Norda Bar & Grill (Göteborg)

[Mattias Schyberg]

Måste dit och utsätta mig för ondskefulla blindtester, god mat och grundmurat gedigna trevligheter
Sveriges bästa restaurang?

Nä, inte Sveriges bästa restaurang, men det jobbar världens trevligaste sommelier där, vilket väger ännu tyngre.

 

[Daniel A]

Ja, ryktet sprider sig. Käkade på Norda med familjen i helgen. Kan ju vara så att jag hade ett finger med i spelet när restaurang valdes...

Plockade genast in ett glas av 2012 Trisaetum Pinot Noir, Artist Series No. 20 - Willamette Valley. Kändes som en given jänkare i sammanhanget. When in Rome, och så vidare...
Nyöppnad flaska. Satan i gatan vilken "djurisk" doft som slår till med en gång. Expressbiljett till barndomen och mormors gård på landet. Efter tag blir det röda bär som dominerar (fortfarande hos mormor, fast nu saftar vi i köket istället). Ett hav av körsbär, med några lingon och hallon som simmar runt. Tunga bär, men ändå elegant. Maten lyfte fram en behaglig kryddighet. 90p.
Min första bekantskap med USA-pinot noir. Oj oj oj...

Jag körde vidare på det "lokala" och käkade en halv special "Glenn Style" - korv med mos, varför inte? Fanns mycket gott på menyn, men det här kändes klart roligast. En välkomponerad och tillfredställande rätt. Lätt bästa korv med mos jag ätit.

Till maten dracks det mest 2012 Wine by Joe Pinot Noir - Oregon. Jag bad om ett referensvin till Trisaetum, och nog fanns det likheter. Ett trevlig vin, men bleknade i jämförelse. Ägnade det inte så mycket uppmärksamhet. 87p.

Till efterrätt blev det konditorns val. Ett helt sammelsurium av diverse läckerheter som gifte sig utmärkt med varandra. Jag kommer inte ihåg en enda detalj faktiskt. Helheten var betydligt mer än delarna och det här var en av de bästa desserter jag käkat på länge. Smakade även lite på bröllops-grejerna som övriga i sällskapet tog in. Mycket smaskigt det också! Lite extra roligt att äta så bra efterrätter på Norda eftersom chefskonditorn för Svenska kocklandskapet driver Nilssons konditori i min hemstad Oskarshamn. Kände mig lite förföljd av bröllopsyran...

Skymtade ingen Jimmy, men hade en bra trevlig Jerry vid bordet. Något negativt? Lite väl monoton musik. Men det var ingen större sak. Toppställe!

 

[Mattias Schyberg]

Ja, ryktet sprider sig. Käkade på Norda med familjen i helgen. Kan ju vara så att jag hade ett finger med i spelet när restaurang valdes...

Plockade genast in ett glas av 2012 Trisaetum Pinot Noir, Artist Series No. 20 - Willamette Valley. Kändes som en given jänkare i sammanhanget. When in Rome, och så vidare...
Nyöppnad flaska. Satan i gatan vilken "djurisk" doft som slår till med en gång. Expressbiljett till barndomen och mormors gård på landet. Efter tag blir det röda bär som dominerar (fortfarande hos mormor, fast nu saftar vi i köket istället). Ett hav av körsbär, med några lingon och hallon som simmar runt. Tunga bär, men ändå elegant. Maten lyfte fram en behaglig kryddighet. 90p.
Min första bekantskap med USA-pinot noir. Oj oj oj...

Jag körde vidare på det "lokala" och käkade en halv special "Glenn Style" - korv med mos, varför inte? Fanns mycket gott på menyn, men det här kändes klart roligast. En välkomponerad och tillfredställande rätt. Lätt bästa korv med mos jag ätit.

Till maten dracks det mest 2012 Wine by Joe Pinot Noir - Oregon. Jag bad om ett referensvin till Trisaetum, och nog fanns det likheter. Ett trevlig vin, men bleknade i jämförelse. Ägnade det inte så mycket uppmärksamhet. 87p.

