Skaggs
Medlem
Det är dessutom kul att då och då plocka fram en vällagrad flaska för att kunna överraska en och annan amaroneskeptiker om vinernas förträfflighet!
Nu vet jag verkligen inte vem du syftar på...
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Nu vet jag verkligen inte vem du syftar på...
Mina Vinare
Medlem
Är ju ny här och inte riktigt vän med tekniken så det får bli en ny post som svar till er med dom glada tillropen och vänliga orden. Kul att bli ihågkommen men får nog göra er besvikna gällande nya bloggposter. Just nu finns det inga tankar om att väcka bloggen till liv igen. Visst saknar jag den ibland och allt kul utbyte den gav på många olika sätt. Allt har sin tid, fast man skall aldrig säga aldrig. I dessa tider av social distansering så kanske lusten och behovet kommer tillbaks igen.
Hittade till det här forumet via gamla bekanta men också nyfunna vänner som träffats via lokala BYOB provningar här i södern. Tänkte det kan passa att lägga ut lite noter om både nya och gamla favoriter och dessutom ta del av allt annat kul som det skrivs om här på forumet.
Hittade till det här forumet via gamla bekanta men också nyfunna vänner som träffats via lokala BYOB provningar här i södern. Tänkte det kan passa att lägga ut lite noter om både nya och gamla favoriter och dessutom ta del av allt annat kul som det skrivs om här på forumet.
M
Mouton
Var åckså en hängiven läsare av din blogg, trots noll intresse av dom viner du skrev om, gjorde du det på ett vis som inte gick att lämna oläst. Hoppas du någon gång känner gnistan igen och publicerar.. Kudos.
Esko
Medlem
Mäktig bild du har!
The Wall
Medlem
Glasen, Orrefors More?
Château de Fieuzal 1990
Vacker rödbrun färg, doften är till en början lite försiktig men blir större ju längre flaskan är öppen, mörk frukt, läder och lakritsrot dyker upp.
Smaken är väldigt polerad, precis som smaken tar det nästan 1 timme innan den börjar utvecklas. Svarta vinbär, svartvinbärsblad, lite lakrits. Ingen syra men fortfarande litet tanningrepp. Dock väldigt mjuka tanniner. Väldigt fint balanserad.Perfekt att dricka nu, men går säkert att spara om man vill det.
Vacker rödbrun färg, doften är till en början lite försiktig men blir större ju längre flaskan är öppen, mörk frukt, läder och lakritsrot dyker upp.
Smaken är väldigt polerad, precis som smaken tar det nästan 1 timme innan den börjar utvecklas. Svarta vinbär, svartvinbärsblad, lite lakrits. Ingen syra men fortfarande litet tanningrepp. Dock väldigt mjuka tanniner. Väldigt fint balanserad.Perfekt att dricka nu, men går säkert att spara om man vill det.
The Wall
Medlem
Igår drack vi:
Keller i Zalto Riesling Trocken 2018 vitvinsglas; Brutal syra! Att knapra på en färsk citron framstår ju som rena sötbomben. Ouch. Nåja, efter första chocken hittar vi mineral och lite limezest, finns även lite bildäck på TT-färjan om man är försiktig med näsan.
Keller i Gabriel Gold; tar hand om syran på ett för gommen klart snällare sätt, bildäcket på färjan är faktiskt tydligare än i "riesling-Zalto-glaset". Minns inte på rak arm vem här på forumet som hällde riesling i en Bourgogne-kupa och det kanske inte är en så tokig idé trots allt. Värt att testa vid tillfälle. Kul att riesling gör sig så pass bra i Gold-glaset, jag har noteringar från en Alsace-riesling som jag ska försöka leta fram vid tillfälle.
Mas de Boislauzon Côte du Rhône Villages 2007 i Zalto Bourgogne; örter, känns att frukten är på väg bort och att alkoholen är på väg att ta över. Ingen tomatsoppa i sikte trevligt nog. Dock, efter ett tag kommer lite toner av nytömd och ursköljd plåtburk (typ krossade tomater eller liknande neutralt innehåll) i doften. I munnen, lite bränt enbärsträ med extra kvarvarande eldighet vilket tyder på att alkoholen förefaller tagit över frukten.
Boislauzon i Gabriel Gold; i doften klart mer potatiskällare med inslag av nyskalad potatis, inte lika påtaglig alkohol, känns klart mildare. I munnen lite snällare men samtidigt mer koncentrerad.
