Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Skrutt]

2007 Domenico Clerico Barolo Ciabot Mentin
Lite extra nyfiken var jag med tanke på att barolo från 00-talet nyligen diskuterats en del på forumet, särskilt av @Mina Vinare. Lyckligtvis var detta vin spänstigt (i motsats till trött). Jag känner igen det härliga och starka sötfruktiga inslaget från 2007 Vajra Barolo Albe men detta vin var också betydligt maffigare och jag gav det 94p på CT:
"Powerful right from the start. The fruit includes sweet cherry, violet and ripe cherries, coated in licorice and asphalt. The tannic surge is not unlike the grounds of boiled coffee, although not quite as bitter. It's an exquisite and impressive wine although I can't quite seem to find a special expression or personality, and that barrs it from reaching the pantheon."

 

[Pontus]

2005 Guigal La Turque. Behöver en del luft för att visa sig från sin bästa sida. Ett makalöst vin! Magisk doft av mörk frukt, björnbär, mandelmassa, vitpeppar och julkryddor. I munnen är det närmast en chockerande intensitet av mörk frukt, mandelmassa och kryddor. Lager på lager av smaker som långsamt klingar av och pågår i minuter. Hög syra balanserar och ger viss stramhet. Trots att det är ett massivt vin är det komplext och finstämt. Utan tvivel det bästa rödvinet jag druckit. 99(+).

 

[Magikern]

Nuits-Saint-Georges Premier Cru Les Cailles 2010

Doft: Höstlöv och körsbär. Hade gissat på medelålders sangiovese helblint.
Attack: Jord, körsbär och lite vresiga toner.
Mellansmak: Bra syra och rätt fylligt. Mineraler och obestämbar mörk frukt som påminner om en blandning av körsbär och mer klassisk pinotfrukt.
Eftersmak: Silkestanniner och jord. Medellång och ung.

Detta vinet är lite ungt idag och jag kanske stannar på 90+ av denna anledningen. Det är lite vresigt och oförlöst men troligen värt sitt pris om man väntar 4-5 år.

Producenten är Nicolas Potel för er som undrar.

Durfort-Vivens 2010
Doft: Dämpad doft av ceder. Vinet är ungt utan tvekan.
Attack: Cabbig och lite vresig. Inte så kul men ceder, paprika och tanniner märks.
Mellansmak: Rätt fyllig och cabbig. OK syra men för ung i dagsläget. Diskreta fat.
Eftersmak: Tanniner, grönsaker och typiska cabtoner. Rätt lång.

Detta vinet är lovande men öppna det först 2025-2030. 90- idag

 

[Håkan]

2007 Domenico Clerico Barolo Ciabot Mentin
Lite extra nyfiken var jag med tanke på att barolo från 00-talet nyligen diskuterats en del på forumet, särskilt av @Mina Vinare. Lyckligtvis var detta vin spänstigt (i motsats till trött). Jag känner igen det härliga och starka sötfruktiga inslaget från 2007 Vajra Barolo Albe men detta vin var också betydligt maffigare och jag gav det 94p på CT:
"Powerful right from the start. The fruit includes sweet cherry, violet and ripe cherries, coated in licorice and asphalt. The tannic surge is not unlike the grounds of boiled coffee, although not quite as bitter. It's an exquisite and impressive wine although I can't quite seem to find a special expression or personality, and that barrs it from reaching the pantheon."

Kul, blev lite orolig från recensionen om 2006an. Drack en 2004a i våras och den var i rätt bra drickläge även om jag tror den håller många år till. Känns inte som om Clerico är lika heta som de var för 15 år sen.

 

[grondahl]

Drack en Domenico Clerico 2016 standardbarolo ikväll till lågtempad älgbiff med kantarellsås. Lite mer ek än nödvändigt men ändå väldigt bra efter någon timme i karaff.

 

[LarsW]

Hade en god vinvän på besök veckan som var. Då vi båda har hållit lite låg profil under pandemin så var temat dricka mycket roligt och gott vin!
Den ursprungliga tanken var att våga sig ut på en restaurang en kväll eller två men den planen gick i stöpet då vi har ett uppsving i Covid i Göteborg igen... vi tog två luncher på hotell i stället, måndag och fredag, vi var nästan ensamma i restaurangerna så kändes tryggt.

Söndag.
Dr Loosen 2004
D: Honung, ananas, mynta och fläder i näsan. Petroleum och sockerlag.
S: I munnen är det precis lagom moget. Bra syra och sötma som leker med varandra. Tropiska frukter som ananas och persika. Lite citrus typ söt grapefrukt. Lång eftersmak.
90p

Mont-Redon 2015.
D: Röda vinbär och lite lingon. Rökt och rått nötkött. Ek.
S: Svala körsbär och rosmarin. Bacon, ceder och nytt läder. Sval och elegant är vad jag sitter kvar med som intryck. Inte den häftigaste CndP från 2015 men definitivt good value!
Druckit de flesta årgångar sedan slutet av 80-talet, 2015 är klart top-3! Mår bra av att öppnas dagen innan.
Kommer bunkra magnum av denna!
89+p

Måndag.
Krug 168ed på Hotell Dorsia
Lite Nördfakta: Bas 2012. 52% Pinot Noir, 35% Chardonnay och 13% Meunier. 198 olika viner från 11 år varav det äldsta från 1996. Degorgerad våren 2019. (Krug ID: 219 014)
D: Brioche, citrus och lite krutrök. Kokos och tropisk frukt.
S: Visst är det syra men redan lite mognadstoner. Citron som är konserverad. Rostad mandel och nygräddad brödkant. Frukt som nästan men inte helt är aprikos.
Förvånansvärt tillgänglig redan nu, man märker reservvinerna!
Så god nu med potential för att bli ännu bättre!
93+p

