Chateau Beychevelle 2003
Söndagens andra flaska skämdes inte för sig.
Bbx-03 kan ju vara lite svajigt på grund av den heta årgången men Beychevelle balanserar det hela väldigt fint!
I en väldigt fin fas av begynnande mognad med klara tecken på ålder men med ungdomlig kraft i bakkant.
Väldigt mörkt blålila med bara en hint att börja visa några mer tegelartade toner (med förbehåll för ljuset i lokalen).
Klassiska bdx-markörer på snoken med mörk frukt, tobak och hästskit. Dock ingen blyerts och kanske bara en aning ceder.
Frukten domineras av björnbär, mörka körsbär och viol med lite plommon i bakkant för djup. Låg syra och en svagt nästan rostad ton (2003-vintage?) som snarare tillför nyfikenhet än att vara störande.
Eftersmaken är ordendligt lång med färsk tobak, sandelträ och körsbär. Kraftigare än jag förväntat mig och efter nån timme i glaset kändes det som att vinet knöt sig alltmer och att tanninerna blev mer framträdande. Detta kan dock ha att göra med att maten var slut och att vinet behöver en danspartner.
Dricks iallafall väldigt bra nu!
En trist anekdot till både detta vin och Cristal'en vi drack vid samma middag är att båda flaskorna var julklappar som min pappa fått av en gammal vän och samlare.
När vi valde vinerna tidigare under veckan pratade vi om att vi måste berätta för givaren om upplevelsen och vad vi drack dem till - nåt jag antar att varje person med vinintresse ser som en del av glädjen med att ge bort en bättre och noga utvald flaska.
Trist nog nåddes vi av beskedet om hans bortgång bara några timmar innan middagen så vinerna dracks i bitterljuv andakt.