Till efterrätt blev det konditorns val. Ett helt sammelsurium av diverse läckerheter som gifte sig utmärkt med varandra. Jag kommer inte ihåg en enda detalj faktiskt. Helheten var betydligt mer än delarna och det här var en av de bästa desserter jag käkat på länge. Smakade även lite på bröllops-grejerna som övriga i sällskapet tog in. Mycket smaskigt det också! Lite extra roligt att äta så bra efterrätter på Norda eftersom chefskonditorn för Svenska kocklandskapet driver Nilssons konditori i min hemstad Oskarshamn. Kände mig lite förföljd av bröllopsyran...

Skymtade ingen Jimmy, men hade en bra trevlig Jerry vid bordet. Något negativt? Lite väl monoton musik. Men det var ingen större sak. Toppställe!

Gôtt mos!

 

[Mattias Schyberg]

Det var alldeles för längesedan jag uppdaterade tråden känner jag. Ni kanske undrar om jag gett upp Norda och vår favoritsommelier @Jimmy Örnewald ? Knappast! Igår blev det åka av med deras tillfälliga trerättersmeny och vi blev inte besvikna...

Först ut så fick vi in lite vitt blindvin. En supertrevlig och uppenbar Riesling med sanslöst bra syra och intensitet. Lite lagom med petroleum avslöjar vinets druvsammansättning, men ursprunget är mer svårbedömt. Klassiskt europeiskt med massor av citrus, gröna äpplen och aningen honungsmelon. Hur gott och krispigt som helst med skyhög syra, dessutom ambitiöst och läckert. Vi gissade såklart på Oregon som ursprung, men mest för att vi blivit lurade av denna region förr. Det är smart att gissa på USA när man befinner sig på Norda. En av de bästa Riesling utanför Europa som jag har druckit. 90p

Vinet ifråga var 2013 Trisaetum Willamette Valley Dry Riesling

Första Rätten för kvällen blev lite röding med trevliga rotfrukter och en underbar sås av brynt smör smaksatt av citron. Till detta lite halvtorr Riesling (dry enligt etiketten) från New York. Riktigt bra balanserad helhet, där Jimmy hittat helt rätt. 2012 Hermann J. Wiemer Riesling Dry är ett ganska udda vin. Inga petroleumnoter, dessutom har det legat på sin jästfällning och fått lite udda karaktär av havsmineralitet och lite feta smöriga inslag, inte helt olikt en Chablis med restsötma, typ. Det enda som får tankarna till Riesling är den lemonadliknande känslan på tungan och lite allmänna drag av persika. Bra till maten, men aningen mediokert för sig självt. 86p

Det blev lite enkelt komponerad t-bone steak till huvudrätt. Härlig sallad till med en hel del hetta, koriander och citrus. Fräscht och trevligt. Till detta fick vi in en flaska blint rödtjut som passade inramningen bra. Ett vin av det stöddigare slaget med bra struktur, mängder av ungdom, ointegrerade rostade fat samt en intensiv frukt med plommon, korinter och aningen lakrits. Som en fullmatad Napa-cab, men med mer struktur och fokus. Fick mycket känsla av Merlot och såklart så borde det handla om USA. Chansade således på Washington State. Riktigt gott, men det saknar lite personlighet och komplexitet i dagsläget. Det får ändå bli 90p, då det utan tvekan levererar riktigt bra.

2012 Owen Roe Red Wine Yakima Valley

Till efterrätt så blev det lite underbar pistagesorbet tillsammans med björnbärssorbet. Supergott och lagom tungt, men det roligaste var ändå vinet som blev ett isvin av druvan Gewurtztraminer. Supersött på gränsen till att det blir obalanserat med den relativt låga syran. Funkade bra till desserten. Inte överdrivet tvåligt utan mer fullmatat med tropisk frukt, fläder och litchi, men visst finns där även en hel del ros. Jag gillar det mycket, men tänker inte betygsätta på grund av dålig känsla för vinstilen. Svårbedömt vin men hur kul som helst att prova.

