Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[The Wall]

Precis så!
Plånboken sätter ett slags verklighetens skrank runt drömmarna.
Hade gärna druckit en massa 30-40-50-tals Borgogno medan jag väntar på att mina 2018 Beaujolais Nouveau skall mogna till sig...
Men, vad är väl en bal på slottet???

Livet som miljardär är uppenbarligen bättre på vinfronten . . .

Men, vad är väl en Beaujoulais Noveau på slottet?

 

[StefanAkiko]

Men, vad är väl en Beaujoulais Noveau på slottet?

+2

 

[The Wall]

2006 Villa Cafaggio Chianti Classico

2006 från Fonterutoli visade sig vara ypperlig och ikväll undrar vi hur samma årgång från Villa Cafaggio står sig. Prismässigt vill vi minnas att Cafaggio låg någon tia eller två under Fonterutoli vilket var motiverat på den tiden och nu får vi se om prisskillnaden märks över tid. Ur med korken och ner i Gabriel Gold. Försiktig spaning genom flaskan och visst finns det fällning och det visar sig även i glaset – vinet är en smula grumligt, men inget som stör så länge man håller sig till de övre sex åttondelarna av flaskan.

I näsan upplever vi att vinet är mer moget än Fonterutoli av samma årgång alternativt att vinet faktiskt är av aningen enklare sort; doften är inte lika underbar som i Fonterutoli utan känns lite tröttare och kanske en blivande tomatsoppa inom en inte alltför avlägsen framtid. Mer spetsig i doften och jag anar att det är alkoholen (13,5%) som sticker fram genom den relativt tunna kroppen. Åldrat varmt pinjeträ som blivit blött i regn kombinerat med lite åldrad hostmedicin är det första intrycket som slår emot oss. Möjligen lite blöta körbärskärnor finns också med i doftkompotten.

I munnen då? Tja, mer eld än kropp helt klart och här kommer det helt klart fram pinjebarr i smaken, på intet sätt oangenämt, men jag får ändå intrycket att vinet är av ett enklare snitt. Lite väl slankt intryck och eftersmaken domineras av alkoholkänsla.

Vi var lite lata idag och köpte en anständig pizza med riktiga ingredienser och mozzarellan hanterade syran i vinet förträffligt. Smakmässigt var det kanske ingen fullträff, men det var å andra sidan inget totalhaveri heller, vinet kom bort lite smakmässigt i konkurrens med pizzans parmaskinka, rivna parmesan och tomatsås.

Det är nu vi undrar om vi skulle tagit någon av våra 1995-or istället. Nåja, det får väl bli nästa gång. Kanske.

Eftersom vi är lite nyfiket lagda plockar vi fram ett Zalto Universal och häller upp vinet; ja, det känns något behagligare i näsan än Gold även om det lite för gamla intrycket kvarstår är eldigheten i doften mer dämpad jämfört med hur vi upplever vinet i Gold. Lite bittermandel tittar fram och till och med lite kakaotoner. I munnen då? Tjo, här var det mer tallbar än pinjebarr och lite mer kropp än i Gold, även om man känner att vinet är slankt. I eftersmaken hänger intrycket av lite för gammal sangiovese kvar, även om det givetvis är fullt drickbart.

Bästa glas? Nja, svårt att säga, vinet är kanske lite mer lättdrucket ur Universal men samtidigt ger Gold ett lite ärligare intryck av vinets ålder(-skrämpor).

Ett vin som sannolikt ger ett mognare intryck än skribenten.

 

[Patrik Sellin]

Lite mogen chianti till fredagspizzan:

1973 La Pagliaia Chianti Classico Riserva: Doft av tobak, asfalt, blöta löv, gummi och mynta. I smaken finns sura körsbär, fänkål, mörk choklad, kaffe, ingefära och tobak. Massiv syra, tung frukt, en lätt sälta och bitiga tanniner. Fräscht och svalt. Klarröd färg, inga bruna toner, knappt någon fällning, ingen som helst oxidation. Här har tiden stått stilla. Det finns knappt några mognadssignaler alls. Blint hade man nog gissat på 8-10 år, definitivt inte 48! Det här har verkligen åldrats med behag, gissningsvis, eftersom det är svårt att veta hur det smakade på 70-talet. Riktigt gott vin. Med tanke på att det kostade 75 kr inklusive frakt får man nog utse det till årets fynd redan nu.