Har vi någon vinnare? Ja, den som korkade upp Boislauzon några år tidigare....
Bonusinfo 1; Keller trivdes inte alls tillsammans med smörstekt rostbröd och en Skagen-ish-röra (det var iof väntat).
Bonusinfo 2; Boislauzon funkade bra till marinerad (Mrs Cheng's Soy mushroom, chilisås, honung, rosmarin, olivolja, peppar och lite annat) grillad grisnacke med diverse tillbehör (matvete, grillad paprika, senapskål, rostade pumpakärnor, rostade solroskärnor osv....), men en Montirius Le Clos med några år på nacken hade funkat ännu bättre.
Keller i Zalto Riesling Trocken 2018 vitvinsglas; Brutal syra! Att knapra på en färsk citron framstår ju som rena sötbomben. Ouch. Nåja, efter första chocken hittar vi mineral och lite limezest, finns även lite bildäck på TT-färjan om man är försiktig med näsan.
Keller i Gabriel Gold; tar hand om syran på ett för gommen klart snällare sätt, bildäcket på färjan är faktiskt tydligare än i "riesling-Zalto-glaset". Minns inte på rak arm vem här på forumet som hällde riesling i en Bourgogne-kupa och det kanske inte är en så tokig idé trots allt. Värt att testa vid tillfälle. Kul att riesling gör sig så pass bra i Gold-glaset, jag har noteringar från en Alsace-riesling som jag ska försöka leta fram vid tillfälle.
Mas de Boislauzon Côte du Rhône Villages 2007 i Zalto Bourgogne; örter, känns att frukten är på väg bort och att alkoholen är på väg att ta över. Ingen tomatsoppa i sikte trevligt nog. Dock, efter ett tag kommer lite toner av nytömd och ursköljd plåtburk (typ krossade tomater eller liknande neutralt innehåll) i doften. I munnen, lite bränt enbärsträ med extra kvarvarande eldighet vilket tyder på att alkoholen förefaller tagit över frukten.
Boislauzon i Gabriel Gold; i doften klart mer potatiskällare med inslag av nyskalad potatis, inte lika påtaglig alkohol, känns klart mildare. I munnen lite snällare men samtidigt mer koncentrerad.
Har vi någon vinnare? Ja, den som korkade upp Boislauzon några år tidigare....
Bonusinfo 1; Keller trivdes inte alls tillsammans med smörstekt rostbröd och en Skagen-ish-röra (det var iof väntat).
Bonusinfo 2; Boislauzon funkade bra till marinerad (Mrs Cheng's Soy mushroom, chilisås, honung, rosmarin, olivolja, peppar och lite annat) grillad grisnacke med diverse tillbehör (matvete, grillad paprika, senapskål, rostade pumpakärnor, rostade solroskärnor osv....), men en Montirius Le Clos med några år på nacken hade funkat ännu bättre.
The Wall
Medlem
Direkt från flaskan (Liedholm Rosso della Boemia 2003, barbera, cab sauv, cab franc, pinot nero, bonarda):
Liedholm i Zalto Bourgogne; doft av ”gammalt vin”, håller ihop förvånansvärt bra ändå, lite körsbärskärnor o bittermandel, aning grillad grön paprika, lite svett eneträ eller är det möjligen bränd slånbärsbuske, i munnen ganska syrligt, slånbär i eftersmaken, kroppen ganska åldrad, alkoholen tar över en smula trots 13,5%.
I Gabriel Gold; mer kompakt doft, tydligare bränt eneträ, faktiskt bättre än Z Bo aning smörkola. I munnen, lite mildare och faktiskt lite smörkolatoner även här lite beskare än Z, lite slånbär och torkade enbär dyker också upp. Kanske skulle haft Z Bx istället?
Nåväl, slutsatsen blir, för en Zalto-frälst figur som jag, aningen irriterande att Gold verkar ta hem spontanglasduellen ikväll.
Men, det går väl inte att låta Mark Thomas Selection Red och Sophienwald Bordeaux stå kvar på hyllan utan att bli inbytta?
Sagt och gjort; glasen åker fram och i MT Selection; i doften, äldre känsla, lite ”gammal sangiovese-känsla” i smaken trots att det inte finns någon sangiovese i vinet.
