Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Poussard]

Sorry för att jag kommenterar nåt från 1 månad tillbaka men @Omar Khayyam hur definierar du naturvin? T.ex. både Touraize och Valette är ocertifierat biodynamiska och har ca 15 mg/l sulfiter (https://www.rawwine.com/wine/terres-bleues/ och https://vinnatur.se/bonde/maison-valette/) men enligt vad jag förstår har du definierat ett som naturvin, och ett som inte.

 

[LeChat]

2016 Domaine Santa Duc Gigondas Les Hautes Garrigues

Drack denna senast för drygt 1,5 år sedan. Tyckte då att frukten var lite för framfusig men visade grym potential.
Idag är frukten betydligt mer dämpad men visar definitivt samma potential. Men den är ju dessutom riktigt trevlig redan nu! Mycket bra koncentration, samtidigt som den behåller de eleganta dragen och är inte klumpig på något sätt. Den har en tydlig, men finlemmad tanninstruktur och härligt närvarande syror, som jag tycker utmärker många viner från både Frankrike och Italien från 2016. Kommer lämpa sig ypperligt till mixed grill.

Fick även lust att öppna en Bollinger efter dagens slit med skrapning & målning. Det är ju ändå semester och onsdag

Bollingers NV är faktiskt inte alls dum. Underbar doft! Läskande, med hyfsad komplexitet och bra balans.

 

[Omar Khayyam]

Sorry för att jag kommenterar nåt från 1 månad tillbaka men @Omar Khayyam hur definierar du naturvin? T.ex. både Touraize och Valette är ocertifierat biodynamiska och har ca 15 mg/l sulfiter (https://www.rawwine.com/wine/terres-bleues/ och https://vinnatur.se/bonde/maison-valette/) men enligt vad jag förstår har du definierat ett som naturvin, och ett som inte.

Tack! Missade bara att skriva ut vad Touraize själva menar sig vara.

Däremot har jag ingen bra definition av naturvin. De tre producenterna som valdes ut som naturviner har mer eller mindre deklarerat detta själva och/eller av sina återförsäljare som naturvin.

En av poängerna med den presentation jag gjorde vid provningen var att lyfta fram skillnaden mellan certifierade kategorier och "naturvin" som begrepp som inte har någon bra definition vilket nog också är litet hur denna typ av kontrakulturellt begrepp fungerar - man är emot t ex "industriellt vinmakande" och har utvecklat olika stilideal men inom de mycket lösa ramarna tillåter man sig ganska stora frihetsgrader som inte alla korresponderar mot någon sorts "ursprunglig" vinmakartradition - vad nu det skulle vara.

Sen är det intressant i sig att det både finns vinmakare som praktiserar t ex biodynamik men inte vill certifiera sig eller i vissa fall inte ens skriva ut att de gör det, och att det på andra sidan finns de som är mycket tydliga med att de är på väg mot en certifiering av något slag. Tror att kommunikationsstrategin i många fall delvis handlar om marknadsföring till väldigt olika målgrupper av vindrickare.

Angående svavlet var det medvetet valt. Alla vinerna hade tillsatt svavel men väldigt olika kommunikationsstrategier kring vad de "är" i någon mer fenomenologisk mening.

Jag uppfattar att det finns

a) certifieringar för ekologiska viner - med mycket stora luckor, så att t ex ett vin "gjort" i Simrishamn kan uppfylla dessa lagstadgade kriterier. Läs https://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2012:071:0042:0047:en:PDF och gråt över alla de som köper "ekologiska" viner;

b) certifieringar för biodynamiska viner - med riktigt mycket hokus pokus med på köpet även om några av mina absoluta favoritviner i hela världen är biodynamiska;

c) och "naturvin" som är ett ganska odefinierat begrepp som förefaller handla lika mycket om en viljeinriktning och ett självdefinierande förhållningssätt.

Det går alltså att vara mycket kritisk till alla tre kategorierna på i och för sig olika grunder (varför är det mer problematiskt med svavel än med kopparsulfat? hur rimligt är det med kohornen? är inte den ekologiska certifieringen alltför generös med vad man tillåter? vad är det för fiktivt "traditionell" vinmakning man försöker hitta fram till när man gör skalmacererad zibbibbo i betongamforor nedgrävda bakom en parkeringsplats i Berkeley? Finns det naturligt vin - är inte allt vin produkten av mänsklig manipulation? etc etc)

Samtidigt finns det ju något oerhört sympatiskt med att försöka dra ner på kemikalierna och göra hantverksvin med respekt och lyhördhet för naturen. På vilket sätt det än må vara så är det kanske ändå ett fall framåt. Och det väcker ju en hel del frågor om vad "vanlig" vinmakning innebär i termer av manipulation och kemiska tillsatser. Själv tycker jag det är en skam att vi inte får till innehållsförteckningar för vin såsom för stort sett alla andra livsmedel.

