Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Nya Zeeland - ett spännande vinland med identitetsproblem

Mattias Schyberg

Administratör
Nya Zeeland är en ung vinnation vars historia inte sträcker sig längre tillbaka än 70-talet. På oerhört kort tid så har nationen dock lyckats producera stora mängder högkvalitativa viner för en rimlig peng. En del viner är till och med så bra att de kan konkurrera med de bästa, framförallt i lite rimligare prisklasser under 500 kr (när det gäller PN). Allt är frid och fröjd så långt.

Pinot Noir och Sauvignon Blanc dominerar stort när det gäller odlingsarealer. Det är också dessa varianter man mest förknippar med NZ, på gott och ont. Det finns dock annat i landet som är intressant. Både röda viner på Bordeaux-druvor och syrah odlas med stor framgång på nordön i regionen Hawkes Bay och speciellt på en liten plätt som kallas Gimblett Gravels (en oerhört karg plats med mycket näringsfattig grusjordmån). Det odlas även kritikerrosad Chardonnay. Klimatet är vad jag har förstått oerhört varierande, men totalt så jämnställs sydön (Otago) med Bourgogne och nordön (Hawkes Bay) med Bordeaux. Därefter finns ju såklart en hel del mellanting i övriga regioner. Förutsättningarna är med andra ord goda för att göra bra vin (de olika jordmånstyperna har jag dålig koll på tyvärr).

Nu till mina tankar. Vinerna härifrån saknar ofta personlighet. Visst är de bra vin och allt det där, men på något vis tycker jag mest de är lite fruktigare kopior av sina förlagor. För sitt pris ofta bättre, men många gånger upplever jag dem lite väl "kliniska". Ren och fin frukt utan direkt skit och funk. Lite mineralkänsla kan de ha, samt så är de ofta lite slankare och stramare jämfört med många andra nya världen-viner. Kanske är det vinstockarna som behöver få lite ålder? Kanske är deras vinmakningsmetoder för kontrollerade och "bra"? Möjligen är det lite för mycket storföretag som driver utvecklingen, med likriktning som resultat?

Jag vet inte, men det är såklart en vinnation med stor framtida potential, det är nog de flesta överens om. Jag önskar bara att de snarast kan hitta hem i sitt egna unika uttryck, detta istället för att sträva efter att vara ett prisvärt alternativ till franska viner.

Innan ni halshugger mig; jag är en förespråkare av NZ. Jag vill bara att de skaffar sig en tydligare identitet, vilket jag tycker att de flesta andra nya världen-länder lyckats åstadkomma i högre utsträckning. Jag tror dessutom att det kommer att ske, och det har nog redan börjat så smått bland landets stjärnproducenter, men det krävs mer än några få producenter för att erhålla ett geografiskt unikt uttryck, tror jag.

Vad tycker och tror ni om mina funderingar, och vad tror och tycker ni själva?
 
Last edited:

ChristianB

DipWSET
Jag är med på vad du säger, men jag vet inte riktigt om jag köper det som något att fundera över, förutom skillnaden i vin då. :) Något dåligt är det ju definitivt inte, men så uppfattar jag inte heller dina tankar...

När det gäller NZ så tycker jag att de har etablerat en bra grund i just SB och PN, men de lite mer spännande varianterna kommer ju snarare i form av exempelvis Syrah och Bdx-kopior. Chardonnay har jag provat ett gäng olika av men riktigt jämna mot Bggne var inte just de vinerna. Bra viner allihop dock och jag gillar dem absolut!

Kan det ligga något i att de inte har några "egna" druvor att etablera en identitet med hjälp av? Visst har NZ och Sauvignon blivit bästa kompisar, men själva stilen "friskt, fruktigt, fräscht, osv" är ju fortfarande grundmurad tack vare Sancerre och Pouilly-Fumé. Pinot från NZ tenderar kanske att vara lite varmfruktig, men av någon anledning så känns det ändå schysst... I min bok speglar det liksom att Nya Zeeland INTE är Bourgogne utan något annat, något som är trevligt ändå.
Om de kunde få fram en druvsort som inte fungerar någon annanstans så kanske det kunde vara en bra början? Då har de genast något unikt att komma med!

För att dra en dryckesrelaterad parallell har jag upplevt samma frågeställning när det kommer till öl som bryggts hemma vs den som bryggts kommersiellt. Ofta får man en lite mer skitig, jästig men framförallt färskare upplevelse av att dricka hembryggd öl, medan de kommersiella sorterna kan vara bra men hela tiden snäppet under, vilket är fullt naturligt! Däremot är det roligare att dricka lite "smutsigare" öl än att köpa den färdig på SB. :p
 
Trådskapare
Mattias Schyberg

Mattias Schyberg

Administratör
Jag är med på vad du säger, men jag vet inte riktigt om jag köper det som något att fundera över, förutom skillnaden i vin då. :) Något dåligt är det ju definitivt inte, men så uppfattar jag inte heller dina tankar...

