chambertin
Medlem
Samma här vad gäller Las Cases. Brukar t.o.m vara mer outvecklad än Latour även om min erfarenhet av dessa båda tyvärr är ganska ringa.
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Lite vin en lördagkväll. Tog inga noter så detta är mest intryck.
Som uppvärmning blev det en Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2002. Väldigt trevligt måste jag säga, lite apelsinmarmelad, en del ännu inte så bokna äpplen. Helt i min smak. För mig på topp men någon annan i sällskapet ville nog lagra några år till. Sen blev det lite vita. Först till lite charkuterier blev det en Keller Abtserde GG 2011. Fet, mineralig och en hel del citrus. Väldigt bra nu men håller ett tag till. Men varför spara.
Lite mellanviner blev det också. Själv hade jag plockat med mig en Jacques Prieur Puligny-Montrachet Combettes 2004. Jag var lite orolig för Premox då recensionerna på Cellartracker inte var så lovande. Jag har haft detta vin sen release och nog inte druckit det på 10 år. Men det var i princip i exakt samma skick som då. Väldigt tjockt, initialt en del tropisk frukt som sedan vädras ur och fram kommer klassisk vit Bourgogne. Rejält fatad men har mycket som håller upp faten så det stör inte. Fantastiskt bra vin men mot nästa vin stod det sig slätt. Det var nämligen Domaine Roulot, Meursault Luchets 2015. Första gången jag dricker Roulot (och jag vill verkligen att det inte var sista, men vete f-n), det här är så bra så det går nästan inte att få det bättre. Hur bra är då inte premier cruerna från denne? Stramhet, elegans, perfekta fat, bara helt fantastiskt.
Dags för lite mat, Risotto med svamp och skaldjur. Till maten serverades det lite mer vin, först en Chablis la Forest 2009 från R V Dauvissat, kanske märkt lite av årgången men den kändes lite tung i gumpen och var nog bättre för nåt år sen. Vidare kom det en Saint Aubin en Remilly 2014 från Hubert Lamy, väldigt bra, stram snygg och faktiskt även möjlig att inhandla. Dock var det klasskillnad för sista vinet, en Puligny Montrachet les Referts 2010 från Jacques Carillon. Inte helt olik Roulot i stilen fast inte lika fulländad, fantastiskt vin dock, lyckades spika producenten (nåja det finns två Carillon nuförtiden).
Dags för lite röda viner som omväxling, börjar med en rätt så elegant pjäs, nämligen en Chambertin Clos de Beze 2007 från Domaine Faiveley. Kraft och elegans i fantastisk balans, tog kommunen blint vilket jag kände mig lite stolt över. Det är något visst över de här Grand Cruerna, lite som att tiden slutar att gå när man dricker dem, tyvärr alldeles för sällan jag dricker dem. Nr två var så gräsig att det inte kunde vara något annat än en Cabernet Franc, mycket riktigt en Loire, nämligen 1989 Chinon Couly-Dutheil. Imponerande vin som fortfarande var ungt och vitalt. Nästa vin var också vitalt, nämligen en nordRhonare, fast inte från Frankrike utan från Schweiz. Simon Maye Syrah 2017. Simon Maye gör några av världens bästa Syraher, denna var hans standardSyrah, så fantastiskt drickvänligt. Kommer ni åt någon Syrah från Simon Maye någon gång så tveka inte, köp, bara köp.
Sista röda var omisskänneligen från Piemonte. Mycket riktigt, en Cappellano Barolo Pie Rupestis 2001. Fortfarande rätt tuffa tanniner men samtidigt väldigt drickvänligt. Klassisk Barolo helt enkelt. Drickbar nu men blir nog bättre med några år till i flaskan. Till lammsteken var Barolon fantastisk.
Sista vinet blev en 2004 Vehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese från Willy Schaefer. Willy är alltid Willy och det här var oerhört vitalt. 2004 har blivit en favoritårgång. Lite glass på det (Hjortronsylten till gjorde att vi skippade vin) och jag var både mätt och belåten och lyckades ta mig hem också.
