Thirsty
Smygnykterist
Vintage 2008 – Nationaldagsskumpa
Firar in nationaldagen med att ta tempen på några vintage 2008. Allt dracks blint utan egna flaskor. Inga anteckningar togs under kvällen.
Föråkare för att komma in i rätt stämning var en Gaspard Brochet 333.B som serverades blint (min falska). Hade inte prövat den tidigare så ville känna hur den var och vad andra tyckte när den serverades blint. Känns odlare, på ett positivt sätt. Vinnös stil, äpplen, mineral, citrus. Torr. Rätt god men inget som nockade sällskapet som var lite småskeptiska till den.
Flight vintage 2008 visade sig innehålla oväntade flaskor då alla tänkte att någon annan tog med the usual suspects.
- R&L Legras Saint-Vincent levererade fint. Elegant, finstämt, lång, mycket gott att dricka nu och kommer bli bättre. Min favorit i flighten. Glad att jag har den i källaren.
- Moet vintage, rätt snabbt kom vi in på att det borde vara en Moet. Lite kul att den kom med då vi tidigare på kvällen hade pratat om just Moet vintage, hur mycket bättre den är än deras NV. Bra är den, dock är jag inte helt övertygad om att just den stilen tilltalar mig lika mycket längre. Sparar de jag har och ser hur de blir i framtiden.
- Paul Bara Grand Millésime, sticker ut lite. Näsan ger inte mycket, dock lite bättre i munnen. Känns inte storslaget. Ok.
- Bonnair Love Story var jag sugen på att testa då den nyligen lanserades. Blandning 50% C och 50 % PN. Deg oktober 2021 och 1,5 g/l. Härlig krämig näsa som kändes mycket lovande. Tyvärr höll inte munnen samma nivå som kändes lite enklare och odlare. Ambitiös lagringstid och tanke, rätt god men vid beaktande av prisnivån så är förväntningarna högre. Tveksam till att köpa så många fler, har en kvar som får glömmas bort och se hur den utvecklas.
Sammanfattningsvis så är alla i flighten goda att dricka nu och torde ha framtiden framför sig. Inte helt oväntat.
Bonus fligheten steppade upp i nivå kvalitet. Inte de bästa förutsättningarna att ploppa de sent på kvällen efter att ha fått i sig mycket dryck redan, men det är ju gott och trevligt så vad gör det även om vinet inte får den uppmärksamhet som den förtjänar.
- Egly-Ouriet Blanc de Noirs bas 2008. Stort maffigt. Var helt ute och cyklade i gissningsleken. Får skylla på att det var nån som hävade att den inte var helt hundra, vilket vi andra dock inte noterade. Tror mängden vin och det efterföljande vinet vilseledde oss.
- Paul Bara NV 1970-tal. Pigg flaska med mousse som bubblade friskt (en stund). Intressant att färgen var identisk med den föregående flaskan från Egly, men typ 30 år äldre. Näsan ger typisk honung, mognad etc. Munnen känns lite tunnare och kommer inte upp till samma nivå som näsan, över piken.
- Cedric Bouchard Roses de Jeanne Les Ursules 2014, deg april 2018. Kul att få prova denna efter vinterns provningar av Cedric Bouchard som då levererat kanon. Inte optimalt att få ett elegant vin efter de två innan som är mer big. Den fortsätter att leverera utmärkt. Dricker den gärna igen, tidigare på kvällen.
- Dom Perignon 2012 levererar en förväntad dompa upplevelse (min flaska). Förvånansvärt tillgänglig. Är fortfarande inte helt övertygad om vad jag egentligen tycker om dompa i konkurrens med andra vid beaktande att jag satt den som sämst på 2006 provningen, vintage 2008 i den flighten och nu denna (70-talarn är en annan kategori som jag inte jämför den med).
Lärdom, drick bonusarna innan ordinarie flight!
Firar in nationaldagen med att ta tempen på några vintage 2008. Allt dracks blint utan egna flaskor. Inga anteckningar togs under kvällen.