2013 Owen Roe Gewürztraminer "The Parting Glass" Ice Wine Outlook Vineyard

 

[Vino fino]

Dags för lite representation på Norda igen.
Maestro @Jimmy Örnewald förgyllde som vanligt tillställningen. Vi satt ostörda i egen kupé och åt den nyligen lanserade höstmenyn som bestod av svampsoppa, oxkind, och konditorns val. Svampsoppan var en stadig, smakrik, mättad sak med en grön puré i botten, 63-gradigt ägg, och krutonger. Oxkinden hade badat bastu i 15 timmar och fått en del tryffel på sig, akompanjerad av tryfferat mandelpotatismos som var, precis som Jimmy sa, en måltid i sig. Sist en sesamkaka dränkt i chokladsås, lemon curd, björnbär och en massa annat gött. Alla gäster var utomordentligt nöjda med maten.

Jimmy dukade upp sex viner. Jag vill ha hela pavor, inget dallande med paket. Argyle Brut 2011 visade upp ett leende ansikte, solmogen söt frukt, bra balans, fin druvkaraktär. Ganska exakt som jag tycker att dessa ska vara: champagnekopior men med lite varmare klang. 90 p. Sen blev det direkt tungviktsmatch mot Kistler McRae 2004, nästan en karikatyr av super-premium Kalifornien, en Meursault med turbomatning, som ändå vann på komplexitet och klanderfri balans, vilket är mer än man kan säga om många lokala konkurrenter. 94p.

Nu rött. Först en Pinot i Chechalem Ridgecrest 2010, som förändrades en del med luftning, ganska burgundisk i början med sous-bois och vildhallon, senare mera jordgubbar och sandelträ, rått kött. 91-93 p, svårt att bestämma sig. Håller nog en stund till. Sen två annorlunda tingestar: Owen Roe Chapel Block Syrah 2012, en tajt, hårt skuren Syrah med lite kallklimatskänsla, bitig syra och tanniner, kändes ännu ung men visst, kvalitet, 91 p, följd av Quady Arsenal 2009, en brådmogen, gödselmättad, lite brettig blandning på Cab Franc som smakade mer Medoc 2003 än Oregon, 90 p.
Sist ett supersött isvin som redan nämnts i ovanstående post, Parting Glass 2013 Gewürtztraminer, inte så druvtypiskt (i positiv bemärkelse), med rimligt hög syra, röda äpplen och mogen exotisk frukt. Hisnande 225 gram restsocker eller något liknande men den höll ändå stilen, i sin kategori. 91 p.

Väldigt bra till maten (vin 2-3 till förrätten, 4-5 huvudrätten, 6 desserten). Fantastisk service och engagemang från Maestro som vanligt. Ett nöje.

Av någon anledning har min iFåån svårt med ljuset på Norda...lite dunkla bilder

 

[Mattias Schyberg]

Dags för lite representation på Norda igen.
Maestro @Jimmy Örnewald förgyllde som vanligt tillställningen. Vi satt ostörda i egen kupé och åt den nyligen lanserade höstmenyn som bestod av svampsoppa, oxkind, och konditorns val. Svampsoppan var en stadig, smakrik, mättad sak med en grön puré i botten, 63-gradigt ägg, och krutonger. Oxkinden hade badat bastu i 15 timmar och fått en del tryffel på sig, akompanjerad av tryfferat mandelpotatismos som var, precis som Jimmy sa, en måltid i sig. Sist en sesamkaka dränkt i chokladsås, lemon curd, björnbär och en massa annat gött. Alla gäster var utomordentligt nöjda med maten.

