2018 Brocard Chablis 1er Cru Vaillons
Direkt från flaska ner i…
Zalto Riesling; mineral och lite rökig ton, okrossade vindruvskärnor, lite antydan till lime. I munnen syrlig och bra kropp (!), lite mineralsälta i eftersmaken. ”Det här är inte vilken Chablis som helst” sade hustrun, och jag är benägen att hålla med.
Gabriel Gold; påminner en hel del om Zalto Riesling, men med en lite fylligare doft, känns som en doftmässig seger på målsnöret. I munnen tydlig syra, men på något sätt lite snällare syra än i Zalto Riesling.
Zalto Universal; lite anonym doft som verkar komma bort och rymma ur glaset. Lite för bred kupa med för raka sidor kanske? Min tanke var att vinet skulle ha lite mer umph än en standardchablis och skulle därmed kunna fungera i Zalto Universal, men nja, nje, nä. I munnen syrligt med citrustoner snarare än lime. Nä, glaset gjorde inte vinet rättvisa. Eller om det är tvärtom.
2017 Domaine Vincent Bouzerau Meursault
Först två timmar i karaff, sedan ner i…
Gabriel Gold; koncentrerad doft med aningen nyplockad persika och mogen mango ( va?) blandat med nyavfyrat knallpulver efter ett litet tag. Märkligt att frukttonerna dök upp före knallpulvret, det brukar vara tvärtom för min del. I munnen kompakt med viss eldighet, aningen otydliga smörkolatoner. Hm.
Zalto Bourgogne; inte lika påtaglig persika/mango som i Gold, faktiskt mera mineraltoner och tydligare knallpulvertoner, fylligt intryck. I munnen trevligt med viss smörkola, ganska kort eftersmak med litet mineralstänk. Knallpulver även i eftersmaken. Klart trevligt vin som det förmodligen var i tidigaste laget att korka upp nu, bättre att vänta i 5-10 år kanske. Dock, 400 kr för en vettig Meursault känns ändå inte helt galet. Man kanske skulle testa den mot en Felton Road?
Zalto Universal fick snällt stå vid sidan med lite kvarglömda rester av Chablis på botten och titta på efter haveriet med första vinet.
Båda vinerna var både goda och trevliga, men på olika sätt; Chablis framstod som lite mer av en törstsläckare (trots sina 14%, rätt mycket för 'en lätt och krispig Chablis') än Meursault som hela tiden lockade till ”bara en liten klunk till”, vilket kanske berodde på den senares mer sansade 13,5%. Till torskryggen med färskpärer och brynt smör fungerade som väntat Meursault bäst till, Chablis fick vara med och gästspela främst pga min egen nyfikenhet. En av våra svårslagna favoriter från Brocard är annars Vielles Vignes Sainte Claire för 199 kr, inte lika elegant som Vaillons men den står rätt bra upp mot tex Beauroy och möjligen Montmains. Har även en tydligare rökig ton och passar väldigt bra till räkor med aioli om man sitter och funderar på lämplig matchning.
Som vanligt fel ordning på flaskorna; Chablis provades och dracks före Meursault.