Som uppvärmning blev det en Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2002. Väldigt trevligt måste jag säga, lite apelsinmarmelad, en del ännu inte så bokna äpplen. Helt i min smak. För mig på topp men någon annan i sällskapet ville nog lagra några år till. Sen blev det lite vita. Först till lite charkuterier blev det en Keller Abtserde GG 2011. Fet, mineralig och en hel del citrus. Väldigt bra nu men håller ett tag till. Men varför spara.
Lite mellanviner blev det också. Själv hade jag plockat med mig en Jacques Prieur Puligny-Montrachet Combettes 2004. Jag var lite orolig för Premox då recensionerna på Cellartracker inte var så lovande. Jag har haft detta vin sen release och nog inte druckit det på 10 år. Men det var i princip i exakt samma skick som då. Väldigt tjockt, initialt en del tropisk frukt som sedan vädras ur och fram kommer klassisk vit Bourgogne. Rejält fatad men har mycket som håller upp faten så det stör inte. Fantastiskt bra vin men mot nästa vin stod det sig slätt. Det var nämligen Domaine Roulot, Meursault Luchets 2015. Första gången jag dricker Roulot (och jag vill verkligen att det inte var sista, men vete f-n), det här är så bra så det går nästan inte att få det bättre. Hur bra är då inte premier cruerna från denne? Stramhet, elegans, perfekta fat, bara helt fantastiskt.
Dags för lite mat, Risotto med svamp och skaldjur. Till maten serverades det lite mer vin, först en Chablis la Forest 2009 från R V Dauvissat, kanske märkt lite av årgången men den kändes lite tung i gumpen och var nog bättre för nåt år sen. Vidare kom det en Saint Aubin en Remilly 2014 från Hubert Lamy, väldigt bra, stram snygg och faktiskt även möjlig att inhandla. Dock var det klasskillnad för sista vinet, en Puligny Montrachet les Referts 2010 från Jacques Carillon. Inte helt olik Roulot i stilen fast inte lika fulländad, fantastiskt vin dock, lyckades spika producenten (nåja det finns två Carillon nuförtiden).
Dags för lite röda viner som omväxling, börjar med en rätt så elegant pjäs, nämligen en Chambertin Clos de Beze 2007 från Domaine Faiveley. Kraft och elegans i fantastisk balans, tog kommunen blint vilket jag kände mig lite stolt över. Det är något visst över de här Grand Cruerna, lite som att tiden slutar att gå när man dricker dem, tyvärr alldeles för sällan jag dricker dem. Nr två var så gräsig att det inte kunde vara något annat än en Cabernet Franc, mycket riktigt en Loire, nämligen 1989 Chinon Couly-Dutheil. Imponerande vin som fortfarande var ungt och vitalt. Nästa vin var också vitalt, nämligen en nordRhonare, fast inte från Frankrike utan från Schweiz. Simon Maye Syrah 2017. Simon Maye gör några av världens bästa Syraher, denna var hans standardSyrah, så fantastiskt drickvänligt. Kommer ni åt någon Syrah från Simon Maye någon gång så tveka inte, köp, bara köp.
Sista röda var omisskänneligen från Piemonte. Mycket riktigt, en Cappellano Barolo Pie Rupestis 2001. Fortfarande rätt tuffa tanniner men samtidigt väldigt drickvänligt. Klassisk Barolo helt enkelt. Drickbar nu men blir nog bättre med några år till i flaskan. Till lammsteken var Barolon fantastisk.
Sista vinet blev en 2004 Vehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese från Willy Schaefer. Willy är alltid Willy och det här var oerhört vitalt. 2004 har blivit en favoritårgång. Lite glass på det (Hjortronsylten till gjorde att vi skippade vin) och jag var både mätt och belåten och lyckades ta mig hem också.
ChristianB
DipWSET
Ung var den ju förvisso och det kändes som att den verkligen var laddad inför ett långt, långt lopp, men det var med små fina tanniner och en silkeslen frukt som kompletterade varandra.
Den kommer säkert att vara annorlunda när den kommer ut i flaska i "färdigt skick" dock...
