LarsW
Medlem
Nyfiken på hur du upplevde denna. Drack den för ett tag sen och var inte överdrivet imponerad.
Har några till i källaren och hoppas fortfarande (naivt?) att det var en dålig flaska...
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Har några till i källaren och hoppas fortfarande (naivt?) att det var en dålig flaska...
petterkalle
I rescued some wine. It was trapped in a bottle.
Det var hårfint mellan ALLA i röda flighten. Jag tror t.o.m att jag sa att jag ville ge en röst på samtliga? Jag fick Aussie Shiraz-vibbar av Guigalen. Blev lite förvånad vid avtäckningen. Ett galet bra vin!
Var min flaska och hade jag haft fler så skulle jag inte hålla på dessa flaskor. Känns som den vi drack var sakta på väg utför, även om den fick min röst i bubbelflighten.Nyfiken på hur du upplevde denna. Drack den för ett tag sen och var inte överdrivet imponerad.
Har några till i källaren och hoppas fortfarande (naivt?) att det var en dålig flaska...
LeChat
Medlem
1986 Château Troplong Mondot
Röd färg med ålderstecken men inget brunt. Tobak, läder, höstlöv mm i doften. I munnen är det tydliga syror och diffusa tanniner. Smaken kommer fint med luft. Komplex men inte typisk bordeaux. Mycket i både doft och smak påminner först om Toskana. Men sen tycker jag att den får riktigt trevliga bourgognetoner. Det här skulle faktiskt kunna vara en drickfärdig 15- 20 år gammal bourgogne från Louis Jadot eller annan producent med tydliga fat.
Kul med gamla flaskor, man vet aldrig riktigt vad som finns under korken.
Sebran
Medlem
Gaja Barbaresco 2016
Jag och min flickvän befinner oss i Piemonte och gjorde en tur till Serralunga idag, bl.a. för att käka lunch på Centro Storico som jag blivit rekommenderad av flera Piemonte-fans att besöka. Eftersom jag körde bil så bestämde vi oss för att dela på ett glas vin. På vinkartan drogs våra blickar till Gaja Barbaresco 2016 som fanns på glas med Coravin för 30 EUR. Eftersom jag skippade Gajan på senaste småpartisläppet så var valet enkelt. Doften var ovanligt Pinot Noir-aktig, lite mer tryffel, umami och jordtoner än jag är van vid från andra Barbarescos inledningsvis. Efter lite luftning kom dock de röda bär och sylttonerna fram mer. I munnen var elegans, finstämdhet och komplexitet det första jag tänkte på. Även här betydligt mer delikat och fin än många andra Barbarescos jag har provat. Fantastisk vinupplevelse i perfekt miljö och en av de godaste pastarätterna jag har ätit någonsin. Kan varmt rekommendera stället.
Cascina delle Rose
Med Gaja som referens körde vi till Barbaresco där vi hade bokat in ett vinbesök hos Cascina delle Rose med vinmakaren Riccardo. Vi skulle få en "snabbtur" sa han inledningsvis, men ca 2 timmar senare satt vi fortfarande och provade hans viner och diskuterade allt från klimatförändring, prishöjningar på nebbiolo och andra lokala favoritproducenter. Riccardo sa att 2016 var den bästa årgången för nebbiolo på den här sidan millenieskiftet och till och med en apa hade kunnat göra en fin Barbaresco "if you made a bad Barbaresco in 2016, you should not work with winemaking"...
Langhe nebbiolo 2018: Otroligt spänstig, levande och pigg. Den här kommer vara fantastisk om 5-6 år intygade Riccardo, men redan nu var det en ren fröjd.
Barbaresco Tre Stelle 2016: Mer bett i tanninerna än Gaja 2016, men samtidigt otroligt precis och harmonisk. Den här är inte mycket sämre, jag kan inte förstå hur man motiverar prisskillnaden (35eur). Drick inom 2 år eller vänta 10+ år. Jag ska försöka vänta
La Ca'Növa
Precis vid utkanten av byn Barbaresco ligger denna producent som man kan besöka utan att boka på förhand. Vi blev bemötta av en äldre farbror (ägaren utgår jag ifrån) med hörapparat som inte talade ett enda ord engelska. Vi talar knappt ett ord italienska. Vad som följde var ett av de mysigare vingårdsbesöken jag varit med om, där farbrorn visade oss runt den lilla gården, vinkällaren och lät oss prova deras Langhe Nebbiolo samt deras två Barbarescos med vingårdslägena i Montefico och Montestefano. V
Montefico: Riviga tanniner, röda vinbär, körsbär, rosor. Lite ljusare smakprofil, mycket bra.
Montestefano: Mer jordgubb och jordiga toner samt högra syra än föregående, aningen mindre tanniner. Kan med fördel åldras, säkerligen 15+ år.
Båda Barbarescos var riktigt fina även om de kanske saknade den där allra sista precisionen som Gajan uppvisade. Vi plockade på oss 3 flaskor av varje sort och tappade hakan när vi såg prislappen: 14 eur per flaska!!!! Jag trodde först att han hade räknat fel, men det är tydligen priset flaskorna säljs för på gården
Ska försöka återkomma med intryck från Albino Rocca och Cigliuti imorgon.
Jag och min flickvän befinner oss i Piemonte och gjorde en tur till Serralunga idag, bl.a. för att käka lunch på Centro Storico som jag blivit rekommenderad av flera Piemonte-fans att besöka. Eftersom jag körde bil så bestämde vi oss för att dela på ett glas vin. På vinkartan drogs våra blickar till Gaja Barbaresco 2016 som fanns på glas med Coravin för 30 EUR. Eftersom jag skippade Gajan på senaste småpartisläppet så var valet enkelt. Doften var ovanligt Pinot Noir-aktig, lite mer tryffel, umami och jordtoner än jag är van vid från andra Barbarescos inledningsvis. Efter lite luftning kom dock de röda bär och sylttonerna fram mer. I munnen var elegans, finstämdhet och komplexitet det första jag tänkte på. Även här betydligt mer delikat och fin än många andra Barbarescos jag har provat. Fantastisk vinupplevelse i perfekt miljö och en av de godaste pastarätterna jag har ätit någonsin. Kan varmt rekommendera stället.
Cascina delle Rose
Med Gaja som referens körde vi till Barbaresco där vi hade bokat in ett vinbesök hos Cascina delle Rose med vinmakaren Riccardo. Vi skulle få en "snabbtur" sa han inledningsvis, men ca 2 timmar senare satt vi fortfarande och provade hans viner och diskuterade allt från klimatförändring, prishöjningar på nebbiolo och andra lokala favoritproducenter. Riccardo sa att 2016 var den bästa årgången för nebbiolo på den här sidan millenieskiftet och till och med en apa hade kunnat göra en fin Barbaresco
"if you made a bad Barbaresco in 2016, you should not work with winemaking"...Langhe nebbiolo 2018: Otroligt spänstig, levande och pigg. Den här kommer vara fantastisk om 5-6 år intygade Riccardo, men redan nu var det en ren fröjd.
Barbaresco Tre Stelle 2016: Mer bett i tanninerna än Gaja 2016, men samtidigt otroligt precis och harmonisk. Den här är inte mycket sämre, jag kan inte förstå hur man motiverar prisskillnaden (35eur). Drick inom 2 år eller vänta 10+ år. Jag ska försöka vänta
La Ca'Növa
Precis vid utkanten av byn Barbaresco ligger denna producent som man kan besöka utan att boka på förhand. Vi blev bemötta av en äldre farbror (ägaren utgår jag ifrån) med hörapparat som inte talade ett enda ord engelska. Vi talar knappt ett ord italienska. Vad som följde var ett av de mysigare vingårdsbesöken jag varit med om, där farbrorn visade oss runt den lilla gården, vinkällaren och lät oss prova deras Langhe Nebbiolo samt deras två Barbarescos med vingårdslägena i Montefico och Montestefano. V
Montefico: Riviga tanniner, röda vinbär, körsbär, rosor. Lite ljusare smakprofil, mycket bra.
Montestefano: Mer jordgubb och jordiga toner samt högra syra än föregående, aningen mindre tanniner. Kan med fördel åldras, säkerligen 15+ år.
Båda Barbarescos var riktigt fina även om de kanske saknade den där allra sista precisionen som Gajan uppvisade. Vi plockade på oss 3 flaskor av varje sort och tappade hakan när vi såg prislappen: 14 eur per flaska!!!! Jag trodde först att han hade räknat fel, men det är tydligen priset flaskorna säljs för på gården
Ska försöka återkomma med intryck från Albino Rocca och Cigliuti imorgon.
ChristianB
DipWSET
BUBBLIGA VINER:
1. Rosébubbel helt uppenbart. Lätt doft, mariekex, hallon, smultron, jäst, hallongrotta. Torrt, aningen mjuk syra, örtigt, snårigt och mer hallongrotta, en släng gummi… Jag gissar rosé cava!
Rätt svar: Estelado Rosé från Chile.
2. Vitt bubbel, klargul färg. Doftar toast, grillade äpplen, bröd och mer mogen citrus. Lite jästigt. Smaken är frisk och härligt klassisk som ett ”vanligt” bubbel. Möjligen är det aningen kort, men smakar av äpple, lemoncurd, toast, citron. Hög syra och aningen kartig. Ganska lätt att gissa Champagne, 2013 Blanc de Blanc.
Rätt svar: Champagne Jacquesson 736 (basår 2008, 50% Ch. PN 30%. 20% PM.)
