Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Stenhård träning med två 8 dan senseier (typ Yoda) och fler 7 dan än vad man hinner med under 90 minuter. Då jag själv är bara 6 dan, finns i det närmaste oändligt mycket att lära

Träningen började med att dojons tre 7-dan senseier som nästa vecka går upp till 8 dan, körde en sk TACHI-AI, dvs graderings. Feedback från två 8-dan senseier. Galet vacker och stilfull kendo. Dock extremt sällan som privatister klarar av den högsta graden. Inte ens polisproffs är garanterade att klara graden. Pass rate är under 1%.

Min takeaway är att jag kan få även 8 dan senseier att under- och överreagera på min SEME. Det gör det roligare att kämpa på 😎🔥

Och det gör jag.

Firandet i afton var en pizza från Pizza-La. Peperoni Rubber (Lover) och två flaskor.

PXL_20250426_164549425.PORTRAIT.jpg


Först ut mitt första möte med en hingst från Madiran:

2017 Château Montus, 92p
Startade svagt efter Plopp, med swullen frukt och kort existens. Kändes industriellt och trist. Två timmar senare når äntligen tanninerna fram. Satan i gatan vad vackert det nu blir! Det här kommer växa vilt och vackert under många år.

Rekommenderar alla att avnjuta en flaska ny, men spara skatterna tills 10+ år framåt.
 

pinoten

Medlem
Här blev det Shiraz till grillade kyckling-drumsticks och vingar.

1745688133093.jpeg


Langmeil Orphan Bank 2012

I doften hittar man eukalyptus och mörk frukt. I smaken plommon, björnbär, blåbär, vanilj, lite menthol och en viss pepprighet. Ganska bra längd och relativt fylligt men inte för mycket. Tanninerna är helt integrerade och som en smekning. Kanske lite låg syra. 91-92p.
 

katho27

Medlem
Två vita viner, båda riktigt goda, men två helt olika djur!

fwse0418.jpg


2020 Antinori Cervaro della Sala
Första flaskan för mig.
Maffigt! I munnen frukt som ananas, melon, bra mineral, lyxig ek.
Ja, lyxigt intryck - kanske nästan lite over the top, men med balans ändå. XXL.

2019 Riffault Les Chailloux
Femte och tyvärr sista flaskan.
Rik men laserskarp med mineral, krusbär, lagom syra och fin balans.
Inte i närheten av nåt kattpiss.
Känns dagsfärsk, hade kunnat leva länge.
 

Bastardo

Medlem
2019 Istine Chianti Classico

Flaska -> karaff 45 min -> glas.

Gabriel Gold; knuten, hittar de gamla vanliga (fin kombination av bittermandel och körsbärskärnor) med tillägg av lite nougat (fransk nougat från Marabou). Munnen; syrlig och lite eldig (14%), medelfylligt, ingen vådlig ek-attack, lite väl besk på egen hand men troligen bra till kvällens hemgjorda pizza.

Zalto Universal; doftmässigt liknande intryck som i Gold, dock aningen mer knutet intryck plus en oväntad floral/parfymerad ton. Mun-mässigt verkar vinet landa längre bak på tungan när det kommer in i munnen och ger ett lite beskare intryck, inte helt olikt albedoen (den vita delen av skalet i citrusfrukter). Även om det bara är myt med olika smakmässiga zoner på tungan känns det ändå beskare än i Gold. Lite stramare känsla än Gold, men helt ok.

Kvällens glas blir Gold. Universal gör inte bort sig, men kommer ändå en liten bit efter.

Godkänd, men möjligen i enklaste laget.

Jag hittade på JR flera mycket bra omdömen av Istine Chianti Classico. Och han som gav sitt omdöme, heter Walter Speller, så han verkar ha en lite annan uppfattning. Årgången är naturligtvis den samma, så det är inte alltid så ett dyrare vin är godare, men så klart handlar det om vilken smak man har och vilka krav man har för vinet. Men jag kan ärligt sagt inte komma på någon Chianti Classico som skulle kunna bräda Istine, med tanke på vad den kostar … :D Ett glas ganska billigt vin kostar lika mycket på krogen,vad en hel flaska kostar!
 