LeChat
Medlem
2013 Castello dei Rampolla Sammarco
CS, Sangiovese, Merlot
Härlig doft av Toskana och nytt läder. Ung, ren och lite lyxig frukt och blygsamt med fat. Mycket körsbär och tobak i smaken. Tanninerna är intensiva och gör ett perfekt jobb utan att visa minsta hårdhet. Tillsammans med sköna syror får man en riktigt bra munkänsla och därtill ett avslut som är sammetslent och elegant. Splendido!
Känns som att kvällens hembakade pizza kan bli en bra kompis till Sammarco.
M.Grape
Medlem
Paolo Scavino Bricco Ambrogio Barolo 2011. Drack det här vinet i går kväll till kantarellpasta med pancetta som den gjorde sig väl tillsammans med. Scavinos kanske minst namnkunniga "single vineyard" och den kanske "snällaste" och mest fruktiga av dem särskilt i den här varmfruktiga årgången?! Vinet fick 1,5 timme på karaff men var ganska öppet om än utan mognadstoner redan vid öppning. Återhållen doft av jord och rosenbuske och en kompakt blå-röd färg. Smaker av svart och rött te, nypon, potatisåker, lingonsylt söta jordgubbar, papaya, och mandarin. Då jag provat den tidigare har jag charmats av den nästan glättiga fruktsmaken som kantar mot rent tropiska inslag (får verkligen Barolo smaka såhär?), men så finns där också en trygg mur av sandiga tanniner och kärva rosor som balanserar upp vinet. Ett mycket trevligt vin!
Drack några flaskor utan att skriva noter men tycker ändå att de är värda att kommentera.
Ej med på bild:
1995 Vega Sicilia Unico - jag har druckit fyra eller fem flaskor av just den här årgången- satan vilket vin - men vilken tid det ta att öppna upp! Räkna fem- sex timmar i karaff... Den här flaskan var så dj-kla bra aty om jag satt betyg hade den nog landat på minst 96...
Winston 96 - jag dricker 95 och 96 om vartannat och nu har jag tyvärr inte många flaskor kvar av någon av dem så jag får byta årgång och spara de få jag har kvar lite för att kunna öppna den här om sju år också... Djäklar vilket vin detta är...
Sandri Marapika 2013 - någon borde donera mer mark till Elio Sandri. Även om jag tycker att det här är en av hans bra, men lägst rankade alster så är hans viner fantastiska i snitt. Den här funkade utmärkt till både Polpette och till chark. Bäst till det sistnämnda.
2017 Giant Steps Applejack PN
Jag har tillhört de som hyllat denna tidigare men det här måste jag tyvärr säga var en tråkig flaska (skruvkork så annan möjlig halv-defekt) eller en tråkig fas. Den var inte rolig i varje fall - även om det verkligen fortfarande känns att det finns väldigt mycket i paketet. Jag hoppas det var ett undantag. Väntar några år med nästa flaska - man ska ju i vilket fall som inte dricka dem så här unga...
Ej med på bild:
1995 Vega Sicilia Unico - jag har druckit fyra eller fem flaskor av just den här årgången- satan vilket vin - men vilken tid det ta att öppna upp! Räkna fem- sex timmar i karaff... Den här flaskan var så dj-kla bra aty om jag satt betyg hade den nog landat på minst 96...
Winston 96 - jag dricker 95 och 96 om vartannat och nu har jag tyvärr inte många flaskor kvar av någon av dem så jag får byta årgång och spara de få jag har kvar lite för att kunna öppna den här om sju år också... Djäklar vilket vin detta är...
Sandri Marapika 2013 - någon borde donera mer mark till Elio Sandri. Även om jag tycker att det här är en av hans bra, men lägst rankade alster så är hans viner fantastiska i snitt. Den här funkade utmärkt till både Polpette och till chark. Bäst till det sistnämnda.
2017 Giant Steps Applejack PN
Jag har tillhört de som hyllat denna tidigare men det här måste jag tyvärr säga var en tråkig flaska (skruvkork så annan möjlig halv-defekt) eller en tråkig fas. Den var inte rolig i varje fall - även om det verkligen fortfarande känns att det finns väldigt mycket i paketet. Jag hoppas det var ett undantag. Väntar några år med nästa flaska - man ska ju i vilket fall som inte dricka dem så här unga...
