Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

[Barolonissen]

2020 Chateau Maucaillou
Det här slottet har seglat upp lite som en husfavorit jämte Cantemerle. Kanske lite mer oregelbunden kvalitet än Cantemerle men levererar bra för sitt pris även i svaga omgångar.
Just idag blev jag sugen på att öppna lådan och testa första flaskan av totalt 6.

Initialt en len munkänsla, måttliga tanniner med lite riv efterhand. Tämligen lättklunkat på bekostnad av att den uppfattas som aningen tunn i frukten. Den ganska höga syran orkar inte bygga upp strukturen helt då tanninerna är beskedliga. Plommon, tobak och söta körsbär. Lite chark kanske. Gott, enkelt. 89.

 

[The Wall]

Visa bifogad bild 34545Visa bifogad bild 34544

Ännu en kväll där man får dricka några härliga legender, Richebourg dracks ej denna kväll är bara kvar här för att jag samlar på flaskorna, och hade glömt den på plats. Åt kyckling, vit fisk och potatis som tillbehör till vinerna.

DRC La Tâche 2014
Ljusröd och härlig färg
Näsa är färska hallon, svartpeppar körsbär och mynta.
Munnen är otrolig med knappt några tanniner men litet bett, sömlös transport från mun till strupe. Frukten är otrolig och ung, den som orkar lägga denna på rygg kommer vinna på det. Charmig sexig och en tydlig burgundisk mineralitet. En aning asiatisk känsla med en hint av bergamott också. 97?

GDV bonnes mares 2014
Kul med 2 från samma vintage även om det kanske är ej den bästa årgången. Näsan lite mer höstig och dov.
Mer mogen frukt och framförallt körsbär och en större tyngd i mineraliteten, inte lika lätt i munnen och en tydligare taninsttuktur. Jättehärlig såklart men förlorar denna fight, five spice och en behaglig syra. 94

Petrus 2006
Kungen av vin, en flaska jag kan återkomma till för evigt.
Så förförisk sexig mystisk och härlig charmar brallorna av vem som helst näsan är 10/10, funkig och beroendeframkallande. Doften är den bästa av alla viner jag haft.
Munnen är mycket kärna, maskulin med tobak asfalt och mörka bär. Färgen är mörk med ett inslag av lila.
Otroligt vin som är top av bdx.
En annorlunda upplevelse mot Tachen, man mot kvinna. 97 stabila

Man gillar ju att eftersläckningsarbetet utgörs av Tanqueray

 

[Vingubben]

Johann Michel, Cornas Cuvée Jana 2019

Blev inspirerad av tidigare inlägg så det blev till att öppna en Cornas till kvällens ryggbif. Salmiak i både doft och smak tillsammans med lite kåda. Kraftfullt med djupt mörka bär och fylliga tanniner och en lagom dos med rökt fläsk, pepparkryddat så klart. Satt som en smäck till maten, men kanske lite spretigt på egen hand. Stabila 93p.

 

[Von Galtén]

La Louviere är ett vin jag alltid söker upp om jag hittar det. Anledningen är att jag för runt 10 år sen ropade in en samling av extremt sorgliga gamla årgångar av detta vin, närmast för portot i pris. 1965, 1967, 1968 och 1969 om jag minns rätt. Varenda flaska var helt magnifik, den bästa var 1967.

Nu har jag återigen några konstiga årgångar i källaren som jag inte provat än, 1979 och 1980. De är ju billigare än slit och släng-Bordeaux, och än så länge så har det varit full utdelning på chansningarna

 

[Magikern]

Visa bifogad bild 34551
2020 Chateau Maucaillou
Det här slottet har seglat upp lite som en husfavorit jämte Cantemerle. Kanske lite mer oregelbunden kvalitet än Cantemerle men levererar bra för sitt pris även i svaga omgångar.
Just idag blev jag sugen på att öppna lådan och testa första flaskan av totalt 6.