Bastardo

Medlem
Två vita viner, båda riktigt goda, men två helt olika djur!

Visa bifogad bild 34272

2020 Antinori Cervaro della Sala
Första flaskan för mig.
Maffigt! I munnen frukt som ananas, melon, bra mineral, lyxig ek.
Ja, lyxigt intryck - kanske nästan lite over the top, men med balans ändå. XXL.

2019 Riffault Les Chailloux
Femte och tyvärr sista flaskan.
Rik men laserskarp med mineral, krusbär, lagom syra och fin balans.
Inte i närheten av nåt kattpiss.
Känns dagsfärsk, hade kunnat leva länge.
Jag gillar Pouilly-Fumé kanske ännu mer än Sancerre, men det är synd att utbudet är ganska skralt på bolis.
 
Jag får tacka StefanAkikos ihärdighet vad gäller Muscadets förtjänster. Annars hade jag nog inte slagit till på denna flaska Domaine de Bellevue (Jérôme Bretaudeau) Muscadet Gaia 2018!

Enligt etiketten är vinet lagrat på stora ägg av kalkcement och producenten vill inte kalla vinet ”sur lie” eftersom bottensatsen cirkulerar runt i vinet genom den naturliga circulationen som tydligen uppstår i ett halvt nedgrävt ägg. Så den är mer ”dans lie” än ”sur lie”. 100% Melon de Bourgogne, i övrigt vet jag inte mycket om detta vin.

Klargult med gröna reflexer. Krispigt och mineraliskt trots den varma årgången (och ålder) Citrus och någon varmare frukt. Hög intensitet och en stor känsla av renhet och hav, liten besk tvist i avslutningen. Ett seriöst vin och mycket fin upplevelse! (91 p), perfekt till vår tonfisktartar. En bra start på min inre Muscadet-resa.

vino 1.jpg


Sedan öppnade vi en flaska Camille Giroud Chambolle-Musigny 1999 till en Canard á l’orange. Den fick dock hällas ut (korkskadad). Jag fick rusa ner och hämta upp något annat i den kalla källaren. Machard de Gramont är nog en bourgogneproducent som få känner till i Sverige? Kan inte tänka mej att den någonsin sålts på bolaget. Jag har köpt en hel del av dem genom åren från Bichel.dk. Många skulle nog kalla deras viner för utdaterade men jag gillar den rustika men ändå lätta stilen, mycket gammaldags. Inte ett nytt ekfat inköpt på decennier gissar jag.

Denna kvällen faller ögonen på deras överlägset mest prestigefyllda läge, Vosne-Romanée 1er cru, Les Gaudichots 2016. Läget ligger granne med La Tache och i forntiden tillhörde stora delar av La Tache detta läge (innan man styckade av nuvarande La Tache och gjorde det till Grand Cru). Endast två producenter gör ett vin från Les Gaudichots, Machard de Gramont och Domaine Forey. DRC äger huvuddelen av läget och troligen kommer de flesta druvorna i deras Vosne-Romanée 1er cru härifrån (dock utan läge angivet).

map.jpg


Vinet är mycket ljust i färgen (se bild) och har en lätt tegelfärgad kant. Doftar underbart direkt från källaren, gräsig och lite rökig pinot-parfym. Ganska lätt även i smaken, tydlig syra och vissa tanniner. Ingen runt bordet gissar att vi ens är i Cote-de-Nuits, än mindre i Bourgognes epicentrum.

Här kommer kanske vinsamlarens dilemma. Vinet är hur gott som helst och passar underbart ihop med ankan. Här kunde man bara stannat och njutit av stunden och glömt bort resten. Men visst gnager det lite. Med tanke på den ekonomiska insatsen (runt 3000 kr) så levererar inte vinet vad jag hade hoppats på, men njutningen är ändå värd 92 p. Tackar parningen med ankan för de sista två poängen.

vino 2.jpg
 

matage

Medlem
Då var det dags för en smaknot på ett vin där jag fullständigt saknar vettiga referensramar - Mogen vit Bourdeaux!

