivt och ungt. Mängder av rostade fat med en röd fet frukt åt plommon och körsbär. En hel del damm, ceder och lakritsrot hittas under den koncentrerade frukten. Riktigt bra längd och läskande syror med eldigt avslut.

Fick det blint och gissningen landade på en Cabernet Sauvignon från Washington State.

Alldeles för ungdomligt idag, men kan nog bli hur bra som helst med lite adderad mognad och komplexitet. Funkade kalas till kalventrecote med dijonsenapskryddad bea. 90p

 

[Mattias Schyberg]

Äggjakt igår på Clarion Post Hotel. Trägen vinner och visst tusan lyckades vi få tag i ett av de 200 utplacerade äggen med chans till finfina priser, detta även om ägget i sig är pris nog. Jädrar vilken gedigen uppoffring som låg bakom vårt ägg. Vi är nog lite tokiga...

Men, det blev ju såklart ett besök på Norda Bar och Grill också när vi ändå var på plats. @Jimmy Örnewald plockade som vanligt fram lite blindvin som vi fick njuta av och gissa ursprung på. Endast råbiff och lite pommes frites beställdes för att äta.

Vinet då?

Riktigt härligt vin med oerhört fin frukt åt tranbär, körsbär, ingefära, blodapelsin och rabarber med kraftiga fat som bidrar med smörkola, kaffe och sandelträ. Viss kryddighet åt lagerblad i bakgrunden tillsammans med lite stenig mineralitet. Slankt och välstrukturerat, rent ut sagt burgundiskt i munnen, men mer åt det rustika hållet (Pommard, Volnay). Heltorrt och tanninrikt.

Min gissning landade såklart på PN, men ursprunget kändes mer europeiskt än amerikanskt. Först fick smörkolatonen mig till Oregon, men i takt med att denna ton vädrades bort så spekulerade jag att det nog kunde vara en hygglig Pommard med tanke på strukturen och den steniga mineraltonen. Poängen innan avtäckning blev stabila 91p, vilket var lite snålt enligt Jimmy, men så är det, det blir inte ärligare än blint.

Facit: 2008 Domaine Serene Pinot Noir Evenstad Reserve

Sitter för övrigt på tåget till Stockholm just nu. Härligt värre!

 

[Mattias Schyberg]

Ibland kan man nog undra om jag är sponsrad av Clarion Post Hotel och allt jag skriver om Norda Bar och Grill är någon form av dold reklam. Tänk då om, råkar man bo ett stenkast från en oerhört gemytlig plats där man kan äta och dricka gott under lättsamma förhållanden, så är det inte så konstigt att det blir ett vattenhål för en svulten vinnörd.

Igår tillbringades hela kvällen på hotellet, med start redan 17:00 då vi inkasserade ett finfint pris av Alcazars två kvinnliga sidekicks, då vi såklart såg till att hitta ett guldägg i årets äggjakt. Priset blev en övernattning i deras superiorrum. Inte fel!

Direkt efter prisutdelningen så kände vi oss tvungna att fira såklart och lite krubb på Norda kändes lagom utsvävande. En trerätters och en flaska vin med lite bubbel till förrätten och sött till efterrätten blev facit.

Tartar med kalv och tonfisk till förrätt och oxkind med syrade morötter till huvudrätt. Desserten glömde jag tyvärr att fota, men det var lite chokladsorbet med rabarber och hallon. Tartaren var grym och åts till lite Ruinart av okänt slag...

Huvudvinet för kvällen blev ett kärt återseende, men det togs in blint. @Jimmy Örnewald jobbade tyvärr inte denna dag så vi tog hjälp av en annan sommelier som har sämre koll på vad vi druckit innan. Vinet blev i alla fall 2005 Clendenen Family Vineyards Nebbiolo.

Redan vid första sniffen så färdas jag direkt till de nordliga delarna av Italien. Massiv körsbärsfrukt med massor av söta blommor, torkad frukt, lite stall och syrliga plommon. "Nebbiolo!", utbrister jag omedelbart, men tvekar så fort jag får in vinet i munnen, där syran är skyhög, men tanninerna känns för mesiga. Spekulerar kring Toscana men tycker inte riktigt det stämmer. Tänker Douro...men nä, inte det heller. För inte kan det väl vara USA...?