 

[Poussard]

Tack! Missade bara att skriva ut vad Touraize själva menar sig vara.

Däremot har jag ingen bra definition av naturvin. De tre producenterna som valdes ut som naturviner har mer eller mindre deklarerat detta själva och/eller av sina återförsäljare som naturvin.

En av poängerna med den presentation jag gjorde vid provningen var att lyfta fram skillnaden mellan certifierade kategorier och "naturvin" som begrepp som inte har någon bra definition vilket nog också är litet hur denna typ av kontrakulturellt begrepp fungerar - man är emot t ex "industriellt vinmakande" och har utvecklat olika stilideal men inom de mycket lösa ramarna tillåter man sig ganska stora frihetsgrader som inte alla korresponderar mot någon sorts "ursprunglig" vinmakartradition - vad nu det skulle vara.

Sen är det intressant i sig att det både finns vinmakare som praktiserar t ex biodynamik men inte vill certifiera sig eller i vissa fall inte ens skriva ut att de gör det, och att det på andra sidan finns de som är mycket tydliga med att de är på väg mot en certifiering av något slag. Tror att kommunikationsstrategin i många fall delvis handlar om marknadsföring till väldigt olika målgrupper av vindrickare.

Angående svavlet var det medvetet valt. Alla vinerna hade tillsatt svavel men väldigt olika kommunikationsstrategier kring vad de "är" i någon mer fenomenologisk mening.

Jag uppfattar att det finns

a) certifieringar för ekologiska viner - med mycket stora luckor, så att t ex ett vin "gjort" i Simrishamn kan uppfylla dessa lagstadgade kriterier. Läs https://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2012:071:0042:0047:en:PDF och gråt över alla de som köper "ekologiska" viner;

b) certifieringar för biodynamiska viner - med riktigt mycket hokus pokus med på köpet även om några av mina absoluta favoritviner i hela världen är biodynamiska;

c) och "naturvin" som är ett ganska odefinierat begrepp som förefaller handla lika mycket om en viljeinriktning och ett självdefinierande förhållningssätt.

Det går alltså att vara mycket kritisk till alla tre kategorierna på i och för sig olika grunder (varför är det mer problematiskt med svavel än med kopparsulfat? hur rimligt är det med kohornen? är inte den ekologiska certifieringen alltför generös med vad man tillåter? vad är det för fiktivt "traditionell" vinmakning man försöker hitta fram till när man gör skalmacererad zibbibbo i betongamforor nedgrävda bakom en parkeringsplats i Berkeley? Finns det naturligt vin - är inte allt vin produkten av mänsklig manipulation? etc etc)

Samtidigt finns det ju något oerhört sympatiskt med att försöka dra ner på kemikalierna och göra hantverksvin med respekt och lyhördhet för naturen. På vilket sätt det än må vara så är det kanske ändå ett fall framåt. Och det väcker ju en hel del frågor om vad "vanlig" vinmakning innebär i termer av manipulation och kemiska tillsatser. Själv tycker jag det är en skam att vi inte får till innehållsförteckningar för vin såsom för stort sett alla andra livsmedel.

Ok, tack! Så eftersom de har samma innehåll mer eller mindre så är det kanske mest en marknadsföringsgrej, om de skriver naturvin eller ej. Tänker jag.

 

[Oscaro]

Några trevliga viner med @JakobZ
Château Rayas Châteauneuf-du-Pape Reserve 2007

Efter första doften märks det är det här vinet inte är blygt.
Chark, blod, rosmarin, mosade körsbär, aprikos, lite alkoholstick, apelsin och svartpeppar. Doften bara växer och ändras mycket efter ett par timmar.

I munnen är det också pang på med mängder av björnbär, tobak, chark, tobak och ett kryddigt avslut med mycket svartpeppar.
Helt klart ett stort vin som ändå har mycket elegans. Långt avslut med en lite stram finish.
Även om det onekligen är ett fantastiskt vin så är jag fortfarande inte helt såld på Chateauneuf.
94+


Thibault Liger-Belair Nuits St. Georges 1er cru Les Saint Georges 2007

Doftar initialt rätt murkigt med stall, jordgubbar, körsbär och mycket jordiga toner. Känns mer som en morgon än NSG till en början. Med lite tid lättar den något och den blir mer kryddig och lite ljusare när kommer fram.

