Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

LeChat

Medlem
C513BED2-91A6-403D-82C8-1B61F7209A1F.jpeg

2009 Château La Tour-Martillac

Ikväll blir det Bordeaux 2009, något mindre fruktdriven med bra grepp och härlig munkänsla. Bra Bordeaux i sin ungdom med läskande syra och lite pulvriga tanniner. Goda fattoner som kan integreras mer men som helhet är den fullt drickfärdig.
 
Har börjat misstänka att jag inte gillar Syrah så mycket. Ligger konsekvent lite lägre i omdöme där än min omvärld. Det gäller alltså viner med bara Syrah.

Men det statistiska urvalet är fortfarande litet. Och bara budgetviner. Har 6 dyrare Syrah i förvaring men har nog köpstopp på Syrah innan jag provat några av dom. Vad tänker ni?

Och saknades en druvtråd så jag visste inte vara jag skulle lägga det här. Men det här kan ju bli en diskussion. :)
Varför inte skapa en druvtråd? :)
 

grappa

Medlem
20171215_193041[1].jpg

Deusyls; Roussanne, Marsanne och Viognier blandning. Gyllengul färg. Stor doft av parym, bokna äpplen, lite torr sherry karaktär, ... Smak av gula äpplen, hö, härlig beska med viss miniralitet. Riktigt härligt vin på sin topp just nu. Förra flaskan hade passerat toppen något men denna var perfekt. Kvalitet 93 p, tycke och smak 95 p.
Binet; Inköpt via Caviste för något år sedan eller två. Carignan 25%, Grenache 25%, Cinsault 25%, Syrah 15%, Mourvedre 10%. Ganska transparent rubinröd färg. Stor doft av röda vinbär, miniralitet (våta kisestenar), lite stall, provencalska kryddor, mörka bär. Varken tanniner eller syra i någon större omfattning. Röda vinbär, viss kvistighet, bra kryddighet i smaken, torr grenache!. Riktigt trevligt vin, väl värt att köpa fler av. Kvalitet 85 p, tycke och smak 88 p.
 
M

Mouton

Visa bifogad bild 11757
2009 Château La Tour-Martillac

Ikväll blir det Bordeaux 2009, något mindre fruktdriven med bra grepp och härlig munkänsla. Bra Bordeaux i sin ungdom med läskande syra och lite pulvriga tanniner. Goda fattoner som kan integreras mer men som helhet är den fullt drickfärdig.
En drick färdig -09? Måste va bland dom första jag har hört om, eller för den delen prövat.
 
M

Mouton

Bdx 2009 är känt för sin höga kvalitet och tidiga tillgänglighet!
Ok, vem har sagt det? Precis som här är väl smaken som baken. I min värld gällande bdx gäller snarare att 2009 måste förlora sin primör frukt innan närmande. Som kontrast gäller för årgång 2010 att slipa av sina tanniner en aning.. Enligt min egen erfarenhet har 09 liknande struktur som 82 hade en evighet tillbaka. Av Alla dessa jag druckit har enligt mig lugnat ner sig och blivit vad jag eftersöker i en bdx. Men som sagt smaken är som därbak
 
Last edited by a moderator:
M

Mouton

Den allmäna slagpåsen WA klassar årgången 2009 som E dvs ”Early maturing and accessible”.
Personligen ser jag väldigt få likheter mellan -82 och -09 förutom den mogna frukten.
E primör, vilken annan markör baserar du dina bedömningar på en just primör frukt angående fat prover? För mig personligen är det alltid den som ger mig en hint. Självklart skal tjocklek, kontra tannin. Personligt tyckande ingår självklart. Sen att se den mogna frukten i bdx som den enda likheten?? Nja just den likheten är väl inte direkt standard i bdx
 
Last edited by a moderator:

chambertin

Medlem
E primör, vilken annan markör baserar du dina bedömningar på en just primör frukt angående fat prover? För mig personligen är det alltid den som ger mig en hint. Självklart skal tjocklek, kontra tannin. Personligt tyckande ingår självklart. Sen att se den mogna frukten i bdx som den enda likheten?? Nja just den likheten är väl inte direkt standard i bdx
Du frågade vem som sagt att ”Bdx 2009 var känd för sin höga kvalitet och tidiga tillgänglighet”.
Jag svarade att WA ( mer känt som Parker kanske ) klassade årgången som ”E” dvs ”Early maturing and accessible (tillgänglig)”
Så långt är jag med i vår diskussion men det du skriver sen ovan fattar jag absolut 0 av om du ursäktar.