Nåväl, en riktigt duglig Nebbiolo från USA är ett faktum både denna gång, men även vid tidigare tillfällen när jag har druckit samma vin. Gott till oxkinden! 89p

2012 Maximo Botrytis Cinerea påminner mycket om en Sauternes med aprikos, honung, mandel och kanderad citrus. Inte det mest komplexa ädelrötade vin man kan hitta, men klart kompetent. Gott till desserten, även om det var i klenaste laget. 87p

 

[Magnus L]

Ibland kan man nog undra om jag är sponsrad av Clarion Post Hotel och allt jag skriver om Norda Bar och Grill är någon form av dold reklam. Tänk då om, råkar man bo ett stenkast från en oerhört gemytlig plats där man kan äta och dricka gott under lättsamma förhållanden, så är det inte så konstigt att det blir ett vattenhål för en svulten vinnörd.

Igår tillbringades hela kvällen på hotellet, med start redan 17:00 då vi inkasserade ett finfint pris av Alcazars två kvinnliga sidekicks, då vi såklart såg till att hitta ett guldägg i årets äggjakt. Priset blev en övernattning i deras superiorrum. Inte fel!

Direkt efter prisutdelningen så kände vi oss tvungna att fira såklart och lite krubb på Norda kändes lagom utsvävande. En trerätters och en flaska vin med lite bubbel till förrätten och sött till efterrätten blev facit.

Visa bifogad bild 3797

Tartar med kalv och tonfisk till förrätt och oxkind med syrade morötter till huvudrätt. Desserten glömde jag tyvärr att fota, men det var lite chokladsorbet med rabarber och hallon. Tartaren var grym och åts till lite Ruinart av okänt slag...

Huvudvinet för kvällen blev ett kärt återseende, men det togs in blint. @Jimmy Örnewald jobbade tyvärr inte denna dag så vi tog hjälp av en annan sommelier som har sämre koll på vad vi druckit innan. Vinet blev i alla fall 2005 Clendenen Family Vineyards Nebbiolo.

Redan vid första sniffen så färdas jag direkt till de nordliga delarna av Italien. Massiv körsbärsfrukt med massor av söta blommor, torkad frukt, lite stall och syrliga plommon. "Nebbiolo!", utbrister jag omedelbart, men tvekar så fort jag får in vinet i munnen, där syran är skyhög, men tanninerna känns för mesiga. Spekulerar kring Toscana men tycker inte riktigt det stämmer. Tänker Douro...men nä, inte det heller. För inte kan det väl vara USA...?

Nåväl, en riktigt duglig Nebbiolo från USA är ett faktum både denna gång, men även vid tidigare tillfällen när jag har druckit samma vin. Gott till oxkinden! 89p

2012 Maximo Botrytis Cinerea påminner mycket om en Sauternes med aprikos, honung, mandel och kanderad citrus. Inte det mest komplexa ädelrötade vin man kan hitta, men klart kompetent. Gott till desserten, även om det var i klenaste laget. 87p

Om inte annat så borde du bli sponsrad!

 

[Vino fino]

Jobb igår i Gbg och efter en föga imponerande representationsmiddag gjorde jag slag i saken och besökte Norda efter alla superlativ från @Mattias S. Det gick att göra plats för en råbiff trots en middag någon timme innan, och även om den var mycket bra, och exotisk (på ett bra sätt), så var huvudnumret utan tvekan vin och @Jimmy Örnewald. Kände vare sig Norda eller Jimmy innan men vi lär ses igen, det kan han räkna med. Undantaget @Gurto var det bra länge sedan jag träffade en sommelier i Svedala som var lika chosefritt kompetent och genuint inspirerande. På rätt sätt.

