Restaurang vRÅ (Göteborg)

Besökte denna trevliga restaurang igår kväll. Stället leds av det nya stjärnskottet Frida Ronge. Stilen på stället är japanskt men med mycket svenska influenser, läs mer om stället här: http://www.restaurangvra.se/

Totalt sett så var jag och frugan mycket nöjda, men några små justeringar kan nog krävas för att stället skall nå toppklass och fina stjärnor. Först och främst är lokalen "undermålig". Man sitter som i en avgränsad del av hotellet där mycket stoj och ljud från andra delar av byggnaden letar sig in lite för lätt. Det känns lite som en uppiffad sushibar. Det andra klagomålet är hotellets ventilationsaromer (om det nu är så) där en tydlig vanlijton hela tiden känns närvarande medan man äter. Inget stort problem, men störande för en sensoriknörd. Vi påtalade detta lite försynt men det var inget som de hade uppmärksammat. Inte konstigt dock om man arbetar i lukten hela dagarna.

Utöver dessa små skitklagomål så var allt annat fantastiskt bra. Maten var superb, servicen i toppklass och atmosfären som helhet lysande. Väl värt ett besök.

Vi valde menyn "Chef's Choice" som är en avsmakningsmeny med en mängd olika rätter, det landade i 9 totalt. Till detta tog vi dryckesmenyn, men där vi bad om att få tonvikten åt vin, istället för diverse Saké och öl. Vi fick dock testa lite sånt också. Det vi drack till var inte särskilt minnesvärt men fyllde sin funktion väl. Har inte heller några noter att komma med.

Första rätten
Rätt och slätt ostron spicade med lite blandade kryddor. Glömde att ta en bild, men det smakade just ostron med lite god sås med en gnutta citrus. Drack en bättre Saké (grand cru-status) till detta och det funkade kalas.

Andra rätten



Sashimi med lite blandade fisksorter, mest speciellt var den råa makrillen, den var dock roligare än god. Totalt sett underbart gott.

Tredje rätten



Pilgrimsmusslor med diverse svamp och "musselrom" (det orangea). Helt fantastiskt gott och en av kvällens höjdpunkter.

Fjärde rätten



vRÅs signaturrätt. Löjrom, någon fisk och en helt fantastisk smörsås med picklade rödlöksbitar som bröt av och gav en häftig effekt varje gång man fick in en bit i munnen. Klart den godaste rätten.

Femte rätten



Sushi med lite olika fiskar och en köttbit på slutet. Ganska ordinärt ändå, men jättegott såklart.

Sjätte rätten



Sushi x2. Inte min favorit, gillar inte sushirullar. Godast var den friterade kycklingen inlindad i gurka med japansk majonäs.

Sjunde rätten



Löjrom och posherat ägg med andra trevliga tillbehör. Mycket gott, rent av en höjdare.

Åttonde rätten



Variant av råbiff på kalv med ett vaktelägg på toppen. Fullt ut gott, men råbiff är det synd att kalla rätten. Rått kött var det dock...

Nionde rätten



Sorry att jag var så het på gröten att jag glömde ta kort innan jag hade hunnit ta mig ett par bett. Choklad och karamell kryddat med havtorn och Shiso. Mycket gott och en trevlig avslutning på kvällen. Till detta dracks japanskt sött plommonvin som smakade som söt Umeboshi ungefär.

 

Det låter bra, dessutom är det ju hög tid för en liten vinträff med göteborgsgänget, vilket borde bli en bra kombo för dig.

 

Det blir garanterat ett återbesök!

 

Det blev ett litet återbesök på vRÅ igår kväll. Upplevelsen var bättre än någonsin. Lokalen är numera inglasad i mitten av Clarion Post Hotel vilket innebär att ljudvolymen från hundratals AW-gäster knappt märks. Förr kunde man även känna en svag vaniljdoft från ventilationssystemet, vilket också har åtgärdats. Ping @Clarion Hotel Post @Jimmy Örnewald

När det gäller maten så valde vi att välja fyra rätter.



Beställde in tre ostron där det visade sig att samtliga hade olika ursprung. Ett svenskt, franskt och danskt som marinerats lite olika. Det franska var godast, då jag gillade marinaden till den bäst. Lite soja och citrus tror jag det var (det danska serverades med Yuzu och det svenska minns jag inte). Nåväl, dessa delikata skapelser sköljdes ner med husets Champagne (gula änkan) som funkade hur bra som helst. Tycker faktiskt om detta enkla bubbel måste jag medge.

Efter fördrinken som dracks med ostronen så beställde vi in en flaska halvtorr Riesling från Finger Lakes i New York. Glömde att ta kort på flaskan och minns inte namnet på vinet, men det var ett trevligt matvin som gjorde ett bra jobb med resten av rätterna (kanske kan @Jimmy Örnewald reda ut saken då han var vår sommelier för kvällen?). Ingen direkt petroleum i vinet, mer ren frukt åt päron, citrus och lite steniga mineraler.



Råbiff på hjort med löjrom, 3x jordärtskocka och lök. Helt magiskt god. Härlig konsistens och fin grundsmaksbalans. Det vattnas i munnen bara jag tänker på den. Den halvtorra Rieslingen kändes som en perfekt partner!



(Donburi vRÅ style) Halstrad pilgrimsmussla på en bädd av ris med krämigt ägg, broccoli och smörstekt svamp. Även denna rätt var smått magiskt god med mycket smaker som kompletterar helheten perfekt. Den smörstekta svampen gav nästan lite baconvibbar och bröt av resten på ett otroligt trevligt sätt med sin sälta. Hade gärna druckit ett vitt vin med lite ekfatskaraktär till denna rätt, men det funkade helt ok med vår flaska också.