 

[stevie22002]

Lite mogen chianti till fredagspizzan:
Visa bifogad bild 22900
1973 La Pagliaia Chianti Classico Riserva: Doft av tobak, asfalt, blöta löv, gummi och mynta. I smaken finns sura körsbär, fänkål, mörk choklad, kaffe, ingefära och tobak. Massiv syra, tung frukt, en lätt sälta och bitiga tanniner. Fräscht och svalt. Klarröd färg, inga bruna toner, knappt någon fällning, ingen som helst oxidation. Här har tiden stått stilla. Det finns knappt några mognadssignaler alls. Blint hade man nog gissat på 8-10 år, definitivt inte 48! Det här har verkligen åldrats med behag, gissningsvis, eftersom det är svårt att veta hur det smakade på 70-talet. Riktigt gott vin. Med tanke på att det kostade 75 kr inklusive frakt får man nog utse det till årets fynd redan nu.

Mitt år! Vad kul! Har letat länge och äger bara någon söt Loire Chenin Blanc och 3 Riojor från detta ”mellanår”...men ska definitivt leta lite mer i Italien. Alltid skoj med bra viner från sitt födelseår

 

[Vera Wind]

Ikväll har jag provat viner från Domaine de Cristia och tyckte särskilt om deras Chateauneuf-du-pape Renaissance av 60% Grenache, 40% Mourvèdre. Rik, lång och nyanserad smak!
Efter provningen öppnade jag en Familie Becker; enkel, tysk Pinot noir och var rädd att den skulle vara slätstruken efter alla syd-Rhônare. Det var den inte! Den var ljuvlig. Len och välbalanserad, fyllig och alldeles perfekt till dovhjortsbiffarna.
Nu måste jag gå och rensa TS-hyllan i en butik nära mig.

 

[The Wall]

Ikväll har jag provat viner från Domaine de Cristia och tyckte särskilt om deras Chateauneuf-du-pape Renaissance av 60% Grenache, 40% Mourvèdre. Rik, lång och nyanserad smak!
Efter provningen öppnade jag en Familie Becker; enkel, tysk Pinot noir och var rädd att den skulle vara slätstruken efter alla syd-Rhônare. Det var den inte! Den var ljuvlig. Len och välbalanserad, fyllig och alldeles perfekt till dovhjortsbiffarna.
Nu måste jag gå och rensa TS-hyllan i en butik nära mig.

Becker brukar vara finfin. Eller ja, bra pang för lite pengar.

 

[Vera Wind]

Becker brukar vara finfin. Eller ja, bra pang för lite pengar.

Precis så.

 

[buteljen]

Ikväll har jag provat viner från Domaine de Cristia och tyckte särskilt om deras Chateauneuf-du-pape Renaissance av 60% Grenache, 40% Mourvèdre. Rik, lång och nyanserad smak!
Efter provningen öppnade jag en Familie Becker; enkel, tysk Pinot noir och var rädd att den skulle vara slätstruken efter alla syd-Rhônare. Det var den inte! Den var ljuvlig. Len och välbalanserad, fyllig och alldeles perfekt till dovhjortsbiffarna.
Nu måste jag gå och rensa TS-hyllan i en butik nära mig.

Var det munskänksprovningen online där man köpte småflaskorna via systemet?

 

[Vera Wind]

Var det munskänksprovningen online där man köpte småflaskorna via systemet?

Ja precis, himla smidigt att slippa köpa helflaskor.

 

[Oscaro]

Burlotto Barolo Monvigliero 2013
Fantastisk doft av körsbär, mängder av rosor, örter och förvånansvärt mycket läder och tobak.
Otroligt elegant, svalt och strukturerat med massvis av svartpeppar och chili. Rätt fina men små tanniner. Den här har verkligen tiden framför sig och kommer nog bli helt fantastiskt om 10+ år.
94p

 

[LeChat]

2012 Il Poggione Brunello di Montalcino
2012 Château Cantemerle

Grillad entrecôte och ett par flaskor rött. Hur kan livet bli bättre?
Idag blir det två stycken från 2012. När man dricker dessa, typ vartannat glas så märker man hur stor skillnaden är. Il Poggione är betydligt mer utvecklad i smaken men har fortfarande vibrerande syror. Smask!
Cantemerle kommer snabbt med lite luft men ger ett betydligt mindre moget intryck men är sjukt gott med sina friska drag och en frukt som är tidigt tillgänglig.
Tycker lite synd att @StefanAkiko har så svårt för att kunna njuta av ”unga” viner. Men livet är väl till för att lära så det kanske kommer.
Jag går definitivt igång på båda dessa viner. Tror faktiskt att bordeaux och brunello är mina tydligaste komfortviner, men sen kommer såklart många andra älskvärda tätt inpå.

