Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Soignerad]

Clos Mogador 2016

Drack en 2011 förra hösten på Barcelonas OG fine dining sylta, stofil-Michelinrestaurangen Via Veneto som fortfarande stoltserar med stans största vinkällare komplett med old school sommelier. Tog inga noter men minns den som exceptionell.

 

[LeChat]

2012 Château Troplong Mondot

Riktigt smaskig St. Emilion med maffiga fat och kanske t.o.m oväntat bra tryck i frukten för att vara en -12a.
Var rädd för att den skulle kännas lite överarbetad, men inte, utan riktigt snygg!

Aromerna stämmer bra med ursprung med bl.a. yppig frukt av svarta vinbär, plommon, blåbär, choklad (plopp), tobak, kaffe, läder. Lååångt avslut.

Alltid lika kul när en flaska överträffar ens förväntningar och den här var läcker.


2015 Château Poujeaux

Vilken oväntat bra matchning detta blev! Poujeaux i årgång 2015 är maffig i nästan lite Napa Valley- stil och blir lätt kompis med Troplong. Men även om här finns en del likheter så är Poujeaux det enklare vinet i denna match. Troplong är mer komplext och nyanserat. Men det här är två flaskor bordeaux som blir lätta att njuta till aftonens bifftallrik. Mums!

 

[Magikern]

Drack en 2011 förra hösten på Barcelonas OG fine dining sylta, stofil-Michelinrestaurangen Via Veneto som fortfarande stoltserar med stans största vinkällare komplett med old school sommelier. Tog inga noter men minns den som exceptionell.

Kan tänka mig det. Jag hade gärna provat detta vinet mot t.ex. Gourt de Moutens och Clos des papes från bra årgångar.

 

[Foodcoma]

Lucien le moine bourgogne blanc 2022
Köpte 3 flaskor med avsikt att prova av en relativt snart efter köp då den beskrivits som öppen och redo.

Idag passade det väl. Fick bli till vitvinssås på dubbel cream, lågtempad lax, potatis och sparris. Hade tänkt ha gös eller piggvar till egentligen - lagade såsen idag under dagen och när jag kom till butiken med manuell fiskdisk var det 100% tomt på fisk. Pratade med delikatessen som beskrev att det blivit kludd pga röda dagar osv och bad mig återkomma på onsdag. Detta höll ju ej då såsen var gjord så fick bli en färsk laxsida från annan butik. Blev riktigt gott det också. Vinet passade magiskt bra till. Såsen och vinet var bästa vänner som lyfte varandra.

Fin fyllig kropp med knäck, gula plommon och grillad citron. Utvecklad doft med mer av samma. Nedtonad ek som fanns där men bara för att lyfta allt annat. Syran perfekt i förhållande till alla annat. Bär allt, dock kanske inte en syra och struktur som motiverar mycket ytterligare lagring. Balansen är slående; har lite av allt, syra, bitterhet; sötma (gula plommonen och knäcken) och fyllighet. 94 poäng och utan tvekan bästa bourgogne blanc jag druckit. Drack en lucien le moine meursault perrieres 2014 för drygt 1,5 år sedan och denna var typ på samma nivå. Kan var att syran var något mer precis i 2014 men det kan också vara placebo.

Oavsett otroligt bra vin och kommer nog inte spara på mina 2 återstående flaskor mer än något år då det redan är så gott.

 

[KockJohan]

Lucien le moine bourgogne blanc 2022
Köpte 3 flaskor med avsikt att prova av en relativt snart efter köp då den beskrivits som öppen och redo.

Idag passade det väl. Fick bli till vitvinssås på dubbel cream, lågtempad lax, potatis och sparris. Hade tänkt ha gös eller piggvar till egentligen - lagade såsen idag under dagen och när jag kom till butiken med manuell fiskdisk var det 100% tomt på fisk. Pratade med delikatessen som beskrev att det blivit kludd pga röda dagar osv och bad mig återkomma på onsdag. Detta höll ju ej då såsen var gjord så fick bli en färsk laxsida från annan butik. Blev riktigt gott det också. Vinet passade magiskt bra till. Såsen och vinet var bästa vänner som lyfte varandra.

