Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Kan man inte fira födelsedagen på en lite bättre restaurang, kan man ju alltid korka upp några oxiderade skitflaskor och inhandla några stackars ostkanter.
fdag-2020.jpg

Satan var satan så god men vinerna på bilden var så oxiderade att jag omöjligen kunde dricka dem. Barbacarlon kan jag leva med men Larcis Ducasse gjorde mig ledsen i ögat. Hustrun fick nästan whip-lash-skada då hon slängde huvudet bakåt i äckelavsmak av Barbacarlons nos. Fingrade sedan på ett gäng flaskor i källaren, men var leds på att dra skitkork. Det fick bli en ung skruvis istället:

2015 The Boxer av Mollydooker, 93p, praktfull ung Shiraz från landet därunder. Från CT:
An ultra-rich, balanced (richness-fruit-acids-tannin) and very dramatic wine that may grow chest-hair on us drinkers. Nothing held back. Liquorice, black currants en masse, cloves and other dark, spicy components. An Indian market just walked by, searching for an opportunity to engage in social distancing :)
The alcohol is a little strong (not nearly as strong as in Cognac or distilled beer) and makes it a wee bit unbalanced.
Lovely, but better after 2025.
Two btls to go.
We're suckers for this flamboyant Aussie style of Shiraz as it so brilliantly works with rich western foods like cheese, grilled meat, cold cuts etc.

Skruvkorkar rular!
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Årets påskharar:
Krug Grande Cuvée 166 ... Den har hög syra, men känns perfekt balanserad! (91-92 p)
Jag får nästan näsblod bara av att läsa detta.
Då vi ses skall jag servera dig några blinda suveräna skumpor som inte är syradrivna. Hoppas du gillar dem också :)
Annars var just Krug Grand Cuvee en stor kärlek på den tiden de kostade "ynka" 600 kr flaskan. Både priset och kärleken gick över då syraallergin manifesterade sig och min plånbok plötsligt började tala genom att uttrycka avgrundsdjup ångest...
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Château de Fieuzal 1990
Vacker rödbrun färg, doften är till en början lite försiktig men blir större ju längre flaskan är öppen, mörk frukt, läder och lakritsrot dyker upp.
Smaken är väldigt polerad, precis som smaken tar det nästan 1 timme innan den börjar utvecklas. Svarta vinbär, svartvinbärsblad, lite lakrits. Ingen syra men fortfarande litet tanningrepp. Dock väldigt mjuka tanniner. Väldigt fint balanserad.Perfekt att dricka nu, men går säkert att spara om man vill det. Visa bifogad bild 19662
Fasen vad avis jag blir på din 1990:a :)
Vad tycker du (och alla ni andra) om 1990 röd Bdx?
Har själv haft några förvånansvärt negativa erfarenheter nu på de senaste åren... Men, borde ju inte vara riktigt så.
 

Bearman

a´lea iacta est iterum
Årets påskharar:


Guillaume S. Largillier (100 % pinot noir, 2013-bas, degorgerad i november 2018): En mycket bra champagne med underbar Selosse-typisk doft! Komplex, blommig och något kryddig doft. Tydligt oxiderade toner till en början. Inslag av hyacint, öl, schampo, aprikos, ek, päron och lakrits. Smaken är ung, stram, mineralig och snustorr. Omogna päron och torr citrus med påtaglig sälta i eftersmaken. Senare dyker det även upp lite diskret exotisk frukt. Mycket hög syra och fin längd. Flaskan dricks över två dagar och på andra dagen är den något fruktig och mindre stram. (88+ p)