 

[The Wall]

2018 Pira Langhe Nebbiolo

Ploppar korken och häller ner i karaff, men en liten del åker ner i Zalto Bourgogne; ganska påtagligt intryck av alkoholen (14,5%), det finns spearmint och nyponrosor i doften men det är alkoholen som dominerar helt klart. Gäller att sniffa försiktigt. Lite rosenvatten och bittermandel finns också med i bakgrunden. I munnen då? Syra, eld och tanniner i en förvånansvärt fungerande kombination med lite beska i avslutningen. När man väl svalt vinet vaknar spottkörtlarna till, vilket kan behövas då lite eftersläckning i munnen erfordras. Det känns nästan lite som när man äter chili och hettan kommer lite efteråt. Inget som stör, utan snarare en intressant iakttagelse. Blir intressant att se hur vinet utvecklas dels under kvällen och över någon dag eller två samt över något decennium eller två.

Eld och syra i en intressant kombination.

 

[The Wall]

2018 Riecine Chianti Classico

Drar ur korken och häller ner i Gabriel Gold; påtagligt ung doft, lite knuten doft, påminner mer om dolcetto än sangiovese, lite alkohol som sticker igenom och en doft som är lite svårdefinierad – kan det vara låda av hårdplast med lite bränt trä (slipers?) i? Kanske nyöppnad förpackning av motorolja (10 W-40, mineral, inte syntet) samt fuktig läderkänga efter en vandring genom våt ljung kring Njupeskär.

I munnen; syrligt med tydliga drag av ung sangiovese, kanske aningen slankt och lite eldigt (14%), inga överdrivna spår av ekfat (jag har inte kollat upp huruvida så är fallet). Jodå, vinet känns helt korrekt, även om det ligger mellan I Fabbri (betongtank) och Fonterutoli (ekfat) och känns aningen svårplacerat. Det här vore intressant att se hur det ter sig om 10 år. Dock, fällningen, eller snarare de tre stora 50-öresstora flagorna plus fällningen är en fullständig gåta. Vad är det och hur hamnade det i flaskan? Jag försökte titta innan jag hällde upp vinet på karaff, men flagor och fällning visade sig först när flaskan tömts.

I Zalto Universal då? Mer knuten doft som påminner lite om en nyöppnad Paradis-ask, dock i hårdplast istället för kartong. Eldigheten och hårdplasten med intrycket av bränt trä (slipers?) finns även här, men kanske lite mer sammanflätat än i Gold. I munnen; snällare intryck än i Gold, på gränsen till lättdrucket, de typiska ungdomliga karaktärerna känns betydligt mer nedslipade utan att det ger ett äldre eller mognare intryck

Även syran är helt klar mer dämpad och spottkörtlarna behöver inte jobba övertid. Smakmässigt en aning anonymt och nu börjar nyfiken snart ta överhanden - hur är lagringen innan buteljering egentligen? Betong? Ekfat? Vinblad?

Ungdomlig och bra, men full med gåtfull fällning.

 

[Vingubben]

Domaine aux Moines, Roche aux Moines 2015

Marsipan, barrskog och övermogna äpplen i doften. Lätt oxiderade och rätt mycket sälta. Honung, gula äpplen, grape och färska örter. Bra tryck i syran men perfekt balans och ett långt mineraliskt avslut. 91p

 

[StefanAkiko]

Tycker lite synd att @StefanAkiko har så svårt för att kunna njuta av ”unga” viner. Men livet är väl till för att lära så det kanske kommer.
Jag går definitivt igång på båda dessa viner. Tror faktiskt att bordeaux och brunello är mina tydligaste komfortviner, men sen kommer såklart många andra älskvärda tätt inpå.[/QUOTE]
Nu leker du med fake news!
Jag njuter av nästan alla viner.
Ung njutning inbegriper nästan all Sb och Melon de Bourgogne från Loire, all osöt bubblande Grasparossa och Garganega.
Njuter otroligt av att vidga mina vyer med nya områden, druvor, stilar, årgångar... Vinvärlden är så stor att jag det är omöjligt att nå i mål.
Sen, att jag föredrar moget, ja, det är bara så som min smak har utvecklats till hit. Över åren. Jag är självklart öppen för att smaken fortsätter utvecklas. Vem vet, en dag kasnke jag slutar gilla mogen Bdx.

Tacksam över den fantastiska ynnesten att ha tillgång till nästan allt som existerar i vinvärlden, från massor olika årgångar. Bara den saken innebär att jag aldrig kommer flytta tillbaka till Sverige. Jag funkar riktigt dåligt i strypkoppel och klarar inte av att intala mig att utbudet i Sverige är någonting som liknar bra. Men, det kanske också utvecklar sig?

Om framtiden vet vi just bara att vi ingenting vet

Det är ju en sak att dricka unga viner för att man föredrar unga viner och har allt möjligt att välja bland.
Det är en helt annan sak att man tvingas dricka unga viner, för att utbudet är skralt... (Ett omoget sätt att mitigera ett dylikt tvång är att intala sig själv att ungt = min smak.)