Gratien 2004.
D: Äppelmos och citron. Honung och piggelin.
S: Halvbokna äpplen. Grillad citron och banan… Mjuk syra. Kommer sig med tiden och efter 4-5 timmar riktigt mjuk, innan dess en besvärande beska särskilt i eftersmaken.
89p

Tisdag.
Egly Oriet Tradition. 37 månader i källare, deggad 2009… bas 2005/04?
D: Grillad citron. Kolafudge. Bränt socker och grädde. Trevliga mognadstoner.
S: Mjuk syra och vidöppet dricksfönster. Creme brulee. Röda äpplen och lite kanel. Långeftersmak.
Sista flaskan men sörjer inte då denna var perfa nu!
90p

Ch. Palmer 1986
D: D**n! F**k m* r***d! Läder, hö och stall. Nånting med körsbär, ek och cigarrer! Olivspad och höstlöv. En doft man kan glömma sig bort i…
S: Körsbärslikör, röda vinbär och ceder. Läder och rosenblad. Mjuka tanniner, syran finns där. Lång eftersmak. Kan dock inte heeeeeelt komma ifrån att doften lovar lite mer än vad smaken klarar av att leverera…
Nästan löjligt urtypisk Bordeaux! Till en lika löjligt mör älgfilé så… har inte ord för hur perfekt kombo detta är!
94p

Onsdag.
Bonnaire 2004
D: Smörblomma, citron och panacotta. Lite hav och nybakat bröd.
S: Citronkex. Gula äpplen och grädde. Rostat bröd och kalk. Bra eftersmak. Har öppnat sig på allvar nu och dricker mycket bra.
90p

Glaetzer Amon Ra 2006
D: Svarta vinbär och muscovadosocker. Tobak och vanilj. Rosmarin och bacon.
S: Vinbärssylt och ekad vanillj. Svarta oliver och lakrits. Mörk choklad och rostad tobak. Milda tanniner. Bra syra som nästan håller ordning på den ganska påtagliga alkoholsötma som mildras med timmarna i karaff
Dag två avsevärt elegantare och sötman från alkoholen har lugnat ner sig betydligt.
92++p

Taylor Vintage Vargellas 2001
D: Körsbärslikör. Vanilj och torrt gräs.
S: Pepparkaka. Russin och blåbär. Fin spritighet.
God men inget jätte speciellt…
89P

Taylor Porto Vintage 1997
D: Blåbärssylt och mandelsmassa. Cognac och mörk choklad.
S: Mustig och elegant! Rökt tobak och pepparkaksdeg. Körsbär och korinter. Plommon och lakrits. Fin cognac och lång eftersmak.
Vänta 5+ år för halvflaskan och 10+ år för helan så kommer dessa att sjunga!
93+p

Torsdag.
Caparsa Chianti Classico Caparsino Riserva 2015
D: Friska körsbär och lakrits! Rosmarin och rökt bacon.
S: Bittermandel och körsbärslikör! Tobak och hö. Selleri. Lakrits och mörk choklad.
God som tusan och perfekt till en lasagne.
89p

Caparsa Chianti Classico Caparsino Riserva 2016
Nästan identisk med 2015 bara lite mer knuten. Blint hade jag inte haft en chans att diffa mellan de,
Båda två är jäkla bra chiantis helt enkelt!
En observation är att 2016 hade ordentligt bottensats medan 2015 ingen alls.
88+p

Fredag.
Dom Perignon 2008 på Hotell Pigalle
D: Lime, krut och havsluft. Känns som lite vanilj från fat men kommer inte ihåg om denna hälsar på ek..?
S: Nästan så bra som doften lovar. Konserverad citron. Ostronskal och kalk. Fläder och citrus. Skalbeska på sluten. Inte jättelång eftersmak.
Inte missnöjd med att ha några till i källaren. Jäklar dessa kommer bil bra (bättre)!
93++

Bollinger 2007
D: Lime och ananas. Smörade champinjoner. Hint av mognadstoner.
S: Stram syra som inte mildras under kvällen, kommer behöva lite mer tid denna. Massiv frukt. Lime, mandel och liche. Mycket smak packad i denna flaska.
Avsevärt yngre än jag trodde den skulle vara, tänker den kommer vakna när den lämnar tonåren…
92+

Lördag.
Leclapart L'Apôtre 2004
D: Limeskal och hav. Tyvärr en besvärande ton av nagellack som timmarna inte klarar av att vädra bort.
S: Något kemiskt som följer nagellacket… Dag två mycket äppelmos och grillad citron.
Har många byggstenar som är goda men de kemiska bitonerna drar ned betyget så det knakar.
78p dag 1.
Dag två har den vädrat bort det mesta av nagellacket men kommer inte högre än 84p

Efter fiaskot med Leclapart så popapde vi en flaska på random för att kompisen aldrig druckit vit Rhône tidigare… visade sig vara hur kul som helst!
Mont-Redon CndP Blanc 2015
D: Citron, mandel och ek men ska inte vara ekad? Polkagris och vitpeppar. Floral.
S: Sötad citron och mandelmassa. Persika och anis. Fräsch frukt i mängder. Mild syra och fin eftersmak.
Detta var nog veckans överraskning. Gott som tusan till grillad tonfisk.
90p

Ch. Pontet-Canet 2003
D: Körsbär, ceder och en hint av rostad paprika (cab franc?). Rökt rostbiff, lakrits och vitpeppar.
S: Mjuka körsbär, mogna och saftiga. Tobak och blodpudding. Paprika och ek. Saftiga tanniner. Lång eftersmak.
Vill påstå perfekt just nu. Bara jättegod!
Med hård konkurrens veckans flaska för mig!
94p

Ch. Rieussec 2005
D: Saffran och honung! Liche och tändsticksplån.
S: Saffran, honungsmelon och rapsolja. Karamell-toffee och aprikos.
Mycket trevlig sauternes och dricker bra nu… ingen brådska dock då den har decennier framför sig!
93p

Kul vecka på alla sätt men kändes helt rätt med en öl till pizzan i kväll...