Château Couhins-Lurton 1990
81053C5F-2B52-4CE4-80AD-F728D7B47231.jpeg

100% Sauvignon Blanc från Pessac-Léognan.
Flaskan har legat några år så jag tyckte det var dags att testa den. Ganska sparsamt med smaknoter generellt på äldre årgångar och hittade inget på -90 och som sagt, min egen erfarenhet av 35 år gamla vita Bordeaux'er är helt obefintlig.

Korken var hyfsat mjuk och gick av på ett optimalt irriterande sätt med ca 1 cm kvar i flaskhalsen. Optimerad för att inte kunna dras upp utan bara trilla ned i flaskan :/

Allt jag hittat gällande glasrekommendationer var Riesling-glas så jag började med att hälla upp en skvätt i ett Riedel Veritas Champagne Wine medan jag lagade mat. Initialt blygt på näsan, lätta oxiderade noter med aningen oljig/fet approach och nästan lite gewürtz-kryddigt. Gott men annorlunda!

Justerade kryddningen i maten en aning (kyckling och äppelciderssås med honungsdijon och dragon + grillad grön sparris) och lät vinet stå framme i en vinkylare för att få upp temperaturen en aning i sakta mak. Dock insåg jag att vinet nog krävde en större kupa så jag serverade det i Riedel Veloce Syrah.
Fortfarande en mycket blyg doft men i gommen bjöds det på vaxiga Gula äpplen/plommon, en touch honung, sko-polish och en lång lite kryddig fet eftersmak.
Fullt moget vin som inte var trött i traditionell mening men det saknade lite syra och nerv.

Det funkade däremot riktigt fint till dragon/senapstonerna i såsen till kycklingen även om jag nog inte skulle servera detta till något med för hög syra i maten.

I slutet av lunchen funderade vi lite mer på glas och om än ännu större kupa skulle funka bättre.
Jag plockade ned ett Zalto Bgn och vinet växte helt klart några storlekar.
Min pappa fick däremot syn på några gamla Orrefors Difference Mature som jag inte använt på evigheter och döm om min förvåning när de visade sig vara den klara vinnaren för det här vinet.
Större munkänsla/kraft, lite återuppväckt syra och en mycket längre och fylligare eftersmak.

En flaska kvar och nu vet jag vad den kommer hällas i från första början :)
 
Last edited:

The Wall

Medlem
Då var det dags för en smaknot på ett vin där jag fullständigt saknar vettiga referensramar - Mogen vit Bourdeaux!

Château Couhins-Lurton 1990

100% Sauvignon Blanc från Pessac-Léognan.


En flaska kvar och nu vet jag vad den kommer hällas i från första början :)
Zalto Balance eller Veritas Oaked Chardonnay :cool:
 

LeChat

Medlem
IMG_7008.jpeg

2012 Château Haut-Bailly

Idag blir det grillad entrecôte med hemslagen bea och sparris. Då vill man ha bordeaux!

Kvällens bordeaux växer fint i glaset och befinner sig i mellanfasen med lagom fruktiga inslag, begynnande mognad och med integrerade, snygga fattoner. Bra balans och med ett lätt bett i tanninerna. Smaskigt med andra ord!
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Visa bifogad bild 34298
2012 Château Haut-Bailly

Idag blir det grillad entrecôte med hemslagen bea och sparris. Då vill man ha bordeaux!

Kvällens bordeaux växer fint i glaset och befinner sig i mellanfasen med lagom fruktiga inslag, begynnande mognad och med integrerade, snygga fattoner. Bra balans och med ett lätt bett i tanninerna. Smaskigt med andra ord!
Verkar ha varit hur gott som helst!
Jag tror nog att man ALLTID vill ha Bdx, men ibland måste man, likt Fantomen, promenera bland annat folk...
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Bröllopsdag!
Då skall firas storligen!
Alte Liebe är en av världens bästa kök.
Därför ett enkelt val i Yokohama.
Just som jag skulle ploppa Bdx #2, blev jag avbruten av min älskade hustru som menade på att ETT räligt Bordeauxvin räckte mer än vål. Och att hon hellre såg en australisk Syrah, som Blue Eyed Boy på bordet i aftin. Så fick det bli :)

PXL_20250502_113929767.jpg


1955 Château Calon, Montagne‑Saint‑Émilion, 93p
Flaskan är från det ”borttappade” parti som Boidron‑familjen serendipitously fann och frisläppte på '80‑talet. På auktionen var jag ensam budgivare. "Etiketten ser för modern ut, det måste vara fusk”, muttrade de andra och lät fyndet gå dem förbi. Kunskap är makt!

