Mattias Schyberg
Administratör
Håller helt med!
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Anne Gros åstadkommer sannerligen magi i Minervois. Kvällens begivenhet:
2017 Anne Gros & Jean-Paul Tollot 'Les Fontanilles', Minervois, 90p
Detta är ett mycket bra vin.
Mörkt lila-svart.
Ett vin gjort på stora mängder solsken och värme. Fortfarande med babyfettet drypandes.
Intensiv, swullig (utan att vara syltig) med något lägre syra än vad jag föredrar. Detta är ett fläskigt vin, men ändå lätt att dricka.
Blir inga fler flaskor av denna (lite för dyra för kvaliteten här i Japan.)
2017 Anne Gros & Jean-Paul Tollot 'Les Fontanilles', Minervois, 90p
Detta är ett mycket bra vin.
Mörkt lila-svart.
Ett vin gjort på stora mängder solsken och värme. Fortfarande med babyfettet drypandes.
Intensiv, swullig (utan att vara syltig) med något lägre syra än vad jag föredrar. Detta är ett fläskigt vin, men ändå lätt att dricka.
Blir inga fler flaskor av denna (lite för dyra för kvaliteten här i Japan.)
Vingubben
Medlem
Ben Glaetzer, Anaperenna, 2015
Initialt väldigt mycket Shiraz, men med lite luft tittar Cabben fram. Har tidigare tyckt den varit vädligt spretig men nu har den verkligen börjat komma till sin rätt. Dock har den ett litet alkoholstick som lyser igenom. Ordentligt med blåbär och vanilj, och en del sekundära toner i form av barrskog, svarta vinbär och menthol. Inte riktig på samma nivå som Amon-Ra och en helt annan pjäs nu när den fått några år på nacken. 90p
buteljen
Medlem
1996 Château Léoville Barton
Perfekt mognad, härlig stor mogen klassisk bordeauxdoft av läder, tobak, grus, mörka bär. I munnen silkiga tanniner, fin balans, sval och en så himla elegant känsla. Laid back och underbar.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Har faktiskt tagit mig genom en hel låda av just denna årgång. Ultraklassisk bättre Bordeaux som jag önskar jag hade ännu en låda av. Kommer leva länge till, men är svår att hålla fingrarna från…
buteljen
Medlem
2003 Philip Togni Cabernet Sauvignon
82% Cabernet Sauvignon, 15% Merlot 2% Cabernet Franc and 1% Petit Verdot.
Stor härlig komplex doft av tobak, lakrits, mörka bär, örter, rök, läder. I munnen slank, elegant, silkiga tanniner, lång finish. Definitivt Bx-lik dock inte lika sval känsla som t.ex Leoville Barton 1996 jag drack tidigare i veckan. Underbart vin i en fin fas just nu, känns fortfarande mer ungt än moget trots 19 år på nacken (vilket väl är enligt plan).
82% Cabernet Sauvignon, 15% Merlot 2% Cabernet Franc and 1% Petit Verdot.
Stor härlig komplex doft av tobak, lakrits, mörka bär, örter, rök, läder. I munnen slank, elegant, silkiga tanniner, lång finish. Definitivt Bx-lik dock inte lika sval känsla som t.ex Leoville Barton 1996 jag drack tidigare i veckan. Underbart vin i en fin fas just nu, känns fortfarande mer ungt än moget trots 19 år på nacken (vilket väl är enligt plan).
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Söndagsmiddag för att fira hustruns bokframgångar. Italienskt var beställt. Rycker ut med en flaska bättre Chianti. Men, redan då kapsylen avlägsnats sprider sig TCA-monstrets fula kropp i köket. Ploppar, trots allt, men vinet är otjänligt som människoföda… Desinficerar och tvättar noga mina korkverktyg, vill ju inte sprida TCA vidare…
2015 Poggio Bonelli Chianti Classico Chianti Classico, defekt
Korkad :-(
Vi måste ju bara ha oss en bra Chianti! Grävde runt i skåpar och vrår (behöver ett bättre system och fler flaskor bättre Chianti!) i fokuserad jakt och kom slitligen över en kär gammal vän som varit med och skapat många minnen av härliga middagar i Firenze.:
2015 Marchesi de' Frescobaldi Chianti Rùfina Nipozzano Riserva, 90p
Den här ilskna punkrockaren har lugnat ner sig avsevärt sedan vi senast öppnade en, för ungefär två år sedan.
Smaskiga körsbär hela vägen!
Denna Nipozzano är ett vackert steg upp från en bra standard-Chianti. Fantastiskt matvänlig med sin härliga beska i finishen.
Helt klart ett fyndvin! Rekommenderas å det varmaste!
Då man firar och inte alls har smak för Champoo, går det lika bra med någon av Gajas bättre buteljeringar. På Temat Toscana är deras BdM mycket att tuta med. Oroade mig lite inför det faktum att det är en ung pjäs, men CT ingav iaf ett litet mått av lugn. Med tre timmars intensiv luftning booorde det väl ändå? Och, jo, det gick väldigt bra
2015 Pieve Santa Restituta (Gaja) Brunello di Montalcino, 94p
Detta är helt enkelt ett fantastiskt och vackert uttryck av BdM.