 

[StefanAkiko]

Hade en god vinvän på besök veckan som var. Då vi båda har hållit lite låg profil under pandemin så var temat dricka mycket roligt och gott vin!
Den ursprungliga tanken var att våga sig ut på en restaurang en kväll eller två men den planen gick i stöpet då vi har ett uppsving i Covid i Göteborg igen... vi tog två luncher på hotell i stället, måndag och fredag, vi var nästan ensamma i restaurangerna så kändes tryggt.

Söndag.
Dr Loosen 2004
D: Honung, ananas, mynta och fläder i näsan. Petroleum och sockerlag.
S: I munnen är det precis lagom moget. Bra syra och sötma som leker med varandra. Tropiska frukter som ananas och persika. Lite citrus typ söt grapefrukt. Lång eftersmak.
90p

Mont-Redon 2015.
D: Röda vinbär och lite lingon. Rökt och rått nötkött. Ek.
S: Svala körsbär och rosmarin. Bacon, ceder och nytt läder. Sval och elegant är vad jag sitter kvar med som intryck. Inte den häftigaste CndP från 2015 men definitivt good value!
Druckit de flesta årgångar sedan slutet av 80-talet, 2015 är klart top-3! Mår bra av att öppnas dagen innan.
Kommer bunkra magnum av denna!
89+p
Visa bifogad bild 21253

Måndag.
Krug 168ed på Hotell Dorsia
Lite Nördfakta: Bas 2012. 52% Pinot Noir, 35% Chardonnay och 13% Meunier. 198 olika viner från 11 år varav det äldsta från 1996. Degorgerad våren 2019. (Krug ID: 219 014)
D: Brioche, citrus och lite krutrök. Kokos och tropisk frukt.
S: Visst är det syra men redan lite mognadstoner. Citron som är konserverad. Rostad mandel och nygräddad brödkant. Frukt som nästan men inte helt är aprikos.
Förvånansvärt tillgänglig redan nu, man märker reservvinerna!
Så god nu med potential för att bli ännu bättre!
93+p
Visa bifogad bild 21254

Gratien 2004.
D: Äppelmos och citron. Honung och piggelin.
S: Halvbokna äpplen. Grillad citron och banan… Mjuk syra. Kommer sig med tiden och efter 4-5 timmar riktigt mjuk, innan dess en besvärande beska särskilt i eftersmaken.
89p
Visa bifogad bild 21255

Tisdag.
Egly Oriet Tradition. 37 månader i källare, deggad 2009… bas 2005/04?
D: Grillad citron. Kolafudge. Bränt socker och grädde. Trevliga mognadstoner.
S: Mjuk syra och vidöppet dricksfönster. Creme brulee. Röda äpplen och lite kanel. Långeftersmak.
Sista flaskan men sörjer inte då denna var perfa nu!
90p

Ch. Palmer 1986
D: D**n! F**k m* r***d! Läder, hö och stall. Nånting med körsbär, ek och cigarrer! Olivspad och höstlöv. En doft man kan glömma sig bort i…
S: Körsbärslikör, röda vinbär och ceder. Läder och rosenblad. Mjuka tanniner, syran finns där. Lång eftersmak. Kan dock inte heeeeeelt komma ifrån att doften lovar lite mer än vad smaken klarar av att leverera…
Nästan löjligt urtypisk Bordeaux! Till en lika löjligt mör älgfilé så… har inte ord för hur perfekt kombo detta är!
94p
Visa bifogad bild 21256

Onsdag.
Bonnaire 2004
D: Smörblomma, citron och panacotta. Lite hav och nybakat bröd.
S: Citronkex. Gula äpplen och grädde. Rostat bröd och kalk. Bra eftersmak. Har öppnat sig på allvar nu och dricker mycket bra.
90p

Glaetzer Amon Ra 2006
D: Svarta vinbär och muscovadosocker. Tobak och vanilj. Rosmarin och bacon.
S: Vinbärssylt och ekad vanillj. Svarta oliver och lakrits. Mörk choklad och rostad tobak. Milda tanniner. Bra syra som nästan håller ordning på den ganska påtagliga alkoholsötma som mildras med timmarna i karaff
Dag två avsevärt elegantare och sötman från alkoholen har lugnat ner sig betydligt.
92++p

Taylor Vintage Vargellas 2001
D: Körsbärslikör. Vanilj och torrt gräs.
S: Pepparkaka. Russin och blåbär. Fin spritighet.
God men inget jätte speciellt…
89P

Taylor Porto Vintage 1997
D: Blåbärssylt och mandelsmassa. Cognac och mörk choklad.
S: Mustig och elegant! Rökt tobak och pepparkaksdeg. Körsbär och korinter. Plommon och lakrits. Fin cognac och lång eftersmak.
Vänta 5+ år för halvflaskan och 10+ år för helan så kommer dessa att sjunga!
93+p
Visa bifogad bild 21257

Torsdag.
Caparsa Chianti Classico Caparsino Riserva 2015
D: Friska körsbär och lakrits! Rosmarin och rökt bacon.
S: Bittermandel och körsbärslikör! Tobak och hö. Selleri. Lakrits och mörk choklad.
God som tusan och perfekt till en lasagne.
89p

