Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[The Wall]

2016 Laurent Habrard Crozes-Hermitage

Med tre plusgrader, grå himmel, halv storm och regn hela fredagen tänkte jag att ”om vädrets makter vill jävlas, då grillar jag”. Sagt och gjort; fram med grill, briketter, entrecôte och enkla instruktioner. Lagom till tändningsdags hade regnet upphört, molnen sjappat och vinden mojnat. Bara temperaturen höll emot någorlunda och presterade blygsamma 2,7 plusgrader. Skulle jag känna mig lurad eller luttrad?

Från flaskan, ner i Zalto Bourgogne; slakt, rökt chark, björnbär, Pez, ”de gamla vanliga norra Rhône-markörerna”, men det doftar väldigt gott. Får även en lite torr/dammig känsla samtidigt. I munnen då? Syra och viss beska, chark, björnbär och Pez kommer igen i smaken. Känns väldigt lättillgänglig. Ingen blodgrape i eftersmaken som jag hade förväntat mig, men väldigt klunkbar ändå. 13% befriande nog. Skönt med en Crozes som var exakt som jag ville ha den i detta nu till grillad entrecôte med vitlökssmör, ugnsbakade tomater och några potatisklyftor (missade tyvärr sorten). Det är enkelt, det är gott och reptilhjärnan dansar hambo av lycka. Crozes:en visade sig dessutom tillhöra kategorin "passar utmärkt i Zalto Bourgogne" så vi slutade fundera på alternativa glas.

Gott rött!

Mera gott rött. Igen. Inte så mycket variation på maten när man är lite lat. Men det är helt enkelt väldigt gott. Eller jävligt gott om man ska förtydliga.

 

[The Wall]

2019 Domaine des Lauriers Vouvray och 2019 Terra Blesta Estacade Blanc
Uppdatering; trots min skepsis till fredags-lunchen fick vinerna förnyat förtroende till fredagsmiddagens förrättsanrättning i form av räkor i aioli och smörstekt rostbröd och det visade sig att det förstnämnda fungerade finfint. Terra Blesta? Inte riktigt lika bra. Nåja, kul att Vouvray kom till användning ändå.

 

[The Wall]

2000 Chateau Tayac (Margaux, cru bourgeois)

Eftersom vi var lite lata för någon vecka sedan och inte orkade vacca en finfin oxfilé från Citygross mellanlandade den i skivor i plastpåsar innan destination ”Frysen”. "Bäst att äta upp innan det är mer frost på köttet än på marken utanför" tänkte vi och tände grillen. Något vettigt vin till detta? Tja, en cru bourgeois med lite ålder kanske? Sagt och gjort (även denna dag!); 60% cab sauv, 35% merlot och 5% petit verdot, känns som upplagt för kakao, svarta vinbär, möjligen grön paprika, några tanniner och lite syra vilket borde passa en grillad oxfilé "bleu".

Direkt från flaska ner i Zalto Bordeaux;

Lite svett cederträ och svarta vinbärsblad/cassis. Viss alkoholkänsla, kakao samt faktiskt lite smörkola-toner. Fin doft, men det känns att det är cru bourgeois och inte classé – lite slank i doften och de mer komplexa tonerna saknas. I munnen; faktiskt känns det lite eldigt märkligt nog trots 12,5% och aningen slank kropp, lite besk och harmlösa tanniner.

Uppdatering efter 2,5 timmar i karaff; helt klart mer utvecklad och harmonisk doft, men fortfarande visst eldigt intryck. Dock, bättre harmoni än tidigare.

Direkt från flaska ner i Riedel Sommeliers Bordeaux Grand Cru; lite mer smörkola än ceder och cassis jämfört med Zalto Bx. Känner jag även några mineraler? Kakaotoner kommer fram efter ett litet tag. I munnen då? Upplevs inte lika eldigt som i Zalto Bx, dock finns det viss beska och viss syra. Tanninerna fortfarande dämpade.

Uppdatering efter 2,5 timmar i karaff; mer utslätad doft, på gränsen till intetsägande, men det har i stället blivit förvånansvärt lättklunkat. Otippat.
Bonusinfo; Riedel Sommeliers Bordeaux Grand cru är förvånansvärt trevliga att dricka ur. Givet att man inte har för mycket fokus på hur vinet upplevs, kan tilläggas.

Gott rött? Tja, helt okej.