Det raddades upp ett antal viner efter att jag börjat med Joe Dobbs Pinot Gris (2013?), en ganska hårt hållen stilren sak som drog åt Chablis, inga oljiga feta toner, bra syra, ett svagt eko av vita blommor. Utmärkt, 88p. Den röda brorsan Joe Dobbs Pinot Noir (2012?) var en stabil PN utan konstiga Oregon-later, ren och fin, 87-88p. Jimmy ökade farten med A to Z Pinot Noir 2012, en sandig, salt, varmt rödfruktig men fullständigt torr sak som påminde mig en hel del om Saintsbury Carneros, 89-90p. Det dracks också husets Chablis, Lavantureax 2013, som lustigt nog påminde mig mycket om Daniel-Etienne Defaix vars koppling eller ej till Bernard Defaix (som också finns på Nordas lista) är mig obekant. Hursomhelst var det samma varmfruktiga röda äpplen med kanel, flinta, ingen ek. Släng dig i väggen William Fevre, så här görs riktig Chablis. 88p.

Betygsgränsen "enastående" passerades med Jimmys egenblandade Trisateum 2012 Artist Series 20, en djup, svartfruktig bigarrå-isk Pinot mättad med frukt, oxblod, och fina tanniner, 92p, tror den kan lagras 8-10 år och det trodde Jimmy också eller så var han bara artig. Därpå följde Cristom Mt. Jefferson 2011 som var en burgundisk dragshow utan för mycket ögonskugga och glitter. Vildhallon, skogsgolv och allt det där andra. 92p. Någonstans i strömmen slängdes Clenenden's Nebbiolo 2005 fram blint och jag trodde vi var i norra Italien vilket Jimmy flinade brett åt. Komplex, parfymerad, utvecklad, med nypon och rök och rätt mycket charkuterier. Bitande syra och biffiga tanniner. 91-92 p, svårt att bedöma kvalitet eftersom den stack ut så mycket mot övriga.

Efter att husbonden uthärdat mitt gnäll om Washington och konstbevattnade öknar dök Carriage House DuBrul Vineyard 2008 upp, blint, med en makalös bouquet från ett varmt år med frukt hämtad någonstans mellan Pauillac och St Julien, lakritsfruktig svartvinbär, ceder, kaffe. Det tog ett tag innan jag slutade dofta och ville smaka. Ännu ung (efter 7 år), med bitande syra och tanniner, men stort vin redan nu. 91-92 p med spännande framtid. Nog den bästa Washington jag smakat. Col Solare ligger långt efter.
När jag trodde vi var klara kunde värden inte motstå ännu en utmaning utan slängde fram ytterligare en röding blint. Rågummi, kyliga hallon och violer fick mig direkt att tänka på Syrah men det skulle visa sig vara en Zinfandel, Rutherford Predator 2012 (tror jag, fotobevis saknas). Friskt, sturskt, fylligt, men inga spår av dubbelmalo, ekspån eller märkliga godisjästkulturer. 90+

Inspirerande vinlista på Norda men framförallt en inspirerande maestro. Och, på sin plats, ytterligare en bugning åt @Mattias S som skrivit upp detta etablissemang.

Det saknas bilder på 3 viner som jag glömde fotografera i all upphetsning.

 

[ChristianB]

Återigen verkar ett besök i Göteborg på sin plats; den där recensionen gick ju inte av för hackor!

 

[Mattias Schyberg]

Jobb igår i Gbg och efter en föga imponerande representationsmiddag gjorde jag slag i saken och besökte Norda efter alla superlativ från @Mattias S. Det gick att göra plats för en råbiff trots en middag någon timme innan, och även om den var mycket bra, och exotisk (på ett bra sätt), så var huvudnumret utan tvekan vin och @Jimmy Örnewald. Kände vare sig Norda eller Jimmy innan men vi lär ses igen, det kan han räkna med. Undantaget @Gurto var det bra länge sedan jag träffade en sommelier i Svedala som var lika chosefritt kompetent och genuint inspirerande. På rätt sätt.