Färgen är djupt tawny med dragning åt brunt, men utan minsta tecken på oxidation i både nos och gom. Korken smulades sönder vid extraktionen; vinet dekanterades snabbt för att skilja av bottensatsen och fick ny kork direkt. Den grumliga slutsatsen provades (mjah) och fick stanna i glasetunder drygt tre timmar. Provades därefter och hade då snarare lyft än försvagats. Gav mig torrt påfötterna för splash decanting på restaurangen. Och, jo, vinet växte till sig under hela kvällen!

Första intrycket efter plopp: tunt och trött, men absolut utan varken oxidation eller volatilitet. Under kvällen utvecklades en tydlig karaktär av klassisk Bordeaux som drar åt brett, Bdxjord, röda bär och ett fint, fortfarande levande tanninbett. Hela ekipaget i perfekt balans. Längden överraskade stort. Komplexiteten inte så iponerande, men det brukar vara mer harmoni än komplexitet i dessa äldre farbröder/tanter/henningar.

På restaurangen hälldes vinet i karaff och fortsatte växa under aftonen, ackompanjerat av samtal som var lika inspirerande som vinet. Brett delade bordet. Vissa associerade till ett gammalt, inte helt väl underhållet, utedass. Andra – mig inkluderad – skojade om att snorkla i en kos bakdel. Deep dive! I glaset är det charmigt, i verkligheten vore det förfärligt äckligt.

Många vinkritiker har kallat 1955 ”den bortglömda årgången”, men jag hävdar att 1975 är den verkliga missade chansen; dem-som-bestämmer-vinfacit dömde ut den som "frukten kommer inte äverleva de grova tanninerna",. Hurusaom: de vinerna blommar i dag. Dessutom äver hela skalan och inte lika selektivt som 1982.

Den här 1955‑an har en svagare sångröst numer, men inga falska ackord.

2020 Mollydooker Blue Eyed Boy Syrah, 94p

Detta är ett stort vin i vardande. Nästan ofattbart välgjort. Andra flaskan, tre kvar och måste hållas på. Kommer bli hur bra som helst!

Swullstigt uttryck av fantastiska druvor, modell Nya Världen på steroider. Andremily, Grange, Kanonkop och andra storvulna viner kommer upp i dialogen. Konsensus blir att om "de" är 100p, så är detta 98p. 16,5% är extra maffigt! Bottensatsen är redan idag ett utropstecken. För Bojo- och Chambolleälskare är detta kanske inte riktigt target. Men till en grillad köttbit med lite kryddad stuns, har jag svårt att se en bättre danspartner...

Svartröd som färgar glaset.
Extremt stor nos av asutralisk röd jord, Basset's All Sorts, ett fång kryddörter och swullig frukt.
Vinet behöver definitivt dekanteras.
I munnen är det en extremt välbalanserad mustang som bara tiden kan tygla. Omöjligt avgöra druvsort (Skulle lika gärna kunnat vara CS eller Grenache.

Serverades följande blint:​

PXL_20250502_104834919.jpg


2007 Tardieu‑Laurent Rasteau Vieilles Vignes, 93p
Första intrycket: sydafrikansk vib – asfalt, gnu‑spillning och mer asfalt.
Andra intrycket: sydfransk GSM; jag gissade Syrah, Languedoc och 2018.

Det här är ett imponerande djupt vin som spelar i den muskulösa ligan. Vinet är inne i sitt tidiga drickfönster men utan minsta brådska. Rasteau har länge varit känt för kraftfulla, grenachedrivna röda viner med hög mognadsgrad; terroirens kombination av röd lera och stenig jord ger struktur och värme samtidigt som mistralen fräschar upp syran. Efter sin uppgradering till full cru‑status 2010 har byn blivit en referenspunkt för koncentration utan överextraktion. Änskar jag hade fler Rasteau under västen, men räknar tyvärr detta vins som bara mitt andra vin de senaste 10 åren.