Fin fyllig kropp med knäck, gula plommon och grillad citron. Utvecklad doft med mer av samma. Nedtonad ek som fanns där men bara för att lyfta allt annat. Syran perfekt i förhållande till alla annat. Bär allt, dock kanske inte en syra och struktur som motiverar mycket ytterligare lagring. Balansen är slående; har lite av allt, syra, bitterhet; sötma (gula plommonen och knäcken) och fyllighet. 94 poäng och utan tvekan bästa bourgogne blanc jag druckit. Drack en lucien le moine meursault perrieres 2014 för drygt 1,5 år sedan och denna var typ på samma nivå. Kan var att syran var något mer precis i 2014 men det kan också vara placebo.

Oavsett otroligt bra vin och kommer nog inte spara på mina 2 återstående flaskor mer än något år då det redan är så gott.

Visa bifogad bild 35687

Visa bifogad bild 35688

Instämmer helt, drack oxå en flaska nu i mellandagarna och blev så imponerad över hur högt den levererar. LLM-insteg måste ju nästan vara det 'mest prisvärda' man kan köpa i bourgogne idag ?

 

[stevie22002]

Instämmer helt, drack oxå en flaska nu i mellandagarna och blev så imponerad över hur högt den levererar. LLM-insteg måste ju nästan vara det 'mest prisvärda' man kan köpa i bourgogne idag ?

+1

 

[StefanAkiko]

Visa bifogad bild 35686
2012 Château Troplong Mondot

Riktigt smaskig St. Emilion med maffiga fat och kanske t.o.m oväntat bra tryck i frukten för att vara en -12a.
Var rädd för att den skulle kännas lite överarbetad, men inte, utan riktigt snygg!

Aromerna stämmer bra med ursprung med bl.a. yppig frukt av svarta vinbär, plommon, blåbär, choklad (plopp), tobak, kaffe, läder. Lååångt avslut.

Alltid lika kul när en flaska överträffar ens förväntningar och den här var läcker.


2015 Château Poujeaux

Vilken oväntat bra matchning detta blev! Poujeaux i årgång 2015 är maffig i nästan lite Napa Valley- stil och blir lätt kompis med Troplong. Men även om här finns en del likheter så är Poujeaux det enklare vinet i denna match. Troplong är mer komplext och nyanserat. Men det här är två flaskor bordeaux som blir lätta att njuta till aftonens bifftallrik. Mums!

Troplong Mondot är nästan alltid magnifik. Lätt att gilla. Åldras med mycket stort behag.

 

[Von Galtén]

Long time – no see!

Julhelgen var en lång övning i letargi, men lite kvalitetsvin blev det! På juldagen samlades vi med fina viner och stora mängder vit tryffel.

Min svåger är född 1969 så jag tänkte det kunde vara en kul grej att fiska upp en Gaja Barbaresco 1969 från källaren. Underbart klar rödbrun färg, men doften var stickig. Efter lite luftning fick jag tyvärr inse att det som fanns i karaffen snarare skulle klassas som rödvinsvinäger. Stora mängder ättikssyra, oxiderad alkohol, odrickbart. Skit också.

Doktorn halar fram en ersättare i Girolamo Russo Feudo di Mezzo 2014 från Etna. Inte helt kry denna heller, i tydlig utförsbacke mognadsmässigt. Jag har nog aldrig druckit ett för gammalt Etna-vin tidigare. Drickbart men ingen höjdare.

Nästa två viner är av en helt annan kaliber. Doktorn har i smyg luftat en Armand Rousseau Clos de la Roche 2011 och jag likaså en Pichon Comtesse de Lalande 1981. Rousseauvinet en riktig enhörning som man sällan får prova. Det är stort, det är tungt och det är en väldig massa ek. Går såklart att känna att detta är en helt annan kvalitetsnivå, men det vill inte släppa loss mer än nödvändigt. Jag är imponerad men inte charmerad.

Charm i överflöd har dock Pichon Comtessen. Andra flaskan av de tre jag köpte på Idealwine för ett tag sen. Skicket var så bra att jag t.o.m. frågade här om de kunde vara förfalskade. Någon har tagit väl hand om dessa flaskor och denna flaska 2 var om möjligt ännu bättre än första. Hela rummet exploderar i perfekt mogen Bordeaux. Sensuell och mystisk från första till sista sippen. Jag darrar inte med 95 poäng.

