Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[StefanAkiko]

Stenhård träning med två 8 dan senseier (typ Yoda) och fler 7 dan än vad man hinner med under 90 minuter. Då jag själv är bara 6 dan, finns i det närmaste oändligt mycket att lära

Träningen började med att dojons tre 7-dan senseier som nästa vecka går upp till 8 dan, körde en sk TACHI-AI, dvs graderings. Feedback från två 8-dan senseier. Galet vacker och stilfull kendo. Dock extremt sällan som privatister klarar av den högsta graden. Inte ens polisproffs är garanterade att klara graden. Pass rate är under 1%.

Min takeaway är att jag kan få även 8 dan senseier att under- och överreagera på min SEME. Det gör det roligare att kämpa på

Och det gör jag.

Firandet i afton var en pizza från Pizza-La. Peperoni Rubber (Lover) och två flaskor.

Först ut mitt första möte med en hingst från Madiran:

2017 Château Montus, 92p
Startade svagt efter Plopp, med swullen frukt och kort existens. Kändes industriellt och trist. Två timmar senare når äntligen tanninerna fram. Satan i gatan vad vackert det nu blir! Det här kommer växa vilt och vackert under många år.

Rekommenderar alla att avnjuta en flaska ny, men spara skatterna tills 10+ år framåt.

 

[pinoten]

Här blev det Shiraz till grillade kyckling-drumsticks och vingar.

Langmeil Orphan Bank 2012

I doften hittar man eukalyptus och mörk frukt. I smaken plommon, björnbär, blåbär, vanilj, lite menthol och en viss pepprighet. Ganska bra längd och relativt fylligt men inte för mycket. Tanninerna är helt integrerade och som en smekning. Kanske lite låg syra. 91-92p.

 

[katho27]

Två vita viner, båda riktigt goda, men två helt olika djur!

2020 Antinori Cervaro della Sala
Första flaskan för mig.
Maffigt! I munnen frukt som ananas, melon, bra mineral, lyxig ek.
Ja, lyxigt intryck - kanske nästan lite over the top, men med balans ändå. XXL.

2019 Riffault Les Chailloux
Femte och tyvärr sista flaskan.
Rik men laserskarp med mineral, krusbär, lagom syra och fin balans.
Inte i närheten av nåt kattpiss.
Känns dagsfärsk, hade kunnat leva länge.

 

[Bastardo]

2019 Istine Chianti Classico

Flaska -> karaff 45 min -> glas.

Gabriel Gold; knuten, hittar de gamla vanliga (fin kombination av bittermandel och körsbärskärnor) med tillägg av lite nougat (fransk nougat från Marabou). Munnen; syrlig och lite eldig (14%), medelfylligt, ingen vådlig ek-attack, lite väl besk på egen hand men troligen bra till kvällens hemgjorda pizza.

Zalto Universal; doftmässigt liknande intryck som i Gold, dock aningen mer knutet intryck plus en oväntad floral/parfymerad ton. Mun-mässigt verkar vinet landa längre bak på tungan när det kommer in i munnen och ger ett lite beskare intryck, inte helt olikt albedoen (den vita delen av skalet i citrusfrukter). Även om det bara är myt med olika smakmässiga zoner på tungan känns det ändå beskare än i Gold. Lite stramare känsla än Gold, men helt ok.

Kvällens glas blir Gold. Universal gör inte bort sig, men kommer ändå en liten bit efter.

Godkänd, men möjligen i enklaste laget.

Jag hittade på JR flera mycket bra omdömen av Istine Chianti Classico. Och han som gav sitt omdöme, heter Walter Speller, så han verkar ha en lite annan uppfattning. Årgången är naturligtvis den samma, så det är inte alltid så ett dyrare vin är godare, men så klart handlar det om vilken smak man har och vilka krav man har för vinet. Men jag kan ärligt sagt inte komma på någon Chianti Classico som skulle kunna bräda Istine, med tanke på vad den kostar … Ett glas ganska billigt vin kostar lika mycket på krogen,vad en hel flaska kostar!

 

[Bastardo]

Två vita viner, båda riktigt goda, men två helt olika djur!

Visa bifogad bild 34272

2020 Antinori Cervaro della Sala
Första flaskan för mig.
Maffigt! I munnen frukt som ananas, melon, bra mineral, lyxig ek.
Ja, lyxigt intryck - kanske nästan lite over the top, men med balans ändå. XXL.

2019 Riffault Les Chailloux
Femte och tyvärr sista flaskan.
Rik men laserskarp med mineral, krusbär, lagom syra och fin balans.
Inte i närheten av nåt kattpiss.
Känns dagsfärsk, hade kunnat leva länge.

Jag gillar Pouilly-Fumé kanske ännu mer än Sancerre, men det är synd att utbudet är ganska skralt på bolis.

 

[Von Galtén]

Jag får tacka StefanAkikos ihärdighet vad gäller Muscadets förtjänster. Annars hade jag nog inte slagit till på denna flaska Domaine de Bellevue (Jérôme Bretaudeau) Muscadet Gaia 2018!

Enligt etiketten är vinet lagrat på stora ägg av kalkcement och producenten vill inte kalla vinet ”sur lie” eftersom bottensatsen cirkulerar runt i vinet genom den naturliga circulationen som tydligen uppstår i ett halvt nedgrävt ägg. Så den är mer ”dans lie” än ”sur lie”. 100% Melon de Bourgogne, i övrigt vet jag inte mycket om detta vin.