Ljusröd.
Fantastisk näsa.
Delikat upphöjning gör detta vin fantastiskt! Sangiovesesyrligheten och körsbären fungerar som ett fundament, omgivet av lager på lager av ek, kola, rök, örter, skog, hav och allt vackert. De 1000 nålarna av fina tanniner ger en inramning som förtjänstfullt smälter alla maträtter, såser och dressingar.
En graciös och raffinerad dam av rang.
Redan tillgänglig men inte i närheten av att leverera vad den kommer leverera om en 10 år eller så. Nästa flaska blir många år senare. 94 pinnar för idag med en enorm uppsida för de av oss som har ett litet lager och en gnutta tålamod. Kan bara älska Gaja då vinerna är sensitivt framfödda på denna nivå. Helt galet underbart! Stående ovationer!
2015 Poggio Bonelli Chianti Classico Chianti Classico, defekt
Korkad :-(
Vi måste ju bara ha oss en bra Chianti! Grävde runt i skåpar och vrår (behöver ett bättre system och fler flaskor bättre Chianti!) i fokuserad jakt och kom slitligen över en kär gammal vän som varit med och skapat många minnen av härliga middagar i Firenze.:
2015 Marchesi de' Frescobaldi Chianti Rùfina Nipozzano Riserva, 90p
Den här ilskna punkrockaren har lugnat ner sig avsevärt sedan vi senast öppnade en, för ungefär två år sedan.
Smaskiga körsbär hela vägen!
Denna Nipozzano är ett vackert steg upp från en bra standard-Chianti. Fantastiskt matvänlig med sin härliga beska i finishen.
Helt klart ett fyndvin! Rekommenderas å det varmaste!
Då man firar och inte alls har smak för Champoo, går det lika bra med någon av Gajas bättre buteljeringar. På Temat Toscana är deras BdM mycket att tuta med. Oroade mig lite inför det faktum att det är en ung pjäs, men CT ingav iaf ett litet mått av lugn. Med tre timmars intensiv luftning booorde det väl ändå? Och, jo, det gick väldigt bra
2015 Pieve Santa Restituta (Gaja) Brunello di Montalcino, 94p
Detta är helt enkelt ett fantastiskt och vackert uttryck av BdM.
Ljusröd.
Fantastisk näsa.
Delikat upphöjning gör detta vin fantastiskt! Sangiovesesyrligheten och körsbären fungerar som ett fundament, omgivet av lager på lager av ek, kola, rök, örter, skog, hav och allt vackert. De 1000 nålarna av fina tanniner ger en inramning som förtjänstfullt smälter alla maträtter, såser och dressingar.
En graciös och raffinerad dam av rang.
Redan tillgänglig men inte i närheten av att leverera vad den kommer leverera om en 10 år eller så. Nästa flaska blir många år senare. 94 pinnar för idag med en enorm uppsida för de av oss som har ett litet lager och en gnutta tålamod. Kan bara älska Gaja då vinerna är sensitivt framfödda på denna nivå. Helt galet underbart! Stående ovationer!
Last edited:
Mattias Schyberg
Administratör
Vinferno igår hos @Vingubben med ett härligt gäng toppat med @Crist(al)ian 77 , @feskhandlarn, @Gladekocken, @v_skogh och @LarsW 
Lite finfina bubbel som förkörare…
Fallet var roligast och mest komplext med honungstoner och surdegsbrödighet, men åsikterna gick isär. Hugot utvecklades mest och fick en del toner av kardemumma- och hallonmuffins på slutet, men nådde aldrig över trädtopparna i min mun.
Champagneheat därefter.
Totalt olika upplevelser trots samma producent och druva. Gruppen var dock helt överens, vid kollektiv omröstning innan avtäckning, att -02 och -08 av Deutz BdB levererade klart bäst. -08 hörligt kafferostad och klassisk medan -02 visade upp mjuka honungsångor, mandelmjöl, ostronskal och fin rondör. Båda fantastiska enligt mig! Amour de Deutz hade det svårt. Bra grundmaterial, men behöver nog tid för att bli mer uttrycksfulla. Båda hamnade i botten i omröstningen.
Två ”matviner” av generös klass. Gonon -10 – fantastisk, medan -20 förvånande samtliga. Oerhört primärfruktig och lätt. Tycker Gonon brukar leverera bättre i sin ungdom. Kommer säkert vakna till liv, men jag känner mig aningen skeptisk faktiskt.
Vi fortsatte med rött och fem knakelibrakare som verkligen inte gjorde bort sig. Sämst blev den italienska syrah’n, vilket var ganska långtifrånt ett mediokert vin. Ung, fräsig syrah med det mesta på plats, men hamnade i skuggan av konkurrensen.
RWT (Penfolds) och Jamet -09 toppade omröstningen ganska överlägset. RWT fick mig till Priorat, men med facit i hand en übertypisk aussie av det roligaste slaget. Kraft och finess med mängder av fin frukt.