Jacques Selosse Le Bout du Clos (80 % pinot noir & 20 % chardonnay, 2012-bas, degorgerad i januari 2019): Klart trögstartad! Flaskan dricks över tre dagar, vilket visar sig vara en lyckoträff. Den är mycket, mycket bra men tydligt ung och outvecklad. Doften är mycket komplex medan smaken snarare är elegant än kraftfull. Till en början (läs: dag 1 och 2) känns den inte som en uppenbar Selosse – jag saknar många av de typiska markörerna! Den är dessutom klart olik den Le Bout du Clos med 2011-bas, som jag drack för ett år sedan. Men, som sagt, lyckligtvis sparar jag en slatt på ca 10 cl till den tredje dagen och då faller allting på plats! Komplex, kryddig och aningen oxiderad doft; relativt diskret för att vara Selosse. Inslag av brioche, kex, gul stenfrukt, vitpeppar, nötter, lite apelsin och lakrits. På andra dagen även svamp och tydligt jordiga toner samt en diskret ton av hallon. Tredje dagen: nu dyker de upp till slut, de Selossiska tonerna; hyacint, kolasnören och massor av banan! Smaken är ung, frisk, mineralig, något fruktig och mycket torr. Persika, gula äpplen, apelsin och några nötter. Hög syra, fin intensitet och bra längd! På dag två även lite hallon. Dag tre, nästan helt utan någon kvarvarande kolsyra, är den oerhört harmonisk. Nötterna är mer framträdande nu och det dyker även upp en påse kolasnören. (89++ p)

Krug Grande Cuvée 166 (45 % pinot noir, 39 % chardonnay & 16 % meunier, 2010-bas, degorgerad vintern 2010): Trots allt årets påsksmäll! Doften är något skum till en början, men smaken är fantastisk från start! Redan vid första klunken märker man att det här är något utöver det vanliga. Helt klart en oväntat tillgänglig Grande Cuvée! Kraftfull, komplex, brödig, kryddig och fruktig doft med påtaglig sälta och något brända toner. Jag översköljs av rostad brioche, krita, krut, havsstänk, apelsinskal, persika, smör, hasselnötter och en gnutta honung. Smaken är frisk, fruktig, torr och något utvecklad. Även här finns en sälta, om än inte i samma utsträckning som i doften. Gröna äpplen, lime, persika, mandlar och lite marsipan. Härlig intensitet och bra längd. Den har hög syra, men känns perfekt balanserad! (91-92 p)

Degorgerad vintern 2017 för 166an?
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Visa bifogad bild 19677 Fonterutoli 2008

Direkt från flaskan ner i Zalto Universal, Gabriel Gold och Sophienwald Bordeaux;

Zalto Universal får inleda; doften är tydligt mogen sangiovese med tydlig bittermandel, pinjebarr och lagrade körsbärskärnor.

I munnen lite eldigt, men bra smak. Kanske inget som ska lagras längre, dags att dricka verkar det som.

I Sophienwald lite mer kompakt i doften, i munnen lite mildare än i Zalto Universal.

Sist ut är Gabriel Gold; lite anonym i doften, syrligare och beskare i smaken än de övriga två glasen.

Kvällens glas för just det här vinet; Zalto Universal eller Sophienwald Bordeaux. Intressant med tanke på att Gold brukar prestera bra när det är ung Chianti Classico i glaset.

Trevligt vin till kvällens souvlaki, även yngre upplagor brukar vara bra följeslagare till grekisk mat.
Måste ha varit en underbar flaska vin!
Är ju en stor anhängare av Chianti, Brunello och Montepulciano eftersom de är superresistenta mot oxidation. Hinkade i mig en mumsig och bara lätt-lätt oxiderad 1973 Ricasoli standard-Chianti (från den tiden de öste i en massa gröna druvor också) vid senaste Skype-provningen och har samtidigt mycket goda minnen av Fonterutoli. Även om jag, skamligt nog, inte druckit något av deras viner under de senaste åren. Min erfarenhet är att Sangioveseviner liksom parkerar sig på en nivå som de sedan stretchar uppåt 50 år eller mer. Jag känner inte de bättre Brunellosarnas bortre gränser. Jag kan livligt gissa mig till hur vinet borde vara utifrån dina rika beskrivningar och tänker "mumsigt, ungt, ungt, ungt pizza/pastavin".
  • Varför skriver du både att du tror att det kanske inte skall lagras längre samtidigt som du påpekar att det är en ung Chianti?
Hoppas du redan längtar efter nästa :)
Själv bestämde jag mig precis för att öppna ännu en äldre Chianti vid nästa Skypeprovning.
Tack för inspirationen!
 