 

[Foodcoma]

Instämmer helt, drack oxå en flaska nu i mellandagarna och blev så imponerad över hur högt den levererar. LLM-insteg måste ju nästan vara det 'mest prisvärda' man kan köpa i bourgogne idag ?

Japp verkligen imponerad, och för kategorin oerhört prisvärd, kan dock inte generalisera till andra årgångar av bb då detta är enda jag druckit - men utifrån vad andra brukar skriva här så känns hypotesen stark.

När man tittar på cellartracker har överlag bourgogne blanc från LLM något högre betyg än motsvarande röda, är det även forumets upplevelse att de vita är något bättre än de röda?

 

[LeroyHilarious]

Japp verkligen imponerad, och för kategorin oerhört prisvärd, kan dock inte generalisera till andra årgångar av bb då detta är enda jag druckit - men utifrån vad andra brukar skriva här så känns hypotesen stark.

När man tittar på cellartracker har överlag bourgogne blanc från LLM något högre betyg än motsvarande röda, är det även forumets upplevelse att de vita är något bättre än de röda?

Jag upplever att det är en jämn, hög nivå på LLMs BB på de 4-5 årgångar jag druckit. Håller också med om att de vita får nån pinne till jmf med de röda.

 

[Foley]

Instämmer helt, drack oxå en flaska nu i mellandagarna och blev så imponerad över hur högt den levererar. LLM-insteg måste ju nästan vara det 'mest prisvärda' man kan köpa i bourgogne idag ?

Skulle möjligen vara Sauzet blanc emot kanske? Med stor brasklapp att jag ännu inte har testat någon av mina flaskor LLM blanc 2020 el 2022 .

 

[Foley]

Jag upplever att det är en jämn, hög nivå på LLMs BB på de 4-5 årgångar jag druckit. Håller också med om att de vita får nån pinne till jmf med de röda.

Har druckit den röda 2020, vilken var bra, men inte wow. Håller t.ex. vissa av jadots röda 1:er cruer högre, som går att hitta runt 400 kr.

 

[StefanAkiko]

Var bara tvungen ploppa en av de nyanlända flaskorna:

1999 Domaine de la Garance, Coteaux du Languedoc Les Armières, 92 p
Druva: Carignan

Domaine de la Garance ligger i norra delen av Languedoc, i sluttningarna mot Cévennerna, ett område som under 1990-talet började omvärderas av seriösa odlare. Här finns gamla stockar, ofta på hög höjd, med kalk och sten i jordarna som är kända för att ge struktur och friskhet snarare än volym. Carignan har länge varit betraktad som en arbetsdruva: högavkastande och rustik. Men i rätt lägen och med låga skördeuttag kan den leverera viner med energi, djup och lagringsförmåga. Les Armières är ett sådant läge, där gamla stockar och ett kompromisslöst arbete i vingården ger ett vin långt bortom appellationens tidigare rykte. Anne Gros gör också några helt magiska Carignan-viner på över 100 år gamla stockar.

1999 räknas som en mycket bra årgång i södra Frankrike. Sägs ha varit ett relativt varmt år, men utan extrema värmeböljor. Det sägs också att detta gav mogna druvor med bibehållen syra. För områden som Coteaux du Languedoc innebar detta en ovanlig kombination av kraft och balans, särskilt tydlig i viner från gamla stockar. Årgången har visat sig åldras väl, och detta vin befinner sig tydligt i ett moget men vitalt stadium.

Utseende: Djupt röd färg med en mycket lätt tegelton i kanten.
Doft: Intensiv och kompromisslös. Massiva körsbärstoner möter rått kött, nästan animaliskt, med underliggande nyanser som är både provocerande och fascinerande, en doft som kräver uppmärksamhet och kanske till och med en viss självdistans.
Smak: Fylligt och kraftfullt men inte tungt. Lång, sammanhållen smak med finmalt tanninstruktur som dröjer kvar på ett mycket positivt sätt. Syran är tydligt närvarande, M+, och håller vinet levande och fokuserat hela vägen genom avslutet. Avslutet är långt, harmoniskt och oväntat elegant.

