Kul att Jadot levererar. Just 1996 och Jadot är ett litet minfält då de hade nåt problem med korkarna eller källaren. Hade en låda Clos St Jacques och det har varit blanda och ge. Några fantastiska, några rätt trista. Tog nog slut för ca 10 år sen, hade också problemet att jag inte hade något från Bourgogne som var drickfärdigt, 90, 93 96 och i viss mån 99 dracks alledeles för tidigt. Har försökt hålla mig och har en del 02or som jag inte tullat (så mycket) på ännu.
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
lukastollig
Pudelfantast
Faktiskt bara haft en enda dålig flaska 90-tals Jadot hittills, av totalt knappa tjoget flaskor. Det var en 1997 Beaune 1er Cru Grèves som var rejält korkad. Annars brukar just 1997 från Jadot leverera väldigt fint i en annars svag årgång. 1997 Clos de Beze hör nog till 10 i topp Bourgogne någonsin för mig.
Tycker generellt Jadot’s viner behöver ordentligt med källartid för att verkligen visa upp sig från sin bästa sida. Drack ett par 2005 i vintras som fortfarande var ordentligt knutna och 1999 Corton Pougets kändes väldigt ung och oförlöst för ett par år sedan.
buteljen
Medlem
Jag kör på med mina webinarier från 67 Pall Mall. Det finns så otroligt många intressanta ämnen att välja bland, men tiden räcker inte till för att ge sig på alla. Jag försöker fokusera på dem från Bourgogne och Bordeaux där de sätter ihop flighter med viner som för mig är helt magiska att få access till. Det blir lite som att läsa klassikerna.
Top White Burgundy - Montrachet and friends
Sannerligen en dröm att få prova (några av) världens bästa torra vita viner i samma flight. Jasper Morris guidade oss igenom alla fem Grand Cruer i “The Montrachet Family” vars vingårdar sträcker sig över 32,68 ha i byarna Puligny-Montrachet och Chassagne-Montrachet. Sjukt spännande att prova alla fem tillsammans.
Montrachet GC (7,99 ha) ligger som en rektangel i mitten på sluttningen och delas mellan Puligny och Chassagne. Högre upp på sluttningen ovanför Montrachet GC och enbart på Pulignysidan ligger Chevalier-Montrachet GC (7,58 ha). BâtardMontrachet GC (11,86 ha) delas även den av Puligny och Chassagne. Den ligger längre ner på sluttningen under Montrachet GC som en liknande rektangel, med skillnaden att i nedre högra hörnet ligger Bienvenues-Bâtard-Montrachet GC (3,68 ha) på Pulignysidan. Slutligen ligger lilla Criots-Bâtard-Montrachet GC (1,57 ha) till vänster om Bâtard Montrachet på Chassagnesidan.
Generellt brukar man säga att kvalitetsordningen mellan Grand Cruerna är i samma fallande ordning som ovan, men som vanligt med Bourgogne så beror det ju även mycket på producenten.
“It is true that the vines can safely get riper here than they can for much of the rest of white Burgundy”.
Vad gäller Montrachets delning mellan Puligny and Chassagne så brukar producenterna oftast skriva enbart “Montrachet” på etiketten även om den lieux-dits som ligger i Chassagne formellt heter “Le Montrachet”och den som ligger i Puligny heter “Montrachet”. Negocianten Lucien de Moine har dock vid olika tillfällen angett ett “P” respektive ett “C” på etiketten för att specificera från vilken del druvorna kommit.
Årgång 2015
“2015 is better known for its reds but is a lovely vintage for whites. A sunny year with a hot summer. The key to the whites was to keep enough freshness in the vines so the grapes could ripen and then to pick not to late. 2015 can be considered an extremely good vintage at grand cru level for whites”.
Vi provade vinerna i omvänd kvalitetsordning.
Criots-Bâtard-Montrachet
Criots är den enda GC’n som ligger helt på Chassagnesidan. Det är en av de minsta appellationerna i Frankrike - endast La Romanee är mindre. Det är sällan man ser vinet. “Criots” betyder typ kalkig och här finns en mer stenig jordmån och mindre lera än grannen Bâtard, så vinerna kan generellt bli lite elegantare med mindre kraft och muskler.
Fontaine Gagnard är näst största producent med 0,33 ha vingård.
2015 Domaine Fontaine-Gagnard, Criots-Bâtard-Montrachet
Stor komplex doft av gul mogen frukt (grillad citron, stjärnfrukt), lite kryddor och lite nötighet och den här kritfeta kalkiga noten som ligger där inunder som en foundation. Får även lite rökig känsla.
