Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Von Galtén]

Robert Chevillon var en föga upphetsande producent för runt 20 år sen. Hans viner var närmast konstant på rea på theis.dk eller låg i fyndkorgar vid kassan. Jag köpte en del av hans viner då, årgång 2004-2006, och de var OK för reapriset men inte mycket mer. Efter det har våra vägar inte korsats förrän Travkungen halade fram en flaska för något år sen (minns inte årgång, men runt 2012-2014 någonting)

Någon gång efter 2006 måste Chevillon fått en Lidnersk knäpp. Kvaliteten på det vinet var så mycket bättre, men även priset var något helt annat än de där 200 kronors flaskorna vid kassan. Minns att det var en riktigt stor upplevelse, och ett stort steg från de murriga, mörka och lite funky vinerna från 2006.

Som tack för ögonöppnaren så öppnade jag en Robert Chevillon Les Vaucrains 2016 tillsammans med Travkungen. Och den levererade verkligen, sådan renhet och elegans! Transparens och balans. Mitt i ett trevligt tidigt drickfönster, men har antagligen decennier kvar. Ett stort vin och mycket högt på årets topplista.

 

[Omar Khayyam]

Robert Chevillon var en föga upphetsande producent för runt 20 år sen. Hans viner var närmast konstant på rea på theis.dk eller låg i fyndkorgar vid kassan. Jag köpte en del av hans viner då, årgång 2004-2006, och de var OK för reapriset men inte mycket mer. Efter det har våra vägar inte korsats förrän Travkungen halade fram en flaska för något år sen (minns inte årgång, men runt 2012-2014 någonting)

Någon gång efter 2006 måste Chevillon fått en Lidnersk knäpp. Kvaliteten på det vinet var så mycket bättre, men även priset var något helt annat än de där 200 kronors flaskorna vid kassan. Minns att det var en riktigt stor upplevelse, och ett stort steg från de murriga, mörka och lite funky vinerna från 2006.

Som tack för ögonöppnaren så öppnade jag en Robert Chevillon Les Vaucrains 2016 tillsammans med Travkungen. Och den levererade verkligen, sådan renhet och elegans! Transparens och balans. Mitt i ett trevligt tidigt drickfönster, men har antagligen decennier kvar. Ett stort vin och mycket högt på årets topplista.

Visa bifogad bild 34325

Jag provade en hel del Chevillon runt årgångarna 2009-2012 och tyckte det var trevliga grejer, framför allt de var både tillgängliga tidigt och mycket lagringsdugliga och sen såklart att det finns få producenter som har en sådant stall av olika NSG premier cru som gör att man kan göra spännande jämförelser. Clive Coates mer än antyder att det var sönerna förde med sig en kvalitetshöjning, de tog väl över med 2004 som första årgång, det ör ju inte orimligt att tänka att de första åren följde de i faderns vinmakarstil och sen gradvis gjorde investeringar och förändringar som ledde till förbättringarna - nya ekfat, temperaturkontrollerad jäsning etc

 

[Von Galtén]

Tack för info!

 

[Patrik Sellin]

Ombesiktning på lusvinet:

Då:
"90044 Franz Keller Vom Löss Spätburgunder 2022 259 kr 1800 flaskor
N: Hallon, läder, blodapelsin, choklad, rök och vanilj.
M: Läder, vanilj, blodapelsin, hallon och choklad. Moget med snygg frukt och bra balans. Det här går mycket bra att dricka redan nu. “Vom Löss” kanske inte låter så aptitligt, men det är ett gott vin. 89-91p"
Nu: Det mesta står sig, hallonen är mörka vildhallon, och det finns en liten känsla av bra hallonsylt. Det finns också lite polkagris i smaken. Tanninerna ligger där de ska och faten är balanserade. Jag tror inte att det här är något för källaren. Njut av det i sommar istället. 90+p

 

[Omar Khayyam]