Det raddades upp ett antal viner efter att jag börjat med Joe Dobbs Pinot Gris (2013?), en ganska hårt hållen stilren sak som drog åt Chablis, inga oljiga feta toner, bra syra, ett svagt eko av vita blommor. Utmärkt, 88p. Den röda brorsan Joe Dobbs Pinot Noir (2012?) var en stabil PN utan konstiga Oregon-later, ren och fin, 87-88p. Jimmy ökade farten med A to Z Pinot Noir 2012, en sandig, salt, varmt rödfruktig men fullständigt torr sak som påminde mig en hel del om Saintsbury Carneros, 89-90p. Det dracks också husets Chablis, Lavantureax 2013, som lustigt nog påminde mig mycket om Daniel-Etienne Defaix vars koppling eller ej till Bernard Defaix (som också finns på Nordas lista) är mig obekant. Hursomhelst var det samma varmfruktiga röda äpplen med kanel, flinta, ingen ek. Släng dig i väggen William Fevre, så här görs riktig Chablis. 88p.

Betygsgränsen "enastående" passerades med Jimmys egenblandade Trisateum 2012 Artist Series 20, en djup, svartfruktig bigarrå-isk Pinot mättad med frukt, oxblod, och fina tanniner, 92p, tror den kan lagras 8-10 år och det trodde Jimmy också eller så var han bara artig. Därpå följde Cristom Mt. Jefferson 2011 som var en burgundisk dragshow utan för mycket ögonskugga och glitter. Vildhallon, skogsgolv och allt det där andra. 92p. Någonstans i strömmen slängdes Clenenden's Nebbiolo 2005 fram blint och jag trodde vi var i norra Italien vilket Jimmy flinade brett åt. Komplex, parfymerad, utvecklad, med nypon och rök och rätt mycket charkuterier. Bitande syra och biffiga tanniner. 91-92 p, svårt att bedöma kvalitet eftersom den stack ut så mycket mot övriga.

Efter att husbonden uthärdat mitt gnäll om Washington och konstbevattnade öknar dök Carriage House DuBrul Vineyard 2008 upp, blint, med en makalös bouquet från ett varmt år med frukt hämtad någonstans mellan Pauillac och St Julien, lakritsfruktig svartvinbär, ceder, kaffe. Det tog ett tag innan jag slutade dofta och ville smaka. Ännu ung (efter 7 år), med bitande syra och tanniner, men stort vin redan nu. 91-92 p med spännande framtid. Nog den bästa Washington jag smakat. Col Solare ligger långt efter.
När jag trodde vi var klara kunde värden inte motstå ännu en utmaning utan slängde fram ytterligare en röding blint. Rågummi, kyliga hallon och violer fick mig direkt att tänka på Syrah men det skulle visa sig vara en Zinfandel, Rutherford Predator 2012 (tror jag, fotobevis saknas). Friskt, sturskt, fylligt, men inga spår av dubbelmalo, ekspån eller märkliga godisjästkulturer. 90+

Inspirerande vinlista på Norda men framförallt en inspirerande maestro. Och, på sin plats, ytterligare en bugning åt @Mattias S som skrivit upp detta etablissemang.

Visa bifogad bild 3877 Visa bifogad bild 3878 Visa bifogad bild 3879 Visa bifogad bild 3880 Visa bifogad bild 3881 Visa bifogad bild 3882
Det saknas bilder på 3 viner som jag glömde fotografera i all upphetsning.

Riktigt kul att du passade på att "göra" Norda i Göteborg. Kul rapport dessutom!

Ja, Jimmy är ett riktigt charmtroll!

 

[Mattias Schyberg]

Åter på Norda efter en konferens utan ett enda kvalitetsvin i sikte där endast en lager fick stå för njutningen. Ingen Jimmy på plats, men hans kvinnliga ersättare har lika bra fokus på en vinnörds behov som tur är. Kultur äter det mesta till frukost!

Det blev lite smårätter för att motivera en flaska rött som togs in blint efter det att vi smuttat på lite jänkar-viognier.

2009 Powers Cabernet Sauvignon Reserve Champoux Vineyard

Stramt och strukturerat till tusen. Fick först lite vibbar av Barolo men övergav det initiala intrycket relativt snabbt då varken kropp eller färg stämde in. Frukten är massiv, mörkröd och koncentrerad med plommon, svarta vinbär och mörka körsbär. Det bjuds även på en del damm, ceder och lakritsrot med en delikat inramning av tobak och dill. Europeisk i munnen med bra syra och tannin samt ett långt heltorrt avslut.

