Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

Mina Vinare

Medlem
Dumdristigt kanske - men provar man aldrig så får man inget veta.

Att ge sig på två nordrhônare med tre års ålder är väl egentligen hopplöst om man ser till ren och skär njutning. Samtidigt älskar jag ung Syrah och har alltid fascinerats av urkraften och det primära i druvan men också skillnaden beroende på växtplats.

Att då testa två viner från samma producent, samma årgång och samma appellation känns kanske märkligt men i min värld är det oerhört frestande och så lockande att det inte går att motstå.

Guigal.jpg


Skall väl börja med att konstatera att direkt vid öppnandet är det en massiv känsla av dyr och ny ek som slår emot en. Puristerna där ute som hyllat Alain Graillot sen tidigt 1990-tal skulle nog vrida sig i plågor och våndor om dom doftade det här. Till och med jag reagerar på eken som i bägge vinerna har ett drag av bränd skog och vedspis med nästan svett hår i första intrycket. Men ger man dem ett par timmar i öppet tillstånd så blir det ett annat intryck.

2017 E. Guigal, St. Joseph ”Lieu-Dit St. Joseph” har en massivt mörk och svartröd färg. Doften är väldigt stor och kompakt med mörk choklad, rostade fat, syltade körsbär och violer. Samtidigt frisk och elegant med örtighet och lätta inslag av tapenade. Chark, rökt korv och bränt gummi som nybromsat bildäck. Det är ju faktiskt svårt att ha några invändningar med tanke på vad skolboken säger om Syrah. Klockrent.

Smaken är massiv med massor av mörk frukt som björnbär, blåbär och bigarråer. Finmalda tanniner med violpastill i den långa eftersmaken. Inslag av fat och vanilj med en fint balanserad syra och friskhet. Snyggt paketerat och känns som väldigt skickligt vinmakande då allt håller ihop trots en stor rikedom som skulle kunna gå till överdrift. Givetvis ett vin för källaren men faktiskt inte så oävet att dricka redan nu (95p).

2017 E. Guigal, St. Joseph ”Vignes de L'Hospice” har en mörk och intensiv purpurröd färg. Doften är mer återhållsam och mineraldriven med känsla av krossad sten samt örtighet. Absolut inte blygsam men mer intellektuellt än det andra vinet. Rökighet, läder och mer rökt skinka än rökt korv. Lite mentol och stallighet med nymalt kaffe. Precis som vin nummer ett är det här ett skolboksexempel men mer utifrån Saint-Joseph än Syrah rent generellt.

Smaken är mer syradriven med körsbär, röda vinbär men också betydligt stramare garvsyra. Tanninerna är väldigt mycket mer påtagliga med känslan av violpastill och mineraliteten är mer av karaktären järn och sten. I eftersmaken kommer mer röd frukt som jordgubbar och hallon. Lite karameller och nickelkola mot slutet. Ett gott och fint vin (95p).

Det är ruskigt svårt att välja en favorit då de är väldigt lika till att börja med och först efter flera timmar kommer skillnaderna. Samtidigt blir det inte lättare då utan snarast svårare. Skall man ta prislappen med i beräkningen så är ju givetvis ”Lieu-dit” favoriten och skall man se på drickbarheten i närtid så är det nog samma sak. Vågar man skåda längre in i framtiden så skulle jag nog satsa på ”Vignes de L'Hospice” men samtidigt finns risken att syran vinner över frukten som så många gånger förr och då blir det kanske inte den stora upplevelse man hoppats på. Tio år är inga bekymmer för något av vinerna och säkert går det bra med 15-20år också men sedan skulle jag tro att ”Vignes de L'Hospice” kommer att hålla längre. Hur som helst – kul är det med Syrah!
 

john b

Medlem
Visa bifogad bild 21180
Gårdagens Musar-BYOB med -13, -12, -11, -09, -05, -03, -02, -01, -00, -99, -98, -97 och -03 Château Ksara Réserve du Couvent.
-13, -05 -98 och -97 gick till final där -97 vann knappt över -05.
Förvånansvärt stor skillnad mellan årgångarna.
Kul att den man kan köpa nu på bolaget gick till final. Har 06, 11 och 12 hemma. Får komplettera med lite 13 också märker jag.
 