I smaken mjuk och lite fet textur, lite mindre koncentration och lite kortare finish än Chevalier Montrachet (som var glaset bredvid när jag provade halvblint). Mer finlemmat/slankare om man jämför med de andra Batardvinerna. Mindre kraftfullt och mer friskhet. Inte lika “livligt” intryck som Chevalier (som dansade omkring i munnen). Det här ger en mer “konstant” intensivt fokuserad feeling. Fet känsla kvar i finishen. Inte lika mycket tryck i finishen som Chevalier.
Mycket bra start!
Bienvenues-Bâtard-Montrachet
Ligger som en fyrkant i nedre högra hörnet av Bâtard. Liksom Bâtard så är jordmånen djupare eftersom den ligger i den nedre delen av sluttningen och kalkstensjorden innehåller mer lera. Det har funnits diskussioner om Bienvenues kanske borde integreras i Bâtard och att skillnaderna inte är så stora. Men vissa odlare har vinrankor/rader som börjar högre upp i Bâtard och fortsätter ner i Bienvenues med samma plantmaterial. I dessa fall kan man känna att det finns en skillnad mellan vinerna där Bienvenues då sägs vara mjukare och lite mindre strukturerad än Bâtard.
Domaine de la Vougeraie är tredje största ägare i Bienvenues med 0,46 hektar. De har ägor i både Bienvenues och Bâtard och vid provningar brukar de servera Bienvenues innan Bâtard för de tycker den är bättre.
2015 Domaine de la Vougeraie, Bienvenues-Bâtard-Montrachet
Stor doft även här av gul frukt kombinerat med vita blommor, rostade toner och en nötighet. Mer tyngd än Criots. Mineralisk, underbart kalkig, fet, gulfruktig, kryddig och nötig och lite rökiga aromer.
I smaken: Syran är mer omsluten av rikare frukt så den känns tyngre. Finishen maffigare men kanske lite kortare än Criots.
Bâtard-Montrachet
Likadan kalksten som Montrachet men har djupare topsoil med mer lera eftersom den ligger längre ner på sluttningen. Dräneringen blir lite sämre och vinerna blir lite rikare med “weight and power” snarare än “vibrancy and elegance”.
Här skulle vi ha provat Thomas Moreys Bâtard, men av någon anledning blev den utbytt till Boillot från 2014. “2014 is THE great white wine vintage of the last decade”.
Boillot har 0,98 hektar i Chassagnedelen. Gör en lite mer robust vinstil.
2014 Bâtard-Montrachet Jean-Marc Boillot
Lite djupare gul i färgen
Samma typ av doft som de tidigare två, kanske lite mer åt det parfymerade blommiga hållet och med lite honung.
I munnen har den mer densitet, är mer kraftfull och strukturerad. Den är rikare, känns varmare och krämigare. Fantastisk balans och lång finish.
Chevalier-Montrachet
Ligger högst upp av Grand Cruerna på ca 300 m höjd på Pulignysidan. Det är lite kallare häruppe, sluttningen är brantare, jordmånen är mycket mager. Vingården har en annan typ av kalksten än Montrachet - “Montrachet is mostly redbrown soil. Chevalier, particularly higher up the hill, is almost entirely a white soil with stones on top”. Inte lika kraftfull som Montrachet, men beskrivs ofta ha mer finess, elegans och friskhet.
Colin har 0,24 hektar och producerar 4-5 fat per år. Colins vinstil är mer åt det eleganta hållet.
2015 Domaine Philippe Colin, Chevalier-Montrachet
Åh vilket härligt vin.
Fantastisk doft av krossad kalkig krita kombinerat med mogen ljust gul frukt, vita blommor och lite nötighet i bakgrunden.
I smaken fin syra, mer citrusig i smaken, väldigt finlemmad, elegant, sofistikerad och harmonisk samtidigt som den är komplex och ger en lager på lager-känsla. Kalkigheten ger en stram textur men samtidigt är den silkig. Härlig avslut där den lixom tar sats och har en jäkla skjuts i finishen som är lång som ett ösregn och fint strukturerad. “Lip smacking salinity” var det någon som sa. Ett otroligt bra vin som blev mitt nummer 1.
Montrachet
Mer koncentrerad och mer tyngd än övriga GCer
Det finns 16 olika ägare av Montrachets olika vinlotter . Ett fåtal säljer små kvantiteter till negocianter som buteljerar under egen etikett. Familjen Marquis de la Guiche hade ägarandel i Montrachet redan i början av 1700-talet. Idag är de största ägare med sina 2 hektar vingård i Pulignydelen. Laguiche jobbar ihop med Maison Joseph Drouhin som plockar druvorna, vinifierar och marknadsför vinet.
2015 Domaine Joseph Drouhin, Montrachet, Marquis de Laguiche
Väldigt knuten till att börja med men öppnade upp efter en timme. Men kändes ändå som att den inte riktigt kom igång tycker jag.