Caparsa Chianti Classico Caparsino Riserva 2016
Nästan identisk med 2015 bara lite mer knuten. Blint hade jag inte haft en chans att diffa mellan de,
Båda två är jäkla bra chiantis helt enkelt!
En observation är att 2016 hade ordentligt bottensats medan 2015 ingen alls.
88+p
Visa bifogad bild 21258

Fredag.
Dom Perignon 2008 på Hotell Pigalle
D: Lime, krut och havsluft. Känns som lite vanilj från fat men kommer inte ihåg om denna hälsar på ek..?
S: Nästan så bra som doften lovar. Konserverad citron. Ostronskal och kalk. Fläder och citrus. Skalbeska på sluten. Inte jättelång eftersmak.
Inte missnöjd med att ha några till i källaren. Jäklar dessa kommer bil bra (bättre)!
93++
Visa bifogad bild 21259

Bollinger 2007
D: Lime och ananas. Smörade champinjoner. Hint av mognadstoner.
S: Stram syra som inte mildras under kvällen, kommer behöva lite mer tid denna. Massiv frukt. Lime, mandel och liche. Mycket smak packad i denna flaska.
Avsevärt yngre än jag trodde den skulle vara, tänker den kommer vakna när den lämnar tonåren…
92+
Visa bifogad bild 21260

Lördag.
Leclapart L'Apôtre 2004
D: Limeskal och hav. Tyvärr en besvärande ton av nagellack som timmarna inte klarar av att vädra bort.
S: Något kemiskt som följer nagellacket… Dag två mycket äppelmos och grillad citron.
Har många byggstenar som är goda men de kemiska bitonerna drar ned betyget så det knakar.
78p dag 1.
Dag två har den vädrat bort det mesta av nagellacket men kommer inte högre än 84p

Efter fiaskot med Leclapart så popapde vi en flaska på random för att kompisen aldrig druckit vit Rhône tidigare… visade sig vara hur kul som helst!
Mont-Redon CndP Blanc 2015
D: Citron, mandel och ek men ska inte vara ekad? Polkagris och vitpeppar. Floral.
S: Sötad citron och mandelmassa. Persika och anis. Fräsch frukt i mängder. Mild syra och fin eftersmak.
Detta var nog veckans överraskning. Gott som tusan till grillad tonfisk.
90p

Ch. Pontet-Canet 2003
D: Körsbär, ceder och en hint av rostad paprika (cab franc?). Rökt rostbiff, lakrits och vitpeppar.
S: Mjuka körsbär, mogna och saftiga. Tobak och blodpudding. Paprika och ek. Saftiga tanniner. Lång eftersmak.
Vill påstå perfekt just nu. Bara jättegod!
Med hård konkurrens veckans flaska för mig!
94p

Ch. Rieussec 2005
D: Saffran och honung! Liche och tändsticksplån.
S: Saffran, honungsmelon och rapsolja. Karamell-toffee och aprikos.
Mycket trevlig sauternes och dricker bra nu… ingen brådska dock då den har decennier framför sig!
93p
Visa bifogad bild 21261

Kul vecka på alla sätt men kändes helt rätt med en öl till pizzan i kväll...

Applåder till detta fabulösa bejakande av vällust, livslust och uppdämda begär

 

[Mina Vinare]

Det var ett tag sen senast och det ser ut att hänt en del på forumet som jag inte hunnit svara på. Känns också som inlägget om Massolino och efterföljande trådar skapade en del oreda.

Men allra roligast av det som hänt – det har hänt i Malmö.

Smakade som bäst vid 17:45 i söndags och ställningen 3-0. Men så är det ju också bryggt på vinnarkultur och jäst från hjältarnas prispokaler.

I ärlighetens namn så är det ingen jättegod öl. Smakar som en hyfsad lager från var som helt i Tyskland men det är nog meningen också.

Gällande Barolo - så kändes behovet skriande att prova något för att se om jag möjligtvis skulle komma på helt andra tankar och pudla.

2006 Elio Grasso, Barolo ”Ginestra Casa Maté” har en transparent men intensiv röd färg och svaga inslag av ålderstoner. Doften är först härligt fruktig med lätt syltade toner men ändrar sig ganska snart till mer utvecklad doft av pinjeskog och lite lätt multna höstlöv. Tjära och örtighet samt antydan till medicinaltoner. Bra doft men inte överdrivet stor, mer finstämd. Kommer lite animalisk stallighet på slutet.

Smaken är desto mer kraftfull med tydlig smak av violpastill, körsbär, slånbär och väldigt påtagliga tanniner i den långa eftersmaken. Citrusfrukt och skalbeska med en garvsyra som man inte skojar bort. Det kommer lite mer mogen frukt efterhand men klart är att det inte är helt integrerat ännu – eller ännu värre – på fel sida om sin topp. Klassiskt, korrekt och absolut ett bra vin men ganska torrt avslut (92p).

Drack det här för ungefär ett eller ett och ett halvt år sedan. Minnesbilden säger mig att det var betydligt fruktigare och bärigare då. Kan ju vara fel minnesbild men vi som drack det då, var ganska imponerade över kvalitén men framförallt frukten. Inte samma intryck ikväll.

Hade hoppats på mer. Men tillskillnad från Massolinon så finns det en lite känsla i det här vinet att det kommer att hända mer med fortsatt lagring. Det finns frukt och även om syran och tanninerna är väl tuffa så kommer det kanske att gå ihop till ett mer komplext och balanserat vin. Frågan är i så fall när? Kanske 5-10år bort. Möjligen är det försent och att tanninerna/garvsyran kommer att dominera över frukten såpass att det inte blir roligare än det var för ca: ett år sedan.