LeChat

Medlem
Visa bifogad bild 21180
Gårdagens Musar-BYOB med -13, -12, -11, -09, -05, -03, -02, -01, -00, -99, -98, -97 och -03 Château Ksara Réserve du Couvent.
-13, -05 -98 och -97 gick till final där -97 vann knappt över -05.
Förvånansvärt stor skillnad mellan årgångarna.
Kul provning ni hade, tycker jag som ganska nyligen provat -97, -98, -99, -10 och -13. Även intressanta finalresultat. Min favorit här hemma har varit -98 som jag tycker verkar vara i perfekt tillstånd nu. Druckit två flaskor som varit väldigt lika. För flaskvariationen lär väl annars vara betydligt större här än hos flertalet andra producenter.
-97an har tydliga likheter med -98an tyckte jag (ur minnet) men min flaska hade lite väl framträdande syror.
1999 är redan bra men känns som att den inte är framme riktigt än och ska nog bara vila sig i form.
2010 har en betydligt brutalare struktur än de äldre syskonen men kommer troligtvis bli riktigt bra den med. Bra frukt också. Jag gillar den redan.
2013 är mjukare, drickvänligare och redan mycket god.

För ett par månader sedan ägde jag inga Chateau Musar. Nu stoltserar källaren med följande flaskor:
1997: 4 st
1998: 3 st
1999: 5 st
2001: 3 st
2010: 7 st
2013: 3 st

Så kan det gå när man har köpstopp på rött från Frankrike och Italien. :D
 

Adamanko

Medlem
Snart släpps Catena Zapatas Nicolas-16 på bolis. Ett bra tillfälle att testa min -14 av samma vin.
Svarta vinbär, lakrits, ganska len munkänsla fast det är mycket koncentrerat. Jag känner alkoholen men det misstänker jag faktiskt är jag. 13.5%. Men känns inte så balanserat efter två år i garderoben. Ställer undan det för en annan dag men efter några timmar så återvänder jag och lite har faktiskt hänt.

Känns mycket mer balanserat i munnen även om koncentrationen är klart märkbar fortfarande. Inte min favoritstil men, så klart, god kvalité. 91-92. Inga trötthetstecken och håller säkert flera år, huruvida det vinner på det har jag dock ingen aning om.

Hade faktiskt en -16 på inköpslistan men avstår nu. Har en -15 och den kommer lagras längre än två år. Upp mot 5 kanske?
 

Victorious

Medlem
Öppnade upp en 2014 Caprili Brunello di Montalcino igår mest av nyfikenhet då jag haft väldigt varierande åsikt kring de BdM-14 som jag testat. Egentligen är det bara Casanova di Neri BdM-14 som jag verkligen upplevt levererat.

Precis som Casanova di Neri så ha Caprili (såvitt jag förstått) skippat prestigen och blandat druvor från fler lägen i denna BdM vilket såklart är spännande.

Dekanterades direkt på morgonen och fick stå i karaffen runt 7 timmar innan jag hällde tillbaka den i flaskan och smakade. Serverades runt 15 grader i Riedel bourgognekupa till lite blandad ost och chark framför brasan i väntan på enklare middag.

I doften kan jag hitta både mörka och röda körsbär och en ganska diskret ton av läder och någon söt kryddighet som jag hade svårt att sätta fingret på. I efterhand får jag för mig att det troligen är kanel.

Första sippen bjuder direkt på en riktig körsbärsbomb med röda och mörka körsbär, snyggt bittra körsbärskärnor och läder. Otroligt lång finish och efter en bit ost sitter fortfarande smaken i. Fantastisk harmoni i vinet som bara blir bättre för varje gång jag smakar. Efter ett tag tycker jag de söta kryddorna gör sig mer påminda igen, men på ett ganska diskret och inbjudande sätt. Syran är medium (+) och tanninerna är väldigt snygga nu. Upplevs inte alls strävt, men ger en väldigt fin textur till vinet. Känns väldigt välgjort och elegant men med väldigt mycket kraft.

Måste säga att det var överraskande bra och kanske till och med snäppet vassare än den Casanova du Neri -14 som jag drack för någon månad sedan. Är glad att jag har några fler i källaren av detta och ser fram emot att para det med en salsiccapasta!
 

Attachments

  • EE2210C4-2D84-4D06-97F1-16C9B05CD2E7.jpeg
    EE2210C4-2D84-4D06-97F1-16C9B05CD2E7.jpeg
    48,9 KB · Visningar: 157

Mina Vinare

Medlem
Så till något helt annat än fredagens viner.

