Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[StefanAkiko]

Sitter på Shinkansen, på väg hem efter några dagar blandade privata och arbetsinducerade trevligheter i Kyoto. Vi var färdiga lite sent, så jag hann precis med näst sista tåget. Det här vackra, osembei (rice crackers), fick bli min middag. Ingenting annat gick att köpa:

Vackert och gott. Fanns dock flera sorters sakkar att köpa. Så jag valde denna, en mycket god gammal vän, för ca 300 pix. Helt fantastiskt gott. Extra gott med tilltugget!

柳 - YANAGI, pilträd.
純米吟醸 - Junmai Daiginjo.
月の桂 - TSUKI NO KATSURA, Månens Katsura (lövträd).

Tsuki no Katsura är en Kura (sakke-makare) som grundades anno 1675 i Kyoto. Ett magiskt år!

Sakke från 月の桂 (Tsuki no Katsura) är en av de där sakkarna som kan få vinälskare att tystna och bara NJUUUTA! Några andra är Juyondai, Jikon och Denshu.

För alla er bubbelälskare därute kan detta vara en bra sak att känna till: Tsuki no Katsura var Japans pionjär vad gäller mousserande sake. Personlig reflektion: Fy f-n för bubblande sakkar, i min gom är det tom värre än Champagne...

Deras varumärke YANAGI är stilla och visar upp deras mästerskap i det stilla och rena. En fantastisk sakke för de mest eftertänksamma glasen. Typ mitt

Poleringsgraden för denna sakke är 45 %, och resultatet är en silkig textur med toner av vita blommor, nashi-päron och en lätt mandelton i avslutet. Intensiv och extraordinärt vacker.

Kort om 1675 för de inga av oss som inte vet:

1675 var Sverige i upplösning: Slaget vid Fehrbellin var en grandios förlust dom ledde till krigsförklaringar från flera länder (opportunister!) och gav starten av Skånska kriget. Medan Japan under Edo-shogunatet 1675 upplevde hardcore intern stabilitet. Frihet existerade inte men kulturell förfining blommade ut.

Kriget som Sverige var i exponerade den adliga förmyndarregeringens inkompetens och katastrofala finanser. (USA - någon?) Denna kris skapade det perfekta läget för unge Karl XI:s maktövertagande: År 1680 utropade han sig till enväldig kung. (Vår egen hemodlade Trump?) Han centraliserade all makt, genomförde den hårda Reduktionen av Adelsgods och införde Indelningsverket. Krigsmotgångarna 1675 var därmed den direkta katalysatorn för kungens diktatoriska grepp om tronen, som syftade till att rädda riket genom absolut kontroll.

Oavsett allt, denna sakken är underbar! Väl värd att leta efter

 

[Vingubben]

Visa bifogad bild 33163


Jean-Marc Vincent, Santenay, Les Vignes Denses 2021

Precis så här vill jag ha min vita Bourgogne. Tydlig ek men balanserat, lätt fettma, citruszest, kryddor i bakgrunden, gröna vindruvor (konstig referens) och rejält med energi. Drick broder, drick. 92p

Gjorde ett återbesök idag, ett år senare. Eken är lite mer integrerad men annars rätt i linje med min tidigare beskrivning. Bra bourgogne är gott.

 

[Patrik Sellin]

Tack för att du glömde mig @Patrik Sellin . En fantastisk kväll med riktigt bra viner. Kvällens höjdpunkter för mig var definitivt den vita flighten där samtliga viner var superbra! Även den svenska och det var riktigt förvånande . I första flighten stack Comtes ut negativt. Det kändes som den hade behövt många år till? Samtliga pinoter var ganska jämna. Malpueston var nog en av de mest tanninstinna viner jag druckit men jag gillar ju sånt…

Sorry

 

[Kolsyra]

2008 Duménil Champagne Premier Cru Brut Millésimé

Kul med denna, fick faktiskt bli ett par flaskor av 2015. Aldrig testat den innan. Juhlin ger den rätt låga poäng men det kan man ju inte följa slaviskt har jag märkt

 

[Lennart]

2008 Duménil Champagne Premier Cru Brut Millésimé

Kul med denna, fick faktiskt bli ett par flaskor av 2015. Aldrig testat den innan. Juhlin ger den rätt låga poäng men det kan man ju inte följa slaviskt har jag märkt

Skriv gärna om du provar den Är väldigt nyfiken på om årgång 2008 var en one hit wonder eller om kvaliteten är hög generellt.

 

[Johan L]

Kul med lovorden för Dumenil 2008. Vi hade den som välkomstbubbel på vår bröllopsfest (2019) och sparade givetvis några flaskor som provats med några jämna mellanrum sedan dess och vid senaste ploppet (i somras?) började den verkligen komma till sin rätt. Har en eller två flaskor kvar, men det lär dröja till nästa sommar innan vi öppnar nästa.