Kan inte låta bli att fundera över en jämförelse med Bordeaux, Bourgogne och Norra Rhône. Skulle man ställa ungefär jämförbara producenter från årgångar typ 2005 i de två förstnämnda och 2006 i den sistnämnda så är jag ganska säker på att de tre fransoserna skulle upplevas som både godare och yngre. I alla fall i min smak. Det är lite från det perspektivet som jag börjar fundera över Barolo.

Har köpt och fortsätter köpa vinerna därifrån men blir alltmer osäker på om det är rätt beslut för mig. Vilket givetvis inte betyder att det är fel för andra.

 

[buteljen]

67 Pall Mall webinar med Jasper Morris - 2012 Chambertin Clos de Beze

Några generella punkter jag skrev ner av det Jasper sade på webinariet:
Chambertin and Chambertin Clos de Beze are the two biggest in the Chambertin family. Clos de Beze can call itself Chambertin if it wants, but nowadays nobody would do that. There are holdings with just a tiny bit of Clos de Beze and a bit of Chambertin and they may blend them together.

Although Clos de Beze appears to be a sidekick to Chambertin it is the older vineyard, 630 is the first mention of the vineyard. Chambertin is not mentioned until 13th century. There is not that much difference btw the two vineyards. They are similar in size, similar aspect, both predominantely/completely east facing, both on a midsteep slope. It is not that obvious when you pass on Route des Grand Crus that there is a difference btw the two. There are some cool air coming down to parts of Chambertin that are not coming down to Clos de Beze affecting the wines in some vintages.

Total vineyard area is 15,4 hectares.

There should be something sensual about Clos de Beze wines. But what I don’t like is the tedious description of Chambertin being the king of the wines and the thing about maskulinity vs femininity. I don’t think Chambertin is a particularly masculine wine. I say if it is, it is in touch with its feminine side. It is more graceful in modern winemaking times than it was during the 20th century where it was made in a slightly more heavy weight.

Typically Clos de Beze is described as the queen consort of Chambertin. Implying it is slightly more feminine. But if we move away from that we can say that it is slightly less structured and has slightly more gracefulness of fruit. It often comes around a little bit earlier than Chambertin.

… in fact the Chambertin family should not be black fruit. They may have had that reputation for two reasons 1: Gevrey Chambertin is associated with being a very powerful appellation. 2: The school in the late 80’s, and 90’s in Gevrey Chambertin was people picking later, using more new oak, extracting more. This is not the case anymore.

2012 Vintage (4/5 Decanter)
“The repeated hailstorms afflicted most damage on the Côte de Beaune, with villages such as Volnay, Pommard, Savigny, Beaune, and Aloxe-Corton badly affected. That does not mean that the wines from this area are necessarily poor or tainted, as the best domaines would have sorted rigorously. But the risk of encountering disappointing wines is inevitably greater than it would be in the Côte de Nuits, which largely escaped the hailstorms. Nonetheless there were losses in the Côte de Nuits too because of sunburn damage and the tricky flowering; some growers in Gevrey-Chambertin had lost half their crop by the end of June. What remained, though, was often of excellent quality. The reds from throughout the Côte d’Or are tannic and structured, so the best of them are well worth cellaring.”

Provningen
Sex av de sju största producenterna i Clos de Beze var med i flighten, alla från 2012. Alla viner är fortfarande väldigt unga, men oj vilken kvalitet. Alla ligger på 93-94+ med Armand Rosseau som vinnare i flighten med säkert 96+. Fantastiska viner. Vilken power, koncentration och samtidigt elegans som finns där inunder ungdomligheten. Det är egentligen lite synd att prova dem bredvid varandra, jag tror man skulle få (ännu) mer wow-upplevelser om man provade dem en och en. Nu finns det alltid någon som är lika bra eller bättre i glaset bredvid. Samtidigt intressant att jämföra dem mot varandra naturligtvis.

2012 Domaine Pierre Gelin Chambertin-Clos de Bèze
I doften lite mörkare elegant röd frukt, kryddigt, lavendel, rostade toner
I munnen inte supergenerös frukt som vissa andra i flighten. Strukturerat men ändå lite silkiga tanniner som gör att det är “not stupidly unready to drink” som Jasper uttryckte det. Lång finish. Hamnade lite på efterkälken i denna fligh. Lite synd på så rara ärtor.

2012 Domaine Bruno Clair Chambertin-Clos de Bèze
I doften mer uttrycksfull än ettan, mer sensuell. Hallon, jordgubbar, kryddor och lite florala toner.
I munnen mycket mer power än ettan. Strukturerad. Lång finish. Behöver tid.

2012 Faiveley Chambertin-Clos de Bèze
Återhållen doft med röda bär, kryddor, rostade toner och en jordighet.
Mycket mer ogenomtränglig tanninstruktur, släpper inte riktigt till. Men allt finns ju där under o vibrerar. Lite beskt avslut som var hyfsat långt. Behöver mycket tid.

2012 Domaine Drouhin-Laroze Chambertin-Clos de Bèze
I doften väldigt elegant röd frukt och mindre kryddighet än de andra.
I munnen högre syra än de andra vinerna. Blir slankare och lite mer austere. Strukturerad, rejält sträva tanniner som tar över lite.