Massolino.jpg


2007 Massolino, Barolo ”Vigna Rionda” har en ljus och transparent färg med begynnande ålderstoner av orange och brunt. Doften är ganska utvecklad med skogiga toner. Våta höstlöv och svamp. Syltade bär och lite lätt örtighet av mentol med medicinala drag. Ganska fin doft men samtidigt lite blygsam.

Smaken är både fruktig och stram på en och samma gång. Syra i form av körsbär och en ganska lång eftersmak. Garvsyran är påtaglig med avslut av salmiak. Kanske inte helt i balans och intrycket är lite spretigt. Torrhet av de markerade tanninerna och syra i form av körsbär blir det bestående intrycket. Helt korrekt men hade nog hoppats på lite mer (90p).

Det som sätter lite extra knorr på det hela är att det blev en spontan glasprovning. Fram med mitt gamla glas av okänt ursprung inköpt i La Morra, Zaltos Pinot-kupa och Riedels Vinum XL Pinot. Kanske gör det att mina samlade intryck ovan blir lite spretiga – för det är ganska stor skillnad mellan glasen.

Glas.jpg


I ”La Morra-glaset” känns vinet klart äldst med mest utvecklade toner. Det blir ett intryck som känns lite trött och slappt. Dom skogiga tonerna är påtagliga med utvecklad smak men syran känns lägst i detta glas. Lite sötfruktighet som ger ett plus.

I Zalto-glaset känns doften klart piggast och yngst. Mer örtighet, mer rökighet och framförallt störst doft. Smaken är också mest vital med fruktigheten bevarad och upplevelsen ger ett rejält mycket yngre intryck än det förra glaset.

I Riedel-glaset blir det först lite mittemellan och inget direkt intryck som sticker ut. Lite sådär svenskt lagom. Bättre än det första glaset men mer slätstruket än Zalto-glaset. Men efterhand växer det och på slutet är det nog trotts allt det bästa glaset. Mest homogent.

En sista reflektion gällande Barolo. Kvällens vin är ju från den lite mer lättillgängliga årgången 2007. Det kan ju delvis förklara den relativt utvecklade upplevelsen och känslan av ett lite trött vin. Fast samtidigt har jag i olika sammanhang, det senaste halvåret, provat Barolo med ungefär 10-15års ålder och det bestående intrycket är just att de upplevts lite väl utvecklade och nästan på gränsen till för gamla. Enligt min skola skall ju Barolo ha minst 10års ålder och hålla mycket längre än så. Tycker inte riktigt att det stämmer med senaste tidens upplevelser.

Förra helgen hade vi en middag/provning där 2006 Domenico Clerico ”Ciabot Mentin Ginestra” var med och intrycket var just ett lite trött och oväntat moget vin – nästan för gammalt. Samtidigt drack vi ett vin som jag sällan provat och aldrig själv haft men som jag gärna rekommenderar alla att prova - Dedicato a Walter av Poggio al Tesoro. Ett vin gjort på Cabernet Franc. Ett riktigt gott vin. Provat det tre gånger/årgångar och alla gånger lika positiv.

Tre italienare.jpg
 

M.Grape

Medlem
Happy halloween! Heartland One 2018; en välgjord Cabernet/Shiraz-blandning från Australien. Ett superungt, bombastiskt och kraftfullt vin - för varje klunk är det som att en fruktbomb detonerar i munnen! Björnbär, svarta vinbär, sura röda plommon kommer med full kraft och det fyller på med blöt jord, bark och kolstübb. Fina tanniner och en tydlig syra drar ut i en lång eftersmak. Borde kanske lagrats ett tag men verkligt kul att testa ett vin av så hög kvalitét så ungt.
IMG_20201030_203807.jpg
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Kul provning ni hade, tycker jag som ganska nyligen provat -97, -98, -99, -10 och -13. Även intressanta finalresultat. Min favorit här hemma har varit -98 som jag tycker verkar vara i perfekt tillstånd nu. Druckit två flaskor som varit väldigt lika. För flaskvariationen lär väl annars vara betydligt större här än hos flertalet andra producenter.
-97an har tydliga likheter med -98an tyckte jag (ur minnet) men min flaska hade lite väl framträdande syror.
1999 är redan bra men känns som att den inte är framme riktigt än och ska nog bara vila sig i form.
2010 har en betydligt brutalare struktur än de äldre syskonen men kommer troligtvis bli riktigt bra den med. Bra frukt också. Jag gillar den redan.
2013 är mjukare, drickvänligare och redan mycket god.

