Wintermute
Medlem
Simmig och sött, men med bra balans. Ädelröta, mango och passionsfrukt, följt av muscovado och vaniljglass. Kanske lite enkelt, men väldigt gott. 90p eller lite under.
Last edited:
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Simmig och sött, men med bra balans. Ädelröta, mango och passionsfrukt, följt av muscovado och vaniljglass. Kanske lite enkelt, men väldigt gott. 90p eller lite under.
Patrik Sellin
fd Innertällmo Bryggeri
Lite mogen bojo. Kul vin som knappast vinner på lagring- Sparar resten av flaskorna till när @StefanAkiko kommer på besök.
Adamanko
Medlem
Sönerna på besök och tog fram lite gotter. Bla var det dags för Chateau Montus-94 och visst fick man vara lite fingerfärdig för att få upp korken men vinet visade inga trötthetssymptom whatsoever. Förvånansvärt fruitforward och kan säkert klara många år till om korken är ok. 90. Hade även tagit fram en lite mer nutida tolkning av druvan i Chateau Boucasse-14. Fått en hel del tid på rygg men visade heller inga trötthetstecken. 88. Men dagens vinnare var utan tvekan Dehesa 14-04. Druckit en innan och var inte jätteimponerad då (89) men den här! Vilket vin! Både sonen och jag var överens och gav det 94! Hade dekanterats tre timmar innan. Kanske det var det som var skillnaden?
Sen drack vi en av Vajras Moscato d'Asti-19 till efterrätten och den levererade som alltid. 90. Helt klart en toppenkväll.
Sen drack vi en av Vajras Moscato d'Asti-19 till efterrätten och den levererade som alltid. 90. Helt klart en toppenkväll.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Har några skojjobojjos här också. Så länge de har gott om häst och ko kan de vara acceptabla. Oftast är det svårt att uppleva dem som riktiga viner, iaf utifrån den personliga smaken. Vill därför uppmana dig att exkavera några lite mer riktiga viner
Tog min första flaska för ca två år sedan. En stor besvikelse. Kanske är dags att känna på en till?Visa bifogad bild 21855
2009 Delas Frères Hermitage Les Bessards
Öppnas en aning kall, men doften är trots det riktigt härligt syrahaktig. Inte oväntat så har smaken lite varmfruktig karaktär, men den är ändå fräsch med tydliga syror och tanninerna biter ifrån lagom. Här finns bra balans och smaken är tät men medelfyllig och de fruktigaste uttrycken har klingat av.
Var lite rädd för att öppnandet skulle leda till en stor besvikelse, men till min stora glädje kan jag konstatera att det här vinet är smaskens redan här och nu. Men samtidigt tycker jag att det står klart att här dessutom finns en stor utvecklingspotential.
I dagsläget är den till smaken inte olik en
2000 Château Monbousquet, vilket inte är fy skam!
LeChat
Medlem
Ingen brådska dock. Men har man några flaskor och är nyfiken som jag, så gjorde den inte ont. Tror att jag väntar 3-4 år innan nästa flaska.
Lite korta noter från lördagens middag med @JakobZ
Chateau Beychevelle 1966 mg
Doftar blyerts, mörka bär, rostade fat, körsbär och stall.
Fantastisk välutvecklad smak fyllt med grön paprika, skögsbärs, blyerts i mängder. Långt avslut, skulle kunna dricka det här när som helst!
93p
Grands Echezeux 1983 Gros Frere et fils
Tyvärr korkad
Marchesi du Barolo Barbaresco 1970
Till en början mycket soya och lite frukt men utvecklas med tid i karaff. Växer med hallon och skögsbär, torkade rosor. Hög syra och höga tanniner men väldigt trevlig även om det troligtvis inte var en perfekt flaska.
90
Chateau Beychevelle 1966 mg
Doftar blyerts, mörka bär, rostade fat, körsbär och stall.
Fantastisk välutvecklad smak fyllt med grön paprika, skögsbärs, blyerts i mängder. Långt avslut, skulle kunna dricka det här när som helst!