2012 Pierre Damoy Chambertin-Clos de Bèze
Den här var en av mina favoriter. Fantastiskt schysst vin.
“He likes to pick 2-3 weeks later than everybody else. 2018 Pierre had cuvees that had 15,5%, it works because of the way he runs his vineyard. Becauce his intention in the first place is to pick late, he runs his vineyards according to that. As a result he has got high alcohol. But there is a different balance, they don’t taste unbalanced. Whereas somebody who tries to make wine at 13% and let something slip and end up with 15% because his vineyard for some reason got away from him, then it is gonna be ugly.” (värt att notera tycker jag så jag klämde in det här)

Färgen var mycket djupare röd än övriga viner.
Stor doft av lite mörkare röd varm frukt med kryddor, lavendel, blodapelsin, läder. Lite jordiga toner.
I munnen saftigare frukt. Mycket tanniner, men man känner att de är mer silkiga och mogna. Stor koncentration. Lång härlig finish.

2012 Domaine Armand Rousseau Père et Fils Chambertin-Clos de Bèze
Oj vilket vin det här kommer att bli. Så roligt att prova. Man borde nästan försöka få tag på en låda o följa det över tid. Bäst i flighten.

Stor doft av mörkröda bär, sammetsgardin ( ), exklusiva skoblock, jordiga toner, kryddor, lavendel, lite rökighet
I munnen en sagolik koncentration, härlig textur, väl strukturerad med sammetslika tunga men eleganta tanniner. Lång finish.

Otroligt kul att prova dessa viner hemma i lugn och ro

 

[The Wall]

67 Pall Mall webinar med Jasper Morris - 2012 Chambertin Clos de Beze

Otroligt kul att prova dessa viner hemma i lugn och ro

Otroligt kul att läsa dessa noter hemma i lugn och ro
Dubbeltumme upp för dessa!

 

[The Wall]

2006 Domaine Santa Duc Gigondas

Det vankades nylagad (dvs den tillagades igår kväll och kompletteringstillagades på 100 grader i ugnen över natten, ut ur ugnen på morgonen, vila över dagen och uppvärmning på spisen när det var middagsdags) boeuf till middag ikväll och då kändes det läge att leta fram något örtigt med lite ålder från en hyllad producent; 2006 Domaine Santa Duc Gigondas borde ju vara perfekt tyckte jag. Kanske lite väl förenklat, men jag hade 2004:ans fenomenala gestaltande för både två och något år sedan kvar i gommen.

Direkt från källaren ner i Zalto Bourgogne; en doft av uppspritad tomatsoppa kryddad med salmiak sprider sig i glaset. Hoppsan. I munnen ordentligt eldig (15%), lite åldrad rosmarinbuskerot men ingen påtaglig dragning åt tomatsoppahållet. Hm, 2004 glänste för något år sedan och jag har iof inte läst på om 2006, men det här var lite otippat.

Jag halar fram ett Riedel Veritas OW Syrah för jämförelse även om kanske Zalto Bx hade varit ett bättre val. Nåja, doften är mer knuten och inte lika tomatsoppig, men påminner istället om nyskurat plastmattegolv i mellanstadiet (dvs början av 80-talet); grå plastmatta, inte så glad kvinnlig urgammal (med en 10-årings mått innebär det minst 57-årsåldern) lokalvårdare och surt skurvatten. Instinkten säger mig att här verkar det ju säkrast att provsmaka; eldigheten kommer fram något tydligare än i Zalto och den frukt som är kvar ger inget bestående intryck utan hamnar helt i kulisserna. Eller faktiskt bortom kulisserna om man ska vara lite petig.

Jaha, det här var verkligen oväntat; tidigare årgångar (både 2004 och 2005) har varit finfina så jag börjar nästan undra om 2006 har hittat en ovanligt lång tunnel eller en ovanligt kort tunnel som jag missat. Nåja, vi väntar lite och ser efter.

En och en halv timme senare; i Zalto Bourgogne har det dykt upp lite mer tomatsoppatoner i doften och möjligen än mer salmiak, alkoholen gör sig mer påmind. I munnen är eldigheten mer påtaglig plus att det har dykt upp inslag av något sötfruktigt, typ lite kirsch.

I Veritas då? Doften är mer kompakt än i Zalto, men har ändå öppnat upp sig något jämfört med tidigare (i Veritas). Doften börjar även dra lite åt badhus-hållet, dvs en whiff av klor, vilket känns lite hälsosammare än skurvattnet i Zalto. Ett lätt metalliskt inslag dyker också upp i doften, typ fuktig klassisk Assa-nyckel en 5-gradig novemberdag från den tiden man hade nycklar i en hållare som man fäste i öglorna till skärpet i byxorna, dvs mellanstadiet, och tog loss hållaren för att låsa upp ytterdörren hemma. Vid närmare eftertanke är det kanske enklare att istället referera till ”mineralitet” istället för långa barndomsminnen, men det är inte Etna Rosso-mineralitet utan något annat. I munnen då? Jo, påtagligt syrligare än i Zalto och även än tidigare i Veritas.

Ok det är faktiskt lite bättre än tidigare, men det börjar dra åt Amarone-hållet, dvs halvt hopplöst att försöka para ihop med något annat än påfyllning i glaset (15% känns harmlöst de första klunkarna, men efter ett tag märker man att tillvaron drar åt "hey, allt är ju toppen!!", vilket är ett tecken på att det kanske är något mer än 15% i vinet, vilket det även var någon årgång vill jag minnas). Bra eller dåligt? Tja, om man kan arbeta hemma de kommande två veckorna gör det inte så mycket, men om man har planerat att köra bil någon gång under den tiden bör man nog ta det lilla lugna med påfyllningen.

Till maten då? Mnja, 2016 hade otvivelaktigt varit en perfekt matchning till boeuf jämfört med 2006. Kan det röra sig om flaskvariation då? Det är nog dags att kolla av några andra 2006-or snart för att undersöka den saken samt att ta reda på exakt hur lång den där tunneln kan vara, möjligen faktiskt var, eller hur gammal en Gigondas kan bli.