Jamet var mitt bidrag. Drack samma vin för några dagar sedan i Paris och blev tokförälskad. Hittade en flaska att köpa med mig och jäklar vilken leverans! Stalligt i sann pomerolstil med stilsäkra nyanser av järn, chark och sandelträ. En av mina bästa upplevelser från norra Rhône någonsin!
Lite vitt. Tre godingar där rioja hamnade högst upp på pallen med sin rika, fatmättade aprikosfrukt, följt av Raveneau petite chablis på magnum (bra jobbat av en såpass enkel appellation!). Skurfberg (100p av Atkins) gjorde oss helt perplexa. Bra vin, men inte särskilt kul alls. Minns knappt hur det smakade.
Blev ett långt inlägg…
Ost och sött!
Två sauternes och en uppsötad oloroso. Första klart bäst med högst ”objektiv kvalitet” och mest uttrycksfull kraft enligt några, den andra mest elegant och finessrik enligt några andra. Facit visade att det var exakt samma vin! Tydlig färgskillnad tyder dock på uppenbar flaskvariation. Det första var mörkare och mer utvecklat, vilket var positivt för mig och några till. Kul! Satans goda grejer. Sandemans sherry var också lysande. Som en elegant, lite lättare PX, men utan den sirapsliknande densiteten. Grymt intressant och gott vin.
Avslutning av klass med kvällens första bordeaux. Klassisk, småskitig och jordig. Ganska grön med lite paprikatoner. Då alla var i Bordeaux försökte jag bredda horisonten åt Loire och någon bordeauxlik cabernet franc från Couly-Duteil, alternativt Jouget. Mycket gott såklart!
Stort tack!
Lite finfina bubbel som förkörare…
Fallet var roligast och mest komplext med honungstoner och surdegsbrödighet, men åsikterna gick isär. Hugot utvecklades mest och fick en del toner av kardemumma- och hallonmuffins på slutet, men nådde aldrig över trädtopparna i min mun.
Champagneheat därefter.
Totalt olika upplevelser trots samma producent och druva. Gruppen var dock helt överens, vid kollektiv omröstning innan avtäckning, att -02 och -08 av Deutz BdB levererade klart bäst. -08 hörligt kafferostad och klassisk medan -02 visade upp mjuka honungsångor, mandelmjöl, ostronskal och fin rondör. Båda fantastiska enligt mig! Amour de Deutz hade det svårt. Bra grundmaterial, men behöver nog tid för att bli mer uttrycksfulla. Båda hamnade i botten i omröstningen.
Två ”matviner” av generös klass. Gonon -10 – fantastisk, medan -20 förvånande samtliga. Oerhört primärfruktig och lätt. Tycker Gonon brukar leverera bättre i sin ungdom. Kommer säkert vakna till liv, men jag känner mig aningen skeptisk faktiskt.
Vi fortsatte med rött och fem knakelibrakare som verkligen inte gjorde bort sig. Sämst blev den italienska syrah’n, vilket var ganska långtifrånt ett mediokert vin. Ung, fräsig syrah med det mesta på plats, men hamnade i skuggan av konkurrensen.
RWT (Penfolds) och Jamet -09 toppade omröstningen ganska överlägset. RWT fick mig till Priorat, men med facit i hand en übertypisk aussie av det roligaste slaget. Kraft och finess med mängder av fin frukt.
Jamet var mitt bidrag. Drack samma vin för några dagar sedan i Paris och blev tokförälskad. Hittade en flaska att köpa med mig och jäklar vilken leverans! Stalligt i sann pomerolstil med stilsäkra nyanser av järn, chark och sandelträ. En av mina bästa upplevelser från norra Rhône någonsin!
Lite vitt. Tre godingar där rioja hamnade högst upp på pallen med sin rika, fatmättade aprikosfrukt, följt av Raveneau petite chablis på magnum (bra jobbat av en såpass enkel appellation!). Skurfberg (100p av Atkins) gjorde oss helt perplexa. Bra vin, men inte särskilt kul alls. Minns knappt hur det smakade.
Blev ett långt inlägg…
Ost och sött!
Två sauternes och en uppsötad oloroso. Första klart bäst med högst ”objektiv kvalitet” och mest uttrycksfull kraft enligt några, den andra mest elegant och finessrik enligt några andra. Facit visade att det var exakt samma vin!
Tydlig färgskillnad tyder dock på uppenbar flaskvariation. Det första var mörkare och mer utvecklat, vilket var positivt för mig och några till. Kul! Satans goda grejer. Sandemans sherry var också lysande. Som en elegant, lite lättare PX, men utan den sirapsliknande densiteten. Grymt intressant och gott vin.Avslutning av klass med kvällens första bordeaux. Klassisk, småskitig och jordig. Ganska grön med lite paprikatoner. Då alla var i Bordeaux försökte jag bredda horisonten åt Loire och någon bordeauxlik cabernet franc från Couly-Duteil, alternativt Jouget. Mycket gott såklart!