För ett par månader sedan ägde jag inga Chateau Musar. Nu stoltserar källaren med följande flaskor:
1997: 4 st
1998: 3 st
1999: 5 st
2001: 3 st
2010: 7 st
2013: 3 st

Så kan det gå när man har köpstopp på rött från Frankrike och Italien. :D
Det är precis den typ av köpstopp jag behöver implementera.
Hustrun rynkar ju hela tiden på näsan åt alla mogna Brunellosar och Chiantisar... Varför inte ;-)
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Öppnade upp en 2014 Caprili Brunello di Montalcino igår mest av nyfikenhet då jag haft väldigt varierande åsikt kring de BdM-14 som jag testat. Egentligen är det bara Casanova di Neri BdM-14 som jag verkligen upplevt levererat.

Precis som Casanova di Neri så ha Caprili (såvitt jag förstått) skippat prestigen och blandat druvor från fler lägen i denna BdM vilket såklart är spännande.

Dekanterades direkt på morgonen och fick stå i karaffen runt 7 timmar innan jag hällde tillbaka den i flaskan och smakade. Serverades runt 15 grader i Riedel bourgognekupa till lite blandad ost och chark framför brasan i väntan på enklare middag.

I doften kan jag hitta både mörka och röda körsbär och en ganska diskret ton av läder och någon söt kryddighet som jag hade svårt att sätta fingret på. I efterhand får jag för mig att det troligen är kanel.

Första sippen bjuder direkt på en riktig körsbärsbomb med röda och mörka körsbär, snyggt bittra körsbärskärnor och läder. Otroligt lång finish och efter en bit ost sitter fortfarande smaken i. Fantastisk harmoni i vinet som bara blir bättre för varje gång jag smakar. Efter ett tag tycker jag de söta kryddorna gör sig mer påminda igen, men på ett ganska diskret och inbjudande sätt. Syran är medium (+) och tanninerna är väldigt snygga nu. Upplevs inte alls strävt, men ger en väldigt fin textur till vinet. Känns väldigt välgjort och elegant men med väldigt mycket kraft.

Måste säga att det var överraskande bra och kanske till och med snäppet vassare än den Casanova du Neri -14 som jag drack för någon månad sedan. Är glad att jag har några fler i källaren av detta och ser fram emot att para det med en salsiccapasta!
Kan ju tycka att det finns all anledning att vänta ut frukten 15-30 år så att vinerna får visa upp vad de egentligen är gjorda av. Har du inte tillgång på mogna flaskor av BdM?
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Så till något helt annat än fredagens viner.

Visa bifogad bild 21194

2007 Massolino, Barolo ”Vigna Rionda” har en ljus och transparent färg med begynnande ålderstoner av orange och brunt. Doften är ganska utvecklad med skogiga toner. Våta höstlöv och svamp. Syltade bär och lite lätt örtighet av mentol med medicinala drag. Ganska fin doft men samtidigt lite blygsam.

Smaken är både fruktig och stram på en och samma gång. Syra i form av körsbär och en ganska lång eftersmak. Garvsyran är påtaglig med avslut av salmiak. Kanske inte helt i balans och intrycket är lite spretigt. Torrhet av de markerade tanninerna och syra i form av körsbär blir det bestående intrycket. Helt korrekt men hade nog hoppats på lite mer (90p).

Det som sätter lite extra knorr på det hela är att det blev en spontan glasprovning. Fram med mitt gamla glas av okänt ursprung inköpt i La Morra, Zaltos Pinot-kupa och Riedels Vinum XL Pinot. Kanske gör det att mina samlade intryck ovan blir lite spretiga – för det är ganska stor skillnad mellan glasen.

Visa bifogad bild 21195

I ”La Morra-glaset” känns vinet klart äldst med mest utvecklade toner. Det blir ett intryck som känns lite trött och slappt. Dom skogiga tonerna är påtagliga med utvecklad smak men syran känns lägst i detta glas. Lite sötfruktighet som ger ett plus.

I Zalto-glaset känns doften klart piggast och yngst. Mer örtighet, mer rökighet och framförallt störst doft. Smaken är också mest vital med fruktigheten bevarad och upplevelsen ger ett rejält mycket yngre intryck än det förra glaset.