Allt började med att @LeChat tyckte att hans Bdx -09 var ungdomlig men drickfärdig vilket jag själv kan skriva under på vg -09 i framför allt Medoc. Inte druckit massvis av dom men tillgängliga är dom definirivt och utvecklingsbara också.

Angående din fråga hur jag bedömer -82 kontra -09.
Jag såg bara likheten i den mogna frukten mellan ung Bdx -82 och -09 och inget annat. Drack en hel del ung Bdx -82 under 80-talet och många andra årgångar också. Minnet må svikta men ser få eller inga likheter mellan Bdx -09/-05/etc och 80-talets Bdx förutom just då att -82 hade exceptionellt och väldigt mogen frukt (en viss advokat från Maryland såg ngt som andra förbisåg och i och med det så var hans stjärnstatus född) precis som med -09. Vinmakning och arbetet i vingården har dock på 27 år förändrats så enormt mkt att jämförelser med så stora tidsskillnader blir väldigt trubbiga och svåra att göra så därför avstår jag andra jämförelser än den vg fruktmognad. 1982 fanns t.ex nästan inga 2:a viner, grönskörd var sällsynt, Emile Peynauds idéer hade precis börjat slå igenom i källararbetet osv.

Själv har jag bara haft möjlighet att prova ett 10-tal fatprover från Bdx och dom sa mig absolut inget (kunde t.ex inte ens urskilja de tre olika druvorna från fatprover från Pontet-Canet -83 som provades drygt ett år efter skörd ) då jag inte har ngn som helst erfarenhet att bedöma viner på ett så tidigt stadium. Buteljerade viner med några år på korken är däremot en helt annan sak. För övrigt så resonerar t.ex Andreas Larsson på liknande sätt då han inte bedömmer viner innan dom buteljerats.
 
M

Mouton

Du frågade vem som sagt att ”Bdx 2009 var känd för sin höga kvalitet och tidiga tillgänglighet”.
Jag svarade att WA ( mer känt som Parker kanske ) klassade årgången som ”E” dvs ”Early maturing and accessible (tillgänglig)”
Så långt är jag med i vår diskussion men det du skriver sen ovan fattar jag absolut 0 av om du ursäktar.

Allt började med att @LeChat tyckte att hans Bdx -09 var ungdomlig men drickfärdig vilket jag själv kan skriva under på vg -09 i framför allt Medoc. Inte druckit massvis av dom men tillgängliga är dom definirivt och utvecklingsbara också.

Angående din fråga hur jag bedömer -82 kontra -09.
Jag såg bara likheten i den mogna frukten mellan ung Bdx -82 och -09 och inget annat. Drack en hel del ung Bdx -82 under 80-talet och många andra årgångar också. Minnet må svikta men ser få eller inga likheter mellan Bdx -09/-05/etc och 80-talets Bdx förutom just då att -82 hade exceptionellt och väldigt mogen frukt (en viss advokat från Maryland såg ngt som andra förbisåg och i och med det så var hans stjärnstatus född) precis som med -09. Vinmakning och arbetet i vingården har dock på 27 år förändrats så enormt mkt att jämförelser med så stora tidsskillnader blir väldigt trubbiga och svåra att göra så därför avstår jag andra jämförelser än den vg fruktmognad. 1982 fanns t.ex nästan inga 2:a viner, grönskörd var sällsynt, Emile Peynauds idéer hade precis börjat slå igenom i källararbetet osv.

Själv har jag bara haft möjlighet att prova ett 10-tal fatprover från Bdx och dom sa mig absolut inget (kunde t.ex inte ens urskilja de tre olika druvorna från fatprover från Pontet-Canet -83 som provades drygt ett år efter skörd ) då jag inte har ngn som helst erfarenhet att bedöma viner på ett så tidigt stadium. Buteljerade viner med några år på korken är däremot en helt annan sak. För övrigt så resonerar t.ex Andreas Larsson på liknande sätt då han inte bedömmer viner innan dom buteljerats.
Först och främst måste jag påpeka att jag menade aldrig att vara kritisk mot Le Chat, men det tror jag han vet, vi har tidigare pratat om hur vi ofta dricker samma viner men föredrar dom vid helt olika ålder. Sen vad gällande fat prover så måste påpekas att -82 har jag aldrig provat på plats, om jag nu har låtit påskina detta. Vad jag menade var att det finns snarlika drag mellan årgångarna i den våldsamma fruktigheten, som även med ålder dröjer sig kvar. Detta gäller självklart hur jag upplever vinerna, min egen högst personliga preferens gällande bdx och förövrigt dom flesta viner är ålder. Därmed inte sagt att alla gillar sin bdx, hellre vid 30 års ålder, snarare än 10.
 