Klargult med gröna reflexer. Krispigt och mineraliskt trots den varma årgången (och ålder) Citrus och någon varmare frukt. Hög intensitet och en stor känsla av renhet och hav, liten besk tvist i avslutningen. Ett seriöst vin och mycket fin upplevelse! (91 p), perfekt till vår tonfisktartar. En bra start på min inre Muscadet-resa.

Sedan öppnade vi en flaska Camille Giroud Chambolle-Musigny 1999 till en Canard á l’orange. Den fick dock hällas ut (korkskadad). Jag fick rusa ner och hämta upp något annat i den kalla källaren. Machard de Gramont är nog en bourgogneproducent som få känner till i Sverige? Kan inte tänka mej att den någonsin sålts på bolaget. Jag har köpt en hel del av dem genom åren från Bichel.dk. Många skulle nog kalla deras viner för utdaterade men jag gillar den rustika men ändå lätta stilen, mycket gammaldags. Inte ett nytt ekfat inköpt på decennier gissar jag.

Denna kvällen faller ögonen på deras överlägset mest prestigefyllda läge, Vosne-Romanée 1er cru, Les Gaudichots 2016. Läget ligger granne med La Tache och i forntiden tillhörde stora delar av La Tache detta läge (innan man styckade av nuvarande La Tache och gjorde det till Grand Cru). Endast två producenter gör ett vin från Les Gaudichots, Machard de Gramont och Domaine Forey. DRC äger huvuddelen av läget och troligen kommer de flesta druvorna i deras Vosne-Romanée 1er cru härifrån (dock utan läge angivet).

Vinet är mycket ljust i färgen (se bild) och har en lätt tegelfärgad kant. Doftar underbart direkt från källaren, gräsig och lite rökig pinot-parfym. Ganska lätt även i smaken, tydlig syra och vissa tanniner. Ingen runt bordet gissar att vi ens är i Cote-de-Nuits, än mindre i Bourgognes epicentrum.

Här kommer kanske vinsamlarens dilemma. Vinet är hur gott som helst och passar underbart ihop med ankan. Här kunde man bara stannat och njutit av stunden och glömt bort resten. Men visst gnager det lite. Med tanke på den ekonomiska insatsen (runt 3000 kr) så levererar inte vinet vad jag hade hoppats på, men njutningen är ändå värd 92 p. Tackar parningen med ankan för de sista två poängen.

 

[matage]

Då var det dags för en smaknot på ett vin där jag fullständigt saknar vettiga referensramar - Mogen vit Bourdeaux!

Château Couhins-Lurton 1990

100% Sauvignon Blanc från Pessac-Léognan.
Flaskan har legat några år så jag tyckte det var dags att testa den. Ganska sparsamt med smaknoter generellt på äldre årgångar och hittade inget på -90 och som sagt, min egen erfarenhet av 35 år gamla vita Bordeaux'er är helt obefintlig.

Korken var hyfsat mjuk och gick av på ett optimalt irriterande sätt med ca 1 cm kvar i flaskhalsen. Optimerad för att inte kunna dras upp utan bara trilla ned i flaskan :/

Allt jag hittat gällande glasrekommendationer var Riesling-glas så jag började med att hälla upp en skvätt i ett Riedel Veritas Champagne Wine medan jag lagade mat. Initialt blygt på näsan, lätta oxiderade noter med aningen oljig/fet approach och nästan lite gewürtz-kryddigt. Gott men annorlunda!

Justerade kryddningen i maten en aning (kyckling och äppelciderssås med honungsdijon och dragon + grillad grön sparris) och lät vinet stå framme i en vinkylare för att få upp temperaturen en aning i sakta mak. Dock insåg jag att vinet nog krävde en större kupa så jag serverade det i Riedel Veloce Syrah.
Fortfarande en mycket blyg doft men i gommen bjöds det på vaxiga Gula äpplen/plommon, en touch honung, sko-polish och en lång lite kryddig fet eftersmak.
Fullt moget vin som inte var trött i traditionell mening men det saknade lite syra och nerv.

Det funkade däremot riktigt fint till dragon/senapstonerna i såsen till kycklingen även om jag nog inte skulle servera detta till något med för hög syra i maten.

I slutet av lunchen funderade vi lite mer på glas och om än ännu större kupa skulle funka bättre.
Jag plockade ned ett Zalto Bgn och vinet växte helt klart några storlekar.
Min pappa fick däremot syn på några gamla Orrefors Difference Mature som jag inte använt på evigheter och döm om min förvåning när de visade sig vara den klara vinnaren för det här vinet.
Större munkänsla/kraft, lite återuppväckt syra och en mycket längre och fylligare eftersmak.

En flaska kvar och nu vet jag vad den kommer hällas i från första början

 

[The Wall]

Då var det dags för en smaknot på ett vin där jag fullständigt saknar vettiga referensramar - Mogen vit Bourdeaux!

Château Couhins-Lurton 1990

100% Sauvignon Blanc från Pessac-Léognan.


En flaska kvar och nu vet jag vad den kommer hällas i från första början

Zalto Balance eller Veritas Oaked Chardonnay