3. Ytterligare ett rosébubbel, lite mer orange i färgen. Doften är oerhört mycket morot, morotssaft och morotsblast. Örter, grönt och asfalt. Kommer inte förbi morötterna… Smaken är av stora bubblor som försvinner snabbt. Fruktigt och känns närapå ”off-dry”. Gissar ”italienskt fulbubbel”.
Rätt svar: Frederic Savart, Bulles des rosé!
4. Rosa och grumligt. Doftar och konstaterar att det är mitt vin. Det är röda vinbär, yoghur, grädde och sylt. Friskt och torrt!
Rätt svar: Radice Paltrinieri, Lambrusco di Sorbara.
5. Sist ut är gyllengult i färgen. Massiv doft av toast och bröd, bokna äpplen, citronpaj, skaldjur/havskräftor. Komplext och rätt mysigt, med scones och kakaosmör. Smaken är bitig och kraftig, och klart bättre än doften. ”Gott men doftar udda!”
Jag gissar sen-deggat klassisk stil.
Rätt svar: L’Eclapart L’Apôtre 2004.
Bäst vin i flighten var helt klart Jacquesson och den fick flest röster (7 st), därefter håller jag på mitt eget!
VITA VINER:
1. Halmgult i färg. Doftar gula äpplen, grapefrukt, ene, fårull, stål… Fastnar sedan på äpplepaj och kommer inte därifrån! Smaken är klart annorlunda, hög viskositet, skaligt bitter, med mer av äpplepajen och mogen grapefrukt. Jag gissar sydafrika, vit blend.
Rätt svar: Rasteau Blanc, 2015.
2. Mörkgult i färgen. Man får det man förväntar sig i doften; honung, saffran, kokta päron, vita blommor… Smaken chockar något när det är torrt, friskt och fatigt, torkade äpplen, mandel, marsipan, blommor. Medvetet oxiderat? Jag gissar ”skalmacererad Gewurztraminer” eftersom det släpptes en på fredagen.
Rätt svar: Skalmacererad Greco di Greco (typ) från Kampanien!
3. Gröngul färg, blekt vin. Jag kommer direkt att tänka på gröna saker, pilspö, örter, ungträd, vit melon och återigen äpplepaj! Vinet är torrt, friskt, nästan spritsigt, med melon, päron, citron och örter. Dålig gissning på ”Riesling?”
Rätt svar: Torr Furmint, 2016.
4. Gult i färgen. Fat, citron, rök, äpple, toast, örtigt och med ärtskida. Komplext och behagligt! Smaken är torr, frisk, fatig, med mer vita äpplen, citron, vita vinbär, och en syra som är satan-i-gatan! Aaaaningen obalanserad syra. Vinet skriker ut ”Jag är en vit Bordeaux från 2016!”
Rätt svar: Clos de la Bergerie, 1983…
5. Klargul färg. Doftar snabbt och konstaterar att detta är mitt vin. Fatigt, fräscht, eleganta fataromer med gula plommon, gula äpplen, kryddor och bastutrall. I smaken är det äpplefrukten som dominerar, med hög syra som balanserar lite fet frukt, välintegrerade fat…
Rätt svar: Rafael Palacios, Louro Godello, 2016.
Med knapp nöd på fyra röster blev Palacios Godello wine of the flight.
RÖDA VINER:
1. Alla vin tycks likadana i färg, djupt rubinröda… Alla är förvirrade. Doften är stor, svartvinbärssylt, kakao, granit, rök, brända torra löv, grön paprika. Smaken är fruktig och tanninerna balanseras av den. Grus, svartavinbär, gräs, örter, sand… Knepigt vin men jag landar till sist i Sydafrika, Bordeaux-blend.
Rätt svar: Les Merlots des Bordeaux, från Bordeaux förstås.
2. Samma färg. Doften är lite mer utvecklad, av tobak, ceder, plommon, viss smörighet, med röda inslag och örter. Smaken är väldigt elegant och finstämd, tydliga tanniner som vägs upp av fräsch frukt som mörka bär och plommon. Fatkrydda. Syran är mjuk och behaglig och ger vinet längd. Med tanke på örtigheten gissar jag Saint-Emilion 2012.
Rätt svar: Tokara Bordeaux blend, Sydafrika!
Den vaksamme ser här att jag blandade ihop Frankrike och Sydafrika, en företeelse jag råkat ut för flera gånger förr!
3. Mörk färg. Oerhört märklig på nosen! Ved, rök, sten, björnbär, fat, blodpudding, aceton, kryddpeppar, nejlika… Smaken är mjukare än väntat, med samma nyanser som i doften fast med lite pepparsalami utöver det. Jag velar i Côte-Rôtie innan jag tycker det är för udda och landar på Etna, Nerello Mascalese.
Rätt svar: Guigal, Saint-Joseph 2010.
4. Här blir det mer i min smak; tryffel, körsbär, svart te, sandsten, fat, stall… Elegant! Mer torr sand, röd frukt, tanniner-i-taket, ungt! En explosion av torra tanniner i munnen… Mot bättre vetande (mörk färg alltså) landar jag i Serralunga 2013, en Barolo alltså.
Rätt svar: Satyricon, Taurasi. 2015. ”Borde man fan gett sig på!”
5. Var lite utsliten på sista vinet och skrev korta noter. Körsbärspralin, russin, fat, lera och lergods… Smaken innehåller mer torkad frukt som katrinplommon, mer russin, fat och behagligt mjuka tanniner. Velar återigen på ett slags Tempranillo och då i Ribera del Duero eller Toro, men bestämmer mig för att gå på Priorat med tanke på den torkade frukten.
Rätt svar: Artadi, Rioja.
Jag minns ingen omröstning på sista flighten men jag föredrog vin nr 2, Tokara.
Det serverades ett vitt sött också, som vi hade lite allmän gissningslek på. Efter diverse snedsteg så kom ledtråden "vad brukar Frithiofsson säga?!" och då trillade poletten ned. Inte så sött som man kan tro, så en Vendange Tardive, Pinot Gris.
1. Rosébubbel helt uppenbart. Lätt doft, mariekex, hallon, smultron, jäst, hallongrotta. Torrt, aningen mjuk syra, örtigt, snårigt och mer hallongrotta, en släng gummi… Jag gissar rosé cava!
Rätt svar: Estelado Rosé från Chile.
2. Vitt bubbel, klargul färg. Doftar toast, grillade äpplen, bröd och mer mogen citrus. Lite jästigt. Smaken är frisk och härligt klassisk som ett ”vanligt” bubbel. Möjligen är det aningen kort, men smakar av äpple, lemoncurd, toast, citron. Hög syra och aningen kartig. Ganska lätt att gissa Champagne, 2013 Blanc de Blanc.
Rätt svar: Champagne Jacquesson 736 (basår 2008, 50% Ch. PN 30%. 20% PM.)
3. Ytterligare ett rosébubbel, lite mer orange i färgen. Doften är oerhört mycket morot, morotssaft och morotsblast. Örter, grönt och asfalt. Kommer inte förbi morötterna… Smaken är av stora bubblor som försvinner snabbt. Fruktigt och känns närapå ”off-dry”. Gissar ”italienskt fulbubbel”.
Rätt svar: Frederic Savart, Bulles des rosé!
4. Rosa och grumligt. Doftar och konstaterar att det är mitt vin. Det är röda vinbär, yoghur, grädde och sylt. Friskt och torrt!
Rätt svar: Radice Paltrinieri, Lambrusco di Sorbara.
5. Sist ut är gyllengult i färgen. Massiv doft av toast och bröd, bokna äpplen, citronpaj, skaldjur/havskräftor. Komplext och rätt mysigt, med scones och kakaosmör. Smaken är bitig och kraftig, och klart bättre än doften. ”Gott men doftar udda!”
Jag gissar sen-deggat klassisk stil.
Rätt svar: L’Eclapart L’Apôtre 2004.
Bäst vin i flighten var helt klart Jacquesson och den fick flest röster (7 st), därefter håller jag på mitt eget!
VITA VINER:
1. Halmgult i färg. Doftar gula äpplen, grapefrukt, ene, fårull, stål… Fastnar sedan på äpplepaj och kommer inte därifrån! Smaken är klart annorlunda, hög viskositet, skaligt bitter, med mer av äpplepajen och mogen grapefrukt. Jag gissar sydafrika, vit blend.
Rätt svar: Rasteau Blanc, 2015.
2. Mörkgult i färgen. Man får det man förväntar sig i doften; honung, saffran, kokta päron, vita blommor… Smaken chockar något när det är torrt, friskt och fatigt, torkade äpplen, mandel, marsipan, blommor. Medvetet oxiderat? Jag gissar ”skalmacererad Gewurztraminer” eftersom det släpptes en på fredagen.
Rätt svar: Skalmacererad Greco di Greco (typ) från Kampanien!
3. Gröngul färg, blekt vin. Jag kommer direkt att tänka på gröna saker, pilspö, örter, ungträd, vit melon och återigen äpplepaj! Vinet är torrt, friskt, nästan spritsigt, med melon, päron, citron och örter. Dålig gissning på ”Riesling?”
Rätt svar: Torr Furmint, 2016.
4. Gult i färgen. Fat, citron, rök, äpple, toast, örtigt och med ärtskida. Komplext och behagligt! Smaken är torr, frisk, fatig, med mer vita äpplen, citron, vita vinbär, och en syra som är satan-i-gatan! Aaaaningen obalanserad syra. Vinet skriker ut ”Jag är en vit Bordeaux från 2016!”