Initialt en len munkänsla, måttliga tanniner med lite riv efterhand. Tämligen lättklunkat på bekostnad av att den uppfattas som aningen tunn i frukten. Den ganska höga syran orkar inte bygga upp strukturen helt då tanninerna är beskedliga. Plommon, tobak och söta körsbär. Lite chark kanske. Gott, enkelt. 89.

Jag provade 96an av detta vinet för drygt 10 år sedan. Minns det som stalligt till tusen men sammetslent och trevligt men lite tunt möjligen. Idag tvivlar jag på att producenten brettar till det . Det hade varit kul med lite mer brett i bdx. Jag kan faktiskt inte komma på en enda producent i regionen som fortfarande gör stalliga viner.

 

[Akimchik]

Ny dag nya viner nya intryck. Ska försöka summera lite:

DRC Echezeaux 2020
Wow, detta är ungt men detta är så underbart, charmig, pigg och feminin. Frukten är i fokus och detta är en väldigt elegant pjäs som jag besökt förut och vill dricka mer av detta. För mig är echezeaux något jag verkligen uppskattar och absolut den har kanske inte den största komplexiteten i DRC familjen men den är så otroligt tillgänglig från start och elegansen är 10/10. Färgen är ljusröd och behaglig, nosen är allt, så otroligt härlig, röda bär, charm, något funk, men framförallt går det ej sluta sniffa, i munnen är den elegant, femenin, röda bär, härlig mineralitet och ett inslag av björnbär? Vill dricka for ever 96 P.

Chateau Angelus 2009
Wow, så bra, så gott, så fin årgång. Mörk i färg röd och ett inslag av blått. Näsan är cederträ, elegant askfat, maskulinitet och seriositet. I munnen så har vi mörka bär och köttig smak (merlot?), detta var kanske ej vinet som kompletterade maten men när det är gott spelar det mindre roll. Detta är jättesnyggt och lakrits, viol toner och frukt som du tuggar på är det jag tar med mig. 95?

Chateau cheval blanc 2006
Här tappar vi lite pga årgången, också fina merlot toner med frukten som nästan påminner om yoghurt med fruktbitar i, här har vi lite mer anonym näsa, något off i rundheten, syran är högre än angelus, jättegott och höstlöv, källare och duggregn i mun , mörka och röda bär. Lång och härlig, men detta förlorar mot Angelus men det är pga årgång tror jag. Fortfarande super och denna dracks kanske när man var lite dragen. Färgen är mörk, lila, blått, rött.93?

 

[Barolonissen]

Jag provade 96an av detta vinet för drygt 10 år sedan. Minns det som stalligt till tusen men sammetslent och trevligt men lite tunt möjligen. Idag tvivlar jag på att producenten brettar till det . Det hade varit kul med lite mer brett i bdx. Jag kan faktiskt inte komma på en enda producent i regionen som fortfarande gör stalliga viner.

Inget brett i de årgångar jag druckit från 2013 och nyare. Kan också vid tillfällen sakna en skitig stallig bdx

 

[StefanAkiko]

Post in thread 'Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner'
http://www.finewines.se/threads/ida...snoteringar-och-diskussioner.2030/post-195073

Jasså

Jamen! Titta
Har nog fortarande hela syltburken i ansiktet.
Skall sluta lita till mitt falnande minne (som kanske aldrig varit särdeles imponerande) och Googla bättre.

Tack för spaningen

 

[Von Galtén]

Inget brett i de årgångar jag druckit från 2013 och nyare. Kan också vid tillfällen sakna en skitig stallig bdx

Om ni vill nörda ner er i ”Brett” så gjorde jag en provning på den tiden man hade bloggar (länk nedan). Den rena kemikalien doftar mest ”nyuppackad elektronik” och kopplingen mellan detta och stalldoft känns inte solklar. Chateau Beaucastel 1990 lär vara det vin med högst uppmätt halt Brett. Och jag vet inte om det vinet är speciellt stalligt (har dock bara provat andra årgångar).

Stalligheten i Bordeaux kommer nog mest från andra processer, men lite skit i faten hjälper säkert till.