93p
Grands Echezeux 1983 Gros Frere et fils
Tyvärr korkad
Marchesi du Barolo Barbaresco 1970
Till en början mycket soya och lite frukt men utvecklas med tid i karaff. Växer med hallon och skögsbär, torkade rosor. Hög syra och höga tanniner men väldigt trevlig även om det troligtvis inte var en perfekt flaska.
90
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Wish I was there!!!
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
@Wintermute skyndade avsevärt på drickfönstrets öppnande för min första Protos på flera år.
1994 Bodegad Protos Crianza, Rivera del Duero, 90p
Röd med uppenbart tegel.
Stor, vacker aromaterapi med röda bär, inklusive jord, höst, mjölkchoklad, dill och gnutta sous bois.
Började tunn, men efter några timmar i karaffen öppnades vingarna. Helt upplösta tanniner, röd frukt på jordnära grunder och liten dill. Balanserad syrahalt i den nedre änden av det acceptabla intervallet. Ett elegant och transparent byggt vin och inte alls så kraftfullt som jag hade förväntat mig. Riktigt vacker, elegant, mogen och klassisk (utan Swullo.)
Blint vore jag inte säker på att jag ens skulle kunna klämma ur mig en gissning...
Vacker juice, men enbart nuddar den poetiska nivån.
1994 Bodegad Protos Crianza, Rivera del Duero, 90p
Röd med uppenbart tegel.
Stor, vacker aromaterapi med röda bär, inklusive jord, höst, mjölkchoklad, dill och gnutta sous bois.
Började tunn, men efter några timmar i karaffen öppnades vingarna. Helt upplösta tanniner, röd frukt på jordnära grunder och liten dill. Balanserad syrahalt i den nedre änden av det acceptabla intervallet. Ett elegant och transparent byggt vin och inte alls så kraftfullt som jag hade förväntat mig. Riktigt vacker, elegant, mogen och klassisk (utan Swullo.)
Blint vore jag inte säker på att jag ens skulle kunna klämma ur mig en gissning...
Vacker juice, men enbart nuddar den poetiska nivån.
Last edited:
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
2005 Lucien Crochet, Le Chêne Marchand, Sancerre 92p
Bara barnet. Trots det en halmgul och mycket vacker Sancerre som sprider skurar av elegant glädje omkring sig. Har en flaska till som får ligga till sig tills jag förmodligen knappt minns vad vin är längre
...tacka vet jag Sancerre och Poilly Fumé från 80- och 90-talet. Det är grejjer det!
TN på CT.
Bara barnet. Trots det en halmgul och mycket vacker Sancerre som sprider skurar av elegant glädje omkring sig. Har en flaska till som får ligga till sig tills jag förmodligen knappt minns vad vin är längre
...tacka vet jag Sancerre och Poilly Fumé från 80- och 90-talet. Det är grejjer det!
TN på CT.
Rätta mig om jag har fel men Les Bessards borde ju logiskt sett vara ett mycket bättre vin (redan idag). Prislappen är det ju stor skillnad på men i denna årgången kanske det inte finns en uppenbar kvalitetsskillnad i dagsläget.
Patrik Sellin
fd Innertällmo Bryggeri
Toscansk merlot mot toscansk sangiovese:
2015 La Villa di Ilaria Giacomo "A mio padre" Toscana IGT: min favorit på systembolagets provning för två år sedan. Som @Adamanko också konstaterar har nog dagsformen rätt stor betydelse för hur man upplever det här vinet. Det här är den tredje flaskan jag testar efter provningen på systembolaget och idag är det bra. Den första flaskan imponerade dock inte. Doft av björnbärskompott, blåbärssoppa, murket trä, asfalt och viol. Doften kommer igen i smaken, men där finns också en rejäl kryddighet med muskot och kryddpeppar. Enorm koncentration, på gränsen till svulstighet. Min gissning är att det är därför man upplever det så olika vid olika tillfällen. Ibland pallar man inte överdådet. Fin syra och snygga tanniner. Samma mognad som för två år sedan: det var färdigt då och det har nog inte hänt så mycket. 92p
2015 Altesino Brunello di Montalcino: Mycket intressant doft med uppblötta kartonger, kinesiska medicinalväxter, kakaopulver och viol. I smaken finns hallon, körsbär och plommon tillsammans med ingefära, kryddpeppar, mörk choklad och färsk mynta. Snygg frukt, bitiga tanniner och mycket bra balans. Svalt, slankt och komplext. Riktigt njutbart redan idag, men om 5 år kommer det här att vara magnifikt. 92+ idag, men med potential till mycket mer.