Rätt svar: Clos de la Bergerie, 1983…
5. Klargul färg. Doftar snabbt och konstaterar att detta är mitt vin. Fatigt, fräscht, eleganta fataromer med gula plommon, gula äpplen, kryddor och bastutrall. I smaken är det äpplefrukten som dominerar, med hög syra som balanserar lite fet frukt, välintegrerade fat…
Rätt svar: Rafael Palacios, Louro Godello, 2016.
Med knapp nöd på fyra röster blev Palacios Godello wine of the flight.
RÖDA VINER:
1. Alla vin tycks likadana i färg, djupt rubinröda… Alla är förvirrade.
Doften är stor, svartvinbärssylt, kakao, granit, rök, brända torra löv, grön paprika. Smaken är fruktig och tanninerna balanseras av den. Grus, svartavinbär, gräs, örter, sand… Knepigt vin men jag landar till sist i Sydafrika, Bordeaux-blend.Rätt svar: Les Merlots des Bordeaux, från Bordeaux förstås.
2. Samma färg. Doften är lite mer utvecklad, av tobak, ceder, plommon, viss smörighet, med röda inslag och örter. Smaken är väldigt elegant och finstämd, tydliga tanniner som vägs upp av fräsch frukt som mörka bär och plommon. Fatkrydda. Syran är mjuk och behaglig och ger vinet längd. Med tanke på örtigheten gissar jag Saint-Emilion 2012.
Rätt svar: Tokara Bordeaux blend, Sydafrika!
Den vaksamme ser här att jag blandade ihop Frankrike och Sydafrika, en företeelse jag råkat ut för flera gånger förr!
3. Mörk färg. Oerhört märklig på nosen! Ved, rök, sten, björnbär, fat, blodpudding, aceton, kryddpeppar, nejlika… Smaken är mjukare än väntat, med samma nyanser som i doften fast med lite pepparsalami utöver det. Jag velar i Côte-Rôtie innan jag tycker det är för udda och landar på Etna, Nerello Mascalese.
Rätt svar: Guigal, Saint-Joseph 2010.
4. Här blir det mer i min smak; tryffel, körsbär, svart te, sandsten, fat, stall… Elegant! Mer torr sand, röd frukt, tanniner-i-taket, ungt! En explosion av torra tanniner i munnen… Mot bättre vetande (mörk färg alltså) landar jag i Serralunga 2013, en Barolo alltså.
Rätt svar: Satyricon, Taurasi. 2015. ”Borde man fan gett sig på!”
5. Var lite utsliten på sista vinet och skrev korta noter. Körsbärspralin, russin, fat, lera och lergods… Smaken innehåller mer torkad frukt som katrinplommon, mer russin, fat och behagligt mjuka tanniner. Velar återigen på ett slags Tempranillo och då i Ribera del Duero eller Toro, men bestämmer mig för att gå på Priorat med tanke på den torkade frukten.
Rätt svar: Artadi, Rioja.
Jag minns ingen omröstning på sista flighten men jag föredrog vin nr 2, Tokara.
Det serverades ett vitt sött också, som vi hade lite allmän gissningslek på. Efter diverse snedsteg så kom ledtråden "vad brukar Frithiofsson säga?!" och då trillade poletten ned. Inte så sött som man kan tro, så en Vendange Tardive, Pinot Gris.
Aha - var det 2010? @Patrik Sellin skrev 2016 så när jag blev förvånad över att den presterade så bra redan så trodde jag att ni testat 16? Var det 2010 kan jag förstå mycket mer! Ledsen att jag detaljgranskar era noter! Som för övrigt, @ChristianB, var riktigt bra!
Sebran
Medlem
Albino Rocca
De släppte två Barbarescos i mars, Cotta och Ovello, men dessa var redan slutsålda på vingården. "The 2016 vintage is moving very fast" sa Monica Rocca när hon visade oss runt den extremt fina vingården. Däremot släpper de sina två Barbarescos från Ronchi och Montersino senare på året så att de får vila lite i flaskan innan de når marknaden, så dessa fanns kvar att prova och köpa. Även Angelo 2015 fick vi prova, ett vin till minne av systrarna Roccas far som gick bort i en olycka 2012.
Montersino: Ljus färg, doftar röda bär men är i övrigt ganska sluten i doften. Rankorna växer på sandig lera, vilket känns tydligt i smaken. Ganska lätt och elegant, inte den mest koncentrerade eller strukturerade Barbarescon som säkert kan drickas relativt tidigt.
Ronchi: Albino Roccas flaggskepp bland deras crus. Mörkare röd färg än Montersino, doftar mer intensivt av jordgubbe, nypon och tryffel. Smaken är bara helt klockren, fyller hela gomen och släpper inte taget. Njutning rakt igenom från attack till den långa finishen. För mig en av de bästa 2016 Barbarescos, tillsammans med Gaja och Cascina delle Rose Tre Stelle. Den här kommer ta slut på vingården inom kort.
Cigliuti
Fick prova hennes 2017 Barbera samt 2016 Barbaresco Vie Erte och 2015 Serraboella. 2016 Serraboella buteljerades för ca 2 månader sedan samtidigt som Vie Erte och finns redan att köpa på vingården, men Claudia föredrar att servera 2015 av Serraboellan eftersom den nya fortfarande är för sluten.
Barbera 17: Den kraftigaste av alla Barberas jag har provat, kan bero på den varma årgången 2017. Tyckte att den var riktigt fin, men kan nog behöva lite mer tid i flaskan.
Vie Erte 16: Den här är fantastisk! Enligt Claudia är 2016 den första årgången av denna 21 år gamla vingård som visar upp lite mer struktur. Tidigare årgångar har varit mycket tillgängliga och mjuka även i ung ålder, men denna har riv i tanninerna och syra som kan ge ett långt liv. Riktigt clean och fräsch, min favorit på denna provning.
Serraboella 15: Denna hade lätt kunnat misstas för en Barolo, mörk och kraftfull med rejäla tanniner och syra. Kanske aningen för mycket alkohol för min smak (15%), eller så behöver en bara mer tid i flaskan. Oavsett så bestämde jag mig för att chansa och köpte 2 flaskor 2016 blint. Det är ett vin som kommer leva i 40 år
De släppte två Barbarescos i mars, Cotta och Ovello, men dessa var redan slutsålda på vingården. "The 2016 vintage is moving very fast" sa Monica Rocca när hon visade oss runt den extremt fina vingården. Däremot släpper de sina två Barbarescos från Ronchi och Montersino senare på året så att de får vila lite i flaskan innan de når marknaden, så dessa fanns kvar att prova och köpa. Även Angelo 2015 fick vi prova, ett vin till minne av systrarna Roccas far som gick bort i en olycka 2012.
Montersino: Ljus färg, doftar röda bär men är i övrigt ganska sluten i doften. Rankorna växer på sandig lera, vilket känns tydligt i smaken. Ganska lätt och elegant, inte den mest koncentrerade eller strukturerade Barbarescon som säkert kan drickas relativt tidigt.
Ronchi: Albino Roccas flaggskepp bland deras crus. Mörkare röd färg än Montersino, doftar mer intensivt av jordgubbe, nypon och tryffel. Smaken är bara helt klockren, fyller hela gomen och släpper inte taget. Njutning rakt igenom från attack till den långa finishen. För mig en av de bästa 2016 Barbarescos, tillsammans med Gaja och Cascina delle Rose Tre Stelle. Den här kommer ta slut på vingården inom kort.
Cigliuti
Fick prova hennes 2017 Barbera samt 2016 Barbaresco Vie Erte och 2015 Serraboella. 2016 Serraboella buteljerades för ca 2 månader sedan samtidigt som Vie Erte och finns redan att köpa på vingården, men Claudia föredrar att servera 2015 av Serraboellan eftersom den nya fortfarande är för sluten.
Barbera 17: Den kraftigaste av alla Barberas jag har provat, kan bero på den varma årgången 2017. Tyckte att den var riktigt fin, men kan nog behöva lite mer tid i flaskan.
Vie Erte 16: Den här är fantastisk! Enligt Claudia är 2016 den första årgången av denna 21 år gamla vingård som visar upp lite mer struktur. Tidigare årgångar har varit mycket tillgängliga och mjuka även i ung ålder, men denna har riv i tanninerna och syra som kan ge ett långt liv. Riktigt clean och fräsch, min favorit på denna provning.
Serraboella 15: Denna hade lätt kunnat misstas för en Barolo, mörk och kraftfull med rejäla tanniner och syra. Kanske aningen för mycket alkohol för min smak (15%), eller så behöver en bara mer tid i flaskan. Oavsett så bestämde jag mig för att chansa och köpte 2 flaskor 2016 blint. Det är ett vin som kommer leva i 40 år
petterkalle
I rescued some wine. It was trapped in a bottle.
2009 Leitz Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Alte Reben. Gyllengul med doft av citrus, rök. ananas och tropiska frukter. Smak av citrus, en ganska stor portion grapefrukt, ananasspad och krita. Kraft, balans och komplexitet i en härlig mix. 93.
2009 Leitz Rüdesheimer Berg Schlossberg Alte Reben. Snarlik ovanstående, med lite mer kraft och lite mindre finess. Behöver lite mer luft för att komma till sin rätt. 92.
2014 By Farr Chardonnay. Några år i källaren har verkligen höjt det här vinet från ett bra vin till ett lysande dito. Doft av citrus, päron, äpplen, gräs, kryddor och krutrök. Citrusdominerad smak med inslag av äpplen och tropiska frukter. Lite oljig munkänsla, viss beska i eftersmaken. Hög syra. Kan kanske vinna ytterligare på några års lagring. 94+.
2009 Leitz Rüdesheimer Berg Schlossberg Alte Reben. Snarlik ovanstående, med lite mer kraft och lite mindre finess. Behöver lite mer luft för att komma till sin rätt. 92.