Ånyo gott rött. Tjatigt? På intet sätt, perfekt grillad oxfilé med perfekta tillbehör kan man inte få nog av.

 

[The Wall]

2009 Remi Jobard Bourgogne Blanc

Kräftsoppa och smörstekt rostbröd, kan en enkel Bourgogne med lite ålder fungera till det? Vi får se och halar fram ovanstående flaska ur källaren, korkar upp, karafferar och väntar i två timmar.

Zalto Bourgogne; väldigt tydlig smörig ton – mer smält/värmt smör än smörkola, den drar helt klart åt mogen ekad Bourgogne, dock utan den riktiga finessen som man kan hitta i klassificerad Bourgogne. I munnen då? Smörigheten är inte alls lika påtagligt direkt utan dyker snarare upp i eftersmaken. Alkoholen i form av 13,5% gör sig påmind med viss tydlighet. Det finns syra, det finns toner av citron och det blir förmodligen ännu mer tillgängligt ju mer tid som vinet tilldelas i glas och karaff. En natt i kylskåp känns som ett måste för att få ut lite mer av vinet.

Tålamod lär belönas.

 

[The Wall]

2003 Col d’Orcia Brunello di Montalcino

Eftersom det vankas långkokt rådjurshals till middag funderade jag på om vi skulle satsa på en ung (2017) Psi, men ändrade mig till en lite äldre (nåja) Brunello istället. Direkt från flaska ner i Gabriel Gold (förmodligen det mest lämpade glaset för sangiovese).

Ganska klen doft märkligt nog, lite mogen körsbärskärna tycker jag mig dock hitta samt en skvätt ceder. Jodå, mogen bittermandel finns där också. I munnen; syrligt, aningen slankt, inget tecken till skogsbrand trots 14%. Hade lite brådis att åka iväg på ett ärende så vinet fick hämta andan i karaff i 2 timmar under tiden. Plus att jag kom på att det kanske vore en idé att jämföra Zalto Universal och Zalto Bordeaux också. Väl hemma igen;

Gold; tydligare mognadstoner i doften jämfört med två timmar tidigare. I munnen, tydligare syra samt faktiskt lite alkoholkänsla (14%) också.

Zalto Universal; knuten doft, dock dyker det upp lite rotfrukter. Ganska slank i munnen, lite metallisk kryddat med syra. Kort eftersmak.

Zalto Bordeaux; mer öppen doft än i de föregående glasen; mognadstonerna blir tydligare. I munnen känns vinet behagligt, även om smaken framstår som ganska diskret och slank. Hm, det här glaset förefaller passa vinet bäst intressant nog.

Tjaa..., men ändå bra till maten...som Brunello brukar vara.

 

[Mina Vinare]

Det blev två champagner även i helgen, men i en helt annan stil än förra veckans Egly o Savart.
Visa bifogad bild 21978
Roederer var den som gav mersmak av dessa två, men prisskillnaden på 340 kr gör väl sitt till i kvalitetsnivå. Har några flaskor kvar av båda två som får ligga till sig några år. Båda känns väldigt unga.

2013 Louis Roederer Champagne Blanc de Blancs
(33% ekfatsjäst)
Ljust gul i färgen
Medelstor doft med citrus, grönt äpple, lite jäst/brödig och kanske något blommig.
I munnen frisk nervig syra, medelstor kropp med lite beska, bra energi och skjuts i vinet, medellång finish med citrus. Blev rätt så förtjust i denna.

2012 Bonnaire Champagne Grand Cru Blanc de Blancs Millésimé
(100% ståltanksjäst)
Aningens mörkare i färgen
I doften gula äpplen, mogen citrus, jäst/bröd och kanske någon nötig ton.
I smaken frisk syra, känns som lite mognare gul frukt än Roederer och även stenfrukt, inte lika mycket nerv/energi, men fin finish.

Det här är lite lustigt. Jag är knappast känd som Champagneambasadör men när fan blir gammal blir han religiös. Genom åren har jag oftast njutit av att andra bjudit på goda Champagner på provningar men aldrig själv köpt annat än sporadiskt eller för omedelbar konsumtion. Tänkte nu att det skall bli ändring på detta, så därför har jag börjat prova mig igenom Systemets sortiment och de för mig mest bekanta producenterna, för att hitta prospekts för källaren.