Jimmy dukade upp sex viner. Jag vill ha hela pavor, inget dallande med paket. Argyle Brut 2011 visade upp ett leende ansikte, solmogen söt frukt, bra balans, fin druvkaraktär. Ganska exakt som jag tycker att dessa ska vara: champagnekopior men med lite varmare klang. 90 p. Sen blev det direkt tungviktsmatch mot Kistler McRae 2004, nästan en karikatyr av super-premium Kalifornien, en Meursault med turbomatning, som ändå vann på komplexitet och klanderfri balans, vilket är mer än man kan säga om många lokala konkurrenter. 94p.

Nu rött. Först en Pinot i Chechalem Ridgecrest 2010, som förändrades en del med luftning, ganska burgundisk i början med sous-bois och vildhallon, senare mera jordgubbar och sandelträ, rått kött. 91-93 p, svårt att bestämma sig. Håller nog en stund till. Sen två annorlunda tingestar: Owen Roe Chapel Block Syrah 2012, en tajt, hårt skuren Syrah med lite kallklimatskänsla, bitig syra och tanniner, kändes ännu ung men visst, kvalitet, 91 p, följd av Quady Arsenal 2009, en brådmogen, gödselmättad, lite brettig blandning på Cab Franc som smakade mer Medoc 2003 än Oregon, 90 p.
Sist ett supersött isvin som redan nämnts i ovanstående post, Parting Glass 2013 Gewürtztraminer, inte så druvtypiskt (i positiv bemärkelse), med rimligt hög syra, röda äpplen och mogen exotisk frukt. Hisnande 225 gram restsocker eller något liknande men den höll ändå stilen, i sin kategori. 91 p.

Väldigt bra till maten (vin 2-3 till förrätten, 4-5 huvudrätten, 6 desserten). Fantastisk service och engagemang från Maestro som vanligt. Ett nöje.

Av någon anledning har min iFåån svårt med ljuset på Norda...lite dunkla bilder
Visa bifogad bild 4997 Visa bifogad bild 4998
Visa bifogad bild 4999

Man kan behöva justera bilderna en aning när de har tagits på Norda. Gör underverk.

Trevlig rapport, men visst blir man lite purken att du inte finner lite tid för mig när du besöker götet och dessutom är otrogen med @Jimmy Örnewald.

 

[Vino fino]

visst blir man lite purken att du inte finner lite tid för mig när du besöker götet

Tyvärr är de här återkommande arrangemangen extremt tajt planerade. Flyga-taxi-presentera-äta-representera-sova-frukost-taxi-flyga. Men jag ska ta mig till er stad, privat.

 

[Mattias Schyberg]

Tyvärr är de här återkommande arrangemangen extremt tajt planerade. Flyga-taxi-presentera-äta-representera-sova-frukost-taxi-flyga. Men jag ska ta mig till er stad, privat.

Ser framemot det!

 

[Mattias Schyberg]

Jodå, det blev lite italienskt i glaset igår kväll. @Rexel och @Larseman behöver således inte vara oroliga. Frågan man kan ställa sig är om @Jimmy Örnewald hann att läsa mitt inlägg om det hela eller om det hela var en slump? Nåväl, kanske blev det därför extra enkelt att faktiskt plocka vinet. Möjligen hade jag gissat Italien oavsett vad som serverats, men i detta fall så hamnade jag väldigt rätt direkt. Det var faktiskt aldrig någon tvekan.

I glaset fick vi först serverat lite Viognier från Oregon och producenten Dobbes (åts till en trevlig förrätt med pilgrimsmussla, kalv och annat smått och gott). Korrekt och trevligt med ganska otraditionellt hög syra och inte direkt så blommig. Gott i all ära, men det blev såklart andra bullar när vi får in en karaff blint rödtjut som visade sig vara 2013 Tenuta San Guido Guidalberto Toscana IGT. Ungt, stramt och fruktigt. Mängder av italienska feta körsbär med små nyanser av svartvinbärsblad, plommon och lakrits. Ceder, paprika och choklad backar snyggt upp och avslöjar att det mest troligt måste handla om en Bolgheri av något slag. Jag var omutlig med gissningen, den strama strukturen, torrheten och syran bekräftade och förstärkte argumentet ytterligare. För varmt för att vara bdx, för stramt för att vara typiskt nya världen. Riktigt gott vin, men för ungt och kanske lite tillrättalagt. Funkade kalas till de fullständigt underbara lammracksen som vi käkade till huvudrätt. 90p

Avslutade med lite härlig dessert inspirerad av pina colada, dvs kokos och tropisk frukt (mango och passionsfrukt istället för ananas). Till detta ett kärt återseende i form av Adelsheims isvin på Pinot Noir. Supertrevligt.