 

[LeChat]

2001 Chateau Musar

Öppnades igår och upplevdes så här:
Lite brett är det första som väcker mitt intresse, vilket tillför oerhört mycket karaktär till vinet när det är på en rimlig nivå. Om man därtill adderar fantastisk balans med ljuvliga syror och en smak- och doftkomplexitet som faktiskt påminner mer om en riktigt god odlarchampagne, än något annat rött vin, ja då har ni min enkla beskrivning av 2001 Musar. Låter såklart konstigt, men bortser man från bubblorna så är det faktiskt så som jag upplever den.
Bourgognetonerna som jag tyckt varit så tydliga i årgångar -97, -98 och -99 är inte alls lika typiska hos 2001. Men vilket vin! Goooott!

 

[The Wall]

Det är mörkt, det småregnar, det är pandemi, allt är på paus. Finns det inga ljusglimtar? Johodå, grillad ryggbiff från lokala leverantören bredvid E4:an (Bögs Gård), bearnaise och 2016 Produttori del Barbaresco i Zalto Bourgogne; mycket harmonisk doft med spearmint, lite tjära, lite nytänd majbrasa, lite bittermandel och lite körsbärskärnor och en skvätt nyponros, allt i en finfin och harmonisk samstämmighet där alla komponenter hänger ihop. I munnen strävt och syrligt med något diskret smak, det kunde gärna varit lite mera umph men det är inget som egentligen stör. På tok för tidigt att öppna nu egentligen, men den är ju så bra att det var svårt att hålla tassarna borta.

 

[Sigdarve]

Checci. Funkade bra till pizzan. https://www.systembolaget.se/produkt/vin/cecchi-231201/

 

[lukastollig]

Visa bifogad bild 21252
2005 Guigal La Turque. Behöver en del luft för att visa sig från sin bästa sida. Ett makalöst vin! Magisk doft av mörk frukt, björnbär, mandelmassa, vitpeppar och julkryddor. I munnen är det närmast en chockerande intensitet av mörk frukt, mandelmassa och kryddor. Lager på lager av smaker som långsamt klingar av och pågår i minuter. Hög syra balanserar och ger viss stramhet. Trots att det är ett massivt vin är det komplext och finstämt. Utan tvivel det bästa rödvinet jag druckit. 99(+).

Redo att drickas alltså? Har en Moulin som jag suttit på ett tag. Inte övervunnit korkskruvsångesten än....

 

[lukastollig]

Ett urval av senaste månadens viner. Riktigt hög nivå på flera. Mest imponerande den vita St. Aubin 1er Cru. Jävlar vilket vin, för inga pengar i sammanhanget...

2012 Marie Courtin Champagne Eloquence Blanc de Blancs Extra Brut
This bottle was marked 13 so might be that I got a six pack each of the 12 and 13 Eloquence and not the 12 bottles of 2012 I ordered. Anyways, this is drinking beautifully with creamy mousse, apples, pear, vanilla and toast. Ultra dry, chalky finish. Still young. 92 pts.

2008 Alfred Gratien Champagne Cuvée Paradis
Still drinking young and initally a bit linear with high acidity and a chalky feel. With rising temperature more details. Apples, toast, hints of peach. Very good lenght.

Nevertheless does not quite open up and doesn’t quite live up to the promise from a couple of years ago. Feels like it needs more time. 91 pts.

2010 Domaine Sylvain Langoureau Saint-Aubin 1er Cru Les Champlots
The third bottle of this is yet another clear step up. Now clearly into mature territory this displays a broad nose of nuts, wax and glycerol but still maintain beautiful fruit and good acidity for a more or less perfect balance. Fruitwise apples, ripe lemons and lime. Comes packed with minerals - iron, chalk and a touch of smokey flint. Very long, lemon/lime finish.

Easily the best wine I’ve ever had from St. Aubin. This could go toe to toe with some Grand Crus and more or less any 1er Cru out there. 94 pts.

2016 G.D. Vajra Barolo Bricco delle Viole
About 2 hour decant, enjoyed with truffle risotto.

Intense nose with masses of fruit: cherries, blackberries, sloan and wild strawberries. Also some rosemary, rosehip, orangepeel, roses and sage. On the palate again a cournucopia of fruit mingling with iron, liquorice, menthol, freshly dug earth and more herbs. Medium acidity and very fine tannins. Very long finish with more of the beautiful minerals and cherries. At times just a touch of heat but not enough to be a problem, rather just lifts the fruit. Absolutely amazing already but of course ought to be given a good snooze in the cellar. Only young Barolo I can think of that has been on this level is the 2010 Giacomo Fenocchio 90 ’di. 95 pts.

2014 Ojai Syrah White Hawk Vineyard
After a couple of weaker bottles this seems like a return to form. Lovely nose of dark berries, iron and light smoke. On the palate intense, sweet, black/blue fruit mixed with some red berreis as well. Good complexity with spices, smoke and iron-tinged minerality. Good lenght. 93 pts.

2009 Bouchard Père et Fils Corton-Le Corton
Initially a bit thin and linear even after a 3 hour decant but after an additional hour or so gains weight and detail. Deep fruit with blackberries dominant but also lighter notes of sweet and ripe strawberries, sugared lingonberries and cherries. Medium tannins and acidity. Intense spice - cloves, fivespice, soy, black and green pepper that continues into the long, intense, tingling finish. A big, bold and utterly delicious wine! 95 pts.