2015 La Villa di Ilaria Giacomo "A mio padre" Toscana IGT: min favorit på systembolagets provning för två år sedan. Som @Adamanko också konstaterar har nog dagsformen rätt stor betydelse för hur man upplever det här vinet. Det här är den tredje flaskan jag testar efter provningen på systembolaget och idag är det bra. Den första flaskan imponerade dock inte. Doft av björnbärskompott, blåbärssoppa, murket trä, asfalt och viol. Doften kommer igen i smaken, men där finns också en rejäl kryddighet med muskot och kryddpeppar. Enorm koncentration, på gränsen till svulstighet. Min gissning är att det är därför man upplever det så olika vid olika tillfällen. Ibland pallar man inte överdådet. Fin syra och snygga tanniner. Samma mognad som för två år sedan: det var färdigt då och det har nog inte hänt så mycket. 92p
2015 Altesino Brunello di Montalcino: Mycket intressant doft med uppblötta kartonger, kinesiska medicinalväxter, kakaopulver och viol. I smaken finns hallon, körsbär och plommon tillsammans med ingefära, kryddpeppar, mörk choklad och färsk mynta. Snygg frukt, bitiga tanniner och mycket bra balans. Svalt, slankt och komplext. Riktigt njutbart redan idag, men om 5 år kommer det här att vara magnifikt. 92+ idag, men med potential till mycket mer.
Mina Vinare
Medlem
Tjugohundra-tjugoett har börjat bra - speciellt med några fina 2007or:
2007 Château de la Négly, Coteaux du Languedoc - La Clape ”La Porte du Ciel” har en mörk och närmast svartröd färg – riktigt tät. Doften är stor med smort läder, oliver, tapenade och grillkol. Vedspis, ceder och rökt kött samt körsbär, hallon och rostad choklad. En helt enormt stor doft med värme, fetma men också elegans. Magisk och helt i min stil.
Smaken är ren och frisk med härlig fruktighet av hallon och chokladdragerade körsbär. Cassis, örter (speciellt rosmarin), mocka och aprikoser samt jordgubbar och vit choklad. Jättegott och svårt att inte dricka det här i stora klunkar (99p).
Älskar Porte du Ciel och tycker den generellt är bättre än Clos Des Truffiers. Andra menar tvärtom men i mitt tycke är det mer ren, frisk och rödare frukt i Porte du Ciel. För den som vill prova ett alternativ till norra Rhône, Australien och Kalifornien, så är detta ett måste. En mix av de bästa av världar. Vet faktiskt inte när det här närmar sig något man kan kalla mognad. Sitter som en smäck till grillat kött. Blir bara mer och mer imponerad.
2007 Château de la Négly, Coteaux du Languedoc ”Clos des Truffiers” har en mörk, tät och intensivt djupröd färg. Doften är först söt och likörlik med örtighet och fruktighet. Sedan mer jordiga toner med sälta, lakrits och murriga drag av skog och torkad frukt. Lite dova animaliska och rökiga inslag med medicinal känsla. Kanske också på gränsen till övermogen frukt.
Smaken är ren och frisk men också lite karaktär av övermogen frukt med viss ”trötthetskänsla” som antyder att balansen inte är helt i synk. Torkad frukt och viss alkoholhetta med medicinalkaraktär. Lakrits, sälta och kaffebeska. Kraftfullt men ändå inte (94p).
