Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Mattias Schyberg]

2011 M. Chapoutier Touriga Nacional Douro Pinteivera

Ännu ett av mina garderobslagrade viner. I detta fall ca 3 år i rumstemperatur. Jag har visserligen inget att jämföra med, men nog känns det oförskämt moget trots sina ringa år på rygg. Enbart positivt bör tilläggas. Läder, torkad frukt, sydfranska kryddor och utmärkt piptobak skapar basen under en körsbär- och plommonbaserad primärfrukt. Kan skymta lite choklad, blyerts och pomerans någonstans i utkanterna av smakspectrat. Förvånansvärt stramt i munnen med tanke på den inbjudande aromen. Hyfsat fylligt, men med bra bett och utmärkt balans. Lång och intensiv smak med lite eldigt avslut.

Jamen, det här är ju fullständigt lysande! Bättre än sist för tre år sedan. Kanske kan man klaga på lite bristande personlighet och otydlig ursprungstypicitet, men det är inget jag lider av här och nu direkt. (91p)

 

[petterkalle]

2011 Domaine La Suffrene, Bandol

Ville sätta tänderna i lite Mourvedre men jag hade lite bråttom från vinskåpet till glaset så allting från doft till smak var platt och intetsägande. Köpte denna i Bandol för tre år sedan och har väntat på lämpligt tillfälle att poppa. Efter lite mer än en timme öppen och lite högre temperatur blev upplevelsen betydligt bättre. Stall och mörk frukt i doften, syra och tanniner i smaken. Största nackdelen är att de 15% känns i hetta och beska. Långt ifrån den bästa Bandolen men ändå ok trots sin ungdom. Skulle nog väntat i minst tre år till.

 

[LeChat]

Enkel grillmiddag blev alldeles utmärkt till en 2011 Chateau Poujeaux. Efter en tids luftning så är det en helt okej och njutbar ung Bordeaux.

 

[LeChat]

By Farr Farrside Pinot Noir 2013

Bra Bourgogne är riktigt gott. Och riktigt god är även denna mera varmodlade Pinot! Helt olik den goda Bourgognen i struktur och fyllighet men har efter bara fyra år fått en härlig komplex doft och smak. Båda vintyperna har en given plats här hemma. Bourgongerna ska lagras ca 10 år eller längre och paras ihop med ankbröst eller någon vällagad kycklingrätt åt det eleganta hållet. Nya världen pinot kan däremot drickas unga men även dessa tjänar på att ligga några år på rygg. Men dessa lättdruckna, flörtiga viner kan även drickas med eller utan mat. Och det mesta går bra i matväg. Väldigt funktionella och goda!

 

[Carlsson]

Palmer brut vintage 2008: Härligt ren och krispig doft av gröna och gula äpplen, päron och citron. Efter en stund dyker det upp lite kakdeg. Ren och enkel i munnen med en hög syra. Bra aperitif. Har en del flaskor som får ligga några år. Tror detta vin kan bli riktigt bra med lite ålder.

 

[Tomas Lindblom]

Det kan säkert vara så att man lurar sig själv, men jäklar va det var gott med vin igen! Har legat hemma sjuk i en vecka och längtat efter helgen och att bli frisk.

Dricker Cavistes vin ikväll, synd att jag inte köpte mer. Blev en ny upplevelse för mig att dricka Aligote.

Doft av havssalt, lime, persika och vita blommor. I munnen är det torrt och krispigt. Frukten skiftar lite åt mango och citrus i munnen. Fylligt och gott. Syran är perfekt! Något kort finish om man ska vara kritisk, men för 125kr är det här ett riktigt bra vin! 89p.

 

[nohnohyeh]

Efter att nu ha druckit två av Ganevats enklare vita, L'Ailleurs och Kopin, där båda varit väldigt Champagnelika måste jag verkligen se till att testa hans bättre grejer vid tillfälle. Får köra mer än en flaska vid nästa beställning åtminstone...

 

[Pontus]

2012 Dr. Bürklin-Wolf Wachenheimer Riesling. Ganska sluten till en början. Doftar våta stenar, metall och gröna äpplen. Med lite tid och ökad temperatur kommer tropiska frukter. Smak av gröna äpplen med hög syra och massor av mineraler. Ganska stram och fullständigt snustorrt avslut med en liten, men behaglig, beska. 88p.

 

[Omar Khayyam]

Jacques Prieur 2010 Corton-Bressandes. Eftersom ingenting slår riktigt bra bourgogne. Öppen, generös, silkeslen, utan att vara alltför varm, sötfruktig eller ekad. Fint djup, och under ytan är det strukturerat och elegant. 93 nu med uppsida.

Littorai 2014 Thieriot Chardonnay. Eftersom all chard från Ted Lemon är lika bra som riktigt bra vit bourgogne. (Han blev väl chefsvinmakare på Guy Roulot när han var 25...) Och alltid alltid lika elegant och fräsch och härlig. Denna har syra som en bättre flaska från cote de beaune, men kropp och frukt är mer generöst tilltaget. Litet spritsig på första glaset.