 

[vintomas]

Han var en enkel och värdig man. Han vigde sitt liv till jorden, vinet och människorna i Piemonte. Och hans omtalade Barolo stod där på hyllan på Systembolaget dit jag tagit mig för att plocka ett par andra flaskor. Både 2020 och 2021 stod på hyllan (men på nätet anges fortfarande 2020), och eftersom 2021 är "the shit" i Piemonte tänkte jag att jag bara måste prova vad "mannen, myten, legenden" förmår i en sådan toppårgång.

För den som till äventyrs inte förstått vilket vin vi pratar om är det alltså Enzo Bartoli Barolo 2021 (239 kr), i en tidigare årgång förmodligen det mest utskällda av alla hitte-på-viner. Den ursprungliga BC-diskussionen från 2017 om allas vår Enzo hittar man här. Några kul bilder finns sedan här.

Själva vinet då? Ljusröd klar färg som förväntat. Småtrevlig doft av tranbär, lite rosor, aningen torkade bär och en antydan av örter. Lite blyg doft och märkligt nog ger den aningen intryck av varm årgång och lite utveckling. Smak med tranbär och röda vinbär, medelfylligt med OK bärkoncentration, rätt hög syra, hyggligt tanninbett, antydan till örter och kanske lite peppar, rätt lång eftersmak med tranbär och tannin som slutar lite torrt. Funkar nu för den som gillar tanniner, kan nog lugna ner sig med några års lagring, 88 poäng.

Det bär mig ju lite emot att erkänna med tanke på "etiketten", men det här är inte alls ett dåligt vin. Jag har väldigt lite erfarenhet av att dricka Enzo Bartoli, men det här är helt klart Barolo-typiskt, till skillnad från en del omdömen om tidigare årgångar som jag läst. Det är också ett rätt OK vin för 239 kr, om än inget fynd. I en toppårgång som 2021 bör det finnas bättre köp. Jag provar numera inte så mycket nysläppta årgångar, men både G.D. Vajra Barolo 2021 och Produttori Barbaresco 2021 har jag provat rimligt nyligen, och föredrog på marginalen Vajra. Lägger man till 70 kr och köper Vajras Barolo istället för Enzo får man i mitt tycke definitivt ett bättre vin, med bättre bärkoncentration och lite mer elegans. Men, som sagt, ingen direkt anledning att undvika gamle Enzo i just denna årgång.

 

[Vingubben]

Domaine Trapet, Gevrey-Chambertin, Premiere Cru 2015

Magisk på näsan med örter, bär och lakrits. I munnen känns den dock lite obalanserad. Pigg syra, avrundade tanniner men med avsaknad av kropp, på gränsen till vattnig. Komplexiteten i smakerna gör den ändå njutbar. 88p

 

[Von Galtén]

På gamla tiden uppstod slagsmål på Bolaget när det släpptes Graillot och Bouscassé Vielles Vignes. De var konstant utsedda som Fynd! av Allt om Mat. Båda vinerna var rätt extrema. Graillot extremt syrahaltigt och Brumonts viner som en nyasfalterad väg med tanniner.

Många likt mej rycktes med och fyllde källaren till rätt sympatiska priser (tyckte man). Mina Graillot har jag gett eller kokat bort nu. Det är fan odrickbart surt. Men ett par flaskor Brumont fanns kvar i källaren. Årgång 1990 var ändå rätt bra och påminde lite om en hygglig Bordeaux. Kvällens Bouscassé Vielles Vignes 1996 är en mycket rå historia. Doften är som nytinad kalvnjure, smaken har fortfarande en tydlig ton av malörtsbeska. Det var kanske bra på 90-talet, men vinvärlden har varvat detta haveri till vin sen dess

 

[KimHartman]

Han var en enkel och värdig man. Han vigde sitt liv till jorden, vinet och människorna i Piemonte. Och hans omtalade Barolo stod där på hyllan på Systembolaget dit jag tagit mig för att plocka ett par andra flaskor. Både 2020 och 2021 stod på hyllan (men på nätet anges fortfarande 2020), och eftersom 2021 är "the shit" i Piemonte tänkte jag att jag bara måste prova vad "mannen, myten, legenden" förmår i en sådan toppårgång.

För den som till äventyrs inte förstått vilket vin vi pratar om är det alltså Enzo Bartoli Barolo 2021 (239 kr), i en tidigare årgång förmodligen det mest utskällda av alla hitte-på-viner. Den ursprungliga BC-diskussionen från 2017 om allas vår Enzo hittar man här. Några kul bilder finns sedan här.