När det gäller NZ så tycker jag att de har etablerat en bra grund i just SB och PN, men de lite mer spännande varianterna kommer ju snarare i form av exempelvis Syrah och Bdx-kopior. Chardonnay har jag provat ett gäng olika av men riktigt jämna mot Bggne var inte just de vinerna. Bra viner allihop dock och jag gillar dem absolut!

Kan det ligga något i att de inte har några "egna" druvor att etablera en identitet med hjälp av? Visst har NZ och Sauvignon blivit bästa kompisar, men själva stilen "friskt, fruktigt, fräscht, osv" är ju fortfarande grundmurad tack vare Sancerre och Pouilly-Fumé. Pinot från NZ tenderar kanske att vara lite varmfruktig, men av någon anledning så känns det ändå schysst... I min bok speglar det liksom att Nya Zeeland INTE är Bourgogne utan något annat, något som är trevligt ändå.
Om de kunde få fram en druvsort som inte fungerar någon annanstans så kanske det kunde vara en bra början? Då har de genast något unikt att komma med!

För att dra en dryckesrelaterad parallell har jag upplevt samma frågeställning när det kommer till öl som bryggts hemma vs den som bryggts kommersiellt. Ofta får man en lite mer skitig, jästig men framförallt färskare upplevelse av att dricka hembryggd öl, medan de kommersiella sorterna kan vara bra men hela tiden snäppet under, vilket är fullt naturligt! Däremot är det roligare att dricka lite "smutsigare" öl än att köpa den färdig på SB. :p
Många goda tankar. Jag vet dock inte om det är helt sant att PN från NZ är varmfruktigare generellt jämfört med Bourgogne. Fruktigare ja, men klimatmässigt varmare känns spontant inte rätt. Den som orkar kan dock kolla upp. :)

Men visst gör NZ bra vin, bara lite identitetslöst. :)

En egen druva hade nog gjort susen.
 

ChristianB

DipWSET
Många goda tankar. Jag vet dock inte om det är helt sant att PN från NZ är varmfruktigare generellt jämfört med Bourgogne. Fruktigare ja, men klimatmässigt varmare känns spontant inte rätt. Den som orkar kan dock kolla upp. :)
Det är förstås begränsat till de PN jag provat från Nya Zeeland och vad de ställts emot vid provningstillfället. Överlag kändes de lite mer "röda" i tonen, men ingen regel utan undantag! Lyckligtvis är det ju en angenäm syssla att prova fler Pinot-viner! :D
 
Trådskapare
Mattias Schyberg

Mattias Schyberg

Administratör
Det är förstås begränsat till de PN jag provat från Nya Zeeland och vad de ställts emot vid provningstillfället. Överlag kändes de lite mer "röda" i tonen, men ingen regel utan undantag! Lyckligtvis är det ju en angenäm syssla att prova fler Pinot-viner! :D
Visst, the more the merrier...

Rödare frukt brukar för mig indikera kallare klimat än mörkare frukt, rent generellt. ;)
 

ChristianB

DipWSET
Sorry, jag var nog lite otydlig; det är mer en känsla av att vinet har en varm eller kall färg, där rött och dess nyanser får stå för en varmare känsla, medan blått och typ lila känns som svala färger. Det har egentligen inget med frukten att göra, men jag förstår vad du menar!

Är det bara jag som tänker i sådana banor när jag dricker vin? :p
 
Trådskapare
Mattias Schyberg

Mattias Schyberg

Administratör
Sorry, jag var nog lite otydlig; det är mer en känsla av att vinet har en varm eller kall färg, där rött och dess nyanser får stå för en varmare känsla, medan blått och typ lila känns som svala färger. Det har egentligen inget med frukten att göra, men jag förstår vad du menar!

Är det bara jag som tänker i sådana banor när jag dricker vin? :p
Jag förstod nog vad du menade tror jag. Jag tänker absolut aromer i färg, men kopplar dem inte till klimat. o_O
 

Vino fino

Medlem
Får nog hålla med @Matlen här. NZ har i min bok stagnerat.

Finns säkert många skäl. Ett av dem är sannolikt den hårda kommersialiseringen med stora ägare, inte sällan utifrån, med avsaknad av lokal förankring.

Ett annat skäl som jag tror är det kanske allra viktigaste är det faktum att NZ aldrig har upplevt någon period med vinöverskott. Affärsmodellen har därmed aldrig ifrågasatts. Hittills.