Två alternativ landade jag i: Amerikansk bordeaux-blend, mest troligt från Washington State alternativt Spanien och Priorat. Ett riktigt bra vin oavsett, rent ut sagt skitgott! Årgång: 2007. Poäng: 92p

Inte så tokigt gissat, dessutom så har jag såklart druckit det innan, men det gör absolut ingenting om det är så bra som detta.

 

[Mattias Schyberg]

Vi funderade på att göra lite heta räkor igår för att fira att det trots allt var torsdag och att det snart är helg. Lata och bekväma som jag och frugan trots allt är så kunde vi inte undvika att gå förbi Norda på vägen till Feskarbröderna, vilket gjorde att vi girade om planerna snabbt och lätt. Inget vin var planen, utan färska västkustsräkor skulle vi ha.

...planer är dock till för att brytas!

Nåväl, det blev lite räkor och endast två glas vin. Ett glas trevlig Gruner Veltliner som @Jimmy Örnewald serverade blint så fort han såg oss passera ingången till restaurangen och lite Gamay från Oregon. Tog aldrig någon bild på GV-vinet och minns inte producent, men det var trevligt med härligt kryddig beska och fina äpple- och päronskalstoner (88p). Plockade såklart druva och ursprung dessutom.

Räkor blev det och maken till rejäl räkmacka får man leta efter. Jädrigt trevlig dessutom!

Grymt gott till grynern och rimligt trevlig till 2012 Evening Land Seven Springs Vineyards Gamay Noir som är klart udda för att vara Gamay. Mängder av mogna jordgubbar, hallon och apelsin med feta vaniljfat och faktiskt lite intensitet och tanninstruktur. Riktigt gott och annorlunda, men möjligen lite syltigt. 87p

 

[Sjödin]

Jag var i Göteborg i veckan och insåg när jag kom till hotellet att jag hamnat på Clarion Post (bokade inte själv, därav okunskapen) där @Mattias S stamhak Norda Bar & Grill huserar.
Tyvärr var jag uppbokad på aktiviteter och middag med jobbet så tiden var knapp, men jag hann smita in en halvtimme i alla fall och träffade @Jimmy Örnewald som visade sig vara en fantastiskt trevlig Göteborgare.
Tyvärr inget spännande bubbel på glas, bara Mercier och Dompa -04 så jag botaniserade lite i listan medan jag högg en bärs istället. En öl satt vid det här tillfället jäkligt bra efter en hel dag på en mässa...
Sommelier-Jimmy dök upp och vi surrade lite om deras amerikanske superutbud. Jag fastnade lite för det söta och starka utbudet då jag aldrig druckit något från USA tidigare. Jimmy guidade lite om ointresset att producera sött och starkt i USA och bjöd på några riktigt roliga smakprover! Tyvärr la jag inte alla producenter på minnet, men jag fick smaka både riktigt fin sött vitt och rätt dassig uppspritad portvinskopia. Superkul! Vi avslutade med en jäkligt shysst Zinfandel och sen tvingades jag springa tyvärr...
Jobbmiddag på O´learys med Falcon Export i glasen stod på schemat... Åter på hotellet med kollegorna lite senare på kvällen testade jag en Cab från Columbia Crest som var rätt nice. Vinbär, körsbär och kaffe men jag saknade nog lite "umpf" i den... tror jag... minnet är lite dimmigt.

Jimmy tipsade om Göteborgs Vinhus för sött/starkt amerikanskt, men jag kommer inte in på deras hemsida. Någon som vet mer om vad som kan vara kul att plocka hem några flaskor av, om vill bredda sig lite utanför Duoro och Graves??