Stort tack!
buteljen
Medlem
Vilken kvällVinferno igår hos @Vingubben med ett härligt gäng toppat med @Crist(al)ian 77 , @feskhandlarn, @Gladekocken, @v_skogh och @LarsW
Lite finfina bubbel som förkörare…
Visa bifogad bild 26487
Visa bifogad bild 26489
Fallet var roligast och mest komplext med honungstoner och surdegsbrödighet, men åsikterna gick isär. Hugot utvecklades mest och fick en del toner av kardemumma- och hallonmuffins på slutet, men nådde aldrig över trädtopparna i min mun.
Champagneheat därefter.
Totalt olika upplevelser trots samma producent och druva. Gruppen var dock helt överens, vid kollektiv omröstning innan avtäckning, att -02 och -08 av Deutz BdB levererade klart bäst. -08 hörligt kafferostad och klassisk medan -02 visade upp mjuka honungsångor, mandelmjöl, ostronskal och fin rondör. Båda fantastiska enligt mig! Amour de Deutz hade det svårt. Bra grundmaterial, men behöver nog tid för att bli mer uttrycksfulla. Båda hamnade i botten i omröstningen.
Visa bifogad bild 26490
Två ”matviner” av generös klass. Gonon -10 – fantastisk, medan -20 förvånande samtliga. Oerhört primärfruktig och lätt. Tycker Gonon brukar leverera bättre i sin ungdom. Kommer säkert vakna till liv, men jag känner mig aningen skeptisk faktiskt.
Visa bifogad bild 26491
Vi fortsatte med rött och fem knakelibrakare som verkligen inte gjorde bort sig. Sämst blev den italienska syrah’n, vilket var ganska långtifrånt ett mediokert vin. Ung, fräsig syrah med det mesta på plats, men hamnade i skuggan av konkurrensen.
RWT (Penfolds) och Jamet -09 toppade omröstningen ganska överlägset. RWT fick mig till Priorat, men med facit i hand en übertypisk aussie av det roligaste slaget. Kraft och finess med mängder av fin frukt.
Jamet var mitt bidrag. Drack samma vin för några dagar sedan i Paris och blev tokförälskad. Hittade en flaska att köpa med mig och jäklar vilken leverans! Stalligt i sann pomerolstil med stilsäkra nyanser av järn, chark och sandelträ. En av mina bästa upplevelser från norra Rhône någonsin!
Visa bifogad bild 26492
Visa bifogad bild 26493
Visa bifogad bild 26495
Visa bifogad bild 26494
Visa bifogad bild 26496
Lite vitt. Tre godingar där rioja hamnade högst upp på pallen med sin rika, fatmättade aprikosfrukt, följt av Raveneau petite chablis på magnum (bra jobbat av en såpass enkel appellation!). Skurfberg (100p av Atkins) gjorde oss helt perplexa. Bra vin, men inte särskilt kul alls. Minns knappt hur det smakade.
Visa bifogad bild 26497
Visa bifogad bild 26498
Visa bifogad bild 26499
Blev ett långt inlägg…
Ost och sött!
Två sauternes och en uppsötad oloroso. Första klart bäst med högst ”objektiv kvalitet” och mest uttrycksfull kraft enligt några, den andra mest elegant och finessrik enligt några andra. Facit visade att det var exakt samma vin!
Visa bifogad bild 26500
Visa bifogad bild 26501
Avslutning av klass med kvällens första bordeaux. Klassisk, småskitig och jordig. Ganska grön med lite paprikatoner. Då alla var i Bordeaux försökte jag bredda horisonten åt Loire och någon bordeauxlik cabernet franc från Couly-Duteil, alternativt Jouget. Mycket gott såklart!
Stort tack!
Visa bifogad bild 26502
!! Men brukar vi inte försöka identifiera vinerna lite bättre i texten så att noterna är sökbara i efterhand 
? Det är väl lite det som är grejen med tråden
Mattias Schyberg
Administratör
Jo, det hade givetvis varit att föredra, men hade inte riktigt tid för det när jag skrev inlägget och ville även göra en poäng av att lite slarvigare inlägg är bättre inlägg än inga alls.Vilken kväll
Jag älskar att vi håller fanan högt på forumet, men även enkla inlägg i all hast måste få postas.
buteljen
Medlem
Jag förstår! Är av annan åsikt (tar inte så lång tid att klämma dit ett namn tycker jag), men man kan inte alltid vara överensJo, det hade givetvis varit att föredra, men hade inte riktigt tid för det när jag skrev inlägget och ville även göra en poäng av att lite slarvigare inlägg är bättre inlägg än inga alls.
Jag älskar att vi håller fanan högt på forumet, men även enkla inlägg i all hast måste få postas.
Mattias Schyberg
Administratör
Du får gärna göra en lista med namnen om du vill, och tycker det går snabbt och lätt, så editerar jag inlägget sedan.Jag förstår! Är av annan åsikt (tar inte så lång tid att klämma dit ett namn tycker jag), men man kan inte alltid vara överens
Mattias Schyberg
Administratör
2017 Pandolfi Price Los Patricios Chardonnay Valla del Itata
En liten ”dagen-efter-stänkare” i det grådaskiga, men varma, vårvädret.