(Söt och salt) Gräddfilsglass smaksatt med sojakaramell, plommon och knäckig rostad bovete. Riktigt trevlig avslutning. Mycket sälta och krämig kolasmak. Lagom söt och inte för tung som avslutning. Drack inget särskilt till utan det fick bli vatten.

Efter en avslutad helkväll på vRÅ så är det bara att konstatera att stället som helhet förbättrats sedan sist och borde med lätthet kunna kvalificera sig för fina stjärnor i en viss guide. Har egentligen inget negativt att anmärka på. Personalen håller hög och proffsig nivå, maten är minst sagt superb och lokalen har förbättrats på alla punkter så den numera känns sober och värdig för en riktig fine dining upplevelse utan överdrivna pretensioner.

Jag ger en stor tumme upp!

 

Är det ingen på forumet som provat på vRÅ ännu? Ni kommer mest troligt bli nöjda, mycket mat som funkar exellent med bubbel dessutom.

 

Vi får träffas på Sommelierernas Dag låter det som.

 

Winemakers Dinner med Albert Mann och ett gäng viner på vRÅ igår. En av vinmakarna var på plats, dock inte Albert Mann själv och till råga på allt så har jag glömt hans namn. En herre med stort hjärta och yvig personlighet visade det sig vara dock.



Upplägget med att prova vinerna i samband med mat utan en regelrätt provning innan, gjorde att jag valde att låta bli att anteckna under kvällen och hängav mig istället åt helheten och sällskapet.

Kvällens viner:


Ja, det är @Jimmy Örnewald i det övre vänstra hörnet, dessutom i högform.

Från vänster i bild:

2012 Albert Mann Crémant d'Alsace
2009 Albert Mann Riesling Cuvée Albert
2011 Albert Mann Pinot Blanc Barrique
2011 Albert Mann Clos de la Faille
2011 Albert Mann Riesling Schlossberg Grand Cru
2013 Albert Mann Gewurtztraminer
2010 Albert Mann Pinot Gris Selection de Grains Nobles Altenbourg "Le Tri"

Maten:


Frida Ronge in action...













Maten var som vanligt oklanderlig. Frida Ronge är en mästare på att hitta balans och nyanser i sin mat. Råbiffen var dock lite väl subtilt smaksatt, vilket var en mindre besvikelse. Signaturrätten med hälleflundra var som vanligt helt magisk och så även den sötsalta efterrätten med sojaglass och bovete. Både sushin och sashimin var sublima. Misosoppan med pilgrimsmussla var kul och annorlunda, men jag är ingen fan av misosoppa (passade dock grymt till pinoten).

Vinerna levererade bra till maten genomgående, men de viner som imponerade på mig mest var framförallt de båda rieslingsvinerna och PN-vinet. Schlossberg Grand Cru var en riktig höjdare, speciellt till den sotade laxen på sushitallriken. Läcker flintamineralitet med friska gröna äpplen och lime med ett uns petroleum, knivskarp syra med en liten antydan till sötma i avslutet. Lillebror var inte dum den heller, mer mogen och oljig, men med klart lättare struktur.

När det gäller pinoten så blev jag lite besviken på att det var Albert Manns enklaste, vilket märktes tydligt i intensiteten. Fantastisk arom med kött, stall och rotfrukt med lingonsyra och heltorrt avslut. Perfekt till råbiffen (och misosoppan) och klart bättre än gewurtzen som vi fick till också.

Övriga viner gjorde sitt jobb men lämnade mig ganska oberörd. Pinot Blancen var dock rolig, då det är en Chardonnay egentligen, men den druvan får man ju inte använda i Alsace så de valde att skriva Pinot Blanc istället. Enligt vinmakaren så är det ändå ingen som känner någon direkt skillnad. Kul anekdot, trist vin.

Totalt sett så lyckades tyvärr inte Albert Mann övertyga mig mer än jag redan var innan denna middag. Jag hade hellre sett lite mer av hans toppviner på plats. Lite besviken således, men kvällen som helhet blev toppen och arrangemanget var lysande. Och om ni inte har provat vRÅs mat, se till att prova snarast!

 

Återbesök på vRÅ igår kväll. Tog in några olika rätter och lite trevlig Pinot Noir till detta. Körde lite härligt plommonvin (två varianter, en kryddad med shiso) till efterrätten som smakade lysande både i kombination med efterrätten men även för sig själva. Smakar ungefär som flytande umeboshi (inlagda körsbär, grönsåpa), men med mycket sötma. Perfekt komplement till den sötsalta efterrätten.

Kanske kan @StefanAkiko berätta lite om plommonvinerna?





Maten var superb som vanligt. Råbiffen var mer "kryddad" och smakrikare än sist och riktigt härlig. Signaturrätten med hälleflundra och löjrom var magisk och pricken över i var helt klart den sublima efterrätten som får tungan att krulla sig av förtjusning. Nytt för denna gång var den Peru-inspirerade rätten ceviche. Frisk och trevlig, men ingen favorit för mig. Frun som älskar mexikanskt gick dock upp i brygga.

 

Ovanligt lyrisk måste jag säga. Håller med om att saké är klart trist som måltidsdryck. Var det Ronge som jobbade denna kväll och hur upplevde ni lokalen och personalen?

 

Det är kul att höra att vRÅ levererar klass trots att Frida Ronge flyttat till öst samt att hennes lärjungar lyckats bibehålla och möjligen även utveckla konceptet. Får besöka dem snarast känner jag. Tack för rapporten! Huruvida Tomas Tengby har förtjänat att hängas högt i sammanhanget låter jag vara osagt, men visst är Martin Anders Timell en ganska enerverande typ, om än harmlös (tur att det där med enerverande gäller båda).