Föråkare för att komma in i rätt stämning var en Gaspard Brochet 333.B som serverades blint (min falska). Hade inte prövat den tidigare så ville känna hur den var och vad andra tyckte när den serverades blint. Känns odlare, på ett positivt sätt. Vinnös stil, äpplen, mineral, citrus. Torr. Rätt god men inget som nockade sällskapet som var lite småskeptiska till den.
Flight vintage 2008 visade sig innehålla oväntade flaskor då alla tänkte att någon annan tog med the usual suspects.
- R&L Legras Saint-Vincent levererade fint. Elegant, finstämt, lång, mycket gott att dricka nu och kommer bli bättre. Min favorit i flighten. Glad att jag har den i källaren.
- Moet vintage, rätt snabbt kom vi in på att det borde vara en Moet. Lite kul att den kom med då vi tidigare på kvällen hade pratat om just Moet vintage, hur mycket bättre den är än deras NV. Bra är den, dock är jag inte helt övertygad om att just den stilen tilltalar mig lika mycket längre. Sparar de jag har och ser hur de blir i framtiden.
- Paul Bara Grand Millésime, sticker ut lite. Näsan ger inte mycket, dock lite bättre i munnen. Känns inte storslaget. Ok.
- Bonnair Love Story var jag sugen på att testa då den nyligen lanserades. Blandning 50% C och 50 % PN. Deg oktober 2021 och 1,5 g/l. Härlig krämig näsa som kändes mycket lovande. Tyvärr höll inte munnen samma nivå som kändes lite enklare och odlare. Ambitiös lagringstid och tanke, rätt god men vid beaktande av prisnivån så är förväntningarna högre. Tveksam till att köpa så många fler, har en kvar som får glömmas bort och se hur den utvecklas.
Sammanfattningsvis så är alla i flighten goda att dricka nu och torde ha framtiden framför sig. Inte helt oväntat.
Bonus fligheten steppade upp i nivå kvalitet. Inte de bästa förutsättningarna att ploppa de sent på kvällen efter att ha fått i sig mycket dryck redan, men det är ju gott och trevligt så vad gör det även om vinet inte får den uppmärksamhet som den förtjänar.
- Egly-Ouriet Blanc de Noirs bas 2008. Stort maffigt. Var helt ute och cyklade i gissningsleken. Får skylla på att det var nån som hävade att den inte var helt hundra, vilket vi andra dock inte noterade. Tror mängden vin och det efterföljande vinet vilseledde oss.
- Paul Bara NV 1970-tal. Pigg flaska med mousse som bubblade friskt (en stund). Intressant att färgen var identisk med den föregående flaskan från Egly, men typ 30 år äldre. Näsan ger typisk honung, mognad etc. Munnen känns lite tunnare och kommer inte upp till samma nivå som näsan, över piken.
- Cedric Bouchard Roses de Jeanne Les Ursules 2014, deg april 2018. Kul att få prova denna efter vinterns provningar av Cedric Bouchard som då levererat kanon. Inte optimalt att få ett elegant vin efter de två innan som är mer big. Den fortsätter att leverera utmärkt. Dricker den gärna igen, tidigare på kvällen.
- Dom Perignon 2012 levererar en förväntad dompa upplevelse (min flaska). Förvånansvärt tillgänglig. Är fortfarande inte helt övertygad om vad jag egentligen tycker om dompa i konkurrens med andra vid beaktande att jag satt den som sämst på 2006 provningen, vintage 2008 i den flighten och nu denna (70-talarn är en annan kategori som jag inte jämför den med).
Lärdom, drick bonusarna innan ordinarie flight!
. Fylld till bredden med en fantastisk energi, fräsch syra inbäddad i lager på lager av ljuvliga aromer (grillad citrus, röda äpplen, lite blommig, krita, lite bröd, aningens hasselnötter). Rund känsla men med en strikt kalkmineralisk backbone. Finishen är som en vågrörelse som aldrig tar slut … den kommer tillbaka och tillbaka och tillbaka. Magiskt 
.