I munnen är den förvånansvärt mogen med mosade jordgubbar, svamp, sous bois, torkat te. Efter en timme i glaset kommer elegansen fram mer och den är helt silkeslen i munnen.

Förvånansvärt mogen och känns som att man ska snegla på övriga 07 bgn i källaren nu.
91

 

[LeChat]

2012 Virginie de Valandraud

Färgen och doften visar tydlig mognad. Även i munnen får jag känslan. Denna är färdig, bara att njuta! God, med en kryddig smak som drar åt mjuk pepparkaka. Kan vara att den ska kylas något för att få mer skärpa och struktur.
Det var ett tag sedan, med det är härligt med bordeaux och 2012 är ju en tillgänglig och bra årgång. Ska nog kanske prova någon mer 2012 från St. Emilion i närtid.

 

[Mina Vinare]

Lamm kräver dessa drycker…

2003 Domaine du Pégau, Châteauneuf-du-Pape ”Cuvée Réservée” har en ljus, klarröd färg med viss antydan till orange i kanten. Doften är stor och utvecklad med tydliga mognadstoner. Trädbark, höstlöv och skogighet med lätta medicinaltoner. Garrigue, örter i allmänhet och läder med inslag av torkad frukt. Syltade bär och rostade inslag men friskhet och yppighet som ger en livfullhet åt doften.

Smaken är frisk och fint balanserad med klart utvecklade drag. Bärighet och inslag av citrusfrukt med pomerans och granatäpple. Körsbär, torkat kött, fina och helt perfekt mogna tanniner. Absolut ingen hetta utan ren silkighet med hallon och jordgubbar. Supergott (95p).

Har nog upplevt det här som både kraftigare och mer animaliskt tidigare med inslag av asfalt och lite bränd karaktär – på ett positivt vis. Nu betydligt mer bärigt och lättare stil men ändå himmelskt gott. Kanske flaskvariation eller dagsform som gör skillnaden men egentligen hade jag hoppats det var mer som senaste buteljen. Baserat på dagens flaska så känns det mer än drickfärdigt men ingen panik. Klarar många år till i källaren men kanske utan någon vidare utveckling.

2012 DuMOL, Russian River Valley ”Pinot Noir – Finn” har en klar ljust rubinröd färg. Doften är stor med våt disktrasa, pinjeskog och tallbarr. Riktigt solmogna bär, jordgubbar, syltade körsbär och vit choklad. Kryddig med kanel, kardemumma och lätt ton av salmiak. Läder, lite tjära, svett och inslag av chark. Helt galet förförisk doft som närmast är beroendeframkallande. Svårt att ta näsan ur glaset.

Smaken är ren, fruktig och koncentrerad med syltade jordgubbar och hallonkräm. Karameller och rostat kaffe med lätt charkiga inslag av rökt korv. Örter, apelsinskal och granatäpple. Ljuvligt gott och fantastisk balans. Närmast perfekt (98p).

Svårt att helt fånga vad som gör det så gott men förmodligen harmonin med druvtypisiteten – perfekt Pinot Noir. Har haft förmånen att prova detta många gånger och det har funnits en variation över åren men de flesta flaskor har varit riktigt goda men denna tillhör topparna och kanske är det mognaden eller bara en perfekt flaska? Som denna känns nu är det drickfärdigt men utvecklas säkert ytterligare fast tveksamt om det blir så mycket bättre – men kanske annorlunda?

2009 Domaine de la Grange des Pères, Vin de Pays de l'Hérault har en djup, mörk och utvecklad färg med brunorange inslag i kanten. Doften är direkt och intensiv med kakao och närmast oxiderade inslag samt torkad frukt. Kokt frukt och karameller med lite inslag av farinsocker. En antydan till grönhet samt rotfrukter. Inte helt i synk eller harmoni – udda.

Smaken är först enormt sötfruktig med inslag av bränt socker och kaffebeska. Surkörsbär och lite volatila inslag med mandellikör. Viss kärnighet men också fruktcocktail med konserverade toner. Inte som förväntat (89p).

Absolut inte i paritet med tidigare flaskor eller erfarenheter. Undrar vad som gått fel - är det lagringen eller en dålig flaska? Hursomhelst, en favoritproducent men en flaska som inte levererar. Förhoppningsvis en engångsföreteelse men senaste provade 2007an gav lite samma vibbar. Kanske är det så att 10års lagring är optimalt och skall helst drickas innan dess.