Ombesiktning på lusvinet:
Visa bifogad bild 34331

Då:
"90044 Franz Keller Vom Löss Spätburgunder 2022 259 kr 1800 flaskor
N: Hallon, läder, blodapelsin, choklad, rök och vanilj.
M: Läder, vanilj, blodapelsin, hallon och choklad. Moget med snygg frukt och bra balans. Det här går mycket bra att dricka redan nu. “Vom Löss” kanske inte låter så aptitligt, men det är ett gott vin. 89-91p"
Nu: Det mesta står sig, hallonen är mörka vildhallon, och det finns en liten känsla av bra hallonsylt. Det finns också lite polkagris i smaken. Tanninerna ligger där de ska och faten är balanserade. Jag tror inte att det här är något för källaren. Njut av det i sommar istället. 90+p

Tror Löss refererar till jordtypen inte krypen... Men Kelley Fox har ju en tvestjärt som vapentavla - och efter att ha sorterat hennes druvor så kan jag tala om varför...If you know, you know, and now you do...

 

[LeChat]

1996 Camille Giroud Beaune Les Prevolles

Det här är nog inget vin som vinner på vidare lagring.Utvecklingspotentialen är nådd. Men den befinner sig i en förvånansvärt bra fas fortfarande och kan kanske göra så ett tag till.

Men eftersom det blir helstekt kyckling i ugn så är det ändå ett lämpligt tillfälle att lätta på korken.

Jag har själv lite svårt att förstå hur en enkel bourgogne fortfarande kan leverera så här bra efter nästan 30 år. Bra syra, lätt tanninstruktur och välsmakande fullmogna aromer. Vad menar kan man önska? Om jag jämför denna med den bourgogne från -99 som jag drack i lördags så känns de snarlika vilket förmodligen har med åldern att göra. Man får nog ha dem i parallella glas för att göra en vettig jämförelse. Tror dock att Giroud är något mindre komplex och inte riktigt lika intensiv i aromerna, men smakprofilen ligger väldigt nära.
Kommer bli en riktigt bra kombo med kycklingen.

 

[Lennart]

Domaine de l’Arlot Le Mont Blanc 2020

Torsdagsvin från en favvo-producent. Solmogen frukt som drar åt stenfrukt, tydliga acacia-blommor, något kryddigt, lite ek, en del jästfällning. Bra struktur, längd och balans. Sammanfattningsvis, ett stort vin för en liten plånbok.

 

[StefanAkiko]

Torsdag = hård träning följt av pizza. Igår var det också Chiantiafton!

Coca Cola Zero för att hantera den värsta törsten, 100p
Krämiga bubblor med en elegant brunad färg och cola-aromer som sänder njutningar längs hela kundalini.

2002 Castellani Chianti, F
För lågt pH och tunn saft som redan oxiderat. Hurwel!
Vasken fick bli dess nya hem.

1996 Villa Antinori Chianti Classico Riserva, 92p
Det här är ett riktigt bra vin! Lite större och mer välkammat än de Chiantis jag brukar få mig till livs. Detta är mer som ett riktigt vin än en pizza-chianti. Stor njutning!

 

[pinoten]

Finca Biniagual Gran Verán 2014
Inköpt på plats vid ett besök på vingården på Mallorca 2018. Köpte även deras Manto Negro vilken inmundigades för några år sedan, mycket gott. Detta vin är 60% Manto Negro och 40% Syrah så lite kraftigare stil. Viss rökighet i doften. I smaken hittar jag vanilj, tobak, plommon, mörka bär, balsamico, läder, lakrits. Bra struktur och fina tanniner. Hade säkert kunnat ligga i 10 år till...

 

[katho27]

Återbesök!

Igår torsdag till 2020 Vigneau-Chevreau Clos (Croix?) de Vaux Demi-Sec knappt två år sedan förra.
Bra då, men med reservation för frånvaro av fotografiskt doft- och smakminne bättre nu!
En kryddig, inte alls påträngande sötma med exotisk frukt, bra syra och härlig viskositet! Fab QPR för då under 200kr.
Vet inget om årgång -22 men skyndade att beställa ett gäng som finns som ordervara för 219 spänn.

@Pär Davidsson frågade efter förra för två år sedan om det vinner på lagring och jag vill nog svara ett rungande ja!
@StefanAkiko var tydligare redan då och svarade:
Drack en från 30-talet alldeles nyligen som var alldeles magisk!
Svar: JA! med extra trumvirvel

Idag fredag 2016 Jules Desjourneys Pouilly-Vinzelles Les Longeays

Boom!
Grymt gott och friskt som en nyponros.
Konstigt nog känns det mer balanserat och med tydligare syra som komplement till den söta frukten jämfört med förra flaskan för tre år sedan.
Jag var utifrån någon not jag läste rädd att vinet skulle hamnat i utförsbacke - men icke!
Alla rätt.
En fyrhundring våren -22 ett fynd!