Kanske inte helt i form? Antingen är det jag eller så är det vinet – kanske bara en dålig dag – möjligen flaskvariation men tyvärr tror jag mer på för mycket av det goda. Då tänker jag på vinmakandet. Känns som man tagit i för mycket med alltför stor extraktion som lett till lite samma känsla jag får i mina gamla Aussie-Shirazer. Det blir lite mycket hostmedicin och för koncentrerat för sitt eget bästa. Det smakar absolut inte illa men det saknas lite fräschör och det gör upplevelsen en aning monolitisk. Synd.
2007 Domaine Saint Préfert, Châteauneuf-du-Pape ”Collection Charles Giraud” har en klar och lätt tegelröd färg men mörka kanter. Doften är stor och kryddig med tydliga inslag av garrigue, läder och en varm rostad samt jordig ton. Syltade jordgubbar, hallon och rent generellt en varm och superlen fruktighet. Nästan lite asfalt i bakgrunden samt animaliskt med en mörk dov karaktär.
Smaken är ren och fruktig samt koncentrerad med en syltig ton av aprikos, hallon, jordgubbar och vanilj. Lite torkad frukt efterhand men frisk och balanserad i eftersmaken. Kaffe, choklad och klassisk men också en känsla av mer modernt vinmakande än senare års versioner (97p).
Tror det här var Philippe Cambies sista årgång hos Isabel men inte helt säker. Känns modernare i stilen än tillexempel 2010an och 2016ton. Kanske blir det lite mycket likör och söt frukt men ändå inte. Tycker det balanserar och den höga andelen Mourvedre gör att det blir lite mer struktur samt friskhet som håller emot. Hedonistiskt är det och väldigt mycket södra Rhône. Kanske inte lika imponerad som tidigare smakprov men bråttom att dricka upp är det inte.
Och jodå – för den som undrar kom det en Jul och Nyårshälsning även 2020:
Så till något helt annat.
2007 Ovid, Napa Valley ”Red Wine” har en mörk, tät och djupröd färg. Doften är sötfruktig med hallon, jordgubbar och aprikos. Rostat kaffe, choklad, vanilj men också lite ceder och nötighet efterhand. Som en riktigt modern Bordeaux men samtidigt väldigt tydligt nya-världen.
Smaken är ren, frisk och koncentrerad med massor av frukt. Hallon, aprikoser och allmänt bärig men också syltig med vit choklad, nougat och kola. Lakrits och cassis efterhand. Skulle kunna upplevas som sötkladdigt om det inte vore för den enormt friska och rödbäriga eftersmaken med en påtaglig mineralitet. Kalasgott (98p).
För den som följer Vinous, så håller jag inte med Antonio Galloni om att det skulle vara bråttom att dricka upp 2007an utan snarast tvärtom. Precis som Stephen Tanzer tror jag det här behöver ytterligare lite tid för att integrera allt det yppiga och syltiga.
Besökte vineriet för fem år sedan. Helt fantastisk plats och atmosfär som imponerade stort men också en hjärtlighet och gästfrihet som aldrig kändes konstlad. Trots min sjukliga höjdrädsla skulle jag aldrig vilja vara utan det besöket. En riktig höjdare…
2007 Château de la Négly, Coteaux du Languedoc - La Clape ”La Porte du Ciel” har en mörk och närmast svartröd färg – riktigt tät. Doften är stor med smort läder, oliver, tapenade och grillkol. Vedspis, ceder och rökt kött samt körsbär, hallon och rostad choklad. En helt enormt stor doft med värme, fetma men också elegans. Magisk och helt i min stil.
Smaken är ren och frisk med härlig fruktighet av hallon och chokladdragerade körsbär. Cassis, örter (speciellt rosmarin), mocka och aprikoser samt jordgubbar och vit choklad. Jättegott och svårt att inte dricka det här i stora klunkar (99p).