2014 By Farr Chardonnay. Några år i källaren har verkligen höjt det här vinet från ett bra vin till ett lysande dito. Doft av citrus, päron, äpplen, gräs, kryddor och krutrök. Citrusdominerad smak med inslag av äpplen och tropiska frukter. Lite oljig munkänsla, viss beska i eftersmaken. Hög syra. Kan kanske vinna ytterligare på några års lagring. 94+.
ChristianB
DipWSET
Det är nog jag som skrivit fel i mina papper bara!
Noterna är lite knapphändiga, men man har ju inte så mycket plats eller tid till att sammanfatta när man sitter där med glaset i handen!
LeChat
Medlem
1986 Château La Lagune
Bordeaux dricker jag ofta men från Haut Medoc blir det väldigt sällan. Brukar inte bli så imponerad av Haut Medoc men La Lagune som jag aldrig druckit tidigare lär vara ganska bra har jag förstått.
Gamla bordeauxer brukar oftast ha en angenäm doft så även här. Den har nått sin peak men är fortfarande full av liv. Pulvriga tanniner och trevliga syror skapar ett bra bett. Smaken är komplex med bl.a. framträdande sälta, brett, järn, lite höstlöv/jord och mjölkchoklad.
God och mogen men en ganska medioker bordeaux.
Vingubben
Medlem
Cara Nord 2016
100% Trepat från Conca de Barberá. Aldrig provat producent eller druva (som rödvin) tidigare. Till en början lätt stallig doft som försvinner med lite luftning. Sedan viol, timjan och röda bär. Behöver lite tid i glaset. I munnen bra syra, lätt tobak, mörka bär, apelsinskal, russin och mycket annat. Påminner lite om en Etna Rosso, men mer bär i eftersmaken. Lättare vin men med komplexa smaker. 88p och ett fynd för 149 kr.
ChristianB
DipWSET
Jag vet inte riktigt var jag ska posta det här, så här kommer mina anteckningar från Winefinders Bordeaux-dag på Skansen, 2019!
Bordeaux 2018.
Förväntningarna var lite blandade inför årets provning, inte minst med tanke på hur vädret var förra året. Om det var varmt i Sverige så var det med stor sannolikhet rätt hett i Europa… Tankarna gick till 2015 och de fruktiga, i vissa fall alkoholstinna, viner som gentemot den slankare 2016 stod sig slätt i min bok. Men! Man vet aldrig vad som väntar i glaset och det var med öppet sinne som jag provade igenom ett gäng viner på Winefinders Bordeaux-eftermiddag!
Mitt primära intresse av den här dagen är att prova hur årgången ter sig och därför blir det sällan mer uttömmande anteckningar. Mitt intryck av årgången 2018 är att den är spretigare än 2017 och fruktigare än 2016, men inte riktigt så långt gången som 2015 som jag upplevde som lite klumpig i relation till 2016. Någon gång hörde jag att man ska "köpa av de små namnen vid bra år och de stora namnen vid dåliga år", och det tycks stämma för aktuell årgång Bordeaux.
Generellt tycks vänstra stranden leverera bättre än högra, där Pomerol inte alls kändes så kul och Saint-Émilion var mer av en udda fågel. Om jag inte är fel ute så var det t ex en rätt hög andel Cab Franc i årets Canon-la-Gaffelière och det bidrog till en lite fräschare stil, men annars kändes de Merlot-dominerade vinerna inte lika vassa som Cab Sauv-baserna från Médoc-sidan.
Jag blev överraskad av hur väl vinerna från utkanterna i Bordeaux var. Värmen tycks ha givit rätt god mognad i vinerna från t ex Pessac-Léognan och Moulis-en-Médoc, där exempelvis Domaine de Chevalier 2018 bjöd på tät struktur och spänstig frukt!
Disclaimer: På slutet provade vi lite raskare och utan att anteckna, för att få känsla för områdena snarare än vinerna; jag dömer alltså inte ut Pomerol på endast två viner. Likaså kanske det verkar vara lite av Pauillac, men där räknade jag nyss antalet slott från området och det är inte fler än fyra. Jag tog russinet i den kakan förstås!
Anteckningarna är rätt sparsamma och jag har väl försökt hålla mig till att ge antingen ett (-) om det inte levererat eller (+), (++) och (+++) för de riktigt bra godbitarna! I övrigt blir det bara några få ord om de flesta vinerna.
Pessac-Léognan
Ch Malartic-Lagravière Blanc 2018
90% Sauv Bl, får ett plus för att den är härligt krispig!
Ch Malartic-Lagravière 2018
Blommig och fin fruktmognad, grusigt och välbalanserat!
Ch Malartic-Lagravière 2014
(-) Känns ojämn och lite omogen gentemot 2018.
Ch Smith Haut Lafitte 2018
Lite syralös frukt. Nja…
Ch Smith Haut Lafitte Blanc 2016
(+) Krämigt och klassisk vit Bordeaux.
Domaine de Chevalier 2018
Juicig, sten, ek, mörka bär. Riktigt trevlig koncentration!
Domaine de Chevalier Blanc 2018
Mycket av eken som märks av först och svårbedömd pga detta… Inte riktigt ”där”.
Domaine de Chevalier 2010
(+) Tät, fin struktur, grusig, kaffe, fat! Toppårgången levererar här, och till ungefär dubbla priset mot 2018 som förvisso är in bond; 2018 kan nog närma sig i stil med några år på nacken.
Ch Carbonnieux 2018
Fin frukt och fin mognad, känns balanserat! Klart värt en peng på ca 350 kr in bond.
Ch Carbonnieux 2014
Efter 2018 känns den här något snål och tunn… Nja.
Ch Carbonnieux Blanc 2018
(+) Mycket elegant skapelse med det vita på citronen som spelar jämsides med faten!
Margaux
Ch Rauzan Segla 2018
(++) Asnice! Den här levererar direkt i form av Margaux-grafit, svarta vinbär och allmänt ”mycket av allt”. Känns som ett bra köp, särskilt som den kostar betydligt mindre än andra större namn!
Ch Cantenac Brown 2018
Full av frukt och eken spelar lite i bakgrunden, känns ”mör och fin”; cassis beskriver känslan bra!
Ch Alto de Cantenac Brown 2018 (vitt)
Ett intressant vin som är nytt, om jag inte misstolkade damen bakom bordet. 90% Sauv Bl, ett år på 500 L stora ekfat… Inte som en klassisk vit Bordeaux utan ska drickas NU när det är ungt och fräscht! Ett härligt break mitt bland alla klassiker!
Ch Giscours 2018
(+) Snygg mognad i glaset! Nästan hallonartad i sin fruktighet och med röd, grillad paprika istället för den vanliga ”green bell pepper”-tonen som jag kanske förväntat mig i en Bdx. Bra vin för pengen!
Pauillac
Ch Pichon Baron 2018
(++) Mycket bra men inte den stjärna som jag förväntat mig. Klassisk röd Bdx men intensiteten är lite ihålig. Jag vill minnas att jag hade den här som favorit årgång 2017 men inte idag.
Ch Pichon Baron 2014
Visar lite utveckling och komplexitet! Charmigt grusig, torkad frukt, tobaksblad…
Saint-Julien
Ch Talbot 2018
Väldigt mycket svarta vinbär! På tungan är det tyvärr en lite brännande känsla, något som antagligen kommer sig av värmen i det lilla rummet som producenten stod i. Inte det bästa intrycket.
Clos du Marquis 2007
(+) Parfymerad och med en massa torkade örter. Det är ofint att säga ”tvåligt” men den har en liten känsla av riktigt lyxig fintvål!
Ch Lagrange 2018
Känns ”drinkable” redan vilket säger något om balansen i vinet! Riktigt bra faktiskt!
Ch Lagrange 2014
Spicy, tight, mint… Läckert. När 2018 får lika många år i källaren blir den nog mycket bra.
Ch Léoville Barton 2018
(++) Onödigt att påtala men Léoville-slotten hade jag höga förväntningar på! Jag blev inte besviken på den här; Blyertspenna, ceder, frukt, stenkross, mer frukt än Las Cases, snarare tät än len… Grymt vin och skulle vara lika grymt mot min plånbok, så jag får ha den på önskelistan.
Ch Léoville Las Cases 2018
(+++) Kvällens vin! Går knappt att sätta ord på hur bra den här är; det är lent, så pass att jag vill dricka den idag, och så intensivt att det är som att dricka en kashmirkofta från NK med kaffe på! Galet bra. Superb! Är drygt 2400 kr mycket pengar för en flaska vin? Ja. Men det är inte dyrt när det är så här bra! Mållös!
Ch Léoville Poyferré 2018
(++) Levererar också riktigt bra, med damm, mörk frukt, sten, intensiva aromer! Känns fullmatad!
Saint-Estèphe
Ch Calon Ségur 2018
(+) Frukt och åter frukt! Syran är dock på topp och levererar en mycket snygg upplevelse!
Ch Calon Ségur 2009
(+) Ytterligare ett toppår och visst är det bra! Slank, snygg, härligt kryddig ek och en påtaglig fruktighet som ackompanjerar eken fint!
Ch Cos d’Estournel 2018
Första året jag provar den här (minns den inte från förr) och jag har inte testat den innan, så, jättekul att äntligen få lägga vantarna på en Cos!
(++) ”Pure fruit joy. Black.” sammanfattar vinet bra; det här är smarrigt som bara den! Betoning på ”joy” att dricka ett sådant här vin!