Just hemkommen från en tripp till Bourgogne och Paris, vilket innebär att det druckits en del ädla vita bourgogner av riktigt hög kvalitet. Har insett att vitt – generellt – är roligare än rött från regionen.
Blev därför sugen att poppa denna klassiska sydamerikan medan referensramen fortfarande är nyuppdaterad.
Fasen vilket bra vin ärligt talat! Klassiska smöriga popkorn med lite reduktiv krutrök. Bakat äpple, nougat, aningen ananas, vanilj och grillad citrus. Fylligt med bra syra och fin rondör. Inte den bästa skärpan i munnen, men riktigt bra balanserat med härligt krämig munkänsla.
Gillar man vit bourgogne av det lite fetare och maffiga slaget, och även kan tänka sig jänkarchardonnay med någorlunda finess, slå till på ett par flaskor vettja! (90p) (art nr 94445)
Patrik Sellin
fd Innertällmo Bryggeri
Lite Argentina:
2018 El Enemigo Cabernet Franc och 2018 El Enemigo Malbec: Cab Francen är (lite oväntat?) yppigare och svulstigare med koncentrerad mörk frukt, torkade fikon och en rejäl kryddighet. Malbecen är mer polerad, men även den har koncentrerad mörk frukt (dock utan blåbär) och balanserade tanniner och fat. Båda är hyfsat tillgängliga med lite luftning men klarar säkert många års lagring. Vilken som är bättre beror nog på tillfälle och sinnesstämning. Båda får 90+p i nuläget och är otroligt bra viner för priset.
2018 El Enemigo Cabernet Franc och 2018 El Enemigo Malbec: Cab Francen är (lite oväntat?) yppigare och svulstigare med koncentrerad mörk frukt, torkade fikon och en rejäl kryddighet. Malbecen är mer polerad, men även den har koncentrerad mörk frukt (dock utan blåbär) och balanserade tanniner och fat. Båda är hyfsat tillgängliga med lite luftning men klarar säkert många års lagring. Vilken som är bättre beror nog på tillfälle och sinnesstämning. Båda får 90+p i nuläget och är otroligt bra viner för priset.
Wintermute
Medlem
Sattlerhof Beerenauslese Sauvignion Blanc 2017, Südsteiermark, Österreich
Trögflytande och sött, med en perfekt balanserande syra. Intensivt och jättelångt.
Botrytis, honung, torkade aprikoser, perfekt mogna nektariner. Avslut med renaste vanilj, solmogna apelsiner och lime. Tveklöst årsbästa. 95--96 p.
Trögflytande och sött, med en perfekt balanserande syra. Intensivt och jättelångt.
Botrytis, honung, torkade aprikoser, perfekt mogna nektariner. Avslut med renaste vanilj, solmogna apelsiner och lime. Tveklöst årsbästa. 95--96 p.
Attachments
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Alla goda ting äro tre
Såsom det alldeles nyss såg ut i vårt kök.
Sedan följde trenne vackra Plopp!
För ackompanjemang vid kvällens begivenheter på italienska PRIMO i Yokohama.
Veckans love-love dinner
Noter direkt efter Plopp.
2013 Brännlands Fatlagrade Iscider, Sverige, 92p
Brutalt vacker bärnstensfärg.
Stor i nosen, nannting! Karamelliserad Lemorton och ett helt fat med knäck. Dignifierad.
I munnen är det elegant, vill nog kalla detta halvsött (typ en tüpisk Spätlese) med mycket spralliga syror, typ Green Apple. Just i slutet av avslutningen tittar det fram några äppleskal. Första gången jag känner ren äpplesmak i någon buteljering av Brännlands Iscider. Undrar bara hur detta kommer fungera med ostbrickan...
Som liten sidokommentar: alldeles för många tüska Eiswein upplever jag som urspårade syrabomber (inte alls alla eller de flesta) som bara tappar frukten utan att något bra händer. Denna flaska är i den urspårade riktningen rent syramässigt, men fortfarande inom ramarna för vad som fungerar. Balanserar på eggen...
1990 Clos du Mont-Olivet 'La Cuvée du Papet', Frankrike, 95p
Klarröd med lätt tegling.
Mastodont i näsan! Mognande aromatik med hallon, ett fång violer och en näve torkade örter ovanpå färsk mullig blomjord, lite gummi och tjära. Nybruten sallat och våta löv ger höstkänslor. Våt tegelkruka och stjärnfrukt (carambole)... Det finns mer! Ofantligt rik doft.
Per os är detta som att kyssa någon man älskar. Varm, mjuk, yppigt rik, sensuell... När CdP mognar och närmar sig både Amarone, Bdx och Barolo. Smakmässigt är allt från nosen med, men syltad plommonkompott är överallt. Fabulös konstruktion med vassa syror, bett i de något grovhuggna tanninerna, fyllig, lång, som gjord för kött, chark och korv. I svansen gömmer sig också svarta oliver, sumi ink och lite av ett snubbel. (Vinet ramlar hastigt utför trappan och tappar bort intensiteten. Den ersätts av en knepig beska.)
Hoppas slutet går till sig under dekanteringen. Oavsett är detta ett mycket stort vin som redan nu levererar magi.
