2017 Poliziano; Viti Nuove vs Vino Nobile
En av våra favoritproducenter för vår del är Poliziano, vilket, när vinerna dricks, ofta resulterar i att omdömet möjligen något subjektivt, nästan alltid slutar med ”allt är bra!”. Ett av alstren finns tack och lov i ordinarie sortimentet, några finns att tillgå i BS och resten får man vänta tålmodigt på. Till dagens lunch siktade vi dock in oss på att jämföra
2017 Viti Nuove och
2017 Vino Nobile di Montepulciano efter att
@Sigdarve ställde den fullt logiska frågan ”Och hur var vinet jämfört med den billigare Polizen?” efter mitt inlägg om hemgjord pizza och 2017 Vino Nobile.
Som alla känner till finns det som bekant bara ett sätt att ta reda på det svaret om man vill slippa leta i minnet efter tidigare Viti Nuove-intryck. Eller intryck och intryck, vi dricker det någorlunda ofta, för att det är så sabla gott, att några intryck utöver det sällan noteras plus att Viti Nuove brukar hinna komma i ny årgång innan Vino Nobile finns tillgänglig i samma årgång. Det kan iof till viss del tillskrivas oredan i källaren. Det verkar passa bra att göra en jämförelse till dagens lunch som i det typiska svenska novembervädret (12 grader och strålande sol, wtf??) utgörs av grillade fläskkotletter med toskansk kryddning.
Nåväl, förutom de två ovan nämnda vinerna finns även följande att tillgå från Poliziano (om man inte orkar läsa allt går det bra att scrolla vidare, men den otålige riskerar att missa något);
Det enklaste,
Rosso di Montepulciano DOC består av 80% sangiovese och 20% merlot. Finns i BS om jag inte minns fel, men det hoppade vi över den här gången. Vi har testat det för några år sedan, men tycker att Viti Nuove är klart vassare.
In Violas, Cortona DOC, ligger runt byn/staden Cortona, i höjd med Siena men mer österut, typ mitt i landet, 100% Merlot. Har testats hemmavid för några år sedan, men tyvärr – ung merlot från Italien har vi lite svårt för hemma. Efter något decenniums lagring brukar det dock blomma ut och efter ytterligare fem år blir det tom riktigt bra. Våra flaskor har, ähum, ganska lång tid kvar i källaren.
Morellino di Scansano DOCG, (Morellino = det lilla körsbäret, en klon av sangiovese) första årgång 1998, Scansano i närheten av Grosseto (typ Maremma-kusten), 85% sangiovese, 15% ciliegiolo. Har testats hemmavid, väldigt trevligt vin som vi tyvärr brukar missa att köpa in.
Maria Stella – finns ingen info på producentens hemsida. Ett Sverigeanpassat vin? Jag mailade och frågade så vi får se vad producenten svarar.
Mandrone di Lohsa, Maremma toscana DOC, första årgång 2001, 85% cab sauv, 15% petit verdot och carignano. “Fermentation and maceration conical stainless steel vats for a period of 20-25 days.” Lagrat 18 månader I nya franska barriquer. Lagringspotential över 15 år. Väldigt bra vin som tål lagring bra. Vi håller med. Tålamod, tålamod, tålamod.
Asinone – den vingårdsbetecknade (första årgången 1983) vid "best vintages" 100% sangiovese, andra årgångar ingår även 10% colorino och canaiolo. Lagring i 16-18 månader i franska tonneaux, med en ytterligare lagringspotential i flaska över 20 år. Finfint vin som vi brukar tycka om. Senast testade vi årgång 2004; Mums!
Le Caggiole – "nynytillskottet" tillika vingårdsbetecknad (omstart 2015, tidigare första årgång 1988), 100% sangiovese. Lagring i 16-18 månader i tonneaux, lagringspotential i flaska över 20 år. Har tyvärr inte testat, är dock sugen.
Le Stanze – IGT Toscana Rosso, (första årgång 1987) 90% cab sauv, 10% merlot, finfin Bx-blend, Lagring på 16 månader i franska ekfat. Lagringspotential på flaskan över 20 år. Mycket bra vin som vi har testat för ett antal år sedan, resten av flaskorna vilar sig i form.
Ambrae – IGT Toscana bianco, 80 chard, 20 sauv blanc. Inte testat.
Vin santo, 90-95 malvasia, resten grechetto. Inte testat.