 

[LarsW]

Henri Giraud Ratafia de Champagne Solera 90-13

Enda Ratafia jag haft, införskaffad som en kul grej för några år sen. Inga referenser så vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig.
Druckit över några veckor och när den fått några dagar som öppnad var den konstant.

Marsipan och mer mandel. Söt citrus och nektarin. Godis som vita vingummin och romrussin. Bra syra och fin frukt. Trevlig sötma.
Alkoholen känns inte helt integrerad och drar ned en poäng eller så...

Men sammantaget ett gott, kul och annorlunda vin (räknas det som vin?) som faktiskt är riktigt bra.
Känns som att man inte använt bottenskrapet till denna - om jag förstår det rätt kan man använda pressningar som man inte får använda till champagne till att göra Ratafia, men den här är gjord på andra pressningen så ska vara bättre

92p

 

[Von Galtén]

På mitt närmaste Systembolag säljs det mest Arboga-öl (inkört på pall) och sydafrikanskt boxvin. Tror de har det minsta sortimentet ett Systembolag får ha, och som en hygglig Ica-butik i Sverige lätt hade kunnat matcha (i en fri värld). Men de har en liten nyhetshylla som ingen bryr sej om. Där stod idag en Roche Honneur Chinon Diamant Prestige 2021.

Absolut ingen koll på detta vinet, men orden Chinon och Prestige lockade till hugg. Dessutom Diamant!

Vinet är nästan självlysande i glaset och hur trevligt som helst. Ett riktigt vin gjort av en riktig vinmakare. Inte något hittepå eller industriell jos. Ärlighet och typicitet. Man får verkligen väldigt mycket mer kvalitet om man lägger på 50-100 kr på billigaste kåt-du-rhonen på tetra

Sen är det nog märkt av en lite svalare årgång, inte mej emot. Hopplöst att sätta poäng, men 87 känns rimligt. 100 poäng för ärlighet.

 

[StefanAkiko]

1989 Château Coutet 'Cuvée Madame', 100p

Andra omgången - ploppades till julfirandet 2024.

Det som började som ett julens utsvävande nöje har förvandlats till en uppenbarelse.

Fem månader efter att korken drogs, med den halvfulla flaskan stående tyst på bokhyllan, hällde jag upp ett nytt glas. Jag väntade mig kanske en viss avmattning, en rundare, något dämpad version av det som var. Men icket på detta viset! Istället hade vinet fördjupats.

Färgen är djupt gyllene och gnistrar av liv. Doften är häpnadsväckande omfångsrik: caramel, saffran, rostad ananas, kanderad citrus, torkat hö och en viskning av varm kryddighet. Inga tecken på oxidation. Laserprecision och ett tyst och underförstått självförtroende.

Per os är det ren harmoni. Fylligt och inte riktigt sött, med en syra som fick mig att sluta ögonen av välbehag. Det glider runt med smaker av crème brûlée, rostad kokos, aprikos och apelsinmarmelad. Syran fungerar som en självklar ciceron: bärande, lyftande, levande. Eftersmaken dröjer sig kvar långt efter sista klunken.

Utan minsta tvekan den bästa Sauternes (Barsac räknas!) jag någonsin druckit. Och jag har haft nöjet att pröva ett och annat klibbigt vin under mitt miserabla liv...

Fortfarande i rörelse. Fulländad. Och kommer med all säkerhet att överleva oss alla.

100 poäng. Dessa poäng har förtjänats. De har inte bara "delats ut".

(Egen Googling gav att det gjordes ca 1000 flaskor av denna ambrosia, men min är numrerad "2290". Så jag skapade en AI Agent med syftet att uttömmande gräva genom hela Internet på jakt efter fakta.)


1989 Château Guiraud
Denna flytande knäck förvandlades i närheten av Madamen till ett glas plump oförfining. Gott, men några trappsteg längre ned...