Carignan förknippas ofta med hög syra, kokta rotfrukter och grova tanniner. Här finns syran och strukturen, men i en förfinad och integrerad form. Det animaliska och köttiga som ibland kan bli rätt jobbigt i Carignan blir här en snygg del av vinets personlighet och komplexitet. Kombinationen av intensiva röda frukter, struktur och balans visar tydligt vad druvan kan prestera när den tas på allvar.
Helt enkelt ett vin som utmanar fördomar om både druva och region. Ett skolboksexempel på hur Carignan från gamla stockar i bra terroir kan leverera djup, energi och skönhet efter viss lagring. Ett auktionsfynd av den bästa sort

 

[LeroyHilarious]

Skulle möjligen vara Sauzet blanc emot kanske? Med stor brasklapp att jag ännu inte har testat någon av mina flaskor LLM blanc 2020 el 2022 .

Sauzet är bra, men jag upplever de två producenterna som ganska olika stilmässigt. LLM är betydligt mer ek och pang, Sauzet elegantare. Absolut bra QPR där också, men måste säga att LLM är strået bättre.

 

[Barolonissen]

1989 Bischhöfliches Priesterseminar Kaseler Nies'chen Riesling Auslese
Helt ärligt vet jag knappt vad jag ska skriva för namn på vinet. En satans massa ord på etiketten.

Dessa gamla viner köper jag inte så mycket för njutningens skull. Mer nyfikenhet och utbildning. Jag köper en gång om året (via CW oftast) ett äldre parti viner. Lite av en trial and error. I år blev det äldre riesling och i vanlig ordning även lite Bdx.

Kvällens pava är alltså en gammal auslese. Fruktsötman är väck både i doft och smak. Uppenbart långt förbi sin peak.
Istället är det en förträffligt fin doft av pendelstågsbromsar (bränt gummi men ändå inte), fläder och rostade toner av kaffe.
I munnen är ju samma intryck men till en början lite platt med tjurig syra. Med lite värme i glaset så lugnar det ner sig och levererar ändå bra över 2 dagar.

Kommer det kvala in på topp 30 listan över vita viner 2026? Nej. Topp 5 av roliga viner att testa och lära sig något. Ja.

 

[StefanAkiko]

Första besöket på, för oss, ny spansk restaurang i Kamakura:

MI CASA​

Vi hade beställt finaste menyn och det visade sig vara både gott och galet för mycket mat. Gick ej äta allt. Omöjligt. Och då vi var proppmätta så: tre desserter... I vår fantasi tänkte vi oss microserveringar men i verkligheten visade det sig vara tre normalstora serveringar: baskisk ostkaka, baskisk kladdkaka och fantastisk parfait. Ostkakan var magisk. Kladdkakan hade massor kanel: gott i mig, men för japaner registreras snarare 'kemikalier'...

Tvenne medhavda puteller som decanterades hemmavid under fyra timmar. Vi pratar status som ett av de mest historiska och prestigefyllda ikonerna i Rioja. Imperial produceras bara under de absolut bästa årgångarna och är känt för sin otroliga lagringsduglighet och aristokratiska elegans.

Om Rioja hade en kunglig tronföljd skulle CVNE Imperial Gran Reserva sitta säkert på den. Det här är ett levande monument över spansk vinhistoria och en av de mest konsekventa tolkningarna av Rioja Alta. Namnet 'Imperial' kommer ursprungligen från en särskild buteljering för den engelska marknaden i 'Imperial pint'-format. Idag är det synonymt med eleverat, traditionellt hantverk.

Kraften i detta vin hämtas från egna vingårdar i Rioja Alta runt byn Villalba. Det sägs att den järnrika leran och det svalare atlantiska inflytandet skapar vinets patenterade struktur. Blandningen domineras helt typiskt av Tempranillo med skvättar av Graciano och Mazuelo.

Efter minst 24 månader på både franska och amerikanska ekfat, följt av några års vila i källaren i Haro, möter vi ett således ett vin med en arkitektur av finkorniga tanniner och massiv frukt... Som behöver många år av vila innan dess storhet är till fullo utrullad. Att dra korken ur en Imperial är som att öppna dörren till en värld där tålamod alltid belönas med tidlös elegans.

2012 CVNE Imperial GR, 92p
Duktigt ung med drivande frukt och begynnande mognad. Bättre om 20 år.

2017 CVNE Imperial GR, 90p
Galet ung med bäbishull överallt. Känns rent av amerikanskt idag. Bättre om 25 år.

Vi lämnade mer än två sparvskänkar åt den fantastiskt trevliga kocken, en bask, vars förre chef var Catalan. (Det var lite jobbigt för dem båda.)