Lite djupare i färgen. Signifikant mer kraftfullt än de andra vinerna. Lite mer utvecklad ton. Gult äpple, grillad citrus, exotiska toner, toffee, rostade nötter, honung, kryddor, kalkig mineral.
I munnen komplex med stor kropp, tjock, krämig textur, men har kanske inte samma precision som Chevalier känns det som. Härlig finish.
Sammanfattningsvis väldigt intressant att prova hela familjen sida vid sida. Naturligtvis är de väldigt unga, men alla levererade en fantastiskt upplevelse. De har alla samma grundkomponenter. De är alla intensiva, komplexa, har en stor kalkig mineralitet, mogen gul frukt, koncentration, finess, balans och en sjujäkla finish. Man känner dock skillnader när man har dem bredvid varandra - Montrachet och Batard är mer åt det tyngre hållet, Criots och Chevalier mer eleganta med mer friskhet och Bienvenues någonstans mittemellan.
Top White Burgundy - Montrachet and friends
Sannerligen en dröm att få prova (några av) världens bästa torra vita viner i samma flight. Jasper Morris guidade oss igenom alla fem Grand Cruer i “The Montrachet Family” vars vingårdar sträcker sig över 32,68 ha i byarna Puligny-Montrachet och Chassagne-Montrachet. Sjukt spännande att prova alla fem tillsammans.
Montrachet GC (7,99 ha) ligger som en rektangel i mitten på sluttningen och delas mellan Puligny och Chassagne. Högre upp på sluttningen ovanför Montrachet GC och enbart på Pulignysidan ligger Chevalier-Montrachet GC (7,58 ha). BâtardMontrachet GC (11,86 ha) delas även den av Puligny och Chassagne. Den ligger längre ner på sluttningen under Montrachet GC som en liknande rektangel, med skillnaden att i nedre högra hörnet ligger Bienvenues-Bâtard-Montrachet GC (3,68 ha) på Pulignysidan. Slutligen ligger lilla Criots-Bâtard-Montrachet GC (1,57 ha) till vänster om Bâtard Montrachet på Chassagnesidan.
Generellt brukar man säga att kvalitetsordningen mellan Grand Cruerna är i samma fallande ordning som ovan, men som vanligt med Bourgogne så beror det ju även mycket på producenten.
“It is true that the vines can safely get riper here than they can for much of the rest of white Burgundy”.
Vad gäller Montrachets delning mellan Puligny and Chassagne så brukar producenterna oftast skriva enbart “Montrachet” på etiketten även om den lieux-dits som ligger i Chassagne formellt heter “Le Montrachet”och den som ligger i Puligny heter “Montrachet”. Negocianten Lucien de Moine har dock vid olika tillfällen angett ett “P” respektive ett “C” på etiketten för att specificera från vilken del druvorna kommit.
Årgång 2015
“2015 is better known for its reds but is a lovely vintage for whites. A sunny year with a hot summer. The key to the whites was to keep enough freshness in the vines so the grapes could ripen and then to pick not to late. 2015 can be considered an extremely good vintage at grand cru level for whites”.
Vi provade vinerna i omvänd kvalitetsordning.
Criots-Bâtard-Montrachet
Criots är den enda GC’n som ligger helt på Chassagnesidan. Det är en av de minsta appellationerna i Frankrike - endast La Romanee är mindre. Det är sällan man ser vinet. “Criots” betyder typ kalkig och här finns en mer stenig jordmån och mindre lera än grannen Bâtard, så vinerna kan generellt bli lite elegantare med mindre kraft och muskler.
Fontaine Gagnard är näst största producent med 0,33 ha vingård.
2015 Domaine Fontaine-Gagnard, Criots-Bâtard-Montrachet
Stor komplex doft av gul mogen frukt (grillad citron, stjärnfrukt), lite kryddor och lite nötighet och den här kritfeta kalkiga noten som ligger där inunder som en foundation. Får även lite rökig känsla.
I smaken mjuk och lite fet textur, lite mindre koncentration och lite kortare finish än Chevalier Montrachet (som var glaset bredvid när jag provade halvblint). Mer finlemmat/slankare om man jämför med de andra Batardvinerna. Mindre kraftfullt och mer friskhet. Inte lika “livligt” intryck som Chevalier (som dansade omkring i munnen). Det här ger en mer “konstant” intensivt fokuserad feeling. Fet känsla kvar i finishen. Inte lika mycket tryck i finishen som Chevalier.
Mycket bra start!