 

[Mattias Schyberg]

@Jimmy Örnewald fick mig rejält igår och det smärtar att erkänna. Fick som vanligt lite rött blindvin och vi begraver genast våra näsor i glaset för att visa vår skicklighet. Minuten innan hade vi dessutom gått helt bet på en biodynamisk Pinot Gris från Oregon och producenten Cristom. Gissade europeisk chardonnay, typ Bourgogne.

Nåväl, näsan avslöjar att det är ett kraftigt rödtjut vi har i glaset. Massor av mörka körsbär och plommon, antydan till nagellack, lakrits, rostade fat och kryddor (med facit i hand även lite dill). Superintensiv och heltorr munkänsla med strama syror och en längd som räcker och blir över.

Merlot/cab från Washington State blev gissningen, men visst kändes det lite ovanligt stramt för att vara jänkare. Tänkte Italien, men det stämde inte. Douro var ett möjligt alternativ, så även Napa och argentinsk Malbec. Priorat tänkte jag aldrig på konstigt nog...

Så var det med det! En blend på Carignan och Grenache. Inte helt lätt, dessutom purungt i dagsläget, men klart gott även om det saknar lite komplexitet.

2012 Acústic Celler Priorat Ritme Plaer (92p)

Avslutade kvällen med lite underbara chokladpralier (tabasco och kola/kokos/anis). Till detta lite 20-årig Quinta do Vallado Tawny Port.

Skön och lättsam kväll som vanligt.

 

[Mattias Schyberg]

Fredagen bjöd såklart på Norda. Två rätter, lite kartig Pinot Blanc från Oregon som förvin (rabblade alla druvor som existerar utan lycka blint). Krispigt, friskt men lite generiskt grönäppligt med drag av citrus. Fick sedan lite klassisk Napa-cab som vi blev klart nöjda med. Sval och aningen grön med fin svartvinbärsfrukt och generösa fat med ceder, tobak och smörkola. Hamnade i USA men tyckte nog att det mycket väl skulle kunna vara en modernare bdx också. 90p

Till förrätt lite älgcarpaccio med blåbär, lingon och syrade kantareller. Supertrevligt.

Temat med vilt följde med till varmrätten. Älgfilé med syrlig pumpa och rödvinssås. Helt rätt nu när höstmörket börjat visa sin trista nuna. Jag blev mer än nöjd.

 

[Daniel A]

(rabblade alla druvor som existerar utan lycka blint).

Måste ha varit en lång kväll, och kanske lite väl monotont för sällskapet?

 

[Mattias Schyberg]

Gårdagskvällen gick i Chateauneuf-du-papes tecken. Ofrivilligt, då vinet togs in blint av @Jimmy Örnewald och serverades till lite ryggbiff med rökig ketchup(!) och lite potatispuré. Ser inte särskilt exklusivt ut men smakade desto bättre.

Vårt röda blindvin berättade högljutt om sitt ursprung denna gång, kände mig nästan helt övertygad redan efter ett par sniff i glaset. Multna jordgubbar, fikon, torkad frukt, lakrits och kryddor samt mängder av tobak och lavendel. Viss vaniljsötma skiner igenom och så även lite oxidationstoner. Eldigt, medelfylligt och lent i munnen med ganska avrundad känsla. Aningen trött syra och snäll struktur, men hur gott som helst med härlig komplexitet. 91p

Jo, min gissning landade såklart i CdP, dock så trodde jag nog att vinet hade lite Syrah i blenden och några fler år på nacken med tanke på kryddigheten och oxidationstonerna. Trodde inte att det handlade om ett vin i denna prisklass riktigt.