LeChat
Medlem
2016 Domaine Binet-Jacquet Faugères Reserve
Härligt med ett ungt vin efter många flaskor av äldre bordeaux på sistone.
Det här är ett kvalitetsvin från Faugères med 30% Carignan, 25% Mourvèdre, 25% Syrah och 20% Grenache. Mycket smak, som sig bör i de här regionerna. Men samtidigt bra balans och utan alkoholhetta. Carignan tycker jag kan ha lite samma funktion som Cabernt Franc har i bordeaux. Lite motstånd och en intressant smak som gynnar komplexiteten.
Domaine Binet-Jacquet Faugères 2017 (Tradition) som jag druckit tidigare är nog i princip lika bra i dagsläget men kanske att reserven har ett bättre material om man vill lägga undan ett antal år. Gillar det skarpt i sin enkelhet!
petterkalle
I rescued some wine. It was trapped in a bottle.
Ha! På andra sidan Sverige fick också jag en omedelbar längtan efter Faugeres. Med kalvschnitzel och råstekt potatis från Anderna (ok ni miljökämpar - den är odlad i Svedala) med svartkål på spisen så blev mitt val:Visa bifogad bild 18104
2016 Domaine Binet-Jacquet Faugères Reserve
Härligt med ett ungt vin efter många flaskor av äldre bordeaux på sistone.
Det här är ett kvalitetsvin från Faugères med 30% Carignan, 25% Mourvèdre, 25% Syrah och 20% Grenache. Mycket smak, som sig bör i de här regionerna. Men samtidigt bra balans och utan alkoholhetta. Carignan tycker jag kan ha lite samma funktion som Cabernt Franc har i bordeaux. Lite motstånd och en intressant smak som gynnar komplexiteten.
Domaine Binet-Jacquet Faugères 2017 (Tradition) som jag druckit tidigare är nog i princip lika bra i dagsläget men kanske att reserven har ett bättre material om man vill lägga undan ett antal år. Gillar det skarpt i sin enkelhet!
2013 Leon Barral Jadis
50% Carignan, 30% Syrah, 20% Grenanche och skitig som attan. Jag vet inte om det är det nedgrävda kohornet med tbh som gör det men väldigt gott är det i alla fall. Håller fullständigt med dig om druvan carignan. Klart intressant. Tittar nu (och köper
) viner med 100% carignan. Drack några enkla sådana när vi var i Languedoc-Roussillon och blev mkt överraskad. Ditt vin Binet-Jacquet är helt klart en av de bästa lådorna från Caviste. Tyvärr har jag bara en 2013 Gran Reserve kvar av dessa. Blir ett nytt köp när nästa låda dyker upp.
Vingubben
Medlem
2013, Villa Fidelia Rosso, Sportoletti
Köpte detta för 139 kr för ett par år sedan. Bra exempel på ett billigare vin som utvecklas mycket väl med lagring och nte varje dag man dricker merlotdomimerad bordeauxblend från Umbrien. Underbar doft med läder, plommon, russin och lite viol. Perfekt balans, och bra stuns i tanninerna. Björnbär och örter i eftersmaken. 89p idag och kommer utvecklas ytterligare under flera år. Något av det mest prisvärda
vin jag provat.
LarsW
Medlem
Kort version: Enig i ovan!
Lite längre: Klassisk Chianti som är riktigt välgjord. Precis som jag vill ha dem. Drack över två dagar, lika god dag 1 som 2 men lite mjukare andra dagen.
I näsan är det körsbär och rotselleri. Lagom med ek och lite lakrits.
I munnen en massa röda bär, ganska svala. Ek, tobak och hö. Något jordigt... är nog den rotsellerin. Ordentliga tanniner och en bra bitterhet. Lång eftersmak. Mycket frukt och kraft men inget som bråkar. Kommer säkert hålla länge och mjukna lite med åren men jag gillar mina chiantis unga och syrliga så frågan är om jag personligen kommer tycka de blir bättre men potential för ett långt liv har den!
Blir nog en beställning från Fanwine detta!
90p
1965 Kopke colheita
Det kommer ju en Kopke Colheita i dagens släpp så jag tänkte dela en not från min nu veckogamla flaska av en ca 15 år äldre version.