Bienvenues-Bâtard-Montrachet
Ligger som en fyrkant i nedre högra hörnet av Bâtard. Liksom Bâtard så är jordmånen djupare eftersom den ligger i den nedre delen av sluttningen och kalkstensjorden innehåller mer lera. Det har funnits diskussioner om Bienvenues kanske borde integreras i Bâtard och att skillnaderna inte är så stora. Men vissa odlare har vinrankor/rader som börjar högre upp i Bâtard och fortsätter ner i Bienvenues med samma plantmaterial. I dessa fall kan man känna att det finns en skillnad mellan vinerna där Bienvenues då sägs vara mjukare och lite mindre strukturerad än Bâtard.
Domaine de la Vougeraie är tredje största ägare i Bienvenues med 0,46 hektar. De har ägor i både Bienvenues och Bâtard och vid provningar brukar de servera Bienvenues innan Bâtard för de tycker den är bättre.
2015 Domaine de la Vougeraie, Bienvenues-Bâtard-Montrachet
Stor doft även här av gul frukt kombinerat med vita blommor, rostade toner och en nötighet. Mer tyngd än Criots. Mineralisk, underbart kalkig, fet, gulfruktig, kryddig och nötig och lite rökiga aromer.
I smaken: Syran är mer omsluten av rikare frukt så den känns tyngre. Finishen maffigare men kanske lite kortare än Criots.
Bâtard-Montrachet
Likadan kalksten som Montrachet men har djupare topsoil med mer lera eftersom den ligger längre ner på sluttningen. Dräneringen blir lite sämre och vinerna blir lite rikare med “weight and power” snarare än “vibrancy and elegance”.
Här skulle vi ha provat Thomas Moreys Bâtard, men av någon anledning blev den utbytt till Boillot från 2014. “2014 is THE great white wine vintage of the last decade”.
Boillot har 0,98 hektar i Chassagnedelen. Gör en lite mer robust vinstil.
2014 Bâtard-Montrachet Jean-Marc Boillot
Lite djupare gul i färgen
Samma typ av doft som de tidigare två, kanske lite mer åt det parfymerade blommiga hållet och med lite honung.
I munnen har den mer densitet, är mer kraftfull och strukturerad. Den är rikare, känns varmare och krämigare. Fantastisk balans och lång finish.
Chevalier-Montrachet
Ligger högst upp av Grand Cruerna på ca 300 m höjd på Pulignysidan. Det är lite kallare häruppe, sluttningen är brantare, jordmånen är mycket mager. Vingården har en annan typ av kalksten än Montrachet - “Montrachet is mostly redbrown soil. Chevalier, particularly higher up the hill, is almost entirely a white soil with stones on top”. Inte lika kraftfull som Montrachet, men beskrivs ofta ha mer finess, elegans och friskhet.
Colin har 0,24 hektar och producerar 4-5 fat per år. Colins vinstil är mer åt det eleganta hållet.
2015 Domaine Philippe Colin, Chevalier-Montrachet
Åh vilket härligt vin.
Fantastisk doft av krossad kalkig krita kombinerat med mogen ljust gul frukt, vita blommor och lite nötighet i bakgrunden.
I smaken fin syra, mer citrusig i smaken, väldigt finlemmad, elegant, sofistikerad och harmonisk samtidigt som den är komplex och ger en lager på lager-känsla. Kalkigheten ger en stram textur men samtidigt är den silkig. Härlig avslut där den lixom tar sats och har en jäkla skjuts i finishen som är lång som ett ösregn och fint strukturerad. “Lip smacking salinity” var det någon som sa. Ett otroligt bra vin som blev mitt nummer 1.
Montrachet
Mer koncentrerad och mer tyngd än övriga GCer
Det finns 16 olika ägare av Montrachets olika vinlotter . Ett fåtal säljer små kvantiteter till negocianter som buteljerar under egen etikett. Familjen Marquis de la Guiche hade ägarandel i Montrachet redan i början av 1700-talet. Idag är de största ägare med sina 2 hektar vingård i Pulignydelen. Laguiche jobbar ihop med Maison Joseph Drouhin som plockar druvorna, vinifierar och marknadsför vinet.
2015 Domaine Joseph Drouhin, Montrachet, Marquis de Laguiche
Väldigt knuten till att börja med men öppnade upp efter en timme. Men kändes ändå som att den inte riktigt kom igång tycker jag.
Lite djupare i färgen. Signifikant mer kraftfullt än de andra vinerna. Lite mer utvecklad ton. Gult äpple, grillad citrus, exotiska toner, toffee, rostade nötter, honung, kryddor, kalkig mineral.
I munnen komplex med stor kropp, tjock, krämig textur, men har kanske inte samma precision som Chevalier känns det som. Härlig finish.