2011 Domaine du Vieux Télégraphe Châteauneuf-du-Pape La Crau

Till efterrätt så blev det lite isvin gjort på Gewurtztraminer till morotskaka och sorbet med ingefära och mandelgojs. Helt magiskt bra vin- och matkombination. 1+1 blev verkligen 3 eller kanske till och med 5!

Fan vad jag längtar till nästa fredag då det blir åka av med Oregogne! DRC och hamburgare...bara en sån sak!

 

[Mattias Schyberg]

Ännu en magisk kväll i @Jimmy Örnewalds varma famn igår kväll. Började kvällen med lite underbart trevlig normandiecider med mängder av läder, äpple och stall. Perfekt start. Gick sedan vidare med kvällens huvudattraktioner...

Surf 'n' Turf för mig med både lite pommes och tryffelmos. Frun gick all in på räkor trots att det vankades tyngre röda doningar. Med lite vatten vid sidan om och vaselin så funkar dock det mesta.

Kvällens röda blindvin:

Massivt tätt med robust struktur. Ungdomligt och muskulöst helt utan onödigt hull. Lite som att få en tungkyss av en solbränd Arnold. Primärt syrliga mörka plommon, ceder, tobak och gräddiga fat. En hel del smörkola, korinter och ett uns dill i bakgrunden. Så in i bänken bra intensitet och längd, ett vin att lagra länge. Tempranillo från Spanien eller bdx-blend från Napa gissade jag på spontant för att slutligen följa magkänslan och chansa någorlunda rätt. Ett superhärligt vin av toppkvalitet helt utan tvekan, men det saknar lite komplexitet och finess i dagsläget, men det lär garanterat komma. Oavsett vad så gick jag upp i brygga! 93p

2012 Shafer Merlot

Avslutade kvälken med lite härlig pepparmint- och chokladdessert med en lysande trotjänare i form av Black Muscat från USA som smakar ungefär som Brämhults svarta vinbär- och blåbärsdryck spetsad med lite alkohol. Magiskt trevlig kombo!

 

[Vino fino]

Som alltid väldigt trevligt att besöka gran maestro @Jimmy Örnewald och traktera mitt sällskap. Tyvärr blev bilderna extremt mörka. Vi körde julmenyn med sashimi på lax, hjort, och mättad ostkaka med hjortron.

Weimer Magdalena Riesling 2013
Tyckte det var rätt mycket Pfalz här, med mogen söt tropisk frukt, ingen tjockolja, bara bra parfymerad frukt. Jimmy beklagade sig lite över klen syra men det störde faktiskt inte mig trots att jag kräver hög syra i nästan allt. 90p

Shafer Chardonnay Red Shoulder 2011 (2012?)
Bredaxlad enligt husets stil men jag gillade ändå de salta och gröna tonerna, integrerad ek (vilket verkar vara nästan omöjligt i premiumchardonnay från Napa). Stor kraft utan för sent hängande frukt och sötma. 92+

Beaux Freres Villamette Valley 2012 (engelskan dög inte, Råbert?)
Jag myser med hela kroppen när jag får sätta betyg på Råbert, den allsmäktige betygssättaren. Detta är lite flyktigt aromatiskt (“volatilt” på svengelska) med en del nagellack, rå köttig frukt, kraftiga tanniner. Otypisk Pinot, påminner om årgång 2003 i Bggne, obalanserat och oborstat. 89 p. Den du Råbert, extremt dålig QPR.