Just Bonnaire och Roederers BdB har jag provat senaste månaden och bägge föll mig verkligen i smaken och det blev ett köp för källaren av bägge två. Tycker framförallt att Bonnaire känns som ett prisvärt vin och med stor uppsida med lagring. Kanske lite grovyxat och kantigt idag men kan nog bli härligt smörigt och nötigt med lagring. Roederers BdB känns ju mer finlemmat och grymt elegant redan idag men blir säkert ännu mera spännande på sikt. Kul att läsa om dina intryck.

 

[Mina Vinare]

Fortsätter med tjugohundrasju och ännu en Châteauneuf-du-Pape:

2007 Clos des Papes, Châteauneuf-du-Pape har en fin, klar och transparent djupröd färg – möjligen lite ålderstoner i kanten. Doften är först rejält mörkfruktig och varm med nästan botrytiserade drag. Som mandel och björnklister. Med luft ändrar det sig och mer rödbärighet och kryddighet växer fram. Elegantare drag av mineralitet men också den härligt orientaliska kryddigheten som oftast finns i Clos des Papes. Kardemumma, kanel och muskot. Jordgubbar och hallon.

Smaken är också först rejält mörk och närmast portvinssöt. Även detta ändrar sig markant till mer röda bär men också granatäpple och frisk fruktighet. Fint integrerade tanniner och lite kolasnören samt lakrits i eftersmaken. Härligt avslut med syltade jordgubbar och Kirsch samt kryddighet och ett sammetslent avslut med frisk citrusfrukt. Jättegott på slutet men inledningen oroade något (97p).

Det är nog bara ett drygt halvår sedan jag drack detta senast och huvudintrycket är detsamma men då fick jag inte alls som denna gång, det initialt tunga och lite klumpiga intrycket. Oavsett vilket så försvann det efter en timmes tid och sedan är det ett friskt och jättegott vin. Precis som förra flaskan inköpt på plats sommaren 2009 - så kan inte skylla på distributions eller inköpskanal.

Har alltid gillat Clos des Papes och rankat det högt på listan över favoritproducenter. Känns som bäst första åren efter lansering, för att sedan blomma ut igen vid ca: tioårsåldern.

 

[Adam Frisch]

Hamnade äntligen på Arnot-Roberts lista och fick min första leverans. Deras 2019 Syrah öppnades först och den var faktiskt helt magisk. Syrlig, fruktig, utan överdrivna ekinslag, elegant. Nya Kalifornien. Fy fan va bra. Gav den 95 poäng. Och inte galet dyr heller, typ $40, om jag minns rätt. Kan ni hitta i Svedala så tveka inte.

 

[The Wall]

2011 San Fereolo Dogliani Superiore (den blågula)

Det är måndag och spagetti med köttfärssås står på menyn. Eftersom Brunellon lite oväntat gick åt i sin helhet igår blir det till att stega ner i källaren och leta rätt på något passande. En Chianti Classico stod längst upp på önskelistan, men jag var lite för lat för att leta fram rätt vin så jag ryckte helt enkelt det första som fanns till hands, vilket visade sig vara ett bra val.

Rätt ner i Gabriel Gold; doft av ugnsbakad pinjekotte, lite mogna körsbär och bittermandel (som vanligt) kombinerat med ny plast, tänk Smart Store-låda. I munnen ordentligt syrligt, en del tanniner och viss beska. Finfin smak där dofterna går igen i smaken, minus plastlådan trevligt nog. Som vanligt lättklunkat trots 14,5%. På tal om syran, saliven sprutar som om jag bitit i en rå citron vilket kanske gör att tanninerna inte upplevs som lika närvarande. När jag lyckas sila bort saliven upptäcker jag att det är en del tanniner kvar ändå. Som vanligt gott!

Enligt Wine grapes ”The variety’s unusual combination of notably low acidity and high tannins creates a challenge for winemakers and softer extraction and shorter fermentation times generally produce the best results.” Håller inte riktigt med om “unusually low acitdity” i det här fallet, och jag har samtliga spottkörtlar med mig i den frågan.

Gott och spottkörtlarna jobbar övertid.