Tardieu‑Laurent är ett av Rhônedalens mest respekterade négociant‑hus, känt för att arbeta med extremt gamla stockar och varsamt "uppfostran" i ett urval av begagnade och nya ekfat.
Druvblandningen i detta vin domineras av Grenache (ofta >70 %) kompletterad med Syrah och Mourvèdre, vilket ger både sötmogen frukt och ett fast tanninskelett.

Briljant och vackert – T&L har gjort det igen!

Flera av maträtterna:
PXL_20250502_101456967-EDIT.jpgPXL_20250502_102348418.jpgPXL_20250502_103738309.jpgPXL_20250502_105440716.jpgPXL_20250502_111811160.jpgPXL_20250502_111759590.jpgPXL_20250502_120148677.jpgPXL_20250502_120054985.jpg

Jag valde grisen och hustrun wagyu.

Efterrättsvinerna
PXL_20250502_040111583.PORTRAIT.ORIGINAL~2.jpg


1989 Chateau Guiraud, 95p
Som att dricka Crème Caramel, knäck och allt annat riktigt gott! Ovanligt komplext för att vara en Guiraud. Mycket stor njutning!

2004 Moulin Touchais, poäng nästa vända
Kan inte bli imponerad av detta vin. Råa syror och rätt klen frukt, även om det är gott som PHAEN. Men, under 90p i afton.
 
Last edited:

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Då var det dags för en smaknot på ett vin där jag fullständigt saknar vettiga referensramar - Mogen vit Bourdeaux!

Château Couhins-Lurton 1990
Visa bifogad bild 34277
100% Sauvignon Blanc från Pessac-Léognan.
Flaskan har legat några år så jag tyckte det var dags att testa den. Ganska sparsamt med smaknoter generellt på äldre årgångar och hittade inget på -90 och som sagt, min egen erfarenhet av 35 år gamla vita Bordeaux'er är helt obefintlig.

Korken var hyfsat mjuk och gick av på ett optimalt irriterande sätt med ca 1 cm kvar i flaskhalsen. Optimerad för att inte kunna dras upp utan bara trilla ned i flaskan :/

Allt jag hittat gällande glasrekommendationer var Riesling-glas så jag började med att hälla upp en skvätt i ett Riedel Veritas Champagne Wine medan jag lagade mat. Initialt blygt på näsan, lätta oxiderade noter med aningen oljig/fet approach och nästan lite gewürtz-kryddigt. Gott men annorlunda!

Justerade kryddningen i maten en aning (kyckling och äppelciderssås med honungsdijon och dragon + grillad grön sparris) och lät vinet stå framme i en vinkylare för att få upp temperaturen en aning i sakta mak. Dock insåg jag att vinet nog krävde en större kupa så jag serverade det i Riedel Veloce Syrah.
Fortfarande en mycket blyg doft men i gommen bjöds det på vaxiga Gula äpplen/plommon, en touch honung, sko-polish och en lång lite kryddig fet eftersmak.
Fullt moget vin som inte var trött i traditionell mening men det saknade lite syra och nerv.

Det funkade däremot riktigt fint till dragon/senapstonerna i såsen till kycklingen även om jag nog inte skulle servera detta till något med för hög syra i maten.

I slutet av lunchen funderade vi lite mer på glas och om än ännu större kupa skulle funka bättre.
Jag plockade ned ett Zalto Bgn och vinet växte helt klart några storlekar.
Min pappa fick däremot syn på några gamla Orrefors Difference Mature som jag inte använt på evigheter och döm om min förvåning när de visade sig vara den klara vinnaren för det här vinet.
Större munkänsla/kraft, lite återuppväckt syra och en mycket längre och fylligare eftersmak.

En flaska kvar och nu vet jag vad den kommer hällas i från första början :)
Kul läsning!
Spot-on smaknot!
Couhins‑Lurton är ju lite av en anonym superstjärna (om jag får tycka.)
År 1959 klassades den som unikum - enbart för sitt vita vin. Alla andra hade nog ett rött vin med i spelet... Allt var väl förmodligen tack vare den där ler‑kalkstensplätten som ger deras Sb ovanligt lågt pH och samtidigt en långlivad ryggrad . Att det fortfarande kändes vitalt idag, TROTS den heta, rekordtidiga skörden 1990 säger en hel del om både terroiren och Lurton‑familjens gedigna hantverk . Önskar jag hade fått mig en sparvskänk...