2013 Le Macchiole 'Paleo Rosso', Italien, 96p
Körsbärsröd.
Stor doft som drar åt många spännande håll samtidigt. Anispastiller, mango, vinyl, grillad kyckling, rosentvål med mycket mera ovanpå lager av kristallklar röd frukt. Ungt vin som lovar guld och gröna skogar i leveransen.
I munnen är den vresig. God och intensiv som blixtar från självaste Mjölner. Tanninerna bits. Syrorna gör tungan stum. Detta ekipage definierar begreppet intensitet.
Hoppas det öppnar upp sig innan flaskan är tom.
Kvällen
Borde kunna bli trevlig. Återkommer med kompletterande noter efter vinerna luftats och fått sällskapa med kockens överraskningar.
Såsom det alldeles nyss såg ut i vårt kök.
Sedan följde trenne vackra Plopp!
För ackompanjemang vid kvällens begivenheter på italienska PRIMO i Yokohama.
Veckans love-love dinner
Noter direkt efter Plopp.
2013 Brännlands Fatlagrade Iscider, Sverige, 92p
Brutalt vacker bärnstensfärg.
Stor i nosen, nannting! Karamelliserad Lemorton och ett helt fat med knäck. Dignifierad.
I munnen är det elegant, vill nog kalla detta halvsött (typ en tüpisk Spätlese) med mycket spralliga syror, typ Green Apple. Just i slutet av avslutningen tittar det fram några äppleskal. Första gången jag känner ren äpplesmak i någon buteljering av Brännlands Iscider. Undrar bara hur detta kommer fungera med ostbrickan...
Som liten sidokommentar: alldeles för många tüska Eiswein upplever jag som urspårade syrabomber (inte alls alla eller de flesta) som bara tappar frukten utan att något bra händer. Denna flaska är i den urspårade riktningen rent syramässigt, men fortfarande inom ramarna för vad som fungerar. Balanserar på eggen...
1990 Clos du Mont-Olivet 'La Cuvée du Papet', Frankrike, 95p
Klarröd med lätt tegling.
Mastodont i näsan! Mognande aromatik med hallon, ett fång violer och en näve torkade örter ovanpå färsk mullig blomjord, lite gummi och tjära. Nybruten sallat och våta löv ger höstkänslor. Våt tegelkruka och stjärnfrukt (carambole)... Det finns mer! Ofantligt rik doft.
Per os är detta som att kyssa någon man älskar. Varm, mjuk, yppigt rik, sensuell... När CdP mognar och närmar sig både Amarone, Bdx och Barolo. Smakmässigt är allt från nosen med, men syltad plommonkompott är överallt. Fabulös konstruktion med vassa syror, bett i de något grovhuggna tanninerna, fyllig, lång, som gjord för kött, chark och korv. I svansen gömmer sig också svarta oliver, sumi ink och lite av ett snubbel. (Vinet ramlar hastigt utför trappan och tappar bort intensiteten. Den ersätts av en knepig beska.)
Hoppas slutet går till sig under dekanteringen. Oavsett är detta ett mycket stort vin som redan nu levererar magi.
2013 Le Macchiole 'Paleo Rosso', Italien, 96p
Körsbärsröd.
Stor doft som drar åt många spännande håll samtidigt. Anispastiller, mango, vinyl, grillad kyckling, rosentvål med mycket mera ovanpå lager av kristallklar röd frukt. Ungt vin som lovar guld och gröna skogar i leveransen.
I munnen är den vresig. God och intensiv som blixtar från självaste Mjölner. Tanninerna bits. Syrorna gör tungan stum. Detta ekipage definierar begreppet intensitet.
Hoppas det öppnar upp sig innan flaskan är tom.
Kvällen
Borde kunna bli trevlig. Återkommer med kompletterande noter efter vinerna luftats och fått sällskapa med kockens överraskningar.
Last edited:
m_trobeck
Ständigt sökande. Rotlös.
På Astoria i Stockholm.
Väldigt god mat och bra vinlista.
Jag valde ut en Markus Molitor Zeltinger Schlossberg Auslese*** 2015 till blandade förrätter (sniglar, pilgrimsmussla, vit sparris och kungskrabbtoast) och en asiatisk lax.
1250kr tog de för den vilket jag tyckte var ett helt ok pris på den typen av restaurang.
Tog inga anteckningar men kan meddela att den levererade väldigt fina söta toner som passade maten perfekt. Rejäl syra som möter upp och klassisk auslese Mosel toner överlag. Riktigt bra och ännu ett bevis på att man ska dricka mer söt riesling! Speciellt till mat.
Väldigt god mat och bra vinlista.
Jag valde ut en Markus Molitor Zeltinger Schlossberg Auslese*** 2015 till blandade förrätter (sniglar, pilgrimsmussla, vit sparris och kungskrabbtoast) och en asiatisk lax.
1250kr tog de för den vilket jag tyckte var ett helt ok pris på den typen av restaurang.