Brettanomyces laboration

Brettanomyces! Idag skall jag, Travkungen och Mr H. äntligen få kläm på detta fenomen som kallas "Brett". Det har känts som hela världen vet...

mmm-vin.blogspot.com

 

[Vingubben]

Jamen! Titta
Har nog fortarande hela syltburken i ansiktet.
Skall sluta lita till mitt falnande minne (som kanske aldrig varit särdeles imponerande) och Googla bättre.

Tack för spaningen

Sällan man kan sätta epitetet ”Helt underbart” på ett vin, så grattis. Åldersdiskriminering kanske bara är en fördom?

 

[Magikern]

Om ni vill nörda ner er i ”Brett” så gjorde jag en provning på den tiden man hade bloggar (länk nedan). Den rena kemikalien doftar mest ”nyuppackad elektronik” och kopplingen mellan detta och stalldoft känns inte solklar. Chateau Beaucastel 1990 lär vara det vin med högst uppmätt halt Brett. Och jag vet inte om det vinet är speciellt stalligt (har dock bara provat andra årgångar).

Stalligheten i Bordeaux kommer nog mest från andra processer, men lite skit i faten hjälper säkert till.

Brettanomyces laboration

Brettanomyces! Idag skall jag, Travkungen och Mr H. äntligen få kläm på detta fenomen som kallas "Brett". Det har känts som hela världen vet...

mmm-vin.blogspot.com

Sjukt förvånad att beaucastel 90 är vinet med mest brett. Jag hade gissat på Domaine Pegau och i Norra Rhonedalen hade Domaine de Tunnel troligen varit det bästa exemplet. När det gäller Domaine de Tunnel tror jag nog snarare att det handlar om just skitiga fat. Jag kan erinra att jag hittat toner av både stall och nyuppackad elektronik i både Pegau och Domaine de Tunnels viner. I Tunnels viner märkte jag även tobaksaska.

Hur som helst så tycker jag att stalliga toner passar bäst i Bdx-viner gärna de mer cabbiga.

 

[Crist(al)ian 77]

Om ni vill nörda ner er i ”Brett” så gjorde jag en provning på den tiden man hade bloggar (länk nedan). Den rena kemikalien doftar mest ”nyuppackad elektronik” och kopplingen mellan detta och stalldoft känns inte solklar. Chateau Beaucastel 1990 lär vara det vin med högst uppmätt halt Brett. Och jag vet inte om det vinet är speciellt stalligt (har dock bara provat andra årgångar).

Stalligheten i Bordeaux kommer nog mest från andra processer, men lite skit i faten hjälper säkert till.

Brettanomyces laboration

Brettanomyces! Idag skall jag, Travkungen och Mr H. äntligen få kläm på detta fenomen som kallas "Brett". Det har känts som hela världen vet...

mmm-vin.blogspot.com

Kul experiment!

Men jag skulle definitivt säga att stallighet/häst kommer av brett även om ditt experiment inte visar på det. Tänker att vinaromer och deras kemi är ett väldigt komplext ämne vilket kan förklara utfallet.

Tabell från nestor Jamie Goodes "Flawless":

 

[LeChat]

2022 J.A. Ferret Pouilly-Fuissé

Öppnade denna igår. Bra då men känns mer tillgänglig och öppen idag i både doft och smak.
Igår kände jag citrus, melon, smör och en lite nötig ton. Idag drar den mer åt brynt smör och citron. Årgång 2022 fortsätter att leverera.

 

[Barolonissen]

Visa bifogad bild 34577
2022 J.A. Ferret Pouilly-Fuissé

Öppnade denna igår. Bra då men känns mer tillgänglig och öppen idag i både doft och smak.
Igår kände jag citrus, melon, smör och en lite nötig ton. Idag drar den mer åt brynt smör och citron. Årgång 2022 fortsätter att leverera.

Sällan blivit så törstig efter att ha läst en not som nu.

 

[StefanAkiko]

Sällan man kan sätta epitetet ”Helt underbart” på ett vin, så grattis. Åldersdiskriminering kanske bara är en fördom?