Weimer Noble Select Riesling Josef TBA 2011
Dessertvin är alltid svårt på krogen pga störande moment och kort tidsrymd men detta är riktigt bra. Växer med tiden, vecklar ut nyanserna. Intensiv tropisk frukt med massor av asiatiska kryddor, blir bara mer vuxen och seriös ju mer jag sippar. 93-94p+

Willa Mathilda Siegerrebe 2014 (Kullabygden Skaune Svärjje)
Gnabbades lite med maestro om svenska viner men han ville övertyga mig. Och visst har han rätt, detta är ett hyggligt vin med en del hybridtoner som gör det intressant också. Söt doft men helt torrt i munnen. Rosenvatten, sminkdosa och gul frukt. Inte helt fel dock, och rimligt prissatt. 87 p

 

[Mattias Schyberg]

Lite tyngre rödtjut och en läcker köttbit serverades av härligt kramgoa @Jimmy Örnewald igår.

2008 Côte Bonneville Carriage House DuBrul Vineyard är ett stort och fylligt vin som jag med stor övertygelse placerade i Napa Valley blint (bdx-blend). Washington State brukar enligt min erfarenhet vara något slankare i sitt uttryck generellt, medan detta mer är ett vin med mycket av allt, en riktig 'Big Red' - som en fruktsöt Bordeaux på steroider!

Mängder av plommon, mörka körsbär och svarta vinbär med rostade fat, vedbrasa, jord, kaffe, piptobak, choklad och ceder. Aningen snäll syra men desto tuffare tanniner. Imponerande längd och intensitet med lite sötma i avslutet. Riktigt jäkla gott! 92p

 

[Mattias Schyberg]

Efter lite uppvärmning med trevlig Champagne som start på kvällen så blev det senare åka av med lite mat och trevligt rödtjut serverat av våra favoritsommelierer på Norda. Både Frida och @Jimmy Örnewald var i strålande form och charmade oss hela kvällen.

Började med lite trevlig PN från Oregon.

2011 Shea Wine Cellars Pinot Noir Estate Shea Vineyard är en riktigt trevlig pinne som nog bör klassas som ett skönt mellanting mellan ett klassiskt amerikanskt och traditionellt fransk uttryck. Ganska mycket fat av det sötare slaget med vanilj, smörkola och choklad med fyllig och syrlig hallonfrukt på toppen med delikata toner av tranbär, blodapelsin, ingefära och lite romrussin. Slankt och sammetslent i munnen med frikostig men återhållen frukt. Hög frisk syra med känsla av te och ljus tobak i eftersmaken.

Snyggt vin med finess, men möjligen saknas lite skit och funk. 91p

Kvällens andra vin blev lite 2007 Col Solare. Ett ganska fylligt och bumligt vin med rik plommonfruktighet med ceder, choklad, dill, torkade körsbär och tobak. Mjuka och smösöta tanniner med rimlig syra och intensitet. Inte ett supervin men kompetent och läckert. 89p

Till dessert så dracks lite enkel Moscato d'Asti som slank ner utan eftertanke...

Kvällens mat var superb. Utsökta pilgrimsmusslor med lökkräm, lysande lamm och en otroligt trevlig macarone med havtornssorbet, lakrits och mandeltopp.

 

[Emanuel]

Även jag tänkte hoppa på Norda-bandvagnen och gå dit med ett sällskap på torsdag... En fråga, bör man boka bord eller kan man bara trilla in? Ping @Mattias S

 

[Mattias Schyberg]

Även jag tänkte hoppa på Norda-bandvagnen och gå dit med ett sällskap på torsdag... En fråga, bör man boka bord eller kan man bara trilla in? Ping @Mattias S

Du lär inte behöva boka bord en torsdag, men tyvärr är inte @Jimmy Örnewald på plats men har du tur kan du alltid flirta med Frida.

Är på plats nu för övrigt. Lite räkmacka blir det.

 

[Emanuel]

Du lär inte behöva boka bord en tirsdag, men tyvärr är inte @Jimmy Örnewald på plats men har du tur kan du alltid flirta med Frida.

Är på plats nu för övrigt. Lite räkmacka blir det.

Ah, men vi ska dit på Torsdag... (som jag skrev ovan)