Din glas‑odyssé fick mig att le och tänka på ssk @The Wall Difference Mature anses ju fö designade för just mognare viner i allmänhet. Att det lyfte syran ett snäpp visar att du hittade ett riktigt bra verktyg för ditt jobb.

Om du vill fortsätta utforska den där vaxiga, lätt kryddiga världen kanske du skulle tycka det vara kul att jämföra med en semillon‑tyngre vit Bdx eller kanske en lagrad Chenin blanc? Det är typ samma bivax men en annan syra‑puls.

Jag har som plan att ploppa en 1985 "Y" i november, då en gammal vän (från 40 år tillbaka i tiden) besöker mig i Japan.. Ser jag mycket fram mot!

Kan fö rekommendera 1996 Château Lynch-Bages Blanc de Lynch-Bages som jag personligen gav 100p. Galet pricksäkert vitt vin från Bordeaux.

Hur som helst: fortsätt dyka ned i de där många olika vinerna. Bästa sättet att växa och förstå sin egen smak och hur den utvecklas över åren.
 

Vingubben

Medlem
IMG_6262.jpeg


Vasse Felix, Tom Cullity 2017

Öppnades tillsammans med @LarsW och @Crist(al)ian 77 direkt efter gårdagens skumpaprovning, och slatten dracks upp idag allena. Dom fick dricka blint och gissade många rätt men svårt att placera rätt geografiskt. Det fanns en tydlig myntaton i vinet så vi kom rätt fort till Australien men dom låste in sig på Cab Franc så då åkte vi iväg till Italen. Snurrade förbi Bordeaux ett tag, och norra Rhone nämndes också då vinet var rätt köttigt.

Fortfarande ett ungt vin som kommer att blomma ut ordentligt om 5-10 år. Lite gröna toner som svallrar om ett svalt år. 93-94 pinnar idag med potential för ytterligare något steg I framtiden.
 

MartinBz

Medlem
Alheit Vineyards Cartology Bushvines 2023. Mycket fin i näsan, vita stenfrukter, lime, honung, melon och lite zest. I gommen mycket samma, men med en aning krämighet(?). Mycket bra version av detta vin. Bättre än de senaste årgångarna, om ni frågar mig. Passade utmärkt till grön sparris med brynt smör, parmesan och rostade mandlar. 92-93 pts.

IMG_1191.jpeg
 
Bénédicte och Stéphane Tissot La Mailloche 2016 - mörk färg, maderiserad näsa, men frisk och spritsig i gommen. Känns som en hybrid mellan olika chardonnay-stilar i Jura.Mycket trevligt men svårbeskrivet och unikt i stilen. 93 poäng och fin match med en bit lagrad gruyere. Jag har en äldre årgång i källaren som kanske får ligga ett tag till.

IMG_5794.jpeg


Cavallotto Langhe Nebbiolo 2018 - en lång stund är den precis så vresig som traditionell Nebbiolo kan vara efter några års lagring. En stor dos luft och tid i glaset öppnar upp mot fina sötaktig doft av rosor, nypon, körsbär. Ganska stram och torr i munnen fortfarande men till en reverse-seared chuleton i större storleken är den bra. 91 poäng. Första flaskan i lådan som öppnades och detta bådar gott för framtiden. Ingen brådska att öppna dessa.

IMG_5807.jpeg
 
Tack för tipset med AI men jag kommer fortsätta som jag gör. Det hela är komplext, men väldigt förenklat så är jag obotligt sjuk i en elak cancer och jag har inte tillgång till en dator där jag kan installera program som jag vill. Ingenting kommer stoppa mig från att prova vin dock! 😄

Gillar i alla fall hur den “resonerade” för att komma fram till poängen. Lite imponerande trots allt! Sen missade den att Hyacinth både var en sensorisk association och ett namn, men sammanhanget var ganska komplicerat så den är förlåten.
Jag vet att du nämnt sjukdom tidigare i köpstoppstråden - hoppas du får många glada vinkvällar till framför dig!
 