Drick ingenting de första timmarna efter att du dragit korken. Då får du inte ens 20% av vad flaskan kan ge dig. Helst tycker jag att man sen ska dricka ett glas och förvara resten minst en två dagar i kylen med korken i - då blommar det. Men det är säkert en smaksak.
Noter från ca 48 timmar öppnad flaska med ca 75% innehåll kvar, förvarad med kork i kylen.
Noterna från ca 18-19 grader och uppåt
Genomskinligt och filtrerad med brunröd ton åt det bruna hållet
Doften ger kolasnören, kolasås, körsbär i sirap, sockerbetsmelass, muscovadosocker. Vidare inslag av apelsin, mörklila hyacinter, russin, torkade fikon,
Smaken är ”tjockare än ögat säger”, torkade fikon, kastanjesirap, inlagda - lätt spritiga cognacskörsbär, viss sälta, kanderad ingefära mot slutet.
Jag har druckit några årgångar av Kopkes Colheita. Jag kommer att köpa en flaska 79 - men inte mer. Jag tycker inte att den här flaskan var all that, och Kopkes Colheita tycker jag normalt sett inte heller är det. Jag sätter 90-91 på den här flaskan - och givet priser bör man ju fundera en gång till. Man hittar riktigt bra vintage för de slantarna - om än kanske inte alltid fullt så gammal, men ålder är ju inte allt.
Det kommer ju en Kopke Colheita i dagens släpp så jag tänkte dela en not från min nu veckogamla flaska av en ca 15 år äldre version.
Drick ingenting de första timmarna efter att du dragit korken. Då får du inte ens 20% av vad flaskan kan ge dig. Helst tycker jag att man sen ska dricka ett glas och förvara resten minst en två dagar i kylen med korken i - då blommar det. Men det är säkert en smaksak.
Noter från ca 48 timmar öppnad flaska med ca 75% innehåll kvar, förvarad med kork i kylen.
Noterna från ca 18-19 grader och uppåt
Genomskinligt och filtrerad med brunröd ton åt det bruna hållet
Doften ger kolasnören, kolasås, körsbär i sirap, sockerbetsmelass, muscovadosocker. Vidare inslag av apelsin, mörklila hyacinter, russin, torkade fikon,
Smaken är ”tjockare än ögat säger”, torkade fikon, kastanjesirap, inlagda - lätt spritiga cognacskörsbär, viss sälta, kanderad ingefära mot slutet.
Jag har druckit några årgångar av Kopkes Colheita. Jag kommer att köpa en flaska 79 - men inte mer. Jag tycker inte att den här flaskan var all that, och Kopkes Colheita tycker jag normalt sett inte heller är det. Jag sätter 90-91 på den här flaskan - och givet priser bör man ju fundera en gång till. Man hittar riktigt bra vintage för de slantarna - om än kanske inte alltid fullt så gammal, men ålder är ju inte allt.
Finewinedude
2024 - Låter saker och ting vara osagt
Ung, glad och tacksam. Vinet alltså..
Besök igen om minst 5 år.
93+
Besök igen om minst 5 år.
93+
buteljen
Medlem
Clos du Papillon, Savanniéres, 2006. Domaine des Baumard
Halmgul färg. Stor doft av honung, massor av honung, bokna äpplen, mandel, våt ylle, lanolin, bivax, lite stenkross. Klassiska Chenin Blanc-markörer med andra ord. Väl utvecklad komplexitet. Skulle ha varit kul att prova den som ung.
Lägre syra än förväntat och den är väldigt rund och är vaxig i texturen. Nästan så man tänker “Kan det vara Sydafrika?”, men sen kommer ett snustorrt avslut. Medellång finish som klingar av med lite beska som inte stör. Gott och väldigt välgjort.
Halmgul färg. Stor doft av honung, massor av honung, bokna äpplen, mandel, våt ylle, lanolin, bivax, lite stenkross. Klassiska Chenin Blanc-markörer med andra ord. Väl utvecklad komplexitet. Skulle ha varit kul att prova den som ung.