 

[The Wall]

2009 Rémi Jobard Bourgogne Blanc
Uppdatering med rätt stavning och efter en natt i kylskåp. För vinets del, själv övernattade jag i sovrummet, som iof nästan håller kylskåpstemperatur. Vi testar vinet i Sophienwald Grand Cru Bourgogne för skojs skull. Eftersom jag är van vid de något lättare Zalto-glasen blir vikten i Sophienwald nästan en chock; här behövs nog en tvåhandsfattning för att inte tappa glaset när jag ska snurra det. "Kanske inte fullt så elegant" som hustruns sedvanligt kärnfulla kommentar löd.
Fortfarande tydliga toner av smör, men nu tycker jag mig hitta även lite citrus och mineraler i doften, inte så tokigt faktiskt. Frågan är om jag skulle öppnat vinet för 5 år sedan eller om jag skulle ha väntat 5 år till med att öppna. Nåja, smakmässigt känns vinet något slankt och eldigt (13,5% idag också) och smörtonerna kommer igen i eftersmaken, dessutom med antydan till brynt smör. Helt klart syrligt, dock inte riktigt i nivå med San Fereolo. Bonusinfo (?); det är till och med svårt att dricka ur Sophienwald; jag missbedömer hela tiden glasets vikt så att vinet skvimpar runt och nästan ut i ansiktet. "Inte heller fullt så elegant." säger hustrun med ett svårtolkat leende när hon iakttar mig.

 

[StefanAkiko]

Då vi ändå är inne på Beaujolais-spåret, så varför inte ge sig på en vit Bojo med några år under magen? Hade i ärlighetens namn förväntat mig att kyssa en meningslös groda. Chardonnay är ju normalt sett oftast gott. Även 50-kronorsputeller från Anderna kan ofta användas till dryck.
Detta är min första nervösa omgång med vit Bojo.
Het eller Get?
Enligt förståsigpåarna skall vit Bojo drickas purung (låter i mina öron lika befängt som dem som hävdar rött till kött och vitt till hav). Dricka-purung diskvalificerar ju fö direkt min putell. As always: the proof of the pudding is in the pudding. Fakta och erfarenheter är alltid bättre än hörsägen och Wesserbitters hittepå.-

2009 Chateau de l'Eclair Beaujolais Blanc, 93 p

Halmgul och gnistrande vacker i glaset.
Första chocken: Doftar ju som en riktigt bra Bgn. Chardonnay och snygg ek. Rik och fyllig dessutom med smörighet och allt det vackra!
Andra chocken: I munnen är detta en riktigt bra Bgn. Fet, duktigt välgjord, rik, vid, djup, lång, komplex och i sen ungdomsfas. Krutig ek i avslutningen som är så underbar att jag vrider upp volymen från 91 till 93 p.
Ska-drickas-ungt-folket ger jag mittfingret upp och vågar rakryggat påstå att detta inte bara är väl värt att lagras, det är synd och skam att inte vänta in det.
Tredje chocken: Prislappen i vinshoppar... Dra mig baklänges! USD12! Drygt 100 kr!!! Gillar man vit Bgn är detta ett spår väl värt att ge sig på! Om denna flaska är representativ för appellationen får du fem sådana här för en flaska "riktigt" Bgn.

Helt klart bästa Bojo jag druckit hitintills. Ett riktigt vin! På riktigt!
Får tankar om att bilda partiet:
"Riv upp all Gamay och plantera Chardonnay!"

 

[buteljen]

1991 Dominus Estate Napanook Vineyard
40% ny ek, 80% Cabernet Sauvignon, 19% Cabernet Franc, 1% Petit Verdot

Fortfarande rubinröd färg, teglad kant.

I doften oerhört mustig, mörka bär, grafit, kryddor, choklad, mocca, skogsgolv, tryffel, läder, you name it … en fantastiskt komplex aromatisk kompott där alla doftnoter tävlar om att uttrycka sig på allra bästa sätt. Underbar doft.

I munnen perfekt balanserad med en härlig fräschör, helt silkiga tanniner, härligt djup och tryck i midpalate som byggs upp gradvis till ett crescendo av smaker som nästan omärkligt övergår i en väldigt lång finish packad med mörka bär, läder, tryffel mm.

Vinet är oerhört elegant och samtidigt har det kraft och power som hålls i schack av en fin inneboende struktur. Hade garanterat gissat på Bordeaux blint. Napa brukar avslöja sig med sött avslut men inte i detta fallet. 97 p typ, eller kanske mer?

Oerhört gott!

 

[The Wall]

Dominus och Monte Bello har ofta en del Bordeauxiska drag som lätt leder provaren till västra stranden. Rätt eller fel? Nja, gott och väl snarare.