petterkalle

I rescued some wine. It was trapped in a bottle.
Slank in på Combo Vinbar igår medan jag fick vänta på att frugan skulle sluta jobbet. Mkt bra vinlista tycker jag.
Provade:
2015 Pierre Gonon St Joseph Härlig doft av olivspad och massor av plommon. Smaken massiv av mörk frukt och peppar med en lång eftersmak. Tanninerna fanns men inte så utpräglade. Dricks jättebra just nu och kanske tre år till? Sen kanske den hamnar i en odefinierbar tunnel x antal år? Samma upplevelser jag haft med andra 2015 St Josephs...

2015 Graillot Crozes-Hermitage La Guiraude Magisk doft men smaken fortfarande lite tunn och tanninerna 4-5ggr mer utpräglade än hos Gonon. Denna måste ligga på rygg iaf 1-2 år? Också vad jag upplevt med andra Crozes-Hermitage från 2015? Denna måste jag försöka få tag på!
Slutsats: 2015 St Joseph är mer tillgänglig nu än Crozes-Hermitage!

2004 Château Calon-Ségur Tänkte avsluta med något moget men här finns rejäla tanniner kvar som skulle behöva ett antal år till. Härlig doft med mycket svartvinbär, medium i munnen och bra eftersmak. Gott!
 

Magikern

Medlem
Siepi 2013

Doft: Körsbär och plommon men dämpad.
Attack: Salmiak, tanniner och underliggande frukt. Detta vin skriker ungdomlig Toscana.
Mellansmak: Lite mer körsbär och solmogna björnbär men även kryddor. Syran finns där och vinet är tveklöst fylligt men lite ungt.
Eftersmak: Tanninsträv med surkörsbär och tydlig syrlighet och det råder ingen tvekan om att Sangiovese tar överhanden. Den sitter i långt över en minut skall tilläggas.

91 poäng med klockren mersmak för framtiden ångrar lite smått att jag inte väntade med att öppna vinet faktiskt.
 
Ett besök på Dryck på Swedenborgsgatan. Först en drabbning mellan två extrempunkter på Pinot Noir-skalan; Franz Weningers kalkmättade, biodynamiska och friska version från deras ungerska vingårdar mot Omen Atlas 2016 Pinot Noir från mycket varma Rogue Valley i södra Oregon. Den senare är rätt typisk för Pinot från Rogue och Umpqua Valley: varm och rätt syltig frukt som för en långt bort från pinot noir när man smakar, rätt hårt ekad, men som samtidigt är välgjord i sin mycket större stil. Tycker kanske att både Syrah och Tempranillo funkar bättre i denna del av Oregon än pinot men alltid intressant att pröva nya uttryck för Oregons stora druva. Notera skillnad i färg mellan glasen!

Provsmakade också Weningers Kekfrankos Balf (Blaufränkisch) och den var verkligen bra - precis så frisk och elegant som jag gillar denna druvsort som alltför oftast tyngs av ny ek och blir tung och tråkig. Härlig producent att upptäcka. Sedan avslutades kvällen med ett glas Puszta Libre 2016. En blandning av St Laurent och Zweigelt som var stram, juicy och uppfriskande - och serverad enligt instruktion på etiketten: "Gekühlt Servieren". Också riktigt bra. Fin stämning och trevlig personal.

IMG_3062.JPG
IMG_3065.JPG
 
Köpte ett lass av förra eller ev. förförra årgången och minns det som ett mycket trevligt vin för pengarna. Känns åtminstone som jag borde prova denna. Minns även att den förra mådde bra av lite luft
Helt rätt - det blev mer fruktigt och mindre avgaser efter ett dygn öppnad. Men känner kanske ändå att jag kan tajta till spannet som jag angav på systembolagsprovningen från 87-90 till snarare 87. Helt ok och väldigt personligt vin för de pengarna men inget jag köper mer av.
 

Pontus

Medlem
2010 Domaine Huet Vouvray Moelleux 1ere Trie Le Mont. Stor doft av honung, torkade frukter och plommon. Smaken är relativt fyllig och söt med inslag av honung, torkade aprikoser och kolatoner. Hög syra. Ypperlig balans på alla sätt. Finfin eftersmak som långsamt klingar av åt det torrare hållet. Kan säkert lagras länge till, men känns drickfärdig. 93p(+).
 
Toppen