Jämförelsen med AUS ligger nära till hands. Efter år av hejdlös expansion och fyllda källare tvingades man på allvar rannsaka sin vinproduktion och har kommit tillbaka starkare än någonsin, med mer insikt om sina egna förmågor (och oförmågor), unika stilar, och "rätt" prissättning.
 

kayaker

Cyklist
Jag frågade Larry McKenna på Escarpment Vineyards för ett antal år sedan. Då svarade han bland annat följande:

The older world wines are certainly more complex than ours. Part of this is the fact that they have very diverse micro flora populations built up in the vineyards and wineries over very long periods. Their winemaking also suggests that these populations are more protected or encouraged. The New world winemakers are much more sensitive about cleanliness in both the vineyards and winemaking. We tend to be monocultures verses very diverse cultures in very old sites. Burgundy is a classic example.
 

gece

Man vänjer sig.
Klimatet är vad jag har förstått oerhört varierande, men totalt så jämnställs sydön (Otago) med Bourgogne och nordön (Hawkes Bay) med Bordeaux. Därefter finns ju såklart en hel del mellanting i övriga regioner. Förutsättningarna är med andra ord goda för att göra bra vin (de olika jordmånstyperna har jag dålig koll på tyvärr).
Jordmåner finns det många av. :) Gammal havsbotten uppklämd av den ymniga vulkaniska aktiviteten har den effekten.
Latitudmässigt är NZ ungefär lika utsträckt som Sverige, och Wellington (längst ner i syd på Nordön) är ungefär antipoden till Madrid. När jag var där 2012 kunde jag dock observera att mikroklimatet är av extrem betydelse - det är ett bergigt ställe och små sträckor kan göra absurd skillnad. I Milford Sound nere i sydväst regnar det sju meter om året och är i allmänhet ganska jävligt mest hela tiden. Tio mil fågelvägen åt nordost ligger Central Otagos vingårdar med ganska trinda väderförhållanden...

Men tillbaks till ämnet. Om vi bortser från den arketypiska Sauvignon Blancen från Marlborough med extra (för?) mycket av allt, är inte kiwiernas signum "lite roligare än gamla världen, lite mer finess än övriga nya världen"? Dvs deras stil har kommit att anta mellantinget mellan stramt och generöst.

Till sist får vi ju inte glömma att vi mest ser deras stora/större producenter här, det finns väldigt många små producenter med egna idéer (alla inte bra...) om hur en slipsten ska dras.
Många vingårdar är också relativt unga, det var väl inte förrän sent 70-tal som man började jobba mer kvalitetsmedvetet.
 

Vino fino

Medlem
Jag vet inte hur långt det där argumentet med unga vingårdar/vinstockar håller egentligen. Jmfr t.ex. Priorat och det som har hänt där de senaste 30 åren. Njaaeee. Tveksamt om vinmakarna i NZ skall få undslippa ansvar med den ursäkten.

Lustigt nog tycker jag NZ var roligare förr. Det kändes som om de vågade släppa viner som inte var helt strömlinjeformade. Jag minns Merlot-Cab-blandningar med övervägande Merlot som kändes ganska gräsiga men ändå en egen, attraktiv, balanserad profil. Nu är det bara massa Pinot och Syrah.
 

vininfo.nu

Medlem
Med risk för att få mina viner konfiskerade...

Nya Zealand håller trots öarna av annat (exempelvis Gimblett...) på att bli ett endruvevinland och det på "sterila" Sauvignon Blanc viner. 2013 så upptogs 57.2% av arealen av Sauvignon Blanc, mot 32.6% 2004 och 17.2% 1996. Dessutom så var hela 84.5% av exportvinerna 2013 gjorda på Sauvignon Blanc (allt enl. New Zealand Wine - annual report).

613 registrerade vinproducerande företag. 10 av dessa producerar mer än 4 000 000 liter vin per år. Dessutom så har många av dessa sk vinproducerande företagen samma ägare vilket även gäller även dom 10 stora. Premium Wine Brands (som ensamt gör 1/3-del av landetsviner…) äger Brancott Estate (fd Montana, 1.9 miljonerlådor 2011), Stoneleigh, Church Road, Triplebank, Boundary Vineyards, Camshorn, Five Flax, Longridge, Tylers Stream, Settlers Hill, Couper's Shed, Hammock Tree och Five O'clock Shadow.

Landet är på väg att bli ett vuxenläskproducerande land - a la gamla öststaterna - med enbart en sorts läsk tillverkat av en enda producent.

Och dessa åsikter är inte unika utan finns även i självaste "Holland". Tidningen Cuisine (New Zealand) skrev i december 2011 efter att ha testat 240 olika SB viner följande:
“…the Cuisine panel was heartened by the overall quality of the vintage...”
“There’s too much safe winemaking, following a recipe…”
“The result is a lot of correct, but boring, wine. For New Zealand sauvignon blanc to advance, more producers need to break the mould and explore different styles.”
 