Surt sa räven - men lammet blev gott…

 

[Magikern]

Lamm kräver dessa drycker…

Visa bifogad bild 23785


2012 DuMOL, Russian River Valley ”Pinot Noir – Finn” har en klar ljust rubinröd färg. Doften är stor med våt disktrasa, pinjeskog och tallbarr. Riktigt solmogna bär, jordgubbar, syltade körsbär och vit choklad. Kryddig med kanel, kardemumma och lätt ton av salmiak. Läder, lite tjära, svett och inslag av chark. Helt galet förförisk doft som närmast är beroendeframkallande. Svårt att ta näsan ur glaset.

Smaken är ren, fruktig och koncentrerad med syltade jordgubbar och hallonkräm. Karameller och rostat kaffe med lätt charkiga inslag av rökt korv. Örter, apelsinskal och granatäpple. Ljuvligt gott och fantastisk balans. Närmast perfekt (98p).

Svårt att helt fånga vad som gör det så gott men förmodligen harmonin med druvtypisiteten – perfekt Pinot Noir. Har haft förmånen att prova detta många gånger och det har funnits en variation över åren men de flesta flaskor har varit riktigt goda men denna tillhör topparna och kanske är det mognaden eller bara en perfekt flaska? Som denna känns nu är det drickfärdigt men utvecklas säkert ytterligare fast tveksamt om det blir så mycket bättre – men kanske annorlunda?


Visa bifogad bild 23786

Detta vinet verkar riktigt intressant. var köpte du det?

 

[LeChat]

Detta vinet verkar riktigt intressant. var köpte du det?

Finewines.dk säljer viner från Dumol. Ganska rejäla prislappar på vinerna, denna Finn i synnerhet. I danska pengar…

 

[Magikern]

Finewines.dk säljer viner från Dumol. Ganska rejäla prislappar på vinerna, denna Finn i synnerhet. I danska pengar…

Får hoppas att valutakursen blir bättre. Jag har hört rykten att vinet är den näst bästa Jänkarpinnen efter Marcassin.

 

[LeChat]

2016 Joseph Drouhin Beaune 1er Cru Les Cras

Elegant med snygga fattoner. Smaken är ganska intensiv och pinottypisk och bjuder på bl.a. hallon, jordgubbar och lakrits. Bra nerv i syrorna, som kommer ihop fint med en tydlig sälta.
Verkligen god men lite ung. Får den bara mogna så kan den nog bjuda på lite mer komplexa drag och bli riktigt bra tror jag.

 

[The Wall]

2019 Roagna dolcetto d’Alba
Ur Zalto Universal av någon anledning.

Tät och kompakt doft, lite alkoholkänsla i doften trots modesta 12,5%, lite björnbärstoner kryddat med solvarmt lingonris utöver de typiska italienska markörerna

Munnen; viss beska och ordentlig syra, kanske lite slankt och en del blodgrape i eftersmaken. Inte riktigt samma wow-upplevelse som tidigare flaskor, men jag gissar att vinet var i varmaste laget. Ingen perfekt matchning till grillad fläskkotlett, men ändå klart godkänd på egen hand. Vi får se om vi lyckas spara några flaskor att jämföra med Dogliani om några år.

Gillar man beska och syra i ett lite för varmt vin är det här givet förstaval.

 

[Mina Vinare]

Detta vinet verkar riktigt intressant. var köpte du det?

Finewines.dk säljer viner från Dumol. Ganska rejäla prislappar på vinerna, denna Finn i synnerhet. I danska pengar…

Ledsen för sent svar. Helt rätt att Finewines.dk säljer DuMOL idag. Tyvärr också korrekt att prislappen är löjligt hög för just senaste årgången av Finn. Det är garanterat så att det är den höga poängen från amerikanska kritiker som gör den åtråvärd, vilket speglar sig i prislappen. Tyvärr inte så ovanligt bland Danska vinhandlare. Har sett det många gånger förut. Normalt skulle den nog ligga kring DKK 700.-

Själv har jag köpt mina DuMOL hos KK Wine i Köpenhamn. Kenneth som han heter, hade importen av DuMOL fram tills för ca: 1 ½ år sedan. Ungefär samma prisläge som Finewines men just Finn 2012 lyckades han få i ganska stora kvantiteter och körde kampanjpris på dem under en period. Tror jag gav runt femhundringen i danska och då till en mycket roligare kurs än dagens.