Älskar Porte du Ciel och tycker den generellt är bättre än Clos Des Truffiers. Andra menar tvärtom men i mitt tycke är det mer ren, frisk och rödare frukt i Porte du Ciel. För den som vill prova ett alternativ till norra Rhône, Australien och Kalifornien, så är detta ett måste. En mix av de bästa av världar. Vet faktiskt inte när det här närmar sig något man kan kalla mognad. Sitter som en smäck till grillat kött. Blir bara mer och mer imponerad.
2007 Château de la Négly, Coteaux du Languedoc ”Clos des Truffiers” har en mörk, tät och intensivt djupröd färg. Doften är först söt och likörlik med örtighet och fruktighet. Sedan mer jordiga toner med sälta, lakrits och murriga drag av skog och torkad frukt. Lite dova animaliska och rökiga inslag med medicinal känsla. Kanske också på gränsen till övermogen frukt.
Smaken är ren och frisk men också lite karaktär av övermogen frukt med viss ”trötthetskänsla” som antyder att balansen inte är helt i synk. Torkad frukt och viss alkoholhetta med medicinalkaraktär. Lakrits, sälta och kaffebeska. Kraftfullt men ändå inte (94p).
Kanske inte helt i form? Antingen är det jag eller så är det vinet – kanske bara en dålig dag – möjligen flaskvariation men tyvärr tror jag mer på för mycket av det goda. Då tänker jag på vinmakandet. Känns som man tagit i för mycket med alltför stor extraktion som lett till lite samma känsla jag får i mina gamla Aussie-Shirazer. Det blir lite mycket hostmedicin och för koncentrerat för sitt eget bästa. Det smakar absolut inte illa men det saknas lite fräschör och det gör upplevelsen en aning monolitisk. Synd.
2007 Domaine Saint Préfert, Châteauneuf-du-Pape ”Collection Charles Giraud” har en klar och lätt tegelröd färg men mörka kanter. Doften är stor och kryddig med tydliga inslag av garrigue, läder och en varm rostad samt jordig ton. Syltade jordgubbar, hallon och rent generellt en varm och superlen fruktighet. Nästan lite asfalt i bakgrunden samt animaliskt med en mörk dov karaktär.
Smaken är ren och fruktig samt koncentrerad med en syltig ton av aprikos, hallon, jordgubbar och vanilj. Lite torkad frukt efterhand men frisk och balanserad i eftersmaken. Kaffe, choklad och klassisk men också en känsla av mer modernt vinmakande än senare års versioner (97p).
Tror det här var Philippe Cambies sista årgång hos Isabel men inte helt säker. Känns modernare i stilen än tillexempel 2010an och 2016ton. Kanske blir det lite mycket likör och söt frukt men ändå inte. Tycker det balanserar och den höga andelen Mourvedre gör att det blir lite mer struktur samt friskhet som håller emot. Hedonistiskt är det och väldigt mycket södra Rhône. Kanske inte lika imponerad som tidigare smakprov men bråttom att dricka upp är det inte.
Och jodå – för den som undrar kom det en Jul och Nyårshälsning även 2020:
Så till något helt annat.
2007 Ovid, Napa Valley ”Red Wine” har en mörk, tät och djupröd färg. Doften är sötfruktig med hallon, jordgubbar och aprikos. Rostat kaffe, choklad, vanilj men också lite ceder och nötighet efterhand. Som en riktigt modern Bordeaux men samtidigt väldigt tydligt nya-världen.
Smaken är ren, frisk och koncentrerad med massor av frukt. Hallon, aprikoser och allmänt bärig men också syltig med vit choklad, nougat och kola. Lakrits och cassis efterhand. Skulle kunna upplevas som sötkladdigt om det inte vore för den enormt friska och rödbäriga eftersmaken med en påtaglig mineralitet. Kalasgott (98p).
För den som följer Vinous, så håller jag inte med Antonio Galloni om att det skulle vara bråttom att dricka upp 2007an utan snarast tvärtom. Precis som Stephen Tanzer tror jag det här behöver ytterligare lite tid för att integrera allt det yppiga och syltiga.