Själva vinet då? Ljusröd klar färg som förväntat. Småtrevlig doft av tranbär, lite rosor, aningen torkade bär och en antydan av örter. Lite blyg doft och märkligt nog ger den aningen intryck av varm årgång och lite utveckling. Smak med tranbär och röda vinbär, medelfylligt med OK bärkoncentration, rätt hög syra, hyggligt tanninbett, antydan till örter och kanske lite peppar, rätt lång eftersmak med tranbär och tannin som slutar lite torrt. Funkar nu för den som gillar tanniner, kan nog lugna ner sig med några års lagring, 88 poäng.

Det bär mig ju lite emot att erkänna med tanke på "etiketten", men det här är inte alls ett dåligt vin. Jag har väldigt lite erfarenhet av att dricka Enzo Bartoli, men det här är helt klart Barolo-typiskt, till skillnad från en del omdömen om tidigare årgångar som jag läst. Det är också ett rätt OK vin för 239 kr, om än inget fynd. I en toppårgång som 2021 bör det finnas bättre köp. Jag provar numera inte så mycket nysläppta årgångar, men både G.D. Vajra Barolo 2021 och Produttori Barbaresco 2021 har jag provat rimligt nyligen, och föredrog på marginalen Vajra. Lägger man till 70 kr och köper Vajras Barolo istället för Enzo får man i mitt tycke definitivt ett bättre vin, med bättre bärkoncentration och lite mer elegans. Men, som sagt, ingen direkt anledning att undvika gamle Enzo i just denna årgång.

Kul att du faktiskt provade! Många har gått hårt åt stackars Enzo. Han pratade om det själv i en intervju i våras: Enzo i exklusiv intervju

 

[LeChat]

2016 Château Fleur Cardinale

Fyllig smak med fina fattoner av bl.a. choklad, lakrits, järn, jord, hasselnöt.
Tanninerna är beskedliga men ger ett lagom bett. Syran skär igenom frukten snyggt och vinet känns väldigt harmoniskt och med suverän finish.
Den känns mer drickfärdig än 2015 och alkoholen är bättre maskerad. Smaskens!

2019 Château d'Aiguilhe

De här båda vinerna har mest likheter, men här sticker ut en liten vaniljton och även alkoholen kunde varit något bättre integrerad. Men aromerna har mycket gemensamt och även detta vin är synnerligen klunkvänligt.

Men om man tvunget ska utse en vinnare så får nog Fleur Cardinale anses vara det mera fulländade vinet i dagsläget. Men skillnaden är inte avgrundsdjup. Älskar bordeaux!

 

[Wintermute]

Nino Negri Valtellina Superiore - Sassella Le Tense 2004
Källarfynd i en ärvd sommarstuga. Körsbärstoner, lätt munkänsla, relativt kort och enkelt. Förmodligen bättre för några år sedan, men inte på något sätt obehagligt. 84p

 

[Von Galtén]

Jag var för hård mot Bouscassé 1996 igår
Men om vinet doftar ruttna inälvor och smakar beska droppar är det lätt att surna till.

Idag är inälvorna ersatta med svarta vinbär och beskan är inte så tydlig. Inget stort vin, men ärligt för Tannat. Kräver en fettstinn cassoulet och 24 timmars luftning trots nästan 30 års ålder

 

[vintomas]

På gamla tiden uppstod slagsmål på Bolaget när det släpptes Graillot och Bouscassé Vielles Vignes. De var konstant utsedda som Fynd! av Allt om Mat. Båda vinerna var rätt extrema. Graillot extremt syrahaltigt och Brumonts viner som en nyasfalterad väg med tanniner.

Många likt mej rycktes med och fyllde källaren till rätt sympatiska priser (tyckte man). Mina Graillot har jag gett eller kokat bort nu. Det är fan odrickbart surt.

När det gäller Alain Graillot håller jag med dig så till vida att jag aldrig riktigt förstod den extrema hypen i just Sverige, men det är i mitt tycke en bra Crozes, men inte en exceptionell sådan. Det som ofta utmärker Alain Graillots viner är väl snarare en viss "animalisk ton" eller "skitighet", snarare än någon extrem syranivå? Vore så fallet skulle de väl sedan länge höjts till skyarna av dagens vinhipsters och upplevt en ny våg av svensk hype? Sedan kan väl många Norra Rhône-Syrah ha en "syrlig kärna" jämfört med en del andra kraftiga franska rödviner.