Edit: cheezes - beaufort, langres och en vit krämig och mild rocchetta från Piemonte.
Obs! Bilden är arrangerad. Vi drack en stor del av den röda flaskan igår till litet finfin sushi från nyöppnade och riktigt bra sushistället på Rosenlundsgatan ping @gece

 

[Wintermute]

https://www.systembolaget.se/dryck/mousserande-viner/estelado-747501
För enkel för att findricka, för svår för studentskivor. Smultron och kanske andra bär i doften. Smultron, jästighet och ganska lång eftersmak med toner av vanilj. Helt torr. Funkar till solsken och enklare mat, kanske grillat...

 

[LeChat]

Jacques Prieur 2010 Corton-Bressandes. Eftersom ingenting slår riktigt bra bourgogne. Öppen, generös, silkeslen, utan att vara alltför varm, sötfruktig eller ekad. Fint djup, och under ytan är det strukturerat och elegant. 93 nu med uppsida.

Jag tackar för halvleksanalysen! Har en flaska i källaren. Låter som att den mår gott av att ligga där några år till.

 

[Mouton]

Min första Bordeaux 2014. Bjudning av svärsonen, har sett här på forumet att årgången skall vara drickbar redan. Knappast för min smak. Vinet är så primört att det på riktigt gör ont i gommen. Själv har jag inte denna, men huvud vinet ligger där ute i källaren. Där kommer det bli liggandes i 20 år till före första plopp

 

[Mouton]

Barnarov idag igen, men sitter som en smäck till köttbullarna

 

[Daniel B]

En lång kväll igår med flera intressanta och roliga viner med bl.a. @ChristianB som sällskap!
Inledde med ett prov från min "champagne under 300 kronor"-beställning, NV Champagne Sourdet-Diot Champagne Rosé. En enkel roséchampagne som lämnade en ganska oberörd. Mycket bärig och fruktig, lite tama bubblor som för mig gärna hade fått vara mer påtagliga. Delade åsikter om den här, men överlag en bra champagne som säkert funkar till lite mat, kanske sushi. 85p

Vi fortsatte altanhänget med lite mer elegans och ren stil, 2011 Jean-Marc Brocard Chablis 1er Cru Vaulorent. Jag har tidigare haft extremt svårt för biodynamiska chablis, och har väl aldrig varit ett större fan av chablis överlag. Jag tillhör den skaran som tycker det är lite överskattat, men den här flaskan imponerade stort på mig! Mycket av stenfrukt, honung, citrusskal och lite gröna äpplen i smaken. Ett riktigt bra vin! 89p

Dags för grillning, och till köttet fick 2009 Philippe Leclerc Gevrey-Chambertin 1er Cru Les Cazetiers visa vad ett annat i mina ögon överskattat område kunde leverera. Blommig, mogen frukt/bär, lite kryddig o örtig! Hade aldrig tagit det här blint, utan hade nog cyklat runt bland nebbiolo som vanligt när jag dricker pinot i den här stilen.. Dags att lära sig kanske! Hursomhelst ett mycket välgjort och gott vin med många år kvar att leverera på - ger det 90p nu men tror nog att det kan få ett eller annat poäng mer om några år!

Mögelost och sött till efterrätt! 1988 Château Raymond-Lafon är väldigt drickvänlig nu, och antagligen på upprinnelsen av sin levnadstid. Visst finns det något kul med att dricka supergammal sauterne, men det här hade blivit ett helt annat vin om man väntat tio år till. Nu är det fortfarande levnadsglatt och har mängder av tropiska gula frukter, honung, melon och lite brända toner! Supergott - några kanske känner igen från en BYOB i Stockholm från i vintras?

Den dekadenta kvällen fortsatte med 2014 Substance Sauvignon Blanc som provades blint. Här var jag helt ute och cyklade och förstod inte alls var vi var någonstans. Landade på soave till slut, men efter avtäckningen hittade man snabbt sauvignon blanc - det som förvirrade var den kraftiga eken! Bdx-kopia som inte alls är i Bdx-stil i mina ögon, men ett riktigt gott vin! Väldigt aromatiskt med vita blommor, örter, citrus och gula frukter! Kul vin! 88p

-----

Fortsätter med lite off topic men orkar inte dela upp det i fler trådar!

Gissar att det finns flera på forumet som uppskattar trevlig belgisk spontanjäst öl, och var står då inte Cantillon om inte högst upp på topplistan!?

Tre eller fyra år gammal Cantillon Mamouche (dvs. med fläder) köpt på plats på bryggeriet! Fantastiskt syrlig, gräsig och örtig med en fin integration av fläderblommen! Jag älskar hur Cantillon alltid får till balansen på den höga syran med allt annat. Tittar man på ex. Crooked Stave från USA (som iofs gör grym öl också) så är det alltid lite för hög syra. Inget slår Cantillon!