LeChat

Medlem
IMG_7025.jpeg

1999 Domaine Francois Charles & Fils Beaune 1er Cru Epenottes

Det är inte så ofta jag får chansen att dricka mogen bourgogne. Så trevligt när tillfälle ges.

Producenten är för mig helt okänd men riktigt stark årgång fick mig ändå att köpa tre flaskor på auktion på vinst och förlust. Har köpt sämre studiematerial.


Det står dock klart ganska tidigt att det här är vad jag hade hoppats på. Känns som att den har åldrats fantastiskt fint utan att utveckla några negativa aromer.

Det är ett komplext sniffarvin med aromer av bl.a. röda bär, parfym, lite tjära, jord och läder. I munnen är den behagligt söt och har en perfekt syra.
Avslutet är torrt och med fina mineral.


Trodde egentligen inte att det var möjligt, men, detta auktionsköp gav en riktigt härlig upplevelse av mogen bourgogne. Två flaskor kvar! :cigarr:
 
Last edited:

The Wall

Medlem
2022 Emmanuel Darnaud Crozes-Hermitage ”Les trois chênes”

Jag har ett svagt minne av att vinet vid olika tillfällen har hyllats lite här och där, företrädesvis i de två stockholmsbaserade morgontidningarna, och jag hade gjort en mental notering om att köpa några flaskor. Vi har druckit tidigare årgångar av vinet för, tja, allt ifrån ”några år” till ”länge sedan” och nu var det dags till några stekta (ja, stekta, eftersom jag agerade hämtningschaufför under tidig kväll och det blev för sent att tända grillen) skivor ryggbiff kompletterat med sallad på senapskål, röd paprika och lite fetaost.

Plopp-> Veritas OW Syrah -> foderluckan.

Här doftar det björnbär och Pez samt en viss rökighet, men det är ändå björnbären som dominerar med en liten skvätt vanillin och en aning plastduk.
I munnen; viss eldighet trots modesta 13%, men ändå återhållsam – alkoholen känns, men det är ingen brännande smocka utan snarare en diskret information om existensen. Viss beska, liten vanillin-touch i smak och eftersmak. Ganska utsträckt eftersmak, ger en varm känsla i munnen.

Bäst att testa i ytterligare ett glas och valet faller på Veloce Syrah; här är doften mer anonym jämfört med Veritas och intrycket drar snarare åt salmiak med ytterst lite rök snarare än en näve nyplockade björnbär. Mineraler i form av torr och solstekt dammig grusväg dyker också upp. Här känns dock alkoholen tydligt i näsan.
I munnen; viss antydan till strävhet, jag letar efter blodgrape, men får inga tydliga rapporter från smaklökarna. Viss beska, vanillin finns här också, men inte lika påtagligt som i Veritas.

Är fortsatt nyfiken och häller därför ner en skvätt i det senaste tillskottet på hyllan; Sipp Sipp; vinet ger ett brett och öppet intryck, på gränsen till anonymt, möjligen lite björnbär i bakgrunden. Korrekt intryck, men ingenting som man går i spinn över.
I munnen; ”hyggligt” intryck – ett ”schysst rött”, lite syra, lite beska, lite strävhet, gott, harmlöst, mellanmjölk….

Eftersom jag provar eventuella nya provningsglas häller jag en skvätt även i Orrefors Balance; här är det mera av plastduk samt viss rökighet.
I munnen; besk, kort, något okänt hänger kvar i eftersmaken, inget att skriva hem om och jag funderar inte vidare. Börjar ana att Orrefors Balance främsta kvalitet är att många viner ger ett intetsägande intryck istället för att lyfta fram några markörer - med andra ord perfekt för rosévin som jag normalt försöker undvika.