Hittade ett urgammalt blogginlägg där jag jämförde 2009 (som jag kunde köpa valfria mängder av i Belgien där jag då jobbade, inklusive prestigecuvéen La Guiraude) och 2008: https://vintomas.wordpress.com/2011/03/06/graillot-2009-est-arrive/
Och 2010 plus en reflektion över Graillot-hypen i Sverige: https://vintomas.wordpress.com/2012/10/01/graillot-crozes-hermitage-2010/

Vad gäller om gammal Bouscassé VV är bra eller inte, kanske den här gamla tråden är av intresse:

Tannat, druva som kräver lagring eller bara ”falsk reklam”?

Ett inlägg av @Zingo idag sammanföll med något jag tänkt på sista tiden. Han hade druckit Chateau Barrejat Cuvee des Vieux Ceps -14 och -15 och skrev bl.a. : ..... ville göra en jämförelse även om tannat kanske "bör" lagras lite mer enligt expertisen. ......... Klart drickbart idag för min del...

www.finewines.se

 

[Von Galtén]

Tack för ditt inlägg! MMM-vin är för övrigt min insomnade blogg

Jag har rätt stor erfarenhet av Graillot och tyvärr tror jag att att ganska många svenskar köpte bara på ren reflex och stoppade ner i källaren. Jag gillar Graillot men har lärt mej den hårda vägen att det gäller att välja årgång och sen dricka inom något år. Några få årgångar gick att lagra längre (som 1999 och 2005).

I början av mitt vinsamlande hade jag extremt mycket Graillot. Sen började vi plocka upp årgång efter årgång från 1994 och framåt. Det var stendött och uthällda flaskor i parti och minut.

Även en nytappad och bra Graillot är inget för medelsvensson. Det är syrligt och bonnigt. Inget ”bussigt” vin som Larsson hade sagt. Därför gissar jag att många hobbysamlare har blivit rätt besvikna på sina investerade timmar i köerna. Idag är det noll drag runt Graillot, vinerna står i vanliga hyllan på Hansakompaniet

 

[Von Galtén]

Inspirerad av Stefans minst sagt stora entusiasm av Muscadet (tror 99% av alla +95 poäng av Muscadet på Cellartracker kommer från honom), provar vi ikväll Jeremie Huchet Les Quinze Hommées 2022.

Ovanligt gyllengult i glaset, lätt fizzy a la Vin Nature. Päron/melon i doften. Känns rätt seriöst tills den stora tomheten kommer i smaken. Det är väl Melon de Bourgognes stora svaghet? Det finns ingen kropp alls. Mittensmaken är slående lik mineralvatten. Vi gör vinsås på Aligoté från Davenne (standardsortimentet), och det vinet är bättre.

Besvikelse! Därmed inte sagt att Muscadet är kass. Vi hade en magisk upplevelse av Bretaudeau i somras.

 

[Positively_Jurassic]

Idag är det noll drag runt Graillot

Att priset har gått från strax över 200kr till att börja nosa på 400kr gränsen över en sisådär 6-7 år har nog en del med saken att göra

För vad det är värt så tror jag inte att varken '21 eller '22 anses jättelyckade hos just Graillot

 

[Shallowbay]

Inspirerad av Stefans minst sagt stora entusiasm av Muscadet (tror 99% av alla +95 poäng av Muscadet på Cellartracker kommer från honom)

 

[LarsW]

Gourt de Mautens blanc 2020

Färg som en långlagrad sauternes lovar gott!

Honung, äppelmos och ekad vanilj i näsan. Efter ngr timmar blir frukten mer nyanserad och det dyker upp persika och honungsmelon. En lätt rökighet hintar i bakgrunden.

I munnen är det massivt, mycket frukt, ek och en tydlig restsötma, enligt @Vingubben som drack det på plats så ska det vara ca 5g/L - känns som avsevärt mer men det är nog frukten.
Mandelmassa, mogna äpplen, tropiska frukter och en behaglig syra som håller det fräscht. Låååååång eftersmak.

Ändrar sig inte nämnvärt från dag ett till två - tänker ändå man vill dricka dessa hyfsat unga.

Vad dricker man detta till? Lite för maffigt för att dricka för sig själv. Jag gjorde kycklinglår med en sås smaksatt med färska curryblad då jag tänkte restsötman skulle funka till en asisatisk touch - inte dåligt men inte perfekt heller.

Sammantaget ett mycket bra vin.
94p

 

[LeChat]

2018 Il Poggione Brunello di Montalcino

Årgång 2018 hos Il Poggione har både en tidig tillgänglighet och potential för utveckling. Men lagringsobjekt råder det ju ingen brist på så ett tidigt drickfönster välkomnas.

Komplext och med en härlig syra som kommer att matcha kvällens gräddiga ragu med pappardelle alldeles utmärkt. Bra Brunello är enastående gott!