Sammanfattningsvis väldigt intressant att prova hela familjen sida vid sida. Naturligtvis är de väldigt unga, men alla levererade en fantastiskt upplevelse. De har alla samma grundkomponenter. De är alla intensiva, komplexa, har en stor kalkig mineralitet, mogen gul frukt, koncentration, finess, balans och en sjujäkla finish. Man känner dock skillnader när man har dem bredvid varandra - Montrachet och Batard är mer åt det tyngre hållet, Criots och Chevalier mer eleganta med mer friskhet och Bienvenues någonstans mittemellan.
Attachments
Last edited:
The Wall
Medlem
Tack för suverän rapportering! Mycket uppskattat!
Kostjan
Mot bättre vetande
Absolut! Speciellt dom röda! Dom vita är ganska fatade också men där tycker jag faten lägger sig snabbare.
The Wall
Medlem
2016 Ferdinando Principiano Barbera d’Alba ”Laura”
Efter 1 timme i karaff
I Zalto Bourgogne, som egentligen inte är optimalt; slånbär och blåbär och lite nyhyvlat enbärsträ från träslöjdens smörknivsprojekt.
I munnen viss eldighet och förvånansvärt snälla tanniner, viss beska, helt ok.
I Zalto Universal (det ena av två tänkta glas); klart mer knuten och kompakt doft, nästan lite blåbärspaj och aning vanillin samt en gömd beska...torkade rönnbär. I munnen lite beskt och syrligt, drag av slånbär, ändå rätt ok.
I StandArt (det andra tänkta glaset): knuten doft med inslag av blåbärspaj, lite pinjebarr. I munnen syrligt med inslag av körsbärskärnor.
Vilket glas passade bäst till vinet? Hm, Bourgogne för doften och Universal eller StandArt för smaken känns det som. Normalt är barbera ingen favoritdruva, snarare ”kan vara ok, men ofta för mycket slånbär”. Drack första flaskan ganska kort efter förra leveransen (tror att det var i nov 2018 vi drack den) och blev då glatt överraskad. Den här flaskan kändes mer som att den skulle behöva ytterligare 10 år i källaren för att jag ska bli nöjd då jag har upptäckt att barbera tilltalar mig mer om den har lite ålder.
Efter 1 timme i karaff
I Zalto Bourgogne, som egentligen inte är optimalt; slånbär och blåbär och lite nyhyvlat enbärsträ från träslöjdens smörknivsprojekt.
I munnen viss eldighet och förvånansvärt snälla tanniner, viss beska, helt ok.
I Zalto Universal (det ena av två tänkta glas); klart mer knuten och kompakt doft, nästan lite blåbärspaj och aning vanillin samt en gömd beska...torkade rönnbär. I munnen lite beskt och syrligt, drag av slånbär, ändå rätt ok.
I StandArt (det andra tänkta glaset): knuten doft med inslag av blåbärspaj, lite pinjebarr. I munnen syrligt med inslag av körsbärskärnor.
Vilket glas passade bäst till vinet? Hm, Bourgogne för doften och Universal eller StandArt för smaken känns det som. Normalt är barbera ingen favoritdruva, snarare ”kan vara ok, men ofta för mycket slånbär”. Drack första flaskan ganska kort efter förra leveransen (tror att det var i nov 2018 vi drack den) och blev då glatt överraskad. Den här flaskan kändes mer som att den skulle behöva ytterligare 10 år i källaren för att jag ska bli nöjd då jag har upptäckt att barbera tilltalar mig mer om den har lite ålder.
Adamanko
Medlem
När jag skulle hämta min 2015 Telmo Rodríguez Valdeorras O Diviso från bolaget så kommer jag ihåg att jag fått två istället för den enda som jag beställt. Och när dom visade dom för mig så var den ena utan lack och jag valde instinktivt den andra med helt lack. Trots att jag redan då var klart skeptisk till lackering av vinflaskor. Men det var väl den gamla FOMO som slog till. Har man betalt 400 för en vinare så klart man ska ha allt med.
När jag idag öppnade flaskan så tänkte jag vilken idiot jag är. Lacket var torrt som huden på en mumie och flög omkring i lägenheten. Så mycket lättare det varit om jag valt den andra lackfria flaskan.
Men vinet var däremot helt ok. Eller bättre än ok. Kolsvart är ett malmöitiskt bolag som tillverkar lakrits och ett tag tillverkade dom rökta lakritsstubbar som var helt fantastiskt goda - vinet påminner starkt om dom. Där är lite hallon, lite kaffe och lite tobak med. Två år i garderoben och det är en jackpot nu. Öppna mina bröder! Idag njuter jag och ångrar bittert att jag inte plockade ut båda flaskorna. Då för två år sen. 92
När jag idag öppnade flaskan så tänkte jag vilken idiot jag är. Lacket var torrt som huden på en mumie och flög omkring i lägenheten. Så mycket lättare det varit om jag valt den andra lackfria flaskan.