The Wall

Medlem
Måste ha varit en underbar flaska vin!
Är ju en stor anhängare av Chianti, Brunello och Montepulciano eftersom de är superresistenta mot oxidation. Hinkade i mig en mumsig och bara lätt-lätt oxiderad 1973 Ricasoli standard-Chianti (från den tiden de öste i en massa gröna druvor också) vid senaste Skype-provningen och har samtidigt mycket goda minnen av Fonterutoli. Även om jag, skamligt nog, inte druckit något av deras viner under de senaste åren. Min erfarenhet är att Sangioveseviner liksom parkerar sig på en nivå som de sedan stretchar uppåt 50 år eller mer. Jag känner inte de bättre Brunellosarnas bortre gränser. Jag kan livligt gissa mig till hur vinet borde vara utifrån dina rika beskrivningar och tänker "mumsigt, ungt, ungt, ungt pizza/pastavin".
  • Varför skriver du både att du tror att det kanske inte skall lagras längre samtidigt som du påpekar att det är en ung Chianti?
Hoppas du redan längtar efter nästa :)
Själv bestämde jag mig precis för att öppna ännu en äldre Chianti vid nästa Skypeprovning.
Tack för inspirationen!
Castello Fonterutoli håller ihop klart bättre än enkelplonket från Fonterutoli för 150 pix, men kombinationen 150 pix och 10 års lagring är svårslagen.
Det jag menade med yngre Chianti Classico är att årgångarna 2015-2017 funkar väldigt bra i Gabriel Gold, men med tanke på att gårdagens CC hade 10 år på nacken så presterade de andra två glasen bättre. Jag trodde att Gold skulle göra lika bra ifrån sig med lite mogen CC som med ung, men så var inte fallet igår. Har fler buteljer CC med lite ålder att ta av så fortsättning följer. Brolio -85, någon...?
Är det något jag ser fram emot så är det nästa flaska Chianti Classico.
 

Dejzan

Medlem
Fasen vad avis jag blir på din 1990:a :)
Vad tycker du (och alla ni andra) om 1990 röd Bdx?
Har själv haft några förvånansvärt negativa erfarenheter nu på de senaste åren... Men, borde ju inte vara riktigt så.
Jag har alldeles för lite erfarenhet av bordeaux - 90.
Men jag var väldigt positivt överraskad av det här vinet som jag trodde skulle vara tröttare. Det är ju ändå ett 30 år gammalt vin...
 

MartinE

Medlem
Degorgerad vintern 2017 för 166an?

Japp!

fullsizeoutput_3c15.jpeg
Det är dock inte utan viss förvirring som jag konstaterar att koden på korken indikerar att flaskan blev degorgerad i november/december 2016 och Krug-ID:t på etiketten säger januari/februari 2017! Jag försökte fråga Olivier Krug om det här, men fick ett ganska svävande svar...
 

Bearman

a´lea iacta est iterum
Det var mer väntat. Efter att ha fått likes från dig både här och på Instagram trodde jag nästan herrn gått och blivit religiös på äldre dar! :D


Jag ser fram emot det! :)
En novis ställer en fråga; Varför blir ett vin som har hög syra bättre med lagring dvs varför känns inte syran om man sparar vinet? Den andra frågan, borde inte mängden dosage påverka vinets utveckling, socker borde ju ha en effekt på oxidation och upplevd syra? Ett vin med högre dosage givet allt lika borde tåla lagring bättre?
 