Ch Cos d’Estournel 2011
Ett år som kanske inte går till historien men riktigt trevligt! Husstilen märks av men det här är mer grönt och ”leafy”. Frukten är svalare och inte lika mörk-mogen som i 2018.
Pagodes de Cos 2016
Kommer lite på skam efter grand vin 2018 och man märker att den är ett pinnhål ned. Men, ett mycket kompetent vin och den skulle förmodligen briljera i annat sammanhang!
Saint-Émilion
Ch Canon 2009
Kan en Bordeaux av den här kvalitén vara tråkig? Känns lite för urtypisk faktiskt och lite mellanmjölkigt opersonlig. Det är ett riktigt bra vin, men det berör inte.
Ch Canon 2018
Tyvärr slut när vi kom…
Ch Canon-la-Gaffelière 2018
Hallonbrustablett! Det är ett riktigt fruktpaket här, med skogsbär, hallon, ek, örter och snår. Gott och nästan lite kul med tanke på den brusiga känslan!
Ch Canon-la-Gaffelière 2010
Mer torkade bär i den här, typ frystorkade vinbär och hallonfrukt. Kanske lite för mycket torkade toner och trä.
Moulis en Médoc
Ch Chasse Spleen 2018
Solig doft som för tankarna till värmen förra året! Bärig och med mjuka tanniner, men lite lågmäld frukt. Får (+) ändå med tanke på det modesta priset vs kvalitén!
Pomerol
Ch Conseillante 2018
Korta anteckningar här, ”lite het, syralös”. Levde inte upp till sitt pris! För varmt serverad?
Ch Gazin 2018
Nästan till en tredjedel av prislappen på Conseillante och den här känns pigg! Klart det bättre vinet av de två och inte så långt i från varandra i lokalen; hur var tempen egentligen?
Sauternes
Ch Suduirat 2018
Sista vinet för kvällen och ja, visst är det gott med Sauternes! Rik, lyxig frukt, honung, apelsinmarmelad med skalbitar i… ”Lovely!” Syran är på plats och lyfter lite, men det är så ungt att det är svårbedömt! Gissningsvis kommer det att hålla länge och leverera mer utvecklad, konserverad frukt i framtiden!
Så Bordeaux 2018? Ska man köpa eller inte? Tja... För att dra en parallell till Champagne och 2008 där rådande tips är "Köp alla du kommer över!" så är inte Bdx-18 av samma skrot och korn. För den som vill och kan (läs, har råd) tycks toppslotten i den här provningen vara så bra som man kan förvänta sig. Att Pichon Baron fick två (++) och Léoville Las Cases fick (+++) är nog en smakfråga. Däremot kan man nog hitta riktigt bra viner kring tusenlappen i stil med Rauzan Segla, som imponerade stort på mig i mellanprisklassen! En gissning är att Bordeaux som investering är lika god som tidigare, om man har möjligheten att köpa lådor, lagra det i rätt källare och sedan sälja efter många år; områdets goda rykte är ju cementerat så troligen är proveniensen viktigare i det här fallet! MEN! Jag investerar inte själv i vin så ta det med en nypa salt!
Bordeaux 2018.
Förväntningarna var lite blandade inför årets provning, inte minst med tanke på hur vädret var förra året. Om det var varmt i Sverige så var det med stor sannolikhet rätt hett i Europa… Tankarna gick till 2015 och de fruktiga, i vissa fall alkoholstinna, viner som gentemot den slankare 2016 stod sig slätt i min bok. Men! Man vet aldrig vad som väntar i glaset och det var med öppet sinne som jag provade igenom ett gäng viner på Winefinders Bordeaux-eftermiddag!
Mitt primära intresse av den här dagen är att prova hur årgången ter sig och därför blir det sällan mer uttömmande anteckningar. Mitt intryck av årgången 2018 är att den är spretigare än 2017 och fruktigare än 2016, men inte riktigt så långt gången som 2015 som jag upplevde som lite klumpig i relation till 2016. Någon gång hörde jag att man ska "köpa av de små namnen vid bra år och de stora namnen vid dåliga år", och det tycks stämma för aktuell årgång Bordeaux.
Generellt tycks vänstra stranden leverera bättre än högra, där Pomerol inte alls kändes så kul och Saint-Émilion var mer av en udda fågel. Om jag inte är fel ute så var det t ex en rätt hög andel Cab Franc i årets Canon-la-Gaffelière och det bidrog till en lite fräschare stil, men annars kändes de Merlot-dominerade vinerna inte lika vassa som Cab Sauv-baserna från Médoc-sidan.
Jag blev överraskad av hur väl vinerna från utkanterna i Bordeaux var. Värmen tycks ha givit rätt god mognad i vinerna från t ex Pessac-Léognan och Moulis-en-Médoc, där exempelvis Domaine de Chevalier 2018 bjöd på tät struktur och spänstig frukt!
Disclaimer: På slutet provade vi lite raskare och utan att anteckna, för att få känsla för områdena snarare än vinerna; jag dömer alltså inte ut Pomerol på endast två viner.
Likaså kanske det verkar vara lite av Pauillac, men där räknade jag nyss antalet slott från området och det är inte fler än fyra. Jag tog russinet i den kakan förstås!Anteckningarna är rätt sparsamma och jag har väl försökt hålla mig till att ge antingen ett (-) om det inte levererat eller (+), (++) och (+++) för de riktigt bra godbitarna! I övrigt blir det bara några få ord om de flesta vinerna.
Pessac-Léognan
Ch Malartic-Lagravière Blanc 2018
90% Sauv Bl, får ett plus för att den är härligt krispig!
Ch Malartic-Lagravière 2018
Blommig och fin fruktmognad, grusigt och välbalanserat!
Ch Malartic-Lagravière 2014
(-) Känns ojämn och lite omogen gentemot 2018.
Ch Smith Haut Lafitte 2018
Lite syralös frukt. Nja…
Ch Smith Haut Lafitte Blanc 2016
(+) Krämigt och klassisk vit Bordeaux.
Domaine de Chevalier 2018
Juicig, sten, ek, mörka bär. Riktigt trevlig koncentration!
Domaine de Chevalier Blanc 2018
Mycket av eken som märks av först och svårbedömd pga detta… Inte riktigt ”där”.
Domaine de Chevalier 2010
(+) Tät, fin struktur, grusig, kaffe, fat! Toppårgången levererar här, och till ungefär dubbla priset mot 2018 som förvisso är in bond; 2018 kan nog närma sig i stil med några år på nacken.
Ch Carbonnieux 2018
Fin frukt och fin mognad, känns balanserat! Klart värt en peng på ca 350 kr in bond.
Ch Carbonnieux 2014
Efter 2018 känns den här något snål och tunn… Nja.
Ch Carbonnieux Blanc 2018
(+) Mycket elegant skapelse med det vita på citronen som spelar jämsides med faten!
Margaux
Ch Rauzan Segla 2018
(++) Asnice! Den här levererar direkt i form av Margaux-grafit, svarta vinbär och allmänt ”mycket av allt”. Känns som ett bra köp, särskilt som den kostar betydligt mindre än andra större namn!
Ch Cantenac Brown 2018
Full av frukt och eken spelar lite i bakgrunden, känns ”mör och fin”; cassis beskriver känslan bra!
Ch Alto de Cantenac Brown 2018 (vitt)
Ett intressant vin som är nytt, om jag inte misstolkade damen bakom bordet. 90% Sauv Bl, ett år på 500 L stora ekfat… Inte som en klassisk vit Bordeaux utan ska drickas NU när det är ungt och fräscht! Ett härligt break mitt bland alla klassiker!
Ch Giscours 2018
(+) Snygg mognad i glaset! Nästan hallonartad i sin fruktighet och med röd, grillad paprika istället för den vanliga ”green bell pepper”-tonen som jag kanske förväntat mig i en Bdx. Bra vin för pengen!
Pauillac
Ch Pichon Baron 2018
(++) Mycket bra men inte den stjärna som jag förväntat mig. Klassisk röd Bdx men intensiteten är lite ihålig. Jag vill minnas att jag hade den här som favorit årgång 2017 men inte idag.
Ch Pichon Baron 2014
Visar lite utveckling och komplexitet! Charmigt grusig, torkad frukt, tobaksblad…
Saint-Julien
Ch Talbot 2018
Väldigt mycket svarta vinbär! På tungan är det tyvärr en lite brännande känsla, något som antagligen kommer sig av värmen i det lilla rummet som producenten stod i. Inte det bästa intrycket.
Clos du Marquis 2007
(+) Parfymerad och med en massa torkade örter. Det är ofint att säga ”tvåligt” men den har en liten känsla av riktigt lyxig fintvål!
Ch Lagrange 2018
Känns ”drinkable” redan vilket säger något om balansen i vinet! Riktigt bra faktiskt!
Ch Lagrange 2014
Spicy, tight, mint… Läckert. När 2018 får lika många år i källaren blir den nog mycket bra.
Ch Léoville Barton 2018
(++) Onödigt att påtala men Léoville-slotten hade jag höga förväntningar på! Jag blev inte besviken på den här; Blyertspenna, ceder, frukt, stenkross, mer frukt än Las Cases, snarare tät än len… Grymt vin och skulle vara lika grymt mot min plånbok, så jag får ha den på önskelistan.
Ch Léoville Las Cases 2018
(+++) Kvällens vin! Går knappt att sätta ord på hur bra den här är; det är lent, så pass att jag vill dricka den idag, och så intensivt att det är som att dricka en kashmirkofta från NK med kaffe på! Galet bra. Superb! Är drygt 2400 kr mycket pengar för en flaska vin? Ja. Men det är inte dyrt när det är så här bra! Mållös!