I Sophienwald Bordeaux; något knuten i doften (!), mer körsbärskärna än något annat. Hm. Beskare och äldre i munnen, nja, här kändes vinet faktiskt lite för gammalt. Ger vinet en stund för återhämtning och döm om min förvåning när Sophienwald spurtar om Gabriel Gold doft och smakmässigt. Det var lite otippat.
Ny slutsats? Tja, inte Zalto Bourgogne till det här vinet, utan snarare mindre kupa.
Men hur uppför sig vinet i Zalto Universal och Bordeaux? Tja, det finns ju bara ett sätt att ta reda på det. "Sex glas och två nördar" försökte jag. "Många glas och en nörd" kontrade hustrun. Plötsligt tog mina någorlunda vettiga argument slut.
Zalto Universal; liknande doft som i Sophienwald; koncentrerad, lite svart vinbär (kan vara tidsfaktorn), i munnen klart tydligare svart vinbär. Börjar ana att det är luften som gör jobbet. I Zalto Bordeaux, bredare doft, lite mer otydlig. Smakmässigt klart beskare utan särskilda fördelar.
Ok, ny slutsats; det här vinet trivs bäst i mindre landskap; Gabriel Gold, Zalto Universal och Sophienwald Bordeaux (!) tog hem det ikväll med Mark Thomas inte långt efter, dock att stjälken i MT Selection Red ger ett lite ”ihåligt” intryck.
För den som undrar varför jag drar upp Gabriels glas titt som tätt; jag har köpt Gold och StandArt och vill jämföra hur de presterar jämfört med druvspecifika (nåja) glas och väljer att skriva om det här. Av ren lathet tar vi inte alltid fram de andra glas som jag har köpt (Mark Thomas, Sophienwald, Lehmann (Grassl har jag sålt)) för att jämföra, men ibland händer det.
Det började med två glas (Zalto Bourgogne och Gabriel Gold) men när nyfikenheten tog över sägs det att kvällen urartade sig.
Liedholm i Zalto Bourgogne; doft av ”gammalt vin”, håller ihop förvånansvärt bra ändå, lite körsbärskärnor o bittermandel, aning grillad grön paprika, lite svett eneträ eller är det möjligen bränd slånbärsbuske, i munnen ganska syrligt, slånbär i eftersmaken, kroppen ganska åldrad, alkoholen tar över en smula trots 13,5%.
I Gabriel Gold; mer kompakt doft, tydligare bränt eneträ, faktiskt bättre än Z Bo aning smörkola. I munnen, lite mildare och faktiskt lite smörkolatoner även här lite beskare än Z, lite slånbär och torkade enbär dyker också upp. Kanske skulle haft Z Bx istället?
Nåväl, slutsatsen blir, för en Zalto-frälst figur som jag, aningen irriterande att Gold verkar ta hem spontanglasduellen ikväll.
Men, det går väl inte att låta Mark Thomas Selection Red och Sophienwald Bordeaux stå kvar på hyllan utan att bli inbytta?
Sagt och gjort; glasen åker fram och i MT Selection; i doften, äldre känsla, lite ”gammal sangiovese-känsla” i smaken trots att det inte finns någon sangiovese i vinet.
I Sophienwald Bordeaux; något knuten i doften (!), mer körsbärskärna än något annat. Hm. Beskare och äldre i munnen, nja, här kändes vinet faktiskt lite för gammalt. Ger vinet en stund för återhämtning och döm om min förvåning när Sophienwald spurtar om Gabriel Gold doft och smakmässigt. Det var lite otippat.
Ny slutsats? Tja, inte Zalto Bourgogne till det här vinet, utan snarare mindre kupa.
Men hur uppför sig vinet i Zalto Universal och Bordeaux? Tja, det finns ju bara ett sätt att ta reda på det. "Sex glas och två nördar" försökte jag. "Många glas och en nörd" kontrade hustrun. Plötsligt tog mina någorlunda vettiga argument slut.
Zalto Universal; liknande doft som i Sophienwald; koncentrerad, lite svart vinbär (kan vara tidsfaktorn), i munnen klart tydligare svart vinbär. Börjar ana att det är luften som gör jobbet. I Zalto Bordeaux, bredare doft, lite mer otydlig. Smakmässigt klart beskare utan särskilda fördelar.