Men vinet var däremot helt ok. Eller bättre än ok. Kolsvart är ett malmöitiskt bolag som tillverkar lakrits och ett tag tillverkade dom rökta lakritsstubbar som var helt fantastiskt goda - vinet påminner starkt om dom. Där är lite hallon, lite kaffe och lite tobak med. Två år i garderoben och det är en jackpot nu. Öppna mina bröder! Idag njuter jag och ångrar bittert att jag inte plockade ut båda flaskorna. Då för två år sen. 92
Omar Khayyam
Medlem
Mäktigt vin. Högra sidan och huvudsakligen merlot, men också en femtedel cab sauvignon och 5 % cab franc typ. Familjen Mitjavile. Men ett helt annat vin än Domaine de l'Aurage som jag tycker är en superhärlig balans mellan fyllig mörk choklad och elegans och fräschör. Detta var mycket strukturerat och komplext på ett sätt som kändes gammaldags och kraftfullt. Som en katedral. Eller La Mission Haut Brion. Har många år kvar. Kanske är det årgången som känns otroligt kraftfull och stram. Riktigt gott i alla fall.
chambertin
Medlem
Det var ju Pinot Noir-day förra veckan så inmundigade då denna från N-J:
2016 Newton Johnson Seadragon Pinot Noir
Öppnar ganska stort med malört, mogna smultron/jordgubbar, väldigt lätt rostade fat. Bra intensitet. Efter ett tag lägger sig malörten ngt och en del körsbär tittar fram. Ganska kraftfullt paket i munnen med bra tryck i tanniner och frukt i nuläget. Inte riktigt i paritet med -15 och -17 som båda känns mer komplexa och eleganta än de -16 jag provat. Väldigt habil Pinot Noir dock och oftast min favorit från N-J.
2016 Newton Johnson Seadragon Pinot Noir
Öppnar ganska stort med malört, mogna smultron/jordgubbar, väldigt lätt rostade fat. Bra intensitet. Efter ett tag lägger sig malörten ngt och en del körsbär tittar fram. Ganska kraftfullt paket i munnen med bra tryck i tanniner och frukt i nuläget. Inte riktigt i paritet med -15 och -17 som båda känns mer komplexa och eleganta än de -16 jag provat. Väldigt habil Pinot Noir dock och oftast min favorit från N-J.
Martin F
Medlem
Munjebel Bianco 2018
Inledningsvis mindre härlig näsa med urin och hönsskit. Udden luftas relativt fort bort. Kvar är ett extremt aromatiskt vin. Letar efter frukt eller bär men hittar främst diverse blommor som kanske legat ett tag i komposten. En del apelsinskal och vad min fru brukar kalla "mormors parfym".
Gott och annorlunda men ingen fullpoängare.
The Wall
Medlem
2017 Pira Luigi Langhe Nebbiolo
För att göra en lång historia längre; https://www.finewines.se/threads/vinglas.571/page-47#post-160973
Korta versionen; spearmint, nypon eld i näsan, tanniner, lite syra och bra smak i munnen. Lär helt klart vinna på lagring.
Glasvariation förekommer, för det fall man mot förmodan är ohälsosamt insnöad på glas.
För att göra en lång historia längre; https://www.finewines.se/threads/vinglas.571/page-47#post-160973
Korta versionen; spearmint, nypon eld i näsan, tanniner, lite syra och bra smak i munnen. Lär helt klart vinna på lagring.
Glasvariation förekommer, för det fall man mot förmodan är ohälsosamt insnöad på glas.
Daniel A
Administratör
Kul att läsa! Av oklar anledning köpte jag hela tre 2015 As Caborcas, men bara en vardera av 2015 O Diviso och 2015 A Capilla. Har bara druckit As Caborcas än så länge, och var inte helt övertygad. Kanske börjar bli dags att testa en till snart, men ska försöka hålla mig ett tag till (tänker att källarlagringen lägger till något eller ett par år för att komma upp i din garderobsupplevelse
).