Ch Léoville Poyferré 2018
(++) Levererar också riktigt bra, med damm, mörk frukt, sten, intensiva aromer! Känns fullmatad!
Saint-Estèphe
Ch Calon Ségur 2018
(+) Frukt och åter frukt! Syran är dock på topp och levererar en mycket snygg upplevelse!
Ch Calon Ségur 2009
(+) Ytterligare ett toppår och visst är det bra! Slank, snygg, härligt kryddig ek och en påtaglig fruktighet som ackompanjerar eken fint!
Ch Cos d’Estournel 2018
Första året jag provar den här (minns den inte från förr) och jag har inte testat den innan, så, jättekul att äntligen få lägga vantarna på en Cos!
(++) ”Pure fruit joy. Black.” sammanfattar vinet bra; det här är smarrigt som bara den! Betoning på ”joy” att dricka ett sådant här vin!
Ch Cos d’Estournel 2011
Ett år som kanske inte går till historien men riktigt trevligt! Husstilen märks av men det här är mer grönt och ”leafy”. Frukten är svalare och inte lika mörk-mogen som i 2018.
Pagodes de Cos 2016
Kommer lite på skam efter grand vin 2018 och man märker att den är ett pinnhål ned. Men, ett mycket kompetent vin och den skulle förmodligen briljera i annat sammanhang!
Saint-Émilion
Ch Canon 2009
Kan en Bordeaux av den här kvalitén vara tråkig? Känns lite för urtypisk faktiskt och lite mellanmjölkigt opersonlig. Det är ett riktigt bra vin, men det berör inte.
Ch Canon 2018
Tyvärr slut när vi kom…
Ch Canon-la-Gaffelière 2018
Hallonbrustablett! Det är ett riktigt fruktpaket här, med skogsbär, hallon, ek, örter och snår. Gott och nästan lite kul med tanke på den brusiga känslan!
Ch Canon-la-Gaffelière 2010
Mer torkade bär i den här, typ frystorkade vinbär och hallonfrukt. Kanske lite för mycket torkade toner och trä.
Moulis en Médoc
Ch Chasse Spleen 2018
Solig doft som för tankarna till värmen förra året! Bärig och med mjuka tanniner, men lite lågmäld frukt. Får (+) ändå med tanke på det modesta priset vs kvalitén!
Pomerol
Ch Conseillante 2018
Korta anteckningar här, ”lite het, syralös”. Levde inte upp till sitt pris! För varmt serverad?
Ch Gazin 2018
Nästan till en tredjedel av prislappen på Conseillante och den här känns pigg! Klart det bättre vinet av de två och inte så långt i från varandra i lokalen; hur var tempen egentligen?
Sauternes
Ch Suduirat 2018
Sista vinet för kvällen och ja, visst är det gott med Sauternes! Rik, lyxig frukt, honung, apelsinmarmelad med skalbitar i… ”Lovely!” Syran är på plats och lyfter lite, men det är så ungt att det är svårbedömt! Gissningsvis kommer det att hålla länge och leverera mer utvecklad, konserverad frukt i framtiden!
Så Bordeaux 2018? Ska man köpa eller inte? Tja... För att dra en parallell till Champagne och 2008 där rådande tips är "Köp alla du kommer över!" så är inte Bdx-18 av samma skrot och korn. För den som vill och kan (läs, har råd) tycks toppslotten i den här provningen vara så bra som man kan förvänta sig. Att Pichon Baron fick två (++) och Léoville Las Cases fick (+++) är nog en smakfråga. Däremot kan man nog hitta riktigt bra viner kring tusenlappen i stil med Rauzan Segla, som imponerade stort på mig i mellanprisklassen! En gissning är att Bordeaux som investering är lika god som tidigare, om man har möjligheten att köpa lådor, lagra det i rätt källare och sedan sälja efter många år; områdets goda rykte är ju cementerat så troligen är proveniensen viktigare i det här fallet! MEN! Jag investerar inte själv i vin så ta det med en nypa salt!
LeChat
Medlem
1995 Château Branaire (Duluc-Ducru)
Elegant med bra koncentration och en aning fylligt. Syran kanske något låg. Utvecklas positivt i glaset.
Underbar doft med bl.a viol och tobak. I munnen får man bl.a. plommon, lakrits, tobak, läder, lite sälta och ett avslut med lyxig choklad.
buteljen
Medlem
Producenten Pieropan startade 1880 och var den första att använda “Soave” på etiketten (1932). Vingården Calvarino ligger i hjärtat av Soave Classico zonen och köptes i början av 1900-talet av Pieropanfamiljen. Traditionell pergolauppbindning. 30-60 år gamla stockar. Handskördat. Jäst i cementtank. Lagrat på jästfällningen (“fine lees”) i cementtankar. Efter buteljering lagras de några månader innan släpp.
Pieropran Soave Classico 2015 Calvarino
70% Garganega
30% Trebbiano di Soave
Laddad med stenfrukt, citrus, vita blommor, lite honungstoner och det finns även någon slags kalkig mineral i doften. Påminner om en lite varmare albarino. Pigg syra som är fint balanserad med frukten. Stenfrukten kommer igen i smaken. Behaglig sälta. Rund och fin i kroppen, men ändå linjär. Lite fet i texturen. Hyfsat lång finish där frukten hänger kvar. Supertrevlig vin. Synd att man inte dricker Soave oftare! Tror också det var en hit att lagra detta några år. Kunde absolut ha legat ännu längre känns det som!
Någon annan som gillar Soave?
Pieropran Soave Classico 2015 Calvarino
70% Garganega
30% Trebbiano di Soave
Laddad med stenfrukt, citrus, vita blommor, lite honungstoner och det finns även någon slags kalkig mineral i doften. Påminner om en lite varmare albarino. Pigg syra som är fint balanserad med frukten. Stenfrukten kommer igen i smaken. Behaglig sälta. Rund och fin i kroppen, men ändå linjär. Lite fet i texturen. Hyfsat lång finish där frukten hänger kvar. Supertrevlig vin. Synd att man inte dricker Soave oftare! Tror också det var en hit att lagra detta några år. Kunde absolut ha legat ännu längre känns det som!
Någon annan som gillar Soave?
Last edited:
Det verkar ha varit en riktigt kul provning. Hade kunnat ge en hel del för att kunna vara där!Jag vet inte riktigt var jag ska posta det här, så här kommer mina anteckningar från Winefinders Bordeaux-dag på Skansen, 2019!
Bordeaux 2018.
Förväntningarna var lite blandade inför årets provning, inte minst med tanke på hur vädret var förra året. Om det var varmt i Sverige så var det med stor sannolikhet rätt hett i Europa… Tankarna gick till 2015 och de fruktiga, i vissa fall alkoholstinna, viner som gentemot den slankare 2016 stod sig slätt i min bok. Men! Man vet aldrig vad som väntar i glaset och det var med öppet sinne som jag provade igenom ett gäng viner på Winefinders Bordeaux-eftermiddag!
Mitt primära intresse av den här dagen är att prova hur årgången ter sig och därför blir det sällan mer uttömmande anteckningar. Mitt intryck av årgången 2018 är att den är spretigare än 2017 och fruktigare än 2016, men inte riktigt så långt gången som 2015 som jag upplevde som lite klumpig i relation till 2016. Någon gång hörde jag att man ska "köpa av de små namnen vid bra år och de stora namnen vid dåliga år", och det tycks stämma för aktuell årgång Bordeaux.
Generellt tycks vänstra stranden leverera bättre än högra, där Pomerol inte alls kändes så kul och Saint-Émilion var mer av en udda fågel. Om jag inte är fel ute så var det t ex en rätt hög andel Cab Franc i årets Canon-la-Gaffelière och det bidrog till en lite fräschare stil, men annars kändes de Merlot-dominerade vinerna inte lika vassa som Cab Sauv-baserna från Médoc-sidan.
Jag blev överraskad av hur väl vinerna från utkanterna i Bordeaux var. Värmen tycks ha givit rätt god mognad i vinerna från t ex Pessac-Léognan och Moulis-en-Médoc, där exempelvis Domaine de Chevalier 2018 bjöd på tät struktur och spänstig frukt!
Disclaimer: På slutet provade vi lite raskare och utan att anteckna, för att få känsla för områdena snarare än vinerna; jag dömer alltså inte ut Pomerol på endast två viner.
Anteckningarna är rätt sparsamma och jag har väl försökt hålla mig till att ge antingen ett (-) om det inte levererat eller (+), (++) och (+++) för de riktigt bra godbitarna! I övrigt blir det bara några få ord om de flesta vinerna.
Pessac-Léognan
Ch Malartic-Lagravière Blanc 2018
90% Sauv Bl, får ett plus för att den är härligt krispig!
Ch Malartic-Lagravière 2018
Blommig och fin fruktmognad, grusigt och välbalanserat!
Ch Malartic-Lagravière 2014
(-) Känns ojämn och lite omogen gentemot 2018.
Ch Smith Haut Lafitte 2018
Lite syralös frukt. Nja…
Ch Smith Haut Lafitte Blanc 2016
(+) Krämigt och klassisk vit Bordeaux.
Domaine de Chevalier 2018
Juicig, sten, ek, mörka bär. Riktigt trevlig koncentration!
Domaine de Chevalier Blanc 2018
Mycket av eken som märks av först och svårbedömd pga detta… Inte riktigt ”där”.
Domaine de Chevalier 2010
(+) Tät, fin struktur, grusig, kaffe, fat! Toppårgången levererar här, och till ungefär dubbla priset mot 2018 som förvisso är in bond; 2018 kan nog närma sig i stil med några år på nacken.