1997 Louis Jadot Chambertin-Clos de Bèze Domaine Louis Jadot
Slightly more developed than last bottle with more obvious notes of forest floor and mushrooms. Also ripe mulberries and raspberries, fine grained tannins, and a light drizzle of spice with clove, allspice and rosé pepper. Lots of details and depth. Long, sour-sweet finish. 95 pts.

2012 Bollinger Champagne La Grande Année
Lovely nose of toast and yellow fruit. On the palate fine, creamy, mousse and intense, slightly sweet fruit with apple, ripe lemon and peach. Long finish with more of the delicious fruit mixed with a bit of chalk and iron. Very good, drinking superbly despite its youth but obviously has the stuffing for a long snooze in the cellar as well. 94 pts.

2005 Tenuta dell'Ornellaia Masseto Toscana IGT
Finewine Dinner #3 @Barsac Winebar, Gothenburg

Very dark and massive with incredible concentration. A black hole. Dense, brooding and dark fruit mixed with wood, ink, iron and tobacco. A bit angular and uninviting, despite 4-5 hour decant. Impressive, but just not giving as much as it could at the moment. There is obvious, impressive quality but not too much plesure. Needs 10 more years at the least. Considerable upside, I guesstimate.

(It should be noted that this is not my favourite style of wine. I drink mostly burgundy/pinot and this is about as far as you can get from chambolle) 93 pts.

2001 Antinori Tignanello Toscana IGT
Fine wine dinner #3 @Barsac winebar, Gothenburg

Initially a bit murky and almost of but with air clears up showing classic fruit with plum, cassis and cherries. Medium tannin, quite high acidity, good lenght. 93 pts.

2011 Bonneau du Martray Corton-Charlemagne
Finewine dinner #3 @Barsac Wine Bar, Gothenburg

Initially a bit lean, chablis like. Gradually gains weight and intensity with time, air and rising temperature. Towards the end of the glass creamy and rich but without loosing its lovely citrus acidity, poise and elegance. Great wine! 94 pts.

2011 Domaine Fontaine-Gagnard Bâtard-Montrachet
Finewine dinner #3 @Barsac Winebar, Gothenburg

Straw yellow. Shows quite a lot of development, but not overly oxidised. Nuts, bread, ripe lemon, butterscotsh, yellow fruit. Lacking a bit of energy and freshness to be top level but still very nice and drinking well. 92 pts.

 

[Pontus]

Redo att drickas alltså? Har en Moulin som jag suttit på ett tag. Inte övervunnit korkskruvsångesten än....

Definitivt drickfärdig, men har nog inte peakat (mina preferenser drar oftast åt det semi-mogna hållet). Känner igen mig gällande korkskruvsångesten. Det som fick mig att dra korken just nu var nyfikenhet i kombination med den förmodade utgången av presidentvalet i USA.

Jag har de andra två lala-vinerna från 2005 att se fram emot. De får nog ligga några år till, om det nu inte dyker upp något nytt att fira...

 

[Mina Vinare]

2012 Paul Lato, Sta. Rita Hills ”Atticus - John Sebastiano Vineyard, Pinot Noir” har en klar, transparent och ljusröd färg. Doften är läckert parfymerad med röd frukt och kryddiga aromer. Kanel, kardemumma och lavendel samt toner av gräddkola. Tobak, höstskog och syltade jordgubbar. Mot slutet aningen mocka och lätta inslag av rökta charkuterier. Riktigt läcker doft och för mig funkar det att bara sitta med näsan i glaset och sniffa på allt det läckra – precis som Ferdinand.

Smaken är frisk med bra syra och massor av röda bär. En pikant kryddighet och örtighet som avslutas med både fruktsötma och syrliga bär. Lite violpastill, lakrits och vingummi mot slutet av den långa, friska och goda eftersmaken. Ett kalasgott vin men som möjligen saknar den där extra komplexiteten som doften antyder (94p).

Bra nu och säkert i ytterligare några år men skulle tro att man bör ha druckit upp inom fem år för att vara på den säkra sidan.

Gissar att det är ca: tio år sedan – under min ”värsta” Södra Rhôneperiod - som jag mer aktivt styrde om mot USA och Kalifornien. I början var det nog mest Chardonnay, Pinot Noir och Syrah men senare alltmer Cabb och Bordeauxdruvor. För mig erbjuder det en perfekt balans av frukt och struktur som jag hittills inte tröttnat på. Möjligen är det just Pinot Noir (och Chardonnay) från Central Coast som jag tvivlat lite på. Tycker det ibland blir lite mycket fruktbomb och avsaknad av komplexitet, även om gott. Är betydligt mer övertygad om Sonoma när det gäller de bägge druvorna.

Men det här är absolut ingen fruktbomb i ordets bemärkelse utan mer slankt och snyggt med drag av originalet. Inte så jag tror man skulle bli lurad till Bourgogne blint - utan snarast gissa på nya världen. Druvan tror jag de flesta skulle sätta. Kul och positivt överraskad. Har provat en hel del från Paul Lato (och även besökt honom – eller, mötte hans dåvarande assisterande vinmakare - Jill DelaRiva – som ju absolut inte var en besvikelse) och har alltid tyckt att vinerna håller en hög klass men aldrig nått den allra högsta nivån i min smak. Vinkällare fick en helt ny innebörd när det visade sig vara en lagerlokal med massor av vinproducenter/distributörer som hyrde in sig och delade på golvytan.

 

[StefanAkiko]

Dricker upp sista slatten av denna, nästan avfärgade vätska, en 1989:a som väntat på detta sedan i augusti. Magisk då, magisk nu. Alla skyltfönster är öppna på vid gavel! Här är det blås

 

[StefanAkiko]

そろそろ「プロップ」の音が聞きます。
Snart hör vi ett ”PLOPP”

Återkommer med smaknot.