Adamanko
Medlem
Mmm, As Caborcas var en speciell upplevelse. Helt annorlunda än denna. Men något jag ändå, till sist, fann njutning i, fast det det verkar jag nog vara ganska ensam om.Kul att läsa! Av oklar anledning köpte jag hela tre 2015 As Caborcas, men bara en vardera av 2015 O Diviso och 2015 A Capilla. Har bara druckit As Caborcas än så länge, och var inte helt övertygad. Kanske börjar bli dags att testa en till snart, men ska försöka hålla mig ett tag till (tänker att källarlagringen lägger till något eller ett par år för att komma upp i din garderobsupplevelse
Trodde kanske, fördomsfullt jag vet, att du kanske skulle vara en av dom också som skulle kunna uppskatta den och dess annorlunda smaker. Tog själv två As Caborcas. När jag känner för att utmana smaklökarna så poppar jag den sista.Nu förstår jag inte, kan du förklara mer utförligt
The Wall
Medlem
En kompis köper nästan fler glas än vinflaskor, dessutom helt i onödan eftersom han (det är nästan alltid en "han") bara köper ett glas åt gången och inte har några direkta planer på att byta ut befintliga glas utan "är bara lite nyfiken och vill jämföra".Nu förstår jag inte, kan du förklara mer utförligt
Mina Vinare
Medlem
Lite gott från helgen som gick.
2008 Jonata, Santa Ynez Valley – Syrah ”La Sangre de Jonata” har en mörk, tät djupröd färg. Doften är stor med smort läder, korv och charkuterier. Oliver, tapenade och lakrits. Mörk frukt och rostade fattoner samt mocka. Viss örtighet och pepprighet samt lagerblad och rökighet. Bacon och choklad. Nästan som en nordrhônare.
Smaken är först mer neutral och återhållsam men med ungefär samma smak som doften. Lakrits, rostat kaffe, björnbär och vanilj. Tanninerna är tydligt markerade men finmalda som salmiakpulver. Viss stramhet och lång fin eftersmak. Balanserad syra och fin harmoni i hela spektrumet. Vinner mycket med tiden i glaset. Tydligare nya världen i smaken än doften. Ett vin som passar mig perfekt (97p). Egentligen saknas mig inget.
Har utvecklats en hel del de senaste två/tre åren. Var kraftfullare förut och möjligen ett tecken på att utvecklingen är på väg nedför. Klarar säkert 5år till i källaren men blir nog inte bättre än vad den var för tre/fyra år sedan. Då var det nästan perfektion. En provad 2009:a i våras var bra mycket stramare och tuffare men med förväntad positiv utveckling med ytterligare lagring.
2006 Alban Vineyards, Edna Valley - Syrah ”Reva” har en mörk, tät svartröd färg. Doften är enormt stor och nästan burdus. Först ett lite störande inslag av ättiksgurka men som är ganska flyktigt. Försvinner förhållandevis snabbt med luftning. Sedan värme och en närmast unik känsla av varm sten/grus – nästan solvarm tegelfasad och lera. Varma jordgubbar och hallon samt nyrostad mocka. Finns lite oliver och tapenade även här. Rök och mineraler samt syltiga inslag av aprikoser och tropiska frukter. Komplex i min värld men säkert något helt annat för den mer klassiskt lagde.
Smaken är sammetslen med massor av mörk fruktighet som björnbär, blåbär men också jordgubbskompott och hallon. Även aprikoser och sötlakrits samt tanniner som är perfekt integrerade. Det finns en alkoholhetta som går igenom men inte så att den stör mig. Balans och en finstämd syra som gör vinet farligt gott att dricka. Hedonistiskt är nog rätta ordet (98p).
Har haft förmånen att provat detta vin många gånger genom åren och de senaste gångerna har jag varit rädd för att tiden i källaren tagit ut sin rätt. Så är inte fallet utan vinet känns nästan odödligt och kommer nog att hålla länge än. Utvecklas tror jag inte det gör, utan det handlar nog mer om att det hamnat i ett läge där tiden står stilla.
Om Jonatan känns lurigt nära originalet i norra Rhône i doften så är ändå smaken avslöjande. Revan däremot lurar ingen till Europa. Väldigt mycket nya världen med sin inställsamma frukt. Bägge vinerna är enormt goda men man måste förmodligen gilla stilen för att inte tycka att det blir för mycket av det goda. Bägge får väl anses vara kritikerfavoriter med oftast skyhöga poäng.
Besökte Jonata (som också gör The Hilt-vinerna) för några år sedan och passar på att lägga med ett par bilder som stämningshöjare.
2008 Jonata, Santa Ynez Valley – Syrah ”La Sangre de Jonata” har en mörk, tät djupröd färg. Doften är stor med smort läder, korv och charkuterier. Oliver, tapenade och lakrits. Mörk frukt och rostade fattoner samt mocka. Viss örtighet och pepprighet samt lagerblad och rökighet. Bacon och choklad. Nästan som en nordrhônare.
Smaken är först mer neutral och återhållsam men med ungefär samma smak som doften. Lakrits, rostat kaffe, björnbär och vanilj. Tanninerna är tydligt markerade men finmalda som salmiakpulver. Viss stramhet och lång fin eftersmak. Balanserad syra och fin harmoni i hela spektrumet. Vinner mycket med tiden i glaset. Tydligare nya världen i smaken än doften. Ett vin som passar mig perfekt (97p). Egentligen saknas mig inget.