Last edited:

thunberg

Flaskfantast
Administratör
Det är dock inte utan viss förvirring som jag konstaterar att koden på korken indikerar att flaskan blev degorgerad i november/december 2016 och Krug-ID:t på etiketten säger januari/februari 2017! Jag försökte fråga Olivier Krug om det här, men fick ett ganska svävande svar...
Restlager av korkar från tidigare degorgering?
Degorgeringen skedde när korken sattes i, etiketten klistrades på något senare när det var dags för leverans?
 

Crist(al)ian 77

50 Shades of Grape
Administratör
Japp!

Det är dock inte utan viss förvirring som jag konstaterar att koden på korken indikerar att flaskan blev degorgerad i november/december 2016 och Krug-ID:t på etiketten säger januari/februari 2017! Jag försökte fråga Olivier Krug om det här, men fick ett ganska svävande svar...
Har kanske helt enkelt haft lite gamla korkar kvar från batchen före som använts omedvetet eller inte. Alternativt har några flaskor fått fel etikett. Kan tänka mig att det inte är helt ovanligt vid skarvarna. Har för mig någon här hittade korkar som var flera år fel för någon annan champagne.

En novis ställer en fråga; Varför blir ett vin som har hög syra bättre med lagring dvs varför känns inte syran om man sparar vinet? Den andra frågan, borde inte mängden dosage påverka vinets utveckling, socker borde ju ha en effekt på oxidation och upplevd syra? Ett vin med högre dosage givet allt lika borde tåla lagring bättre?

Intressanta frågor som är svåra att besvara. Ska göra ett försök.

Fråga 1. Den objektivt uppmätta syran (pH) är som bekant konstant över tid. Den upplevda syran bestäms efter;
  1. kvoten socker/syra
  2. upplevd frukt och söta aromer/smaker i vinet (även om sött är en smak kan vi säga att exempelvis melon luktar sött)
  3. alkoholnivån (högre upplevs som mer sött)
Utifrån det är det punkt 2 som ändras över tid. Citrus och gröna äpplen ersätts av exempelvis honung, nötter, svamp, grädde och röda äpplen som ger en helt annan upplevelse. Hjärnan kommer utifrån dessa aromer och smaker lägga ihop alla nya (mogna) intryck och istället uppleva vinet mindre syrligt och mer balanserat. Av detta inses också att begreppet balans är väldigt subjektivt beroende på hur syratåliga vi är.

Fråga 2. Eftersom kvoten mellan socker och syra är konstant så är det även här punkt 2 som avgör den upplevda syran över tid. Antar att du menar att socker skyddar mot oxidation. Vet inte om det gäller teoretiskt mer än under jäsningen, men min egen erfarenhet är att väldigt söta viner klarar sig bra öppnade och verkar även vara mer robusta och tåla långlagring bättre. Pratar vi några grams skillnad som i champagne tror jag det är svårt att känna skillnad i praktiken. Kanske finns någon kemist här som har ett bättre svar.
 

Patrik Sellin

fd Innertällmo Bryggeri
Måste ha varit en underbar flaska vin!
Är ju en stor anhängare av Chianti, Brunello och Montepulciano eftersom de är superresistenta mot oxidation. Hinkade i mig en mumsig och bara lätt-lätt oxiderad 1973 Ricasoli standard-Chianti (från den tiden de öste i en massa gröna druvor också) vid senaste Skype-provningen och har samtidigt mycket goda minnen av Fonterutoli. Även om jag, skamligt nog, inte druckit något av deras viner under de senaste åren. Min erfarenhet är att Sangioveseviner liksom parkerar sig på en nivå som de sedan stretchar uppåt 50 år eller mer. Jag känner inte de bättre Brunellosarnas bortre gränser. Jag kan livligt gissa mig till hur vinet borde vara utifrån dina rika beskrivningar och tänker "mumsigt, ungt, ungt, ungt pizza/pastavin".
  • Varför skriver du både att du tror att det kanske inte skall lagras längre samtidigt som du påpekar att det är en ung Chianti?
Hoppas du redan längtar efter nästa :)
Själv bestämde jag mig precis för att öppna ännu en äldre Chianti vid nästa Skypeprovning.
Tack för inspirationen!
Drog den här på påskdagen i glada vänners lag:
brolio 1962.jpg