I Riedel-glaset blir det först lite mittemellan och inget direkt intryck som sticker ut. Lite sådär svenskt lagom. Bättre än det första glaset men mer slätstruket än Zalto-glaset. Men efterhand växer det och på slutet är det nog trotts allt det bästa glaset. Mest homogent.

En sista reflektion gällande Barolo. Kvällens vin är ju från den lite mer lättillgängliga årgången 2007. Det kan ju delvis förklara den relativt utvecklade upplevelsen och känslan av ett lite trött vin. Fast samtidigt har jag i olika sammanhang, det senaste halvåret, provat Barolo med ungefär 10-15års ålder och det bestående intrycket är just att de upplevts lite väl utvecklade och nästan på gränsen till för gamla. Enligt min skola skall ju Barolo ha minst 10års ålder och hålla mycket längre än så. Tycker inte riktigt att det stämmer med senaste tidens upplevelser.

Förra helgen hade vi en middag/provning där 2006 Domenico Clerico ”Ciabot Mentin Ginestra” var med och intrycket var just ett lite trött och oväntat moget vin – nästan för gammalt. Samtidigt drack vi ett vin som jag sällan provat och aldrig själv haft men som jag gärna rekommenderar alla att prova - Dedicato a Walter av Poggio al Tesoro. Ett vin gjort på Cabernet Franc. Ett riktigt gott vin. Provat det tre gånger/årgångar och alla gånger lika positiv.

Visa bifogad bild 21196
Spännande viner!
Det hela faller ju tillbaka på var du drar gränsen för mogna Barolos.
Vad är kännetecknar din tagning på vad ett moget Barolovin skall vara, då frukten, sas lämnat kroppen?
 

Mina Vinare

Medlem
Spännande viner!
Det hela faller ju tillbaka på var du drar gränsen för mogna Barolos.
Vad är kännetecknar din tagning på vad ett moget Barolovin skall vara, då frukten, sas lämnat kroppen?

Rent generellt när det gäller mogna viner så förväntar jag mig en silkig frukt, nästan typ gammal bärinläggning. Det skall liksom finnas en söt och mogen frukt i mitt tycke. Sen måste det givetvis balanseras upp av både tanniner och syra – annars blir det bara syltburk.

Tycker väl ibland att just viner från nya världen kan ha problemet med mognad - att det saknas struktur och då blir det inte så kul. Gäller kanske också lika mycket för södra Rhône.

När det är sagt så kan jag på samma vis uppleva att många viner från mer ”klassiska” vindistrikt lever för mycket på tanninerna och syran och hänger då inte frukten med så blir det lika tråkigt – fast på ett annat vis.

Tror det var i en intervju jag såg med Paul Draper, som han utryckte det att ett vin måsta ha balans redan som ungt – annars blir det aldrig balanserat som moget. Det är nog en ganska enkel men sann syn på saken.

Mogen Barolo är inget som jag har gigantisk stor erfarenhet av. Dricker det för sällan. Men min fundering var mer utifrån att om man dricker en Barolo med 10/15års ålder så bör den ju inte kännas trött och på gränsen till för gammal. Det känns ju tokigt.

Det vore en helt annan sak om man upplevde vinet som alltför ungt och att syran och tanninerna inte hunnit integrerats utan att det behövde mer tid. Då kunde man ju fortfarande hoppas. När det istället känns stumt och slappt så känns det för sent för att det skall hända något med ytterligare mognad.

För mig skall en mogen Barolo påminna om en mogen Châteauneuf-du-Pape, med samma syltade frukt fast i tillägg en syra och finmalda tanniner som gör skillnaden. Sedan kan man väl förvänta sig lite mentol, viol och asfalt i tillägg men det skall ju även finnas med i ett ungt vin.

Är absolut ingen expert på vare sig mogna viner eller Barolo men jag har en känsla av att vinerna gjorda fram till sjuttiotalet och kanske tillochmed åttiotalet gjordes på ett sätt som klarade – och behövde – lång lagring. Kanske 15/20år och mer. Att det var utifrån detta man en gång lärde sig att Barolo var ett vin för källaren och behövde många år innan det skulle drickas. Är inte säker på att vinerna görs på det viset längre.
 