Besökte vineriet för fem år sedan. Helt fantastisk plats och atmosfär som imponerade stort men också en hjärtlighet och gästfrihet som aldrig kändes konstlad. Trots min sjukliga höjdrädsla skulle jag aldrig vilja vara utan det besöket. En riktig höjdare…
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Ett 6-pack Porte de Ciel beställt. Syrah som stånkar på så himla bra är bara ett måste! Tack för underbar inspiration! Ser fram mot första flaskan och klunken!
Blev faktiskt så inspirerad att till hustruns födelsedagsfest i afton blir det en 2002 Clarendon Hills, Piggot Range. Australisk de luxe Syrah i den pampiga stilen med balanserande syror som vi alltid går igång på.
Öppnade först en 1979 Château Montrose, men den jäveln hade läckagerat sig. Fantastisk som sherry (kommer smutta i mig den under kvällen sen) men inte någonting som kvalar in som ens drickbart för födelsedagsbarnet.
Mina Vinare
Medlem
Kul om man kan inspirera och hoppas nu verkligen du tycker om dem. Blir lite nyfiken på var i världen du köpen dem och vilken årgång – finns dom att få tag på i Japan? Prisläget hade också varit kul att veta.
Clarendon Hills är en gammal favorit även om jag mest druckit hans Grenache och Cabbar. Åldras fint. Har alldeles för lite erfarenhet av hans Syrahviner även om jag vagt minns att jag provat ett par stycken (inkl. Astralis). Tyvärr heller inget i källaren annat än Grenache och Cab. Tänker att i den del av världen borde tillgången vara ganska bra för fina Australiensare.
Surt med vin som är defekta
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
1979 Montrose var fasicken inte drickbart för mig heller. @Mats förstår då hur illa däran denna flaska var. Helt enkelt ett majestätiskt 'F'.
Har bokat mig för 6 st '98 : or som ser ut att klara sig på under 1000kr per fl inkl frakt. Lite i grövsta laget för mig, men... Man lever bara en gång! Därför också bra att få hem puteller med liten ålder, redan från start.
Last edited:
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
2002 Clarendon Hills, Piggot Range, 93p
Fleurieu, Australia
Ersättningsvin för totalt bombad 1979 Château Montrose, med en svampig kork som knappt hade fäste.
Hustruns födelsedagsmiddag på Pecorella. (Bara vi som gäster i restaurangen, och pga den rådande nedstängningen i Japan, slutade festen redan kl 20:00.)
Om Pappa Google får bestämma över översättningen från CT, låter det på detta viset:
Förväntat mer.
Det var otroligt svart och hade den fantastiska koncentrationen av en klassisk de luxe Oz Shiraz. Mega tjockt sediment i BTL. Med rikliga syror och lite tanniner för att backa upp allt.
Vårt problem med detta är att det inte finns någon integration mellan järn, mjuk, lakritsinfunderad Giga-frukt på ena sidan surheten och tanninerna på den andra. Det är som om de lever separata liv.
Kanske en fas.
Kanske vår btl.
All fyllning. All storhet. Men saknar integration.
Fortfarande ett helvint vin!
-----------------
Helvint vin? Tja, varför inte "helvint"?
Fleurieu, Australia
Ersättningsvin för totalt bombad 1979 Château Montrose, med en svampig kork som knappt hade fäste.
Hustruns födelsedagsmiddag på Pecorella. (Bara vi som gäster i restaurangen, och pga den rådande nedstängningen i Japan, slutade festen redan kl 20:00.)
Om Pappa Google får bestämma över översättningen från CT, låter det på detta viset:
Förväntat mer.
Det var otroligt svart och hade den fantastiska koncentrationen av en klassisk de luxe Oz Shiraz. Mega tjockt sediment i BTL. Med rikliga syror och lite tanniner för att backa upp allt.
Vårt problem med detta är att det inte finns någon integration mellan järn, mjuk, lakritsinfunderad Giga-frukt på ena sidan surheten och tanninerna på den andra. Det är som om de lever separata liv.