Lika gammal som jag är, men i klart bättre skick. Gissningarna styrde in på topp-barolo från 90-talet. Har en flaska kvar och den tar vi när @StefanAkiko är i Stockholm nästa gång.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Det var mer väntat. Efter att ha fått likes från dig både här och på Instagram trodde jag nästan herrn gått och blivit religiös på äldre dar! :D


Jag ser fram emot det! :)
Är ju generalist och en gedigen allätare. Har oftast mycket svårt för syradrivna viner och min plånbok får dessutom panikångest av många putellers prislappar. Jag kommer aldrig kunna hålla mig till ett område eller en druva eller en stil. Fascineras av att det finns så många monomaner i de svenska vinkretsarna. Variation verkligen förnöjer och den bredd det ger i erfarenheter är min melodi. Andra gör på andra vis. Huvudsaken man gillar det man har i glaset. Skål :)
 

Michael_M0!

Medlem
Sherry! :kyss:

Bodegas Poniente Fino
D: Grönt olivspad och sardeller. Vått ylle och insulin. Ostron och noriblad.
S: En oljig, fet torrhet. Granskott. Umani! Grillad citron och körsbärskärnor. Ahlgrens bilar helt utan sötma. Lååång eftersmak.
Funky men funkar!
Fino på steroider! Och så j***a gott! :p
91p

Sparade ett glas till dag två och nu den tappat betydligt av kraften... här stämde den gamla regeln om Fino. :rolleyes:

Visa bifogad bild 19678

Ne, jag tror att det är dags igen att köpa lite Sherry. :)
 

MartinE

Medlem
Det är dock inte utan viss förvirring som jag konstaterar att koden på korken indikerar att flaskan blev degorgerad i november/december 2016 och Krug-ID:t på etiketten säger januari/februari 2017! Jag försökte fråga Olivier Krug om det här, men fick ett ganska svävande svar...
Restlager av korkar från tidigare degorgering?
Degorgeringen skedde när korken sattes i, etiketten klistrades på något senare när det var dags för leverans?
Har kanske helt enkelt haft lite gamla korkar kvar från batchen före som använts omedvetet eller inte. Alternativt har några flaskor fått fel etikett. Kan tänka mig att det inte är helt ovanligt vid skarvarna. Har för mig någon här hittade korkar som var flera år fel för någon annan champagne.

Ja, det är givetvis de rimliga förklaringarna. Men som nörd (och därmed allmänt störd) har man ju en viss fäbless för detaljer och vill gärna veta vilken som rimligen är rätt – kork eller etikett!? Jag har för övrigt upplevt samma sak med en tidigare Grande Cuvée (en 163:a), men där var diskrepansen ytterligare två månader mellan kork och etikett.

Jag fortsatte därför min något enträgna dialog med Olivier Krug idag. Det aningen motstridiga svaret jag till slut fick från honom var att både kork och etikett indikerar samma period.

Forfarande förvirrad, men möjligen på en högre nivå, konstaterar jag således att något av följande stämmer:

1. Krug anser att nov-dec 2016 och jan-feb 2017 i praktiken är samma period, d v s "vintern 2016-2017" (de har uppenbarligen tidig vinter i Reims), vilket för övrigt även är den period som hemsidan/appen anger. Och det inte finns någon anledning att hänga upp sig på detaljer.

2. Olivier Krug vill inte erkänna att någon gjort fel. Och han tycker inte det finns någon anledning att hänga upp sig på detaljer.

3. Den tidigare så centrala V-koden på korken fungerar inte på samma sätt som tidigare. Och det finns ingen anledning att hänga upp sig på detaljer kring det...
 
Last edited:
Toppen