 

[Mattias Schyberg]

Jag var i Göteborg i veckan och insåg när jag kom till hotellet att jag hamnat på Clarion Post (bokade inte själv, därav okunskapen) där @Mattias S stamhak Norda Bar & Grill huserar.
Tyvärr var jag uppbokad på aktiviteter och middag med jobbet så tiden var knapp, men jag hann smita in en halvtimme i alla fall och träffade @Jimmy Örnewald som visade sig vara en fantastiskt trevlig Göteborgare.
Tyvärr inget spännande bubbel på glas, bara Mercier och Dompa -04 så jag botaniserade lite i listan medan jag högg en bärs istället. En öl satt vid det här tillfället jäkligt bra efter en hel dag på en mässa...
Sommelier-Jimmy dök upp och vi surrade lite om deras amerikanske superutbud. Jag fastnade lite för det söta och starka utbudet då jag aldrig druckit något från USA tidigare. Jimmy guidade lite om ointresset att producera sött och starkt i USA och bjöd på några riktigt roliga smakprover! Tyvärr la jag inte alla producenter på minnet, men jag fick smaka både riktigt fin sött vitt och rätt dassig uppspritad portvinskopia. Superkul! Vi avslutade med en jäkligt shysst Zinfandel och sen tvingades jag springa tyvärr...
Jobbmiddag på O´learys med Falcon Export i glasen stod på schemat... Åter på hotellet med kollegorna lite senare på kvällen testade jag en Cab från Columbia Crest som var rätt nice. Vinbär, körsbär och kaffe men jag saknade nog lite "umpf" i den... tror jag... minnet är lite dimmigt.

Jimmy tipsade om Göteborgs Vinhus för sött/starkt amerikanskt, men jag kommer inte in på deras hemsida. Någon som vet mer om vad som kan vara kul att plocka hem några flaskor av, om vill bredda sig lite utanför Duoro och Graves??

Norda har aldrig varit hetare på finewines.se. Kul. @Jimmy Örnewald vet verkligen hur en vinnörd ska behandlas.

 

[Crist(al)ian 77]

Det borde inte vara jag som startar denna tråden men herrens vägar äro outgrundliga.

Jag gillar att äta söndagar och då är utbudet begränsat men Norda har alltid öppet.

Jag åt råbiff till förrätt som är en favorit, något jag delar med en del andra här. Till den tog jag bara en öl vilket passade alldeles utmärkt då jag var törstig och inte gillar vin som törstsläckare. Blev en Dugges lager som skulle vara specialbryggd för Norda. Jag är ingen ölkännare men däremot drickare och den slank ner fint! Själva råbiffen hade lovande ingredienser som ostronemulsion, friterade potatisslingor och lök förstås. Sen hade de ett tillrett ägg istället för rått som kändes lite fel. Men den största besvikelsen var att biffen var för grovt hackad vilket medförde ett oangenämt tuggmotstånd. En råbiff ska smälta i munnen oavsett om den hackas, males eller skrapas (därom tvistar de lärde). Så sammantaget adekvat.

Till huvudrätten valdes på inrådan en Washingtoncab vilket var första gången för mig. Extra roligt då mitt sällskap är halvamerikan. Blev en Powers Cab 2012? En riktig svartvinbärsbomb och lite för enkel för njutning men funkade ändå bra till maten. Hade förväntat mig mer och inser nog att jag läst Mattias vintips slarvigt, de hade tydligen en bättre Cab vilket jag missade... Å andra sidan är inte vinpriserna så lockande som vinlistan. De har en hel del från nya världen som jag tror intresserar esoterikerna. Själv tycker jag det är lite frö dålig fokus på bubblande pinot för att få godkänt.

Valde biffen som var perfekt tillagad och riktigt mör. Serveras med nuförtiden underskattad bea och pommes även om jag föredrar tjocka pommes framför små. Inget att anmärka på och lever upp till namnet grill. De kanske borde grilla råbiffen också...

Efter att vinet var uppdrucket så blev det lite dessert i form av citron och vaniljsorbet med pistage. Som förra gången jag åt på Norda så är det desserten som levererar högst klass. Fina smaker även om jag inte riktigt förstod torrheten i pistagequinnellen. Men nästa gång ska jag nog göra som dåren i kanada som har honung i allt och börja bakifrån med desserterna!

Avslutade med Grönstedts XO som är lika bra som VSOP är dålig.