Sen skall man ju ha skoj med Actionfigurer också!
Bara glada miner!

 

[Patrik Sellin]

Gårdagens BYOB med temat: "original mot kopia" med @Drucket , @Fredrik L , @Lennart , @Patrik Sellin , @shouldkick och @vintomas . Vinerna serverades som par med original och kopia bredvid varandra. Det gjorde det klart lättare att pricka vilken typ av vin det rörde sig om, men det hindrade inte att hamnade helt fel ute vid ett antal tillfällen . Omröstning med skalan 3 poäng till bästa vin, 2 till näst bästa och 1 till tredje bästa.

Flight 1:
2016 Banshee Chardonnay Bohemian Vineyard 18p
2014 Le Grappin Santenay 1er Cru Gravières Blanc 6p
2005 Grosset Riesling Polish Hill Clare Valley 12p
2004 Georg Breuer Rauenthaler Nonnenberg Riesling 6p

Storseger för kopiorna.
Chardonnay var inte jättetypiska och bara @Lennart lyckades pricka rätt där. På rieslingarna var träffprocenten högre. Bansheen var mycket mogen och kändes betydligt äldre än Gravières. Ett kraftfullt vin med massor av bokna äpplen och en del gröna toner och det kapade åt sig 4 förstaplatser. Det slocknade dock lite med mer luft. Gravières var spännade med mycket mineral och mogen citrus. Polish Hill hade massor av saffran, honung och petroleum i doften. Det var ganska lätt och torrt med med mycket hög syra och fräsch frukt. Det var svårt att tro att det var 20 år gammalt. Nonnenberg var mer återhållsamt, svalt och fett med hög syra. Inga ålderskrämpor, men samtidigt känns det som om toppen kanske var passerad.

Flight 2:
2013 El Enemigo Cabernet Franc Gran Enemigo El Cepillo 9p
2009 Domaine Bernard Baudry Chinon Le Clos Guillot 1p
2022 Tolpuddle Vineyard Pinot Noir 13p
2022 Domaine Sylvain Pataille Bourgogne 3p
2015 M. Chapoutier St. Joseph Les Granits 8p
2020 Erdevik Shiraz Stifler's Mom 8p

Klar seger för kopiorna i både klassen Cabernet Franc och Pinot Noir. För Syrah/Shiraz blev det helt jämnt.
Alla prickade att det var två pinoter i mitten, men ingen fixade vare sig Cab Franc eller Syrah. Gissningarna drog istället åt Bordeaux och Malbec.
El Cepillo var fett, mörkt och koncentrerat med tobak, svarta vinbär och vanilj. Le Clos Guillot var rejält brettigt men mogen, fin frukt och hög syra. Ett bra vin, men hade svårt att stå sig i konkurrensen. Tolpuddle är en supertypisk pinot med smultron, läder, blodapelsin och hallon. Lätt och snyggt med fräsch frukt och hög syra. Pataille är klart mörkare och stramare och drar mer åt svarta vinbär. Snyggt och balanserat. Les Granits var mörkt och rejält fatat med vanilj, tobak och svarta vinbär. Ett kraftpaket med integrerade tanniner. Stifler's Mom var lika tungt och kraftfullt som Les Granits och hade också svarta vinbär och tobak , men med aningen mer gröna toner. Det dyraste serbiska vinet på systemet, men klart värt sitt pris.

Flight 3:
Red
2020 El Enemigo Syrah - Viognier 15p
2013 Rene Rostaing Côte-Rôtie La Landonne 11p
2015 M. Chapoutier Châteauneuf-du-Pape Barbe Rac 12p
(missade årgången) Cirillo Grenache 1850 Ancestor Vine 4p

Seger (oväntad om man tittar på cellartrackerbetyg) för kopian i den första matchen. I kvällens sist par tar dock originalet sin första seger och med mycket klara siffror.
Trots att det var den sista flighten så var det relativt lätt att pricka druvorna. De flesta grejade det. Det var svårare att hitta originalet i det första paret. El Enemigo är kanske mer typiskt för norra Rhône än vad La Landonne är?