Ok, ny slutsats; det här vinet trivs bäst i mindre landskap; Gabriel Gold, Zalto Universal och Sophienwald Bordeaux (!) tog hem det ikväll med Mark Thomas inte långt efter, dock att stjälken i MT Selection Red ger ett lite ”ihåligt” intryck.
För den som undrar varför jag drar upp Gabriels glas titt som tätt; jag har köpt Gold och StandArt och vill jämföra hur de presterar jämfört med druvspecifika (nåja) glas och väljer att skriva om det här. Av ren lathet tar vi inte alltid fram de andra glas som jag har köpt (Mark Thomas, Sophienwald, Lehmann (Grassl har jag sålt)) för att jämföra, men ibland händer det.
Det började med två glas (Zalto Bourgogne och Gabriel Gold) men när nyfikenheten tog över sägs det att kvällen urartade sig.
M.Grape
Medlem
Stämmer bra, 61 CL. Är verkligt nöjd med dem. Tyckte öppningen kändes lite smal i början men vande mig snabbt.
The Wall
Medlem
Underbart estetiska glas, men irriterande nog fungerar de tyvärr inte för mig.
Daniel A
Administratör
2010 Marie-Pierre Chevassu-Fassenet, Château-Chalon
Påsk och gult vin? Känns rimligt. Öppnades och dracks över en dryg vecka (men drack inte ett glas varje dag). Min inte alltför noggranna empiri har noterat att vin jaune (15 år eller yngre) når sin topp på dag tre eller fyra. Inget undantag den här gången.
Direkt vid korkdragning är det vresigt och något eldigt (14,5 % är i högsta laget). I med korken och vänta 48 timmar. Check. Nu är det genast mer expressivt och alla klassiska markörer är där: nötter, bokna äpplen, salta mandlar och en massa svåridentifierade kryddor. Balanserat och fint i munnen, och eldigheten gör sig bara påmind i eftersmaken - nu tämligen behagligt även om jag hade föredragit ett lite mer svalt intryck. Nu kryper vi runt på 93p, kanske. Dag fyra har det blommat ut ordentligt, och en galet läcker ton av torkad ingefära blandas ihop med nötterna och de rejält övermogna äpplena. Mmm. Här är toppen nådd för utvecklingen i öppnad flaska. Sista dagen (dag åtta) är det lite platt och ingefäran är borta, men fortfarande mycket bra. Nästa flaska 2030? Det är nästan garanterat ett ännu bättre vin då. När den var som bäst den här gången: 94+p.
Första gången jag dricker Marie-Pierre Chevassu-Fassenet. Mycket trevlig bekantskap. Nu återstår det bara att se om den kraftiga och något eldiga stilen är producentens eller årgångens förtjänst.
(Veckans corona-isolerings-"tegelsten" var Livet en bruksanvisning, av Perec. Extremt passande till vinet, då "Château-Chalon" nämns i förbigående i boken - första gången jag stött på appellationen i skönlitteraturen! Bra bok var det också.)
M
Mouton
Chateau Camensac -00
Inte i så risig kondition som rosorna i bakgrunden.
På halvflaska, underbar stor utmognad doft av nypon och svarta vinbär, stallig på det där härliga viset som jag älskar.
Smaken är lång och med samma beståndsdelar som doften har.
Inte på samma nivå som samma slott, på samma flaskstorlek -05, men ändå enastående.
Halvflaskor är klart underskattat, och när det gäller Bdx halveras lagringstiden, bara en sån sak.
92p
Inte i så risig kondition som rosorna i bakgrunden.
På halvflaska, underbar stor utmognad doft av nypon och svarta vinbär, stallig på det där härliga viset som jag älskar.
Smaken är lång och med samma beståndsdelar som doften har.
Inte på samma nivå som samma slott, på samma flaskstorlek -05, men ändå enastående.
Halvflaskor är klart underskattat, och när det gäller Bdx halveras lagringstiden, bara en sån sak.
92p
LeChat
Medlem
1986 Château Phélan Ségur
Drack denna senast förra sommaren och blev då väldigt imponerad. Nu, nästan ett år senare känner jag på precis samma sätt.
Smaken är underbart vacker och komplex. Här finns det mesta som tobak, läder, järn, jord, stall, kött, lite brasa och mot slutet kommer även choklad, nejlika och lakrits.
Någon på CT gav det nyligen 98p. Jag brukar inte poängsätta mina viner och gör det inte idag heller. Men jag kan förstå vad hen menar.