Tyvärr har amerikanska viner och speciellt kaliforniska stuckit rejält i pris senaste åren. Vissa har mer än fördubblats bara över senaste 6-8 åren.

Per som driver Finewines.dk är duktig på hitta det bästa på marknaden men har en ganska trist prissättning. Ofta styckepris, pris för 6 flaskor, pris för 12 flaskor osv. Lätt att tro det är bra rabatt men i själva verket är alltid det lägsta priset (flest flaskor) i princip det ”korrekta” och man straffas hårt om man köper till styckpris. Kanske inte så dumt med vårt Monopol ändå.

 

[BallyJ]

Två trevliga viner från förra veckan:
2012 Hebrart Rive Gauche Rive Droite
Väldigt trevlig väl kyld, lätt brödig men samtidigt tillräckligt fyllig, härliga små bubblor, mogna gröna äpplen, inkokta päron och syrlig grapefrukt. 95p

2016 Chapoutier Les Granits
Väldigt grön fortfarande, var tvungen att dubbelkolla att den verkligen var 100% avstjälkad. Det köttiga finns där tillsammans med de mörka bären, väldigt trevlig fyllighet och syra men inte alls färdigt. 92p

 

[buteljen]

2008 Pol Roger Champagne Cuvée Sir Winston Churchill vs 2008 Henriot Champagne Brut Millésimé

Provades halvblint. Direkt vid öppning så var de oerhört lika. Blev smått nervös - tänk om jag inte kan känna att den ena kostar 1000 spänn mer i inköp ? Efterhand som de öppnade upp så drog dock SWC ifrån i komplexitet, koncentration och kvalitet i finishen. Men Henriot 08 är verkligen väl värd sitt pris tycker jag.

Färg - I princip identiskt halmgul färg på båda två.
Doft - Direkt från flaskan så är de väldigt lika med toner av bröd och jäst kombinerat med lite citrus. Efterhand drar SWC iväg med lite mer gula äpplen, grillad citrus, apelsin medans Henriot går mer mot syrlighet i form av lite grönare äpplen, lime/grape. Inga direkta mognadstoner i någon av dem tycker jag.

Dag 3 efter två dygn i liten 10 cl flaska så hittar jag mer honungstoner och kryddighet i SWC och Henriot visar upp lite mjölkchokladtoner och varmare frukt. Brödigheten har gått tillbaka lite i båda två och de visar upp mer av frukten. Mycket trevliga båda två men ingen jättewowkänsla.

Smak - Syran känns högre i Henriot och kroppen är inte lika fylld som hos SWC. SWC rundare, dovare, krämigare, mer koncentrerad och i finishen så känner man verkligen kvaliteten i hantverket. Den är så där energisk och ger en lyxig lager på lagerkänsla. Henriot är inte lika koncentrerad, men den ger en krämig känsla och finishen är lång men mer statisk.

Idag tycker jag skillnaden mellan de två i glaset absolut inte motiverar en tusenlapp i pris. Men antar att man får vänta några årtionden för att få valuta för pengarna man lägger på SWC. Båda är unga, inga direkta mognadstoner att tala om.

Öppnade ytterligare två Henriot 08 igår när vi hade gäster, som funkade riktigt bra. Beställde några extra "bra att ha"-lådor, känns som en ypperlig brukschampagne !

 

[Esko]

Idag tycker jag skillnaden mellan de två i glaset absolut inte motiverar en tusenlapp i pris. Men antar att man får vänta några årtionden för att få valuta för pengarna man lägger på SWC.

spot on, att dricka unga prestiger är kapitalförstöring.

 

[buteljen]

spot on, att dricka unga prestiger är kapitalförstöring.

Nja, det håller jag inte med om. Det är otroligt bra för att utvecklas som vinprovare att dricka ett vin i alla dess stadier. Har lärt mig väldigt mycket på hur SWC har utvecklats sedan förra året jag provade den. Och även jmfrt med när jag provade den som helt nysläppt. Det är kunskap du inte kan läsa dig till.

 

[Esko]

Nja, det håller jag inte med om. Det är otroligt bra för att utvecklas som vinprovare att dricka ett vin i alla dess stadier. Har lärt mig väldigt mycket på hur SWC har utvecklats sedan förra året jag provade den. Och även jmfrt med när jag provade den som helt nysläppt. Det är kunskap du inte kan läsa dig till.