El Enemigo var ungt och fett med vanilj, grön paprika, plommon, svarta vinbär, järn och kaffe. Rejäla tanniner, men ändå mycket snygg balans. La Landonne mer rustikt och kryddigt med en del blött trä. Mycket bra, men utan att skina klart. Både Barbe Rac och Ancestor Vine var rejäla kraftpaket med massor av frukt och en hel del alkohol. Medan Barbe Rac var komplex och blommig så var Ancestor Vine lite väl överdriven med sin eukalyptus.

 

[Positively_Jurassic]

Barossakopian "Stifler's Mom" från Serbien måste vara årets blindprovarvin; vilken grej

 

[Crist(al)ian 77]

Gårdagens BYOB med temat: "original mot kopia" med @Drucket , @Fredrik L , @Lennart , @Patrik Sellin , @shouldkick och @vintomas . Vinerna serverades som par med original och kopia bredvid varandra. Det gjorde det klart lättare att pricka vilken typ av vin det rörde sig om, men det hindrade inte att hamnade helt fel ute vid ett antal tillfällen . Omröstning med skalan 3 poäng till bästa vin, 2 till näst bästa och 1 till tredje bästa.
Visa bifogad bild 34364
Flight 1:
2016 Banshee Chardonnay Bohemian Vineyard 18p
2014 Le Grappin Santenay 1er Cru Gravières Blanc 6p
2005 Grosset Riesling Polish Hill Clare Valley 12p
2004 Georg Breuer Rauenthaler Nonnenberg Riesling 6p

Storseger för kopiorna.
Chardonnay var inte jättetypiska och bara @Lennart lyckades pricka rätt där. På rieslingarna var träffprocenten högre. Bansheen var mycket mogen och kändes betydligt äldre än Gravières. Ett kraftfullt vin med massor av bokna äpplen och en del gröna toner och det kapade åt sig 4 förstaplatser. Det slocknade dock lite med mer luft. Gravières var spännade med mycket mineral och mogen citrus. Polish Hill hade massor av saffran, honung och petroleum i doften. Det var ganska lätt och torrt med med mycket hög syra och fräsch frukt. Det var svårt att tro att det var 20 år gammalt. Nonnenberg var mer återhållsamt, svalt och fett med hög syra. Inga ålderskrämpor, men samtidigt känns det som om toppen kanske var passerad.

Visa bifogad bild 34366
Flight 2:
2013 El Enemigo Cabernet Franc Gran Enemigo El Cepillo 9p
2009 Domaine Bernard Baudry Chinon Le Clos Guillot 1p
2022 Tolpuddle Vineyard Pinot Noir 13p
2022 Domaine Sylvain Pataille Bourgogne 3p
2015 M. Chapoutier St. Joseph Les Granits 8p
2020 Erdevik Shiraz Stifler's Mom 8p

Klar seger för kopiorna i både klassen Cabernet Franc och Pinot Noir. För Syrah/Shiraz blev det helt jämnt.
Alla prickade att det var två pinoter i mitten, men ingen fixade vare sig Cab Franc eller Syrah. Gissningarna drog istället åt Bordeaux och Malbec.
El Cepillo var fett, mörkt och koncentrerat med tobak, svarta vinbär och vanilj. Le Clos Guillot var rejält brettigt men mogen, fin frukt och hög syra. Ett bra vin, men hade svårt att stå sig i konkurrensen. Tolpuddle är en supertypisk pinot med smultron, läder, blodapelsin och hallon. Lätt och snyggt med fräsch frukt och hög syra. Pataille är klart mörkare och stramare och drar mer åt svarta vinbär. Snyggt och balanserat. Les Granits var mörkt och rejält fatat med vanilj, tobak och svarta vinbär. Ett kraftpaket med integrerade tanniner. Stifler's Mom var lika tungt och kraftfullt som Les Granits och hade också svarta vinbär och tobak , men med aningen mer gröna toner. Det dyraste serbiska vinet på systemet, men klart värt sitt pris.

Visa bifogad bild 34367
Flight 3:
Red
2020 El Enemigo Syrah - Viognier 15p
2013 Rene Rostaing Côte-Rôtie La Landonne 11p
2015 M. Chapoutier Châteauneuf-du-Pape Barbe Rac 12p
(missade årgången) Cirillo Grenache 1850 Ancestor Vine 4p

Seger (oväntad om man tittar på cellartrackerbetyg) för kopian i den första matchen. I kvällens sist par tar dock originalet sin första seger och med mycket klara siffror.
Trots att det var den sista flighten så var det relativt lätt att pricka druvorna. De flesta grejade det. Det var svårare att hitta originalet i det första paret. El Enemigo är kanske mer typiskt för norra Rhône än vad La Landonne är?