Det här vinet kan omöjligt ha mer att locka fram. Men nu är det älskvärt, och jag njuter.
LarsW
Medlem
Domaine du Cayron Gigondas 2016
D: Svarta vinbär och rabarber. Inlagd grönpeppar och… askfat, det sistnämnda inte helt angenämt.
S: Frukten är svarta vinbär, svala och krossade. Rosmarin och timjan. Lätt ekat. Hittar inte rabarber som i doften. Asktonen gör sig påmind och stör lite. Kraftiga tanniner. Bra syra.
Hade det inte vart för askan som jag störde mig på så borderline 90p… jag gillade 2015 avsevärt mer.
nu blir det 87p. Kanske det blir bättre med ålder, vi får se, sparar den andra flaska i några år till.
Jean-Louis Tribouley Côtes du Roussillon l'Alba 2015
D: Lingon och tuschpenna. Rostfritt stål, blod och jäst.
S: Lingon dominerar frukten. Nyslaget hö och slånbär. Jord- och metallsmak. Blod utan sötman. Bra tanniner och syra. Medel eftersmak.
Denna var avsevärt bättre dag 2.
Bra vin men har lite väl mycket naturvinsvibbar för mig… verkar generellt ha svårt för dem.
85p
D: Svarta vinbär och rabarber. Inlagd grönpeppar och… askfat, det sistnämnda inte helt angenämt.
S: Frukten är svarta vinbär, svala och krossade. Rosmarin och timjan. Lätt ekat. Hittar inte rabarber som i doften. Asktonen gör sig påmind och stör lite. Kraftiga tanniner. Bra syra.
Hade det inte vart för askan som jag störde mig på så borderline 90p… jag gillade 2015 avsevärt mer.
nu blir det 87p. Kanske det blir bättre med ålder, vi får se, sparar den andra flaska i några år till.
Jean-Louis Tribouley Côtes du Roussillon l'Alba 2015
D: Lingon och tuschpenna. Rostfritt stål, blod och jäst.
S: Lingon dominerar frukten. Nyslaget hö och slånbär. Jord- och metallsmak. Blod utan sötman. Bra tanniner och syra. Medel eftersmak.
Denna var avsevärt bättre dag 2.
Bra vin men har lite väl mycket naturvinsvibbar för mig… verkar generellt ha svårt för dem.
85p
Vingubben
Medlem
Sotomanrique, La Cruz Verde 2017
När spanjorerna odlar grenache på hög höjd blir det ofta bra och så även i det här fallet. Ljus i färgen men med oerhört maffig doft. Vanilj, smultron, lakrits, vitpeppar och någon julkrydda. I munnen bra bett i syran och härlig balans. Söta jordgubbar, blodapelsin, peppar och mandelkubb. Oerhört lättdrucket och ett perfekt sommarvin som passar det mesta. 89p.
The Wall
Medlem
Direkt från flaskan ner i Zalto Universal, Gabriel Gold och Sophienwald Bordeaux;
Zalto Universal får inleda; doften är tydligt mogen sangiovese med tydlig bittermandel, pinjebarr och lagrade körsbärskärnor.
I munnen lite eldigt, men bra smak. Kanske inget som ska lagras längre, dags att dricka verkar det som.
I Sophienwald lite mer kompakt i doften, i munnen lite mildare än i Zalto Universal.
Sist ut är Gabriel Gold; lite anonym i doften, syrligare och beskare i smaken än de övriga två glasen.
Kvällens glas för just det här vinet; Zalto Universal eller Sophienwald Bordeaux. Intressant med tanke på att Gold brukar prestera bra när det är ung Chianti Classico i glaset.
Trevligt vin till kvällens souvlaki, även yngre upplagor brukar vara bra följeslagare till grekisk mat.
Adamanko
Medlem
Middag igår. Här en kort sammanfattning av vinerna.
Malleolus-15: Lysande igår. Drack en flaska för bara sex månader sen som inte alls imponerade på mig. Men igår var jag inte ensam om att bli tagen. 92. Superelegant!
Montes Alpha Cabernet Sauvignon-08: Mycket bra till köttet. Lite väl stadigt utan. Sparade halva till resterna idag. 90 (med maten, annars omkring 86)
Montirius Vacqueyras Le Clos-16: Också ett bra matvin. Tycker fortfarande -15 var bättre. Men kanske 90 på denna med. Och inte lika beroende av mat som ängeln ovanför. Näst bäst.