Pontus

Medlem
Tror det var i en intervju jag såg med Paul Draper, som han utryckte det att ett vin måsta ha balans redan som ungt – annars blir det aldrig balanserat som moget. Det är nog en ganska enkel men sann syn på saken.
Detta anser jag vara helt fel. Balansen ändras på olika sätt med lagring, vilket gör att ett balanserat vin med tiden kan bli obalanserat och tvärtom.
 

Mina Vinare

Medlem
Detta anser jag vara helt fel. Balansen ändras på olika sätt med lagring, vilket gör att ett balanserat vin med tiden kan bli obalanserat och tvärtom.

Det finns väl aldrig något som är helt rätt eller fel när det kommer till vin. Så självklart håller jag med om att ett balanserat vin kan bli obalanserat med lagring. När något blir för gammalt så blir det väl rent tekniskt obalanserat. På samma vis kan säkert obalans komma till rätta med lagring men chansen att det gör det måste ju rimligen vara lägre än om det är balans från början.

Kunde inte riktigt släppa tanken och hittade intervjun med Paul Draper. Det är Stephen Tanzer som intervjuar honom 2018. Den finns på Vinous och heter: A Conversation with Paul Draper, August 2018. Förmodar att man måste abonnera på tjänsten för att kunna se den. Det handlar om Ridges Geyserville och Lytton Springs.

Han får frågan att utveckla sitt påstående om att den långa livslängden för just dom här två vinerna beror på balansen. Svaret något förkortat blir att om tanninerna, syran och frukten är i balans redan efter jäsningen så kommer slutresultatet konsekvent att lagras längre och bli bättre än om något element måste integreras över tid. Sen tillför han att givetvis finns det andra faktorer som påverkar som vingård, läge, klimat, druvmaterial, vinstockar etc.

För den som kan se videon så är tippset att göra det. En intressant och kunnig person efter mer än femtio årgångar.

Jag tror nog ändå mer på balans från början, som en gigantisk fördel, än att lagring skall göra underverk med ett obalanserat vin.
 

Pontus

Medlem
Det finns väl aldrig något som är helt rätt eller fel när det kommer till vin. Så självklart håller jag med om att ett balanserat vin kan bli obalanserat med lagring. När något blir för gammalt så blir det väl rent tekniskt obalanserat. På samma vis kan säkert obalans komma till rätta med lagring men chansen att det gör det måste ju rimligen vara lägre än om det är balans från början.

Kunde inte riktigt släppa tanken och hittade intervjun med Paul Draper. Det är Stephen Tanzer som intervjuar honom 2018. Den finns på Vinous och heter: A Conversation with Paul Draper, August 2018. Förmodar att man måste abonnera på tjänsten för att kunna se den. Det handlar om Ridges Geyserville och Lytton Springs.

Han får frågan att utveckla sitt påstående om att den långa livslängden för just dom här två vinerna beror på balansen. Svaret något förkortat blir att om tanninerna, syran och frukten är i balans redan efter jäsningen så kommer slutresultatet konsekvent att lagras längre och bli bättre än om något element måste integreras över tid. Sen tillför han att givetvis finns det andra faktorer som påverkar som vingård, läge, klimat, druvmaterial, vinstockar etc.

För den som kan se videon så är tippset att göra det. En intressant och kunnig person efter mer än femtio årgångar.

Jag tror nog ändå mer på balans från början, som en gigantisk fördel, än att lagring skall göra underverk med ett obalanserat vin.
Jo, men det stod "ett vin måsta ha balans redan som ungt – annars blir det aldrig balanserat som moget".

Jag tycker det är uppenbart balansen ändras när frukten klingar av, inte minst den upplevda syran relativt annat.
 

Poussard

Medlem
Så en Gamay som är i balans ett par år efter skörd, kan lagras längre/vinner mer på lagring än en Nebbiolo som är jättesnipig (subjektivt obalanserad, enligt mig) vid släpp? Jag tror de flesta här inne håller med om att det inte stämmer.
 

Victorious

Medlem
Kan ju tycka att det finns all anledning att vänta ut frukten 15-30 år så att vinerna får visa upp vad de egentligen är gjorda av. Har du inte tillgång på mogna flaskor av BdM?

Absolut, det har du helt säkert rätt i! Är väldigt förtjust i BdM överlag, och har runt 30fl på lut i dagsläget - tyvärr bara i årgångarna -13 till -15. Fick inte tillräckliga lagringsmöjligheter förrän alldeles nyligen, så jag har ett antal år att komma ikapp! ;)
 
Toppen