Så sammantaget en bra restaurang utan att man ramlar baklänges, finns gott om förbättringspotential på ett bra sett. Har ändå mina föraningar att Mattias inte går hit för maten utan i första hand vinet.

Men det sämsta med besöket var musiken. Förstår inte alls varför man ska ha så hög nivå på en restaurang, framförallt inte på en söndag med 10 gäster. Blir bara onödigt ansträngt och irriterande, ett klart minus. Upplevde inte detta förra gången och vill inte göra det igen heller, då fördrar jag fulla norrmän vilket det finns gott om på hotellet.

Inga bilder men det kommer nog av andra på forumet har jag en känsla av när tråden väl är skapad.

 

[Mattias Schyberg]

Det borde inte vara jag som startar denna tråden men herrens vägar äro outgrundliga.

Jag gillar att äta söndagar och då är utbudet begränsat men Norda har alltid öppet.

Jag åt råbiff till förrätt som är en favorit, något jag delar med en del andra här. Till den tog jag bara en öl vilket passade alldeles utmärkt då jag var törstig och inte gillar vin som törstsläckare. Blev en Dugges lager som skulle vara specialbryggd för Norda. Jag är ingen ölkännare men däremot drickare och den slank ner fint! Själva råbiffen hade lovande ingredienser som ostronemulsion, friterade potatisslingor och lök förstås. Sen hade de ett tillrett ägg istället för rått som kändes lite fel. Men den största besvikelsen var att biffen var för grovt hackad vilket medförde ett oangenämt tuggmotstånd. En råbiff ska smälta i munnen oavsett om den hackas, males eller skrapas (därom tvistar de lärde). Så sammantaget adekvat.

Till huvudrätten valdes på inrådan en Washingtoncab vilket var första gången för mig. Extra roligt då mitt sällskap är halvamerikan. Blev en Powers Cab 2012? En riktig svartvinbärsbomb och lite för enkel för njutning men funkade ändå bra till maten. Hade förväntat mig mer och inser nog att jag läst Mattias vintips slarvigt, de hade tydligen en bättre Cab vilket jag missade... Å andra sidan är inte vinpriserna så lockande som vinlistan. De har en hel del från nya världen som jag tror intresserar esoterikerna. Själv tycker jag det är lite frö dålig fokus på bubblande pinot för att få godkänt.

Valde biffen som var perfekt tillagad och riktigt mör. Serveras med nuförtiden underskattad bea och pommes även om jag föredrar tjocka pommes framför små. Inget att anmärka på och lever upp till namnet grill. De kanske borde grilla råbiffen också...

Efter att vinet var uppdrucket så blev det lite dessert i form av citron och vaniljsorbet med pistage. Som förra gången jag åt på Norda så är det desserten som levererar högst klass. Fina smaker även om jag inte riktigt förstod torrheten i pistagequinnellen. Men nästa gång ska jag nog göra som dåren i kanada som har honung i allt och börja bakifrån med desserterna!

Avslutade med Grönstedts XO som är lika bra som VSOP är dålig.

Så sammantaget en bra restaurang utan att man ramlar baklänges, finns gott om förbättringspotential på ett bra sett. Har ändå mina föraningar att Mattias inte går hit för maten utan i första hand vinet.

Men det sämsta med besöket var musiken. Förstår inte alls varför man ska ha så hög nivå på en restaurang, framförallt inte på en söndag med 10 gäster. Blir bara onödigt ansträngt och irriterande, ett klart minus. Upplevde inte detta förra gången och vill inte göra det igen heller, då fördrar jag fulla norrmän vilket det finns gott om på hotellet.

Inga bilder men det kommer nog av andra på forumet har jag en känsla av när tråden väl är skapad.

Lite lagom kritisk som vanligt. Jag gillar! Synd att du missade den riktiga Powers. Jag borde nog skrivit "Reserve", men mindes inte att de hade den enkla i vinmenyn. Klok som du är så borde du anat.

Tack för att du skapade denna tråd äntligen. Det är ju lite fler nu som har provat stället så jag skall samla upp alla gamla inlägg från annat håll och lägga in dem här.

Det blir många inlägg!