Trådskapare
Mattias Schyberg

Mattias Schyberg

Administratör
Det verkar som majoriteten håller med mig fast har olika varianter av samma argument. NZ är en vinnation att räkna med, det som är problemet är att de måste släppa sina Frankrike-komplex och satsa på sin egna stil. Alla förutsättningar finns, kvaliteten är hög. En högintressant vinnation med stor potential.
 
Trådskapare
Mattias Schyberg

Mattias Schyberg

Administratör
Med risk för att få mina viner konfiskerade...

Nya Zealand håller trots öarna av annat (exempelvis Gimblett...) på att bli ett endruvevinland och det på "sterila" Sauvignon Blanc viner. 2013 så upptogs 57.2% av arealen av Sauvignon Blanc, mot 32.6% 2004 och 17.2% 1996. Dessutom så var hela 84.5% av exportvinerna 2013 gjorda på Sauvignon Blanc (allt enl. New Zealand Wine - annual report).

613 registrerade vinproducerande företag. 10 av dessa producerar mer än 4 000 000 liter vin per år. Dessutom så har många av dessa sk vinproducerande företagen samma ägare vilket även gäller även dom 10 stora. Premium Wine Brands (som ensamt gör 1/3-del av landetsviner…) äger Brancott Estate (fd Montana, 1.9 miljonerlådor 2011), Stoneleigh, Church Road, Triplebank, Boundary Vineyards, Camshorn, Five Flax, Longridge, Tylers Stream, Settlers Hill, Couper's Shed, Hammock Tree och Five O'clock Shadow.

Landet är på väg att bli ett vuxenläskproducerande land - a la gamla öststaterna - med enbart en sorts läsk tillverkat av en enda producent.

Och dessa åsikter är inte unika utan finns även i självaste "Holland". Tidningen Cuisine (New Zealand) skrev i december 2011 efter att ha testat 240 olika SB viner följande:
“…the Cuisine panel was heartened by the overall quality of the vintage...”
“There’s too much safe winemaking, following a recipe…”
“The result is a lot of correct, but boring, wine. For New Zealand sauvignon blanc to advance, more producers need to break the mould and explore different styles.”
Tycker du NZ är tråkiga även blint? ;)
 
Trådskapare
Mattias Schyberg

Mattias Schyberg

Administratör
SB tycker jag är tråkiga blint men det gäller även Loire...
NZ PN tror jag ju är Bourgogne...vet du ju...
Exakt, det tråkiga ligger i att NZ PN påminner för mycket om Bourgogne. Vill jag ha Bourgogne så köper jag Bourgogne, eller möjligtvis den där billigare varianten som är nästan lika bra, för att jag inte har råd. ;)
 
Trådskapare
Mattias Schyberg

Mattias Schyberg

Administratör
Jag vet inte hur långt det där argumentet med unga vingårdar/vinstockar håller egentligen. Jmfr t.ex. Priorat och det som har hänt där de senaste 30 åren. Njaaeee. Tveksamt om vinmakarna i NZ skall få undslippa ansvar med den ursäkten.

Lustigt nog tycker jag NZ var roligare förr. Det kändes som om de vågade släppa viner som inte var helt strömlinjeformade. Jag minns Merlot-Cab-blandningar med övervägande Merlot som kändes ganska gräsiga men ändå en egen, attraktiv, balanserad profil. Nu är det bara massa Pinot och Syrah.
Just deras Syrah-viner är ju hyfsat intressanta tycker jag.
 

kayaker

Cyklist
Konstigt uttalande. Bourgogne måste väl vara ett utmärkt exempel på just en monokultur? Annars så har jag missförståt termen.
Kanske lite förvirrande när man tar det ur sitt sammanhang. Vingårdarna och vinkällarna är mer monokulturer m.a.p. grödor, bakterier, jäststammar m.m. än vad vingårdarna&vinkällarna i Bourgogne är.
 

vininfo.nu

Medlem
Exakt, det tråkiga ligger i att NZ PN påminner för mycket om Bourgogne. Vill jag ha Bourgogne så köper jag Bourgogne, eller möjligtvis den där billigare varianten som är nästan lika bra, för att jag inte har råd. ;)

Då är ju nästintill inget bra med Nya Zeeland

SB är visserligen en egen stil men sterila och tråkiga, och dessutom likadana allihopa. PN är bra (kanske för bra?) men alldeles för lika Bourgogne och därför också dom tråkiga. Kvar finns då Gimblett och några andra öar här och där, men pratar vi om så få hektar så dom motsvarar några större vingårdar... Dessutom så är kanske även dom är för lika sina franska motsvarigheter (exempelvis Syrah'erna från Gimblett).

Nej, Nya Zealand behövs nog inte... :D
 
Toppen