Ch Carbonnieux 2018
Fin frukt och fin mognad, känns balanserat! Klart värt en peng på ca 350 kr in bond.
Ch Carbonnieux 2014
Efter 2018 känns den här något snål och tunn… Nja.
Ch Carbonnieux Blanc 2018
(+) Mycket elegant skapelse med det vita på citronen som spelar jämsides med faten!
Margaux
Ch Rauzan Segla 2018
(++) Asnice! Den här levererar direkt i form av Margaux-grafit, svarta vinbär och allmänt ”mycket av allt”. Känns som ett bra köp, särskilt som den kostar betydligt mindre än andra större namn!
Ch Cantenac Brown 2018
Full av frukt och eken spelar lite i bakgrunden, känns ”mör och fin”; cassis beskriver känslan bra!
Ch Alto de Cantenac Brown 2018 (vitt)
Ett intressant vin som är nytt, om jag inte misstolkade damen bakom bordet. 90% Sauv Bl, ett år på 500 L stora ekfat… Inte som en klassisk vit Bordeaux utan ska drickas NU när det är ungt och fräscht! Ett härligt break mitt bland alla klassiker!
Ch Giscours 2018
(+) Snygg mognad i glaset! Nästan hallonartad i sin fruktighet och med röd, grillad paprika istället för den vanliga ”green bell pepper”-tonen som jag kanske förväntat mig i en Bdx. Bra vin för pengen!
Pauillac
Ch Pichon Baron 2018
(++) Mycket bra men inte den stjärna som jag förväntat mig. Klassisk röd Bdx men intensiteten är lite ihålig. Jag vill minnas att jag hade den här som favorit årgång 2017 men inte idag.
Ch Pichon Baron 2014
Visar lite utveckling och komplexitet! Charmigt grusig, torkad frukt, tobaksblad…
Saint-Julien
Ch Talbot 2018
Väldigt mycket svarta vinbär! På tungan är det tyvärr en lite brännande känsla, något som antagligen kommer sig av värmen i det lilla rummet som producenten stod i. Inte det bästa intrycket.
Clos du Marquis 2007
(+) Parfymerad och med en massa torkade örter. Det är ofint att säga ”tvåligt” men den har en liten känsla av riktigt lyxig fintvål!
Ch Lagrange 2018
Känns ”drinkable” redan vilket säger något om balansen i vinet! Riktigt bra faktiskt!
Ch Lagrange 2014
Spicy, tight, mint… Läckert. När 2018 får lika många år i källaren blir den nog mycket bra.
Ch Léoville Barton 2018
(++) Onödigt att påtala men Léoville-slotten hade jag höga förväntningar på! Jag blev inte besviken på den här; Blyertspenna, ceder, frukt, stenkross, mer frukt än Las Cases, snarare tät än len… Grymt vin och skulle vara lika grymt mot min plånbok, så jag får ha den på önskelistan.
Ch Léoville Las Cases 2018
(+++) Kvällens vin! Går knappt att sätta ord på hur bra den här är; det är lent, så pass att jag vill dricka den idag, och så intensivt att det är som att dricka en kashmirkofta från NK med kaffe på! Galet bra. Superb! Är drygt 2400 kr mycket pengar för en flaska vin? Ja. Men det är inte dyrt när det är så här bra! Mållös!
Ch Léoville Poyferré 2018
(++) Levererar också riktigt bra, med damm, mörk frukt, sten, intensiva aromer! Känns fullmatad!
Saint-Estèphe
Ch Calon Ségur 2018
(+) Frukt och åter frukt! Syran är dock på topp och levererar en mycket snygg upplevelse!
Ch Calon Ségur 2009
(+) Ytterligare ett toppår och visst är det bra! Slank, snygg, härligt kryddig ek och en påtaglig fruktighet som ackompanjerar eken fint!
Ch Cos d’Estournel 2018
Första året jag provar den här (minns den inte från förr) och jag har inte testat den innan, så, jättekul att äntligen få lägga vantarna på en Cos!
(++) ”Pure fruit joy. Black.” sammanfattar vinet bra; det här är smarrigt som bara den! Betoning på ”joy” att dricka ett sådant här vin!
Ch Cos d’Estournel 2011
Ett år som kanske inte går till historien men riktigt trevligt! Husstilen märks av men det här är mer grönt och ”leafy”. Frukten är svalare och inte lika mörk-mogen som i 2018.
Pagodes de Cos 2016
Kommer lite på skam efter grand vin 2018 och man märker att den är ett pinnhål ned. Men, ett mycket kompetent vin och den skulle förmodligen briljera i annat sammanhang!
Saint-Émilion
Ch Canon 2009
Kan en Bordeaux av den här kvalitén vara tråkig? Känns lite för urtypisk faktiskt och lite mellanmjölkigt opersonlig. Det är ett riktigt bra vin, men det berör inte.
Ch Canon 2018
Tyvärr slut när vi kom…
Ch Canon-la-Gaffelière 2018
Hallonbrustablett! Det är ett riktigt fruktpaket här, med skogsbär, hallon, ek, örter och snår. Gott och nästan lite kul med tanke på den brusiga känslan!
Ch Canon-la-Gaffelière 2010
Mer torkade bär i den här, typ frystorkade vinbär och hallonfrukt. Kanske lite för mycket torkade toner och trä.
Moulis en Médoc
Ch Chasse Spleen 2018
Solig doft som för tankarna till värmen förra året! Bärig och med mjuka tanniner, men lite lågmäld frukt. Får (+) ändå med tanke på det modesta priset vs kvalitén!
Pomerol
Ch Conseillante 2018
Korta anteckningar här, ”lite het, syralös”. Levde inte upp till sitt pris! För varmt serverad?
Ch Gazin 2018
Nästan till en tredjedel av prislappen på Conseillante och den här känns pigg! Klart det bättre vinet av de två och inte så långt i från varandra i lokalen; hur var tempen egentligen?
Sauternes
Ch Suduirat 2018
Sista vinet för kvällen och ja, visst är det gott med Sauternes! Rik, lyxig frukt, honung, apelsinmarmelad med skalbitar i… ”Lovely!” Syran är på plats och lyfter lite, men det är så ungt att det är svårbedömt! Gissningsvis kommer det att hålla länge och leverera mer utvecklad, konserverad frukt i framtiden!
Så Bordeaux 2018? Ska man köpa eller inte? Tja... För att dra en parallell till Champagne och 2008 där rådande tips är "Köp alla du kommer över!" så är inte Bdx-18 av samma skrot och korn. För den som vill och kan (läs, har råd) tycks toppslotten i den här provningen vara så bra som man kan förvänta sig. Att Pichon Baron fick två (++) och Léoville Las Cases fick (+++) är nog en smakfråga. Däremot kan man nog hitta riktigt bra viner kring tusenlappen i stil med Rauzan Segla, som imponerade stort på mig i mellanprisklassen! En gissning är att Bordeaux som investering är lika god som tidigare, om man har möjligheten att köpa lådor, lagra det i rätt källare och sedan sälja efter många år; områdets goda rykte är ju cementerat så troligen är proveniensen viktigare i det här fallet! MEN! Jag investerar inte själv i vin så ta det med en nypa salt!
Och kul att du tog dig tiden att plita ner lite för oss andra också!
Leoville-trion är verkligen grym rent generellt så jag är inte alls förvånad att du hittade vinnaren för dagen där - jag brukar själv säga att Poyferre är min absoluta favorit-Bordeaux - åtminstone om man undantar de flaskor man måste pantsätta farmor för att få dra korken på...
Den är ju också billigast av de tre, men alla brukar vara grymma
Kan väldigt lite om Soave, men Pieropan är en mycket bra producent. Deras La Rocca är mycket god också, med lite mer fatkaraktär. Gini är ett annat toppnamn, missa inte deras Contrada Salvarenza som finns i små partier nu.
chambertin
Medlem
Tack för noterna !Jag vet inte riktigt var jag ska posta det här, så här kommer mina anteckningar från Winefinders Bordeaux-dag på Skansen, 2019!
Bordeaux 2018.
Förväntningarna var lite blandade inför årets provning, inte minst med tanke på hur vädret var förra året. Om det var varmt i Sverige så var det med stor sannolikhet rätt hett i Europa… Tankarna gick till 2015 och de fruktiga, i vissa fall alkoholstinna, viner som gentemot den slankare 2016 stod sig slätt i min bok. Men! Man vet aldrig vad som väntar i glaset och det var med öppet sinne som jag provade igenom ett gäng viner på Winefinders Bordeaux-eftermiddag!
Mitt primära intresse av den här dagen är att prova hur årgången ter sig och därför blir det sällan mer uttömmande anteckningar. Mitt intryck av årgången 2018 är att den är spretigare än 2017 och fruktigare än 2016, men inte riktigt så långt gången som 2015 som jag upplevde som lite klumpig i relation till 2016. Någon gång hörde jag att man ska "köpa av de små namnen vid bra år och de stora namnen vid dåliga år", och det tycks stämma för aktuell årgång Bordeaux.
Generellt tycks vänstra stranden leverera bättre än högra, där Pomerol inte alls kändes så kul och Saint-Émilion var mer av en udda fågel. Om jag inte är fel ute så var det t ex en rätt hög andel Cab Franc i årets Canon-la-Gaffelière och det bidrog till en lite fräschare stil, men annars kändes de Merlot-dominerade vinerna inte lika vassa som Cab Sauv-baserna från Médoc-sidan.