Aprikoser fick avlösa fläderblommen - Cantillon Fou' Foune äntrar banan! I mina ögon en av Cantillons bästa öl - jag älskar sötman från aprikosen som på något klurigt vis funkar superfint med den höga syran från lambicen! Återigen mycket örter, gräs och funky i stilen med ludna solmogna aprikoser som sätter pricken över I:et!

Jag vet att det är svårt att få tag i Cantillon i Sverige, men Akkurat har alltid "Veckans Cantillon" rullandes på fat, så ett besök dit är alltid värt det om man är sugen på att testa något nytt, eller bara vill njuta!

 

[Omar Khayyam]

Jag tackar för halvleksanalysen! Har en flaska i källaren. Låter som att den mår gott av att ligga där några år till.

Absolut - men den var riktigt bra nu också. Ibland är det inte så komplicerat som man kan tro med dessa finviner!

 

[Patrik Sellin]

Becker mot Becker, 2013 mot 2013, det enda som skiljer är förnamn och distrikt.
2013 Friedrich Becker Spätburgunder Schweigener: massiv syra, bra frukt, alkohol, asfalt, bakelit, bra koncentration, men helt utan balans, behöver nog några år.
2013 J.B. Becker Wallufer Walkenberg Spätburgunder Spätlese trocken Alte Reben: hallonbuske, tobak, choklad, kaffe, timjan, moget, förföriskt, elegant.
Två kraftfulla tyskar, idag är J.B (Rheingau) helt överlägsen, men det finns inget som säger att Friedrich (Pfalz) kan komma i kapp.

 

[Oenomatopoetiskt]

Korkade upp en Diego Conterno 2012 till dagens tomatbaserade pastasås. Funkade klockrent. Passade dessutom till en bit Appenzeller efter maten. Köpte ett gäng flaskor i höstas, men har av ngn anledning inte testat den förrän nu. Trots att det är en Barolo från 2012 uppvisar den redan nu mognadstoner. Torkade körsbär, viss ekighet och pigga tanniner. OK längd, men mindre fyllig än förväntat. Bör således drickas idag och senast inom 5 år. 88 poäng.

 

[Daniel A]

1992 M. Chapoutier, La Mordorée - Côte-Rôtie
Det här vinet gick igenom många faser under de 6-7 timmarna det fick se utanför flaskan!
Till en början var det väldigt återhållsamt och tråkigt, sedan dök rätt rejält köttiga toner upp, som förstärktes av en mörka bär, köttet byttes ut mot stallig skitighet, sedan blev det kryddigt och rökigt, och på slutet kom köttigheten försiktigt tillbaka, med lite tobak.
På tungan går det igenom ungefär samma faser, med skillnaden att köttigheten var framträdande från start. Syran är riktigt härlig, tanninerna är tillbakadragna men balanserar upplevelsen fint.
Det gick från att vara en besvikelse till ett riktigt jävla bra vin. På topp var det härligt komplext och levande. Min Syrah-erfarenhet är begränsad, och absolut noll när det kommer till viner äldre än kanske fem år. Ytterligare en druva att jaga, med andra ord. 92p.

1959 Domaine Bourillon Dorléans, Moelleux - Vouvray
Det här är dock så mycket hemmaplan det bara kan bli. Just 1959 har dock undflytt mig, men jag har druckit ett antal chenin blanc från närliggande årgångar.
Hur långlivade dessa viner kan vara blir uppenbart ganska snabbt - det känns verkligen inte som att det börjar närma sig 60 år. Kraftigt fruktigt, med övermogna päron och aprikos, honung. Det finns lite vaga “det här är gammalt”-toner, men de är svåra att sätta ord på. På tungan är det mer av samma, med en trevlig hint av ingefära också. Pigg syra och fin sötma. Det är gott, tokigt lättdrucket, men det saknar lite komplexitet och intensitet. Tillskillnad från rödpanget så utvecklades det här inte särskilt mycket i glaset. Det får bli stenhårda 89p.

Roliga erfarenheter båda två, helt klart!

 

[Patrik Sellin]

Kvällens provning blev en Produttori Moccagatta vertikal. 2007 vann klart, 2001 lika klart sämst, min favorit var 1967, som hade åldrats med behag.

 

[Mattias Schyberg]

2015 Louis Jadot Moulin-à-Vent Château des Jacques

Mörk, köttig och kryddig jordgubb- och körsbärsfrukt som har fått ligga och mogna i ett grustag efter ett sommarregn...

...därefter, stråk av halvmogna björnbär, grästuva, peppar, lakrits, rosor och kryddiga, nästan lite rökiga fat. Hög intensitet och koncentration, möjligen på gränsen till för mycket med tanke på den relativt späda kroppen. Viss tyngd och komplexitet. Ungefär medelfylligt med hög syra och ganska lätthanterad struktur.

Mycket Rhône-känsla. Struktur, kropp och slankhet som ett saftigt vin från norra. Aromkaraktäristik mer som södra, men ändå mycket beaujolais i slutändan. Ett vin helt i min smak. Kanske lite tillrättalagt och onödigt generöst för den trendkänsligaste hipstern, men jäkligt gott. (89p)