Kanske en fas.
Kanske vår btl.
All fyllning. All storhet. Men saknar integration.
Fortfarande ett helvint vin!
-----------------
Helvint vin? Tja, varför inte "helvint"?
Last edited:
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
1979 Château Montrose, F
Bdx
Mamma Google översätter min CT-engelska:
Helt, fullständigt, fullständigt och löjligt odrickbart.
Mushy kork som knappt stannade på plats. Mega Scheisse.
Bdx
Mamma Google översätter min CT-engelska:
Helt, fullständigt, fullständigt och löjligt odrickbart.
Mushy kork som knappt stannade på plats. Mega Scheisse.
The Wall
Medlem
Lite av varje efter att internetuppkopplingen har ordnat upp sig. Eller mer korrekt; vi har druckit trots knasande internetuppkoppling. Well, here goes:
2018 Monteraponi Chianti Classico
I något slags Ikea-glas (vi var på resa);
Lite knuten o anonym doft, svedd pinje (det går inte att få nog av den doften), även lite körsbärskärnor. Enformigt? Möjligt. Gott? Ja. I munnen rycker syran fram utan pardon; det börjar vattnas i munnen så det är lika bra att ”putting out saliva with acid” (den låt Bowie förmodligen skulle skrivit om han ägnat lite mer tid till vin). Lite bränd ton i smak och även eftersmak. Vankas fläskytterfilégryta så det blir förmodligen utmärkt.
2014 Poliziano Viti Nuove
Fortfarande i något slags Ikea som påminner om ”Chianti Classico-glas”; de gamla vanliga misstänkta i form av körbärskärnor, bittermandel och lite bränd pinje. Viss eldighet kan anas, det sticker lite i näsan. Det dyker även upp lite nyregnad ung granbarr.
I munnen; viss eldighet trots blygsamma 13,5%, fin syra, bra smak, viss beska. Doftintrycken går igen harmoniskt i smaken. Poliziano är som vanligt pålitlig (Pålitliziano?)
2013 Tokara Director’s reserve
I doften, ”lite av varje” som dyker upp i en typisk Bx-blend (67% cab sauv, 16% merlot, 7% petit verdot, 5% cab franc och 5% malbec) parat med lite rökiga toner och aningen bränt trä, dock inte på något negativt sätt. Det är helt klart inte en Bx, utan en egen skapelse baserat på Bx kryddad med lite rök/eld. Cassis och en typisk grön ton kan identifieras (cab franc och petit verdot är skyldiga). Redan på doften anar jag att vinet kommer att kännas eldigt i munnen och när vinet väl är i munnen besannas mina aningar; eldigheten (14,5%) märks tydligt. Fin smak, viss strävet och fungerar utmärkt till stekt (!) entrecôte med vitlökssmör. Skulle jag ha köpt flera? Jajamänsan. Skulle jag ha väntat längre med att öppna flaskan? Ja om jag inte hade flera, nej om jag hade flera eller var nyfiken.
2007 Bosquet des Papes (Ch9dP)
I näsan; tät, sötfuktig doft med lite örtighet (svedd timjan och rosmarinkvist) parat med aning salmiak.
I munnen; mineraler, lite salmiak, örterna kommer igen, framför allt i eftersmaken, en del eldighet vilket inte är så konstigt pga 14,5%. Dracks ur ett smalt glas (”Chianti Classico-glaset”), vilket inte gjorde vinet full rättvisa. Lite klantigt av mig att inte ta med vettiga glas eller tänka igenom menyn lite bättre.
2012 Ch Mayne Lalande Réserve
Tillbaka på hemmaplan och – häpp! – en flock med nyinköpta Riedel Sommeliers Bordeaux Grand Cru står och väntar på oss; cassis, ceder och lite kakao. Dessutom dyker det upp en del grön paprika (5% petit verdot och 5% cab franc gör sig påminda även här). I munnen; syra, tanniner, bra smak, fin eftersmak, möjligen lite slank. Känns som att vinet, föga förvånande, vinner på en del tid i lugn och ro.
