Även om det går att öva upp sin förmåga att känna nyanser så är det ju för den skull inte säkert man gillar samma typ av vin, och jag tror nog att vinpreferens är genetiskt betingat till viss del. Det är ju utan tvekan så som du säger att träning och intresse lätt överskuggar biologi i fråga om många anlag, t ex fetma, men det är ju ändå ingen tvekan om att det finns genetiska faktorer som spelar roll - 100 människor som äter och tränar lika mycket kommer lägga på sig olika mängd fett. Samma sak med förutsättningar att känna nyanser och komplexitet i vin med viss mängd träning.
Vissa smaker är rent genetiskt betingade, t ex aversion mot koriander och hur väl man känner bitterhet. Finns även tydliga genetiska varianter som styr preferens för sötma. Sökte lite nu och hittade följande artikel i i The New Yorker som faktiskt handlade ungefär om detta:
https://www.newyorker.com/tech/elements/how-science-saved-me-from-pretending-to-love-wine
Inte direkt vetenskap, men ändå intressant läsning.
Du har rätt i att man kan dela in människor i fack utifrån grundsmakskänslighet (non-taster, taster och supertaster) och det finns aromämnen, som exempelvis rotundon (substans som ger pepprighet i syrah) som en femtedel av befolkningen saknar förmåga att förnimma. Vita män tillhör en av världens minst grundsmakskänsliga "raser" (åtminstone när det gäller vissa typer av beska) och asiater ligger i topp. Kvinnor är i högre grad känsligare än män och så vidare.
De som exempelvis är intoleranta mot vissa former av beska har svårare att lära sig att uppskatta beska livsmedel (enligt biologin så gillar vi inte beska smaker) och den som är extra känslig för att detektera grundsmaker (sött, salt, beskt, surt och umami) undviker i viss mån extrema smaker rent allmänt.
De av oss som lärt oss att dricka och uppskatta kaffe, öl, mörk choklad, vin, sprit, beska grönsaker och allehanda andra extrema smakupplevelser, är ett bevis på att smakpreferenser utvecklas och påverkas mer av kultur, intresse och träning än av biologiska förutsättningar. Men visst, den som är extremt känslig kanske aldrig bemödar sig med att utforska det lite mer extrema i smakvärlden och nöjer sig med att äta kokt potatis hela sitt liv. Till viss del är nog de som är extra känsliga för beska mindre toleranta för tanniner och alkohol. Så långt är jag med dig.
Sen är det även viktigt att påpeka att ca 80 % av en smakupplevelse baseras på arom (retronasalt), vilket således är ett avsevärt viktigare sinne vid bedömning av nyanser och komplexitet. En triljon aromer möter fem grundsmaker liksom! Jag har aldrig hört talas om en genetisk indelning när det gäller aromsinnet, men rimligtvis bör det finnas en normalfördelning av vår skicklighet där också.