Ja de köper jag absolut, någonstans ägnar du dig också åt konsumentupplysning nu så de kan man absolut också motivera.

Men ur ett njutningsperspektiv så konstaterar du också att man får samma eller nära nog samma njutning från en flaska som kostar 1000kr mindre.

Öppnar man unga prestiger så missar man dessutom potentiell njutning i framtiden.

 

[buteljen]

Ja de köper jag absolut, någonstans ägnar du dig också åt konsumentupplysning nu så de kan man absolut också motivera.

Men ur ett njutningsperspektiv så konstaterar du också att man får samma eller nära nog samma njutning från en flaska som kostar 1000kr mindre.

Öppnar man unga prestiger så missar man dessutom potentiell njutning i framtiden.

Det är därför man köper flera så man kan följa dem utan att det tar slut i vinskåpet

Och faktum är att ibland njuter jag lika mycket av nyvunna insikter som av själva vinet. Har till och med köpt viner med dåliga reviews bara för att få en känsla för vad som menas

 

[Crist(al)ian 77]

Gott och blandat från helgen.

Beaumont Crayères Rosé
Åt det rödare hållet med en lite kryddig ton utöver smultron. Tänkte initialt på Egly men det var innan jag smakade. Lättdrucken och balanserad men kort i smaken. Klart åt det enklare och sötare NV-hållet. Gissade 3-400 kroners NV, typ Alexandre Bonnet. Passar som altan eller bjuddricka men inget jag köper.

Roederer Rosé 2012
Mitt eget bidrag. Oj vad krutig den var. Aldrig upplevt det så starkt i någon Roederer innan även om just rosén kan ha lite rökiga/krutiga toner ibland. Gissades Moët och Comtes vilket säger en del. I mesta laget för mig men tycker man inte att det kan bli för mycket krut så är det här ett toppvin. Utöver det finns lite sköna bär och kolatoner. 2012 dricks bra redan nu vilket i och för sig gäller nästan alla unga Roederer Rosé. Nu märktes klasskillnaden mot första vinet.

Egly Ouriet Rosé (deg 20, bas 13?)
I en klart mer ekad stil med pinotkraft. Röda mustiga äpplen och liten kryddig doft. Lång smak och blev bara bättre och bättre! Gissades Bollinger men tyckte inte riktigt det passade in men kanske en ung 2012a? Gissade själv Heidsieck men var aldrig inne på Egly även om första känslan av ek och pinot borde lett mig dit. Framförallt eftersom jag hade tänkt på producenten innan.

SQN Syrah 2018
Bärbomb av rang. Björnbär i massor och även lite söt likördoft eller maraschino. Alkohol och ek, javisst och ja tack men inga tanniner att tala om. Sjukt intensiv och lång längd. Äntligen lite riktigt rödtjut! Helt omöjligt att inte klunka i sig. Rinner ner som silke i strupen. Hade inte tänkt köpa 2018 men kunde inte hålla mig i senaste släppet och det var ett bra beslut.

Leguillette Romelot
Udda stil. Typisk odlare. Gissade pinot blanc och meunier vilket visade sig vara rätt båda två! Lär aldrig hända igen... Lämnar inget minne den här kvällen men kanske kan vara kul som öppningsvin.

Cantenac Brown 1986
Tyckte först det var smygkork men det var snarare lite för mycket oxidation för min smak. Vädrades bort efter ett tag men hade tappat all frukt och kropp. För mig smakade det generisk skitig 70-talsbdx. Inte så kul.

Dauzac 1988?
När jag sågade första vinet öppnade värden en till och det här var betydligt bättre! Mogen skitig riktig komocka men samtidigt med frukt och kropp kvar. Svårt att inte gilla det här. Gissar tidigt 80-tal.

Prager Bodenstein 2019
Enkel torr krispig riesling är sällan min grej och här dessutom efter alla rödviner. Blommigt, citrus och rena dofter men för mig är det nästan mer sauvignon blanc än riesling. Smakar såklart ungt... Metagissar Österike 2019. Kollar priset och det ska nog inte klassas som enkelt.

Egly Ouriet VV (deg 19 bas 12)
Mitt eget bidrag och sista flaska. Kul med en till Egly och att jag tidigare själv nämnt att jag gissat Selosse på det här vinet. En gissning var Selosse. Mycket kraft, oxidation och ek. Lång eftersmak av primärt mogna äpplen. Min favoritegly levererar igen.

Efter dessa viner upptäckte jag nackdelarna med att krogen inte längre stänger innan nio.