Alla förutfattade meningar, selektiva minnen och andra knäppskalligheter som "the human condition" och vår smarta/korkade hjärna presenterar oss med är lärdomar om hur vi bättre kan mitigera alla självinducerade dumheter.

Önskar ibland att jag var ett AI som alltid hade koll på ALLT och aldrig begick misstag. Men, vips!!! hallucinerar jag och skriver de mest knäppa saker som inte på något vis tål faktagranskning.

Det är tufft vara människa

 

[StefanAkiko]

Om ni vill nörda ner er i ”Brett” så gjorde jag en provning på den tiden man hade bloggar (länk nedan). Den rena kemikalien doftar mest ”nyuppackad elektronik” och kopplingen mellan detta och stalldoft känns inte solklar. Chateau Beaucastel 1990 lär vara det vin med högst uppmätt halt Brett. Och jag vet inte om det vinet är speciellt stalligt (har dock bara provat andra årgångar).

Stalligheten i Bordeaux kommer nog mest från andra processer, men lite skit i faten hjälper säkert till.

Brettanomyces laboration

Brettanomyces! Idag skall jag, Travkungen och Mr H. äntligen få kläm på detta fenomen som kallas "Brett". Det har känts som hela världen vet...

mmm-vin.blogspot.com

Ni testade alltså bara några få viner en kväll och inte 100,000-tals viner samman med Mass Spec?
Det tangerar "Level VII: Evidence from the opinion of authorities and/or reports of expert committees" där Level I representerar någonsatans nära verkligheten.

(Video: Sora.)

 

[StefanAkiko]

Älskar denna tråd av galenskaper, frågeställningar, insikter och erfarenheter av alla slag.

Onsdag, 400 gram död kossa från Tasmanien, en australisk gammal god vän online, vinprovning över liknande tidszoner och ett kärt återseende. 久しぶり。

Och två väldigt olika viner. Båda som jag satt i "undantagslådan". (Du vet, de viner som man på något underligt vis behäftats med men aldrig tänker att WOW! Detta vill jag verkligen ploppa!)

Båda levererade bättre än förväntat där det vita vinet levererade långt över förväntan.

1989 Chateau Lanessan, Haut Medoc är känt för att vara ett besvärligt vin. Också känt för att vara en "sleeping cru", bargain och någonting för framtiden. Men, fortfarande absolut ingen Pontet Canet. Och detta vin var inte ssk trevligt att umgås med utan mat. Men med lite kött och vitlök (svartpeppar) var det en utsökt resekamrat. Något kantig, kanske, men god i combon. Och kanske därför det gjordes, och kudos för det!
If you want a wallet-friendly, reliably classic Médoc with genuine aging chops, Château Lanessan is one of the first names both professionals and everyday collectors will throw at you. Crowd sites back that up with thousands of notes; critics back it up with solid 89-92 pt band scores; market data backs it up with a sub-¥4,000 shelf tag.

Som drickesvin: 77 p
Som köttvin: 93 p

1996 Château de Chantegrive, Graves, 97p, är ett vitt vin med anor. Och både höga och låga förväntningar. I detta fallet överträffade min putell även de högsta förväntningarna.
This is so beautiful, I was shocked!
Had almost written it off as one of the contenders for a down-the-drain-evenings when I plop all the bonus bottles that have arrived. Always including Mateus Rose and Beujolais Nouveau of yore...

This is a seriously structured wine at its zenith (that will last for many more years, so no need to hurry or need for FOMO emotions)

oeil: straw yellow, obviously getting into its stride.
nez: deep white wine with petroleum, herbal components and a profound aspect of mature yellow grapes, mild and intense.
oz: Not at all as overdone as the nose made me anticipate and absolutely no old apples here (non-blind, expectations from the label and previous experiences of the genre). Concentration is superb and also sensitive. Length, complexity and concentration are fabulous. The structure of good acidity a bit of tannic bite and the promise of further evolution makes this wine amazing. Possibly one the estates best wines ever produced.-

I'm a taker and will look for more!
Damnit! Fabulous and at a price point that makes white Haut Brion blush in shame...