Åter till lunchvinerna;
Viti Nuove består av 85% sangiovese, 15% merlot, canaiolo och malvasia nera. Druvorna kommer från lite yngre vingårdar, efter skörd sker jäsning i 12-18 dagar i ståltankar, därefter lagras en tredjedel av vinet i 14-16 månader på barriques och tonneaux och resten på stora traditionella fat (enligt producenten).
Vino Nobile di Montepulciano DOCG (första årgång 1968), består av 85% prugnolo gentile, 15% colorino, canaiolo och merlot. “Fermentation and maceration in truncated conical stainless steel vats for a period of 15-20 days”. Lagring sker i 14-16 månader på ekfat; 2/3 i franska barriques (225 liter) och tonneaux (500 liter) och en tredjedel i vats. Lagringspotential enligt producenten 10-15 år.
Jahapp, nu kör vi; direkt från flaskan ner tillbringare och sedan tillbaka i flaskan och sedan en skvätt ner i
Zalto Universal. Resten väntar vi 1,5 timme med.
Viti Nuove; ganska kompakt doft, mer bittermandel än mogen körsbärskärna kombinerat med avbruten tallgren med 7 cm-diameter. Alkoholen (14,5%) känns lite i näsan ändå. I munnen syrligt med viss eldighet som hänger kvar ett ganska bra tag och som dessutom kommer smygande direkt efter vinet svalts. Upplever även en något otippad strävhet. Mat är nästan ett måste känns det som om man vill få ut det mesta möjliga av vinet.
Vino Nobile; här är det mer körsbärskärnor i förgrunden och bittermandel i bakgrunden, lite slankare doft men den ger ändå ett klart elegantare intryck. Alkoholen (14,5%) känns inte alls lika påtaglig, även om den helt klart finns där. En gnutta svett eneträ finns också med i doften. I munnen kvarstår det eleganta intrycket, visst finns det lite alkohol med på ett hörn, men inte på samma direkta sätt som i Viti Nuove. Vinet känns lite beskare än Viti Nuove, men är helt klart mer lättklunkat och har inget omedelbart behov av mat som följeslagare, men det lär inte skada.
Uppdaterat efter cirka en och en halv timme i friska flaskluften:
Viti Nuove; visserligen fortfarande kompakt doft, men nu har även en antydan till nysläckt tändsticka smugit sig in i doften om man letar lite. Även liten antydan till slånbär och även avbruten berberisgren kommer också fram. Bittermandeln dominerar dock fortfarande, även om körsbärskärnorna börjar komma ikapp lite doftmässigt. I munnen viker vinet inte en centiliter från tidigare intryck i munnen; syran kvarstår, eldigheten kvarstår, strävheten kvarstår och en viss beska kvarstår.
Vino Nobile; nu har lite smörkola smugit sig in bland körsbärskärnorna, det var onekligen lite otippat. En aning etylacetat dyker också upp, men inget som direkt stör. Vinet känns väldigt harmoniskt och välbalanserat. I munnen då? Det har möjligen blivit lite beskare och något strävare än tidigare, men det är löjligt lättklunkat; så fort jag ställt ner glaset är handen på väg fram för att lyfta det igen. Det enda sättet att tackla strävheten verkar vara påfyllning. Det påminner om en Alfa Romeo som när man närmar sig 5.000 rpm bara säger ”Mera. Mera! Mera!!”.
Jahapp, ska man försöka sig på en sammanfattning? Efter lite (nåja, hustrun har en annan uppfattning) analyserande kommer jag fram till att det, visserligen hårfin, rör sig om två olika viner; det ena är lite bråkigt men helt ärligt (Viti Nuove) och det andra är elegant och insmickrande men samtidigt helt ärligt (Vino Nobile) och båda passade ypperligt till kotletterna. Båda lär passa ypperligt till många andra maträtter, såväl tomatbaserade som ”alla andra”. Finns det inget negativt att säga? Tja, det skulle nog vara att nivån i flaskorna sjunker med en oroväckande hastighet.
Nästan fulla flaskor och en tom skribent. Två timmar senare är förhållandet det omvända.
Nasse mötte Landmann och eftersvettades upp till 65 grader i lugn och ro.
) (https://www.finewines.se/threads/id...ar-och-diskussioner.2030/page-808#post-153212), men det här är riktigt bra. Svårt att hitta en Bordeuax för samma pris som kan matcha det här. 95-96p