 

[buteljen]

Dominus och Monte Bello har ofta en del Bordeauxiska drag som lätt leder provaren till västra stranden. Rätt eller fel? Nja, gott och väl snarare.

Jovisst, sen blir de även mer lika bx när bebishullet försvinner med ålder och ersätts med de tertiära tonerna . Men drack några äldre Opus för ett tag sedan halvblint med Bx-viner och de var lättare att plocka som jenkare.

 

[The Wall]

Jovisst, sen blir de även mer lika bx när bebishullet försvinner med ålder och ersätts med de tertiära tonerna . Men drack några äldre Opus för ett tag sedan halvblint med Bx-viner och de var lättare att plocka som jenkare.

Amrisarna brukar behöva minst 2 decennier för att mogna, men när de väl mognat blir de finfina.

 

[buteljen]

Amrisarna brukar behöva minst 2 decennier för att mogna, men när de väl mognat blir de finfina.

Dricker du mycket amerikanskt? Jag borde definitivt dricka mer!

 

[The Wall]

Dricker du mycket amerikanskt? Jag borde definitivt dricka mer!

Tyvärr alldeles för lite och för billigt numera. Men när man väl korkar upp är känslan just som du säger ”borde dricka mer amerikanskt”.

 

[StefanAkiko]

Dricker du mycket amerikanskt? Jag borde definitivt dricka mer!

Tyvärr alldeles för lite och för billigt numera. Men när man väl korkar upp är känslan just som du säger ”borde dricka mer amerikanskt”.

Tänk om man drack mer av allt man borde dricka mer av

 

[The Wall]

Tänk om man drack mer av allt man borde dricka mer av

Och mindre av allt man skulle kunnat hoppa över. Å andra sidan, om man skulle skippa allt som "förmodligen inte är intressant" riskerar man att gå miste om såväl smakupplevelse som kunskap.

 

[buteljen]

Då vi ändå är inne på Beaujolais-spåret, så varför inte ge sig på en vit Bojo med några år under magen? Hade i ärlighetens namn förväntat mig att kyssa en meningslös groda. Chardonnay är ju normalt sett oftast gott. Även 50-kronorsputeller från Anderna kan ofta användas till dryck.
Detta är min första nervösa omgång med vit Bojo.
Het eller Get?
Enligt förståsigpåarna skall vit Bojo drickas purung (låter i mina öron lika befängt som dem som hävdar rött till kött och vitt till hav). Dricka-purung diskvalificerar ju fö direkt min putell. As always: the proof of the pudding is in the pudding. Fakta och erfarenheter är alltid bättre än hörsägen och Wesserbitters hittepå.-

2009 Chateau de l'Eclair Beaujolais Blanc, 93 p
Visa bifogad bild 21997
Halmgul och gnistrande vacker i glaset.
Första chocken: Doftar ju som en riktigt bra Bgn. Chardonnay och snygg ek. Rik och fyllig dessutom med smörighet och allt det vackra!
Andra chocken: I munnen är detta en riktigt bra Bgn. Fet, duktigt välgjord, rik, vid, djup, lång, komplex och i sen ungdomsfas. Krutig ek i avslutningen som är så underbar att jag vrider upp volymen från 91 till 93 p.
Ska-drickas-ungt-folket ger jag mittfingret upp och vågar rakryggat påstå att detta inte bara är väl värt att lagras, det är synd och skam att inte vänta in det.
Tredje chocken: Prislappen i vinshoppar... Dra mig baklänges! USD12! Drygt 100 kr!!! Gillar man vit Bgn är detta ett spår väl värt att ge sig på! Om denna flaska är representativ för appellationen får du fem sådana här för en flaska "riktigt" Bgn.

Helt klart bästa Bojo jag druckit hitintills. Ett riktigt vin! På riktigt!
Får tankar om att bilda partiet:
"Riv upp all Gamay och plantera Chardonnay!"

Jag ser på den lilla runda "medaljen" på flaskan att du gillar ett vin som kvinnor gillar . Jag brukar åka ner till Frankrike och vara judge på "Concours des Feminalise". Enbart kvinnor i juryn och sist var vi ca 600 pers som bedömde. Tyvärr kunde jag inte åka förra året pga covid . Vi får väl se hur det blir i år. Fingers crossed!!!