Elephant Hill Syrah Reserve-15: Jävlar vad mycket trä! Har en kvar och den kommer jag hålla på länge. 84.
och på slutet fiskade jag fram en
Penfolds Koonunga Hill-17: Jäklar vad mycket blåbärssylt! Den här vet jag inte om den kommer att drickas upp. 78? Har druckit den här förut och då har den varit mycket bättre.
Malleolus-15: Lysande igår. Drack en flaska för bara sex månader sen som inte alls imponerade på mig. Men igår var jag inte ensam om att bli tagen. 92. Superelegant!
Montes Alpha Cabernet Sauvignon-08: Mycket bra till köttet. Lite väl stadigt utan. Sparade halva till resterna idag. 90 (med maten, annars omkring 86)
Montirius Vacqueyras Le Clos-16: Också ett bra matvin. Tycker fortfarande -15 var bättre. Men kanske 90 på denna med. Och inte lika beroende av mat som ängeln ovanför. Näst bäst.
Elephant Hill Syrah Reserve-15: Jävlar vad mycket trä! Har en kvar och den kommer jag hålla på länge. 84.
och på slutet fiskade jag fram en
Penfolds Koonunga Hill-17: Jäklar vad mycket blåbärssylt! Den här vet jag inte om den kommer att drickas upp. 78? Har druckit den här förut och då har den varit mycket bättre.
LarsW
Medlem
Sherry! 
Bodegas Poniente Fino
D: Grönt olivspad och sardeller. Vått ylle och insulin. Ostron och noriblad.
S: En oljig, fet torrhet. Granskott. Umani! Grillad citron och körsbärskärnor. Ahlgrens bilar helt utan sötma. Lååång eftersmak.
Funky men funkar!
Fino på steroider! Och så j***a gott!
91p
Sparade ett glas till dag två och nu den tappat betydligt av kraften... här stämde den gamla regeln om Fino.
Bodegas Poniente Fino
D: Grönt olivspad och sardeller. Vått ylle och insulin. Ostron och noriblad.
S: En oljig, fet torrhet. Granskott. Umani! Grillad citron och körsbärskärnor. Ahlgrens bilar helt utan sötma. Lååång eftersmak.
Funky men funkar!
Fino på steroider! Och så j***a gott!
91p
Sparade ett glas till dag två och nu den tappat betydligt av kraften... här stämde den gamla regeln om Fino.
MartinE
Medlem
Årets påskharar:
Guillaume S. Largillier (100 % pinot noir, 2013-bas, degorgerad i november 2018): En mycket bra champagne med underbar Selosse-typisk doft! Komplex, blommig och något kryddig doft. Tydligt oxiderade toner till en början. Inslag av hyacint, öl, schampo, aprikos, ek, päron och lakrits. Smaken är ung, stram, mineralig och snustorr. Omogna päron och torr citrus med påtaglig sälta i eftersmaken. Senare dyker det även upp lite diskret exotisk frukt. Mycket hög syra och fin längd. Flaskan dricks över två dagar och på andra dagen är den något fruktig och mindre stram. (88+ p)
Jacques Selosse Le Bout du Clos (80 % pinot noir & 20 % chardonnay, 2012-bas, degorgerad i januari 2019): Klart trögstartad! Flaskan dricks över tre dagar, vilket visar sig vara en lyckoträff. Den är mycket, mycket bra men tydligt ung och outvecklad. Doften är mycket komplex medan smaken snarare är elegant än kraftfull. Till en början (läs: dag 1 och 2) känns den inte som en uppenbar Selosse – jag saknar många av de typiska markörerna! Den är dessutom klart olik den Le Bout du Clos med 2011-bas, som jag drack för ett år sedan. Men, som sagt, lyckligtvis sparar jag en slatt på ca 10 cl till den tredje dagen och då faller allting på plats! Komplex, kryddig och aningen oxiderad doft; relativt diskret för att vara Selosse. Inslag av brioche, kex, gul stenfrukt, vitpeppar, nötter, lite apelsin och lakrits. På andra dagen även svamp och tydligt jordiga toner samt en diskret ton av hallon. Tredje dagen: nu dyker de upp till slut, de Selossiska tonerna; hyacint, kolasnören och massor av banan! Smaken är ung, frisk, mineralig, något fruktig och mycket torr. Persika, gula äpplen, apelsin och några nötter. Hög syra, fin intensitet och bra längd! På dag två även lite hallon. Dag tre, nästan helt utan någon kvarvarande kolsyra, är den oerhört harmonisk. Nötterna är mer framträdande nu och det dyker även upp en påse kolasnören. (89++ p)