Lägre syra än förväntat och den är väldigt rund och är vaxig i texturen. Nästan så man tänker “Kan det vara Sydafrika?”, men sen kommer ett snustorrt avslut. Medellång finish som klingar av med lite beska som inte stör. Gott och väldigt välgjort.
Last edited:
buteljen
Medlem
Drack den för någon månad sedan på en Master Class och den stod verkligen ut i flighten. Fantastisk energi och potential. Visst var det i november den skulle släppas i Sverige?På sparkling bubbelmässan i GBG... CH 2008 mer än OK
Rexel
Medlem
22 nov, 400 flaskor. Grym är den!
buteljen
Medlem
Hämtade ut ett gäng Gaja Barbaresco 2016 idag och var tvungen att coravina upp en dos för att testa.
Ljust röd, med lite teglade stick.
Doften är stor, inbjudande och elegant. Här finns röda körsbär, vildhallon, multna löv, en (ek)kryddighet och lite balsamiska/eteriska doftnoter. Känner även någon slags röd citruston (blodapelsin?). Komplex doft med mycket rörelse.
Smaken inleds med en rejäl attack av syran som nästan direkt tas emot och landar behagligt i resterande komponenter till en fin balans. Mycket tanniner, men de känns redan hyfsat avrundade, även om de naturligtvis är sträva. Frukten kommer igen från doften. Slankt avslut som ger lager på lager av röd frukt, körsbär, mörk choklad, moccha och pulserar iväg i en lång finish där tanninerna hänger kvar.
Väldigt njutbart redan nu, men klarar såklart många år av lagring. Blir kul att följa efterhand som tiden går!
Ljust röd, med lite teglade stick.
Doften är stor, inbjudande och elegant. Här finns röda körsbär, vildhallon, multna löv, en (ek)kryddighet och lite balsamiska/eteriska doftnoter. Känner även någon slags röd citruston (blodapelsin?). Komplex doft med mycket rörelse.
Smaken inleds med en rejäl attack av syran som nästan direkt tas emot och landar behagligt i resterande komponenter till en fin balans. Mycket tanniner, men de känns redan hyfsat avrundade, även om de naturligtvis är sträva. Frukten kommer igen från doften. Slankt avslut som ger lager på lager av röd frukt, körsbär, mörk choklad, moccha och pulserar iväg i en lång finish där tanninerna hänger kvar.
Väldigt njutbart redan nu, men klarar såklart många år av lagring. Blir kul att följa efterhand som tiden går!
Last edited:
LeChat
Medlem
1995 Château Montus Madiran Cuvée Prestige
Färgen är fylligt röd. Mycket frukt kvar, är det första som slår mig.
Madiran kallas ibland för ”fattigmansbordeaux” och brukar kunna ha vissa likheter med den regionen. Den här flaskan är till en början som en yngre, lite fruktig Bandol, men utvecklar mer bordeauxlika drag ju mer luft den får. Och den utvecklar sig till ett riktigt balanserat vin av hög kvalitet.
I smaken finner jag svarta vinbär, järn, rått kött, tobak, blyertspenna mm. Förbannat, underbart gott faktiskt!
Jag drack en 1995 Bouscasse VV för ett tag sedan som också levererade men inte riktig lika bra som denna. Känns som man ska dricka VV före Montus, för där känns det inte som någon direkt brådska. Två flaskor kvar av varje, känns bra.
Jag tycker detta är ett väldigt spännande vin. Cotarella slog igenom det detta med dunder och brak i slutet av 90-talet och då var priserna snarare 400 kr. Väldigt kul att det numera är en väldigt annan prisbild på vinet. Skall hålla utkik även om Cotarella aldrig riktig var min stil.Visa bifogad bild 18106
2013, Villa Fidelia Rosso, Sportoletti
Köpte detta för 139 kr för ett par år sedan. Bra exempel på ett billigare vin som utvecklas mycket väl med lagring och nte varje dag man dricker merlotdomimerad bordeauxblend från Umbrien. Underbar doft med läder, plommon, russin och lite viol. Perfekt balans, och bra stuns i tanninerna. Björnbär och örter i eftersmaken. 89p idag och kommer utvecklas ytterligare under flera år. Något av det mest prisvärda