Jag har turen att ha tillgång till ALLT och då katten själv får välja, väljer katten oftast moget.

 

[Mina Vinare]

En lördag som denna känns det härligt att fira lite extra!

2008 Henriot, Champagne ”Brut Millésimé” har en ljus guldgul färg med fin mousse. Doften är ganska elegant med lätt utvecklade toner av svamp och jordkällare först. Gula mogna äpplen med lite karamell efterhand. Sedan en lättare ton av järn och rostat kaffe men överlag ganska finstämd och lite återhållsam.

Smaken är frisk med äpple, kanderad citrusfrukt och viss beska samt kärnighet. Bra syra som känns balanserad av en lätt honungston med clementinkarameller på slutet. Fin och krämig smak men ändå pigg och frisk med en ganska tydlig mineralitet. Gott och samtidigt lovande (92/93p).

Är tredje flaskan av 2008 senaste dryga halvåret. Tycker den första var betydligt råare med mer syra medans den andra kändes betydligt mer utvecklad än kvällens flaska. Provade en 2006:a för ca: ett halvår sedan som var ganska utvecklad och betydligt mer präglad av brödiga och rostade toner. Hoppas att 2008an fortsätter utvecklas åt det hållet, då blir det ett ännu bättre vin. Känns som ett bra köp för källaren men kanske finns det en flaskvariation som kan stöka till det.

 

[Wintermute]

Bra köp där! Har du provat Divinus 2010? Eller någon annan som provat den? Jag köpte flera flaskor -09 och tyckte de var bra. Tyvärr drack jag nyligen upp den sista, trots jag nog borde väntat till nu att dricka den första..... Är -10 ett lika bra köp?

Divinus 2010. Målet var att vänta 4 år. Jag klarade 3, vilket är nästan godkänt. Blandade bär, försiktigt penväss, spritpenna, fat och en avlägsen espresso. Årets bästa röda hittills, långt och balanserat. 92-93 p.

 

[LeChat]

Tycker lite synd att @StefanAkiko har så svårt för att kunna njuta av ”unga” viner. Men livet är väl till för att lära så det kanske kommer.
Jag går definitivt igång på båda dessa viner. Tror faktiskt att bordeaux och brunello är mina tydligaste komfortviner, men sen kommer såklart många andra älskvärda tätt inpå.

Nu leker du med fake news!
Jag njuter av nästan alla viner.
Ung njutning inbegriper nästan all Sb och Melon de Bourgogne från Loire, all osöt bubblande Grasparossa och Garganega.
Njuter otroligt av att vidga mina vyer med nya områden, druvor, stilar, årgångar... Vinvärlden är så stor att jag det är omöjligt att nå i mål.
Sen, att jag föredrar moget, ja, det är bara så som min smak har utvecklats till hit. Över åren. Jag är självklart öppen för att smaken fortsätter utvecklas. Vem vet, en dag kasnke jag slutar gilla mogen Bdx.

Tacksam över den fantastiska ynnesten att ha tillgång till nästan allt som existerar i vinvärlden, från massor olika årgångar. Bara den saken innebär att jag aldrig kommer flytta tillbaka till Sverige. Jag funkar riktigt dåligt i strypkoppel och klarar inte av att intala mig att utbudet i Sverige är någonting som liknar bra. Men, det kanske också utvecklar sig?

Om framtiden vet vi just bara att vi ingenting vet

Det är ju en sak att dricka unga viner för att man föredrar unga viner och har allt möjligt att välja bland.
Det är en helt annan sak att man tvingas dricka unga viner, för att utbudet är skralt... (Ett omoget sätt att mitigera ett dylikt tvång är att intala sig själv att ungt = min smak.)

Jag har turen att ha tillgång till ALLT och då katten själv får välja, väljer katten oftast moget.[/QUOTE]
Fast du är ju rätt övertydlig med att det är äldre, mogna viner som gäller. Men att du för övrigt är väldigt öppen inför all dryck det håller jag verkligen med om. Fattar inte hur du orkar var så vidöppen, imponerande!
Jag har också druckit en del äldre viner, framförallt bordeaux, och visst har man druckit en del enastående viner samtidigt som många har varit väldigt mediokra. Samma sak gäller ju unga viner som blivit drickfärdiga, vilket kan ta x antal år.
Att du gillar äldre viner vet vi vid det här laget men en del föredrar yngre.

 

[Vingubben]

Faiveley, Gevrey-Chambertin, Vielles Vignes, 2016

Animalisk doft med våt ylle, körsbär och kungen av Danmark. Lite låg intensitet, men bra balans och komplexitet. Ungt men funkar bra redan nu. Körsbärkärnor och brunt farin avslutar resan. 90p