El Enemigo var ungt och fett med vanilj, grön paprika, plommon, svarta vinbär, järn och kaffe. Rejäla tanniner, men ändå mycket snygg balans. La Landonne mer rustikt och kryddigt med en del blött trä. Mycket bra, men utan att skina klart. Både Barbe Rac och Ancestor Vine var rejäla kraftpaket med massor av frukt och en hel del alkohol. Medan Barbe Rac var komplex och blommig så var Ancestor Vine lite väl överdriven med sin eukalyptus.

Kul provning och tema!

Kanske tur att ni hoppade bubblet med tanke på kopiornas prestation.

 

[Patrik Sellin]

Kul provning och tema!

Kanske tur att ni hoppade bubblet med tanke på kopiornas prestation.

Bubbelprovning om två veckor, så vi sparar bubblen tills dess.

 

[pinoten]

Gårdagens BYOB med temat: "original mot kopia"

Kul idé, får jag testa någon gång. Jag körde också en "jämförande" provning för drygt en vecka sedan. Det blev två teman i ett, "huvuddruva mot andrafiol" i Bourgogne men samtidigt "Pinot Noir och dess ättlingar (med Gouais blanc)". Alla var helt ok och i omdömen så blev det jämt fördelat kring vilken man tyckte var godast. De flesta identifierade vilken som var Chardonnay resp. Pinot Noir. Jag gav dock lite tips kring skillnader i druvtypiska smaker och vinifiering för att hjälpa till

 

[LeChat]

2012 Château Belair-Monange

När jag tittar tillbaka på tidigare smaknot för 3,5 år sedan så är doftintrycket samma då som nu. Jag hamnar minst lika mycket i Toscana som i Bordeaux. Lite varmodlad profil i maffig stil med hög alkohol, 14,5%.
Dubbeldekanterar vilket verkar vara det som behövs.

Även om detta inte är vad jag söker när jag öppnar en flaska bordeaux så är det ju ändå ett gott och maffigt vin som funkade fint till ryggbiffen.

 

[StefanAkiko]

För en gångs skull drivker vi ett vin med ett stycke nördspännande historia. Detta vin föser oss ned i myllan med däcktillverkaren Firestone under Californiens otroligt spännande pionjärår.

Evian - Vattnig på ett bra sätt.

1976 Firestone Vineyard Cabernet Sauvignon Santa Ynez Valley, Central Coast, 89p​

Det känns som om jag öppnar en tidskapsel varje gång jag drar korken ur en mognad butlej. Lika delar ångest för att den kasnke är äckeldöd och förhoppningar om att vinet skall kunna bereda mig stor glädje. Sommaren 1984, fortfarande gymnasiestudent och utan internationellt körkort, tog vi kustvägen norrut efter att ha sett OS-facklan fladdra in mot Los Angeles Memorial Coliseum. Jag satt i passagerarsätet på min fars amerikanske kusins vinintresserade hustru – hon insåg att jag var bildningsbar – då vi vek av mot Santa Ynez Valley. Vägen vindlade bland kullar som rullade mot horisonten som ett grönt EKG. Hennes man Ron och min fars kusin, höll sig till Coors Light. Korta versionen: han var inte intresserad av att haka på.

I Ynez Vlley möter heta eftermiddagstemperaturer Stilla havets kvällsbris, och jordarna, sand, skiffer och kalk, sniffar ständigt efter vatten från den blåsilvriga Santa Ynez-floden. Firestone Vineyard, grundat tolv år tidigare av Leonard och Brooks Firestone när dessa vintrakter fortfarande mest bestod av boskap och hål i vinkartan. Detta var faktiskt den första vingården i hela Santa Barbara County att kalla sig ”estate winery”. Och namnet bar redan tyngden av däckimperiet som släktingen Harvey Firestone byggt upp tillsammans med Henry Ford. Du vet: dessa gummirullar med ett ståltrådsmesh som lyfte Amerikas bilism in i 1900-talet. Att Leonard och Brooks satte planteringsspaden i Santa Ynez var dvärför som att låta en gammal Detroit-motor börja nynna Bach. Samma industriella anda, men i pastorala toner. Man kände pionjärandan i luften, som om vingårdarna var nyupptäckta öar och vinmakarna deras entusiastiska naturalister.