Tog inga anteckningar men kan meddela att den levererade väldigt fina söta toner som passade maten perfekt. Rejäl syra som möter upp och klassisk auslese Mosel toner överlag. Riktigt bra och ännu ett bevis på att man ska dricka mer söt riesling! Speciellt till mat.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Kändes den månne inte något ung med lite storkeps-sötma?
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Fortsättning: PRIMO i Hokohama, Kannai:
1990 La Cuvée du Papet, CdP, 92p
Korken: 80% våt, fortfarande intakt med torr topp. Vinet bröts tyvärr ned av luftningen och levererade tyvärr mindre och mindre underbart ju längre aftonen led, även om alla delar kom ihop till en komplex helhet där avslutningen dessutom slingrade ihop sig på ett avundsvärt sätt. Denna flaskan var verkligen inte svår att tömma. Önskar nog bara att jag ploppat den just inna restaurangbesöket. Detta vin är ej på uppåtvåg, men kan säkerligen leverera åtakilliga år framöver - iaf så länge korken står sig.
2013 Paleo, 91p
Föll ihop rejält.
Pöspudding.
Detta är inte ett långsiktigt hållbart vin och är glad åt alla flaskor vi inte köpte. (En kvar.)
Artificellt godis i doft och smak, störde genom hela restaurangkvällen. Men, förutom DET finns mängder av bra komponenter, även om allt spretade rejält. Är glad åt vi bara har en flaska kvar (byter gärna mot två bra flaskor av biligare sort utanför Bdx, Bgn och Champoo. PM:a om du är intresserad!) Habilt vin, men ljussablar från prisvärt.
(Världens sämsta säljpitch!)
2013 Brännlands Cider 'Fatlagrad', Sverige, 93p
Vilket magiskt vin, trots syrorna.
Fick mig (för andra gången) en vinkompis?
Precis som riktigt bra whiskey, blev detta bättre med några vattendroppar!
(Jag serverade mig själv i vattenglaset, och medan jag var och vände på cykeln, råkade sommelieren top-up mitt 'vatten'glas…)
Vattnet tog udden av syrligheten samtidigt som fyllighet, rikedom och intensitet inte påverkades nämnvärt…
Serverad blint.:
2019 Degani 'Cicilio' Valpolicella Ripasso Classico Superiore, 90p
Är fortfarande inne på att detta är en Aglianico från södra Italien som hamnat i fel flaska.
Transparent "lättröd" helt utan mognadstoner.
Nos medelstor med sparsmakat kryddiga sjok ovanpå en distinkt findräkt av körsbär.
Skriker: Aglianico med varsam hand.
Per os är det ett mycket ungt vin med en elegant dragning mot körsbär med gott om bra tanniner, fina syror, körsbärsgalore och led en typisk syditaliensk aura. Dess finstämda kryddighet är mer framträdande än den unga frukten. Totalt torrt, helt i avsaknad av solsötma även om här finns massor med sol.
Välgjort så man dånar!
Efter avtäckning:
Bara: jag skrattade högt!
Hade nämligen uttalat att detta är raka motsatsen till en Amarone, då den är skir, saknar sötma i uttrycket och har en bra bädd av tanniner. Tänk ändå hur olika uttryck Valpolicella Ripasso kan uttrycka. Ödmjukhet är en dygd och detta var en käftamäll av goda och dryga mått. Väl bekomme!
Serverad blint.
2012 Donnafugata, Ben Ryé, Passito dI Pantelleria, 93p
Kärt återseende! Avnjöt senast årgång 2007 (2013) med ändå större njutning.
Extremt solkysst sötma. Fick den serverad 'fesljummen' och blint. Kände nästan omedelbart att det var en ungdomlig Muscat från söder, med mycket sol och värme. Väldigt söt och utomordentligt vacker! Bara nästan saltomortaler och brygga.
Vad är väl en restaurang utan mat?
Några av de serveringar som dessa viner fick äran att stångas mot:
Prosciutto, ostbricka, dessert och ett par pre-rätter missades av de vinlystna fotografen…:
1990 La Cuvée du Papet, CdP, 92p
Korken: 80% våt, fortfarande intakt med torr topp. Vinet bröts tyvärr ned av luftningen och levererade tyvärr mindre och mindre underbart ju längre aftonen led, även om alla delar kom ihop till en komplex helhet där avslutningen dessutom slingrade ihop sig på ett avundsvärt sätt. Denna flaskan var verkligen inte svår att tömma. Önskar nog bara att jag ploppat den just inna restaurangbesöket. Detta vin är ej på uppåtvåg, men kan säkerligen leverera åtakilliga år framöver - iaf så länge korken står sig.
2013 Paleo, 91p
Föll ihop rejält.
Pöspudding.
Detta är inte ett långsiktigt hållbart vin och är glad åt alla flaskor vi inte köpte. (En kvar.)
Artificellt godis i doft och smak, störde genom hela restaurangkvällen. Men, förutom DET finns mängder av bra komponenter, även om allt spretade rejält. Är glad åt vi bara har en flaska kvar (byter gärna mot två bra flaskor av biligare sort utanför Bdx, Bgn och Champoo. PM:a om du är intresserad!) Habilt vin, men ljussablar från prisvärt.