2018 Monteraponi Chianti Classico
I något slags Ikea-glas (vi var på resa);
Lite knuten o anonym doft, svedd pinje (det går inte att få nog av den doften), även lite körsbärskärnor. Enformigt? Möjligt. Gott? Ja. I munnen rycker syran fram utan pardon; det börjar vattnas i munnen så det är lika bra att ”putting out saliva with acid” (den låt Bowie förmodligen skulle skrivit om han ägnat lite mer tid till vin). Lite bränd ton i smak och även eftersmak. Vankas fläskytterfilégryta så det blir förmodligen utmärkt.
2014 Poliziano Viti Nuove
Fortfarande i något slags Ikea som påminner om ”Chianti Classico-glas”; de gamla vanliga misstänkta i form av körbärskärnor, bittermandel och lite bränd pinje. Viss eldighet kan anas, det sticker lite i näsan. Det dyker även upp lite nyregnad ung granbarr.
I munnen; viss eldighet trots blygsamma 13,5%, fin syra, bra smak, viss beska. Doftintrycken går igen harmoniskt i smaken. Poliziano är som vanligt pålitlig (Pålitliziano?)
2013 Tokara Director’s reserve
I doften, ”lite av varje” som dyker upp i en typisk Bx-blend (67% cab sauv, 16% merlot, 7% petit verdot, 5% cab franc och 5% malbec) parat med lite rökiga toner och aningen bränt trä, dock inte på något negativt sätt. Det är helt klart inte en Bx, utan en egen skapelse baserat på Bx kryddad med lite rök/eld. Cassis och en typisk grön ton kan identifieras (cab franc och petit verdot är skyldiga). Redan på doften anar jag att vinet kommer att kännas eldigt i munnen och när vinet väl är i munnen besannas mina aningar; eldigheten (14,5%) märks tydligt. Fin smak, viss strävet och fungerar utmärkt till stekt (!) entrecôte med vitlökssmör. Skulle jag ha köpt flera? Jajamänsan. Skulle jag ha väntat längre med att öppna flaskan? Ja om jag inte hade flera, nej om jag hade flera eller var nyfiken.
2007 Bosquet des Papes (Ch9dP)
I näsan; tät, sötfuktig doft med lite örtighet (svedd timjan och rosmarinkvist) parat med aning salmiak.
I munnen; mineraler, lite salmiak, örterna kommer igen, framför allt i eftersmaken, en del eldighet vilket inte är så konstigt pga 14,5%. Dracks ur ett smalt glas (”Chianti Classico-glaset”), vilket inte gjorde vinet full rättvisa. Lite klantigt av mig att inte ta med vettiga glas eller tänka igenom menyn lite bättre.
2012 Ch Mayne Lalande Réserve
Tillbaka på hemmaplan och – häpp! – en flock med nyinköpta Riedel Sommeliers Bordeaux Grand Cru står och väntar på oss; cassis, ceder och lite kakao. Dessutom dyker det upp en del grön paprika (5% petit verdot och 5% cab franc gör sig påminda även här). I munnen; syra, tanniner, bra smak, fin eftersmak, möjligen lite slank. Känns som att vinet, föga förvånande, vinner på en del tid i lugn och ro.
Last edited:
The Wall
Medlem
...en klassiker! Eller mer korrekt, förra veckan drack vi en klassiker.
Under en kort kompletteringsutflykt till sovjetbolaget undrade hustrun "finns det Galliano?". På det kunde jag ju bara svara "jadå, jag tar en av varje".
Och något senare i stugan:
Alla nöjda, värmda och glada. Lite förvånad över att det inte blev mer än fyra glas av så många flaskor.
Under en kort kompletteringsutflykt till sovjetbolaget undrade hustrun "finns det Galliano?". På det kunde jag ju bara svara "jadå, jag tar en av varje".
Och något senare i stugan:
Alla nöjda, värmda och glada. Lite förvånad över att det inte blev mer än fyra glas av så många flaskor.