Helst vill man ju att det vin man har kämpat fram i glaset bara är bra!

 

[StefanAkiko]

Bonusvin!​

2002 La Petite Eglise, Pomerol, 96p + + + kanske hundra
Denna årgång saknar smaknoter på CT, emdan alla andra moderna årgångar har flera.
Trots årgången är detta ett exceptionellt vin som fyller alla kriterier för TÄT, lång, intensiv, concentrerad, extraordinär och fantastisk.

Oeil: svartrött
Nez: Stor NANNTING! Industrigummi, tobak, viol-lakrits, magnificense och känns extremt mycket som en klassisk ung Pauillac från en bättre årgång och ett mycket bättre slott.
Os: Liknar ingenting annat jag druckit från Bdx 2002, och lämnar spår i munnen långt efter sväljet. Ett extremt exceptionellt vin.

• La Petite Eglise är andravinet (!!!?!!!) från den med rätta högt ansedda egendomen Château L'Eglise Clinet, en av Pomerols verkliga juveler. (Bortom min plånbok.) Beläget på den berömda högplatån i Pomerol, är L'Eglise Clinet känt för att producera viner av exceptionell kvalitet som ofta rankas bland de absolut bästa i appellationen. Även om 2002 var långt från ett klassiskt toppår, lyckades fantastiska producenter som L'Eglise Clinet ändå skapa exceptionella viner. Att deras andravin är så HÄR bra är inte någonting som någon annan producent lyckades åstadkomma med sina andraviner detta år. (Iaf inget jag ännu haft glädjen av...) Faktum kvarstår att inget av de Bdx 2002 viner jag hitintills avnjutit, har varit i denna kategori av Phantasmagoria.

Doften är komplex och inbjudande, och visar enbart de mest rudimentära tecken på begynnande mognad. Inledningsvis möts man av utvecklade toner av mörka plommon, mogna körsbär och svarta vinbär, kompletterat med en finstämd jordighet och inslag av tryffel, vilket är klassiskt för Pomerol (jag såg ju etiketten...) Men, allt är höljt i en dimma av ung frukt, aggressiva syror och oförlätande tanniner. Det går att förnimma cederträ och en touch av läder, som bidrar till vinets djup. En lätt kryddighet med anspelningar på ny bil, gummiankor, kakao och espresso rundar av intrycket.

Vinet är medelfylligt med en elegant struktur. Frukten är allstädes närvarande, men är väldigt långt från mogen och sammetslen. Ingen silkeslen munkänsla.

Om jag vore säljare av Bdxvin, skulle jag definitivt uttrycka någonting i denna riktining:​

Denna 2002 La Petite Eglise är ett utmärkt exempel på hur även ett andravin från ett "utmanande" år kan leverera en vacker upplevelse när det kommer från en bättre producent med kaliber. Vinet mognar vackert och visar nu upp sin tidiga potential. Det är ett kraftpaket som charmar med elegans, balans och aromatisk komplexitet. För vinnörden är det fascinerande att se hur detta vin är på väg att utvecklas mot ett sofistikerat glas vin som kommer klinga genom historeiböckerna vad gäller 2002.

 

[Sonderlese]

Alla förutfattade meningar, selektiva minnen och andra knäppskalligheter som "the human condition" och vår smarta/korkade hjärna presenterar oss med är lärdomar om hur vi bättre kan mitigera alla självinducerade dumheter.

Önskar ibland att jag var ett AI som alltid hade koll på ALLT och aldrig begick misstag. Men, vips!!! hallucinerar jag och skriver de mest knäppa saker som inte på något vis tål faktagranskning.

Det är tufft vara människa

“If there’s Artificial Intelligence, then there’s bound to be Artificial Stupidity too!”

 

[StefanAkiko]

“If there’s Artificial Intelligence, then there’s bound to be Artificial Stupidity too!”

Borde kanske varit ett citat som pekade mot Human Stupidity...
Men, sant ändå!