Krug Grande Cuvée 166 (45 % pinot noir, 39 % chardonnay & 16 % meunier, 2010-bas, degorgerad vintern 2010): Trots allt årets påsksmäll! Doften är något skum till en början, men smaken är fantastisk från start! Redan vid första klunken märker man att det här är något utöver det vanliga. Helt klart en oväntat tillgänglig Grande Cuvée! Kraftfull, komplex, brödig, kryddig och fruktig doft med påtaglig sälta och något brända toner. Jag översköljs av rostad brioche, krita, krut, havsstänk, apelsinskal, persika, smör, hasselnötter och en gnutta honung. Smaken är frisk, fruktig, torr och något utvecklad. Även här finns en sälta, om än inte i samma utsträckning som i doften. Gröna äpplen, lime, persika, mandlar och lite marsipan. Härlig intensitet och bra längd. Den har hög syra, men känns perfekt balanserad! (91-92 p)
Guillaume S. Largillier (100 % pinot noir, 2013-bas, degorgerad i november 2018): En mycket bra champagne med underbar Selosse-typisk doft! Komplex, blommig och något kryddig doft. Tydligt oxiderade toner till en början. Inslag av hyacint, öl, schampo, aprikos, ek, päron och lakrits. Smaken är ung, stram, mineralig och snustorr. Omogna päron och torr citrus med påtaglig sälta i eftersmaken. Senare dyker det även upp lite diskret exotisk frukt. Mycket hög syra och fin längd. Flaskan dricks över två dagar och på andra dagen är den något fruktig och mindre stram. (88+ p)
Jacques Selosse Le Bout du Clos (80 % pinot noir & 20 % chardonnay, 2012-bas, degorgerad i januari 2019): Klart trögstartad! Flaskan dricks över tre dagar, vilket visar sig vara en lyckoträff. Den är mycket, mycket bra men tydligt ung och outvecklad. Doften är mycket komplex medan smaken snarare är elegant än kraftfull. Till en början (läs: dag 1 och 2) känns den inte som en uppenbar Selosse – jag saknar många av de typiska markörerna! Den är dessutom klart olik den Le Bout du Clos med 2011-bas, som jag drack för ett år sedan. Men, som sagt, lyckligtvis sparar jag en slatt på ca 10 cl till den tredje dagen och då faller allting på plats! Komplex, kryddig och aningen oxiderad doft; relativt diskret för att vara Selosse. Inslag av brioche, kex, gul stenfrukt, vitpeppar, nötter, lite apelsin och lakrits. På andra dagen även svamp och tydligt jordiga toner samt en diskret ton av hallon. Tredje dagen: nu dyker de upp till slut, de Selossiska tonerna; hyacint, kolasnören och massor av banan! Smaken är ung, frisk, mineralig, något fruktig och mycket torr. Persika, gula äpplen, apelsin och några nötter. Hög syra, fin intensitet och bra längd! På dag två även lite hallon. Dag tre, nästan helt utan någon kvarvarande kolsyra, är den oerhört harmonisk. Nötterna är mer framträdande nu och det dyker även upp en påse kolasnören. (89++ p)
Krug Grande Cuvée 166 (45 % pinot noir, 39 % chardonnay & 16 % meunier, 2010-bas, degorgerad vintern 2010): Trots allt årets påsksmäll! Doften är något skum till en början, men smaken är fantastisk från start! Redan vid första klunken märker man att det här är något utöver det vanliga. Helt klart en oväntat tillgänglig Grande Cuvée! Kraftfull, komplex, brödig, kryddig och fruktig doft med påtaglig sälta och något brända toner. Jag översköljs av rostad brioche, krita, krut, havsstänk, apelsinskal, persika, smör, hasselnötter och en gnutta honung. Smaken är frisk, fruktig, torr och något utvecklad. Även här finns en sälta, om än inte i samma utsträckning som i doften. Gröna äpplen, lime, persika, mandlar och lite marsipan. Härlig intensitet och bra längd. Den har hög syra, men känns perfekt balanserad! (91-92 p)