Jaha, vid det här laget börjar jag fundera; syrah från norra Rhône är normalt en storköpare hemmavid men inget glas har lyckats få till en wow-känsla (det kan ju omöjligen vara vinet som borde stå för den uppgiften) och jag bara måste få veta….. så en skvätt åker ner i Sommeliers Hermitage och här har vi eleganta björnbär än i Veritas och en finstämd rökighet, alkoholen påminner om sin närvaro med en diskret teaterviskning. I munnen då? Jo, här är det lätt, eller ja, det är ju inte direkt tungt från början, men det ger ett elegant intryck med lite syra, lite rök, lite björnbär och smaklökarna pockar på påfyllning. Även om wow-känslan inte är på plats är den klart närmare i Hermitage än i övriga glas.

Kvällens, vid det här laget sedvanliga, mysterium är hur i hela friden kan vinet bete sig så annorlunda i ett glas som har näst intill identisk form med Veritas (igen!)? Här är det bara att hämta skjutmått och tumstock och börja mäta; båda glasen är 235 mm höga och kupans öppning är 60 mm i båda. Däremot är kupan i Hermitage 130 mm hög att jämföra med Veritas 135 mm. Vidare förefaller Hermitage kupa mäta 96 mm på det bredaste stället samtidigt som Veritas endast mäter 93 mm (en ommätning kan behövas för att verifiera detta). I syfte att försöka någorlunda bibehålla min mentala hälsa häller jag över skvättarna från de andra glasen ner i Hermitage och slutar fundera över den saken. I alla fall för tillfället. Funderar istället över hur vinet skulle te sig i Zalto och Gabriel men kommer på att vi sitter och äter middag så det kanske är klädsamt att försöka vara lite sällskaplig.

2022 Darnaud Crozes.jpg

För-Crozes-ande seger för Sommeliers Hermitage med en skvätt syrah i sig.
 
Last edited:

The Wall

Medlem
2019 Capraia Chianti Classico Riserva

Förutom syrah från norra Rhône kände jag mig nödgad att prova sangiovese till kossan och när det står en nyhet på tillfälliga-hyllan är det bara att greppa och betala.

Plopp -> Gabriel Gold -> Foderluckan.
I näsan har vi de gamla vanliga misstänkta; bittermandel, körsbärskärnor och lite pinje samt för dagen kompletterat med lite berberis och beska samt efter ett tag även nyskalat potatisskal.
I munnen; syrlig, lite salmiak, viss eldighet (14%). Känns som aningen slank, innehåller viss strävhet, bra till mat, inte lika charmig utan.

Testar att hälla en skvätt i Veloce Riesling; kompakt/knuten doft med lite rökig ton, tänk scoutstuga eller nej förresten, tänk en kolgrill som nyss tänts med hjälp av tändvätska (helt ny referens för min del).
I munnen; tja, slank. I slankaste laget. Kanske inte bästa glaset att dricka det här vinet ur.

Vad är väl vin utan att testa att dricka ur ett ”allt-i-allo-glas”; nytillskottet Sipp Sipp får bekänna färg; plötsligt är det vanillin i doften. Och bränt eneträ. Va? Så småningom kommer även en lätt parfymerad ton.
I munnen; de brända tonerna går igen, men känns nu snarare som täckblad av Claro (Connecticut) än bränt eneträ samtidigt som det smyger fram en liten floral/parfymerad ton. Viol? Inte riktigt de intryck eller markörer som jag förväntade mig av min sangiovese. Det är inte obehagligt, utan bara oväntat.

Provningsglasexperimenten fortsätter med Orrefors Balance; här påminner doften om den sterila doften på en tandläkar-/sjukhusmottagning samt en slags källarkänsla dock utan fukt eller instängdhet, bara… lite trist.
I munnen; förvånansvärt medgörliga tanniner, lite beska, men i övrigt lättsvald. Märkligt.

Jaha, och i Zalto Universal då? Jo, lite mineral, lite rök, lite bittermandel, lite potatisskal men samtidigt mer anonym än i Gabriel Gold.
I munnen; slinker ner och lämnar avtryck i form av syrlighet som aktiverar saliven. Det är visserligen gott och bra, men i Gold ger vinet ett strävare intryck med längre eftersmak. Zalto Universal gör inte bort sig på något sätt, men i Gold får jag helt enkelt ett bättre helhetsintryck.

2019 Capraia CC riserva.jpg

Innehåller vätska som sätter grill i huvudet och får näsan att tända till på en ny referens.
 
Toppen