Det är omöjligt att tala om 1970-talets kaliforniska cabernet utan att låta tanken vandra till Paris, 1976. Där, på ett hotellrum med mer ego än ventilation, samlade den brittiske vinhandlaren Steven Spurrier några av Frankrikes mest självsäkra gommar till en blindprovning. De franska vinerna – Mouton Rothschild, Haut-Brion, Montrose – trodde sig vandra in som kejsare. De amerikanska kom in som underbetalda statister. The Judgement of Paris. Men när kuvertet sprättades stod två californier som segrare. Montelena's Chardonnay och Stag’s Leap. Det blev ett vinöst Västkustens Waterloo med Paris i rollen som förlorare. Frankrike rasade. En fransk domare krävde tom att hennes röst skulle makuleras.. Frnasyskorna är inte heller riktigt kloka... Spurrier blev svartlistad i Bordeaux. Men detta var ingenting som världen kunde blunda och glömma.

Jag förstod redan då att blindprovningar är The Shit!

Det verkliga eftertrycket kom tre decennier senare, 2006, då samma viner provades igen, nu med ålderns patina som ny utmaning. Och det blev återigen inte Frankrikes hjältar som fick visa upp sin värdighet. Istället var det Ridge Monte Bello som steg fram ur perfekt ekbehandling och kalifornisk mylla, som med rak rygg och glänsande tanniner tog förstaplatsen i både London och Napa. De bevisade det som få vågat tro: att inte bara kunde dessa viner mäta sig med Bordeaux när de var unga – de kunde dessutom åldras bättre. Amerika hade inte bara brutit sig in i salongen. Det hade hängt upp sin rock, tänt en cigarr och visat hur man stannar. "Wherever I lay my hat, that's my home."

Därför som blindprovningar är så mycket bättre än alla andra mätredskap

Det här är min första och hittills enda gång jag dragit korken ur en Firestone, och fyrtionio år senare är den lika tät som en skandaljournalists hemliga anteckningsbok. Färgen är åt det lättare röda med brunande kanter. Nosen öppnar upp sig utan en skråma av oxidation. Doften är rökt gummi, libbsticka och körvel, som om någon tänt eld på en kryddträdgård bakom ett däcklager. Vissa vänner vägrade ens smaka: ”det luktar museum!” vr det vänligate de uttryckte. De viftade mot glasen som politiker som avfärdar besvärande fakta. Snus är snus och strunt är strunt!

Men i munnen inträder försoningen: mörk frukt ligger utbredd ”som ett imperium där solen aldrig gick ned – tills den gjorde det, och vi insåg hur mycket natt som fanns kvar”. Tanninerna har nästan helt gett upp, bara de broderade kanterna skymtar. Smaken hänger kvar, rökt, örtig, förunderligt balanserad, och lämnar ett vackert eko av den tid då Kalifornien fortfarande experimenterade vilt, långt innan marknaden fick GPS-styrning. Den där tidskapsel-känslan har blivit en härlig vana; min fäbless för mognare viner låter mig fysiskt ta del av historien med jämna mellanrum.

År 2007 såldes vingården till Bill Foley, och dagens Firestone styrs av hans renodlat affärsmässiga hand. I den här flaskan hör jag historiens vingslag och kan njuta av ett gammalt minne. Även om jag inte alls minns om jag besökte denna vingård, var jag iaf alldeles nära. Jag minns de härligt varmt ljumma sommarvindarna som jagade över landskapet med en mer jordig doft (jmf med min favorit: La Garrigue). Minns också hur vi på resan hemåt drabbades av OS-sommarens avgaser.

Sista intrycket av det sista glaset: Ett vin mer för samtal än för applåder. Men alla viner är inte för applåder. Vissa är ämnade att avlyssnas som vingslag och vittnesmål från den mänskliga historien.