Några av de 12 tallrikarna:


Rökt rättika med pilgrimsmussla och räkor i sås på gröna äpplen och magi.

Gulstjärt (BURI på japanska) med vad vi trodde var rapsblomma, men visade sig vara sparrisblomster!

Gris.

Wagyu, sirloin, himmelriket nära!

Hemmavid ploppades en flaska helt okänt italienskt:

1999 Sangervasio "A Sirio", 95p
Kort: En trotsig tidsmaskin från Pisa. Tvungen lägga upp på CT. Tidigare ej refererad vinmakare på FW.

Vissa viner viskar ödmjukt om det förflutna, medan andra skriker ut sin närvaro med en auktoritet som trotsar decennierna. Detta kraftpaket tillhör definitivt den senare kategorin. Igår kväll fick vi alltså uppleva en flaska som verkar ha hittat källan till evig ungdom i de toskanska kustnära kullarna utanför Pisa, Colline Pisane.

Detta vin är som sprunget ur sin geologi. Frukten växer i en jordmån av maritim lera med fossila snäckskal. Jag vill nog påstå att det återkommer i smaken. Vinet hade en distinkt mineralisk ryggrad som var mycket elegant.

Google berättar för mig att detta vin kom till under ledning av den legendariske öno-konsulten Luca D’Attoma. Han sägs vara känd för en kompromisslösa inställning till struktur och lagringspotential. Pang på korrekt, om vinet får säga sitt! Han skapades denna blend av cirka 95% Sangiovese och ett stänk CS.

Vinet fick vila 18 månader på franska barriques, men eken har nu helt smält in i den massiva fruktkoncentrationen. Jag kände absolut inte av ek öht. Att möta en 27 år gammal 'Super Tuscan' från appellationen Colli Etruria Centrale DOC (som jag inte ens visste existerade i förrgår) med denna grad av ungdomlig spänst och nästan aggressiva, starka tanniner är för mig ett uppvaknande. Denna fula etikett följde med som ballast i en auktionslot. However, det är ett flytande bevis på att 1999 var en magisk årgång där kraft, extraktion och syra tilläts förena sig i perfekt, tidlös symbios. Ett otroligt vin som fortfarande vägrar att böja sig för tiden.

Makaren är helt ny för mig, liksom appellationen... Hittar ingen referens till vinet här på FW.

Men oj vad jag vill ha mer!

 

[Sonderlese]

Visa bifogad bild 35695
1989 Bischhöfliches Priesterseminar Kaseler Nies'chen Riesling Auslese
Helt ärligt vet jag knappt vad jag ska skriva för namn på vinet. En satans massa ord på etiketten.

Dessa gamla viner köper jag inte så mycket för njutningens skull. Mer nyfikenhet och utbildning. Jag köper en gång om året (via CW oftast) ett äldre parti viner. Lite av en trial and error. I år blev det äldre riesling och i vanlig ordning även lite Bdx.

Kvällens pava är alltså en gammal auslese. Fruktsötman är väck både i doft och smak. Uppenbart långt förbi sin peak.
Istället är det en förträffligt fin doft av pendelstågsbromsar (bränt gummi men ändå inte), fläder och rostade toner av kaffe.
I munnen är ju samma intryck men till en början lite platt med tjurig syra. Med lite värme i glaset så lugnar det ner sig och levererar ändå bra över 2 dagar.

Kommer det kvala in på topp 30 listan över vita viner 2026? Nej. Topp 5 av roliga viner att testa och lära sig något. Ja.

Står det ”Trocken” till höger ovanför flaskans volymangivelse?

 

[StefanAkiko]

1999 Sangervasio "A Sirio", 95p
Tvungen lägga upp på CT.

Visade sig att det gick hitta vinet på CT ändå. Ibland har man tur och slipper böket med att lägga upp nytt där.

 

[Barolonissen]

Står det ”Trocken” till höger ovanför flaskans volymangivelse?

Yes!

 

[Sonderlese]

Yes!

Då har du en ”Auslese Trocken” vin, som är ’torrt’ (tillåtet innehålla max 10 gram rs/liter), och inte ett sött auslese vin. ”Auslese” betecknar druvornas mustvikt vid mognaden.
Det går inte jämföra rakt av med dagens GG (Grosses gewäches), men något åt det hållet.