(Världens sämsta säljpitch!)
2013 Brännlands Cider 'Fatlagrad', Sverige, 93p
Vilket magiskt vin, trots syrorna.
Fick mig (för andra gången) en vinkompis?
Precis som riktigt bra whiskey, blev detta bättre med några vattendroppar!
(Jag serverade mig själv i vattenglaset, och medan jag var och vände på cykeln, råkade sommelieren top-up mitt 'vatten'glas…)
Vattnet tog udden av syrligheten samtidigt som fyllighet, rikedom och intensitet inte påverkades nämnvärt…
Serverad blint.:
2019 Degani 'Cicilio' Valpolicella Ripasso Classico Superiore, 90p
Är fortfarande inne på att detta är en Aglianico från södra Italien som hamnat i fel flaska.
Transparent "lättröd" helt utan mognadstoner.
Nos medelstor med sparsmakat kryddiga sjok ovanpå en distinkt findräkt av körsbär.
Skriker: Aglianico med varsam hand.
Per os är det ett mycket ungt vin med en elegant dragning mot körsbär med gott om bra tanniner, fina syror, körsbärsgalore och led en typisk syditaliensk aura. Dess finstämda kryddighet är mer framträdande än den unga frukten. Totalt torrt, helt i avsaknad av solsötma även om här finns massor med sol.
Välgjort så man dånar!
Efter avtäckning:
Bara: jag skrattade högt!
Hade nämligen uttalat att detta är raka motsatsen till en Amarone, då den är skir, saknar sötma i uttrycket och har en bra bädd av tanniner. Tänk ändå hur olika uttryck Valpolicella Ripasso kan uttrycka. Ödmjukhet är en dygd och detta var en käftamäll av goda och dryga mått. Väl bekomme!
Serverad blint.
2012 Donnafugata, Ben Ryé, Passito dI Pantelleria, 93p
Kärt återseende! Avnjöt senast årgång 2007 (2013) med ändå större njutning.
Extremt solkysst sötma. Fick den serverad 'fesljummen' och blint. Kände nästan omedelbart att det var en ungdomlig Muscat från söder, med mycket sol och värme. Väldigt söt och utomordentligt vacker! Bara nästan saltomortaler och brygga.
Vad är väl en restaurang utan mat?
Några av de serveringar som dessa viner fick äran att stångas mot:
Prosciutto, ostbricka, dessert och ett par pre-rätter missades av de vinlystna fotografen…:
Last edited:
LarsW
Medlem
Heidsieck & Co. Monopole Edition Jönköping
Osäker på om detta är ett svenskt initiativ eller om det är Heidsieck som försöker slå mynt av Jönköping...
I näsan är det mogna söta äpplen, citronfudge och en trevlig brödig ton.
I munnen är det äppelmos, limezest och citrongodis. Känns som en ordentlig dosage, avsevärt mer än vad jag föredrar. Eftersmaken är halvkort.
En korrekt och lättdrucken skumpa som inte lämnar några bestående intryck.
Behöver man en champagne som man kan hämta upp i butik, sedan slänga i ett isbad och serverar till gästerna efter 20 minuter så funkar denna bra, kommer inte göra några minglare besvikna
84p
Alain Jaume Lirac Domaine du Clos de Sixte 2018 (magnum)
Heja! Alltför sällsynt jag dricker Lirac.
Lingon, metall och blod i näsan, typiska rhone-dofter för mig. Rosmarin och rå tobak.
Förvånansvärt fräscht och lätt i munnen utan att vara mesigt. Tanniner och syra finns det gott om men frukten balanserar och dessa tar inte över. Körsbär, lingon, läder, blodpudding och en gräsig ton. Halvlång eftersmak. Passade perfekt till kolgrillad Picanha.
Tänker med några år till så kommer det bli ännu bättre
89++p
Osäker på om detta är ett svenskt initiativ eller om det är Heidsieck som försöker slå mynt av Jönköping...
I näsan är det mogna söta äpplen, citronfudge och en trevlig brödig ton.
I munnen är det äppelmos, limezest och citrongodis. Känns som en ordentlig dosage, avsevärt mer än vad jag föredrar. Eftersmaken är halvkort.
En korrekt och lättdrucken skumpa som inte lämnar några bestående intryck.
Behöver man en champagne som man kan hämta upp i butik, sedan slänga i ett isbad och serverar till gästerna efter 20 minuter så funkar denna bra, kommer inte göra några minglare besvikna
84p
Alain Jaume Lirac Domaine du Clos de Sixte 2018 (magnum)
Heja! Alltför sällsynt jag dricker Lirac.
Lingon, metall och blod i näsan, typiska rhone-dofter för mig. Rosmarin och rå tobak.
Förvånansvärt fräscht och lätt i munnen utan att vara mesigt. Tanniner och syra finns det gott om men frukten balanserar och dessa tar inte över. Körsbär, lingon, läder, blodpudding och en gräsig ton. Halvlång eftersmak. Passade perfekt till kolgrillad Picanha.
Tänker med några år till så kommer det bli ännu bättre
89++p