Har utvecklats en hel del de senaste två/tre åren. Var kraftfullare förut och möjligen ett tecken på att utvecklingen är på väg nedför. Klarar säkert 5år till i källaren men blir nog inte bättre än vad den var för tre/fyra år sedan. Då var det nästan perfektion. En provad 2009:a i våras var bra mycket stramare och tuffare men med förväntad positiv utveckling med ytterligare lagring.
2006 Alban Vineyards, Edna Valley - Syrah ”Reva” har en mörk, tät svartröd färg. Doften är enormt stor och nästan burdus. Först ett lite störande inslag av ättiksgurka men som är ganska flyktigt. Försvinner förhållandevis snabbt med luftning. Sedan värme och en närmast unik känsla av varm sten/grus – nästan solvarm tegelfasad och lera. Varma jordgubbar och hallon samt nyrostad mocka. Finns lite oliver och tapenade även här. Rök och mineraler samt syltiga inslag av aprikoser och tropiska frukter. Komplex i min värld men säkert något helt annat för den mer klassiskt lagde.
Smaken är sammetslen med massor av mörk fruktighet som björnbär, blåbär men också jordgubbskompott och hallon. Även aprikoser och sötlakrits samt tanniner som är perfekt integrerade. Det finns en alkoholhetta som går igenom men inte så att den stör mig. Balans och en finstämd syra som gör vinet farligt gott att dricka. Hedonistiskt är nog rätta ordet (98p).
Har haft förmånen att provat detta vin många gånger genom åren och de senaste gångerna har jag varit rädd för att tiden i källaren tagit ut sin rätt. Så är inte fallet utan vinet känns nästan odödligt och kommer nog att hålla länge än. Utvecklas tror jag inte det gör, utan det handlar nog mer om att det hamnat i ett läge där tiden står stilla.
Om Jonatan känns lurigt nära originalet i norra Rhône i doften så är ändå smaken avslöjande. Revan däremot lurar ingen till Europa. Väldigt mycket nya världen med sin inställsamma frukt. Bägge vinerna är enormt goda men man måste förmodligen gilla stilen för att inte tycka att det blir för mycket av det goda. Bägge får väl anses vara kritikerfavoriter med oftast skyhöga poäng.
Besökte Jonata (som också gör The Hilt-vinerna) för några år sedan och passar på att lägga med ett par bilder som stämningshöjare.
Kul!
Jag gillar roc de cambes och att det är en lite egen stil. Har bara provat 1998, 2000 och 2004 men gillar alla.
Vilken årgång provade du, eller missade jag det?
Omar Khayyam
Medlem
Glömde skriva: Roc de Cambes 2006
Tenuta Dell’Ornellaia La Serre Nuove 2016
Noter efter 4h i karaff
Doftar mörka bär, skog, lite svag ek, rosor och lite parfym på ett elegant sätt
Lite syra som kommer direkt i munnen, men väldigt behagligt. Rund, komplex och mjuk i munnen med relativt lena tanniner. Grön paprika, blyerts, lite solmogna skogsbär. Lite rökt tobak och lite stram i slutet och skulle må bra av lite mer tid men fantastisk nu. 92+
Noter efter 4h i karaff
Doftar mörka bär, skog, lite svag ek, rosor och lite parfym på ett elegant sätt
Lite syra som kommer direkt i munnen, men väldigt behagligt. Rund, komplex och mjuk i munnen med relativt lena tanniner. Grön paprika, blyerts, lite solmogna skogsbär. Lite rökt tobak och lite stram i slutet och skulle må bra av lite mer tid men fantastisk nu. 92+
Niclas
Medlem
Fick feeling efter en text på forumet och beställde en flock PHASE 2 XTRMNTR 2018 ifrån Fanwines.
Ja, det likade inget jag smakat tidigare. När jag hällde upp så bubblade det upp i glaset så man kunde tro det var mousserat.
Doften var kraftig och direkt med massvis av röda bär, plommon och svagt snickarverkstad.
Första sippen så bubblade det rejält på tungan. Det var ju absolut inte otrevligt, bara extremt ovant.
Men, vilken mat ska man matcha vinet med?
Ja, det likade inget jag smakat tidigare. När jag hällde upp så bubblade det upp i glaset så man kunde tro det var mousserat.
Doften var kraftig och direkt med massvis av röda bär, plommon och svagt snickarverkstad.
Första sippen så bubblade det rejält på tungan. Det var ju absolut inte otrevligt, bara extremt ovant.
Men, vilken mat ska man matcha vinet med?