Jag blev överraskad av hur väl vinerna från utkanterna i Bordeaux var. Värmen tycks ha givit rätt god mognad i vinerna från t ex Pessac-Léognan och Moulis-en-Médoc, där exempelvis Domaine de Chevalier 2018 bjöd på tät struktur och spänstig frukt!
Disclaimer: På slutet provade vi lite raskare och utan att anteckna, för att få känsla för områdena snarare än vinerna; jag dömer alltså inte ut Pomerol på endast två viner.
Anteckningarna är rätt sparsamma och jag har väl försökt hålla mig till att ge antingen ett (-) om det inte levererat eller (+), (++) och (+++) för de riktigt bra godbitarna! I övrigt blir det bara några få ord om de flesta vinerna.
Pessac-Léognan
Ch Malartic-Lagravière Blanc 2018
90% Sauv Bl, får ett plus för att den är härligt krispig!
Ch Malartic-Lagravière 2018
Blommig och fin fruktmognad, grusigt och välbalanserat!
Ch Malartic-Lagravière 2014
(-) Känns ojämn och lite omogen gentemot 2018.
Ch Smith Haut Lafitte 2018
Lite syralös frukt. Nja…
Ch Smith Haut Lafitte Blanc 2016
(+) Krämigt och klassisk vit Bordeaux.
Domaine de Chevalier 2018
Juicig, sten, ek, mörka bär. Riktigt trevlig koncentration!
Domaine de Chevalier Blanc 2018
Mycket av eken som märks av först och svårbedömd pga detta… Inte riktigt ”där”.
Domaine de Chevalier 2010
(+) Tät, fin struktur, grusig, kaffe, fat! Toppårgången levererar här, och till ungefär dubbla priset mot 2018 som förvisso är in bond; 2018 kan nog närma sig i stil med några år på nacken.
Ch Carbonnieux 2018
Fin frukt och fin mognad, känns balanserat! Klart värt en peng på ca 350 kr in bond.
Ch Carbonnieux 2014
Efter 2018 känns den här något snål och tunn… Nja.
Ch Carbonnieux Blanc 2018
(+) Mycket elegant skapelse med det vita på citronen som spelar jämsides med faten!
Margaux
Ch Rauzan Segla 2018
(++) Asnice! Den här levererar direkt i form av Margaux-grafit, svarta vinbär och allmänt ”mycket av allt”. Känns som ett bra köp, särskilt som den kostar betydligt mindre än andra större namn!
Ch Cantenac Brown 2018
Full av frukt och eken spelar lite i bakgrunden, känns ”mör och fin”; cassis beskriver känslan bra!
Ch Alto de Cantenac Brown 2018 (vitt)
Ett intressant vin som är nytt, om jag inte misstolkade damen bakom bordet. 90% Sauv Bl, ett år på 500 L stora ekfat… Inte som en klassisk vit Bordeaux utan ska drickas NU när det är ungt och fräscht! Ett härligt break mitt bland alla klassiker!
Ch Giscours 2018
(+) Snygg mognad i glaset! Nästan hallonartad i sin fruktighet och med röd, grillad paprika istället för den vanliga ”green bell pepper”-tonen som jag kanske förväntat mig i en Bdx. Bra vin för pengen!
Pauillac
Ch Pichon Baron 2018
(++) Mycket bra men inte den stjärna som jag förväntat mig. Klassisk röd Bdx men intensiteten är lite ihålig. Jag vill minnas att jag hade den här som favorit årgång 2017 men inte idag.
Ch Pichon Baron 2014
Visar lite utveckling och komplexitet! Charmigt grusig, torkad frukt, tobaksblad…
Saint-Julien
Ch Talbot 2018
Väldigt mycket svarta vinbär! På tungan är det tyvärr en lite brännande känsla, något som antagligen kommer sig av värmen i det lilla rummet som producenten stod i. Inte det bästa intrycket.
Clos du Marquis 2007
(+) Parfymerad och med en massa torkade örter. Det är ofint att säga ”tvåligt” men den har en liten känsla av riktigt lyxig fintvål!
Ch Lagrange 2018
Känns ”drinkable” redan vilket säger något om balansen i vinet! Riktigt bra faktiskt!
Ch Lagrange 2014
Spicy, tight, mint… Läckert. När 2018 får lika många år i källaren blir den nog mycket bra.
Ch Léoville Barton 2018
(++) Onödigt att påtala men Léoville-slotten hade jag höga förväntningar på! Jag blev inte besviken på den här; Blyertspenna, ceder, frukt, stenkross, mer frukt än Las Cases, snarare tät än len… Grymt vin och skulle vara lika grymt mot min plånbok, så jag får ha den på önskelistan.
Ch Léoville Las Cases 2018
(+++) Kvällens vin! Går knappt att sätta ord på hur bra den här är; det är lent, så pass att jag vill dricka den idag, och så intensivt att det är som att dricka en kashmirkofta från NK med kaffe på! Galet bra. Superb! Är drygt 2400 kr mycket pengar för en flaska vin? Ja. Men det är inte dyrt när det är så här bra! Mållös!
Ch Léoville Poyferré 2018
(++) Levererar också riktigt bra, med damm, mörk frukt, sten, intensiva aromer! Känns fullmatad!
Saint-Estèphe
Ch Calon Ségur 2018
(+) Frukt och åter frukt! Syran är dock på topp och levererar en mycket snygg upplevelse!
Ch Calon Ségur 2009
(+) Ytterligare ett toppår och visst är det bra! Slank, snygg, härligt kryddig ek och en påtaglig fruktighet som ackompanjerar eken fint!
Ch Cos d’Estournel 2018
Första året jag provar den här (minns den inte från förr) och jag har inte testat den innan, så, jättekul att äntligen få lägga vantarna på en Cos!
(++) ”Pure fruit joy. Black.” sammanfattar vinet bra; det här är smarrigt som bara den! Betoning på ”joy” att dricka ett sådant här vin!
Ch Cos d’Estournel 2011
Ett år som kanske inte går till historien men riktigt trevligt! Husstilen märks av men det här är mer grönt och ”leafy”. Frukten är svalare och inte lika mörk-mogen som i 2018.
Pagodes de Cos 2016
Kommer lite på skam efter grand vin 2018 och man märker att den är ett pinnhål ned. Men, ett mycket kompetent vin och den skulle förmodligen briljera i annat sammanhang!
Saint-Émilion
Ch Canon 2009
Kan en Bordeaux av den här kvalitén vara tråkig? Känns lite för urtypisk faktiskt och lite mellanmjölkigt opersonlig. Det är ett riktigt bra vin, men det berör inte.
Ch Canon 2018
Tyvärr slut när vi kom…
Ch Canon-la-Gaffelière 2018
Hallonbrustablett! Det är ett riktigt fruktpaket här, med skogsbär, hallon, ek, örter och snår. Gott och nästan lite kul med tanke på den brusiga känslan!
Ch Canon-la-Gaffelière 2010
Mer torkade bär i den här, typ frystorkade vinbär och hallonfrukt. Kanske lite för mycket torkade toner och trä.
Moulis en Médoc
Ch Chasse Spleen 2018
Solig doft som för tankarna till värmen förra året! Bärig och med mjuka tanniner, men lite lågmäld frukt. Får (+) ändå med tanke på det modesta priset vs kvalitén!
Pomerol
Ch Conseillante 2018
Korta anteckningar här, ”lite het, syralös”. Levde inte upp till sitt pris! För varmt serverad?
Ch Gazin 2018
Nästan till en tredjedel av prislappen på Conseillante och den här känns pigg! Klart det bättre vinet av de två och inte så långt i från varandra i lokalen; hur var tempen egentligen?
Sauternes
Ch Suduirat 2018
Sista vinet för kvällen och ja, visst är det gott med Sauternes! Rik, lyxig frukt, honung, apelsinmarmelad med skalbitar i… ”Lovely!” Syran är på plats och lyfter lite, men det är så ungt att det är svårbedömt! Gissningsvis kommer det att hålla länge och leverera mer utvecklad, konserverad frukt i framtiden!
Så Bordeaux 2018? Ska man köpa eller inte? Tja... För att dra en parallell till Champagne och 2008 där rådande tips är "Köp alla du kommer över!" så är inte Bdx-18 av samma skrot och korn. För den som vill och kan (läs, har råd) tycks toppslotten i den här provningen vara så bra som man kan förvänta sig. Att Pichon Baron fick två (++) och Léoville Las Cases fick (+++) är nog en smakfråga. Däremot kan man nog hitta riktigt bra viner kring tusenlappen i stil med Rauzan Segla, som imponerade stort på mig i mellanprisklassen! En gissning är att Bordeaux som investering är lika god som tidigare, om man har möjligheten att köpa lådor, lagra det i rätt källare och sedan sälja efter många år; områdets goda rykte är ju cementerat så troligen är proveniensen viktigare i det här fallet! MEN! Jag investerar inte själv i vin så ta det med en nypa salt!
Väldigt förvånad att läsa om Léoville Las Cases dock som ju brukar vara outvecklad in absurdum i +30år vad jag minns från förr.
Ändrad stil på sistone måntro ?
Fler än du verkar förtjusta i Leoville-vinerna och Rauzan-Ségla: https://bordoverview.com/?q=classification
Ja, det har du ju helt rätt i... Jag tror aldrig att jag druckit någon som inte fyllt minst tolv-tretton år (och tillhör inte de som kan dra några slutsatser av primör-testerna på plats heller), och oftast minst 15-20 år men vid flera tillfällen ha man sprungit in i en Las Cases som ändå varit väldigt sluten.
De är verkligen olika alla tre. Väldigt bra. Men olika.